Examensarbete
Kandidatexamen
Patienters erfarenheter av personcentrerad vård
inom somatisk vård - en litteraturöversikt
Patients experiences of person centered care in somatic care - a literature review
Författare: Kristina Andersson & Jennie Molin Andersson Handledare: Sandra Saade
Examinator: Alexandra Eilegård Wallin Granskare: Marie Elf
Ämne/huvudområde: Omvårdnad Kurskod: VÅ2030
Poäng: 15 hp
Examinationsdatum: 2020-05-29
Vid Högskolan Dalarna finns möjlighet att publicera examensarbetet i fulltext i DiVA. Publiceringen sker open access, vilket innebär att arbetet blir fritt tillgängligt att läsa och ladda ned på nätet. Därmed ökar spridningen och synligheten av examensarbetet. Open access är på väg att bli norm för att sprida vetenskaplig information på nätet. Högskolan Dalarna rekommenderar såväl forskare som studenter att publicera sina arbeten open access.
Jag/vi medger publicering i fulltext (fritt tillgänglig på nätet, open access):
Ja ☒ Nej ☐
Sammanfattning
Bakgrund: Begreppet personcentrerad vård har både nationellt och internationellt
vuxit fram och skapat en beskrivning av god omvårdnad för varje enskild patient. Om sjukvården är organiserad med ett fokus på patienten som en individ blir den mer effektiv och ökar patienternas delaktighet och engagemang. Patienters möjlighet att ta del i beslut som handlar om deras vård förbättras och deras återhämtningsförmåga stärks när sjuksköterskor tillämpar personcentrerad vård. Totalt 13 av 21 regioner i Sverige har beslut om att skapa förutsättningar för personcentrerad vård, dock beskriver flertalet regioner olika utmaningar för att kunna implementera personcentrerad vård. Några av dessa är att sjuksköterskor önskar att de fick mer stöd från sjukvårdsledningen samt att det finns andra omständigheter som kan försvåra arbetet med personcentrerad vård såsom kommunikationsbrist mellan patient och sjuksköterska. Det är därför viktigt att belysa patienters syn på personcentrerad vård.
Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva patienters erfarenheter av
personcentrerad vård inom somatisk vård.
Metod: En litteraturöversikt, vars resultat baserades på 18 vetenskapliga artiklar
från databaserna CINAHL, PsycINFO och PubMed.
Resultat: Två huvudkategorier identifierades i resultatet. Dessa var patienters erfarenheter av relationen mellan patient och sjuksköterska och patienters erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik individ.
Slutsats: Relationen mellan patient och sjuksköterska var en central aspekt som
hade stor betydelse för patienternas välbefinnande och vård. Att bli sedd och behandlad som en unik individ visade sig genom att få berätta sin historia, få stöd att hantera sin sjukdom och genom att få möjlighet till delaktighet och
självbestämmande. Personcentrerad vård kan bidra till att patienter får ett gott bemötande, blir sedda och respekterade.
Abstract
Background: The concept of person-centered care has grown nationally and
internationally and created a description of good care for every individual. If the healthcare system is organized with a focus on the patient as an individual the care becomes more efficient and it also increases the patients participation and
engagement. When nurses practice person-centered care it enhances the resilience for the patients and improves the possibility of being involved in decisions aboout their own care. In total 13 of 21 regions in Sweden has decisions about creating requisite for person-centered care, although a majority of the regions describes different challenges that comes with implementing person-centered care. Some of these challenges are that nurses wish that they got more support from the
management, and there are other circumstances that can obstruct the work with person-centered care, such as insufficient communication between patient and nurse. It is therefore important to highlight the patients view on person-centered care.
Aim: The aim of this literature review was to describe patients experiences of
person-centered care in somatic care.
Method: A literature review, based on 18 scientific articles from the three
databases CINAHL, PsycINFO and PubMed.
Results: Two main categories were identified in the results. These main
categories were experiences of the relationship between patient and nurse and
experiences of being seen and treated as a unique individual.
Conclusion: The relationship between patient and nurse was a central aspect that
had great meaning for the patients well being and care. To be seen as a unique individual was shown through being able to tell their story, get support to handle the disease and through having possibilities to autonomy and participation. Person-centered care can contribute to patients getting a good treatment, being respected and being seen.
Innehållsförteckning
1. Inledning ... 1
2. Bakgrund ... 2
2.1 Personcentrerad vård nationellt och internationellt ... 2
2.2 Sjuksköterskan och personcentrerad vård ... 3
2.3 Sjuksköterskans ansvar ... 4
2.4 Teoretisk referensram - Personcentrerad vård ... 6
2.5 Problemformulering ... 8
2.5.1 Syfte... 9
2.5.2 Definition av centrala begrepp ... 9
3. Metod ... 10
3.1 Design ... 10
3.2 Urval/datainsamling ... 10
3.3 Värdering av artiklarnas kvalitet ... 11
3.4 Tillvägagångssätt ... 12
3.5 Analys och tolkning av data ... 12
3.6 Etiska överväganden ... 13
4. Resultat ... 14
4.1 Patienters erfarenheter av relationen mellan patient och
sjuksköterska ... 14
4.2 Patienters erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik
individ ... 17
5. Diskussion ... 20
5.1 Sammanfattning av huvudresultaten ... 20
5.2 Resultatdiskussion ... 20
5.2.1 Erfarenheter av relationen mellan patient och sjuksköterska 20
5.2.2 Erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik
individ ... 23
5.3 Metoddiskussion ... 26
5.4 Etikdiskussion ... 29
5.5 Klinisk betydelse för samhället ... 29
5.6 Slutsats ... 30
Referenser...
Bilaga 1 ...
Sökmatris ...
Bilaga 2 ...
Artikelmatris ...
Bilaga 3 ...
Granskningsmall för kvalitativa studier ...
Bilaga 4 ...
Granskningsmall för kvantitativa studier ...
1
1. Inledning
Under den 3 åriga sjuksköterskeutbildningen på Högskolan Dalarna får studenter lära sig om personcentrerad vård redan från första terminen. Under utbildningens gång tillkommer även verksamhetsförlagd utbildning utöver teoretiska kurser. Författarna har under dessa verksamhetsförlagda utbildningsperioder inom
Dalarnas region stött på många olika sjuksköterskor inom olika vårdverksamheter och märkt att alla sjuksköterskor har olika mycket direktkontakt med patienter, en del sjuksköterskor har arbetat nära patienten och tagit sig tid till att lyssna till patientens önskemål medan andra sjuksköterskor lagt mesta delen av sin tid på administration och andra uppgifter utan att ha direktkontakt med patienten. Från detta har författarna fått uppfattningen om att patienten i många fall inte får en individuellt anpassad vård. Författarna finner det av vikt att ta reda på vilka erfarenheter och upplevelser patienter har av personcentrerad vård för att få en bättre förståelse för patienten och kunna sprida denna kunskap för att bättre kunna tillgodose patientens önskemål.
2
2. Bakgrund
Både nationellt och internationellt har begreppet personcentrerad vård vuxit fram och skapat en beskrivning av humanistisk och god omvårdnad för varje enskild patient. Till en början användes begreppet personcentrerad vård inom
äldreomsorgen samt för patienter med intellektuella funktionshinder, detta spreds sedan till andra delar av vården. Den humanistiska psykologin har format
begreppet personcentrerad vård. Under 1960-talet betonades att det centrala i att kunna hjälpa en annan människa ska ha utgångspunkt från hur patienten upplever sin situation och att förståelsen ur patientens perspektiv måste beaktas. Under 90-talet användes begreppet personcentrerad vård främst inom vårdande verksamheter för patienter med demenssjukdom. Det fanns en frustration i hur demenssjuka patienter behandlades, och det beskrivs att dessa patienter behandlades som
levande döda och att patienterna slutade existera. Personcentrerad vård tillämpades med argumentet att vårdande verksamheter måste börja ge alla patienter en
humanistisk vård oavsett vilken sjukdom patienten har drabbats av. Utifrån detta arbete har vårdpersonal, vårdutvecklare och forskare arbetat med att tillämpa personcentrerad vård inom alla vårdande verksamheter, detta började ske under tidigt 2000-tal. För att tillämpa personcentrerad vård tog forskare och vårdpersonal tillsammans fram teoretiska modeller som stöd för att alla ska kunna arbeta
personcentrerat (Svensk sjuksköterskeförening, 2016a). När personcentrerad vård introducerades var det till stor del till för att på nya sätt förflytta fokus från den medicinska aspekten till att istället organisera vården kring patienten (Eldh, 2014).
2.1 Personcentrerad vård nationellt och internationellt
År 2016 utvecklade World Health Organization (WHO) ramverket IPCHS (Framework on integrated people-centred health services) som har en vision att alla individer ska ha tillgång till sjukvård som utgår ifrån deras behov, som är säker, respekterar deras preferenser, samt som är av bra kvalitet, effektiv och har en rimlig kostnad. Då det är en universell vision kan det anpassas till alla länder i världen oavsett inkomst och sjukvårdssystem. Hälso-och sjukvårdspersonal i världen behöver arbeta mer personcentrerat där vården anpassas utifrån individens behov och förmågor, och då krävs det även att individen får den utbildning och det stöd som behövs för att kunna fatta beslut och vara delaktig i sin vård.
3 Sjukvårdssystemen måste sträva efter att arbeta med att organisera vården kring patienternas sjukvårdsbehov med ett humanistiskt förhållningssätt där fokus ligger hos patienten som en individ istället för på sjukdomen. Evidens visar att om vården är organiserad på detta sätt blir den mer effektiv, mindre kostsam samt att den ökar patienternas engagemang och delaktighet (WHO, 2020). När
sjuksköterskor tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt förbättras möjligheten att ta egna beslut kring sin vård, och vårdbehoven blir uppmärksammade (Parley, 2001). Att använda ett personcentrerat förhållningssätt möjliggör för den enskilda individen att lyfta sin oro, och det gör även att förmågan att återhämta sig och delaktigheten i vårdprocessen stärks (Bristowe et al., 2019). Vidare så förbättras möjligheten att bli involverad i hälsoplanen efter utskrivning (Jakobsson et al., 2020). Dessutom tyder resultatet i en studie på att patienter som får
personcentrerad vård återgår till arbetet efter sjukdom i snabbare och i större utsträckning än patienter som inte får det (Pirhonen, Hansson Olofsson, Fors, Ekman & Bolind, 2016).
I Sverige har totalt 13 av 21 regioner beslut och styrdokument om att skapa förutsättningar för personcentrerad vård, och flera av regionerna beskriver olika utmaningar för att kunna implementera personcentrerad vård (Sveriges kommuner och landsting, 2018). Svensk hälso-och sjukvård utgår i en för liten utsträckning utifrån patienternas förutsättningar och behov, dessutom har Sverige fått svaga resultat på internationella undersökningar som beskriver hur patienter har erfarit kontakten med vården (Vårdanalys, 2016). En av utmaningarna är att det saknas stödsystem för att den personcentrerade vården ska kunna í varje möte mellan hälso-och sjukvårdare och patient. Dessutom uttrycker regionerna att det även är svårt att förändra något som medarbetarna redan upplever att de gör (SKL, 2018).
2.2 Sjuksköterskan och personcentrerad vård
Sjukvårdspersonal kan tycka att det finns en oenighet mellan den personcentrerade vården som de helst vill tillhandahålla med hur det ser ut i verkligheten, för trots ansträngning finns inte alltid möjligheten att erbjuda individualistisk
personcentrerad vård (Prato, Lindley, Boyles, Robinson & Abley, 2019). Det har visat sig att implementering av personcentrerad vård kräver mer av sjuksköterskor
4 än att bara ändra på rutinerna, det kräver även kompetens, kunskap och en positiv inställning. Vissa sjuksköterskor önskar även att de får mer stöd från
sjukvårdsledningen, och menar att en svårighet med att implementera
personcentrerad vård är personalbrist (Parley, 2001). Andra omständigheter som kan försvåra sjuksköterskans arbete med personcentrerad vård är när
kommunikationen brister mellan patient och sjuksköterska eller när patienten intar en passiv roll, med det menas att patienten inte är aktiv i sin omvårdnad och inte heller visar intresse eller engagemang för att aktivt delta i sin omvårdnad
(Oxelmark, Ulin, Chaboyer, Bucknall & Ringdal, 2017). I en tidigare studie observerades det att majoriteten av sjuksköterskorna var mer fokuserade på uppgiften snarare än på patienten, då de flesta konversationerna som observerades mellan patient och sjuksköterska var ensidiga, det vill säga att sjuksköterskorna gav information och förklarade vad de gjorde och de var mer uppgiftsfokuserade i interaktionen med patienten (Van Belle et al., 2019). En stor del av sjuksköterskor känner sig även ofta distraherade när de arbetar, vilket leder till svårigheter att fokusera på och leverera personcentrerad vård, dessa distraktioner kan vara att telefonen konstant ringer, sidokonversationer, multitasking, brist på teamarbete och underbemanning (Kollstedt, Fowler & Weissman, 2019).
2.3 Sjuksköterskans ansvar
Sjuksköterskan har ett ansvar att arbeta utifrån Hälso- och sjukvårdslagen (HSL, SFS 2017:30), som innehåller föreskrifter om vårdkvalitet och bärande regler för hälso-och sjukvård. Lagen säger att vården ska ges på lika villkor för alla, med respekt för människors integritet och självbestämmande. Hälso-och
sjukvårdspersonal ska ge god vård och omvårdnad och främja välbefinnande och skapa trygghet (HSL, SFS 2017:30). Sjuksköterskan ska även arbeta utifrån Patientlagen (PL, SFS 2014:821), som säger att sjukvården ska utgå från den enskilde patientens förutsättningar och önskemål, och det som sker ska även utföras i samråd med patienten. Lagen syftar till att främja patientens
självbestämmande, delaktighet och integritet, och den finns även för att stärka patientens ställning.
5 Yrket som legitimerad sjuksköterska är en profession, det innebär att det endast är legitimerade sjuksköterskor som får arbeta och kalla sig för sjuksköterska.
Socialstyrelsen är den enhet som utfärdar sjuksköterskans legitimation efter avslutad utbildning, det är också socialstyrelsen som bedömer kvalitet och lämplighet för sjuksköterskeyrket. Sjuksköterskan har också ett ansvar i att
samarbeta med andra yrkesgrupper som undersköterskor och läkare, det innebär att sjuksköterskan måste vara väl medveten om ansvaret gällande kommunikation och delegation. Förmågan att fatta beslut och förmågan att bemöta patienter ingår också i sjuksköterskans ansvar. Samhället har ett stort förtroende gentemot legitimerad personal, därför är ett gott och tryggt bemötande av stort vikt. Kunskapsområdet som sjuksköterskan ansvarar för är omvårdnad som innefattar såväl patientnära arbete samt att omvårdnaden utförs utifrån en vetenskaplig grund (Svensk sjuksköterskeförening, 2016b).
Enligt International Council of Nurses, ICN, är de fyra grundläggande
ansvarsområdena för sjuksköterskan att lindra lidande, återställa hälsa, främja hälsa samt förebygga sjukdom. I vårdarbetet ska sjuksköterskan tillgodose att patientens värdering, mänskliga rättigheter och trosuppfattningar alltid främjas. Patienten har också rätt att få korrekt information som är anpassat utifrån patientens individuella behov (Svensk Sjuksköterskeförening, 2017).
Det finns sex kärnkompetenser som beskriver sjuksköterskans arbete, dessa är personcentrerad vård, säker vård, informatik, samverkan i team, evidensbaserad vård samt förbättringskunskap. Kärnkompetenserna för sjuksköterskor utvecklades för att öka sjuksköterskans kompetens till att vården ska ges med god kvalitet och ges med god säkerhet för varje enskild patient. Målet med kärnkompetenserna är att alla sjuksköterskor ska vara väl rustade och ha kunskap i hur god och säker vård ges (Leksell & Lepp, 2019). Dokumentet Kompetensbeskrivning för
legitimerad sjuksköterska innehåller beskrivningar om sjuksköterskans
omvårdnadsansvar med en utgångspunkt i de sex kärnkompetenserna (Svensk sjuksköterskeförening, 2016c). Utifrån kompetensbeskrivningen personcentrerad vård ansvarar sjuksköterskan för att omvårdnaden genomförs så att patientens integritet och värdighet bibehålls, i ett partnerskap med patient och dess
6 närstående. Sjuksköterskan ska kunna planera och genomföra vården i enlighet med patientens önskemål och utifrån patientberättelsen kunna skapa
förutsättningar för att främja patientens hälsa och kontinuitet i dennes vårdkedja (Svensk sjuksköterskeförening, 2016c).
Med målet att skapa ett gemensamt förhållningssätt och en etisk plattform för hur det dagliga omvårdnadsarbetet ska genomföras skapades dokumentet Värdegrund
för omvårdnad (Svensk sjuksköterskeförening, 2016d). Det beskriver viktiga och
centrala element som är av betydelse för omvårdnad såsom värdighet, tillit och sårbarhet. Det beskriver även det samband som finns mellan mänskliga rättigheter, värdegrund och professionsetik. Vidare beskrivs det att värdegrunden ger
vägledning i mötet med patienten som är i behov av vård, i samtal och
diskussioner om etiska ståndpunkter och främjar även reflektion i arbetet för hälso-och sjukvårdspersonal. Sjuksköterskan har en skyldighet att främja patientens hälsa och ha dennes hälsa som främsta mål och får aldrig avvika från
grundprincipen om att alla människor har ett lika värde. Hälso-och sjukvårdspersonal har en skyldighet att forma vården med grund i ett personcentrerat förhållningssätt som tar hänsyn till patientens behov, förutsättningar och önskemål (Svensk sjuksköterskeförening, 2016d).
Sjuksköterskans förhållningssätt kan påverka patientens sårbarhet och lidande om sjuksköterskan arbetar utifrån gamla inlärda rutiner utan att stanna upp och reflektera över hur god och säker vården egentligen är. En sjuksköterska som arbetar utan att reflektera påverkar direkt patientens delaktighet i vården vilket i sin tur är ett icke hälsofrämjande perspektiv (Nyström, 2013). Mötet mellan sjuksköterska och patient kan leda till förtroende för sjuksköterskan hos patienten om sjuksköterskan anpassar omvårdnaden med hänsyn till patientens behov och förmågor (McCormack & McCance, 2006; Ross, Tod & Clarke, 2014).
2.4 Teoretisk referensram - Personcentrerad vård
Personcentrerad vård kan ses som en process som bejakar den enskilda
människans livskraft och möjligheter även om personen är svårt sjuk (Ekman, Norberg & Swedberg, 2014). Personcentrerad vård handlar om hur den berörda
7 personen återförs in i vårdandet genom att sjuksköterskan etablerar kontakt och ett partnerskap genom att närma sig personen på ett personligt sätt. Personcentrerad vård behövs för att förhindra lidande, jämna ut maktobalansen mellan patient och hälso-och sjukvårdspersonal, inte skada patienten och för att stärka och stödja patientens självbestämmande och integritet (Forsberg, 2016). Detta är något som stärks av en studie som visar att om sjuksköterskan tar sig tid till att prata med patienten och ser dem som personer så underlättas vårdsituationen (Koelewijn-van Loon, van Dijk-de Vries, van der Weijden, Elwyn & Widdershoven, 2014).
Kärnan i personcentrerad vård beskrivs som personens livsvärld, där
utgångspunkten i vården är att utgå ifrån personens perspektiv på sjukdomen, vilket kan bidra till ökad kunskap och förståelse kring sin egna hälsa och ökad förmåga till egenvård (Willman, 2010). Det är viktigt att patienterna får möjlighet att förstå sin sjukdom (Kuluski et al., 2019).
Personcentrerad vård är ett partnerskap mellan olika professioner inom vård, omsorg och rehabilitering och patienten och dess närstående. Den hälsoplan som upprättas för patienten är baserad på patientens berättelse som ofta sker
tillsammans med närstående, och övriga undersökningar. Patienten är en individuell medmänniska med behov och förmågor, som kan ignoreras eller uppmärksammas av andra människor. Detta kräver ett gemensamt förtroende mellan hälso-och sjukvårdspersonal och patient, och det kräver även att båda parterna är medvetna om att denna relation är asymmetrisk. Det är därför viktigt att balansera den professionella kunskapen mot patientens rätt till integritet och autonomi. Inom begreppet personcentrerad vård finns tre nyckelbegrepp, och dessa är partnerskap, patientberättelse och dokumentation. Partnerskapet är den mest centrala aspekten i personcentrerad vård. Partnerskapet grundar sig i en ömsesidig och gemensam respekt för varandras kunskaper. På den ena sidan finns hälso-och sjukvårdsprofessionellas kunskap om vård vilket är en mer övergripande kunskap, och på den andra sidan finns patienten och dess närståendes kunskap om hur det är att leva med det specifika sjukdomstillståndet (Göteborgs centrum för
personcentrerad vård, GPCC, 2017). Partnerskapet handlar om att uppnå en överenskommelse om målet med vården. För att uppnå denna överenskommelse
8 måste hälso-och sjukvårdspersonal identifiera personens behov och resurser för att kunna hjälpa dem att uppnå sina mål (Britten et al., 2016). Patientberättelsen är en förutsättning för personcentrerad vård. Det handlar om att lyssna på patientens berättelser om sitt sjukdomstillstånd. I hälsoplanen som är baserad på patientens berättelse finns då en överenskommelse om mål och strategier (GPCC, 2017). Hälso-och sjukvårdpersonal måste fokusera på patientens mål och det är dessa mål som formar vården (Britten et al., 2016). Den tredje och sista delen i
personcentrerad vård är dokumentation i journalen av patientens berättelse samt den upprättade hälsoplanen. Dokumentationen ska följa patienten genom
vårdkedjan och ska kontinuerligt ses över. Det är även viktigt att dokumentationen ska vara tillgänglig för patienten (GPCC, 2017). Dokumentationen är även ett sätt att skydda partnerskapet (Britten et al., 2016).Om hälso- och sjukvårdspersonal använder ett personcentrerat förhållningssätt, där patientberättelsen, partnerskapet och dokumentation står i fokus, kan det förbättra patienters hälsa, funktion och välmående. Resultatet av vården kan bli att den blir mer säker och stödjande (Hansson, Carlström, Olsson, Nyman & Koinberg, 2017). Sjuksköterskor som besitter kunskap om patientens livshistoria, genom att lyssna på patientberättelsen, har ett bra utgångsläge för att arbeta personcentrerat (Clarke, Hanson & Ross, 2003).
2.5 Problemformulering
WHO vill att hälso-och sjukvårdspersonal i hela världen ska arbeta
personcentrerat. Genom att förhålla sig till ett personcentrerat arbetssätt hamnar patientens behov och resurser i fokus istället för patientens sjukdom.
Personcentrerad vård handlar om att ge varje enskild patient en möjlighet att direkt medverka och påverka sin egen vård. Personcentrerad vård är ett mycket
kostnadseffektivt förhållningssätt, det ökar även patienternas välbefinnande och delaktighet i vården. Patienter som får omvårdnad utifrån ett personcentrerat förhållningssätt återgår snabbare till sitt vardagliga arbetsliv än patienter som ej fått ett personcentrerat bemötande. Personcentrerad vård innehåller tre
nyckelbegrepp som är partnerskap, patientberättelse och dokumentation och utifrån sjuksköterskans arbetssätt och förhållningssätt ska dessa tre nyckelbegrepp stå i fokus i mötet med patienten då det kan förbättra patientens hälsa och
9 välmående. I Sverige har en majoritet av regionerna styrdokument som utvecklats för att skapa förutsättningar för att hälso-och sjukvårdspersonal ska kunna arbeta personcentrerat. Trots att det upprättats styrdokument och lagar såupplever sjuksköterskor ofta att det kan vara svårt att arbeta personcentrerat. Dessutom upplever även sjuksköterskor ofta att de arbetar personcentrerat fastän de inte gör det. För att kunna jobba mer personcentrerat vilket skulle leda till att patientens ställning stärks inom vården är det viktigt att det sammanställs mer forskning kring patienternas syn på personcentrerad vård.
2.5.1 Syfte
Syftet med litteraturöversikten var att beskriva patienters erfarenheter av personcentrerad vård inom somatisk vård.
2.5.2 Definition av centrala begrepp
Somatisk vård = Vård av kroppen, för åkommor som är fysiska (Nationalencyklopedin, 2020).
10
3. Metod
I detta avsnitt beskrivs hur litteraturöversikten metodologiskt har arbetats fram.
3.1 Design
Denna studie har genomförts som en litteraturöversikt. Enligt Friberg (2017a) handlar litteraturöversikter om att undersöka redan befintlig forskning kring ett ämne, detta för att få en uppfattning om vad som tidigare har studerats, för att få en överblick över kunskapsområdet inom ett visst ämne inom omvårdnad. En
litteraturöversikt på kandidatnivå är baserad på ett systematiskt urval av texter med bland annat rapporter och forskningsartiklar inom ett speciellt område som är av betydelse inom det kompetensområde som en grundutbildad sjuksköterska har. De forskningsartiklar och rapporter som sedan väljs kvalitetsgranskas och analyseras vilket utmynnar i en beskrivande översikt inom det valda kunskapsområdet (Friberg, 2017a).
3.2 Urval/datainsamling
De databaser som användes i denna litteraturöversikt var CINAHL, PubMed och PsycINFO. Detta är akademiska databaser som publicerar vetenskaplig forskning inom ämnet omvårdnad (Östlundh, 2017). Urvalet av artiklar som ligger till grund för resultatet genomfördes mellan februari 2020-mars 2020. Sökorden
identifierades utifrån syftet och dessa var person-centred care med synonymerna
person centered care, person-centredness och patient-centered care, samt vidare
sökord patient experience med synonymen patients perceptions. Författarna sökte även på sökorden care, experience och patient. Sekundärsökningar genomfördes i databaserna CINAHL och PsycINFO. Enligt Östlundh (2017) innebär detta att referenslistor läses igenom för att hitta artiklar som är relevanta, och det är även ett effektivt tillvägagångssätt att söka litteratur. Således användes manuell sökteknik för att söka efter titlar som blivit funna i referenslistor i artiklar som redan blivit genomlästa. Ämnesord till dessa sökord har även använts. Ämnesord är en
ämnesindelad ordlista som är anpassad efter databasens struktur (Östlundh, 2017). Booleska söktermer som AND och OR har använts i kombination med de olika sökorden. Östlundh (2017) skriver att boolesk sökteknik behövs för att få ett bra urval av litteratur, eftersom olika sökord och synonymer sätts ihop och
11 kombineras. För att få med alla böjningsformer till ett sökord behöver den
söktekniska funktionen trunkering användas (Östlundh, 2017). Trunkering
användes därför för att få med alla böjningsformer av patient, experience och care (*). Begränsningar som gjordes var att artiklarna skulle vara publicerade mellan 2010-2019. De inkluderade artiklarna skulle vara peer-reviewed, de skulle finnas på engelska, de skulle vara etiskt godkändasamt vara primärkällor. Om en artikel är peer-reviewed innebär det att den är granskad av en alternativt två experter inom ämnet (Östlundh, 2017). Artiklar som inkluderades avhandlade studier inom somatisk vård. Inkluderade studier hade deltagare som endast var vuxna patienter över arton år som var orienterade till tid, rum, plats och situation. Artiklar som handlade om psykiatrisk vård exkluderades. De artiklar som valdes
sammanställdes i en sökmatris (bilaga 1).
Studier som berör patienters erfarenheter kan vara av både kvalitativ och
kvantitativ art, men då det handlar om erfarenheter är det främst kvalitativa studier som är lämpliga (Friberg, 2017b). Den största delen av de utvalda artiklarna var därför kvalitativa (n=13 kvalitativa av totalt 18). En studie var av mixad art, det vill säga både kvalitativ och kvantitativ. Författarna valde noggrant ut studier som endast handlar om patienters erfarenheter av personcentrerad vård inom somatisk vård.
I urvalet lästes titeln på alla träffar i de olika databaserna. För de titlar som stämde överens med litteraturöversiktens syfte lästes abstrakt. För de abstrakt som tycktes stämma överens med litteraturöversiktens syfte lästes hela artikeln. De artiklar som valdes hade medelhög eller hög kvalitetsgrad.
3.3 Värdering av artiklarnas kvalitet
Att göra en kvalitetsgranskning av de utvalda artiklarna är nödvändigt, då det annars kan bli oklart vad den utmynnande analysen grundas på. Det är lättare att förstå vad den enskilda artikeln handlar om när granskningen är genomförd, och då kan även ställning tas till om kvaliteten är god nog och om artikeln passar syftet (Friberg, 2017b). Artiklarna som valdes ut granskades med Högskolan Dalarnas granskningsmallar för kvalitetsbedömning för kvalitativa och kvantitativa studier. Dessa granskningsmallar är en modifierad version av Willman, Stoltz &
12 Bahtsevani (2006) och Forsberg & Wengström (2008) (bilaga 3 och 4). För att bedöma om artiklarna hade låg, medel eller hög kvalitet användes
granskningsmallarna. De kvalitativa artiklarna kunde få 25 poäng och de
kvantitativa artiklarna kunde få 29 poäng. De besvarades med ja och- nej frågor, varav varje ja gav ett poäng. För att få fram procenten delades poängen med hur många poäng som totalt kunde ges. De artiklar som fick <55 procent bedömdes vara av låg kvalitet, 56-79 procent medelhög kvalitet och >80 procent hög kvalitet. Artikeln som hade mixad metod granskades med både den kvantitativa och den kvalitativa granskningsmallen. Artiklarna som valdes till denna litteraturöversikt skulle ha medelhög eller hög kvalitet. Efter granskning bedömdes inga artiklar ha låg kvalitet, således inkluderades inga artiklar med låg kvalitet i denna
litteraturöversikt. De inkluderade artiklarna sammanställdes i en artikelmatris (bilaga 2).
3.4 Tillvägagångssätt
Arbetet med litteraturöversikten delades lika mellan författarna. Vid uppstarten av litteraturöversikten började författarna med att söka artiklar, detta genomfördes både tillsammans och över möten via Högskolan Dalarnas samtalsplattform Connect. För att kunna skriva i samma dokument de gånger Connect användes skapades ett Onedrive-dokument. När författarna valt ut, utifrån
litteraturöversiktens syfte, relevanta artiklar lästes samtliga abstrakt gemensamt. De utvalda artiklarna lästes sedan av båda författarna. Kvalitetsgranskningen och analysen av de utvalda artiklarna skedde gemensamt. Samtliga delar i
litteraturöversikten har skrivits och diskuterats tillsammans av författarna, och detta medförde att arbetsfördelningen blev jämn.
3.5 Analys och tolkning av data
Artiklarna analyserades enligt Fribergs (2017) femstegsmodell. I första steget lästes artiklarna gemensamt flera gånger, detta för att få en helhetsbild av vad artikeln handlar om. I det andra steget lästes artiklarna igen i pappersform, med fokus på resultatet, för att kunna identifiera olika fynd och teman samt bedöma vilka delar som svarade på litteraturöversiktens syfte. Viktiga fynd ströks under med understrykningspenna. I det tredje steget sammanställdes artiklarnas resultat
13 för att få en översikt över vad som skulle analyseras, detta genomfördes genom att föra över resultaten till pappersark samt genom att sammanställa resultaten i en artikelmatris (bilaga 2). I det fjärde steget jämfördes artiklarnas resultat med varandra, och huvud-och underkategorier antecknades och ordnades in i grupper utifrån litteraturöversiktsförfattarnas valda benämning ”patienters erfarenheter” som grundar sig i litteraturöversiktens syfte. I det femte steget sammanställdes dessa grupper i olika övergripande huvud-och underkategorier, detta för att få en överskådlig syn på innehållet i de genomlästa artiklarna.
3.6 Etiska överväganden
Forskningsetik regleras av två lagar, dessa är Lag om etikprövning av forskning
som avser människor (SFS, 2003:460) och GDPR (Datainspektionen, 2020).
Studentarbeten i grundutbildning är dock inte forskning, vilket innebär att dessa arbeten inte måste prövas av någon nämnd. Inför och under ett vetenskapligt arbete måste dock forskningsetik beaktas, detta innebär att etiska överväganden hela tiden tas till hänsyn under genomförandets gång från val av ämne och till
resultatspridning. Det finns några aspekter att beakta för att en studie ska kunna benämnas som etisk, dessa är att studien ska handla om substantiella frågor, den ska ha en god vetenskaplig kvalitet samt att den ska utföras med ett etiskt tillvägagångssätt (Kjellström, 2013).
Helsingforsdeklarationen beskriver hur en studie ska gå till, det vill säga att den ska vara godkänd av en etisk kommittee alternativt att det finns beskrivet att deltagarna i studierna har informerats om studien, att det är frivilligt och anonymt samt att de kan avbryta sin medverkan i studien när de vill, även under studiens gång (World Medical Association, 2018). Detta är något som författarna har haft i beaktande vid val av artiklar, då det bestämdes att endast inkludera etiskt
godkända artiklar. För övrigt har författarna även hållit sig objektiva och ärliga. Enligt Forsberg & Wengström (2015) är detta en viktig etisk aspekt då
litteraturöversikten inte ska uppfattas som ohederlig. Referenshanteringssystemet som har använts är American Psychological Association, APA, detta för att få en korrekt källhänvisning. Vid behov av översättning från engelska till svenska användes Nationalencyklopedins stora engelska ordbok (Nationalencyklopedin, 2018), detta för att översättningen skulle bli korrekt.
14
4. Resultat
Resultatet baserades på 18 vetenskapliga artiklar som publicerades mellan år 2010-2019 i Sverige (n=7), Australien (n=5), England (n=3), USA (n=1), Kanada (n=1) och Skottland (n=1). Dessa återfinns i bilaga 2. Vid analys och granskning av dessa artiklar identifierades två huvudkategorier och fyra underkategorier. De två huvudkategorierna som identifierades var patienters erfarenheter av relationen
mellan patient och sjuksköterska och patienters erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik individ. Dessa två kategorier med tillhörande
underkategorier presenteras i nedanstående förtydligande tabell samt i löpande text.
HUVUDKATEGORIER UNDERKATEGORIER
Erfarenheter av relationen mellan
patient och sjuksköterska - Erfarenheter av kommunikation och
information mellan sjuksköterska och patient
Erfarenheter av att bli sedd och
behandlad som en unik individ - Erfarenheter av att berätta sin historia
- Erfarenheter av delaktighet och självbestämmande - Erfarenheter av att få stöd att
hantera sin sjukdom
4.1 Patienters erfarenheter av relationen mellan patient och sjuksköterska
Huvudkategorin patienters erfarenheter av relationen mellan patient och
sjuksköterska grundades i en underkategori som namngavs patienters erfarenheter av kommunikation och information mellan sjuksköterska och patient. Ett flertal
artiklar beskrev patienters erfarenheter av olika aspekter av relationen som skapas med hälso-och sjukvårdspersonal som gör att det fungerar bra eller mindre bra och hur detta påverkade patienterna (Adamson, Pow, Houston & Redpath, 2016;
15 Alharbi, Carlström, Ekman, Jarneborn & Olsson, 2014; Bolster & Manias, 2017; Havas, Douglas & Bonner, 2017; Howarth, Warne & Haigh, 2014; Jakobsson et al., 2018; Koinberg, Hansson-Olofsson, Carlström & Olsson, 2018; Sladdin, Chaboyer & Ball, 2017). Det visade sig att det ingav patienterna självförtroende i interaktionen med hälso-och sjukvårdspersonal när personalen använde sig av ett personcentrerat förhållningssätt, dock fanns en frustration i att behöva hantera flera olika hälso-och sjukvårdsprofessionella, men den personcentrerade vården hjälpte dem att navigera i dessa relationer på ett effektivt sätt (Havas et al., 2017).
Patienter som blev trodda på, bekräftade och bemötta utan misstro skapade en förtroendefull relation med hälso-och sjukvårdspersonal, och det fick även
patienterna att finna motivation till att ta kontroll över sin sjukdom (Howarth et al., 2014; Sladdin et al., 2017). Det visade sig även ha stor positiv betydelse för
relationen när sjuksköterskan och patienten arbetade tillsammans för att utveckla en vårdplan (Koinberg et al., 2018). Patienterna kände att vården hade utformats utifrån deras behov snarare än rutiner (Jakobsson et al., 2018). Att bli behandlad med respekt hjälpte patienterna att återuppbygga autonomi och självständighet (Howarth et al., 2014). Skillnader upptäcktes där patienterna i två studier kände att om de hade möjlighet att skratta och ha en trevlig stund med sjuksköterskorna så förstärktes deras relation till varandra (Adamson et al., 2016; Howarth et al., 2014), medan de i en annan studie uppgav att trots att sjuksköterskorna var fantastiska så hade ingen av patienterna etablerat en relation med någon sjuksköterska (Bolster & Manias, 2010).
Alharbi et al., (2014) fann i sin studie att bristen på personlig kontakt och känslan av att inte bli sedd gjorde att relationen med hälso-och sjukvårdspersonalen blev svag, och det gjorde även att patientens hälsostatus försämrades. Sladdin et al. (2017) fann även att inte alla patienter erfor att hälso-och sjukvårdspersonalen visade uppriktig omtanke för patienten och relationen, trots att ett personcentrerat förhållningssätt låg som grund för sjukvårdspersonalens arbetssätt.
Fem av artiklarna beskrev att patienterna ansåg att informationen kring sin vårdtid och sitt sjukdomstillstånd var god när ett personcentrerat förhållningssätt användes (Bolster & Manias, 2010; Kullberg, Sharp, Johansson, Brandberg & Bergenmar,
16 2019; Laird, McCance, McCormack & Gribben, 2015; Wolf et al., 2017; Wolf, Vella & Fors, 2019). Patienterna kände en känsla av minskad sårbarhet när informationen var grundlig (Laird et al., 2015). Patienterna erfor en förbättring i sin erfarenhet av vård, speciellt gällande informationen som gavs mellan
vårdgivare och information som gavs till dem själva från sjuksköterskor (Kullberg et al., 2019; Wolf et al., 2019). Detta stöds även av Wolf et al. (2017) som vidare beskrev att patienterna kände sig väl informerade om sitt sjukdomstillstånd, utskrivning, framtida vårdbehov, och de kände även att de blev hörda och involverade i sin vårdplanering. Bolster & Manias (2010) beskriver även att information om vilka läkemedel som patienten fick och i vilket syfte ansågs av patienterna vara grundlig och ingående, och patienterna kände att detta gjorde att de visste vad de kunde förvänta sig.
Fem av artiklarna beskrev att patienterna kände att informationen och kommunikationen var bristfällig av olika anledningar (Alharbi et al., 2014; Ferguson, Ward, Card, Sheppard & McMurtry 2013; Havas et al., 2017; Hazzard, Barone, Mason, Lambert & McMahon, 2017; Laird et al., 2015). En av dessa anledningar var när patienten fick stora mängder information från flera olika personer i sjukvårdspersonalen (Havas et al., 2017). En annan anledning var när kommunikationen brast mellan olika vårdgivare och olika personer i
sjukvårdspersonalen (Alharbi et al., 2014; Ferguson et al., 2013; Hazzard et al., 2017). Patienterna ansåg i vissa fall att de inte fått någon information
överhuvudtaget angående beslut om deras vård, diagnos och behandling (Alharbi et al., 2014; Ferguson et al., 2013). En del av patienterna upplevde att de inte blev hörda, och detta visade sig genom att sjukvårdspersonalen pratade med varandra om patienten mitt framför patienten men utan att involvera personen i samtalet. Detta gjorde att patienten kände sig osynlig och isolerad (Alharbi et al., 2014; Laird et al., 2015). Det var även svårt att få kontinuitet i sin vård, speciellt på sjukhus, då flera av patienterna tyckte att det var dålig koordination och
kommunikation och ett dåligt samarbete mellan sjukvårdspersonal (Hazzard et al., 2017).
17
4.2 Patienters erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik individ
Huvudkategorin patienters erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik
individ grundades i tre underkategorier som namngavs patienters erfarenheter av att berätta sin historia, patienters erfarenheter av delaktighet och
självbestämmande och patienters erfarenheter av att få stöd att hantera sin
sjukdom. Fem av artiklarna beskrev patienternas syn på vikten av att bli behandlad
och sedd som en unik individ (Adamson et al., 2016; Ferguson et al., 2013; Greenfield et al., 2014; Sharp, McAllister & Broadbent, 2016; Sladdin et al., 2017). Patienternas känsla av att bli sedda av sjuksköterskan speglade sig mycket i just medkännande från sjuksköterskan, det handlade om att sjuksköterskan förde vardagliga samtal med patienterna där samtalen inte bara handlade om patientens aktuella tillstånd utan även att sjuksköterskan visade intresse för patientens liv. Patienter som kände sig sedda bidrog till att återhämtningsförmågan stärktes och förtroendet för vården förbättrades, och de erfor att en grundsten var att
sjuksköterskorna såg dem som människor och enskilda individer (Sharp et al., 2016). Patienterna beskrev att sjuksköterskorna tog sig tid för dem och såg dem som individer. Detta gjorde att patienterna kände sig väl omhändertagna och värdefulla(Adamson et al., 2016; Sharp et al., 2016). Patienterna kände att de blev respekterade och sedda som en person när sjuksköterskorna lärde känna dem (Ferguson et al., 2013). När strategier och råd var individualiserade erfor
patienterna att vården var mer realistisk och hjälpfull, och när sjuksköterskorna fokuserade på det positiva upplevde patienterna en känsla av att vara mer än en sjukdom (Sharp et al., 2016; Sladdin et al., 2017). Patienterna kände att om de blev behandlade som en enskild individ så förstärktes deras relation till sjuksköterskan (Adamson et al., 2016; Howarth et al., 2014).
Två av artiklarna beskrev patienternas erfarenheter av att inte bli behandlad som en unik individ (Greenfield et al., 2014; Sladdin et al., 2017). När råd, strategier och information inte var skräddarsydda för individen sågs det som orealistiskt, generiskt och att det inte hjälpte patienterna (Sladdin et al., 2017). Vidare beskrev patienterna att de blev tillintetgjorda som personer när de inte blev sedda som en unik individ, och de kände att de blev tagna för givet (Greenfield et al., 2014).
18 Nio av artiklarna beskrev patienternas erfarenheter av att få berätta sin historia och bli hörd (Alharbi et al., 2014; Baumann, Peck, Collins & Eades, 2012; Greenfield et al., 2014; Havas et al., 2017; Hazzard et al., 2017; Howarth et al., 2014;
Koinberg et al., 2018; Sharp et al., 2016; Wolf et al., 2017). Patienter som fick en känsla av att bli hörda med empati bidrog till att förtroendet till vården förbättrades (Hazzard et al., 2017; Sharp et al., 2016; Wolf et al., 2017). När de psykosociala behoven blev uppmärksammade blev vårdupplevelsen positiv (Baumann et al., 2012; Greenfield et al., 2014). Vidare beskrev patienterna att sjuksköterskorna förstod deras situation och de kände sig uppmärksammade som enskilda individer (Howarth et al., 2014; Wolf et al., 2017). Patienterna erfor att sjuksköterskorna lyssnade på deras berättelse och visade intresse för deras personliga situation bortom sjukdomen (Alharbi et al., 2014; Koinberg et al., 2018). Några patienter erfor dock en frustration över att behöva berätta sin historia upprepade gånger, och de märkte att deras åsikt var oönskad och att deras berättelse var irrelevant
(Alharbi et al., 2014; Havas et al., 2017).
Tio artiklar beskrev patienters erfarenheter av delaktighet och självbestämmande (Alharbi et al., 2014; Bolster & Manias, 2010; Ferguson et al., 2013; Havas et al., 2017; Jakobsson et al, 2018; Laird et al., 2015; Sharp et al., 2016; Sladdin et al., 2017; Wolf et al., 2017; Wolf et al., 2019). När patienterna fick möjlighet att delta i sin vård ökade motivationen att ta en mer aktiv roll och känslan av säkerhet och kontroll inför framtiden (Alharbi et al., 2014; Havas et al., 2017; Sharp et al., 2016). När patienten blev delaktig i sin egen vård ökade även möjligheten att involvera familj och anhöriga, och de kände även att vården utgick ifrån engagemang och respekt (Jakobsson et al., 2018; Wolf et al., 2019). När
patienterna blev nekade eller inte fick möjlighet till självbestämmande och att delta i sin egen vård blev patienterna passiva i sin omvårdnad och samarbetet mellan vårdgivare och vårdtagare blev sämre (Sharp et al., 2016). Dessutom ökade känslan av sårbarhet och oro, och möjligheten att uttrycka sig själv minskade (Alharbi et al., 2014; Ferguson et al., 2013; Laird et al., 2015). Vissa av
patienterna erfor att de deltog genom att lyssna på sjuksköterskorna och acceptera deras beslut (Bolster & Manias, 2010; Wolf et al., 2017).
19 Fem av artiklarna beskrev patienternas erfarenheter av att få stöd att hantera sin situation och sjukdom när ett personcentrerat förhållningssätt tillämpades (Dudas et al., 2013; Havas et al., 2017; Koinberg et al., 2018; Sharp et al., 2016; Sladdin et al., 2017). Patienterna upplevde en större förmåga att hantera situationen, och det blev även lättare att acceptera sjukdomen (Koinberg et al., 2018; Sharp et al., 2016). Sjuksköterskorna blev en viktig och nödvändig partner i behandlingen (Koinberg et al., 2018). Osäkerheten som fanns kring sjukdomstillståndet minskade (Dudas et al., 2013). Patienterna upplevde att förståelsen kring sin sjukdom ökade, och självförtroendet att klara av sjukdomen hade ökat (Havas et al., 2017; Sladdin et al., 2017). Vidare beskrev patienterna att det var viktigt att sjuksköterskan tillhandahöll stöd, verktyg och råd för att hjälpa patienterna (Sladdin et al., 2017).
20
5. Diskussion
Detta avsnitt innehåller en sammanfattning av huvudresultaten som sedan går över till resultat, metod-och etikdiskussion. Studiens kliniska betydelse diskuteras, och följs åt av slutsats och förslag till vidare forskning.
5.1 Sammanfattning av huvudresultaten
Litteraturöversiktens resultat visade att när personcentrerad vård tillämpades och en förtroendefull relation etablerades fick patienterna ett stärkt självförtroende i relationen med sjuksköterskorna och motivation till att ta kontroll över sin sjukdom. När personlig kontakt var bristande blev relationen svag och hälsan försämrades hos patienterna. När kommunikationen och informationen var god erfor patienterna en förbättring i sin erfarenhet av vård och i sitt sjukdomstillstånd, och när den var bristfällig kände patienterna sig osynliga och isolerade.
Ett respektfullt och förstående bemötande av sjukvårdspersonalen bidrog till att patienterna kände sig sedda och bekräftade vilket resulterade i att patienternas förtroende för sjukvården ökade. Huvudresultatet visade också att patienterna uppskattade att den vårdande sjuksköterskan försökte lära känna patienten och skapa en relation, känslan av att få berätta om sitt liv och situation uppskattades av patienterna och det ökade känslan av välmående. Patienter som fick möjlighet att påverka beslut gällande sin omvårdnad och medicinering fick en ökad motivation till att återta kontrollen över sin situation och sitt liv. Patienter som inte fick möjlighet till självbestämmande kunde inta en mer passiv roll och känna sig oengagerad i sitt sjukdomstillstånd. Flera patienter beskrev också sjuksköterskans betydelse i att ge stöd och råd till patienterna, när sjuksköterskan stöttade
patienterna så ökade också tron om tillfrisknande.
5.2 Resultatdiskussion
5.2.1 Erfarenheter av relationen mellan patient och sjuksköterska
Enligt GPCC (2017) grundas personcentrerad vård utifrån tre nyckelbegrepp, det vill säga partnerskapet, patientberättelsen och dokumentation. Likheter kring aspekten partnerskap har funnits i denna litteraturöversikt, då patienters
21 del av fynden. De artiklar som avhandlade detta ämne beskrev att när
personcentrerad vård tillämpades ingav det patienterna självförtroende i relationen och det hjälpte dem att navigera i relationerna på ett effektivt sätt (Havas et al., 2017), och när patienterna blev bekräftade och trodda på skapades en
förtroendefull relation (Howarth et al., 2014; Sladdin et al., 2017). Tidigare forskning tyder på att om sjuksköterskan anpassar omvårdnaden utifrån patientens behov och förmågor så skapas ett förtroende för sjuksköterskan (McCormack & McCance, 2006; Ross et al., 2014). Detta förtroende är något som i sin tur kan utvecklas till ett partnerskap, en av de centrala aspekterna i personcentrerad vård (GPCC, 2017). Författarna av litteraturöversikten anser att förtroendet för sjuksköterskan är en grundsten i byggandet av en relation och ett partnerskap mellan patient och sjuksköterska då patienten är i en sårbar situation och måste lita på att sjuksköterskan agerar i enlighet med patientens bästa i åtanke. Författarna menar att om förtroendet brister försvåras sjuksköterskans omvårdnadsarbete, och patientens möjlighet att påverka och medverka i sin vård minskar.
Enligt GPCC (2017) är förtroendet en viktig grundsten för att patientens
individuella behov och förmågor ska kunna uppmärksammas av sjuksköterskan, därför måste sjuksköterskan balansera sin professionella kunskap mot patientens rätt till autonomi och integritet (GPCC, 2017). Likheter kring detta har funnits i litteraturöversikten, då patienterna erfor att autonomin och självständigheten stärktes (Adamson et al., 2016; Howarth et al., 2014), samt att vården utformades utifrån deras behov när personcentrerad vård tillämpades (Jakobsson et al., 2018). Detta är även något som tidigare forskning lyfter, nämligen att om personcentrerad vård tillämpas hamnar patienternas behov i centrum (Parley, 2001). För att
vårdbehoven ska uppmärksammas krävs det att relationen och partnerskapet grundas i en gemensam respekt för varandra (GPCC, 2017). Författarna finner detta intressant, då det i hög grad förespråkar vikten av att bevara patientens rätt till autonomi och integritet. Författarna menar även att det stärker argumentet att sjuksköterskan och patienten bör arbeta tillsammans i ett förtroendefullt och respektfullt partnerskap där bådas kunskaper och erfarenheter tas tillvara. Litteraturöversiktens författare anser att resultatet lyfter betydelsen av att sjuksköterskan kontinuerligt arbetar för att stärka relationen till patienten. I
22 resultatet visade det sig att när den personliga kontakten var bristande blev
relationen svag och patientens hälsa försämrades (Alharbi et al., 2014), och patienterna erfor att sjuksköterskan inte visade riktig omtanke för patienten (Sladdin et al., 2017). Detta kan möjligtvis förklaras med att sjuksköterskor ofta kan tycka det är svårt att implementera personcentrerad vård av olika anledningar, vilket beskrivs i tidigare studier (Kollstedt et al., 2019; Oxelmark et al., 2017; Parley, 2001; Prato et al., 2019; Van Belle et al., 2019). Trots att det av olika anledningar kan tyckas svårt att implementera personcentrerad vård menar författarna att sjuksköterskan inte får frångå principen om att alla patienter är en unik individ med egna individuella preferenser, behov och önskemål som ska respekteras och uppmärksammas. Författarna tror att om sjuksköterskan har detta tanke-och förhållningssätt främjar detta personcentrerad vård, och både
partnerskapet och patientberättelsen får möjlighet att lyftas fram och utvecklas i vårdkontexten.
Resultatet visade att patienterna ansåg att kommunikationen och informationen var god, medan andra ansåg att den var bristfällig. När den var god erfor patienterna en förbättring i sin erfarenhet av vård (Kullberg et al., 2019; Wolf et al., 2019), och de kände sig väl informerade om sitt sjukdomstillstånd (Wolf et al. 2017). När den var bristande upplevde patienterna att de inte fick delta i beslut om deras vård (Alharbi et al., 2014; Ferguson et al., 2013), och de kände sig osynliga och
isolerade (Alharbi et al., 2014; Laird et al., 2015). Detta är något som även
Oxelmark et al. (2017) tar upp, dock från sjuksköterskans perspektiv, att bristande kommunikation mellan patient och sjuksköterska försvårar arbetet med
personcentrerad vård. Patientlagen (PL, SFS 2014:821) beskriver även att det som utförs ska ske i samråd med patienten, något som författarna anser betonar vikten av situationsanpassad kommunikation och information. Författarna finner det intressant att både patienter och sjuksköterskor upplever att kommunikationen är en viktig aspekt, då det återspeglar personcentrerad vård ur både patienten och sjuksköterskans synvinkel. Det stärker även argumentet att lyssna till
patientberättelsen och upprätthålla en god kommunikation för att kunna utforma vården och dess mål utifrån patientens berättelse, där behov och förmågor kan identifieras. Kuluski et al. (2019) beskriver vidare att patienterna måste få en
23 möjlighet att förstå sin sjukdom, något som i enlighet med GPCC (2017)
förespråkar tillämpningen av personcentrerad vård med fokus på patienten och dennes livsvärld. Utifrån detta menar författarna att sjuksköterskan har en skyldighet att kommunicera informationen till patienten på ett för patienten
förståeligt sätt i ett öppet samtalsklimat. Författarna tror att detta kan skapa en god möjlighet för patienten att förstå sin sjukdom och ställa eventuella frågor eller lyfta oro och tankar.
5.2.2 Erfarenheter av att bli sedd och behandlad som en unik individ
I resultatet framkom det att många av patienterna uppskattade att sjuksköterskan bemötte dem med respekt utifrån den unika individ de är (Adamson et al., 2016; Ferguson et al., 2013; Greenfield et al., 2014; Sharp et al., 2016; Sladdin et al., 2017). Patienterna erfor att när de inte blev behandlade som en unik individ så fick de känslan av att bli tagna för givet (Greenfield et al., 2014), och vården blev orealistisk (Sladdin et al., 2017). När de blev behandlade som en unik individ stärktes återhämtningsförmågan (Sharp et al., 2016). Paralleller från detta resultat kan här dras till Svensk sjuksköterskeförening (2016a) som menar att alla
vårdande verksamheter utifrån ett personcentrerat förhållningssätt ska se varje unika individ och ge en likvärdig vård oavsett sjukdomstillstånd. Detta är något som även stämmer överens med personcentrerad vård enligt GPCC (2017). Författarna anser att sjuksköterskan måste se patienten som en unik individ för att kunna skapa ett partnerskap och se patientens behov och förmågor när
sjuksköterskan lyssnar till patientberättelsen, vilket gagnar både patienten och vården. Eftersom att återhämtningsförmågan stärks hos patienten menar författarna att ett personcentrerat förhållningssätt kan leda till kortare vårdtider och mindre kostnader för vården. Genom att arbeta med detta förhållningssätt anser även författarna att det gagnar omvårdnaden som utförs av sjuksköterskan, då det kan underlätta planeringen av fortsatt omvårdnad för patienten.
Två av de tre bärande delarna i personcentrerad vård är patientberättelsen och dokumentation, sjuksköterskan ska lyssna till patientens berättelse, och vårdplanen som utformas och dokumenteras ska utgå ifrån denna berättelse (GPCC, 2017). Patienterfarenheter som avhandlar dessa bärande delar framkom i resultatet som gör gällande att när de psykosociala behoven blev uppmärksammade så blev
24 vårderfarenheten positiv (Baumann et al., 2012; Greenfield et al., 2014),
förtroendet till vården förbättrades (Hazzard et al., 2017; Sharp et al., 2016; Wolf et al., 2017), och patienterna upplevde att sjuksköterskorna visade intresse för deras berättelse (Alharbi et al., 2014; Koinberg et al., 2018). Detta är resultat som liknar Koelewijn-van Loon et al. (2014) forskning som gör gällande att
vårdsituationen underlättas när sjuksköterskan tar sig tid till att prata med patienten. Detta är även något som Bristowe et al. (2019) beskrivit i sin studie, nämligen att när ett personcentrerat förhållningssätt tillämpas så möjliggör det för patienterna att lyfta sin oro för sjuksköterskan och känna att deras oro blir tagen på allvar. Svensk sjuksköterskeförening (2016a) menar att patientens erfarenhet av vården stärks på ett positivt sätt när personcentrerad vård tillämpas, vilket kan tydas i litteraturöversiktens resultat. Författarna hävdar att resultatet tillsammans med tidigare forskning och GPCC visar på att ett personcentrerat förhållningssätt inte bara gynnar patienten utan även vården och sjuksköterskan, eftersom att vårdsituationen och vårderfarenheten blir positiv. Författarna tror att
dokumentationsarbetet även underlättas om sjuksköterskan lyssnar till
patientberättelsen. Genom att göra detta har sjuksköterskan en god grund för att ställa omvårdnadsdiagnos och planera vidare åtgärder. Detta är något som styrks av MacDonald, Irvine & Coulter Smith (2015), som beskriver att patientens subjektiva upplevelse och erfarenheter är precis lika viktiga som den objektiva datan, det vill säga det som dokumenteras i journalen. Författarna menar därför att det är av stor vikt att sjuksköterskan lyssnar på patientens berättelse. Ett argument som överensstämmer med Clarke, Hanson & Ross (2003) och GPCC (2017), som menar att det ger ett bra utgångsläge för att arbeta personcentrerat.
Patienters erfarenheter av delaktighet och självbestämmande lyftes som en del av resultatet i litteraturöversikten. De artiklar som avhandlade detta ämne beskrev att patienternas motivation att bli mer aktiv i sin vård och känslan av säkerhet och kontroll inför framtiden ökade när patienten fick möjlighet till delaktighet och självbestämmande (Alharbi et al., 2014; Havas et al., 2017; Sharp et al., 2016). WHO (2020) beskriver att sjukvården ska utgå ifrån personcentrerad vård där individens behov och förmågor är i centrum, vilket kräver att individen får stöd till delaktighet. Vidare menar WHO (2020) att om vården fokuserar på individen så
25 ökar det patientens delaktighet, något liknar resultatet i litteraturöversikten. Tre tidigare studier stärker även resultatet, då de beskriver att delaktigheten ökar då sjuksköterskan tillämpar ett personcentrerat förhållningssätt (Bristowe et al., 2019; Jakobsson et al., 2020; Parley, 2001). Dessutom visar aktuell forskning att en viktig aspekt för patienten är att de får stöd för självbestämmande av hälso-och sjukvårdspersonal (Skea, MacLennan, Entwistle & N’Dow, 2014). Detta kan kopplas till de tre bärande delarna i personcentrerad vård (GPCC, 2017).
Författarna menar att sjuksköterskan måste ge patienten möjlighet till delaktighet och självbestämmande genom hela vårdförloppet; i partnerskapet, i
patientberättelsen och i dokumentationen. Sjuksköterskan ska se patientens behov och framförallt förmågor i patientberättelsen, och för att kunna identifiera behov och förmågor krävs det engagemang från sjuksköterskan för att skapa denna helhetsbild av patienten. En helhetsbild av patienten kan öka partnerskapet mellan sjuksköterska och patient som kan bidra till ökad delaktighet för patienten. En ökad delaktighet skapar en starkare relation mellan sjuksköterskan och patienten, vilket kan resultera i att vården blir mer personcentrerad.
Resultatet visar att när patienterna inte fick möjlighet till självbestämmande och delaktighet blev de passiva och samarbetet blev sämre (Sharp et al., 2016), och känslan av sårbarhet och oro ökade (Alharbi et al., 2014; Ferguson et al., 2013; Laird et al., 2015). Paralleller kan här dras till Oxelmarks et al. (2017) studie där sjuksköterskor menar att något som försvårar arbetet med personcentrerad vård är när patienterna intar en passiv roll. Det är något som författarna menar kan förklaras av en minskad möjlighet till delaktighet. Författarna menar att detta inskränker de tre bärande delarna i personcentrerad vård enligt GPCC, då partnerskapet och patientberättelsen blir lidande och i förlängningen även dokumentationen. Får patienten inte möjlighet till delaktighet tror författarna att det kan påverka möjligheten att skapa ett förtroendefullt partnerskap, vilket i sin tur kan led till att patientberättelsen inte får tillräckligt med uppmärksamhet och svårigheter att identifiera behov och förmågor kan uppstå för sjuksköterskan. Författarna argumenterar att dokumentationen då blir felaktig, då den inte speglar patientens verklighet. Detta argument stärker att sjuksköterskan ska arbeta utifrån personcentrerad vård enligt GPCC.
26 Ny forskning tyder på att patienter anser det vara av vikt för dem att med hjälp av hälso-och sjukvårdspersonal få stöd och en förståelse kring sitt aktuella
hälsotillstånd (Marca-Frances, Frigola-Reig, Menéndez-Signorini, Compte-Pujol & Massana-Morera, 2020). Detta är även något som GPCC (2017) lyfter, eftersom att partnerskapet grundar sig i en ömsesidig respekt för varandras kunskaper. Liknande resultat framkom i litteraturöversikten som gör gällande att när patienterna fick stöd att hantera sin sjukdom och situation utifrån ett
personcentrerat förhållningssätt blev sjuksköterskan en viktig partner (Koinberg et al., 2018), och patienterna betonade vikten av att sjuksköterskan tillhandahöll stöd och råd (Sladdin et al., 2017). Det stödjs av Hansson et al. (2017) tidigare
forskning som menar att vården blir mer stödjande och patientens välmående förbättras om personcentrerad vård tillämpas, vilket är i linje med
litteraturöversiktens resultat. Författarna hävdar att om sjuksköterskan och patienten tar vara på varandras kunskaper stärker det partnerskapet, och
sjuksköterskan kan utifrån patientberättelsen anpassa stöd, råd och strategier vilket kan leda till ett förbättrat mående för patienten. Om patienten får en ökad
förståelse för sitt sjukdomstillstånd tror författarna att det vardagliga livet blir lättare att hantera och oron över sjukdomen kan minska vilket i sin tur kan leda till att vårdens belastning underlättas i form av minskade besök och inläggningar som beror på oro och ångest över sjukdomen. Med tanke på detta finner författarna det av stor vikt att argumentera för att varje enskild sjuksköterska ska arbeta utifrån ett personcentrerat förhållningssätt där partnerskapet och patientberättelsen står i fokus.
5.3 Metoddiskussion
Examensarbetet är utformat som en litteraturöversikt enligt Friberg (2017). Detta ger vägledning för litteraturbaserade examensarbeten och denna källa har
författarna av detta arbete valt att arbeta med som utgångspunkt.
Databaser som använts för att söka fram relevanta och trovärdiga artiklar är
CINAHL, Pubmed samt PsycINFO. Dessa databaser valdes ut av författarna för att de publicerar relevant forskning kring det valda syftet. Östlund (2017) beskriver
27 att det ses som en styrka om författarna använder olika databaser med inriktning inom omvårdnad när val av informationskällor till litteraturöversikten sker. Pubmed är en databas som publicerar mycket medicinsk forskning, dock har författarna även funnit relevant forskning kring omvårdnad på Pubmed och därför användes denna databas. CINAHL är en stor databas som fokuserar mest på att publicera artiklar gällande omvårdnadsforskning. Den tredje databasen som använts är PsycINFO, denna databas publicerar främst forskning kring de psykologiska perspektiven inom omvårdnad. En fördel med att använda olika databaser är att chansen till att finna relevanta artiklar av god kvalité ökar, användandet av flera databaser ökar även författarnas kunskap kring de olika databaserna och dess skillnader och likheter, vilket bör ses som en styrka. Sökorden som använts till litteraturöversikten och utifrån det valda syftet validerades av bibliotekarie. Författarna till litteraturöversikten fann samma artiklar i sökresultaten ett antal gånger när sökningarna genomfördes med angivna sökord i olika kombinationer, vilket bör ses som en styrka. Detta stärks även av Henricson (2017), som beskriver att det tyder på att sensitiviteten i sökningarna som genomförts har varit hög vilket i sin tur bör ha ökat litteraturöversiktens trovärdighet.
I urvalet av artiklar var ett av inklusionskriterierna bland annat att sökningarna skulle utmynna i artiklar som var peer-reviewed. Eftersom att detta innebär att alla artiklar har bedömts som vetenskapliga efter granskning av experter inom ämnet innan publicering bör detta ses som en styrka. Henricson (2017) menar även att det stärker trovärdigheten. Artiklarna som valdes ut skulle ha varit publicerade mellan år 2010-2019, detta för att författarna av litteraturöversikten ville ha en relativt aktuell forskning inom det valda syftet. Begränsningen för årtalen då artiklarna publicerats kan vara både till för och nackdel, som nämnt ovan så ger
begränsningen en mer aktuell forskning, samtidigt så har några intressanta artiklar valts bort för att de publicerats innan 2010. De inkluderade artiklarna föll inom ramen för litteraturöversiktens begränsningar och med det menas att artiklarna som inkluderades hade trovärdig forskning som var publicerad inom max en nio-års gräns. Författarna fann det något svårt att hitta tillräckligt med artiklar som svarade på syftet, därför gjordes sekundärsökningar.När författarna lade till ordet somatisk
28 vård vid sökningen minskade antalet sökträffar och resulterade i att sökningen blev mycket begränsad. Författarna valde då istället att ta bort sökordet och läsa
noggrant så att alla artiklar som valdes handlade om somatisk vård.
Inledningsvis ämnade författarna att endast inkludera artiklar med hög kvalitet, men under arbetets gång med sökning och kvalitetsgranskning insåg författarna att det fanns svårigheter med att finna tillräckligt med artiklar som höll hög kvalitet och som var relevant med tanke på syftet. Författarna tog därför beslutet att även inkludera artiklar med medelhög kvalitet. För att litteraturöversikten ska uppnå hög trovärdighet menar Henricson (2017) att kvalitetskravet bör uppfyllas. Detta innebär att trovärdigheten i litteraturöversikten kan ha påverkats när beslutet om att inkludera artiklar med medelhög kvalitet togs. Författarna anser dock att syftet har besvarats vilket i sin tur medför att trovärdigheten nödvändigtvis inte har sjunkit. Enligt de granskningsmallarna som användes höll artiklarna mellan 64-86 procents vetenskaplig kvalitet, se bilaga 3 och 4. Tretton av de inkluderade
artiklarna hade kvalitativ design, fyra hade kvantitativ design och en hade mixad metod som design. Den artikel som hade mixad metod kvalitetsgranskades med hjälp av både den kvalitativa och den kvantitativa granskningsmallen, men då det efter granskning framkom att endast den kvalitativa datan var relevant utifrån litteraturöversiktens syfte exkluderades därför den kvantitativa datan. Utifrån det valda syftet är således majoriteten av de valda artiklarna av kvalitativ metod, detta för att författarna ansåg det mer trovärdigt att välja dessa för att så bra som möjligt kunna besvara syftet där patienters erfarenhet efterfrågas.
Under arbetets gång har litteraturöversiktsförfattarna haft fortlöpande kontakt med en handledare och fått kontinuerlig feedback. Grupphandledning har även
genomförts ett flertal gånger. Detta är något som Henricson (2017) beskriver stärker trovärdigheten av examensarbetet. Därav menar författarna att detta kan ses som en styrka. Författarna av litteraturöversikten kvalitetssäkrade dataanalysen genom att läsa artiklarna och identifiera patienters erfarenheter gemensamt.
Författarna genomförde även gemensamt skapandet av huvud-och underkategorier. Henricson (2017) beskriver att detta kan ses som en styrka.
29 Artiklarna som inkluderades i litteraturöversikten har sitt ursprung i sex olika länder i världsdelarna Europa, Nordamerika och Oceanien. Detta torde innebära att resultatet till viss del är överförbart, vilket enligt Henricson (2017) är en styrka. Något som talar emot att resultatet är överförbart är dock att ländernas skilda sjukvårdssystem är något som kan ha påverkat respondenternas erfarenheter av personcentrerad vård. Detta är även något som Henricson (2017) nämner.
Svårigheter uppstod ibland med att översätta artiklarna då engelska inte var författarnas modersmål, då användes Nationalencyklopedins stora engelska ordbok. Detta för att minska möjlig påverkan på analysen.
5.4 Etikdiskussion
För att få genomföra forskning krävs det att det finns ett etiskt godkännande eller samtycke från deltagarna i studien (World medical Association, 2018). Alla artiklar som inkluderades i litteraturöversiktens resultat utgick ifrån studier som hade blivit godkända av etiska kommittéer, vilket författarna anser stärker arbetets trovärdighet.
För att säkerställa att texten i artiklarna har omformulerats så har alla artiklar skrivits om i egna ord och meningsuppbyggnader, detta för att säkerställa att ingen plagiering gjorts. Att ha en objektiv och neutral inställning till artiklarna är också viktigt enligt Forsberg & Wengström (2013), varje artikel har därför lästs med ett kritiskt förhållningsätt. Något som kan vara problematiskt är när författarna inte har engelska som modersmål, och då är det viktigt att vidta åtgärder för att undvika partiskhet, missförstånd och eventuella feltolkningar (Kjellström, 2012). Därför har författarna använt sig av engelskt-svenskt lexikon när svårigheter uppstått med att förstå vissa ord eller innehållet i de valda artiklarna.
5.5 Klinisk betydelse för samhället
Genom att belysa patienters erfarenheter av personcentrerad vård så lyfts värdefull information fram till sjukvårdspersonal om vikten av att tillämpa ett
personcentrerat förhållningssätt till alla patienter. Litteraturöversikten belyser patienternas erfarenhet och känslor vilket ger sjukvårdspersonal en god insikt i hur det upplevs att vara patient. Resultatet i denna litteraturöversikt kan öka kunskapen
