Regler för automatisk brandlarmanläggning SBF 110:6

Regler för automatisk

brandlarmanläggning SBF 110:6

OBS! Detta dokument anger de regler som gäller vid utgivningen 2001-01-01. Regelverket uppdateras regelbundet genom tolkningar och/eller kompletteringar. Dessa finns tillgängliga

genom utskick till abonnenter på pärmen BRANDLARM och utgör en integrerad del av regelverket.

Förord

...3

1 Allmänt

1.1 Giltighetsområde ...4

1.2 Uppgift... 4

1.3 Definitioner... 4

1.4 Principbeskrivning... 9

1.5 Larmorganisation ... 10

1.6 Utförande, allmänt...11

2 Materiel

2.1 Allmänt ...12

2.2 Detektorer ...12

2.3 Larmknappar ...12

2.4 Centralutrustning...12

2.5 Larmdon ...13

2.6 Larmöverföring ...13

2.7 Skylt ...13

3 Planering

3.1 Brandlarmanläggningens omfattning ...14

3.2 Indelning i sektioner och detektorkretsar ...17

3.3 Val av detektortyp ...20

3.4 Detektorplacering...23

3.5 Centralutrustningens placering ...30

3.6 Strömförsörjning...31

3.7 Larm- och felsignaler ...33

3.8 Särskilda regler för datorutrymmen och andra el- eller elektronikutrymmen med hög lufthastighet etc ...35

3.9 Särskilda regler för höglager...36

3.10 Tvådetektorsberoende/tvåsektionsberoende larm ...38

3.11 Åtgärder mot onödiga larm ...40

3.12 Släckanläggningar ...41

3.13 Särskilda regler för samplingdetektorer ...42

4 Installation

4.1 Allmänt ...43

4.2 Ledningsnät ...43

4.3 Detektorer, centralutrustning och larmknappar ...45

5 Anläggarfirma, anläggarintyg, besiktning och provning

5.1 Allmänt ...47

5.2 Leveransbesiktning ...47

5.3 Revisionsbesiktning ...48

5.4 Brandprov i anläggning ...49

6 Underhåll

6.1 Allmänt ...52

6.2 Behörighet...52

6.3 Omfattning och intervall för underhåll ...52

6.4 Enkla underhålls- och reparationsarbeten ...52

6.5 Större underhålls- och reparationsarbeten ...53

6.6 Reservdelar...53

7 Skötsel

7.1 Allmänt ...54

7.2 Säkerhetsföreskrifter...54

7.3 Kontrolljournal ...55

7.4 Kontroller och skötsel som anläggningsinnehavaren skall svara för...55

7.5 Övriga skötselanvisningar ...57

Bilagor

Bilaga 1. Anvisningar för orienterings- och serviceritningar...59

Bilaga 2. Ledningstyper för brandlarmanläggning ...60

Bilaga 3. Skylt angående anläggningsskötare mm...62

Bilaga 4. Referenser ...63

Bilaga 5. Detektorplacering i höglager...66

Bilaga 6 Principbild - larmlagring ...67

Bilaga 7 Krav för larmlagringstablå...68

Bilaga A Anvisningar för automatiskt brandlarm i mindre objekt ... se Flik 10 Alfabetiskt register ...70

Förord

Svenska Brandförsvarsföreningen är en ideell förening vars vision är att brandskador inte ska uppstå på grund av människors beteenden eller av tekniska orsaker. Svenska

Brandförsvarsföreningens strategi för att uppnå visionen är att påverka : - privatpersoner,

- företag, organisationer m.m.,

- tillverkare, konsulter, entreprenörer m.fl.,

- regelsystem, såsom lagstiftning, försäkringsvillkor, normer, rekommendationer m.m.

så att brandrisker elimineras och brandsäkerheten ökar.

Svenska Brandförsvarsföreningen ger ut regelverk avseende olika brandskyddsanord- ningar. Regelverken anger egenskaper som anses vara av betydelse för funktion och tillförlitlighet. Avsikten med regelverken är att lägga fast kvalitets- och säkerhetsnivåer som kan tillämpas generellt av berörda parter. Tillämpningen är emellertid frivillig.

Regelverken har tidigare utgivits av försäkringsbranschen, de så kallade RUS-reglerna.

Genom ett avtal mellan Svenska Brandförsvarsföreningen och Sveriges Försäkrings-

förbund har huvudmannaskapet för dessa regelverk fr.o.m. 2001-01-01 övergått till Svenska Brandförsvarsföreningen. Detta har inte inneburit någon förändring av den tekniska

kravnivån. Ett uppfyllande av ett RUS-regelverk i december 2000 är därför att anse som likvärdigt ett uppfyllande av motsvarande regelverk utgivet av Svenska

Brandförsvarsföreningen.

Kraven för utförandet av brandlarmanläggninar är nu uppdelade i flera delar vilka fastställts och utges av Svenska Brandförsvarsföreningen under följande benämningar :

- SBF 110 Regler för automatisk brandlarmanläggning - SBF 1003 Norm för besiktningsfirma brandskyddsanordning - SBF 1007 Norm för behörig ingenjör brandlarm

- SBF 1008 Norm för anläggarfirma brandlarm - SBF 1010 Norm för centralutrustning

- SBF 1011 Norm för detektorer

- SBF 1021 Anvisningar för orienterings- och serviceritningar för brandlarm Ett regelverk eller norm avser inte att inkludera alla nödvändiga förbehåll eller

bestämmelser som kan förekomma i en överenskommelse eller i ett kontrakt.

Överensstämmelse med ett regelverk eller norm medför inte i sig själv att krav eller skyldigheter enligt lag, förordning eller offentlig föreskrift automatiskt uppfylls.

Stockholm i Januari 2001

Svenska Brandförsvarsföreningen

1 Allmänt

1.1 Giltighetsområde

Dessa regler gäller för elektrisk automatisk brandlarmanläggning fast installerad i byggnad. Om automatisk brandlarmanläggning skall användas för att utlösa fast släckanläggning eller annan automatisk brandskyddsutrustning skall för sådana gällande regler också beaktas.

Reglerna är baserade på den teknik som var allmänt tillämpad vid utarbetandet.

För annan teknik kan de användas i tillämpliga delar. Kompletterande fordringar kan därvid ställas t ex i samband med intygande/certifiering av materiel.

1.2 Uppgift

Det är en automatisk brandlarmanläggnings uppgift att upptäcka begynnande brand (med beaktande av skyddsåtgärder för att undvika onödiga larm) så tidigt att verksamma räddnings- och brandsläckningsåtgärder kan vidtagas.

1.3 Definitioner

Detta avsnitt upptar begrepp som användes i reglerna och inte definieras på annan plats.

Anläggarfirma

En firma som har intyg eller certifikat enligt Norm för anläggarfirma Brandlarm, SBF 1008.

Anläggarintyg

Ett intyg där anläggarfirman efter egenkontroll verifierar att installerad anläggning uppfyller aktuellt regelverk.

Anläggningsskötare

Person som utsetts av anläggningsinnehavaren som ansvarig för skötsel av brandlarmsystemet och vilken har erhållit adekvat utbildning för detta.

Automatisk brandskyddsutrustning

Anordningar för begränsning av rök- och brandspridning eller brandsläck- ning, som utlöses från centralutrustningen (t ex automatisk släckanläggning, branddörr-/brandluckstängning etc).

Biledning

Del av detektorkrets, innehållande detektorer utan egen adress som anslutes till adressenhet på detektorledning. (Se 1.4.2).

Behörig ingenjör brandlarm

Person som har certifikat enligt Norm för behörig ingenjör brandlarm, SBF

Besiktningsintyg

Ett dokument där besiktningsfirma efter opartisk tredjepartskontroll verifierar att installerad anläggning uppfyller kraven i aktuellt regelverk.

Besiktningsman

Behörig ingenjör som är tillsvidareanställd på certifierad besiktningsfirma för brandskyddsanordning och av denna utsetts till besiktningsman.

Brandförsvarstablå (BFT)

Del av centralutrustningen som främst är avsedd för utryckningspersonalen.

Denna del kan placeras på annan plats än centralutrustning och endast innehålla begränsade möjligheter till manövrering och indikering.

Centralutrustning (CU)

Centralutrustning för brandlarmanläggning med övervaknings-, indikerings-, larmförmedlings- och manövreringsfunktioner. Centralutrustning kan även innehålla strömförsörjningsutrustning eller delar av denna.

Vissa funktioner kan separeras från centralutrustningen till en brandförsvars- tablå.

Detektorkrets

Media som förbinder detektorer, larmknappar och andra komponenter med centralutrustningen (se 1.4.2).

Detektorledning

Ledning för en detektorkrets ansluten till centralutrustning direkt eller via matarledning (se 1.4.2).

Flamdetektor (FD)

Detektor som reagerar för strålning som uppstår vid brand. Flamdetektorer kan indelas i följande:

a) UV-typ (FDu) som reagerar för ultraviolett strålning.

b) IR- typ (FDi) som reagerar för oscillerande infraröd strålning inom visst våglängdsområde.

Flödesvakt

Givare som reagerar då t ex vattensprinkler öppnat så att vattenflöde uppstår i huvud- eller grenledning.

Jordtag

Jordtag i brandlarmanläggning är avsett att utgöra referens för jordfels- avkännande utrustning och/eller potentialutjämning för överspänningar.

Jordtaget kan utgöras av:

a) Anslutning till elnätets skyddsledarsystem.

b) Separat jordtag i form av jordlinor, spett och/eller plåtar.

Kompletterande larmadress

Adressangivelse på centralutrustning som vid utlöst larm med ett signifikativt larmnummer kompletterar och närmare preciserar den larminformation som erhålls genom sektionsangivelsen.

En kompletterande larmadress kan utgöras av enstaka eller grupp av detektor (er), larmknapp(ar), släckanläggning(ar) m.m.

En kompletterande larmadress skall på centralutrustningen anges som t.ex.

Kortslutningsskydd

Anordning i detektorkrets, ingående i adresserbart system som automatiskt frånkopplar del av detektorkrets vid fel.

Kravställare

Den som krävt eller begärt installationen av brandlarmanläggningen t.ex.

försäkringsbolag, myndighet eller ägare/beställare av anläggningen. Det kan också vara den som via avtal ställer krav på anläggningens utförande t.ex. ett försäkringsbolag som ställer krav för att premierabatt skall utgå eller en larmmottagare som ställer krav för larm skall mottagas och föranleda åtgärd.

Larmcentral

Plats där larmmottagare är placerad och varifrån räddningstjänsten kan tillkallas. Larmcentral förutsättes ständigt bemannad.

Larmdon

Apparat för akustisk respektive optisk larmgivning, t.ex.:

a) Larmklockor och högtalare b) Sirener och motsvarande c) Signallampor

d) Blixtljus

e) Rotationslampor (s k saftblandare) Larmknapp

Don för manuell larmutlösning.

Larmmottagare

Mottagningsutrustning för larm och felsignaler överförda från larmsändare via överföringsmedia och eventuella koncentratorer eller dylikt. Mottag-

ningsutrustningen övervakar även överföringsmediet.

Larmsändare

Utrustning för överföring av larm och felsignaler via överföringsmedia (t ex ledning) till mottagare eventuellt via koncentrator eller annan mellanutrust- ning. Larmsändaren utgör en del av larmöverföringen. Larmsändaren kan ingå i centralutrustning eller inrymmas i denna.

Larmtryckvakt

Pressostat/tryckströmställare som påverkas och ger larm till centralutrustning vid utlöst vattensprinkler. Normalt anslutes denna via fördröjningskärl eller elektronisk fördröjning.

Matarledning

Ledning från centralutrustning till spridningsplint gemensam för en eller flera detektorkretsar och eventuella andra funktioner enligt 4.2 (se 1.4.2).

Rökdetektor (RD)

Detektor som reagerar för förbränningspartiklar eller förbränningsgaser, varvid larm ges då viss partikel- respektive gaskoncentration uppnås.

Rökdetektorer kan indelas i följande grupper:

a) Joniserande rökdetektor (RDj) där luften i en mätkammare joniseras genom en strålkälla. Detektorn kan genom kompensationskammare eller motsvarande lösning göras mindre känslig för förändringar i temperatur, luftfuktighet och lufttryck.

b) Optisk rökdetektor (RDo) som i regel har mätkammaren utförd som en labyrint där partikeltätheten mätes genom reflektions- eller genom- siktsmätning.

c) Linjerökdetektor (RDL) som reagerar på den fördunklingseffekt som uppstår av brandrök.

Samplingdetektor (SD) (även kallad aspirationsdetektor)

Detektor som med fläkt eller liknande via ett rörsystem samlar in luft från det övervakade området och detekterar/ analyserar förekomsten av

förbränningspartiklar.

Sektion

Ett geografiskt område i ett övervakat objekt med gemensam indikering vid brandlarm (se även 3.2.1).

Strömförsörjningsutrustning

Denna kan uppdelas i följande huvudenheter:

a) Laddningslikriktare eller nätaggregat, som utgör ordinarie strömförsörjning då nätspänning finnes.

b) Ackumulatorbatteri som inkopplas vid nätavbrott eller arbetar parallellt med nätaggregat/laddningsriktare. Ackumulatorbatteri underhållsladdas normalt från laddningslikriktare.

Utrymningslarm

En anläggning som har till uppgift att varna människor som finns i en byggnad för att brand eller annan nödsituation har uppstått och att

byggnaden därför ska utrymmas. Ett utrymningslarm kan aktiveras via en automatisk brandlarm-anläggning.

Anmärkning: Utförandet av utrymningslarm behandlas inte i dessa regler. Krav för

utrymningslarm anges i Boverkets Byggregler och i Arbetarskyddsstyrelsens föreskrifter. Se bilaga 4 beträffande standarder och rekomendationer om utförande av utrymningslarm.

Ventilvakt

Kontakt (gränsläge- eller mikrobrytare) som övervakar ventilläge i sprinkler- anläggning. Ger felsignal vid onormalt läge.

Värmedetektor (VD)

Detektor som reagerar vid temperaturökning, varvid larm ges:

a) Då viss temperaturgräns passeras s k maximalvärmedetektor (VDm).

b) Vid viss temperaturökning inom bestämd tid eller då viss temperaturgräns passeras s.k. värmedetektor med differentialfunktion. (VDdm).

Överföringsmedia

Överföringsmedia kan vid larmöverföringssystem utgöras av (galvanisk) led- ning (egen eller förhyrd), bärfrekvenssystem på annat ledningssystem, radiolänk eller optisk förbindelse . Begreppet överföringsmedia omfattar även eventuella terminal- och mellanutrustningar vid t.ex. optisk förbindelse.

Övervakad yta

Med övervakad yta avses utrymmen som övervakas med branddetektorer enligt dessa regler.

Övervakat system

Brandlarmsystem där ledningar och för funktionen viktiga komponenter övervakas kontinuerligt eller periodiskt så att felsignal erhålles vid avbrott eller annat fel.

1.4 Principbeskrivning

1.4.1 Kort beskrivning

Upptäckten av brand genom automatisk brandlarmanläggning utföres genom mätning av brandparametrar i det övervakade området. Larm ges om brand- parametrarna överstiger ett givet värde.

Exempel på principuppbyggnaden av en brandlarmanläggning visas i följande figur.

M

B A

D

L

C

E F

J K

G H

A Branddetektor G Kontrollutrustning för brandskyddsutrustning B Centralutrustning H Automatisk brandskyddsutrustning

C Larmdon J Felsignalöverföring

D Larmknapp K Larmmottagare för felsignal

E Brandlarmöverföring L Strömförsörjning F Larmmottagare för brandlarm M Brandförsvarstablå

1.4.2 Detektorkrets

Principskiss för definitionerna detektorkrets, matar-, detektor- och biledning i en brandlarmanläggning.

Detektorkrets

CU

Detektorledning

Matarledning Biledning

A

1.5 Larmorganisation

Varje anläggningsinnehavare bör upprätta en larmorganisation där utbildad och instruerad personal har följande uppgifter:

• fastställa platsen varifrån larmet uppkommit och orsaken till larmet,

• underrätta berörda personer inom objektet om en eventuell brand,

• initiera utrymning av de personer som vistas i byggnaden,

• svara för tillgängligheten till larmade utrymmen t.ex. upplåsning av dörrar,

• vidta åtgärder avsedda att begränsa branden,

• förbereda räddningstjänstens ankomst

I de fall larmlagring enligt 3.7.2 används skall en larmorganisation alltid finnas.

Se 7.2 beträffande utbildning av personal.

1.6 Utförande, allmänt

För att brandlarmanläggningar skall uppfylla dessa regler skall de vara

planerade och installerade enligt dessa regler och uppbyggda av materiel som uppfyller reglerna. Anläggningarna skall vidare skötas och underhållas regel- bundet samt besiktigas. Ett anläggarintyg skall utfärdas av en anläggarfirma.

Anläggningen skall normalt projekteras av anläggarfirma eller av certifierad behörig ingenjör för brandlarm. Om detta inte kan uppfyllas skall projektören i ett tidigt skede vända sig till en anläggarfirma eller till en behörig ingenjör för rådgivning och för granskning av projekteringen.

Är installatören inte anläggarfirma skall arbetet utföras under överinseende av den anläggarfirma som skall utfärda anläggarintyget. Anläggarfirman skall innan kanalisationen respektive ledningsförläggningen påbörjas granska

installationsritningarna (se även 4.1).

Utlösningssystem för släckanläggningar skall planeras i samråd med anläggarfirman för släcksystemet.

2 Materiel

2.1 Allmänt

Det är av stor betydelse för en brandlarmanläggnings riktiga och säkra funktion att ingående materiel har avsedda prestanda och bibehåller sin funktions- duglighet i aktuell användningsmiljö.

Centralutrustning, brandförsvarstablå, strömförsörjningsutrustning, detektorer och larmknappar skall vid provning ha uppfyllt kraven enligt SBF 1010

respektive SBF 1011.

Materiel skall ha kapslingsklass för användning i aktuell miljö enligt ELSÄKER- HETSVERKETS gällande föreskrifter.

2.2 Detektorer

Beträffande definitioner av respektive detektortyp hänvisas till 1.3.

Detektorer skall uppfylla fordringarna i SBF 1011.

Tillsatsutrustning och kompletteringsdetaljer till detektor såsom vindskydd, filter, ventilationsmätkammare etc avsedda att förbättra detektors funktion i speciella miljöer måste vara utförda så att de inte väsentligt försämrar detektors normala funktion.

Detektorer som innehåller radioaktiv strålkälla skall vara godkända av STATENS

STRÅLSKYDDSINSTITUT.

2.3 Larmknappar

Larmknapp skall uppfylla kraven i SBF 1011. Larmknapp skall vara försedd med texten “BRANDLARM” (på eller vid knappen).

2.4 Centralutrustning

Centralutrustning och strömförsörjning skall uppfylla kraven i SBF 1010.

För centralutrustning som saknar individuell optisk sektionsindikering krävs speciell brandförsvarstablå (BFT). Denna kan vara integrerad i centralappara- ten eller separat enhet. Brandförsvarstablå skall uppfylla kraven i SS 3654.

Centralutrustning skall vara utförd så att orienteringsritningar, skötselanvisning och kontrolljournal kan förvaras i centralutrustningen eller i kompletterande skåp. Anvisning om åtgärder vid brand- och felsignaler samt plats för uppgift om anläggningsskötare skall finnas i eller på centralutrustning alternativt tillhörande kompletteringsskåp (se även 3.5).

Då centralutrustningen är uppdelad i flera enheter skall förbindelsen mellan

2.5 Larmdon

Larmdon i brandlarmanläggning bör avge larmsignal enligt svensk standard, SS 03 17 11.

En brandlarmanläggning kan användas för aktivering av larmdon för utrymningslarm. Utförande av larmdon för utrymningslarm behandlas inte i dessa regler.

2.6 Larmöverföring

Överföringsutrustning skall medge överföring av brandlarm- och felsignaler.

Brandlarm skall kunna överföras automatiskt från anläggningens central- utrustning till mottagaren och där indikeras inom 15 sekunder.

Utrustningen skall vara så utförd att vitala delar inklusive överföringslinjen (eller överföringsmediet) är övervakade. Avbrott eller annat fel som kan hindra larmsignal att överföras skall signaleras vid larmmottagaren efter högst 100 sekunder. Detta gäller även felsignal från brandlarmanläggningen.

Larm från flera larmsändare samtidigt får inte medföra att informationsförluster uppstår. Brandlarm skall alltid ha företräde framför fel- och övervaknings- signaler och oavsett eventuell annan informationsöverföring indikeras vid mottagaren inom 15 sekunder.

Tillförlitligt överspänningsskydd skall finnas för inkommande linje vid larm- sändare och larmmottagare. (Se även 4.2.8).

2.7 Skylt

Där reglerna föreskriver skylt ska denna vara utförd i beständigt material och med beständig text. Skylt skall vara fastsatt på underlaget på ett beständigt sätt med en för underlaget lämplig fastsättningsmetod.

Texten och/eller symbolen ska vara vit text på röd botten alternativt röd text på vit botten (detta krav gäller dock inte skylt enligt bilaga 3).

Skylt vid eller på larmdon skall vara utförd enligt vedertagen standard och läsbar med normal syn från närmaste ståplan.

3 Planering

3.1 Brandlarmanläggningens omfattning

3.1.1 Detektorövervakningens omfattning skall uppfylla ett av nedanstående tre alternativ:

1. Fullständig övervakning av byggnad. Detta alternativ innebär att samtliga utrymmen i byggnaden är försedda med detektorer med endast de undantag som anges i 3.1.3 och 3.1.4.

2. Fullständig övervakning av en eller flera brandceller. Detta alternativ innebär att samtliga utrymmen i de övervakade brandcellerna är försedda med detektorer med endast de undantag som anges i 3.1.3 och 3.1.4. De övervakade brandcellerna skall vara avskilda i minst brandteknisk klass EI 60 mot de delar av byggnaden som saknar övervakning.

3. Övervakning med omfattning enligt bilaga A. Detta alternativ innebär en förenklad detektorövervakning för mindre objekt. Kraven enligt avsnitt 1.1 och 1.6 i bilaga A skall vara uppfyllda för att denna omfattning skall få användas.

Brandlarmanläggning med en omfattning som inte uppfyller något av alternativen ovan är att betrakta som en anläggning med ”ofullständig övervakning” enligt dessa regler.

En brandlarmanläggning enligt alternativ 1-3 ovan där det finns mindre avvikelser i omfattningen behöver i anläggarintyget inte anges som en

anläggning med ofullständig övervakning under förutsättning att avvikelserna är beslutade vid projekteringen och godkända av (den blivande)

anläggningsinnehavaren. Avvikelserna skall dock alltid vara preciserade i anläggarintyget.

För en anläggning med ofullständig övervakning skall principerna för den valda omfattningen vara beskrivna i anläggarintyget.

3.1.2 I den övervakade byggnaden respektive brandcellen skall, med undantag av vad som anges i 3.1.3, samtliga utrymmen - även dolda - vara helt över-vakade.

Anmärkning

Exempel på utrymmen som speciellt skall uppmärksammas (jfr undantag enligt 3.1.3 och detektorplacering enligt 3.4)

- Hiss-, transport-, transmissions- och ljusschakt.

- Kanaler och schakt (för EL, VVS m.m.).

- Luftbehandlingsanläggningar. (se 3.1.4).

- Kanaler för material och avfall och tillhörande behållare.

- Utrymmen ovanför undertak och under förhöjt golv.

- Alla typer av inbyggnader.

- Utrymmen under utvändiga skärmtak m.m.

3.1.3 Följande utrymmen behöver inte förses med detektorer:

3.1.3.1 Utrymme för elutrustning t ex nischer (för mindre gruppcentraler) slitsar, kanaler med ett tvärsnitt maximalt 0,25 x 0,5 m om det direkt ansluter till övervakat utrymme och är brandtekniskt avskilt lägst EI 60 i varje bjälklags-genomgång.

3.1.3.2 Slutna VVS-schakt med tvärsnitt maximalt 0,25 x 0,5 m och avskilda i lägst EI 30 mot angränsande övervakat utrymme eller med lägst EI 60 i varje bjälklagsgenomgång.

3.1.3.3 Andra utrymmen med högst 1 m² golvyta per enhet ingående i fast inredning (t ex toaletter och garderober) under förutsättning att utrymmet inte används för förvaring av lätt brännbart material eller avfall.

3.1.3.4 Utrymme under skärmtak helt utfört av obrännbart material som går ut från väggen mindre än 2,5 m eller utrymme under andra takutsprång eller dylikt (t ex av arkitektoniska skäl) med högst 1,5 m djup. För båda gäller förut-sättningen att utrymmet inte används för lagring av brännbara varor eller brännbart emballage.

3.1.3.5 Slutna "oanvända" utrymmen där öppningarna mot underliggande övervakad lokal inte överstiger 5 % av ytan om höjden är maximalt 1,5 m och utrymmet saknar träreglar, annat brännbart material eller större mängd ledningar än vad som erfordras för enbart belysningsarmaturer och teleanläggningar i direkt underliggande respektive överliggande lokal.

Förekommer annan elutrustning, andra ledningar, ledningsstegar och/eller ledningsrännor erfordras detektorer vid dessa delar av utrymmet.

3.1.3.6 Utrymme (lokal) under undertak om utrymmet ovan undertaket är övervakat och öppningarna i denna utgör minst 25 % av ytan och jämnt fördelade samt så utformade att passage av värme respektive rök till ovanförliggande detektorer säkerställes.

Dessutom skall eventuell ventilationsfrånluft tagas i övre utrymmet.

Utrymme under förhöjt golv behöver inte heller förses med detektorer om golvet och lokalen ovanför uppfyller dessa krav.

3.1.3.7 Oanvändbart och svårtillgängligt utrymme mellan innertak av minst brand- teknisk klass EI 60 och yttertak.

3.1.4 Luftbehandlingsinstallationer

3.1.4.1 Detektorer i luftbehandlingsinstallationer är avsedda att upptäcka begynnande brand i installationen och kan inte ersätta rumsövervakning.

Kanaler för till- och frånluft behöver normalt inte förses med detektorer. Nedan uppräknade luftbehandlingsvägar skall dock förses med detektorer.

3.1.4.2 Evakueringskanal från yrkesmässigt använd grill, stekbord, flottyrgryta eller liknande. Detektorn placeras i kanalens början alternativt i sugkåpa eller

liknande. Vid detektorplaceringen måste hänsyn tagas till rensningsmöjlighet av kanalen. Vidare skall detektorn vara anpassad till placeringen och klara

mekaniska påfrestningar vid rensning av kanalen. Då så erfordras av rens- ningsskäl skall detektorn vara lätt demonterbar.

3.1.4.3 Evakueringskanaler från dragskåp, då detektor inte kan placeras i dragskåpet eller då placering i skåpet inte bedöms ge tillräckligt snabbt larm.

I de fall dragskåp användes uteslutande för våthantering eller hantering av icke brännbara föremål erfordras inte detektor.

3.1.4.4 Luftbehandlingsenhet ansluten till kanalsystem för tilluft förses med detektor i de fall enheten innehåller elmotor och/eller elvärmebatteri. Detektorn placeras i samma utrymme som elmotorn eller efter eventuellt värmebatteri. Avskiljningar i form av värme-/kylbatterier och torrfilter betraktas inte som väggar. Hänsyn behöver inte tagas till enstaka reglermotorer eller givare även om dessa är placerade i luftbehandlingsväg.

3.1.4.5 Luftbehandlingsenhet för frånluft behöver endast förses med detektor i de fall lokalerna varifrån luften hämtas inte är övervakade och/eller lokalen där

enheten är uppställd inte är övervakad. I de fall lokalerna varifrån luften hämtas är klassade som brand- eller explosionsfarliga skall detektor med erforderlig kapslingsklass placeras även i de delar av luftbehandlingsvägen där motorer är placerade.

3.1.4.6 Större luftbehandlingssystem där varje del består av ett rum förses med detektorer enligt de regler som gäller för andra utrymmen. Dock behöver

utrymme med golvyta < 4 m² inte förses med egen detektor under förut-sättning att avskiljning mot övervakad del endast utgöres av torrfilter eller värme-

/kylbatteri för genomströmning samt att ingen del av taket ligger på ett större horisontellt avstånd från en detektor än 5 m. Dock skall varje samman-byggt system vara försett med minst en detektor.

3.1.4.7 I första hand placeras detektorer i eventuell blandningskammare och i tilllufts- utrymme efter eller vid eventuell fläkt. Mindre utrymme (högst 1 m² golvyta) som användes enbart för VV-installationer (även mindre pumpar, reglermotorer och givare) i anslutning till luftbehandlingsutrustning förses med detektorer endast i följande fall:

- om avskiljningen mot luftväg och omkringliggande byggnadsdelar är av brännbart material.

- om i utrymmet finns el- och/eller reglercentral med kapslingsklass lägre än IP 54 enligt ELSÄKERHETSVERKETS gällande föreskrifter.

3.1.4.8 Beträffande sektionsindelning se 3.2.6.

3.2 Indelning i sektioner och detektorkretsar

3.2.1 Den övervakade ytan skall uppdelas i sektioner (gäller oavsett om det finns en kompletterande larmadress eller inte). Sektion kan utgöras av ett rum, flera rum eller del av ett rum. Övervakningen kan ske med en eller flera detektorer.

3.2.2 Syftet med att indela en brandlarmanläggning i sektioner är att snabbt kunna lokalisera den eller de detektor(er) som larmar.

3.2.3 Sektionsgränser bör sammanfalla med brandcellsgränser. Undantag utgör små, enstaka brandceller exempelvis soprum, mindre arkiv. Brandceller bestående av rum överstigande 1 600 m² måste uppdelas i flera sektioner.

3.2.4 En sektion får omfatta högst 1600 m². Vid beräkningen av sektionsytan skall alla plan som är försedda med detektorer sammanräknas. Yta ovan undertak och/eller i undergolv behöver inte medräknas.

3.2.5 En sektion får omfatta flera rum/utrymmen i de fall de gränsar till varandra och en naturlig gångväg finns mellan dem. Sektionens totala yta får inte överskrida i nedanstående tabell angivna värden för respektive antal rum/utrymmen.

Största sektionsyta (m²)

Antal rum

Normalt Om

3.2.5.1 uppfylls

Antal rum

Normalt Om

3.2.5.1 uppfylls

1 1600 1600 10 650 1600

2 1400 1600 12 600 1600

3 1200 1600 14 550 1600

4 1100 1600 16 500 1600

5 1000 1600 18 450 1600

6 900 1600 20 400 1600

7 850 1600 25 300 1400

8 750 1600 30 200 1200

9 700 1600 40 Ej tillåtet 1000

3.2.5.1 Under förutsättning att ett av nedanstående alternativ uppfylls får den högra kolumnen i tabell 3.2.5 användas för att bestämma största sektionsyta Alternativ 1: Utöver sektionsangivelse skall även en kompletterande

larmadress (se 1.3) visas på CU/BFT vid brandlarm. Den kompletterande larmadressens yta får inte vara större än de värden som anges i kolumnen "Normalt" i tabell 3.2.5.

Alternativ 2: Extra indikering från samtliga detektorer inom sektionen skall finnas i gemensamt utrymme, t ex korridor. Indikeringarna skall placeras så att de är väl synliga och försedda med skylt märkt BRANDDETEKTOR.

3.2.5.2 Svårtillgängliga utrymmen, t ex värdevalv, transformator- och ställverksrum, skall ha extra indikering utanför rummet i korridor eller förrum. Vid beräkning av högsta tillåtna sektionsstorlekar tillämpas kolumnen "Normalt" i tabellen i 3.2.5.

Alternativt kan maximalt 5 sådana rum utgöra egen sektion.

3.2.6 Sektion bör normalt omfatta samma våningsplan. Undantag härifrån kan vara ljus- eller hisschakt samt trapphus.

Vid goda interna kommunikationer får högst 2 plan ingå i samma sektion. Dock skall pkt 3.2.3 - 3.2.5 beaktas. Luftbehandlingsutrymmen ovan yttertak skall utgöra egen sektion. Sådan sektion får omfatta högst 20 rumsenheter/

utrymmen med naturlig gångväg emellan.

3.2.7 Detektorer installerade under förhöjt golv och över undertak, i kabelkanaler eller luftbehandlingssystem skall markeras med extra indikeringslampa signerad med lämplig text (Se skyltkrav i 2.7).

3.2.8 Larmknappar i industrilokal eller annan lokal där frånkoppling av rökdetektorer återkommande sker får inte anslutas så att frånkoppling av rökdetektorer för- hindrar larm från larmknapparna.

Sektion för enbart larmknappar får omfatta flera plan och högst 10 knappar. Det sammanlagda gångavståndet mellan knapparna får vara högst 200 m.

För hotell och motsvarande, se bestämmelser utfärdade av respektive myndig- het.

3.2.9 Varje släckanläggning som är ansluten för att ge brandlarm via centralutrustningen skall utgöra egen sektion. Dessa sektioner skall

märkas/anges på lämpligt sätt med klartext på eller vid CU/BFT, alternativt i textdisplay.

3.2.10 Indelning i detektorkretsar

3.2.10.1 Detektorkrets skall vara så utförd att kortslutning eller avbrott inte kan orsaka bortfall av mer än del av anläggningen som övervakar högst 3 000 m² dock högst 50 rum.

Under förutsättning av att erforderligt antal kortslutningsskydd användes får övervakad yta för en detektorkrets omfatta högst 6 000 m² dock högst 100 rum.

I de fall detektorkrets omfattar mer än 3 000 m² eller mer än 50 rum får fram- och återledning i en detektorkrets inte ske i samma ledningshölje. Detta krav gäller inte för matarledning (se 1.3 och Bilaga 2).

3.2.10.2 I de fall detektorkrets omfattar mer än 3 000 m² eller mer än 50 rum skall det inte vara möjligt för anläggningsskötaren att genom en enkel manuell manöver orsaka bortkoppling av mer än del i anläggningen som övervakar högst 3 000 m² dock högst 50 rum.

3.2.10.3 Generellt gäller att detektorkrets inklusive biledning(ar) skall uppfylla 3.2.10.1 och 3.2.10.2.

En biledning får inte avgrenas med adressenhet så att en ny biledning uppstår.

Biledning får maximalt omfatta område enligt kolumnen "Normalt" i tabellen i 3.2.5.

3.2.10.4 Biledning innehållande "äldre" detektor(er) som saknar egen optisk indikering får dock maximalt omfatta 5 st detektorer monterade i samma lokal eller i rum på samma våningsplan med direkt dörranslutning till varandra. I detta fall skall en separat röd optisk larmindikering placeras väl synligt och vara försedd med skylt "SUMMAINDIKERING - GRUPP AV BRANDDETEKTORER".

3.3 Val av detektortyp

Detektortyp skall väljas så att bästa möjliga detektering erhålles med be- aktande av pkt 1.2 och med hänsyn till den sannolika brandutvecklingen i begynnelsefasen, rumshöjd, och omgivningsförhållandena enligt 3.3.2 - 3.3.9.

De störningar som vid normala driftförhållanden kan ge upphov till onödiga larm skall beaktas vid val av detektortyp (se 3.11).

3.3.1 Detektorval med hänsyn till verksamhet och förväntat brandförlopp 3.3.1.1 Rökdetektor (RD). Rökdetektorer skall normalt användas i alla utrymmen, där

andra detektortyper inte ger bättre detektering.

Typen av rökdetektorer skall väljas med hänsyn till typ av brännbart material och detektorns känslighetsområde. Olika rökdetektortyper kan behöva kombi- neras för att optimal effekt skall erhållas. Beträffande datorhallar m.m. se 3.8.1.

3.3.1.2 Värmedetektor (VD). Värmedetektorer får användas i utrymmen där man alltid kan räkna med en mycket snabb värmeutveckling vid brand.

I mindre lokaler (≤12 m²) får värmedetektorer användas i de fall direkt dörranslutning finns till närliggande utrymme/korridor, som är försedd med rökdetektorer. Detta gäller dock inte el- och elektronikutrymme samt utrymme där batterier laddas..

3.3.1.3 Flamdetektor (FD). Flamdetektor kan användas för snabb detektering i utrymmen där öppen låga erhålles redan i begynnelsefasen (t.ex. utrymmen med brandfarliga varor).

I utrymmen där man kan räkna med att det vid brandutbrott bildas stora mängder rök skall flamdetektorer antingen inte användas eller användas i kombination med rökdetektorer.

3.3.1.4 Linjerökdetektor (RDL). Linjerökdetektorer kan användas i höga lokaler och i lokaler där vanliga rökdetektorer inte kan användas av miljöskäl.

När man kan räkna med att det vid brandutbrott snabbt bildas kraftiga mängder rök skall detektorn inte användas, eftersom detta kan uppfattas som ett

ogenomträngligt hinder som endast utlöser felsignal.

3.3.1.5 Samplingdetektor (SD) kan vara ett alternativ eller komplement till rökdetektorer i utrymmen med svåra detekteringsförhållanden och i utrymmen där ett mycket tidigt larm är önskvärt. Detektorn får endast användas i utrymmen som uppfyller applikationskrav enligt tillverkarens anvisningar.

3.3.1.6 Specialdetektor. Specialdetektorer (se SBF 1011) kan vara ett alternativ eller komplement till vanliga detektorer. Detektorn får endast användas i utrymmen som uppfyller applikationskrav enligt tillverkarens anvisningar.

3.3.2 Rumshöjd

På grund av den med ökande rumshöjd ökade fördröjningen av detektorns utlösning gäller vissa inskränkningar. Nedanstående tabeller anger för vilka rumshöjder de olika detektortyperna är lämpliga.

Typ av detektor

Takhöjd

< 6 m

Takhöjd 6 - 7,5 m

Takhöjd 7,5 - 9 m

Takhöjd 9 - 20 m

Takhöjd

> 20 m RD

EN 54-7

Lämplig Lämplig Lämplig

Kan användas

Bör nor- malt inte användas VD klass 1

EN 54-5 (utgåva1976)

Kan användas

Kan användas

Bör nor- malt inte

användas Olämplig Olämplig VD klass 2

EN 54-5 (utgåva 1976)

Kan användas

Kan

användas Olämplig Olämplig Olämplig VD klass 3

EN 54-5 (utgåva 1976)

Kan användas

Bör nor- malt inte

användas Olämplig Olämplig Olämplig VD

högtemp.

EN 54-8 (utgåva 1976)

Kan användas

Bör nor- malt inte användas

Bör nor- malt inte

användas Olämplig Olämplig

VD klass A1 EN 54-5 (utgåva 2000)

Kan användas

Kan användas

Bör nor- malt inte

användas Olämplig Olämplig VD klass A2

EN 54-5 (utgåva 2000)

Kan användas

Kan

användas Olämplig Olämplig Olämplig VD klass B-G

EN 54-5 (utgåva 2000)

Kan användas

Bör nor- malt inte användas

Bör nor- malt inte

användas Olämplig Olämplig

Övriga detektorer

Linjerökdetektor Enligt tillverkarens/leverantörens anvisningar Flamdetektor Enligt tillverkarens/leverantörens anvisningar Samplingdetektor Enligt tillverkarens/leverantörens anvisningar Specialdetektor Enligt tillverkarens/leverantörens anvisningar

För kombinationsdetektorer, t ex värme- och rökdetektor i samma hölje, gäller takhöjd för den lägst klassade detektorn.

Vid angivande av rumshöjd beaktas inte delar av taket som omfattar mindre än 10 % av den sammanlagda takytan, såvida inte dessa takdelar är större än en detektors maximala övervakningsyta. I andra fall skall områdena med större takhöjd behandlas som särskilda rum.

3.3.3 Omgivningstemperatur

Rök- och flamdetektorer kan användas upp till +50^o C omgivningstemperatur såvida inte annat värde uttryckligen angivits i dokumentationen för detektorn.

Vid värmedetektorer av maximaltyp måste den nominella utlösningstempera- turen vara minst 20^o C över högsta normala omgivningstemperatur och bör normalt inte ligga mer än 35^o C över denna. Vid omgivningstemperaturer som på grund av driftförhållanden växlar mycket eller är höga under långa tider är värmedetektorer med differentialfunktion (VDdm) inte lämpliga.

Rök- eller flamdetektorer liksom värmedetektorer eller värmedetektorer med differentialfunktion (VDdm) kan användas ner till temperaturen -20^o C, om det inte finns risk för nedisning av detektorn. Under -20^o C får detektorerna endast användas om detta särskilt anges i dokumentationen för detektorn.

3.3.4 Luftrörelse

Rökdetektorer kan användas upp till vindhastigheter av 5 m/sek, såvida inte ett högre värde uttryckligen anges i dokumentationen för detektorn.

Värme- och flamdetektorer har ingen begränsning.

3.3.5 Vibrationer

Inga inskränkningar gäller normalt för branddetektorer på byggnadsdelar. När branddetektorer monteras på maskiner måste uppträdande vibrationer i tvivel- aktiga fall mätas och lämpligheten hos detektorn särskilt undersökas.

För flam- respektive linjerökdetektorer gäller att montageplatsens underlag måste vara stabilt och fritt från vibrationer respektive rörelser i byggnadsdelen.

3.3.6 Luftfuktighet

Under förutsättning att detektorernas kapslingsklass är anpassad till aktuell miljö och kondensation inte kan uppstå gäller inga inskränkningar.

Rök- och linjerökdetektorer kan dock påverkas av vattenånga/-vattendimma.

3.3.7 Avgaser, rök, damm och liknande

Om avgaser, rök, damm och liknande förekommer under normal drift kan rök- och linjerökdetektorer i standardutförande förorsaka onödiga larm. Rökdetektor skall därför i dessa fall kunna anpassas till den rådande miljön eller också skall annan lämplig detektortyp väljas.

3.3.8 Ljus

För rök- och värmedetektor gäller normalt inga inskränkningar.

Linjerök- och flamdetektorer kan påverkas genom direkt eller reflekterat ljus.

3.3.9 Inverkan av radiofrekventa störningar

Normalt är EMC-problemen undersökta och förebyggda i de flesta produkterna som ingår i ett brandlarmsystem. Enligt bilaga 2 erfordras i vissa fall partvinnad respektive skärmad ledning.

Då man har att räkna med onormala radiofrekventa störningar i utrymmen där brandlarm skall installeras måste man ta med i planeringen de möjligheter som finns för stördämpning av brandlarmanläggningen.

3.4 Detektorplacering

Utöver de placeringsregler som anges i detta avsnitt finns särskilda placeringsregler för:

- datorutrymmen och andra el- eller elektronikutrymmen med hög lufthastighet eller hög luftomsättning (avsnitt 3.8),

- tvådetektorberoende/tvåsektionsberoende (avsnitt 3.10) - höglager (avsnitt 3.9),

- samplingdetektorer (avsnitt 3.13).

För kombidetektorer t ex värme- och rökdetektorer i samma hölje gäller ytreg- lerna för den detektor som har minsta täckningsytan.

Beträffande montering av detektor se även 4.3.1 och 4.3.2.

3.4.1 Allmänt

3.4.1.1 Antal och placering av detektorer beror på typ och utrymmets storlek, rumshöjd och takets utformning samt ventilationsförhållandena. De detektorer som väljes måste vara lämpade för att på ett tidigt stadium upptäcka brand. (Jfr 3.3).

Vid placering av detektor beaktas risken för onödigt larm genom rök, värme eller strålningskälla i närheten. (Se även 3.11 ).

3.4.1.2 Varje utrymme inom den övervakade ytan, utom de som anges i 3.1.3, måste förses med detektor(er).

3.4.1.3 Vägg eller tät inredning (t.ex. täta hyllsektioner, garderober etc) där avståndet från överkant till taket understiger 0,25 m skall behandlas på samma sätt som när väggen eller inredningen går ända upp till tak. Detektorplacering på båda sidor om väggen skall ske enligt normala placeringsregler.

3.4.1.4 Utrymmen under läktare, entresoler och liknande anordningar som kan försena brandgasernas rörelse mot taket, skall också förses med detektorer om

utrymmets djup överstiger 3 m vid VD respektive 6 m vid RD.

3.4.1.5 Då i reglerna anges värden på övervakad yta per detektor avses horisontell yta (golvyta).

3.4.2 Värmedetektorer (VD)

3.4.2.1 Antalet värmedetektorer för ett utrymme skall beräknas så att den övervakade ytan per detektor inte överstiger 30 m².

3.4.2.2 Värmedetektor skall placeras så att ingen del av taket är på ett större horisontellt avstånd från en detektor än 5 m. Detta krav gäller oberoende av ytreglerna.

Om fler än en detektor erfordras i ett utrymme skall detektorerna fördelas jämnt över den övervakade ytan så att detektorerna erhåller ungefär samma

täckningsyta.

3.4.2.3 Utrymmen med taklutning N ≥ 0,2 (1:5 eller ca 11^o) skall ha en rad detektorer i den högst belägna delen (nocken).

Detta gäller även sågtak (shedtak), välvda tak, lanterniner samt fickor om minst 3 m längd som skapas av inrednings- eller byggnadsdelar som är anslutna till taket.

På vind eller liknande utrymme där höjden från golv till nock eller annan högsta del av taket är högst 2 m får VD placeras så att avståndet från VD till takets längst bort belägna del i horisontalplanet överstiger 5 m dock inte 10 m.

3.4.2.4 VD placeras i takets högsta del och max 0,2 m under takytan.

3.4.2.5 Avståndet från en detektor till vägg måste vara minst 0,5 m. Vid korridorer, kanaler och liknande med största bredd 2,5 m medges undantag.

Regeln gäller även avstånd till balkar, luftkanaler, armaturer m.m. med minsta höjd 0,15 m och vilkas översida ligger närmare taket än 0,15 m.

3.4.2.6 Avståndet mellan VD och golv får inte överstiga de rumshöjder som anges i 3.3.2.

3.4.2.7 Ljusbrunnar, kupoler, brandventilatorer och dylikt skall förses med minst en VD om volymen överstiger 4 m³ eller djupet är större än 3 m. Detektorn får i detta fall placeras på utrymmets vägg.

3.4.2.8 Uppdelas ett tak i fält genom balkar, luftkanaler eller dylikt, vilkas balkdjup respektive höjdmått överstiger 10 % av den totala takhöjden skall om möjligt en VD placeras i varje fält. Dock behöver totala antalet VD inte vara fler än som svarar mot 1 per 20 m² övervakad yta.

Om avståndet mellan balks underkant och tak inte överstiger 5 % av takhöjden och centrumavståndet mellan balkar inte överstiger 1 m får VD sättas på balkarnas underkant eller på samma nivå.

Om balkdjupet på någon del överstiger 50 % av takhöjden behandlas varje fält som särskilt utrymme.

Om luftspalt mellan balkars eller luftkanalers överkant och tak genomsnittligt är större än 0,15 m behöver hänsyn till dessa inte tas vid detektorplaceringen.

3.4.2.9 Detektorer för rumsövervakning får inte monteras i tilluftström som avsevärt påverkar detektorns funktion på ett negativt sätt.

Detektor skall normalt inte placeras närmare än 1 m från tilluftsdon.

3.4.2.10 I bastu skall VD placeras under bastulav eller dylikt, varvid avståndet till golv inte får understiga 0,5 m.

3.4.3 Rökdetektorer (RD)

3.4.3.1 Antalet rökdetektorer för ett utrymme skall beräknas så att den övervakade ytan per detektor inte överstiger 100 m².

I lokaler med mycket hög lufthastighet och/eller luftomsättning gäller be- träffande detektorplaceringen 3.8. Som riktvärden för när detta skall beaktas kan anges lufthastighet > 2 m/sek eller luftomsättning > 5 ggr/h.

3.4.3.2 Rökdetektor skall placeras så att ingen del av taket är på ett större horisontellt avstånd från en detektor än 10 m. Detta krav gäller oberoende av ytreglerna.

Om fler än en detektor erfordras i ett utrymme skall detektorerna fördelas jämnt över den övervakade ytan så att detektorerna erhåller ungefär samma

täckningsyta.

3.4.3.3 Utrymmen med taklutning N≥0,2 (1:5 eller ca 11^o) skall ha en rad detektorer i eller under den högst belägna delen (nocken).

3.4.3.4 För att rök obehindrat skall kunna nå rökdetektorn skall denna placeras under den nivå där varmluft ackumuleras. Denna påverkas av takform och takhöjd i det övervakade utrymmet.

Tillåtet avstånd (a) från tak till rökdetektorns rökinsläpp erhålles av

nedanstående diagram. Detektorn skall placeras inom bandbredden i respektive diagram.

Plant tak eller nästan plant tak (N < 0,2)

b

h

N2

b1 b2

(h¹=0)

N= =0h¹ b

N1

h¹

N1= h¹ b1

N2= h¹ b2

Avstånd till tak a erhålles ur nedanstående diagram.

a

Shedtak (sågtak), spetsigt sadeltak eller tak med lutning N > 0,2 Vid takformer med olika lutning gäller att mätning sker över den lägre sidan. (Se högra figuren nedan).

a h¹

b b

h¹ a

h

N= h¹ b

a

h

Avstånd till tak erhålles ur nedanstående diagram

3.4.3.5 Avståndet från en detektor till vägg måste vara minst 0,5 m. Vid korridorer, kanaler och liknande med största bredd 2,5 m kan undantag medges.

Regeln gäller även avstånd till balkar, kanaler, armaturer m.m. med minsta höjd 0,15 m och vilkas översida ligger närmare taket än 0,15 m.

3.4.3.6 Avståndet mellan RD och golv får inte överstiga de rumshöjder som anges i 3.3.2.

3.4.3.7 Ljusbrunnar, kupoler, brandventilatorer och dylikt skall förses med minst en RD om volymen överstiger 4 m³. Detektorn får i detta fall placeras på utrymmets vägg.

I de fall flera ljusbrunnar, kupoler, brandventilatorer och dylikt (≥4m³) finns i samma utrymme behöver dock inte det totala antalet RD i utrymmet vara fler än som svarar mot 1 per 30 m² övervakad yta.

3.4.3.8 Uppdelas ett tak i fält genom balkar, luftkanaler eller dylikt, vilkas balkdjup respektive höjdmått överstiger 10 % av den totala takhöjden skall om möjligt en RD placeras i varje fält. Dock behöver totala antalet RD inte vara fler än som svarar mot 1 per 75 m² övervakad yta.

Om avståndet mellan balks underkant och tak inte överstiger 5% av takhöjden och centrumavståndet mellan balkar inte överstiger 1 m får RD sättas i balkar- nas undre kant.

Om balkdjupet på någon del överstiger 50% av rumshöjden behandlas varje fält som särskilt utrymme. Dock behöver det totala antalet RD inte vara fler än som svarar mot 1 per 30 m² övervakad yta under förutsättning att luftspalt om minst 0,15 m höjd finns mellan balkfacken.

Om luftspalt mellan balkars eller luftkanalers överkant och tak genomsnittligt är större än 0,15 m behöver hänsyn till dessa inte tas vid detektorplaceringen.

3.4.3.9 Detektorer för rumsövervakning får inte monteras i tilluftström som avsevärt påverkar detektorns funktion på ett negativt sätt.

Detektor skall normalt inte placeras närmare än 1 m från tilluftsdon.

3.4.3.10 Rökdetektorer får normalt inte installeras på platser där temperaturen på grund av miljö eller bedriven verksamhet kan överstiga +50^o C. Hänsyn tas även till risken att detektorer utsätts för värmestrålning, varmluft eller ånga från anord- ning som används i verksamheten i det aktuella utrymmet.

3.4.3.11 I utrymmen med rumshöjd mindre än 3 m skall risken för att detektorn utlöses av t ex tobaksrök, matos m.m. beaktas (jfr 3.11).

3.4.3.12 I rum med starka luftrörelser särskilt vid låg rumshöjd kan uppvirvlat damm förorsaka onödiga larm. I sådana fall skall detektorerna rengöras regelbundet eller förses med anordning (se 2.2) som hindrar damm att tränga in i detektorn.

3.4.3.13 Aerosoler och damm som bildas vid arbetsprocesser (t ex svetsning, slipning) i det aktuella utrymmet kan likaså orsaka onödiga larm. Därför får rökdetektorer inte placeras vid arbetsplatser eller driftsanordningar där aerosolkoncentratio- nen kan bli så stor att detektorn löser ut. Om reglerna föreskriver detektorer på sådana platser kan andra detektortyper t ex värmedetektorer användas om inga skäl mot VD finns. (Se även 3.11).

3.4.4 Flamdetektorer (FD)

3.4.4.1 Övervakningsyta och placering skall uppfylla tillverkarens anvisningar.

3.4.4.2 Vid detektorplacering beaktas särskilt att det skall vara fri sikt från detektorn till hela täckningsytan. Man bör eftersträva kortast möjliga avstånd mellan

detektorn och varje tänkbar brandhärd.

På grund av att känsligheten avtar med avståndet och synvinkeln kan det vara nödvändigt med överlappande övervakningsytor för att åstadkomma enhetlig känslighet i rummet eller över golvytan.

3.4.4.3 Om tveksamhet råder beträffande lämplig detektorplacering skall praktiska försök anordnas för att bestämma placeringen.

3.4.4.4 Flamdetektorer kan störas av UV- eller IR-strålning i omgivningen. Exempel på ljusstrålning som kan orsaka att vissa typer av flamdetektorer avger onödiga larm är:

− direkt solsken eller stark belysning,

− ljus från kvicksilver- och halogenlampor,

− blinkande eller pulserande belysning,

− strålning från svetsarbeten,

− åskblixtar,

− reflexion från vattenytor, glasrutor, solskärmar, rörliga maskindelar, bilar och tåg,

− skuggverkan från rörliga föremål.

Risk för onödiga larm från flamdetektorn skall analyseras för aktuella utrymmen.

Risken för onödiga larm skall minimeras genom att lämplig typ av flamdetektor väljes samt genom att detektorplacering och justering av detektorn anpassas till störningsriskerna. Där så är nödvändig måste detektorns övervakningsyta reduceras med hjälp av skärmar eller liknande.

3.4.5 Larmknappar

3.4.5.1 En larmknapp skall placeras vid centralutrustning. I de fall separat

brandförsvarstablå används skall larmknappen istället placeras vid BFT. Om det föreligger risk för okynneslarm får larmknappen skyddas för obehöriga.

3.4.5.2 Larmknappar bör i övrigt endast placeras på vissa strategiska punkter t ex receptioner, vaktlokaler, telefonistplatser och motsvarande samt i lokaler där frånkoppling av rökdetektorer återkommande sker (se även 3.2.8). Om risk för okynnesanvändning inte föreligger kan efter särskild bedömning larmknappar även placeras vid utrymningsdörrar och liknande.

3.4.5.3 Larmknappar som ingår i brandlarmanläggning kan användas för aktivering av utrymningslarm.

Utförande och placering av larmknappar för aktivering av utrymningslarm behandlas inte i dessa regler.

3.4.5.4 Larmknappar skall placeras i lokaler som omfattas av larmlagring enligt 3.7.2.

Larmknappar skall då finnas vid larmlagringstablå samt i övrigt i berörda lokaler så att gångavståndet till en larmknapp aldrig överstiger 30 m.

dock att en särskild utredning gör troligt att alternativet ger motsvarande tillförlitlighet och snabbhet som larmknappar placerade enligt första stycket ovan.

3.4.6 Linjerökdetektorer (RD^L)

3.4.6.1 Linjerökdetektorers övervakningsyta och placering utföres i enlighet med tillverkarens anvisningar (se även 3.3).

3.4.7 Specialdetektorer

3.4.7.1 Specialdetektorers övervakningsyta och placering utföres i enlighet med tillverkarens anvisningar (se även 3.3).

3.5 Centralutrustningens placering

3.5.1 Centralutrustningen och eventuell separat strömförsörjning skall placeras i ett rum som övervakas av den automatiska brandlarmanläggningen. Detta rum skall ha sådan temperatur och luftfuktighet att tillförlitlig funktion hos central- apparaten säkerställes. Den skall vidare vara skyddad mot miljöstörningar såsom vibration, rök, damm, gaser, ånga från omgivningen.

Placeringen av den del av centralutrustningen som betjänas av räddnings- tjänsten skall vara i utrymme beläget i markplan i direkt anslutning till entré eller ingång som normalt används av räddningstjänsten.

Placeringen skall beslutas i samråd med räddningstjänsten.

3.5.2

I direkt anslutning till centralutrustningen skall finnas - orienteringsritningar utförda enligt SBF 1021 (#),

- serviceritningar utförda enligt SBF 1021,

- anvisningar för förfarandet vid brandlarm, felsignal och återställning (#), - skötselanvisningar för brandlarmanläggningen ,

- skylt med uppgift om anläggningsskötare m.m. enligt bilaga 3(#), - kontrolljournal med särtryck av avsnitt 6 och 7 i dessa regler (#), - kopia av aktuellt anläggarintyg (inklusive materialspecifikation/

sektionsförteckning),

- registreringshandlingar enligt 4.2.5 (får förvaras på annan särskilt angiven plats)

Då separat brandförsvarstablå används förvaras ovanstående dokument markerade (#) vid BFT. Övriga handlingar skall finnas i anslutning till central- apparaten.

3.5.3 Centralenheten förutom brandförsvarstablå kan placeras på ur installations-, drifts- och serviceteknisk synpunkt lämplig plats.

Vid brandförsvarstablån skall då uppgift finnas om centralenhetens placering.

3.5.4 För undercentral gäller i tillämpliga delar vad som sägs i 3.5.1, 3.5.2 och 3.5.3.

3.6 Strömförsörjning

3.6.1 Brandlarmanläggning skall strömförsörjas från två olika strömkällor. Bortfall av en strömkälla får inte inverka störande på den andra.

Strömförsörjningsutrustning skall utföras så att ELSÄKERHETSVERKETS gällande föreskrifter uppfylls.

3.6.2 Normalt skall anläggningen strömförsörjas via ett nätaggregat från allmänt elnät alternativt avbrottsfri kraft om sådan finns tillgänglig i objektet. Vid

nätspänningsavbrott skall anläggningen automatiskt utan avbrott erhålla spänning från ett underhållsladdat ackumulatorbatteri.

3.6.3 Brandlarmanläggningens nätaggregat skall vara fast ansluten till separat gruppsäkring.

Gruppsäkringen skall markeras med skylt på gruppcentralens fasta del med texten BRANDLARM.

3.6.4 Ackumulatorbatteriet bör placeras i anslutning till centralutrustningen. Placeras detta på annan plats skall uppgift om var ackumulatorbatteriet är placerat finnas i eller vid centralutrustningen.

3.6.5 Ackumulatorbatterikapaciteten skall normalt medge 72 timmars drift av anläggningen i normalläge och därefter 10 minuters drift i larmläge efter

nätbortfall. Vid beräkning av strömförbrukning i larmläge skall inräknas samtliga larmdon och utlösningsfunktioner som aktiveras vid brandlarm,

centralutrustningen med 3 sektioner utställda i larmläge samt larmöverföringen i larmläge. I anläggningar större än 20 sektioner görs tillägg med en sektion per ytterligare påbörjat tiotal.

Beräkning av strömförbrukning i viloläge och i larmläge (se ovan) samt reservdrifttid skall utföras av anläggarfirman i samband med att anläggarintyg utfärdas. Beräknade värden skall anges i anläggarintyget.

Kortare reservdrifttid kan godtas med efterföljande villkor:

a) 30 timmar

I större samhällen med i huvudsak jordkabelnät och god tillgänglighet i elnätet. Villkor: Felsignal skall avges vid fel i nätaggregat eller laddnings- aggregat eller felsignal skall avges fem timmar efter laddningsbortfall.

b) 5 timmar

Om det i objektet finns ett fast installerat dieseldrivet reservelverk.

Villkor: Reservelverket skall ha automatisk start och tankvolym för minst 30 timmars drift, övervakningssystem som automatiskt för över signal för utebliven start, låg ackumulatorbatterispänning och bränslenivå till ständigt bemannad plats eller jourpersonal.

c) 2 timmar

Om det i objektet finns ett fast installerat dieseldrivet reservelverk.

Villkor: Samma som anges i b) ovan och därtill servicepersonal i jour samt reservdelar inom objektet (t ex nätaggregat och uppladdade reserv- ackumulatorbatterier).

I fall a) - c) skall ackumulatorbatterikapaciteten medge drift i larmläge 10 minuter efter reservdrifttidens slut.

3.6.6 Till brandlarmanläggningens strömförsörjning får inte andra apparater eller anläggningar anslutas än vad som framgår nedan.

Larmsändare, släckanläggning, branddörrstängnings- och röklucksmagneter får anslutas om reservdrifttid och kapacitet enligt 3.6.5, 3.6.7 respektive 3.6.8 upprätthålles samt ledningsnät till dessa uppfyller i avsnitt 4 angivna krav på materiel, utförande och isolation. Andra styrfunktioner skall anslutas via galva- niskt skiljande utrustning med isolation och krypavstånd enligt svensk standard.

3.6.7 Nätaggregat skall vara så dimensionerat att det vid ackumulatorbatteribortfall ensamt kan strömförsörja anläggningen i såväl normalläge som larmläge (se 3.6.5) inklusive larmöverföring och larmdon.

3.6.8 Nätaggregatet skall innehålla laddningsaggregat eller vara kombinerat med laddningsaggregat för uppladdning och underhållsladdning av ackumulatorn.

Aggregatet skall dimensioneras så att ackumulatorbatteriet inom 24 timmar kan uppladdas så att anläggningen kan drivas i larmläge minst 10 minuter. I de fall reservdrifttid kortare än 72 timmar enligt 3.6.5 tillämpas gäller att uppladdning skall ske inom 24 timmar så att 80 % av full reservdrifttid därefter kan erhållas.

3.6.9 Nät/laddningsaggregat skall hålla ackumulatorbatteriet uppladdat så att reserv- driftid enligt 3.6.5 upprätthålles.

3.6.10 Ackumulatorbatteri med öppna anslutningar skall vara placerad i skåp eller försedd med skydd som hindrar kortslutning av polerna. Ackumulatorbatteriet skall placeras så att det inte utsätts för olämpliga klimatförhållanden och är skyddat för nedfallande föremål.

Placeras inte ackumulatorbatteriet vid centralutrustning måste lokalen vara uppvärmd till lämplig temperatur samt ackumulatorbatteriet vara åtkomligt för service och kontroll. Vid ackumulatorbatteri som inte placeras i anslutning till centralen skall finnas skylt BRANDLARM.

3.6.11 Lokal optisk signal skall visa när anläggningen erhåller spänning från elnätet alternativt optisk och akustisk signal för utebliven laddning.

Fel i laddningsaggregatet eller tidsbunden signal (se 3.6.5) för utebliven laddning skall indikeras optiskt och akustiskt i centralutrustningen samt överföras till larmmottagare.

Bortfall av ackumulatorbatteri eller för låg ackumulatorbatterispänning skall signaleras på samma sätt som fel i laddningsaggregatet dock med särskild indikering.

Bortfall av både elnätet och ackumulatorbatterier behöver endast signaleras i larmmottagare.

3.7 Larm- och felsignaler

3.7.1 Brandlarm skall automatiskt överföras till berörd räddningstjänst över en övervakad förbindelse. Alternativt skall det med övervakad förbindelse automatiskt överföras till en ständigt bemannad larmcentral varifrån räddningstjänsten tillkallas (se även 2.6).

Larmlagringsfunktion (utförd enligt 3.7.2) bör användas under förutsättning att en fungerande larmorganisation enligt 1.5 är anordnad.

3.7.2 Larmlagring innebär att larmet under arbetstid lagras och anledningen till larmet undersöks av särskilt utsedda personer på platsen innan det vidarebefordras till räddningstjänsten.

Larmlagringsfunktion skall uppfylla följande krav:

− Larmorganisation enligt 1.5 med särskilt utbildad personal skall alltid finnas tillgänglig när larmlagringen är aktiverad,

− Brandlarm skall automatiskt vidarebefordras till berörda personer som ingår i larmorganisationen (se 3.7.5),

− Brandlarm från värmedetektor skall inte fördröjas av larmlagringsfunktion,

− Brandlarm från larmknapp skall normalt inte fördröjas av

larmlagringsfunktion. I de fall larm från larmknapp måste larmlagras (p.g.a.

förhöjd risk för onödiga larm från larmknapp) skall funktionen vara sådan att om larm samtidigt inkommit/inkommer från annan larmknapp eller detektor så skall larmöverföring aktiveras,

− Brandlarm från släckanläggning (se 3.12) skall inte fördröjas av larmlagringsfunktion,

− Larmlagringsfunktionen skall vara förbikopplad på tider när personer i larmorganisationen inte finns på plats. Denna förbikoppling skall normalt ske automatiskt via tidur eller motsvarande.

− Larmet skall automatiskt vidarebefordras om det inte kvitteras inom en tid som inte får överstiga 60 sekunder. Tiden skall hållas så kort som möjligt och anpassas till förhållande i det enskilda fallet.

− Om den undersökning som vidtas efter kvittering av larmet varar längre än 3-10 minuter skall larmet automatiskt vidarebefordras. Tiden skall hållas så kort som möjligt och anpassas till förhållande i det enskilda fallet.

− För manuell aktivering av larmöverföring skall larmknappar eller alternativ lösning finnas. Utförande skall uppfylla krav enligt 3.4.5.4.

− Styrning av automatisk brandskyddsutrustning (se 1.3) inom anläggningen skall inte fördröjas av larmlagringsfunktion.

− Särskild larmlagringstablå skall finnas. Larmlagringstablå skall uppfylla krav enligt bilaga 7. Antalet larmlagringstablåer och placering av dessa skall anpassas till lokala förhållanden.

3.7.3 Minst ett larmdon placeras utomhus i anslutning till entré där CU eller BFT är placerad (se 3.5.1, andra stycket).

En brandlarmanläggning kan användas för aktivering av larmdon för utrymningslarm. Placering av larmdon för utrymningslarm behandlas inte i dessa regler.

3.7.4 Larmdon skall vara anslutna till övervakade säkringar eller strömbegränsande anordningar samt uppdelas i lämpliga grupper.

Ledning mellan centralutrustning och larmdon skall vara (elektriskt) övervakad.

3.7.5 I de fall det finns en larmorganisation enligt 1.5 skall brandlarm automatiskt vidarebefordras till berörda personer som ingår i larmorganisationen.

3.7.6 För att undvika förväxlingar måste de akustiska signalerna i en brandlarm- anläggning tydligt avvika från akustiska driftsignaler. Signalkaraktär enligt svensk standard (SS 03 17 11) förordas. Larmdon enligt första stycket i 3.7.3 skall alltid vara tydligt märkt med skylt ”Brandlarm”. Övriga larmdon skall vara tydligt märkta med skylt ”Brandlarm” eller med annan överenskommen text som anger signalens innebörd.

3.7.7 Larmdon enligt 3.7.3 (första stycket) skall vara väderbeständiga och ha kapslingsklass för användning utomhus enligt ELSÄKERHETSVERKETS föreskrifter.

3.7.8 Brandlarmanläggningen kan även styra automatisk brandskyddsutrustning och den kan förses med ytterligare larmsignaler för larmning av speciell personal med brandskyddsuppgifter. Se även 3.6.6.

3.7.8.1 Anordningar enligt 3.7.8 får inte störa brandlarmanläggningens normala funktion och skall kunna frånkopplas vid provning av centralutrustningen.

3.7.8.2 Styrs ventilationsanläggning från brandlarmanläggning bör återstart respektive stopp av fläktar kunna ske vid centralutrustningen såvida återstarten inte sker automatiskt vid återställning.

3.7.8.3 Styrs automatisk brandskyddsutrustning från brandlarmanläggningen beaktas de krav på larm- och felsignaler respektive ledningsövervakning som gäller för den aktuella typen av brandskyddsutrustning. Dessa krav kan utgöras av andra SBF-regler eller myndighetsföreskrifter.

3.7.9 Felsignal skall automatiskt överföras på samma sätt som brandlarm enligt 3.7.1.

3.8 Särskilda regler för datorutrymmen och andra el- eller elektronikutrymmen med hög lufthastighet eller hög luftomsättning

Följande komplement till de allmänna reglerna gäller för övervakning av datorutrymmen och andra el- eller elektronikutrymmen med hög lufthastighet eller hög luftomsättning. De ersätter regler för sektionering, detektorval och detektorplacering enligt 3.2 – 3.4.

Avsnitt 3.8 gäller för samtliga datorutrymmen, el- och elektronikutrymmen med hög lufthastighet eller hög luftomsättning.

För datamediaarkiv ska alltid avsnitt 3.8 tillämpas.

Anmärkning:

Lufthastigheten skall alltid betraktas som hög i de fall lokala kylaggregat/klimataggregat finns i utrymmet för kylning av dator-, el- eller elektronikutrustning via cirkulerande luft.

3.8.1 Rökdetektor skall användas. Inom varje utrymme skall minst hälften av antalet rökdetektorer vara av typ RDo.

Alternativt kan samplingdetektor användas.

3.8.2 Den övervakade ytan per rökdetektor får inte överstiga 30 m².

3.8.3 Detektorerna placeras så långt som möjligt från inblåsningsöppningarna (oavsett om dessa är av typ öppen kanal eller spridare).

Evakueras frånluften genom öppningar i taket eller i vägg omedelbart under taket skall detektorerna placeras med hänsyn till luftströmmarna.

3.8.4 Utrymme ovan undertak och under förhöjt golv skall alltid förses med detektorer.

Utgör utrymmet del av ventilationssystem samt vid undertak med öppningar överstigande 5% av takytan får ytan per detektor inte överstiga 30 m². För övriga fall gäller de allmänna ytkraven enligt avsnitt 3.4.

3.8.5 Rökdetektorerna fördelas jämnt över ytan.

3.8.6 Vid beaktande av ventilationens inverkan skall hänsyn tas till olika driftsfall och till dygnsvariationer.

3.8.7 I de fall lokala kylaggregat/klimataggregat finns skall detektor placeras i cirkulationsluftsströmmen före eventuellt luftfilter.

3.8.8 Datorutrymmen skall utgöra egen sektion. Överstiger ytan 500 m² skall under- tak respektive förhöjt golv utgöra särskilda sektioner. Dolda detektorer skall alltid förses med yttre indikering och skylt/orienteringsritning. Detektorer i apparatskåp skall utgöra egna sektioner och yttre indikering skall finnas då sektionen innehåller flera skåp.

3.8.9 I tveksamma fall utföres strömningsprov med rökgenerator enligt 5.4.4 och/eller brandprov enligt avsnitt 5.4 för att bestämma luftströmmar och lämpligaste placeringen av detektorer.