Inlösen av minoritetsaktie
Aktieägaravtal i relation till bolagsordning
Masteruppsats i affärsjuridik (Bolagsrätt)
Författare: Claes Wisberg
Handledare: Jan Andersson
Masteruppsats i affärsjuridik (Bolagsrätt)
Titel: Inlösen av minoritetsaktie – Aktieägaravtal i relation till bolagsord-ning
Författare: Claes Wisberg
Handledare: Jan Andersson
Datum: 2012-05-14
Ämnesord Aktieägaravtal, bolagsordning, tvångsinlösen, separationsprincipen,
SAS
Sammanfattning
Under de senaste århundradena har företag i olika former haft en viktig roll i sam-hället och ju mer globaliserad världen blivit har förmågan att skapa allt större bo-lag blivit än viktigare. I denna process har möjligheten till att fusionera bobo-lag med varandra spelat en avgörande roll, men hur ska man då kunna fusionera bolag och den vägen få fullständig kontroll över bolaget om det finns aktieägare som inte vill sälja sin ägarandel? Genom bestämmelser att man under vissa förutsättningar som majoritetsägare i ett bolag kan tvångsinlösa minoritetsägares aktier har man lyckats kringgå problematiken, i alla fall till stora delar.
Det som dock kan ske är att aktieägare i ett separat aktieägaravtal stipulerar att reglerna om tvångsinlösen inte ska gälla och att majoritetsägaren inte ska kunna köpa minoritetsägares aktier på det sätt som tvångsinlösenbestämmelserna tillåter. Minoritetsägaren kan trots det separata aktieägaravtalet inte känna sig säker på att denne ska få behålla sina aktier, även om majoritetsägaren uppenbarligen bryter mot det som särskilt stadgats i det separata aktieägaravtalet. Majoritetsägaren kan på detta sätt få total ägarkontroll i bolaget. Trots det faktum att majoritetsägaren i egentlig mening inte gör något fel föreligger ändock risken att skadestånd kan ut-krävas på den grunden att ett avtalsbrott gentemot aktieägaravtalet begåtts.
Sommaren 2011 kom ett för området avgörande uttalande från Högsta domstolen då man dömde i en tvist som var av denna karaktär.1 Domen kommer för framti-den få stort värde för hur relationen mellan aktieägaravtal och bolagsordning bör tolkas och det är denna relation som kommer diskuteras i uppsatsen.
Abstract
During the last couple of century’s companies has played an important role in the socie-ty. The more globalized the world has become, the importance of being able to create bigger companies has increased and the ability to merge companies plays an essential role in this stage of the process.
But how are mergers created if there are shareholders in the company that refuses to sell their shares? In Sweden this has been solved by legislation that gives the majority share-holder the rights to compulsory acquire the shares from the minority shareshare-holders under certain circumstances.
However, it is very usual that the shareholders in the company have signed a Joint Ven-ture Agreement that stipulates that the majority shareholder cannot purchase the shares from the minority shareholder with support from the compulsory acquire legislation. This means that the majority shareholder can get total control of the company. Despite the fact that the majority shareholder can purchase the shares without problem, the mi-nority shareholder can still have the right to damages claimant since an obvious breach of the Joint Venture Agreement has been made.
In the summer of 2011 the Supreme Court in Sweden came with a verdict in a situation like the one described above, a verdict that in the future will be of great importance for the relation between Joint Venture Agreements and the articles of associations.2 How-ever, there is a lot to desire despite the verdict in these situations, for example the ques-tions of fine for the breach of the Joint Venture Agreement. These are quesques-tions that will be discussed in this essay.
Förord
Att i mitten av november sitta på en strand någonstans i Thailand och hitta ett specifikt problem som ska lyckas engagera under den sista tiden som student är inte det enklaste, speciellt inte under de förutsättningarna. Av de anledningarna var det inte heller det enklaste att komma igång med skrivandet när man efter sju månader väl lämnat de thai-ländska öarna med sol, bad och drinkar nere på stranden för ett kallt, snöigt och blåsigt Sverige.
Jag vill av de anledningarna därför tacka min handledare professor Jan Andersson samt min handledargrupp för den feedback och konstruktiva kritik som hela tiden fört upp-satsen framåt. Jag vill också rikta ett tack till mina övriga vänner och bekanta som man genom terminens gång kunnat vända sig till för att reda ut problem som uppstått under tiden eller enbart då man behövt prata av sig lite. Utan er hade aldrig uppsatsen blivit så som den nu blev.
Innehåll
1
Inledning ... 1
Bakgrund ... 1 1.1 Problemformulering ... 3 1.2 Syfte ... 4 1.3 Metod och material ... 41.4 Avgränsning ... 5 1.5 Disposition ... 6 1.6
2
Grundläggande information ... 8
Bolagsordningen ... 8 2.1 Aktieägaravtalet ... 11 2.2 2.2.1 Aktieägaravtalets funktion ... 11 2.2.2 Förbudsförbehåll ... 13Rättsförhållandet mellan aktieägaravtal och bolagsordning ... 13
2.3 Tvångsinlösen av minoritetsaktier ... 15
2.4 2.4.1 Lagstiftningen på området ... 16
2.4.2 Förutsättningar för tvångsinlösen av minoritetsaktie ... 17
2.4.3 Separationsprincipen ... 20
2.4.4 Samtliga aktieägares samtycke ... 21
3
Carmeuse vs SMA ... 23
Tvisten ... 23
3.1 Tingsrättens och hovrättens bedömningar ... 24
3.2 Högsta Domstolens bedömning ... 25
3.3 Diskussion kring domen ... 26
3.4 Varför får inte aktieägaravtalet någon verkan? ... 30
3.5 3.5.1 Skadeståndskrav eller vitesföreläggande ... 33
3.5.2 Aktieägaravtalets giltighet ... 35
4
Eventuella följder av tvistens utgång ... 37
Framtida rättsförhållande ... 37
4.1 Domens relevans på bolagsrättens område ... 40
4.2
5
Slutsats ... 43
Referenslista ... 45
1 Inledning
Bakgrund
1.1
Sverige har i dagsläget cirka 350 000 registrerade aktiebolag, antingen bolag noterade på en börs, dvs. publika bolag, eller onoterade bolag, dvs. privata bolag, där aktierna finns inom en mindre ägarkonstellation. Av de 350 000 aktiebolagen är endast runt 1200 stycken note-rade bolag som allmänheten kan handla på någon av de börser som idag finns.3 Resterande aktiebolag är mindre eller mellanstora aktiebolag vilka är onoterade bolag där aktierna inte på samma sätt kan bjudas ut till allmänheten.
Aktieägare i onoterade bolag kommer med tiden troligen vilja sälja sitt innehav i bolaget, men då aktierna inte kan bjudas ut till allmänheten på samma vis som de noterade aktierna kan göras, kommer situationer uppstå där aktieägare vill sälja sin andel av bolaget, antingen till annan redan befintlig ägare, eller till utomstående part. Vid aktieöverlåtelse i onoterade bolag med en mindre ägarspridning och viss etablerad maktbalans är det dock inte säkert att övriga aktieägare kommer att godkänna den tilltänkta köparen som ny part i bolaget, an-tingen för att denne inte passar in i den ägarkonstellation som redan föreligger, eller av den anledningen att den nya ägaren kan störa maktbalansen inom bolaget.
Svensk bolagsrätt har vad gäller aktier som huvudregel att aktierna kan överlåtas fritt, både i noterade och onoterade bolag.4 Dock kan aktieägare i ett bolag för att undvika situationer som ovan nämnts i ett separat aktieägaravtal begränsa den fria överlåtbarheten genom olika typer av förbehåll. Med hjälp av de förbehåll som kan finnas med i aktieägaravtalet kan ak-tieägare i ett mindre bolag styra inte bara vilka som ska kunna ses som akak-tieägare i bolaget, men även hur aktie ska kunna överlåtas då sådan situation uppstår.
Utöver det frivilliga aktieägaravtalet där aktieägarna i princip kan reglera vad som helst dem emellan, men som inte binder aktieägare som väljer att avstå ingående av aktieägaravtal, har alla aktiebolag även en bolagsordning med de grundläggande bestämmelserna gällande bo-lagets framtid och hur det ska drivas. För bolagsordningen finns till skillnad från aktieägar-avtalet regler på dess innehåll uppställda i lag.5 Ett bolags bolagsordning måste till skillnad från aktieägaravtalet registreras och därmed godkännas av Bolagsverket, något som får till
3 SOU 2009:34, Förenklingar i aktiebolagslagen m.m., s.15. 4 4 kap 7§ aktiebolagslag (2005:551), (ABL).
följd att de flesta väljer att hålla sin bolagsordning så kortfattad och ”ren” som möjligt och istället väljer att reglera de mer specifika frågorna i aktieägaravtalet. En detaljerad bolags-ordning kan möjligen ses som ett bra alternativ i uppstartsfasen av ett nytt bolag, men med tiden är risken stor att bolagsordningens bestämmelser inte längre överensstämmer med den verksamhet som faktiskt bedrivs i bolaget, något som får till följd att sanktioner av olika slag kan åläggas bolaget.6 En alltför detaljerad bolagsordning är även i jämförelse med aktieägaravtalet svårare att ändra i efterhand då det är ett beslut som ska tas på bolags-stämman.7
För aktieägaravtal gäller som för övriga avtal (där motivet till lagen bland annat just har till syfte att kunna förändra) att det är parterna som kan ändra det om de är överens om inne-hållet i ändringarna.8 Det blir med andra ord betydligt enklare att ändra ett aktieägaravtal som bara ett fåtal aktieägare är bundna av till skillnad från ändring av bolagsordningen, speciellt om det ”lilla” bolaget har 150 aktieägare som ska komma överens på bolagsstäm-man men endast fem av dessa är bundna av och kan ändra aktieägaravtalet.
En stor del av de problem som uppstår i relationen mellan aktieägaravtal och bolagsord-ning bottnar just i den konflikt som uppstår då aktieägaravtalet har en annan lydelse än vad bolagsordningen har. Bolaget behöver inte följa vad som står i aktieägaravtalet eftersom ak-tieägaravtalet är ett från bolaget fristående avtal som endast binder aktieägarna. Olika lydel-ser i aktieägaravtal och bolagsordning kommer med all säkerhet skapa en konflikt gällande huruvida aktieägaravtalets eller bolagsordningens bestämmelser ska anses gälla.
I juni 2011 kom Högsta domstolens dom i tvisten mellan Carmeuse S.A. (hädanefter Car-meuse) och SMA International B.V. (hädanefter SMA), två utländska bolag som tillsam-mans ägde det svenska dotterbolaget SMA Svenska Mineral AB (hädanefter Svenska Mine-ral).9 Parterna hade skrivit ett aktieägaravtal som bland annat beskrev i vilka situationer ena parten skulle få köpa den andra partens aktier. Dock skulle inte samtliga aktier omfattas av köpet, utan ena parten, Carmeuse, skulle få behålla en aktie i bolaget. Tvist uppstod då den andra parten, SMA, tvångsinlöste den sista aktien med hjälp av bestämmelserna i aktiebo-lagslagen, trots att det i aktieägaravtalet påstods finnas ett förbehåll om att SMA inte fick
6 Sandström, Torsten, Svensk aktiebolagsrätt, tredje upplagan, Norstedts Juridik, 2010, s. 75. 7 3 kap 4 § ABL.
8 Adlercreutz, Axel, Gorton, Lars, Avtalsrätt I, 13:e upplagan, Juristförlaget i Lund, 2011, s. 24. 9 NJA 2011 s. 429.
köpa den sista aktien från Carmeuse. I och med tvisten är det första gången som relationen mellan aktieägaravtal och bolagsordning egentligen ställs på sin spets och där Högsta dom-stolen inom vissa områden klargjort vad som egentligen gäller. Dock finns det fortfarande många situationer där samspelet mellan aktieägaravtal och bolagsordning inte är uppklarad, exempelvis om Carmeuse har rätt till skadestånd eller om vite istället kan åläggas SMA för det begångna avtalsbrottet. Det är relationen mellan aktieägaravtal och bolagsordning till-sammans med reglerna om tvångsinlösen som är det centrala med denna uppsats, där upp-satsförfattaren vill fokusera på huruvida aktieägaravtalet har någon egentlig kärnfull mening och huruvida Högsta domstolen med sin dom klargör den problematik som finns i relat-ionen mellan aktieägaravtal och bolagsordning.
Problemformulering
1.2
I onoterade bolag som både innehar ett aktieägaravtal och en bolagsordning kommer troli-gen med tiden konflikter dem emellan uppstå, konflikter som aktieägarna i ett initialt skede inte trodde skulle uppstå. Konflikt kommer uppstå på grund av att bestämmelser i aktieä-garavtal reglerar situationer som går emot vad som sägs i bolagsordning eller tvingande lag-stiftning. Den frågeställning som då uppkommer är huruvida aktieägaravtalet som endast är bindande för berörda aktieägare och som inte kan binda bolaget, till skillnad från bolags-ordningen, får någon tillämpning i situationer där part bunden av aktieägaravtal bryter mot bestämmelse i aktieägaravtal som går emot tvingande lagstiftning eller emot bestämmelse i bolagsordning.
Hur detta ska lösas har inom doktrinen verkat tydligt genom åren, men något mer definitivt svar på hur relationen ska tolkas har inte funnits förrän nyligen då Högsta domstolen med-delade sin dom i tvisten mellan Carmeuse och SMA.10 Som redan nämnts är dock inte do-men heltäckande och uppsatsförfattaren finner det därför vara av relevans att ytterligare ut-reda problematiken. Även de områden som blivit utredda av de tre instanserna är av stort intresse att diskutera närmare då det enligt uppsatsförfattaren även efter domen finns fråge-tecken kring relationen mellan aktieägaravtal och bolagsordningen.
Syfte
1.3
Uppsatsen har till syfte att klargöra relationen mellan aktieägaravtal och bolagsordning i onoterade aktiebolag inom Sverige med bakgrund av Högsta domstolens dom från juni 2011. För att uppsatsens syfte ska kunna besvaras kommer en genomgång av följande om-råden ges:
-‐ Vad menas med bolagsordning och vad kan man som aktieägare skriva in i bolagsordningen? -‐ Vad är ett aktieägaravtal och vilken nytta har aktieägare av ett sådant?
-‐ Hur kan majoritetsägare tvångsinlösa minoritetsägares aktier trots att förbud mot sådant
förfa-rande föreligger i aktieägaravtalet?
-‐ Vad är prejudikatvärdet av NJA 2011 s. 429 och hur långt sträcker sig det prejudikatvärdet?
Metod och material
1.4
För att ge läsaren den grundläggande informationen som krävs för förståelsen av ämnet kommer kapitel två vara av en mer deskriptiv natur där läsaren ser, vilka för uppsatsen re-levanta delar, hur en bolagsordning och ett aktieägaravtal är uppbyggt. Relationen dem emellan kommer beskrivas utifrån lag och den doktrin som idag är gällande på området. Då både gällande lag och doktrin är relativt omfattande och uttömmande på området har det av den anledningen inte ansetts relevant att hämta vidare vägledning i rättspraxis. Vad gäller diskussionen kring tvångsinlösen av aktie och för att förstå gällande rätt har vägledning hit-tats i dels doktrinen, men även till stor del i de förarbeten som legat till grund för såväl gammal som ny lagstiftning på området.
Uppsatsen fortsätter sedan i en mer problemorienterad inriktning med deskriptiva inslag där NJA 2011 s. 429 kommer diskuteras utifrån Stockholms tingsrätts (tingsrätten), Svea hovrätts (hovrätten) och Högsta domstolens domar. Utgångspunkten här blir givetvis rättspraxis, men vägledning och stöd för olika åsikter kommer även hämtas ur på området relevant doktrin för att på så sätt kunna skapa en debatt. Debatten kommer även ta av-stamp i den korrespondens som skett under tvistens gång mellan parternas juridiska ombud för att på så sätt kunna peka närmare på de meningsskiljaktigheter och luckor som kan uppkomma, även vad gäller större bolag.
Avslutningsvis vad gäller metoder och det material som kommer användas under uppsat-sens gång är de avslutande kapitlen av blandad natur. Återkopplingar kommer att ske till de deskriptiva delarna som tidigare belysts, men detta ur ett mer problemorienterat perspektiv.
Det kommer även handla mycket om hur man ska kunna lyfta upp det specifika i domen mellan Carmeuse och SMA till en mer allmän nivå för att på så vis kunna använda det även i andra situationer. Som synes består inte uppsatsen av en specifik diskussionsdel. Anled-ningen till att så är faller är att både kapitel tre och kapitel fyra är av så diskuterande natur att ett särskilt diskussionskapitel enbart skulle skapa upprepningar i uppsatsen.
Avgränsning
1.5
Trots det faktum att uppsatsen till stor del har sin grund i en tvist mellan två utländska bo-lag kommer uppsatsen överhuvudtaget inte beröra eller avhandla utländsk rätt. Uppsatsen kommer med andra ord endast beröra svensk rätt och hur aktiebolag fungerar ur ett svenskt perspektiv. Vidare kommer uppsatsen endast behandla hur det fungerar i onote-rade aktiebolag och därmed inte behandla liknande situationer som kan uppstå i noteonote-rade bolag. Anledningen till denna avgränsning är att lagstiftningen till stora delar inte gör skill-nad mellan noterade och onoterade bolag, men även av den anledningen att aktieägaravtal som skapar problem som i uppsatsen skulle finnas i noterade bolag med kanske 300 000 ägare är inte särskilt stor. Även om så skulle vara fallet torde utfallet bli detsamma som i fall med onoterade bolag.
I kapitel två som behandlar bolagsordning, aktieägaravtal och relationen dessa två emellan kommer uppsatsförfattaren endast fokusera på de delar i bolagsordning och aktieägaravtal som faktiskt är av intresse för förståelse av problemområdet. Hur ett aktiebolag bildas, lik-videras, mycket om vad som måste ingå i bolagsbildningen och hur ett aktiebolag fungerar i stort och hur ett aktiebolag drivs är inte av intresse för att kunna utreda och förstå relation-en mellan aktieägaravtal och bolagsordning. Av de anledningarna som ovan nämnts kom-mer det inte heller utredas närmare. Vidare komkom-mer inte de olika förbehållsreglerna som kan införas i både aktieägaravtal och bolagsordning utredas närmare. Dock kommer de kort nämnas för att på så vis förenkla för läsaren hur det kan se ut i relationen mellan aktie-ägaravtal och bolagsordning. Dock kommer förbudsförbehållet att diskuteras.
I doktrinen och i lagstiftningsarbetet läggs även stort fokus på själva värderingsfrågan av aktie då majoritetsägare väljer att tvångsinlösa minoritetsägare, men även då minoritetsägare väljer att få aktie inlöst av majoritetsägare. Hur priset på aktie ska komma att beräknas är säkerligen av stort intresse och av största relevans, men inte för den diskussion som kom-mer föras i denna uppsats. Det finns inte heller intresse för uppsatsens syfte att endast kort
beröra ämnet varför uppsatsförfattaren väljer att avstå från diskussionen och problemati-ken helt.
Den diskussion som sker kring tvisten och domen i NJA 2011 s. 429 kommer till största del ske utifrån tvistens bakgrund samt Högsta domstolens avgörande. Tingsrättens och hovrättens domar kommer givetvis diskuteras för att på så sätt se om skillnader i bedöm-ningarna framkommer, men de kommer av naturliga skäl inte ges samma plats som Högsta domstolen dom. Detta kommer speciellt märkas i de avslutande kapitlen då den fria dis-kussionen tar plats.
En annan del som är ständigt återkommande i uppsatsen, särskilt i de sista delarna, är frå-gan och problematiken kring vitets samt skadeståndets vara eller icke vara i dessa samman-hang. Under denna del kommer endast förutsättningarna ges för hur doktrinen och dom-stolarna ser på frågan. Däremot kommer det inte utredas hur exempelvis Carmeuse ska gå tillväga för att få igenom en eventuell skadeståndstalan. Den diskussionen och utredningen är för uppsatsens syfte inte relevant.
Disposition
1.6
Kap 2
Uppsatsen är disponerad på så sätt att den kommer börja i ett allmänt perspektiv där en genomgång ges av vad aktieägaravtal och bolagsordning egentligen är, samt de förbehåll som kan tänkas vara av intresse för debatten. Uppsatsen övergår sedan till att beskriva tvångsinlösen av aktie och de olika elementen kring detta.
Kap 3
Uppsatsen fortsätter sedan i kapitel tre där NJA 2011 s. 429 diskuteras utifrån tingsrättens, hovrättens samt Högsta domstolens domar. Domstolarnas bedömningar och konsekven-serna av utfallet i tvisten kommer här analyseras och diskuteras.
Kap 4
För att tydliggöra vad domen får för konsekvenser har uppsatsförfattaren valt att lägga konsekvensdelen i ett eget kapitel, nämligen kapitel fyra. Vad kommer konsekvenserna bli av utfallet i NJA 2011 s. 429 vad gäller rättsförhållandet mellan aktieägaravtal och bolags-ordning? En relativt fri diskussion kommer ske, men inte utan att ha förankring i doktrinen eller genom andra åsikter som framgått tidigare i uppsatsen.
En relativt långtgående diskussion kommer även göras om huruvida domen kan sägas vara relevant på andra områden inom bolagsrätten. I detta avsnitt kommer även uppsatsförfatta-rens egna tankar som uppkommit under arbetets gång att tas upp för att möjligen kunna ge en annan bild än den som anses som den på området rådande.
Kap 5
Uppsatsen kommer sedan avslutas med en slutsats som sammankopplar de olika delarna i arbetet med varandra och som förhoppningsvis hjälper till att ge en klarare helhetsbild av hur frågor och tvister på området ska tolkas i framtiden.
2 Grundläggande information
Bolagsordningen
2.1
Inom svensk aktiebolagsrätt delas bolagen in i två olika typer, nämligen noterade bolag och onoterade bolag. Den absolut största majoriteten består av de onoterade bolagen med en mindre ägarkonstellation där bolagets aktier inte kan säljas till allmänheten på samma vis som de noterade bolagens.11 Dock följer både noterade och onoterade bolag samma regler i aktiebolagslagen om inte annat sägs.12
Inledningsvis vid bolagsbildande ska stiftarna upprätta en stiftelseurkund med däri intagen bolagsordning. Stiftelseurkunden kommer vara det grundläggande dokumentet vid bolags-bildningen och ska innehålla uppgifter om pris för aktier, styrelseledamöter, revisorer m.m.13 Bolagsordningen å sin sida blir det grundläggande dokumentet för hur bolagets verksamhet i framtiden kommer att se ut. Bolagsordningen ska, förutom den grundläg-gande informationen om dess firma, ort för bolagets styrelse, bolagsstämmans sammankal-lande m.m., även innehålla föremålet för bolagets verksamhet, till sin art angivet och bola-gets aktiekapital.14
Med att bolagets verksamhet ska vara angivet till sin art menas att man för bolag som ska driva ekonomisk verksamhet, vilket torde vara de flesta, ska ange inom de rörelsegrenar verksamheten befinner sig och gärna vilka produkter alternativt tjänster bolaget är tänkt att arbeta med. Beskrivningen behöver inte vara alltför detaljerad, men kan inte heller innehålla en alltför vag beskrivning av verksamheten.15 Om verksamhetsbeskrivningen är alltför de-taljerad föreligger dock risken att bolaget i framtiden kommer befinna sig utanför sin verk-samhetsbeskrivning och sanktioner kan därmed åläggas bolaget på den grunden att bolaget inte längre följer den bolagsordning som en gång skapades.16
Till stor del är reglerna vad gäller bolagsordningen tvingande i lag, något som ofta leder till att man som bolag väljer att hålla sin bolagsordning kort och fri från dessa tvingande
11 Skog, Rolf, Fäger, Catarina, Aktiebolagslagen – En introduktion för aktieägare, bolagsledningar och deras
rådgivare, Norstedts Juridik, 2007, s. 13-14.
12 1 kap 2 § ABL.
13 Skog, Rolf, Rodhes aktiebolagsrätt, tjugoandra upplagan, Norstedts Juridik, 2009, s. 27. 14 3 kap 1 § ABL.
15 Skog, Rodhes aktiebolagsrätt, s. 29. 16 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, s. 75.
stämmelser. I bolagsordningen bör dock ställning tas till lagens dispositiva regelverk för att i framtiden undvika meningsskiljaktigheter. Bolagets ägare kan även i bolagsordningen välja att ta in bestämmelser utöver de som pekas ut i aktiebolagslagens tredje kapitel, ett sätt för ägarna att anpassa bolaget efter bolagets och ägarnas behov. Dock får inte de inskrivna be-stämmelserna strida mot de tvingande reglerna i aktiebolagslagen eller i annan lagstiftning.17 På grund av att lagen till stora delar är tvingande vid bolagsbildning och då processen ge-nom Bolagsverket kan vara snårig och komplicerad är de flesta bolagsordningar neutrala och fåordiga. Dessutom kommer bolagsordningen bli offentlig då den blivit godkänd av Bolagsverket, något som är ytterligare en anledning till att hålla den så kortfattad som möj-ligt.18 Istället blir oftast lösningen i onoterade bolag att lösa detaljer i aktieägaravtalet.19 Före 1 januari 2005 då den nya aktiebolagslagen trädde i kraft fick man i bolagsordningen inte ha med vare sig samtyckesförbehåll eller förköpsförbehåll.20 Hembudsförbehållet där-emot kunde tidigare finnas med, men fanns då i sin tidigare lydelse under 3 kap 3 § ABL.21 Reglerna har dock ändrats och idag kan bolag välja att i sin bolagsordning ha med de olika förbehållen.
Dessa överlåtelseförbehåll kommer endast kort nämnas då de är av intresse för att på så vis kunna ge exempel på inom vilka områden tvister kan uppstå, särskilt då förbehållen kan re-gleras både i bolagsordningen och i aktieägaravtalet. De är även av intresse av den anled-ningen att i tvisten mellan Carmeuse och SMA påstås det finnas ett förbud om att köpa den sista kvarvarande aktien, något som kan tyckas ligga nära området kring överlåtelseförbe-hållen. Däremot kommer de inte analyseras närmare då de inte kommer vara direkt avgö-rande på uppsatsens område.
Som ovan nämnts kan man numer ha med samtyckes-, förköps- och hembudsförbehåll i bolagsordningen, men även i aktieägaravtalet. Arvidsson menar dock i sin avhandling att hembudsförbehållet inte kan finnas med i aktieägaravtalet på grund av principen om
17 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, s. 77.
18 Sandström, Torsten, Publicitet om bolagsbeslut: verkan av registrering och kungörande av uppgifter om
ak-tiebolag, 1 uppl., Norstedts juridik, 2009, s. 108.
19 Sandström, Svensk aktiebolagsrätt, s. 74.
20 Prop. 2004/05:85, Ny aktiebolagslag, s. 547 samt s. 554. 21 Prop. 2004/05:85, s. 560.
lets subjektiva begränsningar.22 Däremot finns flertalet aktieägaravtal med namnet hem-budsförbehåll, men som då enligt den korrekta betydelsen inte är ett hembudsförbehåll. De avtalade överlåtelsebegränsningarna, både de som man i ett initialt skede kommit över-ens om och intagit i bolagsordningen och de som finns med i ett kompletterande aktieägar-avtal, har egentligen samma syfte, nämligen att förhindra oönskade förändringar i ägarkon-stellationen i bolaget. Arvidsson nämner i sin avhandling att ägarkonägarkon-stellationen kan ändras på flertalet sätt, exempelvis genom övergångar av konvertibler, teckningsrätter m.m.23 Dock är det för uppsatsen endast intressant med den ”rena” aktieövergången.
Då bestämmelserna tas in i både bolagsordning och aktieägaravtal, vilket inte är helt ovan-ligt, kommer med all säkerhet tvist uppstå om hur förbehållen ska tolkas, speciellt om orda-lydelsen inte stämmer överens mellan exempelvis samtyckesförbehållet i bolagsordningen och samtyckesförbehållet i aktieägaravtalet. Flertalet aktieägare kommer tro att det är aktie-ägaravtalet som gäller eftersom detta är ett avtal som gäller mellan aktieägarna, speciellt då det handlar om en situation där aktieägare försöker sälja aktier. Detta är dock inte säkert, speciellt inte då bolagsordningens bestämmelser har starkare rättsverkningar på området än vad ett aktieägaravtal har.24
Utöver de tre förbehållen som här kortfattats nämnts för att på så vis belysa problematiken som kan komma att uppstå i relationen mellan bolagsordning och aktieägaravtal finns även ett rent förbudsförbehåll som kan tas med i aktieägaravtalet. Förbudsförbehållet kan inte tas med i bolagsordningen, men dock i ett eventuellt aktieägaravtal och beskrivs därför närmare under 2.2.2.
22 Arvidsson, Niklas, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, Thomson Reuters, 2010,
s. 155.
23 Arvidsson, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, s. 156. 24 Arvidsson, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, s. 103.
Aktieägaravtalet
2.2
2.2.1 Aktieägaravtalets funktion
Utöver bolagsordning har de flesta bolag som redan nämnts även ett aktieägaravtal som binder aktieägarna i mer specifika frågor och som samtidigt reglerar de situationer som inte kan tas upp i bolagsordningen. Aktieägaravtalet kan med andra ord ses som ett komple-ment till bolagsordningen och dess bestämmelser.25 Kansmark & Roos definierar aktieägar-avtalet som ett avtal varigenom alla eller vissa aktieägare i ett aktiebolag har reglerat utö-vandet av sina förvaltningsmässiga och ekonomiska befogenheter och rätten över att dis-ponera över sina aktier i det aktuella bolaget. Följden av ett sådant avtal som är för handen blir att aktieägarnas bolagsrättsliga befogenheter därmed kan bli föremål för reglering i stor utsträckning.26
Vad som är viktigt att ha i åtanke vad gäller aktieägaravtalet är att det omfattas av en av grundprinciperna inom svensk avtalsrätt, nämligen den om att det råder avtalsfrihet vid in-gående av aktieägaravtal.27 Det här är dock en sanning med modifikation enligt Ramberg då bestämmelser i aktieägaravtalet som strider mot antingen bolagsordning eller lagstiftning inte kommer att få någon bolagsrättslig effekt.28 Frågan blir då huruvida det är nödvändigt att ha med dessa förbehåll i ett aktieägaravtal om de som enligt Ramberg ändå inte fyller någon funktion? Denna frågeställning och relationen mellan aktieägaravtalet i dessa situat-ioner och bolagsordningen kommer att diskuteras senare i uppsatsen.
Att ha ett aktieägaravtal som reglerar och kompletterar bolagsordningen fungerar dock inte i alla typer av aktiebolag. I ett noterat bolag med hundratusentals ägare finns ingen anled-ning eller ens egentlig möjlighet att kunna ha ett aktieägaravtal som blir applicerbart på större delen av ägarna. Däremot skulle ett aktieägaravtal kunna slutas mellan en grupp ägare i ett noterat bolag om de har betydande ekonomiskt intresse eller engagemang i bolagets verksamhet, exempelvis ägarfamiljen.29
25 Kansmark, Jan, Roos, Carl Martin, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, andra upplagan, Norstedts
Ju-ridik, 1994, s. 15.
26 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 15. 27 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 30.
28 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 30.
Aktieägaravtalet blir med andra ord mer intressant för bolag med en mindre begränsad ägarkrets, dvs. onoterade bolag. Anledningen till att det är i dessa bolag som aktieägaravta-let blir intressant är främst att ägarna själva är djupt involverade i både den dagliga verk-samheten samt det ekonomiska.30 I dessa typer av bolag, som närmast kan ses som enkla bolag med tanke på ingående av aktieägaravtalet, vill man allt som oftast försöka sprida makten mellan aktieägarna till skillnad från de noterade bolagen där istället maktkoncentrat-ion sker.31 Utöver maktspridningen inom bolaget fyller aktieägaravtalet oftast funktionen att det reglerar bestämmelserna för vilka som får komma in i bolaget vid eventuell försälj-ning av aktier, men även hur en aktieägare i framtiden på rimliga villkor ska kunna sälja sina aktier till de övriga aktieägarna eller till utomstående part.32
En vedertagen ställning till varför man i aktieägaravtalet väljer att reglera vilka som ska släppas in som aktieägare i bolaget är att ägarna har ett ömsesidigt förtroende till varandra då, som redan nämnts, de förväntas vara aktiva i bolaget. Utan det ömsesidiga förtroendet för varandra föreligger risk att oönskad aktieägare stör eller rent av saboterar samarbetet.33 Exempelvis skulle detta kunna vara en konkurrent som lyckas köpa in sig i bolaget av det skälet att komma över företagshemligheter. Det kan vara intressant att ha detta i åtanke kring diskussionen mellan Carmeuse och SMA i de kommande kapitlen. Möjligen skulle det kunna vara så att Carmeuse genom ägande av endast en aktie skulle kunna sätta stopp för eller åtminstone fördröja en eventuell procedur som för Svenska Mineral är viktig. I aktieä-garavtal förekommer därför olika typer av överlåtelsebegränsningar som förhindrar befint-lig aktieägare att till utomstående sälja aktier utan de andra aktieägarnas samtycke.34
Som redan nämnts under 2.1 kan förköps- samtyckes- och hembudsförbehåll finnas med i bolagsordningen, men aktieägarna kan även välja att skriva in förbehållen i aktieägaravtalet för att hålla bolagsordningen så ”ren” som möjlig. Ytterligare skäl till att lägga in förbehål-len i aktieägaravtalet istället för i bolagsordningen kan vara att det därigenom blir mer flexi-belt och lättare att skapa ägarförändringar. Om förbehållen finns i aktieägaravtalet är de ob-ligationsrättsligt bindande för parterna som ingått avtalet, men förbehållen kan inte sägas
30 Stattin, Om aktieägaravtal, s. 100.
31 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 15. 32 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 15. 33 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 24.
ha bolagsrättslig verkan. Enligt Stattin är det i alla fall den åsikten som är övervägande inom doktrinen.35 Mer om den diskussionen kommer ske nedan. Då aktieägaravtalet inte binder bolaget utan endast berörda ägare behöver förbehållen inte heller bli så detaljerade som Bolagsverket och lagen uppställer, en fördel för ägarna som därigenom kan sätta sin egen prägel på avtalet.
2.2.2 Förbudsförbehåll
Utöver de ovan nämnda förbehållen kan man i ett aktieägaravtal skriva in att aktie inte får övergå från aktieägare till annan person, oavsett om den tilltänkta ägaren redan är aktieä-gare i bolaget eller om det är riktat mot tredje man. Ett förbehåll som detta, ett så kallat förbudsförbehåll, får dock inte tas in i bolagsordningen.36 Kansmark & Roos menar även på att ett förbudsförbehåll i aktieägaravtalet endast kan förbjuda frivilliga överlåtelser och att aktieägarna noggrant bör precisera de fång som ska omfattas av förbehållet. Förbuds-förbehållet borde ses som mest effektivt och lämpligt i ett bolags inledningsfas då stabilitet kring aktieinnehavet är att föredra. Ett förbudsförbehåll i aktieägaravtalet kommer med andra ord göra att aktieägarna har full kontroll över vilka som ingår i ägarkretsen, men sam-tidigt blir de även fullständigt bundna till bolaget och de övriga aktieägarna. Ett förbehåll av sådant slag som binder ägarna på det sätt som förbudsförbehållet gör bör kunna ses som alltför ingripande och ”tufft” och risk för jämkning av förbehållet enligt 36 § avtalslagen bör därmed föreligga.37
Rättsförhållandet mellan aktieägaravtal och
bolags-2.3
ordning
Som framkommit ovan så kompletterar aktieägaravtalet och bolagsordningen varandra, men den tänkta kompletteringen skapar även meningsskiljaktigheter mellan vad som ska anses gälla i första hand samt ger upphov till svårtolkade klausuler och situationer. Exem-pelvis kommer inte tolkning av bolagsordning att påverkas av hur innehållet i aktieägaravtal ser ut. Anledningen till sådant utfall är att bolagsordningen binder samtliga aktieägare i bo-laget samt tredje man, medan aktieägaravtalet endast binder berörda aktieägare.38 Lindskog anser att bolagsordningen inte kan tolkas i ljuset av aktieägaravtalet, men att omvänd
35 Stattin, Om aktieägaravtal, s. 106.
36 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 81. 37 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 82. 38 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 164.
ion är fullt möjlig.39 Å andra sidan, menar Ramberg att aktieägaravtalet som utgångspunkt har företräde framför bolagsordningen när det kommer till att bedöma parters avtalsrätts-liga åtagande.40 Lindskog anser att det som aktieägarna kommit fram till i aktieägaravtalet är den mening som de faktiskt har kommit fram till då det inte finns tvingande lagstiftning att ta hänsyn till i samma utsträckning som i bolagsordningen, men att deras egentliga mening borde framkommit även i bolagsordningen om möjligheten till detta funnits. Vidare anser Lindskog att vid avvikelse mellan aktieägaravtal och bolagsordning ska därför bestämmel-serna i bolagsordning tillämpas efter just dess bestämmelser. Utgången efter dessa bestäm-melser får sedan på avtalsnivå justeras efter vad som följer av aktieägaravtalet.41
Arvidsson menar i sin avhandling att det finns starka skäl till att välja en väg där regleringen ska ske genom bolagsordning för att på så sätt direkt ha tillgång till de bestämmelser som finns uppställda vad gäller exempelvis klander- samt skadeståndstalan. Bolagsordningen kommer ju även som tidigare framkommit binda samtliga nya aktieägare som tillkommer i bolaget.42
Frågan är då varför man även ska använda sig av aktieägaravtal för att reglera relationen mellan aktieägare? Arvidsson anser att en stor orsak till att aktieägaravtal är så pass vanliga som de är bottnar i att aktieägaravtal, till skillnad från bolagsordning, har stor avtalsrättslig frihet. Som exempel nämner Arvidsson att överlåtelse- eller förvärvsskyldigheter inte kan regleras i bolagsordning men i aktieägaravtal. Ytterligare anledning skulle kunna vara den osäkerhet som finns i huruvida Bolagsverket anser en bestämmelse som tillåten eller ej i bo-lagsordning.43
Kansmark & Roos är av samma åsikt som Arvidsson och menar att vissa regleringar inte kan tas in i bolagsordning, men pekar även på situationer där enskild eller mindre grupp ak-tieägare inte har makt att kunna anpassa eller ändra i bolagsordning. Behovet av en be-stämmelse skulle även kunna vara av mer övergående natur som man därigenom inte vill ha
39 Lindskog, Stefan, Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling (s.265), SvJT 2011 årgång
96, nr 3, s. 281.
40 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 164.
41 Lindskog, Aktieägaravtal – kommentar med anledning av en avhandling, s. 281. 42 Arvidsson, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, s. 103. 43 Arvidsson, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, s. 103.
in i bolagsordningen, vilken i efterhand är svårare att ändra i jämförelse med aktieägaravta-let.44
Som synes är samspelet mellan aktieägaravtal och bolagsordning lite av en djungel med de-lade meningar om hur meningsskiljaktigheter ska lösas och huruvida aktieägaravtal eller bo-lagsordning ska ha företräde framför den andra. Aktieägaravtalet ska som grundregel inte kunna få bolagsrättslig verkan och därmed i så fall inte heller binda bolaget i de beslut som fattas mellan de aktieägare som omfattas av aktieägaravtalet. Å andra sidan finns det aspekter i aktieägarnas relation till varandra som inte behöver komplicera en bolagsordning mer än nödvändigt, relationer som regleras alldeles utmärkt i ett separat avtal. Hur relation-en mellan aktieägaravtal och bolagsordning utvecklats under srelation-enaste tidsperiodrelation-en kommer redovisas i de kommande kapitlen för att se huruvida något mer definitivt svar kan sägas ha framkommit i och med domen mellan Carmeuse och SMA.
Tvångsinlösen av minoritetsaktier
2.4
För att förstå varför det i Sverige finns bestämmelser om tvångsinlösen och vad dessa be-stämmelser grundar sig i kan det vara av intresse att här ge en kort inledande beskrivning av hur reglerna tillkommit i svensk rätt.
Sedan mitten av 1940-talet har svensk lagstiftning reglerat vad som gäller för att bolag ska kunna gå samman på ett enklare sätt. Lagstiftningen tillkom efter påtryckningar från dåti-dens stora svenska bolag, påtryckningar som hade till uppgift att förenkla reglerna för bo-lagsfusionering.45 Samtidigt föreslogs även reglerna om att bolag skulle kunna lösa in mino-ritetsägares aktier som ett skydd för att minoritetsägare inte skulle kunna missbruka sin ställning och därmed, som motvikt till minoritetsskyddsreglerna, ett skydd för majoritetsä-garen.46 Reglerna om tvångsinlösen av minoritetens aktie kan med andra ord sägas ha sin grund i förmågan att fusionera bolag och därigenom kunna skapa effektivare koncerner.47 Leif Thorsson menar dock att med de nya reglerna som kommit gällande tvångsinlösen där även stiftelser, juridiska och fysiska personer som tidigare inte kunde fusionera har getts in-lösenrätt, har argumentet som reglerna kring tvångsinlösen bygger på, nämligen fusion,
44 Kansmark & Roos, Aktieägaravtal – En kortfattad handbok, s. 17. 45 SOU 1941:9, Förslag till lag om aktiebolag, s. 604-610.
46 SOU 1941:9, s. 610.
lat ut sin roll.48 Fusion är med andra ord ett icke-argument och istället bör tvångsinlösen ses i ljuset av förenklingar och risken att minoritetsägare kan sabotera och försvåra bolags ekonomiska utveckling. Som synes har reglerna med tiden till viss del lättats upp, men sam-tidigt kanske även blivit mer komplicerade. Med den korta bakgrunden i beaktande kom-mer nu ges en kom-mer ingående beskrivning av förutsättningarna för tvångsinlösen att ges.
2.4.1 Lagstiftningen på området
Från 1975 och fram till den nya aktiebolagslagen trädde i kraft 2005 gällde att vid tvångsin-lösen av minoritetsaktier var majoritetsägaren tvungen att äga minst nio tiondelar av inte bara aktierna, men även av rösterna i målbolaget. Av stort intresse är även att lagen endast sträckte sig till moderbolag. Fysiska personer, samt både utländska och svenska juridiska personer kunde med andra ord inte lösa ut minoritetens aktier som de kan med dagens lag-stiftning. Den nya lagstiftningen ger också juridiska personer rätten att tillgodoräkna sig ak-tieinnehav som finns genom dotterbolag vid beräkning av majoritetsinnehav.49
Dagens aktiebolagslag kräver endast att majoritetsägaren, antingen genom direkt innehav eller genom indirekta från dotterbolag, innehar mer än nio tiondelar av aktierna i det be-rörda bolaget.50 Lagstiftaren har alltså valt att frångå regeln om att aktieinnehavet även ska omfatta röstetalet. De nya reglerna kan med andra ord få till följd att en majoritetsägare som innehar minst nio tiondelar av aktierna men endast runt 50 % av rösterna kan lösa ut de övriga aktieägarna. Det kan åt andra hållet få till följd att aktieägare som innehar mindre än en tiondel av aktierna, men 80 % av rösterna i bolaget kan bli utlöst med hjälp av regler-na om tvångsinlösen. Lagregeln innebär även för majoritetsägaren en rätt att på egen begä-ran lösa in övriga aktieägares aktier, men även en skyldighet att på minoritetsägares begäbegä-ran lösa in dennes aktier. Majoritetsägaren behöver inte vända sig till samtliga minoritetsägare vid tvångsinlösen, utan det är upp till majoritetsägaren att själv avgöra vem eller vilka som ska få finnas kvar som aktieägare.51
Lagstiftaren har valt att göra bestämmelsen till tvingande lagstiftning och aktieägare kan med andra ord inte föreskriva i bolagsordningen att andra regler vad gäller tvångsinlösen
48 Skog, Tvångsinlösen av minoritetsaktier – kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, s. 26. 49 Skog, Tvångsinlösen av minoritetsaktier – kommer den nya aktiebolagslagen lösa problemen?, s. 21. 50 22 kap 1 § ABL.
ska förekomma.52 Däremot menas på att aktieägare i exempelvis aktieägaravtal kan välja att föreskriva att aktieägare inte ska påkalla inlösen av aktie eller andra villkor för när eller hur aktie får inlösas som egentligen borde falla under tvångsinlösen. Avtalet kommer dock end-ast ha verkan mellan berörda aktieägare där den avtalsbrytande parten kan komma att bli skadeståndsskyldig. Aktieägaravtalet kommer därmed troligen sakna aktiebolagsrättslig ver-kan och ska då inte heller enligt reglerna beaktas i en tvist gällande tvångsinlösen av aktie.53 I och med dagens lagstiftning kan som redan nämnts även utländsk majoritetsägare tvångs-inlösa aktie från annan utländsk minoritetsägare om inlösen gäller svenskt bolag. Detta är precis det som skedde i tvisten mellan Carmeuse och SMA, en diskussion som kommer återkomma i ett senare skede.
2.4.2 Förutsättningar för tvångsinlösen av minoritetsaktie
Som redan nämnts är kravet för att majoritetsägare ska kunna lösa ut minoritetsägare ur bolaget att denne äger minst nio tiondelar av det totala antalet aktier som finns i bolaget, antingen direkt eller indirekt genom dotterbolag. Redan på detta stadium har lagstiftaren valt att särskilja mellan juridiska och fysiska personer. Endast juridiska personer kan dra nytta av indirekt ägande av aktier. Fysiska personer kan med andra ord inte räkna in indi-rekt ägande, exempelvis via reglerna om dotterbolag i årsredovisningslagen, då ägarandelen ska beräknas.54 Lagtexten gällande inlösenreglerna korresponderar med varandra, dvs. om rätt till inlösen föreligger finns även en skyldighet att lösa in aktie om minoritetsägare krä-ver det.55
För att majoritetsägare ska kunna tvångsinlösa aktier krävs att aktieägaren har äganderätt till minst nio tiondelar av aktierna i målbolaget. Det kan tyckas som en simpel och relativt klar regel vid en första anblick, men det finns trots allt vissa saker som kan ställa till det enkla. För det första krävs att majoritetsägaren faktiskt har rättskapacitet för att ens kunna betrak-tas som aktieägare. Sjöberg menar att det vanligtvis inte torde föranleda problem huruvida aktieägare har rättskapacitet eller ej men nämner som exempel investeringsfonder som inte kan förvärva rättigheter och skyldigheter. Huruvida investeringsfonder ska ha lösningsrätt
52 Andersson, Sten, Johansson, Svante, Skog, Rolf, Aktiebolagslagen – En kommentar, del II, Norstedts
Juri-dik, 2006, 22:3.
53 Andersson, Johansson, Skog, Aktiebolagslagen – En kommentar, del II, 22:3.
54 Skog, Tvångsinlösen av minoritetsaktier – kommer den nya aktiebolagslagen att lösa problemen?, s. 23. 55 Sjöberg, Gustav, Tvångsinlösen, Jure Förlag AB, 2007, s. 297.
eller ej är tveksamt enligt Sjöberg. Kravet på rättskapacitet är dock tvingande för att kunna vara majoritetsägare och tvångsinlösa minoritetsägares aktie.56
Annan situation som kan skapa osäkra situationer kring huruvida kraven för inlösenrätt fö-religger eller ej är om aktie delvis överlåtits till annan eller om aktie samägs med någon an-nan. Denna situation har att göra med en av de grundläggande aktiebolagsrättsliga princi-perna, nämligen odelbarhetsprincipen. Med odelbarhetsprincipen menas att aktie inte gentemot bolaget kan delas upp mellan aktieägare så att en aktieägare har rösträtt medan annan aktieägare har utdelningsrätt från aktie. Om aktie är delad mellan flera aktieägare kommer med tiden uppstå tvist om vem som är den rättmätige ägaren till aktien. Under ti-den då tvist om ägande föreligger blir det svårt att avgöra vem som har lösenställning för aktien i ett förfarande kring tvångsinlösen.57 Sjöberg anser att det är upp till majoritetsäga-ren att lösa eventuella ägartvister med delad aktie om det är majoritetsägare som väljer att tvångsinlösa aktie, men samma börda kan inte läggas på denne om det skulle vara delade aktier hos minoritetsägare om det är dessa som begärt att tvångsinlösen ska komma till stånd.58
Till principen om akties odelbarhet kommer även reglerna om att aktie kan samägas mellan flera aktieägare. Lagen föreskriver att om aktie har fler än en ägare kan dessa aktieägare endast genom en gemensam företrädare utöva sina rättigheter som aktieägare gentemot bo-laget.59 Sjöberg menar på att samägande av aktie inte kan ge för handen lösenställning och därmed inte heller rätten att tvångsinlösa aktie. Sjöbergs resonemang bygger på att lösen-ställning enligt lagtexten ges till aktieägaren som äger mer än nio tiondelar av aktierna. Det är alltså en aktieägare som ska äga, inte flera tillsammans. Anledningen till att det ser ut på det sätt som det gör är, enligt Sjöberg, att de som samäger aktie annars skulle kunna välja om de ska anses ha lösenställning eller ej beroende på om samägarna väljer att ha en ge-mensam företrädare för aktierna eller ej, en situation som skulle gå emot meningen med re-gelverket.60 56 Sjöberg, Tvångsinlösen, s. 304-305. 57 Sjöberg, Tvångsinlösen, s. 305-307. 58 Sjöberg, Tvångsinlösen, s. 306. 59 4 kap 42 § ABL. 60 Sjöberg, Tvångsinlösen, s. 308-309.
En relativt omdebatterad och inte helt enkel situation är huruvida aktielån ska kunna ge lö-senställning. Enkelt förklarat kan aktielån beskrivas som att någon lånar aktier av den an-ledningen att denne vill komma över ett visst antal aktier, antingen för att kunna sälja dem eller för att kunna fullgöra en leveransskyldighet. Lånet sker vanligen mot en avgift och ak-tierna ses utom i ytterst sällsynta fall som generisk egendom där äganderätten i och med lå-net övergår till låntagaren.61 Regeringen menar i sin proposition att i och med att lånet är att betrakta som en överlåtelse av aktierna till ny ägare, skulle det vara märkligt att ha särregler för denna typ av innehav jämfört med andra. Samtidigt anmärker man i propositionen på den situation då aktieägare genom aktielån innehar nio tiondelar av aktierna, tvångsinlöser minoritetsägarna och sedan återlämnar de lånade aktierna till den ”rättmätige” ägaren. Intressant här är att regeringen i diskussionen nämner att Stockholms tingsrätt anser att det borde införas regler som förbjuder möjligheten att lösa aktier om aktieinnehavet fåtts ge-nom aktielån. Regeringen menar dock på att särregler för aktielån på ett område skulle skapa osäkerhet kring aktielånets status och väljer därmed att låta aktielån vara grund för lösenställning.62 Däremot kan fortfarande enskilda fall vara grund för att aktielån inte ska föra med sig lösenställning, men vilka situationer det skulle röra sig om överlämnas till rättstillämpningen att avgöra.63
Det ter sig märkligt att aktielånen ska ses som skyddsvärda i dessa fall medan samägandet inte ses som skyddsvärt. Anledningen till detta är aktielånen uppenbarligen kan göras av en enda anledning, nämligen för att kringgå systemet och därigenom kunna lösa ut oönskade aktieägare, medan samägandet där du inte kan kringgå lagen på sådant sätt och därmed ges en fördel, inte ska vara skyddsvärd. Lagstiftarens resonemang kring de olika begreppen känns i alla fall enligt uppsatsförfattaren som tillgjorda för att på ett effektivt sätt kunna släppa igenom en typsituation men inte en annan, och att dessa argument blivit utformade i efterhand för att passa in.
Reglerna om tvångsinlösen av minoritetsaktier är uppställda för att kunna tillgodose både majoritets- och minoritetsägares intresse. Som nämns i det kommande skiljer sig dock in-tressena väsentligt åt, men de bottnar ändock i detsamma.
61 Prop. 2004/05:85, s. 443. 62 Prop. 2004/05:85, s. 443. 63 Prop. 2004/05:85, s. 443.
Från minoritetsägarens sida har det ansetts vara ett skydd då minoritetsägare som inte kan komma upp i den andel av aktieinnehav som krävs för att kunna påverka exempelvis vinstutdelning, beslut om ansvarsfrihet eller för att kunna motverka maktmissbruk från ma-joritetsägares sida, ska ha rätten att få sina aktier inlösta för att på så sätt inte bli fast i ett bolag utan något som helst inflytande.64
Dock gäller vid dessa regler att skyddet går åt båda håll, vilket gör att det med andra ord även föreligger ett stort intresse att skydda majoritetsägare. På samma sätt som majoritetsä-gare kan använda sig av maktmissbruk kan minoritetsämajoritetsä-gare göra detsamma. Om minoritets-ägare med liten ägarandel kan stoppa för bolaget viktiga beslut, exempelvis på den grunden att beslut på bolagsstämman ska tas genom total enighet, använder sig minoriteten i dessa fall av minoritetsmissbruk om de genom en betydelselös ägarandel kan stoppa för bolaget viktiga beslut. Att en liten skara aktieägare med vad som borde vara att anse som ett be-gränsat inflytande på sådant sätt ska kunna sätta stopp för ett bolags utveckling har ansetts felaktigt och bör därmed kunna undvikas genom tvångsinlösen från majoritetsägares sida. Man har även sett till den problematiken att minoritetsägare kunnat kräva oskäliga belopp för att släppa sina aktier med bakgrunden i att majoritetsägare är av stort behov att äga samtliga aktier i bolaget.65 Den ekonomiska aspekten kommer dock som tidigare nämnts inte diskuteras vidare.
2.4.3 Separationsprincipen
Av intresse på det här stadiet kan vara att nu beskriva den distinktion som finns mellan ak-tieägaravtalet och bolagsordningen och dess rätta innebörd om man så vill. Som ovan framkommit är bolagets beslut inte bindande gentemot aktieägaravtalet, lika mycket som aktieägaravtalet inte är bindande gentemot bolaget. Denna distinktion som uppsatsen snuddat vid flertalet gånger kallas för separationsprincipen. Trots den distinktion som måste göras mellan aktieägaravtalet och bolagsordningen menar Ramberg att ”[B]estämmelser i aktieägaravtal som förefaller reglera bolagsrättsliga förhållanden, ska som utgångspunkt tolkas på så sätt att parterna i aktieägaravtalet förpliktar sig att verka för att det i målbolaget fattas beslut som harmoniserar med aktieägaravtalet.” Härigenom menar Ramberg att aktieägaravtalet kommer få indirekt effekt på bolaget, något som gör att
64 SOU 1997:22, Aktiebolagets kapital, s. 255-256. 65 SOU 1941:8, Lag om aktiebolag m.m., s. 610.
stinktionen inte längre är speciellt stor mellan aktieägaravtal och bolagsordning eller bolag.66 Ramberg räknar sedan upp ett antal situationer där separationsprincipen har stor inverkan och där den bör upprätthållas. Det intressanta med de uppräknade situationerna är att samtliga har att göra med stämmobeslut och hur stämmobeslut skulle försvåras om man skulle vara tvungen att ta hänsyn till aktieägaravtalet.67
Frågan här blir om man med hjälp av den avtalsrättsliga separationsprincipen skulle kunna dra analogier till den bolagsrättsliga separationsprincipen och därigenom komma in på det spår som Arvidsson utvecklar, nämligen den om bolagsrättens nästintill fullständiga immu-nitet gentemot övriga avtal. Arvidsson menar att det troligen i många bolag är så att aktieä-gare som skrivit under ett aktieägaravtal separat från bolagsordningen tror att det är detta avtal som är gällande med tanke på den stelhet som finns kring bestämmelserna om bo-lagsordning. Kanske borde en modernisering kring avtalets styrka här göras.68
2.4.4 Samtliga aktieägares samtycke
Med samtliga aktieägares samtycke (SAS) menas att samtliga aktieägare i bolaget kan sam-tycka till att ett beslut tas även om detta beslut skulle komma att inskränka aktieägarnas rät-tigheter. Samtycke av detta slag kan endast ges för visst tillfälle och viss sak, vilket gör att man som aktieägare inte kan lämna ett mer generellt samtycke som ska gälla över tiden. Ett sådant samtycke kommer inte ge någon aktiebolagsrättslig verkan. Inte heller kan aktieägare via SAS åsidosätta de regler och bestämmelser som är uppställda till skydd för tredje man, exempelvis borgenärsskyddsreglerna.69 Det närmaste stöd man får av att principen existerar i lagtexten fås genom 7 kap 51§ 1p. ABL där det framgår hur bolagsstämmobeslut efter tidsfristen kan ändras eller upphävas genom att talan väcks.
Aktieägaravtal kan med andra ord under vissa förutsättningar få viss bolagsrättslig verkan. Om situationen är så pass preciserad och inte utgör ett beslut för framtiden kan SAS bli till-lämpbar, trots de regler som annars gäller.70 Det är dock långt ifrån alla aktiebolagsrättsliga principer och bestämmelser som kan åsidosättas genom SAS-principen. Här skiljer man inom doktrinen på vad man för läsarens del kan beskriva som dispositiva regler för SAS
66 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 34. 67 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 34-35.
68 Arvidsson, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, s. 279-280. 69 Ramberg, Aktieägaravtal i praktiken, s. 36.
och de som är att se som tvingande för SAS. De dispositiva reglerna kan åsidosättas genom SAS medan de tvingande reglerna inte kan åsidosättas. I den dispositiva kategorin finns ex-empelvis generalklausulen och likhetsprincipen, principer som alltså kan åsidosättas genom SAS men inte genom bolagsordningen.71
Det är dock viktigt att komma ihåg att de regler som här beskrivs som dispositiva egentlig-en är obligatoriska regler och de som ses som tvingande egegentlig-entligegentlig-en ses som absolut obliga-toriska. En hierarkisk indelning av obligatorisk som görs av bland annat Arvidsson på detta vis känns dock förvirrande och därför väljer uppsatsförfattaren istället just dispositiva och tvingande i detta sammanhang.
Vad gäller reglerna kring tvångsinlösen och SAS kan sägas att frågan kom upp i proposit-ionen huruvida man i bolagsordningen genom just ett SAS-beslut skulle kunna frångå reg-lerna om tvångsinlösen. Utfallet i denna fråga blev att man var tvungen att ta hänsyn till bland annat minoritetsskyddsreglerna.72 Med andra ord ska man om man går efter den uppdelningen som ovan gjorts se tvångsinlösen som tvingande bestämmelser som inte ens genom SAS kan åsidosättas.
Om man ser till relationen mellan SAS och separationsprincipen anser i alla fall Ramberg att man även i framtiden ska använda sig av separationsprincipen för att på så vis undvika de fällor som kan uppstå då man ger aktieägaravtalet aktiebolagsrättslig effekt. Detta skulle exempelvis kunna röra sig om att tillåta åsidosättningar av tvångsinlösenreglerna genom användning av SAS.73
71 Arvidsson, Aktieägaravtal – Särskilt om besluts- och överlåtelsebindningar, s. 249. 72 Prop. 2004/05:85, s. 437.
3 Carmeuse vs SMA
Tvisten
3.1
Carmeuse, ett belgiskt bolag, har mot SMA, ett nederländskt bolag, väckt talan vid Stock-holms tingsrätt för att på så sätt klandra en skiljedom rörande de två bolagen. Tvisten bott-nar i det faktum att Carmeuse och SMA 1997 skrev ett Joint Venture Agreement (aktieä-garavtal) som reglerade deras inbördes förhållande som ägare till hälften var av det gemen-samma svenska bolaget Svenska Mineral. I aktieägaravtalet fanns bland annat bestämmelser som reglerade under vilka förutsättningar SMA skulle ha rätten att inlösa samtliga aktier utom en från Carmeuse.
SMA fick möjligheten att lösa in samtliga aktier utom en från Carmeuse i enlighet med ak-tieägaravtalets bestämmelser och tog även den möjligheten. SMA var numera ägare till 380 003 av totalt 380 004 aktier i Svenska Mineral och bestämde sig därmed för att tvångs-inlösa den sista aktien från Carmeuse, trots bestämmelsen i aktieägaravtalet som, enligt Carmeuse utsago, tydligt förbjöd ett sådant förfarande.74 SMA menar dock att påståendet om detta förbudsförbehåll i aktieägaravtalet inte alls stämmer. SMA anser att det i aktieä-garavtalet inte ens finns minsta antydan till föreskrift om att SMA inte ska ha rätt att via reglerna om tvångsinlösen lösa Carmeuse sista kvarvarande aktie.75
SMA:s inställning till hur avtalet i denna mening ska tolkas beskrivs även av Nerep i
Fest-skrift till Torkel Gregow.76 Det blir dock svårt att påstå att detta ska ses som stöd för att så faktiskt var fallet eller ej då Nerep var SMA:s juridiska ombud i själva tvisten. Det bör till och med ses som kutym av Nerep att inte diskutera enskilt fall som han själv varit delaktig i på det sätt som han faktiskt gör. Däremot utvecklar Nerep sitt resonemang en aning från det som sägs i korrespondensen mellan de juridiska ombuden och menar att möjligen skulle det kunna ha funnits någon form av gemensam partsavsikt i den riktning som Car-meuse menar, men att det mest troliga ändock var att varken CarCar-meuse eller SMA överhu-vud reflekterat över de effekter som kunde kommit att uppstå vad gäller bestämmelserna kring tvångsinlösen och dess frivilliga inlösensystem. Nerep menar att det då skulle vara
74 NJA 2011 s. 429.
75 Nerep, Erik, SMA International B.V., 15/10 2008, Dnr T 7325-08 rotel 1604 (Korrespondens mellan
par-ternas juridiska ombud).
76 Nerep, Erik, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtal – särskilt om begränsningar i rätten till
fråga om en mer hypotetisk partsvilja utan verklighetsförankring, något som både bör ses som svårt att bevisa och bedöma för en domstol.77
Tingsrättens och hovrättens bedömningar
3.2
Både tingsrättens och hovrättens bedömningar är intressanta ur vissa synpunkter men kommer trots detta inte ges speciellt mycket utrymme i denna framställning av den anled-ningen att de till största delar helt bygger på förarbetena. Dock är det intressant att med tingsrättens och hovrättens bedömningar i bakhuvudet senare se hur Högsta domstolen kom fram till sin bedömning.
Tingsrätten kommer i sin mellandom fram till att SMA enligt de bestämmelser som finns i svensk aktiebolagsrätt angående tvångsinlösen har rätt att inlösa den sista aktien från Car-meuse, trots att det finns ett aktieägaravtal som förbjuder sådan inlösen. Tingsrätten gör sin bedömning med hjälp av de förarbeten som finns på området, förarbeten som tydligt visar vad som är att se som tvingande bestämmelser i aktiebolagslagen.78
Här diskuterar även tingsrätten aktieägaravtalet och säger att avtalsparterna, dvs. Carmeuse och SMA har att åtlyda avtalets förpliktelser. Trots detta menar tingsrätten, kan avtal mellan aktieägare inte binda bolaget i sig, och att överlåtelse i strid med aktieägaravtal normalt in-nebär att förvärvaren, dvs. SMA, ska ses som ny aktieägare.79 Vidare anser tingsrätten att SMA på grund av sitt avtalsbrott borde kunna åläggas kontraktuella påföljder i form av skadestånd eller vite. En diskussion kring skadeståndet och vitets funktion kommer senare i uppsatsen.
Hovrätten håller i sin tur med i tingsrättens resonemang och fastställer också tingsrättens domslut. Man väljer dock att vidareutveckla skälen och hänvisar till förarbetena där det bland annat står att reglerna om tvångsinlösen är av intresse för att underlätta för fusioner mellan bolag, samtidigt som det för minoritetsägare ska vara en väg ut ur ett bolag där man inte längre kan påverka de beslut som tas.80 Hovrätten pekar även mot doktrinen där det sagts att aktieägaravtal som saknar aktiebolagsrättslig relevans inte kan beaktas vid en
77 Nerep, Aktiebolagsrättslig verkan av aktieägaravtalet – Särskilt om begränsningar i rätten till tvångsinlösen
enligt ABL 22 kap., s. 353.
78 Prop. 2004/05:85, s. 809. 79 NJA 2011 s. 429 (s. 431). 80 NJA 2011 s. 429 (s. 432).
sentvist liknande den i tvisten.81 Vidare anser hovrätten att rätten till tvångsinlösen är av så-dan karaktär att den inte bör kunna avtalas bort och tvångsinlösen kan alltså genomföras av SMA mot Carmeuse.
Högsta Domstolens bedömning
3.3
Högsta domstolen tar avstamp i vad bestämmelsen i aktiebolagslagen säger gällande tvångs-inlösen, nämligen att en majoritetsägare som innehar mer än nio tiondelar av aktierna i bo-laget har rätt att tvångsinlösa de andra aktieägarna.82 Högsta domstolen fortsätter med en genomgång av motiven till varför reglerna ser ut som de gör och nämner här vikten av att kunna fusionera bolag med varandra, samt som skydd för minoritetsägare då de inte längre kan sägas ha något egentligt inflytande i bolaget med en så liten aktiepost. Man tar även upp det allmänintresse som kan sägas finnas kring rationella ägarförhållanden och att dessa angetts som skäl till tvångsinlösen. På grund av detta ska det enligt Högsta domstolen inte heller vara möjligt med rättslig verkan att i bolagsordningen föreskriva att rätt eller skyldig-het till inlösen inte ska finnas eller att det ska inträda under andra förutsättningar än de som angivits i lagen. Det är dock av yttersta vikt, såsom också Högsta domstolen påpekar, att komma ihåg att de argument som lagts fram endast gäller för begränsningar som tagits upp i bolagsordningen och inte för vad som föreskrivs i aktieägaravtal, vilket det faktiskt är frå-gan om i tvisten mellan Carmeuse och SMA.
Högsta domstolen säger, precis som tingsrätten och hovrätten, att vad gäller aktieägaravtal kan det som huvudregel endast binda aktieägarna och inte bolaget i sig. Samtidigt pekar de på att den aktiebolagsrättsliga separationsprincipen medför att aktieägaravtal, eller för den delen andra avtal, aldrig i frånvaro av lagstöd kan få aktiebolagsrättsliga verkningar. Härom, säger Högsta domstolen, råder enighet i doktrinen.83
Däremot råder enligt Högsta domstolen oenighet om vad som egentligen ska ses med att ett avtal saknar aktiebolagsrättsliga verkningar. Antingen bör det tolkas som att aktieägarav-talet inte kan binda vare sig bolaget eller de övriga bolagsorganen, eller så kan det tolkas på det sätt som Carmeuse väljer att tolka det, nämligen på så sätt att man bör se till vilka verk-ningar en tillämpning av aktieägaravtalet får i förhållande till bolaget. Högsta domstolen
81 Andersson, Johansson, Skog, Aktiebolagslagen – en kommentar, del II, 22:3. 82 22 kap 1 § ABL.
ser att regeln bör tolkas i ljuset av vad som framkom i motiven till aktiebolagslagen, nämli-gen att då aktieägaravtal är av avtalsrättslig natur och inte bolagsrättslig, är det svårt att tolka det hela på något annat sätt än att det som regleras i aktiebolagslagen endast gäller det som är av bolagsrättslig natur.
Högsta domstolen påpekar även att reglerna för aktieägarna har lättats och att aktieägare numer kan reglera vissa mellanhavanden på annat sätt än vad lagen föreskriver. Däremot finns dock fortfarande flertalet regler som aktieägarna inte ska kunna reglera på ett eget sätt bara för att det passar dem bättre, utan dessa ska ses som tvingande lagstiftning. Begräns-ning av tvångsinlösenbestämmelserna, från båda parters sida, får enligt Högsta domstolen inte ske. Vidare säger Högsta domstolen att om aktieägare genom aktieägaravtal på förhand skulle kunna inskränka rätten till tvångsinlösen skulle syftet med regelverket, dvs. möjlig-heten till fusion, minoritetsskyddet samt allmänintresset av rationella ägarförhållanden för-felas och inte fylla lagens tänkta funktion.84
Högsta domstolen kommer precis som tingsrätten och hovrätten fram till att SMA har rätt till att tvångsinlösa den sista aktien från Carmeuse, trots att det finns ett aktieägaravtal som säger att så inte kan ske. Hovrättens dom ska därmed enligt Högsta domstolen stå fast.
Diskussion kring domen
3.4
Som tydligt framkommit under föregående avsnitt är tingsrätten, hovrätten och Högsta domstolen eniga i sina beslut i tvisten mellan Carmeuse och SMA gällande den sista aktien som SMA tvångsinlöst från Carmeuse i strid med aktieägaravtalet. Tingsrätten och hovrätt-en går i princip på vad som framkommit i förarbethovrätt-ena till laghovrätt-en och väljer eghovrätt-entlighovrätt-en hovrätt-endast att ta upp dessa aspekter utan någon större vidareutveckling.
Högsta domstolen väljer däremot att peka på hur situationen ska tolkas både vid begräns-ningar i bolagsordning såväl som i aktieägaravtal. Dock bör påpekas att den vidareutveckl-ing som görs inte är speciellt djupgående och säger inte mycket mer än vad som tidigare framkommit på området, utan man hänvisar till förarbetena och den doktrin som finns på området.
Tingsrätten nämner dock ett par intressanta saker i sin mellandom, nämligen att SMA har att åtlyda de bestämmelser som finns i aktieägaravtalet samt att det normalt ska anses som att SMA är ny ägare till aktierna, trots att det skett emot bestämmelserna i aktieägaravtalet.
