Den hållbara kärleksrelationen
Fem heterosexuella pars upplevelser om essensen i en lycklig
och varaktig kärleksrelation
Rosanna Wiklund
C-uppsats i psykologi, VT 2020 Kurskod: PSA122
Handledare: Wanja Astvik Examinator: Per Lindström
Den hållbara kärleksrelationen
Fem heterosexuella pars upplevelser om essensen i en lycklig och
varaktig kärleksrelation
Rosanna Wiklund
Tidigare forskning har konstaterat att grundläggande element för en funktionell kärleksrelation är ett givande och tagande, ett behov av den andre, romantik samt kamratskap. Den här studiens syfte var att undersöka vad som karaktäriserar en fungerande och lycklig kärleksrelation mellan en man och en kvinna och vad det är som får den att bli varaktig. Syftet besvarades genom en kvalitativ metod och genomfördes med semistrukturerade intervjuer. Fem par som enligt egen utsago ansåg sig vara lyckliga och som uppfyllde kriteriet att ha levt ihop under minst 15 år deltog i studien. De var i åldrarna mellan 34–55 år och hade levt tillsammans med varandra under 19–36 år. 8 teman uppstod som tillsammans identifierar vad som karaktäriserar en lycklig och varaktig kärleksrelation. Resultaten bidrar med kunskaper om vilka komponenter som individer upplever som betydande för att upprätthålla en lycklig relation och vad som får den att bli varaktig.
Keywords: long-term relationships, happiness, lasting, love relationship
Inledning
I sökandet efter en hållbar relation så handlar det för många om att hitta rätt person att leva sitt liv tillsammans med. I det samhälle vi lever idag tycks det istället vara desto mer flyktighet kring relationer och skilsmässor och separationer ses inte som något konstigt eller felaktigt. Det syns genom många och kortvariga relationer och svårigheter med att bibehålla en relation som är lycklig och fungerande på sikt. I föreliggande studie är avsikten att fokusera på de hållbara kärleksrelationerna och att undersöka hur dessa upprätthålls över lång tid. Studien avgränsar sig till kärleksrelationer mellan heterosexuella par.
Fromms kärleksbegrepp
Kärleken och dess varaktighet mellan två vuxna individer som inte är biologiskt relaterade till varandra beskriver psykologen, samhällsteoretikern och filosofen Eric Fromm (1956) att kärlek är en konst där vi på samma sätt som när vi vill lära oss vilken annan konst som helst måste bete oss på ett liknande sätt. För det krävs att kunna både teori och praktik om konsten kärlek samt att man ska öva sig fram i både teori och praktik för att ha möjlighet att kunna bli mästare i konsten kärlek. Utöver dessa två delar behövs en tredje del för att kunna bli mästare, att övandet till mästerskapet måste bli till en hjärtesak för en för att kunna lyckas. Vidare hävdar Fromm att varande kärlek är en ständigt pågående aktivitet som i första hand är ett givande, inte ett tagande. Kärlek innefattar den fysiska intimiteten, den sexuella attraktionen, men den räcker enbart för stunden och för att kärleken inte ska vara kortsiktig utan även varaktig efter
att den fysiska föreningen tillfredsställts krävs det en förening i ett möte mellan två människor som är intimt på ett annat plan än det fysiska. Att kunna prata om sitt privata liv, att kunna vara den man är oavsett om det är bra eller dåligt, kunna berätta om sina farhågor och om sina förhoppningar, mötet i ett gemensamt intresse för det som finns i omgivningen. Intimiteten innefattar även stunder där partners i en relation öppet kan visa hat och vrede. Vidare beskriver Fromm att när kärlek är på riktigt och inte bara är en kortvarig erotisk och sexuell attraktion gentemot en annan människa så har den en enda förutsättning, ”att jag älskar min innersta varelse och upplever den andra personen i hennes eller hans innersta varelse” (Fromm, 1956, s. 64).
Montgomery och Sorell (1997) gjorde en studie gällande om det fanns en skillnad mellan män och kvinnor i äktenskapet till kärleksinställningen och tillfredsställelse beroende på vilket stadie i familjelivet de var. Resultaten visade att det inte skiljer sig nämnvärt mellan männen och kvinnor i deras kärleksinställning i de olika faserna i familjelivet. Samt att det som visar på högst tillfredsställelse i äktenskapet är när parterna har en hög nivå av fysisk och emotionell attraktion till varandra samt en osjälvisk och altruistisk kärlek där parterna prioriterar varandras behov.
Detta kan vävas samman i Fromms beskrivning ovan av vad som är de viktigaste pusselbitarna i varaktig kärlek. Fromm (1956) förklarar vidare att varaktig kärlek även har en viktig faktor som heter vilja. Att älska en annan människa är inte i sig en känsla, utan ett avgörande hos en person, ett löfte om att vilja fortsätta leva ihop. För att vidare få en relation att bli varaktig krävs kärlek, som syns i formen av sexuell tillfredsställelse och kärlek i form av teamwork mellan två individer.
Anknytningen och dess påverkan på relationer i vuxenlivet
I sökandet efter den rätte och hur man behåller en varaktig relation så behövs en mer ingående inblick i hur vi människor blir till de vi är och vad det är som gör att vi är på olika sätt i relationer. Anknytningsteorin (Bowlby, 2010) betraktar förutsättningarna för att binda intima och känslomässiga band till dem som står en närmast som grogrund från födseln och ända in i ålderdomen. Till en början sker anknytningen till föräldrar, vilka förväntas att skydda, stötta och trösta sitt barn. Om barnet växer upp till att bli vuxen under normala förutsättningar, så kommer dessa anknytningsband att kompletteras med nya band, men då istället till en partner som kommer att verka och fungera på ett hälsosamt sätt för båda parter i en vuxenrelation, förutsatt att båda parterna vuxit upp under normala förutsättningar.
Mary Ainsworths (Blehar, Ainsworth, Waters, & Wall, 2015) formade tre huvudmönster för anknytning. Det första mönstret är trygg anknytning som innebär att barnet har en tillit till sin förälder att den alltid finns där i närheten och hjälper barnet om det möter på situationer som är svåra eller skrämmande. I vetskapen om detta gör det att barnet vågar utforska världen på ett nyfiket sätt. Det andra mönstret som Ainsworth beskriver är otrygg ambivalent/motspänstig
anknytning som innebär att barnet inte vet om föräldern kommer att finnas i närheten och hjälpa
barnet under situationer som det är i behov av sin förälder. Osäkerheten resulterar i en bestående separationsångest, barnet blir klängig och rädd för att utforska världen där ute. Detta mönster ser ut likt detta med anledning av att föräldern ibland finns där och hjälper barnet när den behöver, och ibland inte samt att att föräldern använder hot om att indirekt överge barnet för att kunna utöva kontroll över det. Det tredje mönstret som Ainsworth beskriver är otrygg
undvikande anknytning som innebär att barnet inte över huvudtaget tror att föräldern kommer
finnas där till undsättning vid svåra och skrämmande situationer, utan redan förväntar sig att bli bortstött. Ett sådant barn kan senare i livet försöka leva utan kärlek och stöd från sin omgivning och strävar efter att bli känslomässigt självständig och kan senare i livet utveckla
ett falskt jag. Vidare beskriver Ainsworth att ju mer barnet växer upp och blir självständigt så omvandlas de här mönstren till egenskaper hos individen och det leder till att individen då överför mönstret på nya relationer i vuxen ålder. Beroende på vilken slags anknytning en individ fått under sin uppväxt påverkar det sålunda hur individen fungerar i en kärleksrelation i sitt vuxna liv.
Vidare har anknytningsteorin banat väg för Emotionellt fokuserad parterapi (EFT) skapad av Sue Johnson på 1980-talet, som utvecklade en behandling för par som fastnat i en ond cirkel av interaktion i relationen, och Johnsons antagande var att den grundläggande anknytningen var det som låg bakom problemen i relationen. Vid EFT är fokus att förändra kedjan i reaktionen på det sätt vi tidigare känslomässigt reagerat vid problematiska tillstånd gentemot partnern, att bilda ett nytt och positivt samspelsmönster samt att skapa en trygg plats för anknytning mellan parterna (ICEEFT - The International Centre for Excellence in Emotionally Focused Therapy, 2020; Stockholm EFT Center, 2020). Forskning om EFT (Beasley & Ager, 2019) som undersökt effekterna av den här behandlingen visar att EFT är en effektiv behandling för att uppnå tillfredsställelse i äktenskapet samt att behandlingen leder till förändringar hos parterna som förbättrar relationen och att dessa förändringar även efter avslutad behandling förblir positiva.
Varför separerar vi?
År 2019 var det så många som 25 408 skilsmässor i Sverige och det året var drygt en miljon människor även skilda i Sverige enligt SCB (Statistiska centralbyrån, 2020). Forskning om varför vi väljer att separera eller ta ut skilsmässa finns i en studie av Hawkins, Willoughby och Doherty (2012), där studerades vad paren i ett äktenskap ansåg vara orsaksfaktorerna till att äktenskapet slutat fungera, och resultaten visade att 55% av parterna uppgav att de vuxit ifrån varandra och 53% uppgav att parterna inte längre kunde prata med varandra. I en annan studie med liknade resultat som ovan, gjord av Strizzi, Sander, Cipric och Hald (2020) visade resultaten att de överlägset vanligaste motiven till varför äkta makar valde att ta ut skilsmässa i första hand var brist på kärlek och intimitet, därefter följde kommunikationsproblem, brist på sympati, förtroende och/eller respekt mellan parterna samt att man hade vuxit ifrån varandra.
Musick och Michelmore (2015) gjorde en studie om den äktenskapliga stabilitetsförändring som sker över lång tid med datainsamling 1995 och 2005–2006. Här fanns olika grupper baserat på vilken ordning man blivit sambo, gift sig och skaffat barn och resultatet ifrån första undersökningen 1995 visade att sannolikheten att separera var lägre om man gift sig innan man fått barn jämfört med om man gift sig efter man fått barn. Undersökningen 2005–2006 visade att sannolikheten för att separera inte hade betydelse för i vilken ordning man blivit sambo, gift sig och skaffat barn. Däremot var sannolikheten för att separera här istället högre för de par som valt att fortsätta leva som sambos och inte gift sig vare sig innan eller efter man fått barn. Däremot var sannolikheten för separation mindre om paren skaffat fler än ett barn tillsammans jämfört med om de bara hade ett barn.
Vad forskningen säger om lyckliga och fungerande relationer
Det finns även viss forskning om hur vi människor kan lyckas med att få en relation att fungera på sikt och vilka viktiga bitar det är som behövs för att kunna upprätthålla en lycklig relation med hög tillfredsställelse. En studie av lyckliga par i Iran (Daneshpour, Asoodeh, Khalili, Lavasani, & Dadras, 2011) visade att framgångsfaktorerna för ett lyckligt äktenskap var då paren visade engagemang och tillit till varandra, rådgjorde sinsemellan, gav ömsesidig intimitet
gentemot varandra, löste problem tillsammans, arbetade tillsammans vid uppfostran av barnen, delade samma inställning till livet och uttryckte kärlek till varandra.
En studie (Curtis, 1983) om vilka element som innefattas i funktionella respektive dysfunktionella kärleksrelationer visade att de element som ses som grundläggande för funktionella kärleksrelationer är (1) behövandet, (2) givandet, (3) romantik och (4) kamratskap. En annan studie (Walters, Lykins, & Graham, 2019) visade att kvinnor mellan 18–30 årsålder som var tillfredsställda i sina relationer med sina partners hade att göra med att deras partner visade uppskattning för deras kroppar, vilket resulterade i ett bra sexliv i dessa förhållanden. Yucel (2016) undersökte vilka faktorer som leder till att äktenskapet förblir stabilt respektive vad som gör äktenskapet instabilt. Här visade resultaten att vid högre äktenskaplig- och sexuell tillfredsställelse och färre konflikter hade man mer stabilt äktenskap.
I en annan studie (Overall & McNulty, 2017) undersöktes hur relationen påverkas beroende på vilken slags kommunikation under konflikter partners har. Resultaten visade att för att relationen ska fungera behöver man ta allvarliga problem som uppstår direkt till ytan och åtgärda dessa tillsammans med partnern. Däremot kan det leda till skada i relationen om den andre partnern inte är lyhörd inför problemet. Vid allvarliga konflikter tar relationen även skada på sikt om problemen emellanåt inte tas upp. Vid konflikter som är mindre allvarliga tar dock relationen inte skada av att sopa problemen under mattan emellanåt. Sammanfattningsvis visar studien att partners måste anpassa sin kommunikation vid konflikter efter sina kontextuella krav som de ställs inför för att lyckas bygga sunda och lyckliga relationer.
Ovanstående forskning beskriver en likartad bild av vilka framgångsfaktorerna är för en lycklig relation och där ses en tydlig bild av ömsesidig närhet, intimitet i form av sexuell tillfredsställelse, lyhördhet, vikten av kommunikation, att ge och ta samt att sträva mot samma mål. Hur lyckliga par emellertid hanterar sina konflikter visar resultaten i en studie gjord av Rauer, Sabey, Proulx och Volling (2019) där lyckliga par fick redogöra för sina problem de hade i relationen att de problem som fanns i relationen var relativt små och lätta att lösa, men att problemen var mindre vid högre ålder än vid lägre ålder. I en annan studie av Hatch och Bulcroft (2004) undersöktes konflikter i äktenskap, där visade resultaten att meningsskiljaktigheter inom äktenskapet minskar ju längre man varit gifta om båda parterna anpassar sig efter varandra, däremot kan även ett längre äktenskap leda till mer oenigheter om anpassningen inte finns. Detta kan vävas samman med anknytningsteorin som beskrivits ovan i att beroende på de byggstenar man haft under sin uppväxt i sina relationer spelar de antagligen en avgörande roll i hur man är i en relation tillsammans med en partner i vuxen ålder, samt att man hanterar uppkommande händelser i relationen utifrån hur man är formad genom livets gång. Beroende på vilket anknytningsmönster en individ har som utgångspunkt utifrån ovanstående beskrivning av Bowlbys (2010) anknytningsmönster, så hanterar individen antagligen konflikter på olika sätt beroende på vilka erfarenheter hen har.
En vidare aspekt av hur pass lika eller olika två parter är i en relation, eventuellt beroende på parternas olika erfarenheter kring relationer under uppväxten kan spela roll i hur individer tenderar att fungera tillsammans. En studie av Shiota och Levenson (2007) gjord med ett Big Five personlighetstest, där likheter och skillnader studerades mellan partners personligheter och äktenskaplig tillfredsställelse under en tid på tolv år, visade att om man var relativt lika personlighetsmässigt hade man en lägre grad av äktenskaplig tillfredsställelse över den totala perioden samt att olikheter tyder på högre grad av äktenskaplig tillfredsställelse.
Syfte och frågeställning
Syftet med den här studien är att undersöka vad som karaktäriserar en fungerande och lycklig kärleksrelation mellan en man och en kvinna och vad det är som får den att bli varaktig. Studien
kan fylla kunskapsluckor kring det som inte redan finns med i den tidigare forskningen gällande långvariga kärleksrelationer, där förhoppningen med denna studie är att mer ingående kunna fånga upplevelser kring essensen i den varaktiga kärleksrelationen. Vid sökning av tidigare forskning om långvariga kärleksrelationer framgick att forskningen här inte verkar omfattande liksom att många studier genomförts med enkäter. Här är avsikten att undersöka erfarenheter och upplevelser hos individer som ingår i en långvarig och lycklig kärleksrelation. Huruvida vi människor lyckas behålla en relation som baseras på lycka och kärlek verkar bero på våra tidigare erfarenheter och förutsättningar. Den här studien inspireras därför av Bowlbys anknytningsteori samt Fromms teori om kärlek och dessa två kommer till viss del användas som ett teoretiskt perspektiv, men studien styrs inte helt av dessa teorier utan att det finns en öppenhet gentemot andra perspektiv att förstå hållbara kärleksrelationer. Frågeställningen för den här studien är följande: Vilka kvaliteter upplevs karaktärisera en hållbar kärleksrelation?
Metod
Deltagare
Kriterierna för deltagandet i studien var heterosexuella par som levt tillsammans under minst 15 år, som enligt egen utsago ansåg sig vara lyckliga. Utifrån det användes ett handplockat urval och dels ett snöbollsurval. Det handplockade urvalet gjordes via personliga kontakter och snöbollsurvalet skedde genom de deltagare som kände till andra par som uppfyllde kriterierna för studien. Deltagarna i snöbollsurvalet har sedan kontaktats av författaren via telefon med en förfrågan om deras deltagande. Ingen ersättning utgick till deltagarna.
Totalt 5 heterosexuella par deltog i studien och deltagarna var i åldrarna mellan 34–55 år, och de hade levt tillsammans med varandra under 19–36 år. Samtliga av deltagarna hade minst två barn, två av paren hade vuxna barn, två av paren hade tonårsbarn och ett par hade mindre barn i skol- och förskoleåldern.
Material
Datainsamlingen gjordes med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Detta innebar att frågorna som ställdes kunde generera svar som ledde in på olika håll beroende på hur deltagarna själva såg på frågorna utifrån sin kärleksrelation, så beroende på de svar som deltagarna gav såg således följdfrågorna lite olika ut. Basfrågorna i intervjuguiden inleddes med frågor om deltagarnas ålder samt hur många år de levt tillsammans med sin partner. Därefter fick deltagarna svara på tre allmänna frågor kring kärleksrelationer, den första frågan var att man idag har möjlighet att själv välja sin partner då inga yttre band håller fast par vid varandra och vad de tänker kring detta med att ständigt välja sin partner. Den andra frågan var hur deltagarna tänkte kring att man idag tenderar att endast vara med sin partner så länge det ger en själv tillräckligt mycket med tillfredsställelse. Den tredje och sista frågan som deltagarna fick reflektera kring var ämnet separationer och hur dagens samhälle ser ut med kortvariga relationer och vad deltagarna trodde var orsaken till att så många i vårt samhälle väljer att separera.
Vidare var intervjuguiden uppdelad i två delar, där den första delen syftade till att ringa in kärlekens innebörd. Där ställdes frågor till deltagarna om vad kärlek är för dem, hur det visar kärlek för varandra och vad deltagarna ansåg var grundkomponenterna i deras kärleksrelation.
Deltagarna fick även berätta om vad de gör för att upprätthålla sin kärleksrelation i vardagen samt berätta om sina likheter och olikheter. I det sammanhanget ställdes sedan en följdfråga om hur deltagarna ansåg att deras egen uppväxt påverkat hur dom hanterar och lever i sin kärleksrelation som vuxen. Avslutningsvis i den första delen ställdes frågorna: ”Begreppen trygghet och tillit, vad betyder de i er kärleksrelation?” och ”Närhet till sin partner och att kunna visa sig sårbar, hur ser det ut i er relation?” för att kunna ringa in hur viktiga dessa komponenter är för kärleksrelationens hållbarhet.
Intervjuguidens andra del syftade till att ringa in kärleksrelationens olika faser genom åren som de levt tillsammans. Frågan som ställdes inledande under denna del var: ”Hur löser ni era problem och hur har det förändrats genom åren?”. Sedan fick deltagarna berätta om hur barnen har påverkat kärleksrelationen samt hur deltagarna ansåg att deras relation förändrats genom åren.
Individuella intervjuer med mannen respektive kvinnan i paret genomfördes inledningsvis, vilka omfattade cirka 25 minuter per person. Efter de individuella intervjuerna genomfördes en gemensam intervju med respektive par där de tillsammans fick diskutera fritt kring frågorna och deras svar samt tillägga om det kommit upp några funderingar som de ville prata om gemensamt. De gemensamma intervjuerna varade cirka 20 minuter. Det inspelade materialet per par omfattade således totalt cirka 70 minuter. Efter genomförda intervjuer så transkriberades och sammanställdes intervjuerna ordagrant, vilket resulterade i sammanlagt 31 sidor material och snittet för varje enskild intervju var ca 2.5 sidor, och för de gemensamma ca 1 sida transkriberat material.
Procedur
Deltagarna kontaktades delvis genom telefon och delvis genom personliga möten där de delgavs en kortare presentation av studien och tillfrågades om intresse att delta. Efter godkännande om deltagande valdes en tid och plats ut för intervjuerna. Fyra par intervjuades i sina hem och ett par över telefonen. Deltagarna fick innan intervjuns början ta del av ett missivbrev där innehållet beskrev att syftet med den här studien handlade om att undersöka vad som karaktäriserar en fungerande och lycklig kärleksrelation mellan en man och en kvinna och vad det är som får den att bli varaktig. Innehållet i missivbrevet innefattade också att intervjun skulle spelas in samt hur lång tid som intervjun skulle vara. Vidare innehöll missivbrevet även en genomgång av Vetenskapsrådets (2017) forskningsetiska principer som innebär att deltagandet var frivilligt och att det när som helst under intervjun gick bra att avbryta sitt deltagande. Där förklarades också att det insamlade materialet skulle behandlas konfidentiellt, d.v.s. att ingen obehörig skulle kunna ta del av den information som deltagarna gett under intervjuns gång samt att det insamlade materialet endast skulle användas till studiens syfte och sedan förstöras. Det informerades även om att namn skulle plockas bort så deltagarna skulle få känna sig skyddade. Deltagarna meddelades efter missivbrevets genomgång även att de skulle få tillgång till den färdigställda uppsatsen via e-post. Intervjuerna ledde till en hel del reflektioner hos paren då frågornas karaktär fick dem att fundera på sådant de inte gör annars i sin vardag. Detta resulterade i stundvis hetsiga diskussioner paren sinsemellan, men i sin helhet var paren överens i sina svar på frågorna. Konfidentialiteten är en aspekt som varit framträdande i denna studie då deltagarna i den här studien berättat ingående och avskalat om sina liv, som för dem kunde kännas utlämnande stundvis.
Inledningsvis lästes materialet igenom i sin helhet, namn togs bort och ersattes med IP1-10 och sedan skrevs transkriberingarna ut. Databearbetningen användes med en blandning av både ett induktivt och ett deduktivt förhållningssätt, eftersom studien har en viss inspiration av Bowlbys (2010) anknytningsteori samt Fromms (1956) teorier om kärlek. Sedan påbörjades en tematisk analys av det transkriberade materialet som enligt Braun och Clarke (2008) innebär att man i sin data söker efter mönster och återupprepningar i texterna som sammanställs i för materialets innehåll till olika teman.
Först ströks överflödiga och för studien oviktiga utläggningar och sedan lästes materialet igenom i sin helhet några gånger för att få en djupare förståelse för deltagarnas berättelser och för att lära känna materialet. I analysens första del markerades ord och meningar som var relevanta för att kunna besvara frågeställningen och detta gjordes med hjälp av olika färger. De ord och meningar som beskrev liknade saker markerades med samma färg för att hela tiden hålla ordning på vilka delar som hörde ihop i materialet. De ord och meningar som markerats sorterades sedan tillsammans efter de färger de markerats med i materialet. När alla markerade ord och meningar sorterats efter färg bildade de tillfälliga teman och jämfördes sedan med varandra för att kontrollera att de tillfälliga teman som beskrev likartade ord hamnade med varandra under ett gemensamt tema. Temana arbetades successivt ner från elva tillfälliga teman till totalt åtta slutgiltiga teman som sedan fick varsin benämning. Vart och ett av de åtta teman exemplifieras med citat under resultatet för att framföra deltagarnas berättelser ännu tydligare.
Resultat
Analysen av vad som karaktäriserar en hållbar kärleksrelation resulterade i totalt åtta teman som tillsammans besvarar frågeställningen. Dessa teman var: Att vilja varandras sällskap; Att kunna skratta tillsammans; Ömsesidig omtanke om varandra; Ge varandra eget utrymme; Trygghet och tillit; Kommunikation och samarbete; Respektera och acceptera varandras olikheter, samt; Fysisk närhet och ett tillfredsställande sexliv.
Ovanstående teman som studien resulterade i är ordnade efter graden av konsensus hos deltagarna, där det första temat är baserat på upplevelser som är återkommande genom alla intervjuade deltagare. Under tema fem till och med sju skiljer det sig dock inte i konsensus hos deltagarna, då deltagarna är överens i sina berättelser. Det sista temat var dock inte av lika stor betydelse genom analysens gång, därav landade det sist i ordningsföljden. Nedan redovisas alla teman ingående med tillhörande citat.
Att vilja varandras sällskap
Det första temat handlar om det mest återkommande hos deltagarna där de fäster stor vikt vid att man måste ha en vilja att vara med varandra och vikten av att också kunna vara med varandra dygnet runt. Några av deltagarna reflekterade kring hur de anser att många idag inte klarar av att umgås en hel semester ihop utan att bli irriterade och less i varandras sällskap. Detta var oerhört viktigt för deltagarna att man för att få en relation att bli varaktig, kan stå ut med varandra och faktiskt trivas i varandras sällskap. Det intervjuade paren beskrev att det fanns en vilja att göra mycket tillsammans i vardagen och ett ömsesidigt engagemang i att ta sig tid för varandra om den inte alltid räcker till. Att ta sig tid för varandra var också viktigt för att undvika att relationen blir slentrian. Med viljan av varandras sällskap var även upplevelsen att det är
viktigt att man är bästa vän med sin parter. IP 2 (i gemensamt samtal) beskriver vad det innebär att vara bästa vän med sin partner så här: ”Hon är min bästa vän… för vi kan liksom prata med varandra om allt, jag kan vara mig själv till hundra procent i hennes sällskap (…) att bara också kunna vara med varandra, utan att behöva prata…” Deltagarna ansåg att utan vänskapen är det svårt att vilja vara med sin partner och stå ut med denne i längden. Upplevelsen av att vilja varandras sällskap beskrev en deltagare som en känsla som bara finns där inombords:
Det finns en sorts vilja att vilja vara tillsammans. Känslan man har inom sig när man är med varandra. Går man runt och stör sig och är irriterad på den andra jämt och ständigt kommer det inte att fungera, är man inte det så kommer det att fungera (…) det handlar om att man måste trivas i varandras sällskap och att hos ens partner är där man får energi och inte tvärtom (IP 2).
Att kunna skratta tillsammans
Det andra temat som deltagarna återkommande beskrev i sina berättelser var betydelsen av att kunna skratta och ha kul tillsammans. Att kunna skratta ansåg deltagarna var en nödvändighet och superviktigt, för att kunna trivas fullt ut i varandras sällskap och för att må bra. Skrattet i sig ansåg deltagarna generar lycka. En deltagare beskrev att det var viktigt att kunna skratta med sin partner då livet i övrigt oftast måste tas på stort allvar, så genom att kunna ha lättsamheten till skratt med sin partner gör det att livet i övrigt blir lättare att uthärda. Deltagarna berättade att det också är viktigt att kunna ha roligt tillsammans med sin partner i vardagen. Några deltagare beskrev att de använde sig av ett eget slags språk i relationen, en jargong dem emellan som innehöll en slags humor som bara de förstod men som mynnade ut i en glädje hos dem, och vart de än var kunde den delade jargongen och samförståndet leda till förlösande skratt. Några andra deltagare beskrev i sina berättelser att om man inte kan skratta och ha roligt tillsammans, så skulle relationen aldrig hålla eftersom utan skrattet ansåg de att det skulle vara svårt att kunna vara fullt avslappnade tillsammans och att det troligtvis skulle leda till att man istället till slut söker sig till andra relationer där man kan ha roligt och skratta. Beskrivningarna under detta tema innefattade även att kunna göra roliga saker med varandra och för deltagarna var det ömsesidigt av stor vikt att se till att de fick stunder då de kunde göra något roligt med varandra:
Det är jätteviktigt att göra roliga saker ihop som bryter vardagen emellanåt och att man skrattar mycket med varandra (…) ibland när jag och xxx gör saker med varandra, exempelvis snickrar något och jag vet att xxx är helt värdelös på det brukar jag stanna upp och bara stå och stirra på henne med ironisk blick och vänta på en reaktion när hon står där med skruvdragaren och det går åt fanders fel, och när xxx slutligen tittar upp och ser den min jag har brukar vi börja gapskratta åt hela situationen för både jag och xxx vet hur värdelös xxx är med skruvdragaren… (IP 5 och IP 6 i gemensamt samtal).
Men även att kunna se det roliga i vardagens tristess var viktigt för relationen.
Ömsesidig omtanke om varandra
För en fungerande och lycklig relation krävs det enligt deltagarna en ömsesidig omtanke om varandra i relationen genom relationens gång och i alla faser som kan tänkas dyka upp i
relationen. Det var viktigt för deltagarna att man stöttar varandra i alla åtaganden som kan tänkas dyka upp i det egna eller det gemensamma livet. Det var även viktigt för relationen att man vet att partnern finns där hos en när man är i behov av det. Ett ständigt pågående givande och tagande parterna emellan. För en hållbar och lycklig relation krävs enligt deltagarnas berättelser även att man hjälps åt i vardagen och ser till att sin partner mår bra, att man gör saker för varandra och att det finns en omtanke och omsorg om den andra:
…exempelvis när jag vet att xxx är på väg hem från jobbet, så finns det liksom en tanke på det… att man inte känner att åh, nej nu kommer xxx, utan det finns något underliggande om att man har det i åtanke och kanske förberett en kopp kaffe eller annat när xxx kommer (IP 7).
Ge varandra eget utrymme
Det här temat handlar om vikten av att också kunna ge varandra eget utrymme både vad gäller egna intressen men också utrymme att vara den man är, vilket var återkommande i deltagarnas berättelser. En deltagare beskrev att det var viktigt för relationen att man får och ger sin partner ett utrymme till att göra sin egen grej vid sidan av relationen:
Att vi tillåter varandra att göra saker. Vi har vårt liv tillsammans men vi har också vårt liv utanför. Jag har mitt företag och han har jakten. Jag tror det är viktigt att man har andra saker som kanske inte blandas in i varandra. Att man har sitt och får lov att ha det (IP 10).
Utrymme för några andra deltagare handlade istället om att ge varandra det utrymme som denne är i behov av om det uppstår osämja emellanåt i relationen. Några deltagare tyckte att det var viktigt att man är en enhet och alltid har ett gemensamt liv men att man istället ger varandra utrymme genom att låta sin partner göra det den vill men framförallt utrymme att få vara den man är: ”Utrymme i att inte försöka forma om varandra och vara såhär att jag tänker såhär, därför ska du också göra det” (IP 7 och IP 8 i gemensamt samtal).
Trygghet och tillit
Deltagarna beskrev att trygghet för dem är att man vet vart man har sin partner hela tiden och behöver inte gå runt i vardagen och fundera på vad den andre känner och tycker kring relationen och personen. Trygghet är också allt det man åstadkommit i relationen med sin partner och att man vet att sin partner alltid finns där. IP 10 beskriver trygghet såhär: ”Trygghet för mig är att ha någon att komma hem till”. Tillit är att kunna visa sig sårbar inför sin partner, men där krävs samtidigt en trygghet i att våga göra det. Tillit beskrev några av deltagarna att för dem var det att de vet var de har sin partner och tryggheten och tilliten ansåg de går hand i hand. Deltagarna beskriver vidare i sina berättelser att tilliten handlar om att man aldrig får tvivla på varandra:
Jag tvivlar aldrig på xxx. Hon får göra det hon vill. Tryggheten och tilliten i att vi alltid har varandra (…) xxx kan exempelvis åka iväg och göra sin grej om hon vill sticka iväg till någon storstad en helg med andra, men jag vet att hon kommer hem till mig igen och jag kan lita på att det hon gör när hon är borta är saker som jag accepterar. Precis likadant är det åt andra hållet. Xxx låter mig göra det jag vill och skulle aldrig hindra mig eller
vara svartsjuk för hon vet att hon inte har något att vara orolig över, hon kan lita på mig… (IP 1 och IP 2 i gemensamt samtal).
Kommunikation och samarbete
Kommunikation var enligt deltagarna viktigt för relationens upprätthållande och det talades mycket om detta både enskilt och sinsemellan under intervjuerna. Alla deltagare vara rörande överens om att det är A och O att kunna kommunicera med sin partner för att relationen ska fungera på sikt. Utan kommunikation skulle en relation aldrig hålla och IP 5 beskriver det såhär:
Utan kommunikation skulle det leda till att man då skulle ha svårt att kunna kommunicera ut vad man vill i olika situationer. Det skulle göra att man aldrig skulle kunna förstå varandra och det skulle antagligen leda till en massa onödiga konflikter som slutligen leder till att man separerar.
Att kunna prata om allt var för deltagarna viktigt för relationen, även sådant som kunde kännas jobbigt. Kommunikation beskrevs även som något mer än det man säger till varandra, en slags tyst kommunikation parterna emellan som innebär att man hela tiden vet och kan känna på sig vad den andre tycker och tänker i olika sammanhang som pågår hela tiden i vardagen. Man vet hur sin partner fungerar och man känner personen innerligt. Kommunikationen handlar även om att kunna vara öppna mot varandra hela tiden och alltid kunna ta upp allt med varandra i olika situationer. Att lyssna på sin partner och att lyssna in sin partner var även det något som deltagarna beskrev som en kommunikation för att bibehålla relationen: ”Det är viktigt att man kan prata med varandra, men man måste också kunna lyssna (…) det är viktigt att man också är sedd själv på det sättet” (IP 3).
En annan aspekt inom kommunikationen mellan parterna var hur viktigt det är att man kompromissar för att bibehålla relationen på sikt. Deltagarna beskriver att det är en nödvändighet att man tillsammans kan komma överens när man har olika åsikter kring saker och att man löser problemen som uppstår i relationen med varandra. Ingen av deltagarna har eller har någonsin haft några särskilt stora bekymmer i relationen och de var överens om att det är en orsak till att relationen håller, då den inte präglas av mycket konflikter. Att kunna lämna gammalt groll bakom sig var något som några deltagare lade stor vikt vid för att relationen ska fungera, så man inte fastnar i ett ältande mellan varandra:
Vi har en förmåga att förlåta och glömma. Vi lever i nuet. Det tror jag är viktigt att man gör (…) vi tycker ofta olika om saker och kan börja tjafsa om det, men med årens gång har man lärt sig att istället för att diskutera problemen så löser man problemen helt enkelt, och det anser vi båda… (IP 1 och 2 i gemensamt samtal).
Respektera och acceptera varandras olikheter
Deltagarna beskriver att det har varit viktigt genom åren att inte försöka förändra sin partner för att kunna leva med denne, utan att det är viktigt att man kan acceptera att man är olika på vissa sätt och att det bara är så. De beskriver hur de lärt sig genom åren hur sin partner fungerar och att det för att kunna hålla krävs att man respekterar sin partner i det. Vidare beskriver de att för att relationen ska hålla är det viktigt att man ändå hittar en balans i sina olikheter som
kan skapa en harmoni i relationen. Deltagarnas olikheter gentemot sina partners balanserar upp relationen som en vågskål. IP 2 förklarar det så här: ”Vi har en lagom mängd olja och en lagom mängd äggula, som blir till en perfekt beasås”. Olikheterna väger alltså inte för tungt så att den andra partnern inte kan leva med det, utan tvärtom trivs alla deltagare med sin partners olikheter:
Xxx är en väldigt stressad person. Ska vara där en halvtimme innan man ska vara någonstans. Hon ska ha kontroll på allt… jag tar det istället lite lugnt… tar dagen som den kommer, men vi tänker ändå på varandras olikheter i det, liksom (IP 4).
En annan aspekt kring acceptansen av parternas olikheter förklarar deltagarna att det trots allt är viktigt att båda parterna i relationen vill mot samma mål och att det finns en balans i det. Det är också viktigt att man är på samma plan i livet och kompletterar varandra på så vis för att upprätthålla relationen på sikt och samtidigt vara lyckliga med varandra. Såhär beskriver IP 10 det:
Jag tror att man behöver ha samma drivkraft och vad man har för mål med livet och vad man vill med det. Trots att vi är väldigt olika som personer så fungerar ju det tack vare att vi båda ser på framtiden på samma sätt. Vi har ändå liknande tankar kring hur vi vill uppfostra barnen och vart vi vill med vårt gemensamma liv. Skulle xxx till exempel vilja flytta till Australien och bli någon surfare medan jag tänker att jag vill satsa på familjen och karriären här i Sverige skulle det ju bli en krock där och inte fungera i slutändan.
Fysisk närhet och ett tillfredsställande sexliv
Deltagarna redogör i sina berättelser att den fysiska närheten är av stor vikt för relationen. Att pussas och kramas är sådant som upprätthåller relationen i vardagen och att kunna ta på varandra samt att visa uppskattning till varandras kroppar var för deltagarna av stor betydelse. Det handlar också om att kunna känna sig trygg med sig själv och sin kropp gentemot sin partner. Det skiljde sig däremot åt mellan vem av parterna i relationen som hade störst behov av fysisk och sexuell närhet, där det för några av deltagarna var kvinnan som hade det största behovet av fysisk närhet medan mannen inte längre upplevde att den fysiska kontakten var av särskilt stor vikt, som han istället ansåg att det var i de tidigare stadierna av relationen. Hos några andra deltagare var det istället mannen som ansåg att ett aktivt sexliv var en fråga om relationens existerande över huvud taget, där ett otillfredsställande eller obefintligt sexliv skulle vara en orsak till relationens undergång, då det är sexlivet som avgör relationens lycka och välbefinnande. Så här beskriver IP 6 (i gemensamt samtal) det:
…män är ju också i mer behov av ett bra och fungerande sexliv, och där tror jag att män över lag är väldigt enkla att tillfredsställa då sexlivet är en väldigt central del i relationen. Har man inte ett bra sexliv fungerar nog inte det andra heller.
Men för de allra flesta var närhet och ett bra sexliv något som båda parterna i relationen såg som viktigt, då sexlivet och beröringen är det som avgör om där finns en gnista mellan parterna eller ej.
Resultatdiskussion
Syften med den här studien var att undersöka vad som karaktäriserar en fungerande och lycklig kärleksrelation mellan en man och en kvinna och vad deltagarna upplever att det är som får den att bli varaktig. I studien får man genom semistrukturerade intervjuer av tio deltagare som levt tillsammans med sin partner under minst 15 år, ta del av deras egna upplevelser och tankar kring vad de tror är det som karaktäriserar en hållbar kärleksrelation. I resultatet framkommer åtta teman som karaktäriserar deltagarnas upplevelse av en hållbar kärleksrelation.
Under temat att vilja varandras sällskap, framkommer vikten av att ha en vilja att umgås med sin partner och att trivas tillsammans för att upprätthålla relationen. Den inre viljan kan kopplas till Fromms (1956) teorier om kärlekens konst, vars tredje del för att bli mästare i konsten kärlek krävs det att kärleken bli till en hjärtesak för en själv. Vidare beskriver Fromm att älska en annan människa är inte i sig en känsla, utan ett avgörande hos en person, ett löfte om att vilja fortsätta leva ihop. Likt Fromms beskrivning av kärlekens konst beskriver också deltagarna det i den här studien hur viktig den inre viljan av varandras sällskap är för relationens fortsatta upprätthållande. Att ta sig tid för varandra för att undvika att relationen blir slentrian samt att kunna vara bästa vänner var även det något som var viktigt för relationen. Det likt Curtis (1983) studie om de grundläggande element som innefattas i funktionella relationer som är behövandet, givandet, romantik och kamratskap.
I temat att kunna skratta tillsammans, visade resultaten i den här studien att det var av stor vikt att kunna skratta och ha roligt med sin partner som i sin tur genererar en lycklig relation med ett högt välbefinnande. Det var viktigt att ta sig tid till att få göra roliga saker med varandra och att ett förlösande skratt gör att parterna känner sig mer avslappnade hos varandra och skalar bort livets annars så allvarliga tillvaro. Ömsesidig omtanke om varandra handlar om deltagarnas syn på att stötta varandra i alla tänkbara situationer som kan uppstå samt ett ständigt pågående av givande och tagande parterna sinsemellan. Det kan ses som en pågående aktivitet partnerna emellan likt det Fromm (1956) beskriver, att varaktig kärlek är en ständigt pågående aktivitet som i första hand är ett givande än ett tagande.
Att man hjälps åt i vardagen och att det finns en omsorg gentemot partnern visar att man inte bör ha ett egoistiskt tankesätt utan hela tiden behöver tänka på sin partner och dennes behov i alla de val man gör i vardagen. Att inte ha ett egoistiskt förhållningssätt gentemot sin partner och att ta hänsyn till dennes behov kan kopplas till Montgomery och Sorells (1997) tidigare forskning där högst tillfredsställelse i relationen uppnås av osjälvisk och altruistisk kärlek där parterna prioriterar varandras behov.
Temat ge varandra eget utrymme handlar om vikten av att kunna ge sin partner ett utrymme till att låta denne göra det han/hon vill göra och de åtaganden denne vill ta sig an under livets gång. Det handlar även om att ge sin partner det utrymme som denne behöver till att få vara den man är. Utrymme kunde också handla om att ge varandra det utrymme som partnern är i behov av om det uppstår osämja emellanåt i relationen. Trygghet och tillit var det femte temat vars innebörd enligt deltagarna var viktiga faktorer i berättelserna. Det handlar om att veta var man har sin partner och det man åstadkommit i relationen tillsammans. För deltagarna i studien gick trygghet och tillit hand i hand, där tilliten är att kunna visa sig sårbar inför sin partner, och tryggheten är att våga göra det. Till vilken grad en person klarar av att göra detta till sin partner handlar antagligen om vilka erfarenheter en individ besitter sedan tidigare i livet i sina tidigare relationer. Beroende på vilka förutsättningar en enskild individ fått under barndomen påverkar det indirekt hur sårbar och nära man vågar vara med sin partner i det vuxna livet. Detta tema och dess innehåll kan knytas samman med Bowlbys (2010) anknytningsteori som beskriver att
om ett barn växer upp till att bli vuxen under normala förutsättningar, så kommer dessa anknytningsband att kompletteras med nya band, men då istället till en partner som kommer att verka och fungera på ett hälsosamt sätt för båda parter i en vuxenrelation, förutsatt att båda parterna vuxit upp under normala förutsättningar. Beroende på vilken slags anknytning en individ fått under sin uppväxt påverkar det sålunda hur individen fungerar i en kärleksrelation i sitt vuxna liv. Deltagarnas beskrivningar kan tyda på att dom har ett tryggt anknytningsmönster till varandra men man kan inte veta om de har med sig det från barndomen eller tillsammans byggt trygga anknytningsmönster. Temat kommunikation och samarbete handlar om att kunna prata med sin partner om allt, vara öppen gentemot sin partner men även en slags tyst kommunikation sinsemellan där man vet och kan känna på sig vad den andre känner, tycker och tänker. Temat innefattar också vikten av att kunna kompromissa. Deltagarna beskriver att det är en nödvändighet att man tillsammans kan komma överens när man har olika åsikter i särskilda situationer och att man löser problemen som uppstår i relationen med varandra och att det blivit bättre och lättare genom åren de levt tillsammans. Ingen av deltagarna har eller har någonsin haft några särskilt stora bekymmer i relationen och de var överens om att kompromissa vid rådande problem är en orsak till att relationen håller. Detta överensstämmer med tidigare forskning (Hatch & Bulcroft, 2004) där meningsskiljaktigheter inom äktenskapet minskar om båda parterna anpassar sig efter varandra. Liknande forskning (Overall & McNulty, 2017) inom området för konflikthantering överensstämmer med det här temat där det undersöktes hur relationen påverkas beroende på vilken slags kommunikation under konflikter partners har, där resultaten visar att partners måste anpassa sin kommunikation vid konflikter efter sina kontextuella krav som de ställs inför för att lyckas bygga sunda och lyckliga relationer. Även Rauer, Sabey, Proulx, och Vollings (2019) forskning där lyckliga par redogjorde för de problem som fanns i relationen där resultaten visade att de problem som fanns i relationen var relativt små och lätta att lösa för lyckliga par, samt att problemen var mindre vid högre ålder än vid lägre ålder.
Det sjunde temat respektera och acceptera varandras olikheter handlar om att respektera sin partner utan att försöka förändra denne och att acceptera att man är olika på många sätt, vilket deltagarna ansåg att de var i den här studien. Deltagarna beskrev att det är viktigt att lyckas hitta en balans i sina olikheter för att åsamka en harmoni i relationen. Däremot uppskattade deltagarna sin partners olikheter så de vägdes upp som en vågskål mellan dem. Det här temat innefattar också beskrivningar av att det trots olikheter sinsemellan är viktigt att båda parterna vill mot samma mål och drivs åt samma håll. Det kan kopplas till Shiota och Levenson (2007) tidigare forskning som visar att större olikheter genererar ett bättre äktenskap samt att det trots olikheterna ändå är viktigt att parterna vill mot samma mål i livet.
Det sista temat fysisk närhet och ett tillfredsställande sexliv innefattar vikten av en fysisk kontakt parterna emellan. Där handlar det om att kunna känna sig trygg med sin egen kropp nära sin partner samt att känna att man får och kan ge uppskattning för sin och partnerns kropp och utseende. Ett bra sexliv var viktigt, då sexlivet och beröringen är det som avgör om där finns en gnista mellan parterna eller ej. I enlighet med att många av deltagarna ansåg att det var viktigt togs detta tema med, däremot tyckte inte alla deltagare att ett bra sexliv var viktigt och några ansåg att det var viktigare i yngre ålder. Vikten av ett bra sexliv kan kopplas till Walters, Lykins och Grahams (2019) studie där ett bra sexliv genererade tillfredsställelse mellan partnerna samt Yucels (2016) studie som visar att vid hög sexuell tillfredsställelse i relationen har man det mer stabilt.
Sammanfattningsvis väver alla framkomna teman för den här studien samman med tidigare forskning (Daneshpour, Asoodeh, Khalili, Lavasani, & Dadras, 2011) av lyckliga par, där resultaten visade att framgångsfaktorerna för ett lyckligt äktenskap var då paren visade engagemang och tillit till varandra, rådgjorde sinsemellan, gav ömsesidig intimitet gentemot
varandra, löste problem tillsammans, arbetade tillsammans vid uppfostran av barnen, delade samma inställning till livet och uttryckte kärlek till varandra.
Vad som däremot inte alls nämns något kring under intervjuernas gång är exempelvis vikten av en god ekonomi. Det kan tyckas vara en viktig faktor att ekonomin fungerar i en relation tillsammans med en partner för att inte skapa osämja i relationen. Det tar inte någon av deltagarna upp i sina berättelser. Ett antagande om anledningen till detta kan vara för att deltagarna i den här studien helt enkelt har en problemfri och god ekonomi som inte skapar osämja i relationen. Inte heller nämns någonting om faktorn att ha ett tillfredsställande boende tillsammans. Antagandet om varför en sådan central faktor uteblir kan vara att deltagarna i den här studien upplevde sitt gemensamma boende som problemfritt.
Metoddiskussion
Syftet med den här studien var att ta del av deltagarnas egna erfarenheter och upplevelser kring vad de anser karaktäriserar en fungerande och lycklig kärleksrelation utifrån deras egna relationer. Semistrukturerade intervjuer valdes som datainsamlingsmetod för att lyckas fånga deltagarnas upplevelser på bästa tänkbara sätt. Med hjälp av intervjuerna samt en tematisk analys som bearbetningsmetod, identifierades teman som tillsammans kunde vävas samman med frågeställningen och ge svar åt den. Intervjufrågorna i intervjuguiden till viss del utformade utifrån författarens egen förförståelse kring ämnet, men främst utifrån inspiration från tidigare studier och teorier inom området. I intervjuguiden användes öppna, men aningen riktade frågor som följdes upp utifrån deltagarnas berättelser. Dock resulterade de inledande frågorna där deltagarna fick reflektera kring allmänna frågor om kärleksrelationer, under databearbetningens gång som irrelevanta för studiens resultat. Under intervjuernas gång ställdes en explicit fråga om trygghet och tillit, som sedan resulterade i ett eget tema som kan ha tenderat att vinkla studiens resultat eller rentav förvrängt resultatet på så vis att detta ämne fick ett fokus det kanske annars inte haft, vilket kan ses som en klar metodbrist i studien. De övriga teman som framkommit har däremot en god förankring i tidigare forskning, vilket stärker studiens trovärdighet (Daneshpour, Asoodeh, Khalili, Lavasani, & Dadras, 2011).
För att uppnå en hög validitet i studien genomfördes intervjuerna inledningsvis med enskilda intervjuer med paren var för sig och följdes sedan upp av parvisa intervjuer. Ett större antal av deltagare hade däremot kunnat ge mer tyngd i resultatet och en högre mättnad i det insamlade materialet. En svaghet i studien gällande urvalet av deltagare, bestod deltagarna av väldigt blandade åldrar och skillnad i hur många år de levt tillsammans med sin partner. De befann sig under väldigt olika stadier i sina liv vilket troligtvis påverkar hur de upplever sin relation och de resultat som inhämtats. Hos de par som hade barn som fortfarande bodde hemma handlade berättelserna mer om att ta sig tid för varandra, att bibehålla närheten till varandra och att komma överens i sådant som rörde familjekonstellationens alla vardagliga situationer. Hos de par som istället hade vuxna barn rörde det sig i berättelserna mer om att hitta något de har tillsammans som gör de unika, att de fortfarande kan ha roligt med varandra för att undvika att relationen blir slentrian. Där handlade relationen också mer om att kunna vara med varandra hela tiden och trivas i det eftersom tid för varandra inte var någon bristvara. Dessa olikheter i livsstadier hos deltagarna begränsar den här studiens överförbarhet. En annan svaghet i studien är att det funnits svårigheter i att säkert kunna veta att de intervjuade paren verkligen var lyckliga med varandra, då det inte finns någon särskild definition på vad lycka betyder i en relation och eftersom deltagarna endast enligt egen utsago anser sig vara lyckliga par. Frågan kvarstår om någorlunda samma faktorer skulle visa sig om intervjuerna gjordes med par som levt många år tillsammans men som anser sig vara mindre lyckliga med varandra, men som
ändå fick berätta om vad de, utifrån sina erfarenheter, anser karaktäriserar en lycklig och varaktig kärleksrelation.
Slutsatser
Den här studiens resultat ger en inblick i vad som karaktäriserar en fungerande och lycklig kärleksrelation och vad som får den att bli varaktig. Resultaten visar att de åtta teman som framkommit tillsammans ses som framgångsfaktorer för att uppnå en lycklig och varaktig kärleksrelation. Tidigare forskning har haft fokus på relationens fortskridande i relation till andra saker, och en hel del aspekter inom relationen, men däremot är forskningen begränsad inom vilka framgångsfaktorerna i relationens helhet är för en långvarig och lycklig relation. Resultaten bidrar med kunskaper om vilka komponenter som individer upplever som betydande för att behålla en lycklig relation och vad som får den att bli varaktig.
Referenser
Beasley, C., & Ager, R. (2019). Emotionally Focused Couples Therapy: A systematic review of its effectiveness over the past 19 years. Journal of Evidence-Based Social Work, 16(2), 144-159. doi:10.1080/23761407.2018.1563013
Blehar, M., Ainsworth, M. S., Waters, E., & Wall, S. (2015). Patterns of Attachment - a
psychological study of the strange situation. Psychology Press.
doi:10.1002/1097-0355(198021)1:1<68::AID-IMHJ2280010110>3.0.CO;2-3 Bowlby, J. (2010). En trygg bas. Stockholm: Natur & Kultur.
Braun, V., & Clarke, V. (2008). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in
Psychology, 3(2), 77-101. doi:10.1191/1478088706qp063oa
Curtis, J. (1983). Elements of pathological love relationships. Psychological Reports, 53(1), 83-92. doi:10.2466/pr0.1983.53.1.83
Daneshpour, M., Asoodeh, M., Khalili, S., Lavasani, M., & Dadras, I. (2011). Self described happy couples and factors of successful marriage in Iran. Journal of Systemic Therapies, 30(2), 43-64. doi:10.1521/jsyt.2011.30.2.43
Fromm, E. (1956). Kärlekens konst. Stockholm: Natur & Kultur.
Hatch, L., & Bulcroft, K. (2004). Does long-term marriage bring less frequent disagreements? Five explanatory frameworks. Journal of Family Issues, 25(4), 465-495. doi:10.1177/0192513X03257766
Hawkins, A., Willoughby, B., & Doherty, W. (2012). Reasons for divorce and openness to marital reconciliation. Journal of Divorce and Remarriage, 53(6), 453-463. doi:10.1080/10502556.2012.682898
ICEEFT - The International Centre for Excellence in Emotionally Focused Therapy . (2020).
ICEEFT - The International Centre for Excellence in Emotionally Focused Therapy .
Hämtad från https://iceeft.com/
Montgomery, M., & Sorell, G. (1997). Differences in love attitudes across family life stages. Family
Relations: An Interdisciplinary Journal of Applied Family Studies, 46(1), 55-61.
doi:10.2307/585607
Musick, K., & Michelmore, K. (2015). Change in the stability of marital and cohabiting unions following the birth of a child. Demography, 52(5), 1463-1485. doi:10.1007/s13524-015-0425-y
Overall, N., & McNulty, J. (2017). What type of communication during conflict is beneficial for intimate relationships? Current Opinion in Psychology, 13, 1-5. doi:10.1016/j.copsyc.2016.03.002
Rauer, A., Sabey, A., Proulx, C., & Volling, B. (2019, Augusti 21). What are the marital problems of happy couples? A multimethod, two‐sample investigation. Family Process. doi:10.1111/famp.12483
Shiota, M., & Levenson, R. (2007). Birds of a feather don't always fly farthest: Similarity in Big Five personality predicts more negative marital satisfaction trajectories in long-term marriages. Psychology and Aging, 22(4), 666-675. doi:10.1037/0882-7974.22.4.666 Statistiska centralbyrån. (2020). Skilsmässor i Sverige. Hämtad från
https://www.scb.se/hitta-statistik/sverige-i-siffror/manniskorna-i-sverige/skilsmassor-i-sverige/
Stockholm EFT Center. (2020). Stockholm EFT Center. Retrieved from https://www.eft-stockholm.se/
Strizzi, J., Sander, S., Cipric, A., & Hald, G. (2020). “I had not seen star wars” and other motives for divorce in Denmark. Journal of Sex & Marital Therapy, 46(1), 57-66. doi:10.1080/0092623X.2019.1641871
Walters, S., Lykins, A., & Graham, C. (2019). Relationship quality and perceived partner’s body appreciation is related to women’s own body appreciation and sexual functioning. Journal
of Sex & Marital Therapy, 45(4), 265-275. doi:10.1080/0092623X.2018.1518882
Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Yucel, D. (2016). Together, forever? Correlates of marital well-being. Social Indicators Research,
