Förutsättningar för storskalig utbyggnad av vindkraft

Förutsättningar för storskalig

utbyggnad av vindkraft

i havet, Vänern och fjällen

VindGIS

i havet, Vänern och fjällen

VindGIS

Antal: 300

Tryck: Boverkets kopiering ISBN: 91-7147-761-6

Sökord: Beslutsunderlag, storskalig vindkraftsutbyggnad,VindGIS,

PlaneringsGIS, lokaliseringsförutsättningar, planering av vindkraftsutbyggnad, nationella planeringsmålet, områden av riksintresse för vindkraft,

pilotanläggningar, tillståndsprövning, vindförhållanden, anläggningar i havet, djup, bottenförhållanden, elnätets överföringskapacitet.

Diarienummer: 20832-239/2002 Publikationen kan beställas från:

Boverket, Publikationsservice, Box 534, 371 23 Karlskrona Telefon: 0455-35 30 50

Fax: 0455-819 27

E-post: publikationsservice@boverket.se Webbplats: www.boverket.se

Förord

Regeringen gav 2001-07-12 Boverket i uppdrag att redovisa ett planerings- och beslutsunderlag som visar de övergripande förut-sättningarna för storskalig utbyggnad av vindkraftsanläggningar i havs- och fjällområden samt att utveckla en applikation för digital analys av geografiska data och metoder för att illustrera vindkraft-sparkers påverkan i olika typer av landskap. Av en promemoria som bifogades regeringsbeslutet framgår att även Vänern bör inkluderas i arbetet. En lägesredovisning lämnades till regeringen den 1 mars 2002.

Denna rapport utgör slutredovisning av den första delen av upp-draget, d.v.s att sammanställa ett planerings- och beslutsunderlag som visar de övergripande förutsättningarna för storskalig

vindkraftsutbyggnad. I rapporten beskrivs också VindGIS, den internettjänst som Boverket tillsammans med länsstyrelserna ut-vecklat för att samla in, lagra, visa och distribuera olika underlag för analys av lokaliseringsförutsättningar och planering av vindkrafts-utbyggnaden. VindGIS utgör del två av uppdraget.

Den tredje delen av uppdraget – metoder att illustrera vindkrafts-parkers påverkan på landskapet – slutredovisas i särskild ordning senast vid månadsskiftet augusti-september 2003.

I denna skriftliga rapport redovisas kartläggningen av olika förut-sättningar samt sammanfattande slutsatskartor på Sverigekartor i A4-format. För en mer detaljerad redovisning hänvisas till VindGIS, www.planeringsgis.se.

Arbetet har utförts i nära samråd med länsstyrelserna och flera centrala myndigheter. Under vintern 2002/2003 genomfördes fem arbetsträffar med tjänstemän på 18 länsstyrelser, varav samtliga som har hav, fjäll eller Vänern inom sitt område. Arbetsträffarna var ett samarrangemang mellan Boverket, Energimyndigheten, Riksantik-varieämbetet och Naturvårdsverket, och ett led i samordningen av de fyra myndigheternas olika pågående projekt kring vindkraft. Syftet med träffarna var bland annat att översiktligt kartlägga områ-den med olika grad av konflikt mellan vindkraftsutbyggnad och bevarandeintressen, att ge underlag för fördelning av det av riksda-gen beslutade nationella planeringsmålet på 10 TWh vindkraft till år 2015, samt att diskutera kriterier för områden av riksintresse för vindkraft. Materialet som framställdes på träffarna låg sedan till grund för Boverkets analyser av förutsättningarna. Ett uppföljande seminarium hölls för länsstyrelserna i Uppsala den 5 juni 2003.

Det är viktigt att påpeka att dialogen med länsstyrelserna varit en del i en arbetsprocess för att ge Boverket och övriga arrangerande myndigheter underlag för sina egna bedömningar. Det material som sammanställts och de synpunkter som länsstyrelsetjänstemännen framfört har inte beretts formellt på länsstyrelserna och utgör såle-des inte heller något ställningstagande från deras sida.

Två seminarier kring havsetablering har genomförts. Där har bland annat deltagit representanter för Energimyndigheten, Fiskeriverket,

Kustbevakningen, Luftfartsverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarie-ämbetet, Sjöfartsverket, SMHI, Sveriges geologiska undersökning och Totalförsvaret. Flera av dessa myndigheter besöktes dessutom i arbetets inledande skede och dialog har också förts med flera av dem under hand. Också representanter för dessa myndigheter har beretts tillfälle att kommentera ett utkast till slutrapport.

På bland annat Energimyndighetens energiting och Boverkets plan- och byggdagar samt några andra utåtriktade arrangemang har uppdraget presenterats och diskuterats med bland andra företrädare för intresseföreningar och vindkraftsbranschen. En träff med repre-sentanter för Sveriges vindkraftsleverantörer och Vindkraftens investerare och projektörer har också genomförts.

Rennäringsdirektören på länsstyrelsen i Västerbotten har besökts. Där deltog också en representant från Sametinget. På seminariet för länsstyrelserna i Uppsala deltog också en tjänsteman med ansvar för rennäringsfrågorna i Norrbotten.

Arbetet har utförts av en projektgrupp bestående av Pål Karlsson projektledare, Robert Johannesson, Karin Slättberg, Annelie Mår-tensson, Susanne Eriksson, Karin Lundin, Anna-Karin Sonesson och Kerstin Andersson. Styrgruppen har bestått av divisionschefen Ulf Troedson och enhetscheferna Kerstin Hugne, Dick Larsson och Martin Hedenmo.

Boverket tror och hoppas att med den kartläggning av förutsätt-ningar och allmänna intressen som görs i denna rapport och i VindGIS samt med det planeringsmål på 10 TWh som riksdagen antagit och som Energimyndigheten fördelar mellan länen, har en god grund lagts till en intensifierad planering i kommuner och län som kommer att underlätta prövning och utbyggnad av vindkrafts-anläggningar.

Innehåll

1. Övergripande förutsättningar

Sammanfattande slutsatser

Planering bör föregå tillståndsprövning ...7

Det behövs några pilotanläggningar för att klargöra konsekvenserna ...8

Sammanfattande bild av förutsättningarna ...9

Några strategiskt särskilt intressanta områden ...13

Fysiska förutsättningar och allmänna intressen

Fysiska förutsättningar ...17

– Vindförhållanden ...17

– Djup ...18

– Bottenförhållanden ...19

– Elnätets överföringskapacitet och lämpliga anslutningspunkter...20

– Vägnätet i fjällen...21

Allmänna intressen...21

– Natur- och kulturmiljövärden och friluftsliv...21

– Yrkesfiske ...30

– Rennäring ...32

– Sjöfart ...32

– Totalförsvaret ...34

Övergripande förutsättningar

Sammanfattande slutsatser

Med storskalig utbyggnad av vindkraftsanläggningar avses i denna rapport en utbyggnad i stor skala, vilket förutom stora anläggningar även kan omfatta många enskilda verk och små grupper inom ett område som byggs ut successivt under en längre period. Påverkan på landskapet och konsekvenserna för andra intressen och verksam-heter kan bli väl så stora av många små anläggningar som av en stor. Planering bör föregå tillståndsprövning

Det är inte enkelt att hitta områden som både har fysiska förutsätt-ningar för vindkraftsproduktion och där det i stort sett saknas andra allmänna intressen. En kommande storskalig utbyggnad av vind-kraft bör därför baseras på en offentlig planeringsprocess som ge-nomförts i dialog med representanter för berörda intressen, där mål-konflikter belysts och olika tänkbara områdens för- och nackdelar analyserats och vägts mot varandra, och där ett både tidsmässigt och geografiskt större perspektiv läggs på utbyggnaden än vad som är möjligt vid prövning av en enskild anläggning.

Planeringsprocessen är viktig inte minst för att kommunikationen med medborgarna ska bli bra. De människor som bor och verkar i de trakter där vindkraftsutbyggnad kan bli aktuell måste få vara med och påverka lokalisering och utformning av anläggningarna. Det är lokalt och regionalt som de bästa kunskaperna finns om bygdens förutsättningar och betydelse för andra näringar och intressen. I en tillståndsprocess behandlas endast det aktuella projektet och dess konsekvenser. Alternativa platser ska visserligen studeras i en miljö-konsekvensbeskrivning, men att bedöma hur många vindkrafts-anläggningar bygden och regionen tål, hur det nu aktuella projektet ska ställas i relation till andra tänkbara projekt, etc. är inte möjligt utifrån ett enstaka projekts utgångspunkter. För det krävs en mer samlad analys av en större bygd eller region, även om det handlar om ett havsområde med tillhörande kustband eller en fjällregion.

Då trycket på vindkraftsutbyggnad nu är stort i många delar av landet bör av dessa skäl varje tillståndsprövning föregås av och grundas på en kommunal översiktsplan eller regionala planer och program där problematiken kring etablering av vindkraftverk analy-serats och lämpliga lägen pekats ut. Vindkraften syns vanligtvis på långa avstånd, ofta över kommungränser, och inte minst i havs- och fjällmiljö. Kraftledningarna som tillkommer berör också ofta flera kommuner. Ett regionalt perspektiv är därför viktigt.

Då anläggningar i havet syns på ett par mils avstånd och då många olika intressen konkurrerar också om havets användning bör plane-ringen omfatta också den ekonomiska zonen utanför territorial-gränsen. Det bör gå att hitta lämpliga former för en sådan planering trots att plan- och bygglagen bara gäller ut till territorialgränsen liksom kommuners och länsstyrelsers ansvarsområde.

Det behövs några pilotanläggningar för att klargöra konsekvenserna

Kunskaperna om vindkraftverks och vindkraftparkers påverkan på miljön och andra intressen är bristfällig. Det gäller särskilt havet och Vänern där bl.a. effekterna på djur- och växtliv, försvarsintressen (framför allt signalspaning) och fisket är dåligt analyserade. Det sak-nas också kunskap om ekosystemen på utsjöbankar och andra ma-rina grundområden. Även i fjällvärlden behövs mer kunskap om konsekvenser för landskapet, flora och fauna samt andra intressen.

En utbyggnad av vindkraften enligt det planeringsmål på 10 TWh till år 2015 som riksdagen antagit kräver sannolikt relativt stora vindkraftsparker till havs. Den teknik för byggande av vindkraftverk till havs som idag är ekonomiskt gångbar förutsätter att de byggs med bottenfasta fundament i förhållandevis grunda områden. De grunda områdena har också i allmänhet de största naturvärdena och är mest värdefulla för yrkesfisket. Om vederbörlig hänsyn ska kunna tas till bl.a. fiske och naturvård är det därför nödvändigt att först råda bot på kunskapsbristen som nämns ovan. Detta kan inte göras utan att det finns anläggningar att studera. Den uppföljning som sker vid nyligen uppförda grupper av vindkraftverk ger givetvis en del kunskap, men kan inte helt överföras till stora vindkraftsparker.

I den oklarhet som råder om vindkraftparkers konsekvenser för havsmiljö, fiske, försvar m.m. är det risk att utbyggnaden till havs stoppas upp och anspråken på land ökar. För att undvika en sådan situation och istället komma framåt bör det på några väl valda platser snarast byggas pilotvindkraftsparker, vars påverkan på miljön i vattnet och på kustlandskapet studeras systematiskt. Även i fjällen kan en eller annan pilotanläggning behövas. Innan en sådan anläggning kommer till stånd behöver förhållandena i området undersökas och dokumenteras. Under tiden dessa pilotanläggningar byggs och utvärderas kan en kommunal eller regional planering med planeringsmålet som utgångspunkt genomföras i landet. Därmed skapas gynnsamma förutsättningar för en smidig lokaliserings- och miljöprövning.

Sammanfattande bild av förutsättningarna

Detta avsnitt är en beskrivning till karta 1. Den sammanfattande bild av förutsättningarna som där redovisas är mycket översiktlig och kan inte användas för slutsatser om lämpliga lägen för storskaliga vind-kraftsanläggningar. För det krävs mer djuplodande analyser och av-vägningar mot andra intressen. Tillsammans med den sektorsvisa kartläggningen bör den dock kunna ge en uppfattning om var det i stort är mer eller mindre goda förutsättningar för att gå vidare med en planeringsprocess.

Två huvudtyper av områden redovisas, planeringsområden och stoppområden, som i sin tur har delats upp i undertyper. Vi har i kartbilden inte beaktat kraftledningsnätets kapacitet, avstånden till vägar i fjällvärlden, eller rennäringen. Orsakerna till detta framgår av den sektorsvisa redovisningen. De färglagda områdena i havet och Vänern är liktydiga med en grov avgränsning av vattendjup mindre än 40 m.

Planeringsområden

Områden där lämpligheten av en eventuell vindkraftsutbyggnad bör studeras närmare genom fysisk planering enligt plan- och bygglagen (översikstplan eller regionplan) eller någon form av utredning, där utbyggnadsmöjligheterna klarläggs mer i detalj och med ett långsik-tigt och regionalt perspektiv. Hit hör att precisera andra värden och bedöma i vilken utsträckning dessa skulle påverkas negativt av vind-kraftsanläggningar samt att mot bakgrund av dessa analyser priori-tera mellan olika allmänna intressen och peka ut områden där vindkraftsutbyggnad är lämplig. Med tanke på att vindkraftverk både i havs- och fjällmiljö ofta syns på mycket långt håll är det viktigt att analysera helhetsverkan inom mycket stora områden, lämpliga av-stånd mellan anläggningar, behov av fri horisont, etc. Planeringen kan därför behöva omfatta flera kommuner och båda sidor om en länsgräns. I många fall blir det alltså fråga om mellankommunal och mellanregional planering. Länsstyrelserna har där en viktig roll, inte minst beroende på att de motstående intressena ofta är av riksin-tresse i dessa miljöer. De tematiska underlagskartorna i denna rap-port ger en tydligare indikation på var möjligheterna till vindkrafts-etablering är mer eller mindre goda. En större detaljeringsgrad fås via VindGIS (www.planeringsgis.se).

Det är Boverkets uppfattning att havsmiljön bör ses i ett samman-hang och att områden intressanta för vindkraftsutbyggnad utanför territorialgränsen bör integreras med en sådan planerings- och utredningsprocess som sker innanför gränsen. Detta trots att plan-och bygglagen plan-och kommunernas plan-och länsstyrelsernas ansvarsom-råden bara gäller innanför territorialgränsen. Planeringsomansvarsom-rådena har delats upp i två undertyper:

• Områden med andra allmänna intressen av betydande omfatt-ning och styrka. Denna kategori omfattas av naturreservat som inte ingår i stoppområdena, Natura 2000-områden, riksintressen

för kulturmiljö, naturvård och friluftsliv, de områden som enligt riksantikvarieämbetet bör hållas fria från vindkraftverk för att värna en fri horisont från vissa särskilt värdefulla delar av kusten, områden med geografiska bestämmelser enlig 4 kap 4 § miljö-balken (”högexploaterad kust”) och vissa särskilt viktiga säkra sjövägar/farleder.

• Områden med lägre grad av konkurrerande allmänna intressen.

Inom dessa områden finns betydligt färre och till omfattningen mindre områden av de slag som tillhör föregående kategori. Det kan dock finnas betydande regionala och lokala intressen att be-akta och en stor del av områdena ligger inom synhåll från land. Också i dessa områden är det angeläget att en lokalisering av vindkraftsanläggningar föregås av planering.

Inom båda dessa områdestyper finns platser med moderna industrilandskap där landskapsbilden således redan är påverkad och där en vindkraftsutbyggnad är mindre känslig.

Stoppområden

Områden med mycket starka konkurrerande och högt prioriterade allmänna intressen som bör prioriteras framför en storskalig vindkraftsutbyggnad och som med stor sannolikhet skulle skadas av en sådan. Storskalig utbyggnad av vindkraftverk måste således betraktas som utesluten, åtminstone tills man vet mer om

konsekvenser på miljö och verksamheter. Områdena har delats upp i tre undertyper.

• Områden med mycket stora bevarandevärden. Till denna kategori hör:

– nationalparker,

– större naturreservat i fjällvärlden,

– områden med geografiska bestämmelser enligt 4 kap 3 och 5 §§ (”obruten kust” och ”obrutet fjäll”). Observera dock vad som sägs under ”Områden med geografiska bestämmelser” om möjligheterna att justera gränserna för dessa typer av områ-den,

– kulturhistoriskt känsliga ”värdekärnor” enligt Riksantikvarie-ämbetets bedömning” samt

– de fyra utsjöbankar som Naturvårdsverket prioriterar högst och har föreslagit som marina naturreservat.

• Områden av mycket stor betydelse för samhällsviktiga verksam-heter.Dessa utgörs av:

– Öresund, som framför allt är viktig för sjöfarten, men också är en viktig fiskvandringsväg. Här finns dessutom lösa sand-bottnar och avståndet till tättbebyggda kustområden är mes-tadels kort.

– Södra Midsjöbanken, Norra Midsjöbanken, Ölands södra grund, och Hoburgs bank samt hela det område som ligger

mellan och kring dessa bankar. Över detta område går två far-leder som trafikeras av den tyngsta fartygstrafiken i Östersjön, bl.a. oljetankers och som Sjöfartsverket därför anser bör ha en hinderfri zon på upp till 10 sjömils längs vardera sidan av far-leden. Området är också viktigt för yrkesfisket och totalförsva-ret.

– Militära skjut- och övningsområden.

• Områden som tillhör båda dessa kategorier, d.v.s. sådana som både har stora bevarandevärden och stor betydelse för samhälls-viktiga verksamheter.

Några strategiskt särskilt intressanta områden

Boverket har valt att inte försöka peka ut alla områden som har goda fysiska förutsättningar och där det kan förmodas att en vindkrafts-utbyggnad skulle gå att förena med andra intressen. Att göra det vore att föregå både en nödvändig planering på kommunal och regional nivå och en tillståndsprövning enligt plan- och bygglagen och miljöbalken.

Vi redovisar här istället ett urval områden i havet/Vänern som vi bedömer vara av särskilt strategiskt intresse att utreda närmare. Samtliga har goda fysiska förutsättningar och till stora delar maxi-malt cirka 25 m djup. De bör därför kunna vara tänkbara för vind-kraftslokalisering inom en tioårsperiod, d.v.s. inom planeringsmålets tidshorisont. De utgörs i övrigt av:

• Relativt stora områden som ligger mer eller mindre utom synhåll från kust och bebodda öar, och som inte heller hör till de mest värdefulla för andra allmänna intressen. I den mån sådana intres-sen finns bedöms de inte vara av sådan art att de blockerar möj-ligheterna till vindkraftsutbyggnad i hela området.

• Områden för vilka det av något särskilt skäl bedömts vara extra angeläget att få utrett i vilken grad de är lämpliga att bygga ut med vindkraftsanläggningar. Hit hör exempelvis områden som ligger på gränsen till områden som omfattas av 4 kap 3 § miljö-balken, är av riksintresse för naturvård och friluftsliv men ligger nära elproduktionsanläggningar som tagits ur drift och där det således är ledig kapacitet i kraftledningsnätet, områden där det redan finns vindkraftsanläggningar och omfattande önskemål om att få bygga fler, samt områden som ligger bra till i förhållande till områden med hög elkonsumtion.

Dessa strategiskt intressanta områden kan exempelvis vara tänkbara för lokalisering av ”pilotanläggningar” för teknisk utveckling och studier av effekter på flora och fauna m.m. Det bör betonas att de inte generellt sett kan betraktas som lämpliga utbyggnadsområden utan att först utredas närmare.

Den sammanlagda potentialen i de större av dessa områden är mycket stor. Inte minst med hänsyn till andra intressen kan det finnas skäl att begränsa utbyggnaden av dem och hålla delar av dem fria från vindkraftverk. Dessa områden behöver därför bli föremål för någon form av planering där man bl.a. avgränsar delområden som mest lämpliga att ta i anspråk på kort sikt tills man vet mer om konsekvenserna. Vid en avvägning mellan yrkesfiskets intressen och en eventuell vindkraftsutbyggnad kan det vara av betydelse att flera för yrkesfisket stora och viktiga grundområden hör till stopp-områdena.

De strategiskt intressanta områdena redovisas på karta 2 och utgörs av:

1. Områden i Vänern. I Vänern finns flera områden med måttliga djup som torde kunna lämpa sig för vindkraftsanläggningar. Mil-jön i Vänern är dock mera småskalig än i havet och stora delar är viktiga för fiske och naturvård eller är synliga från stranden. Hela Vänern är också betydelsefull för sjöfart, båtliv och annat frilufts-liv. En samlad och noggrann analys av vad som totalt sett är en lämplig utbyggnadsnivå i Vänern och vilka platser som bör priori-teras är därför nödvändig.

2. Persgrunden. Området ligger på gränsen till ”obruten kust” enligt 4 kap 3 § miljöbalken och är således inte konfliktfritt.

Vindmässigt är läget mycket bra och det är i stort sett det enda området i Skagerack som är tillräckligt grunt och som samtidigt ligger ett 20-tal km från kustbandet.

3. Stora Middelgrund/Röde bank. Båda bankarna är av riksintresse för yrkesfiske, naturvård och friluftsliv (fritidsfiske). De ligger re-lativt nära bra anslutningspunkter och områden med hög energi-konsumtion. Ett par bankar med ännu högre bevarandevärden finns i närheten (Fladen och Lilla Middelgrund) Möjligheten att lokalisera åtminstone en vindkraftsanläggning till en av bankarna bör därför utredas.

4. Kriegers Flak. Området är av riksintresse för yrkesfisket, men har inga dokumenterade bevarandevärden i övrigt, vilket dock kan bero på bristande kunskap om området. Det ligger utom synhåll från kusten och vid sidan av de större farlederna, som annars upptar stora ytor i denna del av Östersjön. Det långa avståndet från kusten gör att det sannolikt krävs en omfattande utbyggnad för att den ska bli lönsam. Potentialen är dock stor. De projekt som är aktuella i området skulle kunna ge 3-4 TWh, enligt projektörerna.

5. Södra Kalmarsund.Här finns två av de tre havsbaserade

vindkraftsanläggningar som hittills byggts i Sverige. Intresset från branschen av ytterligare utbyggnad i området är stort. Samtidigt finns där stora kulturmiljövärden och naturvärden (bl.a. viktiga fågelsträck), och fartygstrafiken är omfattande. En planering i samverkan mellan berörda län och kommuner har redan på-börjats.

6. Knolls grund. Grundområde strax utanför territorialgränsen norr om Öland. Avståndet till land är så stort att en vindkraftsan-läggning knappt blir synlig därifrån.

7. Utanför Bråviken – Oxelösund. Här finns flera områden av riksin-tresse och med geografiska bestämmelser enligt miljöbalken lag-rade ovanpå varandra. Ett relativt stort område är också registre-rat Natura 2000-område och föreslaget som marint naturreservat. Samtidigt finns goda anslutningsmöjligheter till kraftlednings-nätet (Marviken) och platser med moderna industrilandskap vid kusten (Oxelösund, Marviken). Det kan därför finnas anledning att studera förutsättningarna i området närmare för att klarlägga möjligheterna till en eller annan anläggning.

8. Finngrunden – Utknallen – Blockbanken. I och utanför Gävle-bukten finns ett flertal grundområden som bör ses i ett samman-hang. De största av dessa är Östra och Västra banken som tillsam-mans utgör Finngrunden. Större delen av Finngrunden ligger utom synhåll från kusten. Naturvärdena är måttliga och de är inte heller av riksintresse för yrkesfisket. Utknallen som ligger innan-för Västra Banken, cirka 20-25 km utaninnan-för kusten, är utpekat som område för vindkraft i en fördjupning av Gävle kommuns över-siktsplan. Utknallen är dock av riksintresse för yrkesfiske. Också Blockbanken ingår i yrkesfiskets riksintresseområde. På grund av Finngrundens stora yta är potentialen för utbyggnad i området mycket stor och därmed också möjligheten att begränsa utbygg-naden till vissa delar. Vindkraftsanläggningar i detta område bör gå att ansluta till stamledningsnätet söder om den kritiska s.k. getingmidjan.

9. Rödkallen – Marakallen – Farstugrunden – Falkens grund – Klockgrund. Utanför södra delen av Norrbottenskusten finns ett till ytan mycket stort område som till största delen är grundare än 25 m. Grovt kan det avgränsas av de nämnda grunden. Delar av området berörs av farleder/säkra sjövägar och riksintresse för fri-luftsliv. Det bör dock gå att finna delområden där vindkrafts-anläggningar inte skulle skada dessa intressen. Huvuddelen av området ligger dessutom mer än en mil från de yttre öarna i skär-gården.

Förutom dessa områden kan också nämnas Lillgrund i södra Öre-sund, där en anläggning på cirka 50 vindkraftverk redan beviljats til-låtlighet av regeringen, och som därför inte tas upp här.

Boverket bedömer att Kriegers Flak och Finngrunden är särskilt intressanta, framför allt på grund av deras stora potential. I dessa båda områden skulle en stor del av planeringsmålets 10 TWh kunna realiseras.

I fjällvärlden är förhållandena komplicerade och konkurrerande intressen mycket omfattande. Många företrädare för länsstyrelser och andra intressenter har påpekat att det inte går att peka ut stora områden med få motstående intressen och där det skulle vara lättare att komma fram med storskalig vindkraftsutbyggnad än i övriga

delar. ”I fjällvärlden måste man söka med lupp”, som någon ut-tryckte det. Utifrån den översiktliga analys av förutsättningar och intressen som Boverket gjort i detta uppdrag drar vi slutsatsen att detta stämmer och har därför valt att ringa in strategiskt intressanta områden enbart i havet och Vänern. Dock finns några relativt stora områden i fjällvärden som varken är ”obrutet fjäll” eller berörs av några riksintressen för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård. Dessa framgår av karta 1.

Fjällen har i denna rapport i enlighet med uppdragshandlingen avgränsats efter gränsen för det område som omfattas av 4 kap. 2 § miljöbalken. Det finns dock sannolikt förfjällsområden öster om denna gräns som också har goda fysiska förutsättningar för vind-kraftsutbyggnad. Risken för skada på andra intressen är dessutom i många fall mindre i denna zon än innanför MB 4:2-området.

Fysiska förutsättningar och allmänna intressen

I detta avsnitt redovisas sektorsvis förhållanden av grundläggande betydelse för möjligheterna att lokalisera vindkraftsanläggningar. De avser dels fysiska förutsättningar, d.v.s. sådana förhållanden som på-verkar möjligheterna att bygga verken samt producera och distribu-era strömmen, dels andra allmänna intressen som det är viktigt att ta hänsyn till vid lokaliseringen av vindkraftsanläggningar.

Fysiska förutsättningar

Vindförhållanden

Den viktigaste fysiska förutsättningen för vindkraftsutbyggnad – blåsigheten eller vindenergin – har vi i enlighet med uppdrags-promemorian förutsatt vara mycket god överallt i havet och Vänern. Den vindkartering som SMHI gjort för södra Sverige stödjer detta antagande.

I fjällvärlden är vindförhållandena mer varierade än i havet, till stor del beroende på terrängtyp. Någon heltäckande vindkartering för fjällvärlden finns inte. En rikstäckande kartläggning utförs emeller-tid för närvarande av Uppsala universitet på uppdrag av Energi-myndigheten. Den ska vara klar år 2006. För Jämtlands och Väster-bottens län finns vindkarteringar som Hushållningssällskapet res-pektive länsstyrelsen låtit upprätta. De kan ge en vägledning för bedömningar av vindförhållanden också i andra delar av fjällvärl-den. Erfarenheter finns också från de anläggningar som byggts i fjällområdet. Här kan nämnas att det vindkraftverk som byggts vid Sourvamagasinet i Norrbotten hittills producerat mer energi än förväntat. Utifrån vindkarteringarna i Jämtland och Västerbotten samt erfarenheter från uppförda anläggningar kan vindför-hållandena generellt antas vara goda i följande landskapstyper:

• Kalfjällsområden

• Långsträckta s.k. U-dalar huvudsakligen i öst-västlig riktning, i vilka det i många fall finns sjöar som är regleringsmagasin för vat-tenkraft.

• Bergstoppar i förfjälls- och bergkulleterräng där topparna ligger betydligt högre än omgivande terräng, gärna över eller vid träd-gränsen.

På den mycket översiktliga nivå som det här är fråga om består hela fjällområdet av någon av dessa landskapstyper.

Djup

För byggande av vindkraftverk i havs- och andra vattenområden är djupet en avgörande faktor. I uppdraget har ingått att kartlägga för-utsättningarna i områden med ned till 40 m djup. Idag byggs och projekteras anläggningar ner till drygt 20 m djup. Om några år räknar man med att det ska vara ekonomiskt möjligt att bygga på 30 m. Först om minst 7-10 år bedömer branschen det möjligt att grundlägga ner till 40 m. Djupförhållandena har alltså stor betydelse för vilket tids-perspektiv man lägger på utbyggnaden.

Det har visat sig svårt att få tillgång till digitala djupdata av accep-tabel noggrannhet. Sjöfartsverket som är ansvarig myndighet för djupkarteringen har djupdata för en mycket stor mängd punkter, men det är sammanställt i digitalt användbar form endast för delar av svenskt vatten. Det krävs omfattande bearbetning av djupupp-gifterna för att få fram en heltäckande kartdata med djupkurvor. SGU har emellertid tagit fram en rikstäckande 30 m-kurva för havet, vilken vi använt och redovisar. Som underlag för att översiktligt kartlägga även områden med djup mindre än 40 m har vi kombine-rat 30m-kurvan med djupuppgifter från de s.k. kustkorten och djupdata som tillhandahålls för icke kommersiellt bruk på internet av Institut für Ostseeforschung Warnemünde. Den senare är relativt grov med information i punkter med 2 km mellanrum. Flera av kustkorten är dessutom gamla. Djupförhållandena redovisas också på flera av dem endast punktvis. Efter skanning och inpassning i rikets koordinatsystem visade det sig dessutom att kända punkter låg ett par kilometer fel på några av korten. Redovisningen av 40 m-kurvan är således mycket översiktlig och kan inte användas för detaljanalyser.

Områdena grundare än 30 respektive 40 m redovisas på karta 3. Bottenförhållanden

Bottenförhållandena har betydelse dels för möjligheterna att grund-lägga vindkraftverken på ett säkert sätt, dels för ledningsdragningen. Kunskapen om bottnarna är emellertid för dålig för att en översiktlig karta över bättre och sämre bottnar ska kunna framställas med ac-ceptabel kvalitet. Enligt Sveriges geologiska undersökning (SGU) har

man idag kunskap om i storleksordningen 10-20 procent av den to-tala bottenarealen.

I de allra flesta fall utgör emellertid bottenförhållandena inget större hinder för vindkraftsutbyggnad. De kan påverka detaljlokali-seringen och grundläggningssätt av de enskilda verken, men har sällan betydelse för lokaliseringen i stort.

Lösa sand- och grusavlagringar kan vara olämpliga för vindkrafts-utbyggnad i de fall de är utsatta för transport och omlagring genom påverkan av strömmar och vågor. En viss uppfattning om var det kan finnas sådan bottnar ger den översiktliga karta över bland annat sublittorala sandbankar på vattendjup grundare än 30 m, som SGU tagit fram på uppdrag av Naturvårdsverket1_{. Dessa sandbottnar}

redovisas på karta 3. SGU har emellertid i bland annat remissvaren till Naturvårdsverkets regeringsuppdrag att redovisa naturvårdens intressen på tolv utsjöbankar och Energimyndighetens rapport Vindkraften i Sverige (2001) konstaterat att ingen av utsjöbankarna har sådana bottnar att vindkraftsetablering av detta skäl är olämplig på hela banken. I huvudsak är alltså bottenförhållandena något som får bedömas i de enskilda fallen.

Elnätets överföringskapacitet och lämpliga anslutningspunkter Det har visat sig svårt att få en klar bild över kapaciteten i kraft-ledningssystemet. Möjligheterna att koppla på mer elproduktion på stamledningsnätet mellan norra och södra Sverige är, enligt Affärs-verken Svenska Kraftnät, starkt begränsade. Kapacitetstaket nås re-dan idag när vattenkraftverken går för fullt, t.ex. vid vårfloden. En storskalig utbyggnad av vindkraft i Norrland skulle därför kräva nya 400 kV-ledningar genom Sverige. En sådan ledning kostar cirka 4 miljarder kr per 100 mil. Nya 400 kV-ledningar genom landet inne-bär dessutom stora ingrepp i landskapsbilden, för jord- och skogs-bruk och andra markanvändningsintressen.

Den kritiska gränsen för överföring av el mellan norra och södra Sverige (den s.k. Getingmidjan) går vid 61:a breddgraden, d.v.s. från en punkt mellan Söderhamn och Gävle i öster över Mora till Tran-strandsfjällen i väster. Produktion och konsumtion av el är alltid lika stora. Om konsumtionen i södra Sverige blir så stor att kapacitets-taket i Getingmidjan (7000 MW) tenderar att överskridas måste ändå produktionen i norr begränsas till den nivån. Andra kraftverk i södra Sverige måste istället startas, alternativt får strömmen importeras. Dessa omfördelningar av produktionen är kostsamma. Skulle pro-duktionskapaciteten i norra Sverige öka genom utbyggnad av vind-kraftverk måste sådana åtgärder vidtas allt oftare, vilket i sin tur får till följd att vatten måste spillas förbi vattenkraftsstationer i norr utan att kunna användas för att generera el.

Tekniskt är det möjligt att skapa visst ökat utrymme i befintligt elnät. På sikt kan också nya typer av kraftledningar skapa bättre förutsättningar för vindkraft i Norrland. Exakt hur mycket vindkraftsel som skulle kunna produceras i Norrland utan mycket dyrbara investeringar i ledningsnätet har emellertid inte gått att få fram. Det har också bara gått att få fram kapaciteten för en del av

stamled-ningarna i fjällvärlden, nämligen de där Svenska Kraftnät fått för-frågningar om möjligheten att ansluta nya vindkraftsanläggningar.

Regionnäten i Götaland och Svealand har i många fall relativt stor ledig kapacitet, särskilt om produktionsanläggningen ligger nära stora förbrukare, som exempelvis större städer. Det är också betyd-ligt billigare att ansluta till de regionala näten än till stamnätet. Det senare blir sannolikt aktuellt endast vid mycket stora anläggningar. I Norrland och särskilt i fjällvärlden finns emellertid få regionala och lokala nät som det går att ansluta vindkraftsanläggningar till.

Vindkraftverk kräver större kapacitet i kraftledningsnätet än vad de flesta andra energikällor gör vid samma mängd producerad energi. Orsaken är att ledningsnätet dimensioneras efter effekt och att en vindkraftsanläggning med samma effekt som ett vattenkraftverk eller en kärnkraftsreaktor producerar betydligt mindre energi än dessa, eftersom det är i drift färre timmar per år. Det beror i sin tur på att det inte alltid blåser tillräckligt mycket för att driva vindkraft-verken. Detta talar för att vindkraftverk bör placeras så nära kon-sumtionen som möjligt.

Svenska Kraftnät har också pekat ut fyra anläggningar för kraftpro-duktion som helt eller delvis är tagna ur drift och där det därför finns betydande effektunderskott i anslutande ledningsnät. De är Barse-bäck och Stenungsund på Västkusten samt Marviken och Bråvalla, båda vid Bråviken.

Vägnätet i fjällen

För att bygga och underhålla vindkraftsanläggningar på land behövs i allmänhet väg fram till platsen där verken ska stå. Enligt uppdrags-promemorian borde därför avstånden till väg i fjällen kartläggas.

Utanför de obrutna fjällområdena är det relativt få områden som inte har rimliga avstånd till väg. Det torde dessutom vara både möjligt och fördelaktigt att bygga vindkraftsanläggningar i väglöst land, genom att transportera dem till byggplatsen vintertid med snöfordon. En sådan lösning är bra för bl.a. rennäringen, som mer oroar sig för ökande besökfrekvens och biltransporter in i känsliga renland, än för vindkraftverken som sådana. Underhållet av de färdiga anläggningarna bör kunna ske via helikopter i samarbete med rennäringen.

Det är inte heller enbart avståndet på en karta som är av betydelse för vad en väg kostar att anlägga. Väl så viktigt är de topografiska förhållandena. Vi har av dessa skäl valt att avstå från att kartlägga avstånden till väg i fjällen.

Allmänna intressen

Natur- och kulturmiljövärden och friluftsliv

En utbyggnad av vindkraft kan få positiva effekter på miljön både på land och i havet, till följd av bland annat minskad användning av fossila bränslen. Byggskedet och den fysiska närvaron av vindkraft-verk, deras drift och underhåll kan dock verka störande på

ekosystemens funktion. Framför allt ger emellertid vindkrafts-anläggningar genom sin höjd och de rörliga rotorbladen stor påver-kan på landskapsbilden över stora områden, och därmed ofta också på värdefulla kulturmiljöer.

Här följer en redovisning av områden vars höga natur- eller

kulturmiljövärden eller betydelse för friluftslivet är viktiga att beakta när man översiktligt ska bedöma lämpligheten av storskalig

vindkraftsutbyggnad.

Skyddade områden (7 kap miljöbalken)

Nationalparker bör betraktas som uteslutna för storskalig vindkrafts-utbyggnad.

I övriga typer av skyddade områden (naturreservat, kulturreservat, djurskydd, Natura 2000-områden) bör storskalig

vindkrafts-utbyggnad kunna accepteras om och endast om det kan visas att det inte finns någon risk att de värden som motiverat skyddet påverkas. Är landskapsbild, orördhet eller kulturmiljön ett motiv för skyddet bör vindkraftsutbyggnad betraktas som utesluten. Skyddade områ-den framgår av karta 4.

Områden med geografiska bestämmelser (4 kap miljöbalken) Dessa områden har riksdagen pekat ut som riksintressen med hän-syn till deras samlade natur- och kulturmiljövärden. Exploaterings-företag får, enligt miljöbalken, komma till stånd endast om det kan ske på ett sätt som inte påtagligt skadar natur- och kulturmiljön. Detta gäller givetvis också vindkraftsutbyggnad. Här ställs alltså ex-tra stora krav på prövning av lokalisering, storlek och utformning av anläggningarna samt på att konsekvenserna på natur- och kultur-miljön noggrant analyserats före beslut.

Förutom denna generella regel gäller för vindkraftsutbyggnad att anläggningar med fler än tre verk och med en sammanlagd effekt på minst 10 MW uttryckligen är förbjuden längs kustområdena och skärgårdarna i Bohuslän från gränsen mot Norge till Brofjorden, i Småland och Östergötland från Simpevarp till Arkösund och i Ång-ermanland Höga kusten-området, samt på Öland (4 kap. 3 § miljö-balken). En successiv utbyggnad med många spridda anläggningar som var och en är på mindre än 10 MW hindras inte av denna para-graf i lagen. En sådan utbyggnad kan emellertid vara mer förödande för områdets bevarandevärden än en eller ett par stora samman-hållna anläggningar. En bedömning av om påtaglig skada förorsakas på lång sikt ska emellertid alltid göras.

De områden som omfattas av geografiska bestämmelser enligt 4 kap 2-4 §§ miljöbalken avgränsas i lagen grovt med hjälp av orts-namn och andra geografiska orts-namn. Den närmare avgränsningen ska enligt förarbetena till lagen ske i samband med planläggning enligt plan- och bygglagen där de lokala förutsättningarna kan beaktas. Vad gäller kustområdenas gräns ut mot havet sades att den bör bestämmas inom en zon på 1-3 sjömil utanför den s.k. baslinjen.2

I många fall har kommunerna inte gjort några justeringar av grän-sen i havet utifrån lokala förutsättningar. Grängrän-sen är med andra ord

ofta mycket schematiskt utlagd. Zonen närmast innanför gränsen i områden som omfattas av 4 kap. 3 § miljöbalken bör därför inte betraktas som definitivt utesluten för vindkraftsutbyggnad. Gränsen kan och bör preciseras av kommunen i översiktsplaneprocessen, efter dialog med länsstyrelsen, som här företräder statens intressen. Detta kan innebära att området minskas om natur- och kultur-värdena är begränsade. Omvänt kan givetvis gränsen för området utvidgas om närområdet också hyser stora natur- och kulturmiljö-värden. Möjligheten att justera avgränsningen gäller också övriga områden med geografiska bestämmelser, även om de en gång avgränsats efter lokala förutsättningar. Ny kunskap och ändrade förutsättningar kan göra att avgränsningarna kan behöva justeras. Vid varje översyn av översiktsplanen kan det därför finnas skäl att också granska riksintresseområdenas avgränsning.

I de fjällområden som omfattas av 4 kap 5 § miljöbalken får bebyg-gelse och anläggningar komma till stånd endast om det behövs för rennäringen, den bofasta befolkningen, den vetenskapliga forsk-ningen eller det rörliga friluftslivet. All vindkraftsutbyggnad som inte är till för lokala behov måste därför betraktas som förbjuden i dessa områden.

När det gäller områden där 4 kap 2 och 4 §§ miljöbalken gäller bör ytterligare en aspekt uppmärksammas. Här kan som nämnts vind-kraftsutbyggnad tillåtas endast om natur- och kulturmiljön inte påtagligt skadas. Det finns därför anledning att precisera värdena i dessa områden, bedöma var och i vad mån värdena riskerar att skadas av vindkraftsutbyggnad samt eventuellt avgränsa ”kärnom-råden” dit merparten av värdena och besökstrycket är koncentrerat. Ett sådant arbetssätt har prövats i Härjedalens kommun3 _och

Boverket förespråkar ett liknande arbetssätt i den handbok för planering och tillståndsprövning av vindkraftsanläggningar som nyligen givits ut4_{. Värdepreciseringen kräver dock ett omfattande}

arbete av länsstyrelserna och på kommunal nivå, helst i samarbete också med lokalbefolkningen eftersom turismnäringen ofta är viktig i dessa områden. Detta planeringsarbete ska göras av kommunerna, med stöd av regionala underlag. Boverket gör därför ingen sådan analys.

De områden som omfattas av bestämmelserna i 4 kap 1-5 §§ miljöbalken redovisas på karta 5.

Områden av riksintresse för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård, enligt 3 kap. 6 § miljöbalken

Inte heller i dessa områden är vindkraftsutbyggnad självklart uteslu-ten. På motsvarande sätt som i 4-kapitelområdena är de emellertid skyddade mot sådan exploatering som kan påtagligt skada de vär-den som föranlett deras status som riksintressen. Riksintresset ska således ses som en varningsklocka, som ställer extra stora krav på miljökonsekvensbeskrivningar och annat beslutsunderlag. Exploa-tören måste kunna visa att värdena inte riskerar att påtagligt skadas.

De anspråk på områden av riksintresse som utpekats av Natur-vårdsverket och Riksantikvarieämbetet, för respektive naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård har dock något olika aktualitet och noggrannhet i avgränsningarna. Naturvårdens riksintressen är mest aktuella, en översyn gjordes för ett par år sedan. Områdena är också relativt snävt avgränsade. Boverket bedömer att merparten av de områden som är av riksintresse för naturvård har kvaliteter som svårligen går att förena med storskalig vindkraftsutbyggnad. Riksint-ressena för kulturmiljövård och friluftsliv är däremot betydligt äldre och i starkt behov av översyn. Särskilt de områden som är av riksin-tresse för friluftsliv är dessutom mycket mer översiktligt avgränsade än naturvårdens och kulturmiljövårdens riksintressen. För havs- och kustområden bör enligt Riksantikvarieämbetet kulturmiljövårdens riksintressen i detta sammanhang ersättas av de värdekärnor som ämbetet kartlagt i sitt regeringsuppdrag om storskaliga vindkrafts-anläggningar i havs- och fjällområden (se närmast följande avsnitt).

Områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv redovisas på karta 6 och de områden som är av riksintresse för kulturmiljövården på karta 7.

Områden med särskilt höga kulturmiljövärden i kustbandet

Riksantikvarieämbetet har på regeringens uppdrag identifierat om-råden i havs- och kustomom-råden och Vänern, som från kulturmiljö-synpunkt bedöms särskilt känsliga för storskalig vindkraftsutbygg-nad. Uppdraget omfattade även fjällen men enligt Riksantikvarie-ämbetet är kunskapsunderlaget om kulturmiljövärdena där alltför bristfälligt för att en sådan kartläggning skulle vara möjlig utan studier i fält.

Riksantikvarieämbetet menar att kulturmiljön i de identifierade s.k. värdekärnorna skulle skadas av en vindkraftsutbyggnad också i en zon ut till cirka 15 km från stranden och att även denna zon därför bör hållas fri från vindkraftsanläggningar. Från delar av värde-kärnorna bör det enligt ämbetets uppfattning dessutom vara ”fri horisont”. Hur långt ut denna zon sträcker sig går inte att slå fast, men vindkraftverk kan synas på 25-30 km håll beroende på hur högt stranden ligger.

Boverket anser att de värdekärnor som pekas ut av Riksantikvarie-ämbetet bör undantas från storskalig vindkraftsutbyggnad. Vi delar också uppfattningen att det från vissa platser på land är viktigt att bevara en fri horisont. Var detta ska vara fallet bör emellertid avgöras efter avvägning mot andra intressen i en regional eller kommunal planering. I den sammanfattande bilden i denna rapport har därför de områden som Riksantikvarieämbetet markerar som fri horisont redovisats som planeringsområden med betydande andra allmänna intressen. Samma inställning har Boverket när det gäller det före-slagna generella skyddsavståndet på 15 km kring värdekärnorna. Också ställningstaganden till behovet av att hålla en zon närmast kusten fri från vindkraftverk bör göras på regional/kommunal nivå. I tidigare studier, som bl.a. refereras i den av Boverket nyligen

ut-givna handboken ”Planering och prövning av vindkraftsanlägg-ningar” konstateras att havsbaserade vindkraftverk har en påtaglig påverkan på landskapsbilden på land ut till cirka 7,5 km.

Riksantikvarieämbetets kartläggning av värdekärnor, var det enligt ämbetets uppfattning bör vara fri horisont samt områden av riksin-tresse för kulturmiljövården redovisas på karta 7.

Utsjöbankar och andra grundområden med höga naturvärden När det gäller havsmiljön är en stor del av Östersjöns och Väster-havets livsmiljöer idag så påverkade av föroreningar och fysiska in-grepp att deras fortbestånd är mer eller mindre hotade. Till de om-råden som är relativt lite belastade och som inte allvarligt störts av fysiska ingrepp hör flera av utsjöbankarna och grunda kustnära vat-tenområden, vilka allmänt sett har ett mycket stort ekologiskt värde. Samma områden är också till stor del mycket viktiga för sjöfågel och fisk.

På basis av befintlig kunskap har Naturvårdsverket pekat ut fyra utsjöbankar som särskilt värdefulla och föreslagit att de ska bli marina naturreservat. Ytterligare tio grundområden inom svensk ekonomisk zon bedöms ha stora och delvis skyddsvärda naturvär-den. Naturvårdsverket anser emellertid att en utbyggnad av vind-kraftsanläggningar i de senare kan vara förenlig med naturvårdens intressen, förutsatt att en miljökonsekvensbeskrivning visar att värdena inte allvarligt skadas.

Boverket delar Naturvårdsverkets bedömning. Följande fyra utsjöbankar bör bevaras orörda för framtiden och därmed betraktas som uteslutna för vindkraftsutbyggnad: Fladen och Lilla Middel-grund i Kattegatt samt Norra Midsjöbanken och Hoburgs bank i Östersjön.

I övriga grundområden bör lämpligheten av vindkraftsutbyggnad prövas med den generella hänsyn till naturvärdena som lagstift-ningen kräver. I de fall områdena är av riksintresse enligt någon av miljöbalkens bestämmelser i 3 och 4 kapitlet eller skyddat enligt 7 kapitlet gäller givetvis vad som sägs ovan om dessa områdestyper. Naturvårdsverkets bedömning av naturvärdena på de 14 grund-områdena framgår av karta 6.

För att förbättra kunskapen om naturvärdena i havet har Natur-vårdsverket regeringens uppdrag att göra marina naturinventeringar i sådana utsjöområden som är av särskilt intresse för etablering av havsbaserad vindkraft. Arbetet beräknas genomföras under åren 2004 och 2005.

Övriga områden

Vissa kuststräckor består av erosionsbenägna jordarter. Vindkrafts-parker utanför dessa stränder kan störa de naturliga processerna, bl.a. genom sin läverkan som i sin tur påverkar både våghöjd och strömmar. Sådana kuststräckor finns främst i södra Sverige från Halland till och med Hanöbukten samt på vissa delar av Öland och Gotland. Problemet är störst längs Skånes sydkust. Även på några

platser längs Norrlandskusten finns liknande strandtyper. Sveriges geotekniska institut (SGI) håller på att inventera kuststräckor med erosionsrisker. En översiktlig kartläggning beräknas bli klar under hösten 2003. Där kommer man dock inte att ha analyserat riskerna i detalj.

Det har inte varit möjligt att rikstäckande kartlägga regionala och lokala intresseområden för naturvård, friluftsliv och kulturmiljövård, som skulle kunna påverka möjligheterna att bygga vindkraftverk. Vissa län och kommuner har aktuella inventeringar och program för sådana intressen, andra inte. För närvarande går det därför inte att sammanställa dem till ett likvärdigt underlagsmaterial för hela landet.

Yrkesfiske

De grunda områdena, både nära kusten och ute till havs, är av mycket stor betydelse för fisket. De utgör såväl lek- och uppväxt-områden för fisken, som de bästa fångstuppväxt-områdena. Andra viktiga områden är koncentrationer av fiskvandringsvägar, t.ex. Öresund.

Konsekvenserna av vindkraftsparker på fisk och fiske är dåligt utredda. Det saknas tillräckliga undersökningar av effekterna av ljud, vibrationer, ljus och elektromagnetism m.m. på fisk och på dess beteenden vid t.ex. vandring , lek, uppväxt och sök efter föda. Det är därför angeläget att några vindkraftsparker byggs på väl valda plat-ser där detta kan studeras.

Yrkesfiskets riksintresseområden är till stor del föråldrade och en översyn har påbörjats. De nu gällande riksintresseområdena redo-visas på karta 8.

I den sammanfattande bild av förutsättningarna för storskalig vindkraftsutbyggnad som presenteras i denna rapport utgör flera stora och för fisket viktiga områden stoppområden som bör bevaras oexploaterade. Några av de områden som redovisas som strategiskt intressanta ligger dock på för yrkesfisket viktiga områden. Som påpekas i förklaringen till de strategiskt intressanta områdena förutsätts dels att noggranna analyser av förutsättningar och konse-kvenser görs inför tillståndsprövningen i enlighet med miljöbalken, dels att de stora områdena inte byggs ut i sin helhet. För att det ska vara lönsamt att bygga vindkraftsparker lång ut till havs krävs dess-utom sannolikt stora anläggningar med 5 MW-verk och ca 800 m mellan verken. I sådana parker bör det enligt Fiskeriverket gå att fiska yrkesmässigt med de flesta metoder bortsett från drivgarnsfiske och trålning. Genom att det behövs en anställd för daglig tillsyn och därmed helikopterlandningsplats eller snabbåt från närbelägen hamn samt till och med en bostadsplattform i stora anläggningar långt ut till havs, bör det också gå att finna former för sjöräddningen. Av dessa skäl och med tanke på att vindkraftsutbyggnaden är ett angeläget samhällsintresse bedömer Boverket att det bör gå att undvika påtaglig skada på yrkesfisket vid lokalisering av vindkrafts-anläggningar i de strategiskt intressanta områdena.

Rennäring

Det är sannolikt möjligt att förena vindkraftsanläggningar med ren-näring. Dock är det viktigt att lokalisering sker med stor hänsyn till rennäringen och i samråd med samebyarna. Känsliga lägen som bör undvikas eller i varje fall kräver mycket noggranna detaljanalyser är flyttleder, svåra passager och huvudkalvningslanden. Vindkrafts-parker kan vara hinder när renarna ska drivas, dels på grund av att drivningen ofta sker med helikopter och parken är då ett bruknings-hinder, dels på grund av att det kan vara svårt att driva renarna mot eller förbi en vindkraftspark. En betande ren som själv kan välja väg kanske däremot inte skräms av vindkraftsverken.

Svåra passager kan i många fall vara olämpliga för vindkraftsverk trots att de redan kan vara exploaterade av andra skäl. De kan t.ex. gälla en passage över en järnväg där en vindkraftverk skulle göra passagen än svårare eller till och med omöjlig.

Ett stort bekymmer är byggskedet. De verk som hittills byggts har medfört betydligt större markskador än vad som förespeglades. Dessa läks mycket långsamt i fjällen. Det blir i bästa fall en gräshed där det oftast varit någon annan typ av vegetation. En annan aspekt man måste ha i minnet är att vindkraftverken medför att det byggs en väg som leder in turister, fiskare, jägare, etc. Detta är ett skäl till att kalvningslanden så långt möjligt bör undvikas.

Riksintressena för rennäringen är drygt 10 år gamla och håller på att ses över. De nuvarande riksintresseområdena redovisas på karta 8. För Norrbotten har ännu inga riksintresseområden för rennäringen avgränsats.

Sjöfart

I Sveriges farvatten och i den ekonomiska zonen finns 740 farleder i fyra klasser. De viktigaste farlederna är stomfarlederna och de s.k. Helcom-farlederna. Som komplement till farlederna har Sjöfarts-verket märkt ut s.k. säkra sjövägar. Säkra sjövägar är ett säkerhets-koncept med särskilda krav på sjömätning. De utgör de sträckningar och korridorer som är av störst vikt för sjöfarten och som Sjöfarts-verket prioriterar. Det är enligt SjöfartsSjöfarts-verket inte otänkbart med vindkraftsanläggningar inom en säker farled, även om man helst vill ha så få hinder som möjligt i dem. Det är dock extra viktigt med hur anläggningen detaljlokaliseras och hur verken orienteras. Farlederna och säkra sjövägar redovisas på karta 9.

För att minimera riskerna för kollisioner mellan fartyg och vind-kraftverk bör enligt Sjöfartsverket en särskild skyddszon utmed farlederna hållas fri från vindkraftverken. Hur bred denna skyddszon bör vara varierar beroende på intensiteten i trafiken på farleden och på hur stora fartyg som går där, och måste därför avgöras från fall till fall. Verket har dock påpekat att särskilt farleden från Finska Viken till Västerhavet, som trafikeras av bland annat oljetankers och som passerar bl.a. vid Midsjöbankarna och Hoburgs bank, bör ha en skyddszon på cirka 10 sjömil på båda sidor om farledens mitt. Så långt kan ett stort fartyg som fått en ”black out” driva innan man får

stopp på det. En hinderfri zon med de avstånden blir betydligt bredare än den säkra sjövägen och skulle täcka i stort sett hela det område vid Midsjöbankarna och Hoburgs bank som är grundare än 40 m.

Totalförsvaret

Totalförsvarets intressen i förhållande till vindkraftsutbyggnaden består främst dels i att värna skjut- och övningsområden, dels i att installationer som radiolänk, radar, signalspaning sensorer till havs, minor m.m. inte störs. Skjut- och övningsområdena är offentliga och av riksintresse. Inom dem får byggande av vindkraftsanläggningar betraktas som uteslutet. De redovisas på karta 10.

Övriga intresseområden är sekretessbelagda och inte alltid geo-grafiskt definierade. För att få en korrekt bedömning av hur vind-kraftsanläggningar påverkar vapen och underrättelsesystem krävs alltid en individuell prövning från fall till fall. Detta tillsammans med sekretessaspekter gör att det inte är möjligt att i denna rapport redovisa alla områden där försvarets intressen är oförenliga med vindkraftsutbyggnad, eller var de går att förena. Försvarsmakten har emellertid under senare år prövat planerade vindkraftsanläggningar på bland annat elva grundområden. Man har därvid sagt ja till utbyggnad på Fladen, Lilla Middelgrund, Lilla Middelgrund öst, Stora Middelgrund, Kriegers flak, Finngrunden östra banken, Finn-grunden västra banken, Storgrundet (vid Söderhamn). Följande områden har fått nej: Södra Midsjöbanken, Norra Midsjöbanken och Hoburgs bank. Dessa ställningstaganden bör enligt totalförsvaret betraktas som definitiva.

Den arealmässigt största restriktionen mot vindkraftsutbyggnad från totalförsvarets sida kommer av hänsynen till telekonflikter mellan signalspaningssystem och vindkraftverken. Det pågår emel-lertid en utredning om möjligheterna att införa ny teknik, som väntas leda till att dessa arealer kan minskas betydligt. Övriga in-stallationer medför översiktligt sett små problem för vindkrafts-utbyggnaden. Vid detaljlokalisering är det dock viktigt att ta hänsyn också till dem. Marina vapensystem är ett problem främst om man vill bygga vindkraftverk i närheten av hamnanläggningar. Kustbevak-ningen och tullen planerar dessutom ett nytt sjöradarsystem med större täthet än det nuvarande. Detta kan komma att påverka möj-ligheterna till vindkraftsutbyggnad.

Betydande arealer som kunde vara intressanta för vindkrafts-utbyggnad upptas av s.k. sjöövningsområden, framför allt utmed Blekingekusten, och vissa delar av Norrlandskusten. Inom sjö-övningsområdena finns delområden förberedda för avlysning av sjötrafik och flyg. Här kan marinen avlossa artilleri och robotar vilket vanligtvis inte är möjligt p.g.a flygtrafik. Här kan också ske minfäll-ning och träminfäll-ning på att röja minor. Ett sjöövminfäll-ningsområde kan even-tuellt gå att flytta om ett ersättningsområde kan erbjudas. Det är länsstyrelsen som beslutar om detta. Områdena är emellertid i allmänhet accepteradde av omgivningen och processen med att

ändra flygvägar är komplicerad, vilket gör att det i praktiken sanno-likt är svårt att flytta ett sjöövningsområde.

Förutom när det gäller skjut- och övningsområden utgör militära anläggningar en ytterst marginell restriktion för

vindkrafts-utbyggnad i fjällvärlden. Inte heller i Vänern finns några större militära hinder mot vindkraftsutbyggnad.

1 _{Förekomst och utbredning av sandbankar, berg och hårdbottnar inom}

svenskt territorialvatten och svensk ekonomisk zon (EEZ), SGU Rapport 2003:1.

2 _{Prop 1985/86:3 sid. 112-113.}

3 _{Vindkraft i översiktsplaneringen för fjällområden, Exemplet Härjedalen, Juni}

2002.

I Boverkets uppdrag har ingått att utveckla en applikation för digital analys av geografiska data. Inom ramen för regeringsuppdraget har en stor mängd geografiska data samlats in, sammanställts och analy-serats. I lägesredovisningen 2002-03-01 konstaterade Boverket att så-väl underlagsmaterialet (förutsättningar och motstående intressen) som resultatet av analyserna (områden mer eller mindre lämpliga för storskalig utbyggnad av vindkraftsanläggningar) bör göras till-gängligt för en bredare krets och för fördjupade lokaliseringsstudier och planering på regional och lokal nivå. Själva analyserna kan dock utföras med de standardprogram för GIS som finns på marknaden.

Boverket har mot den bakgrunden valt att utveckla ett internet-baserat ”VindGIS”, genom vilket relevant information samlas in, lagras och distribueras. VindGIS vänder sig till en bred målgrupp men bedöms ha störst nytta både direkt för kommunerna och för länsstyrelserna i de fall de avser att upprätta regionala vindkrafts-program som en del i ansvaret att förse kommuner med relevant planeringsunderlag och att samordna mellankommunala frågor. I målgruppen ingår också vindkraftsföretag, miljödomstolar, centrala verk och i viss mån allmänhet.

VindGIS bygger på den plattform för distribution och publicering av planeringsinformation som utvecklats av länsstyrelserna i LstGIS5_{. En samverkan mellan länsstyrelserna och Boverket har}

därför skett kring utvecklande och drift av VindGIS.

Grundprincipen för VindGIS visas i nedanstående figur. Data till systemet levereras av länsstyrelserna, centrala verk och andra som kartlägger och registrerar underlag av värde för planering och lokali-sering av vindkraftverk. Via en distributionswebb kan myndigheter och andra intressenter hämta de data som behövs för analyser och planering. Analysresultat och planer returneras till systemet så att de kan utnyttjas av andra. De publiceras också tillsammans med under-lagsinformationen i ett GIS-tittskåp tillgängligt för allmänheten.

I tittskåpet finns det möjlighet att titta på ett antal teman (40 stycken) fördelade på sex olika flikar; Fysiska förutsättningar, Riks-intressen, Skyddade områden, Övriga intresseområden,

Vindkraft-VindGIS

2.

verk samt Boverkets analys. De olika temana kan släckas och tändas som man vill och ses mot en bakgrundskarta. Vilken bakgrundskarta det är beror på i vilken skala man befinner sig i. I tittskåpet kan man välja att visa hela Sverige, välja ett visst län, zooma in och zooma ut. Det finns möjlighet att söka på ortnamn eller på aktivt tema, göra längdmätning och välja skala. Med särskild behörighet genom lösenord ökar antalet analysverktyg. Denna skyddade del av VindGIS är ämnad att bara vara tillgänglig för kommuner, länsstyrelser m.fl. myndigheter. I denna del kan man också söka via koordinater, mäta area och beräkna antalet boende inom en viss radie utifrån en angiven punkt t.ex. ett tänkt vindkraftverk. Syns ingen information kan det bero på att den saknas för ett visst län. En del teman är också bara synliga inom vissa skalintervall. Tittskåpet kan nås via Boverkets hemsida www.boverket.se under katalogen Planera och sedan PlaneringsGIS. En alternativ väg är adressen www.planeringsgis.se.

Tankarna med VindGIS i sin helhet är inte lösta nu vid

slutrapporteringstillfället. VindGIS bör därför betraktas som en utvecklad prototyp. En del data som vore önskvärt att kunna visa i tittskåpet t.ex. vindkarteringar har ej hunnit komma med men det är framförallt organisatoriska och ansvarsmässiga frågor t.ex. vad gäller a jourhållning som återstår att lösa. I dagsläget är det bl.a. så att Boverket, efter tillstånd från t.ex. Sjöfartsverket, bearbetar och lägger in data för visning i tittskåpet. Arbetet med VindGIS har inneburit att stora mängder data måste omarbetas för att följa PilotGIS de facto-standard6_{. Denna bearbetning/omarbetning har Boverket och i viss}

mån länsstyrelserna stått för. I vissa delar har ej heller de factostand-arden räckt till vilket gjort att Boverket, för att rent tekniskt klara visningen i tittskåpet, fått gått ut med riktlinjer till länsstyrelserna angående namn på filerna m.m.

? SjöFV SMHI LST Lst data-distr.web LstNet Dataleveranser Motst. Intr Vind. kart Havs-djup Etc Tittskåp Registrering Lst, kommun Publicering LstNet Bearbetning Boverket GIS-analyser LST Kommuner Mynd Övriga Extern distribution Övriga analysdata Lst bak-grundsdata GIS för vindkraftshantering

Många har efterfrågat en tillförlitlig och aktuell kartredovisning av befintliga och planerade vindkraftverk, med tillhörande register över effekt, höjd, ägare, etc. Ett sådant vindkraftverksregister skulle kunna föras direkt i VindGIS tittskåp av ansvariga myndigheter. Tittskåpet är nu förberett för en sådan funktion men en fördjupad diskussion om detta får föras till hösten tillsammans med övriga organisato-riska och ansvarsmässiga frågor.

De senaste åren har andra regeringsuppdrag och händelser visat att det behövs ett samlat, övergripande, enhetligt och kvalitetssäkrat planeringsunderlag (intresseredovisningar, anspråk, skyddade områden, etc.) för hela landet även i andra sammanhang. En sådan geografisk planeringsdatabank skulle också underlätta för Boverket att svara upp till sitt uppsikts-, samordnings- och rådgivningsansvar i planeringsfrågor. Ambitionen är därför att tillsammans med i första hand länsstyrelserna och de central verk som producerar eller använder geografisk planeringsinformation så småningom bygga ut LstGIS och VindGIS till ett mer allmänt planerings-GIS. En avsikts-förklaring har upprättats mellan länsstyrelserna och Boverket där det slås fast att man ska samverka om en sådan lösning. På sikt bör också kommunerna kunna sprida information från översiktsplaner och lokalt planeringsunderlag via systemet.

5 _{LstGIS är en för länsstyrelserna gemensam plattform för GIS-tjänster via}

internet som innehåller dels datadistributionswebben GIS-data från Sveriges Länsstyrelser, dels ett GIS-tittskåp kallat Sveriges Länskartor. Den nås på www.gis.lst.se.

6 _{”Geografiska informationssystem för översiktlig fysisk planering - de}

facto-standard för leverans och utbyte av digital planeringsinformation”, 1998. Framtagen i det s.k. PilotGIS-projektet på uppdrag av dåvarande civil-departementet. Mer information finns på Boverkets hemsida

Tel: 0455-35 30 00. Fax: 0455-35 31 00 Webbplats: www.boverket.se