Majoriteten av de intervjuade rektorerna ansåg att skolkuratorn är en etablerad del av skolans verksamhet. Anledningen till detta var att de ansåg att de inte skulle klara sig eller ha mycket svårt att klara av att bedriva skolans verksamhet utan kuratorn.
”Hon är ju efterfrågad. /…/ Vi har låga sjukskrivningstal, lärarna har alltså nästan ingen sjukskrivning mer än snuva och sådant. Och då kan man kanske koppla det till sådana saker att man vet att man kan få stöd och att man har rätt kompetens.”
Karolin
”Ja, och det kan ju också bero på att jag arbetar i den typen av områden, man tvingas ju till att ha kurator i den här typen av områden. Vi kan inte tänka oss att inte ha en skolkurator i alla fall.”
Elisabet ”Absolut, absolut, utan tvekan. Sedan kan det naturligtvis se olika ut på olika skolor. Där tror jag framför allt storleken på skolorna bestämmer hur det ska se ut. /…/ Utan skolkurator hade vi fått många fler avhopp, vi hade fått elever som mått mycket sämre än de gör idag, vi hade fått lärare som mått mycket sämre.”
Erika ”Absolut. Vi skulle inte klara oss utan.”
Kajsa
”För mig är kuratorsrollen självklar. Och i, ja, till exempel kan jag väl säga att om man skulle minska resurser på en skola så tror jag inte man tar bort kuratorn, för mig är det svårt. Kuratorn är lika viktig som att en lärare får stanna.”
Kalle
En av de intervjuade rektorerna menade att kuratorns arbete inte är en etablerad del av skolan. Detta eftersom informanten inte ansåg att kuratorns arbetsuppgifter och yrkesuppdrag är klargjort varken för kurator själv eller för övrig personal på skolan.
”Nej. Kuratorn är inte en etablerad del av skolan därför att det inte finns något tydligt och klart genomdiskuterat, vilken roll ska den här personen ha, vilka arbetsuppgifter man förväntar sig att hon ska göra. Vi kan inte förvänta oss att den personen hela tiden ska ta tag i alla akuta problem som uppstår, vilket det finns till viss del ett tryck på och en förväntan om. Att jaha, varför tar inte kuratorn tag i detta, det är för lite diskussioner kring vilka roller vi har och vilka förväntningar man kan ställa.”
5.ANALYS
Det finns naturligtvis lagar och förordningar som styr skolans verksamhet och mål, trots detta är det ett välkänt fenomen att många skolungdomar känner sig utsatta i skolan. Garpelin (2003) menar att det, för att motverka ungdomarnas utsatthet krävs att vuxenvärlden och skolan tar ett ansvar för att förbättra situationen för eleverna. Skolan kännetecknas idag av att eleverna är väldigt utlämnade till varandra, vilket leder till att de utformar egna regler och normer. Om dessa regler och normer utvecklas på ett icke önskvärt sätt kan det leda till att elever hamnar i omfattande social problematik (a a). I denna studie står det är klart att det generellt är så att skolan kommer in som en åtgärdande insats när eleverna redan hamnat i en omfattande problematik. Detta skulle kunna ha ett samband med resultatet av denna uppsats som visar att kuratorn i relativt liten utsträckning arbetar med grupper av elever och i ännu mindre utsträckning arbetar förebyggande. De förebyggande insatserna från skolans sida verkar inte vara av särskilt stor omfattning. Vikten av förebyggande arbete understryks även av Skolverket, Socialstyrelsen och Statens folkhälsoinstitut (2004) i den gemensamma rapporten Tänk långsiktigt! från 2004.
I rapporten står att om psykiska problem inte förebyggs och motverkas i ett tidigt skede är risken stor att samhällets kostnader blir förhållandevis höga. Enligt rapporten finns det rent samhällsekonomiskt pengar på att tjäna på förebyggande arbete inom exempelvis skolan (a a) Rapporten understryker även vikten av att de resurser som faktiskt finns till hands för att förebygga psykiska och sociala problem utnyttjas så långt det går (a a). D-Wester (2005) menar att man som socionom inte enbart bör arbeta med enskilda samtal med elever utan även med förebyggande arbete. En del av arbetet skolkuratorn bör göra är även att arbeta med grupper och klasser eftersom en bra stämning i klassen och skolans som helhet gör eleverna ett bättre studieklimat (a a).
Endast ett fåtal av rektorerna i denna uppsats betonar vikten av att skolan arbetar utåt och samverkar med andra instanser i samhället. Detta har kuratorn, enligt D- Wester (2005) kompetens för och vikten av detta arbete understryks i Skolverkets, Socialstyrelsens och Statens folkhälsoinstituts (2004) gemensamma rapport Tänk långsiktigt!. I rapporten skriver man att väl fungerande samverkan mellan olika verksamheter kan vara en förutsättning för att insatser för barn och ungdomar överhuvudtaget ska kunna genomföras.
Att skolkuratorer, enligt de intervjuade rektorerna, inte arbetar förebyggande i särskilt stor utsträckning tolkar jag som en signal på att kuratorns kompetens inte utnyttjas i den utsträckning som skulle kunna göras. D-Wester (2005) beskriver socionomens kompetens genom en bredd av kunskaper bland annat beteendevetenskap, psykologi, samhällsvetenskap och juridik och inkluderar även det gruppinriktade och förebyggande arbetet i kuratorns arbetsuppgifter (a a). D- Wester (2005) menar även att skolan har en skyldighet att förebygga sociala problem och identifiera elever med problem, denna skyldighet fastslås även av skollagen (a a). De socionomer och socialpedagoger jag intervjuat i min tidigare uppsats ansåg att de inte arbetade förebyggande i den utsträckning som krävs, och att detta arbete inte prioriteras inom skola, detta är något som bekräftas även av de intervjuade rektorerna i denna undersökning (Damberg & Larsson, 2006). Ansvaret för att det förebyggande arbetet inom skolan inte prioriteras i den grad
rektorn bör fungera som en spjutspets inom skolan. Rektorn ska även kunna agera som en normgivare, pådrivare och visionär. Detta menar Axiö & Palmquist (2000) är särskilt viktig eftersom dagens skola kräver idéer och nytänkande utöver det som traditionellt har krävts (Axiö & Palmquist, 2000). Att rektorn driver på för att skolans ska börja arbeta mer förebyggande är även, enligt D-Wester, en nödvändighet eftersom skolans förebyggande arbete fastslås i skollagen där det står att man inom skolan förutom att lära och fostra även ska förebygga sociala problem (D-Wester, 2005).
Rektorerna har främst angivit tidsaspekten som en anledning till varför kuratorerna inte arbetar förebyggande i större utsträckning. Dock ligger det på deras ansvar att göra de omstruktureringar och ansvarsfördelningar som krävs för att kuratorn ska kunna arbeta förebyggande. Detta borde inte vara en omöjlighet för rektorer att genomföra eftersom det inte finns några direktiv som säger hur en kurator ska bedriva sitt arbete inom skolan. Det är upp till rektorn och den anställde att tillsammans formulera kuratorns arbetsuppgifter (D-Wester, 2005). Att det inte finns några tydliga generella riktlinjer för hur kuratorn ska arbeta kan naturligtvis ses som ett problem, men innebär även en stor frihet för rektorer att faktiskt lägga upp det sociala arbetet inom skolan på ett sätt som främjar eleverna på ett förebyggande vis. Vikten av det förebyggande arbetet understryks dels av den litteratur jag använt mig av till denna uppsats samt av de socionomer och socialpedagoger verksamma i skolan jag intervjuade i min tidigare undersökning (Damberg & Larsson, 2006). Axiö & Palmquist (2000) menar at skolans kultur är som ett sammanhållande kitt som genom tysta överenskommelser befäster traditionella arbetsmetoder och kommunikationsmönster (a a). För att rektorn ska lyckas utveckla skolan krävs alltså även att rektorn bearbetar och utvecklar skolpersonalens attityder och normer (a a). Bristen på tid eller eventuellt engagemang för denna arbetsuppgift skulle kunna vara en del av anledningen till att den relativt stora avsaknaden av förebyggande socialt arbete inom skolan. Resultatet av min uppsats visar att det, enligt rektorerna, finns vissa otydligheter när det handlar om vilket ansvar lärare bör ta och när detta ansvar ska delges kuratorn. Generellt bedömer rektorerna att lärarna har en positiv inställning till kuratorns arbete, men otydligheter existerar. Genom forskning har man kunnat konstatera att rektorns uppgift är att utveckla en tydlig vision för hur arbetet inom skolan bör bedrivas (Scherp, 1998). Arbetet som rektor innebär också att man ställs inför valet att bygga upp en pluralistisk organisation där mångfald och skillnader i arbetssätt betraktas som någonting positivt eller att istället verka för en verksam där all personal har en gemensam inriktning för hur arbetet ska bedrivas (a a). Då det kommer till skolkuratorns arbete arbetar denna i ständig samverkan med andra yrkesgrupper, vilket är en nödvändighet för att kunna bedriva socialt arbete, men denna nödvändighet medför även risk för kuratorn att förlora sin yrkesidentitet (Bernler, 1999). Risken för kuratorn att förlora sin yrkesidentitet ökar ytterligare i och med att det inte finns några generella riktlinjer för hur en skolkurator ska arbeta. I detta sammanhang har arbetsledare, det vill säga rektorn, en oerhört viktig roll. När det gäller socialt arbete är det av stor vikt att chefer bedriver ett tydligt ledarskap och därigenom tydlig- och synliggör uppdraget, både för kuratorn och sig själv men även för övrig personal på skolan (a a).
Kuratorns yrkesuppdrag inom skolan kan enligt mig inte betraktas som tydligt eftersom det finns stora skillnader mellan lärare då det gäller det ansvar läraren själv tar och det ansvar kuratorn åläggs då det gäller elevernas sociala situation.
Frågan aktualiseras ytterligare då rektorerna i allmänhet inte anser att lärarna har den kompetens som krävs för att bedriva det arbete som kuratorn gör. Möjligheten att utöka lärarnas kompetens genom handledning från kuratorns sida verkar inte göras i någon större omfattning. Ett mindre antal av skolorna har haft kontinuerlig handledning mellan kurator och lärare under perioder men avbrutit detta eller skurit ner omfattningen av det. Att det då inte finns någon tydlig gräns där lärarens ansvar för elevernas sociala situation ska delges kuratorn är enligt mig problematiskt, eftersom det riskerar att leda till att lärare tar ett ansvar de inte har varken tid eller kompetens för. Imsen (1988) menar att detta är något som lärare känner igen (Imsen, 1988). Många lärare upplever en känsla av otillräcklighet då de växande disciplinproblemen inom skolan, som orsakas av ökade samhällsproblem, blir för mycket för lärarna att hantera (a a). Att det är lärarna som i stor utsträckning avgör när det är dags att ta hjälp av kuratorn för att förbättra situationen för en enskild elev eller en grupp av elever kan även betraktas som att lärarna har en viss makt över kuratorns arbete.
Att bedriva socialt arbete i en hierarkisk organisation kan betraktas som en omöjlighet, vilket det inte är. Dock ställer det höga krav på organisationen eftersom det krävs en ömsesidig anpassning (Bernler, 1999). I detta sammanhang har arbetsledare en oerhört viktigt roll. Rektorn måste alltså uppmuntra och stödja professionella överväganden och diskussioner mellan rektor och kurator men även mellan lärare och kurator (a a). Leithwood, 1992, har i sin forskning, enligt Scherp, kommit fram till att rektorer generellt ägnar relativt lite tid åt att påverka lärares undervisningsmönster och skolverksamheten i övrigt (Scherp, 1998). Anledningen till detta är enligt Scherps tolkning av Leithwood, 1992, rektorernas osäkerhet när det gäller tydliggörandet av sin egen syn på lärande och hur lärandeprocessen och skolverksamheten bör se ut. Många rektorer upplever alltså svårigheter med att tydliggöra sin syn på påverkansprocessen mellan ledare och medarbetare och sedan omsätta detta i praktik (Scherp, 1998). Detta skulle möjligen kunna vara en av anledningarna till att det finns ett visst mått av otydlighet när det gäller förhållandet mellan lärares och kuratorers arbets- och ansvarsområden. Att kuratorn själv, generellt sett, inte är ute och söker kontakt med elever i klasser och grupper i någon större utsträckning innebär även det att det i stor utsträckning är upp till andra personer än kuratorn själv att avgöra vilka elever som är i behov av kurativt stöd.
I statens offentliga utredningar (2000:19) beskrivs socionomens kompetens som en förmåga att se på individen utifrån en helhetssyn. Informanterna i min tidigare undersökning upplevde att de hade ett större helhetstänkande kring eleverna jämfört med andra professioner inom skolan. De ansåg vidare att de i egenskap av socialarbetare inom skolan hade en större förmåga att se problem utifrån människans utveckling och socialisation (Damberg & Larsson, 2006). Denna uppfattning rörande socionomens helhetssyn bekräftades av flertalet av de intervjuade rektorerna. Dock ansåg inte alla rektorer i denna studie att det enbart rörde sig om en kompetensfråga utan även om att de får mer information om eleverna och att de kan bortse från undervisningssammanhang och därigenom kan möta eleven på ett annat sätt än vad exempelvis lärare kan. I vilket fall som helst är det tydligt att det, enligt de intervjuade rektorerna, finns en skillnad i hur lärare och kuratorer ser på eleverna.
och har en kontinuerlig kontakt med sina anställda. Det innebär även att rektorn måste vara tillgänglig för arbetslag, enskilda medarbetare, elever och föräldrar. Denna tillgänglighet skapar en trygghet på arbetsplatsen. (Axiö & Palmquist, 2000). Kontakten med sin arbetsgivare är även något som upplevs som viktigt av informanterna i vår tidigare undersökning (Damberg & Larsson, 2006). De rektorer jag har intervjuat har en kontinuerlig kontakt med kuratorerna på respektive skola. Detta är naturligtvis positivt och en förutsättning för att det sociala arbetet inom skolan ska fungera. Den kontinuerliga kontakten med de anställda skapar förutsättningar för rektorn att upptäcka vad som händer på skolan och därigenom även möjlighet att ingripa och påverka (Axiö & Palmquist, 2000). Trots den kontinuerliga kontakten verkar rektorns styrning av kuratorns arbete vara ganska begränsad. Rektorerna menar att de lägger ribban och att de gör förslag på lösningar på problem men menar samtidigt att kuratorn har en stor frihet att påverka sitt eget arbetssätt, vilket är positivt eftersom det innebär ett större mått av professionell frihet.
Majoriteten av de tillfrågade i studien menar att det under det senaste decenniet skett en förändring då det kommer till det sociala arbetet som krävs av skolan. Rektorerna menar att problemen har blivit fler och mer omfattande. Detta överensstämmer med Imsens resultat från 1988. Han menar att skolans uppgifter utöver det som står i läroplanen, det vill säga det sociala arbetet, tenderar att bli fler och mer omfattande i takt med att samhället förändras och nya och mer omfattande samhällsproblem uppstår (Imsen, 1988). Imsen (1988) menar vidare att skolan ofta är den institution i samhället dit man först vänder sig då man vill motverka ett nytt problematiskt samhällsfenomen (a a). Detta ställer naturligtvis krav på att skolan ska kunna hantera dessa problem, och därmed kanske även krav på att det sociala arbetet inom skolan ska bedrivas på ett annat och mer nytänkande sätt än det görs idag, det vill säga med ett större mått av okonventionella metoder såsom förebyggande arbete.
Planeringen av de sociala åtgärderna för eleverna görs i elevvårdsteamet. I dessa team sitter rektor, kurator, skolsköterska och ofta även specialpedagoger och studie- och yrkesvägledare, det vill säga representanter från skolans elevvård. Kurator har alltså ingen möjlighet att självständigt planera de sociala åtgärderna för eleverna, trots att det är kuratorn som har den största kompetensen på området. Detta kan naturligtvis vara positivt eftersom det innebär en samverkan mellan olika professioner inom skolan, men bristen på självständighet riskerar också att innebär att kuratorn inte har någon professionell auktoritet. Professionell auktoritet innebär att personer utanför respektive profession utan eftertanke inte bör ifrågasätta den professionelle (Bernler, 1999). Ofta förekommer det att socionomer kommer fram till helt andra problemformuleringar och lösningsförslag än vad pedagoger och andra yrkesgrupper gör (D-Wester, 2005). Samtidigt är det en nödvändighet att samverka med andra yrkesgrupper för att kunna utföra ett tillfredsställande socialt arbete (Bernler, 1999). Leithwood 1992 menar, enligt Scherp, att det krävs att rektorn skapar en skolkultur som kännetecknas av samarbete och ett undersökande förhållningssätt (Scherp, 1998). Dagens snabbt föränderliga samhälle ställer nämligen större krav på att människor verksamma i en organisation som skolan kontinuerligt lär sig omsätta nyvunna kunskaper i praktiken. För att möjliggöra detta krävs ett tydligt ledarskap från rektorns sida (a a).
Skolkuratorns bristande självständighet då det gäller planerandet av de sociala åtgärderna kan också tyda på en avsaknad av en professionell identitet. Den professionella identitet grunder sig på en systematisk teori och leder till att man som professionell har mer kunskap om ett visst ämne jämfört med lekmän (Bernler, 1999). Samtidigt som skolkuratorn brister i självständighet i dessa sammanhang anser de flesta av rektorerna jag intervjuat att kuratorn har en kompetens som andra professioner inom skolan inte har. Detta skulle kunna tolkas som att socionomen i skolan är en typ av semiprofession, det vill säga att skolkuratorns profession befinner sig någonstans mellan de etablerade professionerna och de icke etablerade. Om man betraktar skolkuratorn som ett semiprofessionellt yrke innebär det även att hon/han saknar kontroll över sitt eget arbete (a a). Att kuratorn generellt inte har det största inflytandet när det kommer till att planera de sociala åtgärderna på skolan kan tolkas som att kuratorn i sin profession inte har kontroll över sitt eget arbete. Att arbeta med elevernas sociala situation är ju det skolkuratorn är där för att göra. I den tidigare undersökning jag och min klasskamrat gjort ansåg ingen av de socionomer inom skolan att deras yrkesroll var en etablerad del av skolan (Damberg & Larsson, 2006), vilket i stort sett alla rektorer jag intervjuade till denna uppsats ansåg att kuratorsrollen är. De flesta rektorer ansåg även att det var en brist att det i skollagen inte finns några krav på att det ska finnas en kurator på alla skolor och att de själva inte skulle kunna tänka sig att inte ha kuratorn anställd inom skolan.