Socialt arbete i skolan - Ur ett skolledningsperspektiv

Socialt arbete i skolan

- Ur ett skolledningsperspektiv

Av: Katarina Larsson

Malmö högskola

Hälsa och samhälle

C-uppsats, termin 7, ht-06

Handledare: Birgitta Wanek

ABSTRACT

Titel: Socialt arbete i skolan – Ur ett skolledningsperspektiv

Title: Social work in school – From at school management perspective

Den här uppsatsen handlar om rektorers syn på socialt arbete i skolan samt hur rektorerna prioriterar detta arbete. Syftet är att klargöra hur socionomer och socialpedagoger arbetar och i vilken utsträckning deras arbete styrs av skolledningen. Jag vill undersöka om skolledare lägger en stor vikt vi det sociala arbetet inom skolan, och hur rektorer upplever att förhållandet mellan socionomers och socialpedagogers och andra professioner inom skolan ser ut. Mina frågeställningar är följande: 1) Vad kännetecknar rektorers syn på socialt arbete i skolan? 2) Hur högt prioriteras detta arbetsfält av rektorer inom den svenska skolan?. Jag har använt mig av intervjuer och litteraturstudier som metod för att genomföra denna undersökning. Jag har intervjuat åtta olika informanter varav samtliga är rektorer inom grundskolan eller gymnasieskolan. Resultatet av denna uppsats visar att de flesta kuratorer enligt rektorerna arbetar på ett traditionellt sätt, det vill säga nästan uteslutande med kurativa enskilda samtal. Kuratorn har dock kompetens för att arbeta med många andra metoder, vilket alltså inte görs i särskilt stor utsträckning. Detta tolkar jag i denna uppsats som att rektorerna anser att det sociala arbetet inom skolan är viktigt, men att det inte läggs ner tillräckligt mycket tid eller resurser för att kuratorn ska kunna arbeta på det sätt som faktiskt behövs inom skolan. Dessutom behöver skolledare förstå och utnyttja socionomens kompetens, och för detta anser jag att det behövs ett större politiskt stöd.

Nyckelord: Socionom, Kurator, Profession, Skola, Socialt arbete, Förebyggande

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING s. 4

1.1 Syfte och frågeställningar s. 4

2. METOD s. 5

2.1 Val av metod s. 5

2.2 Urval s. 6

2.3 Reliabilitet och validitet s. 7

2.4 Genomförande s. 8

2.5 Analys av insamlat material s. 9

2.6 Etiska överväganden s. 10

3. BAKGRUND OCH TEORI s. 12

3.1 Begreppet profession s. 12

3.1.1 Socionomens profession s. 12

3.2 Skolan – inte enbart en institution för lärande s. 13 3.2.1 Förebyggande arbete i ett långsiktigt perspektiv s. 15

3.3 Socionomens kompetens s. 16

3.4 Socionomens profession i skolan s. 16

3.5 Rektorns ledarskap och ansvarsområden s. 18

3.6 Tidigare forskning och empiri s. 20

4. RESULTAT s. 23

4.1 Kuratorns arbetsuppgifter s. 23

4.2 Kuratorns yrkesuppdrag s. 25

4.3 Kuratorns arbete med skolan som organisation s. 25 4.4 Förhållandet mellan lärarnas och kurators arbetsuppgifter s. 26 4.5 Lärarnas förmåga att bedriva socialt arbete i skolan s. 28

4.6 Rektorerns ledarskap s. 29

4.7 Kontakten mellan rektor och kurator s. 29 4.8 Kuratorns medverkan i de sociala åtgärderna inom skolan s. 30 4.9 Kontakten mellan kurator och elever s. 31

4.10 Kuratorns helhetsperspektiv s. 32

4.11 Rektorernas syn på skollagen s. 33

4.12 Rektorernas tolkning av begreppet social kompetens s. 34 4.13 Förändringar i det sociala arbetet inom skolan s. 35 4.14 Skolkuratorn, en etablerad del av skolan? s. 36

5. ANALYS s. 37

6. SLUTSATS OCH SLUTDISKUSSION s. 42

7. KÄLLFÖRTECKNING s. 45

7.1 Tryckta källor s. 45

7.2 Webbsidor s. 45

1. INLEDNING

Skolan är idag en samhällelig institution där det inte enbart bedrivs traditionell undervisning. Dagens skola har även ett socialt ansvar, vilket intresserat mig under hela min utbildning. Skolan är en plats där alla barn och ungdomar befinner sig största delen av sina dagar. Detta innebär stora möjligheter att faktiskt knyta kontakter och påverka dessa barn och ungdomar. Skolan är också en plats där många unga människor från olika bakgrunder samlas varje dag, och att det då finns en person till hands för att motverka eventuella friktioner som uppstår anser jag vara av oerhört stor vikt. Mina erfarenheter av socialarbetarrollen inom skolan är dock att den är relativt oklar, vilket jag fått erfara av den lilla praktik och arbetslivserfarenhet jag har som socionomstudent. Därför anser jag att det behövs ett klargörande av socialarbetarens roll inom skolan. För att möjliggöra ett klargörande av socialarbetarens roll har jag vänt mig till rektorer för att få reda på deras syn på hur en skolkurator bör arbete samt vilken problematik som eventuellt kan uppstå i samband med detta arbete.

1.1 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR

Syftet med denna undersökning är att ta reda på vilken ställning socialt arbete inom skolan har, i förhållande till andra yrkesgrupper verksamma inom skolan, sett ur ett skolledningsperspektiv.

• Vad kännetecknar rektorers syn på socialt arbete inom skolan?

• Hur högt prioriteras detta arbetsfält av rektorer inom den svenska skolan idag?

2. METOD

2.1 VAL AV METOD

I min uppsats har jag valt att undersöka vilken syn rektorer i egenskap av skolledare har på socialt arbete bedrivet av socionomer anställda inom skolan. Målet har varit att få en bild av hur rektorer resonerar kring ämnet, och det är deras resonemang som är det centrala i min uppsats. Eftersom jag varit intresserad av att gå till djupet med den information mina respondenter haft att ge mig har jag valt att använda mig av kvalitativa intervjuer. Intervjun är ett samtal, vars syfte är att samla information om ett ämne (Starrin & Renck ur Svensson & Starrin (red), 1996). I huvudsak finns det två olika typer av intervjuer vilka jag beskriver nedan.

• Kvantitativ intervju har sin utgångspunkt i sedan tidigare redan definierade företeelser, egenskaper och innebörder. Frågorna i den kvantitativa intervjun har på förhand definierade svarsalternativ och syftar till att undersöka hur en företeelse eller fenomen fördelar sig i en population.

• Kvalitativ intervju syftar till att undersöka mer eller mindre okända företeelser egenskaper och innebörder. En forskning som bedrivs genom kvalitativa intervjuer har som mål att förstå, upptäcka, lista ut eller utröna ett sammanhang, fenomen eller företeelse (a a)

Lättast särskiljer man alltså dessa två olika typer av intervjuer genom att påtala att kvantitativa intervjuer lämpar sig bäst för studier i vilka man vill undersöka omfattningen av ett fenomen eller företeelse. Inom forskning där man använder sig av kvalitativa intervjuer är undersökningens mål att upptäcka vad som ligger bakom en företeelse eller att upptäcka ett nytt fenomen (a a). Genom kvalitativ metod kan man reflektera, tolka och hitta mönster rörande sitt forskningsämne. Intervjuerna i denna undersökning är semistrukturerade, vilket innebär att frågorna på förhand varit formulerade samt att jag använt mig av temaområden som jag utgått från under intervjuns gång. Detta tillåter informanterna att tala fritt kring vissa frågeställningar och ger i detta sammanhang så autentiska svar som möjligt (a a). Detta är den forskningsmetod jag valt till denna uppsats eftersom jag hela tiden strävat efter att undersöka rektorernas inställning och syn på socialt arbete inom skolan.

För att använda sig av deltagande observation som forskningsmetod krävs det att vissa omständigheter är rådande. Exempel på sådana omständigheter är att fenomenet som ska undersökas inte är känt för varken allmänheten eller forskarevärlden, att det finns stora skillnader mellan upplevelser och attityder till fenomenet hos utomstående och medlemmarna i gruppen som observeras och att fenomen är dolt eller undangömt för den stora allmänheten, exempelvis religiösa riter, mentalsjukdom eller prostitution (Henriksson & Månsson, 1996). Kvantitativ forskning lämpar sig bäst då man strävar efter att undersöka hur ett fenomen fördelas sig i en population eller om man är intresserad av att undersöka en stor grupps syn på ett fenomen (Starrin & Renck ur Svensson & Starrin (red) 1996). Genom kvantitativ forskning får man reda på lite om många och har ingen möjlighet att gå in på djupet i någon fråga (a a). Den kvalitativa intervjun som jag valt att använda mig av i min undersökning ger en möjlighet att undersöka synsätt och tankegångar, att få förklaringar och anledningar till att fenomen förhåller sig som det gör (a a). Jag vill i min uppsats ta reda på rektorers inställning till socialt

inställning, utan istället av att få reda på hur ett mindre antal rektorer tänker om mitt forskningsämne.

2.2 URVAL

I min undersökning har yrkestiteln rektor varit den primära bland mina informanter men jag har även att intervjuat biträdande rektorer. Jag har inte tagit någon hänsyn till om min respondent är rektor på en grundskola eller ett gymnasium. Detta eftersom jag gjort bedömningen att detta inte har haft någon betydelse, för min studie eller för att besvara studiens frågeställningar. Det sociala arbetet kan i och för sig rent konkret skilja sig beroende på om det bedrivs med yngre eller äldre elever, men å andra sidan bedömer jag att attityden till det sociala arbetet inom skolan rimligtvis borde vara densamma oavsett om det handlar om yngre eller äldre elever. Inte heller har jag tagit någon hänsyn till om min respondent har titeln rektor eller biträdande rektor. Detta eftersom jag ansett att det inte varit relevant när det kommer till att få information om mitt uppsatsämne. Dessutom finns det vissa begränsningar i hur många respondenter jag haft möjlighet att intervjua, att då skapa ytterligare en begränsning som rimligtvis inte borde ha någon betydelse för studiens resultat hade känts väldigt onödigt.

Inom kvalitativa studier styrs urvalet i studien av studiens syfte. Urvalet sker oftast inte slumpmässigt eller med hjälp av någon annan av de konventionella urvalsmetoderna (Svensson (red), 1996). På grund av detta kan resultatet av dessa kvalitativa studier inte sägas ha någon statistisk representativitet (Svensson (red), 1996). Målet med denna form av kvalitativa studier är istället att få ett urval som leder till så stor förståelse som möjligt i det studerade fenomenet eller företeelsen (a a). Ett subjektivt urval kan göras då forskaren har en viss kännedom om det ämne han eller hon valt att studera (Denscombe, 1998). I dessa fall kan forskaren välja vissa personer på grund av att det rimligt att anta att dessa personer kan ge information som är relevant för studien (aa). Respondenterna väljs alltså ut med ett särskilt syfte som består i att de har särskilda kvaliteter eller en särskild relevans för undersökningstemat (a a). Jag har valt att intervjua rektorer för denna uppsats eftersom jag gjort bedömningen att endast de kan ge mig den information om rektorers förhållande till socialt arbete inom skolan som jag vill beskriver. Enligt Denscombe (1998) är fördelen med denna typ av subjektivt urval är att metoden tillåter forskaren att närma sig respondenter som på goda grunder kan antas vara avgörande för forskningen (a a). Istället för att använda sig av ett tvärsnitt eller ett balanserat urval kan forskaren koncentrera sig på enheter som kan ge en större variation och som även ger forskaren möjlighet att titta på extremfallen (a a). I rätt sammanhang kan det subjektiva urvalet vara mer informativt än övriga, mer konventionella sannolikhetsurval (a a).

Som jag tidigare nämnt är jag i min undersökning ute efter att få reda på hur rektorerna resonerar kring arbete inom det sociala fältet i skolan. Det är endast rektorerna som kan svara på detta och därför har det varit nödvändigt att handplocka dem för att få information som är relevant för min undersökning. Rent teoretiskt skulle jag naturligtvis kunnat göra ett slumpmässigt urval bland alla yrkesverksamma rektorer i hela Sverige men detta skulle vara mycket tidskrävande och kostsamt, vilket gjort det omöjligt att genomföra med de resurser jag har till mitt förfogande. Att jag i min uppsats har använt mig av ett subjektivt,

handplockat urval har alltså ganska uppenbara skäl. Detta kan naturligtvis innebära att resultatet av min studie inte är representativt för alla rektorer, vilket jag är väl medveten om, men ett subjektivt urval är trots detta det urval jag bedömer tjänar min undersöknings syfte på bästa sätt.

Inom kvalitativa undersökningar som baserar sig på intervjuer krävs det att man lägger ner mycket tid på varje informant (Rosengren & Arvidsson 2002). Därför är det endast möjligt att inrikta sig på ett relativt litet antal informanter. Samtidigt ger detta möjlighet att ha en stor spridning bland sina informanter, detta är positivt eftersom det ger forskaren möjlighet att täcka så många aspekter av uppsatsämnet som möjligt (a a).

2. 3 RELIABILTET OCH VALIDITET

Både begreppen reliabilitet och validitet är främst gångbara inom kvantitativ forskning, men har även en viss relevans då det kommer till kvalitativ forskning. Inom kvantitativ forskning innebär en hög reliabilitet att det är möjligt för en annan forskare att genomföra samma undersökning och komma fram till samma svar. Detta eftersom man inom denna forskningsmetod mäter ett mer eller mindre konstant objekt (Svensson, 1996). Inom kvalitativ metod existerar inte något konstant objekt. Respondentens svar kan variera beroende på humör och sammanhang. Därför måste reliabilitet inom kvalitativ forskning ses i sitt sammanhang och bedömas utifrån den sociala situation i vilken intervjun genomfördes (a a).

När det gäller validitetsbegreppet inom kvantitativ forskning innebär det en försäkring om att forskaren faktiskt mäter det han eller hon avser att mäta. Bara med en hög validitet kan en undersökning anses ha uppnått ett giltigt resultat. Detta kräver även att mätinstrument och undersökningsupplägg är ändamålsenliga (Svensson (red), 1996). Inom kvalitativ undersökning får validitetsbegreppet en bredare innebörd. Denna anpassning gör det möjligt att använda validitetsbegreppet även inom denna forskningsmetod. Validitet inom kvalitativ forskning innebär en kontroll av trovärdigheten i undersökningen. Denna trovärdighet bekräftas genom att det finns empiriska belägg för forskningen och att forskaren har gjort en rimlig tolkning av sitt resultat (a a). Validiteten inom kvalitativ forskning måste alltså bedömas i relation till kontexten, intervjuaren och respondenten. Bedömningen av validiteten inom kvalitativ forskning görs genom att se om redovisningen är fullständig eller inte. För att göra detta måste man se till studiens syfte och frågeställningar. Om dessa är besvarade med hjälp av bra insamlat data och en bra analys kan redovisningen av forskningen anses som fullständig (a a). Jag bedömer att denna undersökning har en relativt god validitet, vilket kommer att diskuteras vidare i arbetets slutdiskussion.

Då man genomför en kvalitativ intervju måste man som intervjuare vara medveten om att man själv är medskapande till intervjuns resultat. Detta eftersom intervjun bygger på interaktion mellan respondenten och intervjuaren. Dessa två reagerar på och påverkar varandra. I och med detta faktum är det oerhört viktigt att man som intervjuare hittar vägar att neutralisera sin egen påverkan på respondenten (Starrin & Renck ur Svensson & Starrin (red) 1996). Lyckas intervjuaren med detta kan respondentens svar tolkas mer entydigt och forskningsresultatet blir mer trovärdigt. Att minimera störningar i respondentens svar, som kan vara en följd av intervjuarens påverkan, maximerar chansen att respondenten faktiskt uttryckt sin

Intervju är inte bara att ställa frågor och få svar, det är även en språklig händelse som kännetecknas av en uppsättning sociala relationer. Dessa sociala relationer utgörs inte enbart av språket utan även av gester och betoningar, det vill säga lingvistiska och paralingvistiska drag (Starrin & Renck ur Svensson & Starrin (red) 1996). Dessa lingvistiska och paralingvistiska drag såsom pauser, avbrytanden, gester, ansiktsuttryck och kroppsrörelser bör markeras antecknas och markeras i den färdiga utskriften av intervjun, vilket även gjorts i denna studie. (a a).

Resultatet av en intervju är alltså till stor del ett resultat av en interaktion mellan två personer. För att ytterligare motverka detta krävs det att intervjuaren har en bra intervjuteknik. Intervjuaren måste främja en god och effektiv interaktion som hjälper respondenten att ge den information som efterfrågas av intervjuaren (a a). För att detta ska bli möjligt måste man som forskare kunna anta många olika folkliga roller. Det handlar här om att forskaren måste vara uppmärksam på den sociala kontext han eller hon befinner sig i (a a). Därför har jag som intervjuare försökt att anpassa mig till den miljö jag befinner mig i och försökt undvika att betona att jag själv är socionomstudent eftersom detta kan göra att intervjupersonen tror att jag förväntar mig eller vill ha vissa svar på mina intervjufrågor.

Intervjun ställer även andra krav på intervjuarens anpassningsförmåga. Alla frågor i intervjun är inte på förhand specificerade, och svaren än mindre. Vad som händer i intervjun beror alltså på samspelet. Intervjuarens uppgift i detta sammanhang är alltså att försöka skapa ett så öppet klimat som möjligt så att respondenten känner sig bekväm med att ge ärliga svar. Samtidigt ska intervjuaren styra intervjun i den riktning som krävs för att få den information som behövs (Arvidsson & Rosengren, 2002). Om de svar respondenten först ger inte räcker till är det intervjuarens uppgift att ställa uppföljningsfrågor och även att hålla respondenten till ämnet, utan att för dens skull skapa irritation hos respondenten (Starrin & Renck, 1996). För att intervjuaren ska kunna uppfatta när en uppföljningsfråga krävs eller när respondenten inte håller sig till ämnet i den utsträckning som är önskvärd krävs det att intervjuaren är en god lyssnare. Genom att lyssna kan intervjuaren bli medveten om intervjuprocessen och dess innebörd (a a).

2. 4 GENOMFÖRANDE

Jag har i min uppsats att använt mig av kvalitativa intervjuer som spelats in, skrivits ut och sedan analyserats. Mitt val av metod baserar sig på att jag, som tidigare nämnts, strävat efter att gå på djupet med mina informanter och få reda på hur de tänker och resonerar kring mitt forskningsämne. Eftersom det är rektorer jag intervjuat skulle det ha krävts en stor mängd utskick om jag skulle ha använt mig av en enkätundersökning. Detta eftersom det på varje skola endast finns en rektor. Det finns alltså en risk att jag vid en enkätundersökning skulle få ett väldigt stort bortfall. En enkätundersökning skulle dessutom ha inneburit att jag inte får någon möjlighet att ställa några följdfrågor till mina respondenter och jag skulle inte heller kunna få reda på hur de resonerar mer än på ett ytligt plan. Det negativa med en kvalitativ intervju är att denna intervju har vissa begränsningar (Arvidsson & Rosengren, 2002). Som jag tidigare nämnt är intervjuaren medskapande i resultatet av studien eftersom en samtalsintervju bygger på

interaktionen mellan forskare och respondent. Detta gör att man som forskare riskerar att få förvanskade och anpassade svar (Arvidsson & Rosengren, 2002). För att kunna genomföra en bra intervju krävs att man har goda förkunskaper om ämnet (Starrin & Renck ur Svensson & Starrin (red), 1996). Denna förkunskap kan, om den är rätt använd vara till god hjälp då det kommer till att bestämma studiens syfte. När intervjun väl genomförs är det dock viktigt att denna förkunskap placeras i bakgrunden. Forskarens förkunskaper får nämligen inte motverka att forskaren går in med ett öppet sinne då han eller hon genomför sina intervjuer (Starrin & Renck ur Svensson & Starrin (red), 1996). Förutfattade meningar om ämnet riskerar att påverka respondenten så att denna inte ger intervjuaren autentiska svar. Intervjuarens uppgift under intervjun är att hjälpa respondenten att uppnå ett sammanhängande och förståeligt resonemang, samt att stärka respondenten att få kontroll över processen, i vilken respondentens intervjusvar tillskrivs en mening (a a).

Innan genomförandet av mina intervjuer har jag färdigställt en intervjuguide, vilken ligger som bilaga till detta arbete. Enligt Starrin och Renck (1996) hjälper intervjuguiden forskaren att försäkra sig att han eller hon genom intervjuns gång får svar på alla de frågor som krävs för forskningen (a a) Intervjuguiden består av olika teman som alla ska avtäckas under intervjuns gång (a a).

Det som kännetecknar den kvalitativa intervjun är bland annat att alla frågor är inte på förhand specificerade. Intervjuaren vet inte heller vilken typ av svar han eller hon får från respondenten (a a). Vad som händer under intervjun beror till stor del på intervjuarens och respondentens sociala interaktion. Intervjuarens uppgift är att upprätthålla ett öppet klimat men samtidigt styra intervjun i den riktning som är nödvändig för att uppnå ett fullgott forskningsresultat. För att upprätthålla det öppna klimatet bör intervjuaren undvika känsloladdade ord, frågor med dubbla betydelser, frågor som är alltför komplicerade samt främmande ord (a a). Därför har jag bearbetat mina intervjufrågor med stor omsorg samt låtit min handledare ge förslag på hur en fråga ska ställas för att inte bli ledande, känsloladdad, komplicerad och så vidare. Jag har i denna undersökning intervjuat åtta rektorer på olika skolor i södra Sverige. Alla intervjuer har tagit mindre än en timme att genomföra. Jag började min urvalsprocess med att maila en förfrågan till ca 25 olika rektorer runt om i Skåne. De åtta personer som deltagit i studien är de som tackat ja till min förfrågan. Samtliga informanter har samtyckt till sitt medverkande samt till inspelning av intervjuerna genom en särskild samtyckesblankett. Intervjuerna har genomförts i en av respektive rektor förslagen lokal, mestadels rektorns arbetsrum eller ett av skolans konferensrum.

2. 5 ANALYS AV INSAMLAT MATERIAL

Mina teoristudier har baserats på litteratur som varit relevant för studiens syfte. Utifrån dessa teoristudier sammanställdes en intervjuguide. Efter intervjuguidens färdigställande gick jag ut på fältet och genomförde alla intervjuer. Detta skedde under cirka två veckors tid. Därefter skrevs alla intervjuer ut och kodningen av min data påbörjades. Kodningen har baserats på en uppdelning av mina data i kategorier, begrepp och egenskaper. Begrepp representerar en underliggande mening och/eller ett mönster som utmärker beskrivna händelser i data (a a). Kategorier är begrepp på en högre abstraktionsnivå och egenskaper innebär en beskrivning av en kategori. På detta sätt skapas jämförelser mellan

När väl mönstret är funnet har det givits ett namn och kodningen har påbörjats (aa). För att lättare kunna förstå vad kodning går ut på finns ett antal frågor man kan ta fasta på då kodningen ska genomföras. Dessa frågor är följande.

• Vad uttrycker de data jag har?

• Vad uttrycker de specifika händelserna i data och var passar denna händelse bäst in?

• Vad är det som händer? Vilka sociala eller psykologiska problem konfronteras aktörerna med (Starrin ur Svensson & Starrin (red), 1996)? Vad som är signifikant för data är att det aldrig kan tala för sig själv utan alltid kräver en tolkning. Detta görs lättast om data är organiserad på ett lämpligt sätt, vilket nämns högre upp i texten (Arvidsson & Rosengren, 2002). Inom kvalitativ forskning är insamling av data och analyseringen omöjliga att separera eftersom det hela tiden sker en spontan och ibland kanske omedveten tolkning (a a). Detta har jag att använt mig av för att få nya idéer till min studie. För att få ett så bra studieresultat av en kvalitativ studie som möjligt krävs det även att forskaren intensivt bearbetar materialet åtskilliga gånger, detaljerat och ur alla möjliga tänkbara aspekter. Detta är det enda sättet att göra nya upptäckter inom kvalitativ forskning (Arvidsson & Rosengren, 2002).

2. 6 ETISKA ÖVERVÄGANDEN

Alla som deltagit i denna studie har tillfrågats av mig och deltagit frivilligt. Detta kan naturligtvis innebära att de som avstått från deltagande har en åsikt eller ett synsätt som inte representeras i undersökningen. Detta är dock omöjligt att göra någonting åt eftersom jag inte kunnat göra intervjuer med personer som inte är villiga att delta. Detta kommer att diskuteras vidare i andra delar av uppsatsen. En annan problematik jag upplevde under genomförandet av denna uppsats är att jag faktiskt tagit tid från relativt upptagna människor. Informanterna har ställt upp på att besvara mina frågor utan att få någonting i gengäld. Detta kan man dock betrakta som att de ställer upp för en god sak och kanske för en framtida kollega, men det faktum är jag är en socionomstudent som är väldigt intresserad av att jobba inom skolan är någonting jag valt att tona ner då jag varit ute och gjort intervjuer. Det faktum att jag är den person jag är kan ha gjort att informanterna sagt det de trodde att jag ville att de skulle säga. Det är naturligtvis också möjligt att de ställt upp i studien på grund av ett intresse för studiens ämne. Därmed kan man möjligen se denna problematik som ett utbyte av tjänster. De som tackat nej till deltagande i studien har främst angivit tidsbrist som skäl. Detta kan naturligtvis innebära att jag inte fått ett generaliserbart resultat av denna studie, detta kommer att diskuteras vidare i slutdiskussionen.

Vidare har jag då det kommer till etiska överväganden varit mycket noggrann med följande tre av fyra grundregler inom forskningsetik.

1. Informationskravet

Detta krav innebär att samtliga informanter måste informeras om hela studiens syfte, hur den information de ger mig kommer att hanteras samt vem som kommer att ta del av resultatet.

2. Samtyckeskravet

Varje enskild individ har skrivit på en särskild samtyckesblankett på vilken de informerats om studiens syfte samt på vilka villkor studien genomförs.

Detta krav innebär att jag som genomför studien inte får använda informationen jag fått i något annat syfte än det som angivits.

4. Tillståndskravet

Detta krav innebär att jag innan jag börjar undersökningen måste be arbetsgivaren eller föreståndaren om tillstånd för att genomföra studien. Denna studie baseras på intervjuer med rektorer, vilka är att betrakta som sina egna arbetsgivare. Jag har därför endast använt mig av samtycke genom individuella samtyckesblanketter.

Efter att noggrant ha tagit i beaktande samtliga av ovanstående etiska övervägande bedömer jag att det inte finns några direkta etiska hinder för att genomföra denna studie på ett korrekt sätt. De etiska aspekterna bör dock alltid tas i beaktning under hela arbetets gång, vilket jag gjort. Jag har fingerat samtliga informanters namn och inte tagit med sådana uppgifter som kan härledas till enskild person, kommun, stad eller skola i syfte att skydda informanternas identitet.

3. BAKGRUND OCH TEORI

I detta kapitel definieras begreppet profession och knyter sedan an till socialarbetarens profession mer specifikt. Vidare beskrivs socionomens kompetens. Detta för att ge en bild av socialarbetarens profession i förhållande till andra professioner. I resterande delar av detta kapitel beskrivs skolan som institution i en socialkontext samt vad rektorn har för ansvarsområden och teorier kring hur ledarskapet inom skolan kan bedrivas.

3.1 BEGREPPET PROFESSION

Att definiera begreppet profession och vad professionalisering egentligen innebär har visat sig vara svårt. Således har det genom åren förts många diskussioner kring ämnet. Det vanligaste sättet att definiera begreppet är att räkna upp ett antal egenskaper eller attribut som antas vara kännetecknande för professioner (Bernler, 1999). Enligt Bernler definieras begreppet profession av Greenwood, 1957, genom följande egenskaper eller attribut.

1. Systematisk teori som ger en professionell identitet och ett forskningsgrundat, vetenskapligt synsätt. Detta leder naturligtvis till att man som professionell har mer kunskap om ett visst ämne, jämfört med lekmän.

2. Professionell auktoritet innebär att personer utanför professionen inte kan ifrågasätta den professionelle.

3. Samhälleliga sanktioner i form av exempelvis yrkeslegitimationer gör att personer utan denna legitimation utestängs från utövande av professionen. 4. Etiska regler som är gemensamma för alla inom professionen och som påverkar hur den yrkesverksamme hanterar förhållandet mellan de olika människor och institutioner han/hon stöter på i sitt arbete.

5. En specifik kultur som bildats genom olika sammanslutningar som exempelvis fackföreningar och intresseföreningar (Bernler, 1999).

Greenwood 1957 menade vidare, enligt Bernler, att alla yrken kan placeras på en skala. Högst upp i denna hierarki placeras väletablerade professioner och längst ner de okvalificerade yrkena. I mitten på skalan finns alla andra yrken i samhället (Bernler, 1999). Ju fler kriterier en yrkesgrupp uppfyller desto mer är den att betrakta som en profession. Etziomi 1969 myntade, enligt Bernler, begreppet semiprofession, vilket innebär att professionen befinner sig någonstans mellan de redan etablerade professionerna och de icke etablerade (aa). Hasenfeld 1983 menade även, enligt Bernler, att en semiprofession ofta saknar kontroll över sitt eget arbete eller sin egen kunskapsbas (a a).

Enligt de funktionalistiska professionsteorierna, vilka dominerade debatten fram till 1970-talet, är professionalisering ett positivt fenomen. Funktionalisterna menadeatt professionaliseringen bidrar till en fortsatt harmonisk samhällsutveckling (Bernler, 1999). Professionaliseringen ansågs, enligt Bernler, gynna klienten eftersom han/hon får en bättre och säkrare hjälp. Professionalisering riskerar dock även att öka avståndet mellan klient och socialarbetaren, samt att socialarbetarkåren riskerar att bli immun mot yttre kritik (a a).

3.1.1 SOCIONOMENS PROFESSION

Socialt arbete utförs i en skärningspunkt mellan klienten, övriga aktörers och även samhällets intressen. Detta innebär att man som socialarbetare har både ett inre och ett yttre uppdrag, vilket ibland kan innebär att socialarbetaren måste

handskas med motstridiga intressen (Bernler, 1999). Det inre uppdraget går ut på att tillgodose klientens intressen samtidigt som man måste ta hänsyn till samhällets och politikers intressen, det vill säga det yttre uppdraget. Dessutom sker socialt arbete ofta inom hierarkiska byråkratier där man måste underkasta sig lagar, regler, administrativ styrning med mera (a a). Inte allt för sällan är socialarbetaren även den enda, eller en av få, från sin yrkesgrupp på en arbetsplats. Ett exempel på en socialarbetare i denna situation är sjukhuskuratorn, som riskerar att styras av läkaren på grund av dennes professionella ställning (a a).

Som socialarbetare arbetar man, som tidigare nämnts, ofta i väldigt komplexa sammanhang och förväntas tillgodose många människors önskemål som inte allt för sällan är motstridiga (a a). Socialarbetaren arbetar i ständig samverkan med andra yrkesgrupper, vilket är en nödvändighet för att kunna utföra ett tillfredsställande socialt arbete. Denna nödvändighet medför dock risken att socialarbetaren förlorar sin yrkesidentitet (a a). Kraven som ställs på socialarbetaren innebär inte bara att hon/han måste besitta kunskap inom sitt eget områden, utan krav ställs också på en viss kompetens då det gäller förmågan att samordna (a a).

En socialarbetare arbetar med andra människor och detta arbete kräver att man även arbetar med sig själv. Detta arbete kräver handledning men stödet måste även finnas från arbetsgivare, chefer och inom organisationen över huvud taget (a a). Att bedriva socialt arbete i en hierarkisk organisation kan vid en första anblick anses vara en omöjlighet. Det är ingen omöjlighet, men det ställer vissa krav på organisationen, bland annat är en ömsesidig anpassning nödvändig. Socialarbetaren måste anpassa sig till de rådande maktstrukturerna inom organisation och organisationen måste anpassa sig till att socialarbetaren bedriver ett självständigt socialt arbete (a a). I detta sammanhang har arbetsledaren en oerhört viktig roll. Denne måste uppmuntra och stödja professionella överväganden och diskussioner. Inom socialt arbete är det oerhört viktigt att chefer bedriver ett tydligt ledarskap och därigenom även tydlig- och synliggör uppdraget. Detta är särskilt viktigt inom socialt arbete eftersom man ofta arbetar mitt i samhällets komplexitet (a a).

3.2 SKOLAN – INTE ENBART EN INSTITUTION FÖR LÄRANDE

I detta stycke beskrivs vilka krav som ställs på skolan utöver det utbildande och undervisande uppdraget. Teori om skolan i detta perspektiv är viktigt för denna studie eftersom det är detta arbete som i stor utsträckning förväntas skötas av skolkuratorn.

Skolan är en obligatorisk samhällelig inrättning i vilken de flesta människor i Sverige någon gång befunnit sig (Garpelin, 2003). Denna samhälleliga inrättning som kallas skola syftar inte enbart till att förmedla kunskap till eleverna utan även till att fostra dem och göra dem till nytta för både hem och samhälle (Imsen, 1988). Denna fostran består av att arbeta med samhälleliga normer, värderingar och attityder. Skolan ska även förmedla respekt för oliktänkande individer och grupper (a a). Samtidigt ska skolan se till att eleven utvecklas personligt, känslomässigt, skapande och socialt. Detta är en viktig del av skolans alla uppgifter (Imsen, 1988). Den svenska skolan ska vara en skola för alla. Detta

innebär att alla elever ska kunna tillskansa sig kunskap, trots olika förutsättningar (Garpelin, 2003).

Det är viktigt att understryka att skolan inte bara är det som det står i läroplanen att den bör vara. Skolan har nämligen betydligt större och mer omfattande uppgifter. Dessa uppgifter tenderar att bli fler och mer omfattande i takt med att samhället förändras och nya samhällsproblem uppstår (Imsen, 1988). Skolan som institution är ofta det första man vänder sig till då man vill råda bot på ett nytt problematiskt samhällsfenomen. Dock är det inte självklart att skolan har möjlighet att lösa dessa problem (a a).

Under åren 1950-1960 började kuratorer att anställas inom skolan. Grundtanken med skolkuratorer var då att denne skulle verka för samarbete mellan barnavårdsmyndigheter, skola och hem, samt för att stimulera eleverna till att använda sin fritid på ett meningsfullt sätt (SOU 2000:19). Under året 1957 infördes begreppet elevvård i skollagen. Detta till följd av att man började betrakta god omvårdnad av eleverna som ett underlag för en tillfredsställande pedagogisk verksamhet, samt för att alla elever skulle känna sig likvärdig och därigenom bli upptagna i skolgemenskapen (a a). Skolans elevhälsoarbete hade från början sitt fokus på rent fysiska problem. I takt med att levnadsstandarden ökade minskade dessa problem samtidigt som man såg en ökning av skolelevers psykosociala problem. Vad detta beror på finns inget fastställt svar men förändring i livsstil, livsvillkor, samhällsutveckling och urbanisering tros ligga till grund för att många människor upplever brister i sitt sociala nätverk (a a). Trots alla lagar, förordningar och ambitioner som finns när det gäller skolan är det ett välkänt fenomen att många skolungdomar idag känner sig utsatta i skolan (Garpelin, 2003). För att motverka detta krävs det att vuxenvärlden i allmänhet och skolan i synnerhet tar sitt ansvar för att förbättra situationen för eleverna (a a). Skolpersonalens ansvar sträcker sig till att arbeta för att varje elev blir sedd och bemött med respekt. Trots detta är skolelever ofta väldigt utlämnade till varandra (a a). Detta leder till att eleverna utformar egna regler och normer, vilka tar sig uttryck i elevernas förhållningssätt till skolpersonal, studier, läxläsning med mera. Om man som elev avviker från dessa, av eleverna skapade, regler och normer kan detta leda till en känsla av utsatthet och exkludering (Garpelin, 2003). Detta leder till att eleven känner ett hot mot den egna existensen, vilket vidare riskerar att leda till att eleven söker sig till andra sociala världar och hamnar i kriminalitet och/eller självdestruktivitet (a a).

Om man vill nå skolungdomar och hjälpa dem till en bra självbild krävs det att man tar hänsyn till deras olika relationer och emotioner (a a). Ett sätt att ta hänsyn till elevernas relationer är genom att ”se världen genom elevernas ögon” (a a). Skolpersonal bör fokusera på eleverna och sin egen mellanmänskliga miljö. Detta görs genom att eleven uppmuntras till att se andra, se sig själv i andra och därigenom tillsammans skapa en god miljö (a a). I denna utopiska miljö blir alla sedda, alla duger och alla tar plats. Detta är en del av skolans demokratiska fostran och syftar till att skapa förutsättningar för lärande (Imsen, 1988). Denna utopi är, eller bör, vara vad all skolpersonal strävar efter. Dock upplever många lärare en känsla av otillräcklighet. De disciplinproblem som orsakas av växande samhällsproblem blir ofta för mycket för lärarna att hantera (a a).

Utveckling och lärande beror självklart delvis på hur skolans organisation fungerar. Men elever upplever ofta att mötet med andra personer på skolan, både elever och personal, spelar en större roll för elevernas välbefinnande (Garpelin, 2003). Lärarnas ämnes- och pedagogiska kompetens är naturligtvis även den av stor vikt, men den kommer inte till någon nytta såvida det inte finns ett konsensus grundat på respekt när det kommer till den relationella dimensionen (a a). Att elever mår bra och fostras till ett demokratiskt tänkande inom skolan kan även bidra till samhällsekonomiska vinster i ett långsiktigt perspektiv, vilket behandlas vidare i följande stycke.

3.2.1 FÖREBYGGANDE ARBETE I ETT LÅNGSIKTIGT PERSPEKTIV

Det förebyggande arbetet är alltså en viktig del av det skolan ska arbete, vilket även understryks i följande avsnitt. Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut har sammanställt den gemensamma rapporten Tänk långsiktigt! (2004), i vilken de förespråkar tidiga insatser mot psykisk ohälsa hos barn ungdomar för att motverka större kostnader för samhället i ett längre perspektiv. Psykisk ohälsa är ett allvarligt hälsoproblem bland barn och ungdomar och därmed ett viktigt område för samhällsinsatser. Barns och ungdomars psykiska hälsa och goda uppväxtvillkor är redan idag, enligt rapporten, ett högt prioriterat område, men det faktum att samhällets resurser är begränsade kvarstår. Därför är det viktigt att de resurser som faktiskt finns till hands används så bra som möjligt, det vill säga att man lägger resurserna på de insatser som har så bra effekter som möjligt i förhållande till vad de kostar (a a). Högkvalitativa generella insatser förebygger och minskar sannolikt psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. I rapporten skrivs att det finns ett troligt samband mellan nedskärningarna inom föreskolverksamheten, skolbarnomsorgen och skolan i allmänhet under 1990-talet och den ökning av an1990-talet besök inom barn- och ungdomspsykiatrin som ägde rum samtidigt som nedskärningarna (a a).

Rapporten Tänk långsiktigt! (2004) presenterar en samhällsekonomisk modell där kostnaderna för generella insatser ställs mot insatsernas effekter på barns och ungdomars psykiska hälsa och de samhällsekonomiska vinster som dessa i sin tur skapar. Modellen bygger på ett tankesätt för prioriteringar som inte bara tar hänsyn till den berörda huvudmannens kostnader för en viss insats utan också till hur kostnaderna påverkas i andra samhällssektorer och på längre sikt (a a). Om psykiska problem inte förebyggs och motverkas i ett tidigt skede är risken stor att samhällets kostnader blir förhållandevis höga på kort sikt. Enligt rapporten finns det, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv pengar att tjäna på förebyggande arbete inom de generella verksamheterna för barn och ungdomar, såsom skolan (a a). Väl fungerande samverkan mellan olika verksamheter och huvudmän kan vara en förutsättning, inte bara för att få ett bra resultat av insatserna, utan också för att insatserna överhuvudtaget ska genomföras (a a). Samverkan är viktigt kring såväl insatser för barn som redan har problem som vid utformningen av generella insatser som ska förebygga psykisk ohälsa.

Några av rapportens slutsatser sammanfattas på följande sätt:

• ”Samhällets generella insatser för barn och ungdomar i form av exempelvis barnhälsovård, förskoleverksamhet, skolbarnomsorg och skola utgör en viktig del av uppväxtmiljön och står för huvuddelen av

samhällets resurser till barn och ungdomar. De är därför betydelsefulla för den psykiska hälsan.

• Det är viktigt både ur ett individ- och ett samhällsekonomiskt perspektiv att insatser för att förebygga psykisk ohälsa ges tidigt. Exemplen i rapporten visar att ett betydande mänskligt lidande och stora samhällskostnader uppstår på längre sikt om inte psykisk ohälsa förebyggs. Det behövs ett långsiktigt perspektiv vid prioriteringar.

• För att utnyttja samhällets resurser mer effektivt än idag är det viktigt att de berörda huvudmännen samverkar när insatserna planeras och genomförs. För att samverkan ska komma till stånd och fungera bra krävs politisk styrning. Alla berörda parter behöver se samverkan som ett område som kräver tid och resurser för att ge bra resultat för de berörda barnen och ungdomarna.

• Det är viktigt att barns och ungdomars psykiska hälsa uppmärksammas och att utvecklingen följs kontinuerligt.”

Sammanfattning av Skolverkets, Socialstyrelsens och Statens folkhälsoinstituts gemensamma rapport Tänk långsiktigt! (2004) s. 3.

3.3 SOCIONOMENS KOMPETENS

När det kommer till att bedriva ett förebyggande arbete i skolan kan kopplingen till skolkurator eller andra benämningar på socialarbetare i skolan göras. I nedanstående stycken beskrivs socionomens kompetens samt hur socionomens profession i skolan kan se ut för att hans eller hennes kompetens ska utnyttjas maximalt.

En socionomkompetens handlar om att man ser på individen med en helhetssyn. Med en bredd av kunskaper i bland annat beteendevetenskap, psykologi, samhällsvetenskap och juridik söker man förstå och arbeta på individ- grupp- och samhällsnivå (SOU 2000:19). En socionom har kompetens för att arbeta för förändring och kunna identifiera behov och strukturera och planera åtgärder och förutsättningar för förändring (D-Wester, 2005). Socionomkompetensen innehåller kunskaper om människans utveckling och socialisation och under vilka förutsättningar dessa gynnas. Socionomen har kunskaper om välfärdssamhällets förutsättningar, dess organisation, lagar och grundläggande värderingar (a a). Socionomutbildningen ger också socionomen metoder och kunskaper för att kunna leda individen till att ta makten över sitt eget liv och hitta sina egna lösningar. Man tror på individen och dennes behov av att ta sitt liv i sina egna händer (SOU 2000:19). Man fokuserar på relationen mellan klient och socialarbetare och belyser maktförhållanden, klasskillnader, könsaspekter och annat i samhället som påverkar relationen människor emellan (a a). En socionomutbildning ger även kunskap i hur man kan bedriva förebyggande socialt arbete och socialt förändringsarbete (SOU 2000:19).

3.4 SOCIONOMENS PROFESSION I SKOLAN

Skolan är en plats där barn och ungdomar tillbringar en stor del av sin tid. Skolan är därför en mycket viktig institution där man förutom att undervisa och fostra har som skyldighet att förebygga sociala problem och identifiera elever med problem för att sedan kunna bistå med det stöd som krävs. Även skollagen fastslår, enligt D-Wester, denna skyldighet. Det måste även, enligt skollagen, på

varje skola finnas en grupp av personal som arbetar med så kallad elevvård och anordnar elevvårdskonferenser med mera (D-Wester, 2005). Skollagen ställer dock inga krav på att en socionom eller kurator måste vara anställd i skolan. Inte heller finns det något direktiv som säger hur en kurator eller socionom ska bedriva sitt arbete inom skolan. Det är alltså upp till rektorn och den anställde att tillsammans utforma en arbetsbeskrivning och skriva ner arbetsuppgifter. I förslaget till ny skollag står det att det måste finnas en så kallad omvårdnadskompetens på skolan samt social kompetens. Man skriver dessutom att det skall finnas tillgång till personal med sådan kompetens att man kan arbeta socialt förebyggande, men någon mer specifik formulering existerar inte (U2005/5584/S).

D-Wester skriver om att det kan vara svårt att behålla sin professionalism när man är ensam om sin profession på arbetsplatsen. Alla kollegor runt omkring är pedagoger eller specialpedagoger, dessutom en sjuksköterska och en studievägledare. Därför kan det ibland vara problematiskt för en socionom verksam inom skolan att hålla fast vid sina övertygelser och det synsätt som man som socionom står för (D-Wester, 2005). Ofta förekommer det att socionomer kommer fram till helt andra problemformuleringar och lösningsförslag än vad pedagogerna gör eftersom socionomen har en kompetens som inte lärarna nödvändigtvis har. Socionomens kompetens innefattar förutom skollagstiftningen kunskap om sociallagstiftningen och samhällets sociala resurser. Kuratorn bedriver ofta samarbete med polis, socialtjänst, barn och ungdomspsykiatri med flera, vilket gör att även kunskap om dessa områden innefattas i socionomens kompetens (D-Wester, 2005).

Enligt D-Wester bör en kurator, eller en socionom på en skola, ha så många fler uppgifter än vad gemene man tror att en kurator har. Kuratorns uppgifter bör inte enbart sträcka sig till enskilda samtal med elever, vilket är en vanlig föreställning. Socionomen på skolan har kompetens för att arbeta mycket brett både direkt arbete med elever och med förebyggande arbete. Kuratorn bör visserligen arbeta på individnivå men även på gruppnivå och organisationsnivå (a a). Exempel på arbetsuppgifter är kartläggning av elevernas skolsituation och sociala situation, samtal i grupp med elever, föräldrar, mentorer, ledning med flera, handledning av personal, arbete med grupper och klasser, strukturellt arbete med mera. En del i det arbete man som socionom arbetandes inom skolan bör utföra är att arbeta med grupper och i klasser. Detta är viktigt därför eftersom en bra stämning ger eleverna ett bättre studieklimat (a a). Det har länge förts en diskussion om vilka professioner som bör finnas representerade inom skolan. I gällande lagtext omnämns endast pedagoger, skolläkare och skolsköterskor. Ändå är det mycket vanligt att det finns psykologer, skolkuratorer och studie- och yrkesvägledare anställda (SOU 2000:19).

I den gamla regeringens förslag till en ny skollag vill man att begreppet elevvård ska bytas ut mot elevhälsa. Man ska i fortsättningen kalla elever till hälsobesök vilket på ett bättre sätt speglar att man vill arbete hälsofrämjande och förebyggande med eleverna (U2005/5584/S). De gamla regeringen menar vidare att man ska lagstadga om att elevhälsa ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser och det är det psykosociala arbetet som bäst passar in på socionomkompetensen. Det är endast skolläkare och skolsköterska som benämns specifikt i lagförslaget, inga andra av de professioner

hands för att tillgodose elevernas behov. Detta lagförslag kommer enligt ett pressmeddelande från utbildnings- och kulturdepartementet att ombearbetas av den nya borgerliga regeringen och läggas fram på nytt under år 2008 (www.regeringen.se).

Flera remissinstanser föreslog, enligt D-Wester, att ta bort alla preciseringar av yrkesgrupper, medan andra menade att man bör lägga till professioner som kurator, sjukgymnast, psykolog med flera ska regleras i lagen. Regeringen stod dock fast vid att bara skolläkare och skolsköterska ska regleras i lagtexten och att utöver det bara reglera vilka kompetenser som ska finnas och förutsatte att man anställer personer med adekvat utbildning och lämplighet. Den gamla regeringen förespråkade också att de olika professionerna som finns på skolan ska samordna sitt arbete och samverka för att med sina gemensamma kompetenser främja elevernas hälsotillstånd på bästa sätt (D-Wester, 2005).

3.5 REKTORNS LEDARSKAP OCH ANSVARSOMRÅDEN

Rektorn är den person som själv, eller i samråd med socialarbetaren på skolan definierar det arbete som socialarbetaren ska göra. Därför är det i detta sammanhang högst relevant att beskriva vad som är rektorns uppdrag och ansvarsområden, samt vilken typ av ledarskap som bör bedrivas för att personalen ska känna att de har den ledning de behöver för att kunna bedriva ett fullgott arbete.

Den som leder utbildningen och verksamheten i skolan är alltså rektorn. Befogenheter och skyldigheter i skollagen fördelas mellan fyra instanser i kommunerna, nämligen fullmäktige, styrelsen för utbildning, lärarna och rektorn (Axiö & Palmquist, 2000). Dessa instanser upprättar styrdokument som gäller för den svenska skolan. Därefter upprättar de enskilda rektorerna måldokument för respektive skola. Dessa måldokument ska upprättas med utgångspunkt i de lokala förutsättningarna. Undersökningar har dock visat att dessa måldokument ofta blir väldigt likriktade. Rektorns uppgift är i detta sammanhang att utveckla en lokal arbetsplan som får ett djupare syfte (a a).

Ledarskapet i skolan kännetecknas av en stark influens av organisationsteori hämtat från forskning kring företag. Detta trots att ledarskapet och organisationen inom skolan är av en annan karaktär än i företagsvärlden (Scherp, 1998). Skolans verksamhet bygger på politiska, ideologiska och värdemässiga ställningstaganden. Skolan verksamhet är inte avsedd för en varuproduktion utan istället för utbildning och socialisation av barn och ungdomar (a a). Senge 1990 betonar, enligt Scherps tolkning, vikten av att ledare inom skolväsendet skapar inlärningssituationer för sina medarbetare och även lyfter fram organisationens grundläggande uppgifter och övergripande mål (a a). Därför är det viktigt att rektorn sätter sig in den rådande skolkulturen, värderar skolpersonalen och, främjar deras professionella utveckling, uttrycker sina åsikter och sin vilja, gynnar samarbete, visar på valmöjlighet istället för att dela ut uppdrag samt håller kontakt med det omgivande samhället (a a).

Moltimore 1988 har genom sin forskning, enligt Scherp, kommit fram till att utformningen av rektorns ledarskap är en av de faktorer som främst påverkar skolans effektivitet. Det finns även ett tydligt samband mellan ett fullgott ledarskap och framgångsrika skolor (a a). Genom denna forskning har man kunnat konstatera att rektorns uppgift är att utveckla en tydlig vision av skolans

mål som betonar läroprocessen och undervisningen (Scherp, 1998). Att arbeta som rektor innebär även att man ställs inför valet att antingen bygga upp en pluralistisk organisation där mångfald ses som något positivt eller att istället arbeta för en verksamhet där all personal har en gemensam inriktning för hur arbetet ska bedrivas (a a). Rektorer har i allmänhet ett väldigt stort ansvar för utvecklingen av den skola på vilken de är verksamma. Detta ansvar tar sig bland annat uttryck genom uppföljning och utvärdering av arbetsformer (Axiö & Palmquist, 2000). Rektorn har även ett övergripande ansvar för skolans verksamhet, detta tar sig bland annat uttryck i att rektorn är huvudansvarig för skolan som helhet samt för att utbildningsnivå och skolan i sig är nationell likvärdig (a a).

Rektorn bör, enligt Axiö och Palmquist (2000), fungera som en spjutspets inom skolan, därför är rektorernas kompetens avgörande för hur den egna skolan utvecklas. Rektorn ska agera som en normgivare, pådrivare och visionär. Detta är särskilt viktigt idag eftersom dagens skola kräver idéer och kreativitet utöver det vanliga. Rektorn måste ligga steget före mot framtidens skola (Axiö & Palmquist, 2000). Rektorn är dessutom ekonomiskt och administrativt ansvarig för skolan, ska leda det pedagogiska arbetets inriktning och är även ansvarig för att klimat och trivsel bland elever och anställda är tillfredsställande (a a). Detta ställer höga krav på goda förutsättningar för att kunna bedriva ett fullgott ledarskap.

Axiö och Palmquist förespråkar att rektorer ska använda sig att ett nära ledarskap. Detta innebär att rektorn måste vara tillgänglig för arbetslag, enskilda medarbetare, elever och föräldrar. Denna tillgänglighet gör att en trygghet skapas på arbetsplatsen (a a). Det öppna ledarskapet kräver även att rektorn är lyhörd och har en kontinuerlig kontakt med de anställda. Den kontinuerliga kontakten skapar förutsättningar för att upptäcka vad som händer på skolan och därigenom även möjlighet för skolledaren att ingripa och påverka (aa). Dock visar Scherps forskning på området att skolledares återkoppling till personalens arbetsinsatser generellt sett är liten, samtidigt anser personal att återkopplingen är viktigt för att de ska kunna bedriva ett tillfredsställande arbete inom skolan (Scherp, 1998). Stålhammar 1984, 1988 menar, enligt Scherp, att detta beror på rektorers bristande ideologiska och pedagogiska kunskapar i kombination med tidsbrist. Hameyer 1995 menar, enligt Scherp, att det är av stor betydelse att rektorn är tydlig. Rektorn bör öppet visa sina pedagogiska ställningstaganden och omsätta dem i handling genom att stödja personal som arbetar i enlighet med, den av rektorn, önskade inriktningen (Scherp, 1998). Ledarskapet inom skolan kännetecknas av inflytande snarare än kontroll. Det främsta uppdraget för rektorn är att få med de övriga delarna av skolan på sin tolkning av skolans offentliga mål och sin vision om skolans utveckling (Axiö & Palmquist, 2000).

Enligt Scherps tolkning av forskning på området ägnar rektorer relativt lite tid åt att påverka och förändra lärares undervisningsmönster och skolans verksamhet i övrigt. Detta beror enligt Leithwood, 1992, på rektorernas osäkerhet när det gäller deras uppgift att tydliggöra sin egen syn på lärande och hur lärandeprocessen bör se ut. Många rektorer upplever enligt denna forskning svårigheter med att tydliggöra sin syn på påverkansprocessen mellan ledare och medarbetare och sedan omsätta detta i praktik (Scherp, 1998).

Forskning som gjorts på ämnet skolan visar, enligt Scherp (1998) att ett framgångsrikt utvecklingsarbete i skolan även kräver att hela skolans kultur påverkas och att skolpersonal tillåts att bli delaktiga i beslutsprocessen (Axiö & Palmquist, 2000). Skolans kultur är som ett sammanhållande kitt som genom tysta överenskommelser befäster traditionella arbetsmetoder och kommunikations-mönster (a a). För att rektorn ska lyckas med att utveckla skolan krävs alltså även att rektorn utvecklar skolpersonalens attityder och normer (a a).

Flera forskare menar, enligt Axiö och Palmquist (2000) att skolan karaktäriseras av svaga samband och lösa kopplingar mellan de administrativa sektorerna och det professionella arbetet. Dessa svaga samband beror på att det inom skolan ofta finns en skolledarzon som kännetecknas av administration, formuleringar av skolans mål och ekonomiska aspekter och en lärarzon som kännetecknas av undervisning av eleverna (Axiö & Palmquist, 2000). Medlemmarna i respektive grupp har makten i sin egen zon. Mellan dessa zoner finns gråzoner som överlappar varandra. Detta gör att de olika aktörerna inom skolan arbetar sida vid sida med ett väldigt litet mått av interaktion (a a). När skolverksamheten mer eller mindre medvetet är organiserat på detta vis förväntas det att rektorn inte lägger sig lärarnas arbete. Detta gör naturligtvis att det blir stora svårigheter för rektorn att utveckla de gemensamma värderingarna hos personalen som är en av hans/hennes arbetsuppgifter (a a).

Avsaknaden av ett nära ledarskap gör alltså att rektorn inte får möjlighet att tillskansa sig kunskap om sina anställda och därmed även får svårt att påverka och styra det arbete som bedrivs inom skolan (a a). Skolforskningen visar även att personal anställd inom skolan har ett större förtroende för rektorer som bedriver ett nära ledarskap jämfört med rektorer som inte gör det (a a). Vidare visar forskningen att de skolor som lyckas bäst med sin verksamhet är de skolor som genomsyras av en ömsesidig kommunikation och ett aktivt pedagogiskt ledarskap från rektorns sida (Axiö & Palmquist, 2000).

En riktlinje som Leithwood 1992, enligt Scherp, menar möjliggör för skolledare att påverka personalens professionella utveckling är att skapa en skolkultur som kännetecknas av samarbete och ett undersökande förhållningssätt och förändra administrativa rutiner så att de passar in i utvecklingsstrategin (Scherp, 1998). Dagens snabbt föränderliga samhälle ställer större krav på att människor verksamma i en organisation kontinuerligt lär sig omsätta nyvunna kunskaper i praktiken. För att möjliggöra detta krävs en ny typ av ledarskap, jämfört med tidigare (a a).

3.6 TIDIGARE FORSKNING OCH EMPIRI

I en tidigare uppsats (Damberg & Larsson, 2006) undersökte jag och en klasskamrat vad socialarbetarens profession i skolan är, samt vad som behöver klargöras då det gäller kuratorns arbetsuppgifter och förhållande till andra professioner inom skolan. Delar av resultatet av denna undersökning redovisas i detta kapitel, för att ge en bakgrundsbeskrivning till syftet med denna uppsats. I Statens offentliga utredningar (2000:19) beskrivs socionomens kompetens som en förmåga att se på individen med en helhetssyn. Socionomen har dessutom kunskaper inom beteendevetenskap, psykologi, samhällsvetenskap och juridik och kan därigenom arbeta på individ- grupp och samhällsnivå (a a). Just ordet ”helhetssyn” är något som samtliga informanter i vår tidigare undersökning

nämner som en viktig egenskap i deras yrkesutövning. De anser alla att man som socialarbetare har en större förmåga att se problem utifrån människans utveckling och socialisation. Detta upplever de också vara en av de saker som skiljer deras och lärares kompetens åt (Damberg & Larsson, 2006). Som socialarbetare fokuserar man även på relationen mellan klient och socialarbetare, samtidigt som man belyser maktförhållanden, klasskillnader, könsaspekter med mera (SOU:2000:19). Våra informanter anser också att de har en större kunskap om social- och skollagstiftning och vet dessutom till vilken myndighet i samhället en elev ska vända sig till, vilket även understryks av (D-Wester, 2005).

Imsen (1988) menar att skolan inte enbart syftar till att förmedla kunskap till eleverna. För att eleverna ska kunna bli till nytta får både hem och samhälle krävs också att man arbetar med samhälleliga normer, värdering och attityder. I detta arbete är det även viktigt att respekt för oliktänkande individer och grupper ses som en av grundpelarna (Imsen, 1988). Detta är även vad majoriteten av våra informanter, i vår tidigare studie, gjorde. Dock ansåg ingen av dem att de gör det i den utsträckning som behövs och samtliga upplevde att deras arbete inte prioriterades på skolan. Samhället förändras i snabb takt och för att motverka de problem som uppstår ansåg våra informanter att just arbete för att eleverna ska förstå sin omvärld är av stor vikt (Damberg & Larsson, 2006).

Garpelin (2003) menar även att all skolpersonal bör fokusera på elevernas och sin egen mellanmänskliga miljö. Eleverna bör uppmuntras till att se andra, se sig själv i andra och därigenom skapa en god miljö som skapar förutsättningar för lärande (Garpelin, 2003). Samtliga informanter, i vårt tidigare arbete, menade att de har en förmåga att se elevernas situation ur ett holistiskt perspektiv, något de även ansåg att lärarna brister i (Damberg & Larsson, 2006). Även D-Wester (2005) menar att skolan är en viktig institution där man förutom att undervisa och fostra ska förebygga sociala problem, något som också fastslås i skollagen (D-Wester, 2005).

Bernler (1999) menar att det är viktigt med en tydlig yrkesidentitet eftersom detta ger själförtroende i själva yrkesutövandet. Denna yrkesidentitet är chefer inom organisationen delvis ansvarig för att skapa. Genom ett tydligt ledarskap menar Bernler att uppdraget tydlig- och synliggörs, vilket är särskilt viktigt inom socialt arbete där uppdragen ofta är komplexa (Bernler, 1999). Vikten av bra chefer betonades av våra informanter även i vår tidigare undersökning. Våra informanter underströk alla hur betydelsefullt det är att ha rektorns stöd då det kommer till deras arbetssätt, uppgifter och arbetsmetoder (Damberg & Larsson, 2006). Bernler (1999) menar också att man måste utveckla sig själv för att kunna arbeta med andra människor och betonar samtidigt vikten av handledning. Då man ofta är ensam som socialarbetare inom skolan anser våra informanter att skolledningen bör erbjuda handledning och möjlighet att möta andra socialarbetare som är verksamma inom skolan (Bernler, 1999). Våra informanter i vår tidigare undersökning uttryckte även att det ibland kan vara svårt att behålla sin professionella fokus då man inte har någon ur samma profession att ventilera sin tankar med. Återigen betonas vikten av handledning (Damberg & Larsson, 2006). Handledning gör det lättare för socialarbetaren att behålla sina egna övertygelser och synsätt (D-Wester, 2005).

I den gamla regeringens förslag till ny skollag nämns endast skolläkare och skolsköterska som obligatoriska yrkesgrupper inom skolan utöver lärare (D-Wester, 2005). Samtliga av våra informanter i vår tidigare studie ansåg detta vara förkastligt och flera av dem efterlyste en större utbildningsbredd bland personer som är verksamma inom skolan (Damberg & Larsson, 2006). Något som även vissa remissinstanser föreslog, enligt D-Wester (2005). Eitzomi myntade, enligt Bernler, begreppet semiprofession och menade då en profession som befinner sig någonstans mellan de etablerade professionerna och de icke etablerade (Bernler, 1999). Informanterna i vår tidigare undersökning betraktade sig inte som icke etablerade men ger samtidigt uttryck för att deras arbete inte var prioriterat. En av våra intervjupersoner betonar vikten av att socialarbetarrollen inom skolan ska bli etablerad och därigenom en naturlig del av skolan, vilket vår undersökning visar att den ännu inte är (Damberg & Larsson, 2006).

4.

RESULTAT

4.1 KURATORNS ARBETSUPPGIFTER

Resultatet av denna undersökning visar att skolkuratorer, enligt de intervjuade rektorerna, framför allt arbetar på individnivå med eleverna. Kuratorn har alltså oftast en stödjande funktion. Flera av rektorerna jag intervjuade framhävde även att kuratorn är den som sköter kontakten med socialförvaltning och barn- och ungdomspsykiatrin.

”Framför allt har hon ett stödjande uppdrag. Elever som av olika skäl har behov av att prata med en människa i de svåra perioderna man passerar förbi ska ha någon att förlita sig på. Så det är hennes huvudfunktion, det är det. På individnivå.”

Kajsa ”Hennes arbetsuppgifter är att ja, vara stöd för eleven kan man säga.”

Per

”Det handlar mycket om elevernas sociala situation, mellanmänskliga relationer mellan elever och vissa fall mellan elever och lärare. Det är väldigt mångfasetterat att jobba som skulkurator. Alltifrån ungdomar som inte kan bo hemma längre till de som inte gillare en lärare och vill bli av med honom /…/ De jobbar egentligen, huvudsakligen på individnivå men de jobbar även på en övergripande nivå, typ att de jobbar med mobbingarbete i förebyggande syfte och så vidare.”

Erika

”Man kan väl säga att dels så har hon arbetsuppgifter som rör eleverna i skolan och det kan ju handla om allt ifrån elevvård eller elevhälsa /…/ Men de är ju dem som på något sätt är spindeln i nätet. Det handlar dels om kontakter med elever, kontakt med lärare, kontakt med föräldrar, kontakt med socialförvaltningar, individ- och familjeomsorgen eller andra samarbetspartners som vi har så man kan väl säga att det är kuratorn vi har som vår kontaktperson utåt.”

Kalle

”Hon är den som är behjälplig när eleverna behöver stödkontakt, behöver råd, behöver hjälp på olika sätt.”

Kajsa

Två av de rektorer jag intervjuade såg det förebyggande arbetet som den viktigaste delen av kuratorns arbete. Även dessa två kuratorer arbetade på individnivå, men inte i samma omfattning som de övriga.

”Arbeta förebyggande. Det är det som är det viktigaste för en skola att vi inte hamnar där vi bara springer bakefter och ska åtgärda, utan vi ligger steget före och att vi ser var vi behöver göra insatser och gör det i tid innan det hänt någonting som tar mycket längre tid och har gjort mycket större skada.”

Kajsa

”Bland annat så har hon rätt mycket gruppövningar med klasser. Alltså värderingsövningar, trygghetsövningar, gruppstärkande övningar. Hon har tjej-