Examensarbete, 15 hp
Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård, 60 hp Höstterminen 2020
Att vara nyutexaminerad
intensivvårdssjuksköterska
Innehållsförteckning
Att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska under en pandemi . i
Abstrakt ... i
Being a newly qualified intensive care nurse during a pandemic ... ii
Abstract ... ii
Introduktion ... 1
Bakgrund ... 1
Beskrivning av intensivvård, intensivvårdssjuksköterskans kompetens, arbete och ansvarsområde. ... 1
Att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska ... 2
Covid-19 och dess inverkan på intensivvården ... 3
Motiv för studien ... 4 Syfte ... 4 Metod ... 4 Design ... 4 Studiekontext ... 5 Urval /Deltagare ... 5 Datainsamling/Procedur ... 5 Analys ... 7 Forskningsetiska överväganden ... 7 Resultat ... 8 Behov av formellt stöd ... 8
Inskolning och mentorskap: ... 8
Brister under introduktionstiden:... 9
Arbetsklimatet kan påverka både positivt och negativt ... 9
Tillåtande arbetsklimat: ... 10
Arbetsklimat som inte stimulerar till utveckling: ... 10
Utveckling genom utmaningar ... 11
Stress, osäkerhet och överväldigande ansvar: ... 11
Stimulerande och utvecklande period: ... 13
Resultatdiskussion ... 14
Metoddiskussion ... 17
Konklusion ... 19
Referenser ... 21
Bilagor ... 27
Bilaga 1 – Förfrågan till verksamhetschef ... 27
Bilaga 2 – informationsbrev till studiedeltagare ... 29
ii
Översikt över arbetets omfattning
Magister
Antal sidor 31
Antal ord 7435
Antal tabeller 1
Att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska under
en pandemi
Abstrakt
Bakgrund: På en intensivvårdsavdelning vårdas personer med svikt i ett eller flera organ.
Patienterna har ofta komplexa tillstånd och kan gå från stabil till kritisk sjuk mycket fort. För att vara kvalificerad att arbeta på en intensivvårdsavdelning kräver avancerad teoretisk och praktisk kunskap. I Sverige krävs en specialistutbildning motsvarande ett års studier. Arbetet kan trots detta upplevas utmanande som nyutexaminerad
intensivvårds-sjuksköterska. Särskilt utmanande antas situationen vara för de som varit nyutexaminerade under Covid-19-pandemin under år 2020.
Motiv: Tidigare studier visar på att nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor behöver tid
på sig för att bygga erfarenhet och känna sig trygga i sin nya roll. Det antas att de
nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna i samband med Covid-19-pandemin har haft liknande, men även andra erfarenheter. Studien kan ge vägledning i hur man kan utföra förbättringsarbete för den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan och förenkla transitionen in i professionen.
Syfte: Syftet med studien är att belysa erfarenheter av att vara nyutexaminerad
intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi.
Metod: Studien är utförd med en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjufrågor
med sju intensivvårdssjuksköterskor. Insamlade data analyserades med kvalitativ innehållsanalys.
Resultat: Resultat visas i tre huvudkategorier; “Behov av formellt stöd”, “Arbetsklimatets
kan påverka både positivt och negativt” och “Utveckling genom utmaningar”.
Huvudkategorierna har två subkategorier vardera; “Inskolning och mentorskap”, “Brister under introduktionstiden”, “Tillåtande arbetsklimat”, “Arbetsklimat som inte stimulerar till utveckling”, “Stress, osäkerhet och överväldigande ansvar” och Stimulerande och
utvecklande.
Konklusion: Pandemin har påverkat intensivvårdssjuksköterskan både positivt och
negativt, vilket påverkat transitionen för de nyutexaminerade
intensivvårdssjuksköterskorna. Att de nyutexaminerade påverkas mycket av
ii
Nyckelord: Covid-19, erfarenheter, intensivvårdsavdelning, kvalitativ metod,
nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska, pandemi.
Being a newly qualified intensive care nurse during a
pandemic
Abstract
Background: In an intensive care unit people with failure in one or more organs are
getting cared for. Patients with complex conditions may go from stable to critically ill quickly.To be qualified to work in an intensive care unit advanced theoretical and practical knowledge is required. In Sweden, a specialist education corresponding to one year of study is required. Despite this, the work can be experienced as challenging as a newly graduated intensive care nurse. The situation is assumed to be particularly challenging for those who have recently graduated during the Covid-19 pandemic in 2020.
Motive: Previous studies show that newly graduated intensive care nurses need time to
build experience and feel comfortable in their new role. It is assumed that the newly
graduated intensive care nurses in connection with the Covid-19 pandemic have had similar, but also other experiences. The study can provide guidance on how to carry out
improvement work for the newly graduated intensive care nurse and simplify the transition into the profession.
Aim: The aim of this study was to enlighten experiences of the newly graduated intensive
care nurses on an intensive care unit in connection to a pandemic.
Methods: The study used a qualitative method with semi structured interviews with seven
newly graduated intensive care nurses. The collected data was analyzed using a qualitative content analysis.
Result: The result is shown in three main categories; “The need of formal support”,
“Working climate may be positive and negative”, “An evolving time with stress, feeling insecure and overwhelming responsibility”. The main categories each have two
subcategories.
full-scale picture of the experience being a newly graduated intensive care nurse during a pandemic.
Keywords: Covid-19, experiences, intensive care unit, newly graduated intensive care
1
Introduktion
Mycket talar för att gå från grundutbildad sjuksköterska till intensivvårdssjuksköterska är ett stort steg som innebär en ny yrkesroll och yrkesidentitet. Att studera och arbeta är inte alls samma sak (DeGrande et al, 2018). Trots att den nyexaminerade
intensivvårdssjuksköterskan har teoretisk kunskap saknar de praktisk erfarenhet av att arbeta självständigt (Keveri och Nyberg, 2010). För nya intensivvårdssjuksköterskor kan det ta lång tid att känna trygghet i sin nya roll. Studieförfattarna har ej kunnat finna några exakta siffror på hur lång tid det kan ta. I en studie beskrivs dock att det kan ta mellan 12 till 18 månader för en helt nyutexaminerad sjuksköterska som börjar på en
intensivvårdsavdelning att känna sig trygg i sin roll (St Clair, 2013). De
intensivvårdssjuksköterskor som idag är nya i yrket kan antas ha haft en mer utmanande start på sin karriär. Detta då december 2019 var startskottet för en pandemi då Covid-19 spreds över världen. Pandemin drabbade intensivvårdsavdelningar hårt med fler
intensivvårdskrävande patienter, högre belastning på personalen och stora omorganisationer i Sverige.
Det är ett nytt jobb där intensivvårdssjuksköterskan ska vårda akut och kritiska sjuka patienter i en vårdkrävande och högteknologisk miljö. Med utrustning och
behandlingsmetoder de inte använt sig av tidigare eller inte arbetat speciellt mycket med. Syftet med studien är att belysa erfarenheter av att vara nyutexaminerad
intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi.
Bakgrund
Beskrivning av intensivvård, intensivvårdssjuksköterskans kompetens, arbete och ansvarsområde.
Intensivvården påstås har startats av den danske läkaren Björn Ibsen under polio utbrottet i Europa 1952 (Reisner-Sélénar, 2011). Enligt riktlinjerna från Föreningen för Anestesi och Intensivvård och Svenska Intensivvårdssällskapetska intensivvård förebygga och behandla svikt i ett eller flera organsystem för att fortsatt liv hos patienten kan bli meningsfullt. Intensivvården skall bedrivas enligt validerad vetenskap och beprövad erfarenhet (Svensk förening för Anestesi och Intensivvård, 2015). På en intensivvårdsavdelning vårdas de mest kritiskt sjuka patienterna. Patienterna har ofta komplexa tillstånd som hela tiden riskerar att försämras (Stubberud, 2019). På en intensivvårdsavdelning är det en högteknologisk miljö med en rad olika avancerade hjälpmedel och apparatur som används vid vården av
högre än på vanliga vårdavdelningar. Även utbildningsnivån är högre då team av specialistutbildade läkare, sjuksköterskor och undersköterskor arbetar kring patienten (Svenska intensivvårdsregistret, 2019). Det finns tre olika kompetenssteg inom
intensivvårdsavdelningar (Svensk förening för Anestesi och Intensivvård, 2015). Kategori I är den med lägst kompetenskrav. Vid kategori I krävs ingen specialistkompetens hos
sjuksköterskor, det är dock önskvärt. Kategori I saknar möjlighet att erbjuda vård på samma nivå som kategori II- och III och skickar därför de patienterna vidare till de mer avancerade avdelningarna. Kategori II har krav på specialistutbildning. De klarar av akut
funktionsnedsättning i de flesta organsystem, framförallt cirkulatorisk och respiratorisk svikt. Kategori II kan inte erbjuda samma nivå som kategori III. Kategori III tillhandahåller de mest kvalificerade övervaknings- och behandlingsmetoder som kan erbjudas vid olika typer av organsvikt. Vid arbete på kategori III-avdelningar är det krav på
specialistutbildning. För att vidareutbilda sig till intensivvårdssjuksköterska krävs minst ett års yrkesverksamhet som grundutbildad sjuksköterska (Umeå Universitet, 2020). Den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan har alltså minst ett års tidigare
arbetslivserfarenhet som sjuksköterska. Dock har den nyutexaminerade
intensivvårdssjuksköterskan liten eller ingen djupgående erfarenhet av den patientgrupp de nu möter på intensivvårdsavdelningen.
Många intensivvårdsavdelningar har stor bredd av patienter, det kan vara trauman,
neurokirurgiska-, medicinska patienter, barn och fler därtill (Stubberud, 2019). På grund av den mångsidiga och breda vården som bedrivs på intensivvårdsavdelningar kan det vara svårt att ha kunskap om allt och hur vården ska bedrivas kring patienterna. Den täta
medicintekniska miljön och det höga tempot kan göra arbetet stressigt. Därför krävs det att intensivvårdssjuksköterskan har en förmåga att prioritera och fatta snabba beslut (Abbey-Mcphil, Chaboyer & Mitchell, 2011). Arbetet på en intensivvårdsavdelning är till stor del proaktivt och intensivvårdssjuksköterskan måste förutse och förebygga risker. Att besitta förmågan att utföra bedömningar, tolka information från monitorering och symtom patienten uppvisar är av yttersta vikt. (O’Connell & Landers, 2008)
Att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska
Hoppet från teori till praktik kan vara väldigt stort, ofta kan det komma som en chock för den nyutexaminerade (Innes & Calleja, 2018). En ny intensivvårdssjuksköterska har teoretisk kunskap men besitter liten praktisk erfarenhet (Keveri & Nyberg, 2010).
3
utvecklingen avstannade aldrig (DeGrande et al, 2018). Nya intensivvårdssjuksköterskor känner sig otrygga till en början men blir tryggare med tiden och med mer erfarenhet (Wik & Yarollahi, 2020).
För att stödja de nyutexaminerade att växa in i sin nya roll fann Saghafi, Hardy & Hillege (2014) och O’Kane (2012) att nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor upplevde feedback och stöd som stärkande. Det hjälpte dem att reflektera över sin nya roll. Positiv feedback ökade självförtroendet samt att få vara ny och ställa frågor upplevdes inte vara något problem, även om frågorna kunde upplevas dumma (Muldowney, 2011; Farnell & Dawson, 2006).Nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor upplever det svårt att planera sin arbetsdag och svårigheter att hinna med alla uppgifter, exempelvis basal omvårdnad eller byta sprutor i läkemedelspumparna (O’Kane, 2012). För att kunna utvecklas som
sjuksköterska är det viktigt med en tillåtande atmosfär på avdelningen, att tillåtas vara ny och ställa frågor om saker man känner sig osäker över. Arbeta med öppet kritiska kollegor kan få sjuksköterskan att känna sig värdelös, vilket kan leda till nervositet och att inte våga ta för sig (Pennbrant et al, 2013). Att erbjudas en strukturerad introduktion och inskolning med erfarna kollegor har visat sig vara en viktig aspekt för att snabbt växa in i sitt nya arbete (Soini & Stiernström, 2016).
Covid-19 och dess inverkan på intensivvården
Intensivvården i Sverige drabbades hårt under 2020 av det nyupptäckta coronaviruset SARS-CoV-2, eller Covid-19 som det speglas i media (Folkhälsomyndigheten, 2020b). Fler än 7800 personer har avlidit och mer än 350 000 personer har smittats i Sverige fram till vecka 50 år 2020 (Folkhälsomyndigheten, 2020a). Under Covid-19-pandemin fanns det till en början lite teoretisk och praktisk kunskap om sjukdomen och vårdförloppet. Stor resurs- och organisatoriska omfördelningar skedde på intensivvårdsavdelningar runt om i landet. Medianvårdtiden på intensivvårdsavdelningar år 2018 var under 1 dygn per patient och har varit ungefär oförändrat sedan 2011 (Svenska intensivvårdsregistret, 2018). De som vårdats för Covid-19 på intensivvårdsavdelningar under pandemins början hade en medianvårdtid på 26 dygn(Socialstyrelsen, 2020). Vid arbete med misstänkt eller positiva
När SARS-epidemin pågick i världen under 2002 – 2003 påvisades att många
sjuksköterskor upplevde svårigheter i sitt arbete. De upplevde ett känslomässigt dilemma mot patienterna som var smittade, eftersom de inte kunde utföra professionell vård. För att de fick en begränsad tid att vara nära patienter. De vårdade genom att se på patienten genom ett fönster. De tyckte det var jobbigt att arbeta i skyddskläder. Skyddsmasken var speciellt jobbig samt att vara dold bakom all utrustning. Det fanns rädsla för att bli smittad och ta med sig sjukdomen hem till sina anhöriga (Andrén & Schibbye, 2006). I Wuhan, Kina som var pandemins ursprungskälla påvisades att de som arbetat med Covid-19-patienter fick mindre aptit, utmattningssymtom, svårigheter att sova, de blev nervösa och många grät regelbundet. Två procent av de tillfrågade hade självmordstankar (Shen et al, 2020). Qian et al. (2020) påvisade i en kvalitativ studie där man intervjuade personal att de upplevde det svårt att trösta Covid-19-patienterna. De upplevde ångest och stress i den nya arbetsmiljön. De upplevde svårigheter att samarbeta och det berodde främst på förflyttning av personal från andra avdelningar och från andra delar av landet.
Motiv för studien
Under Covid-19-pandemin år 2020 blev intensivvården hårt drabbad. Tidigare studier visar på att nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor behöver tid på sig för att bygga erfarenhet och känna sig trygga i sin nya roll. Studieförfattarna misstänker att de nyutexaminerade intensivvårdssjuköterskorna i samband med Covid-19-pandemin har haft liknande, men kanske även andra erfarenheter. Studieförfattarna anser det viktigt att undersöka vad de nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna har haft för erfarenheter under Covid-19-pandemin 2020. Studien ger en inblick i hur det är att vara ny intensivvårdssjuksköterska under en pandemi, där du arbetar direkt på frontlinjen med de mest sjuka patienterna. Studien kan ge vägledning i hur man kan utföra förbättringsarbete för den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan så att det ska förenkla transitionen in i sin nya profession.
Syfte
Syftet med studien är att belysa erfarenheter av att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi.
Metod
Design
5
semistrukturerade intervjufrågor. En kvalitativ studie är lämplig att utföra när man ska belysa personers uppfattningar och tolkningar om olika situationer (Polit & Beck, 2018). Insamlad data analyserades genom en kvalitativ innehållsanalys (Granheim & Lundman, 2004).
Studiekontext
Studien har utförts på fyra intensivvårdsavdelningar i norra Sverige. Avdelningarna som studiedeltagarna arbetar på befinner sig inom kategori II och kategori III på
kompetensstegen (Svensk förening för Anestesi och Intensivvård, 2015). På de olika avdelningarna jobbar det uppskattningsvis mellan 40 - 120 personer. Specialistutbildade läkare, intensivvårdssjuksköterskor och undersköterskor arbetar på samtliga avdelningar. Fysioterapeuter, arbetsterapeuter och administrativ personal är även knutna till
avdelningarna. På avdelningarna kan även grundutbildade sjuksköterskor arbeta. De ingår i så kallade aspirantprogram. Den grundutbildade sjuksköterskan arbetar under handledning med mål att senare utbilda sig till intensivvårdssjuksköterskor.
Urval /Deltagare
Eftersom studieförfattarna eftersökt en homogen grupp av nyutexaminerade
intensivvårdssjuksköterskor blev urvalet ett lämplighetsurval i syftet att förskaffa sig kunskap om utvald yrkeskategori (Danielson 2015b, 334 - 335). Inklusionskriterier för studien var de som avlagt examen vid ett specialistsjuksköterskeprogram med inriktning mot intensivvård. Utbildningen ska ha utförts vid ett svenskt universitet eller högskola. Ålder, kön eller etnicitet var inte avgörande för att bli inkluderad. Då studieförfattarna ville undersöka de som är nyutexaminerade inom sitt område valde studieförfattarna att
avgränsa sig till de som har tagit examen januari 2018 eller senare.
Totalt sju nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor intervjuades för studien. Personen som hade minst erfarenhet som intensivvårdssjuksköterska hade varit yrkesverksam i cirka sex månader och den som hade längst erfarenhet hade varit yrkesverksam intensivvårdssjuksköterska i närmare två år. Mediantiden som
intensivvårdssjuksköterska var tolv månader. Samtliga deltagare hade avlagt sin examen i Sverige. Fem kvinnor och två män deltog i studien den äldsta deltagaren var 50 år och den yngsta 26 år. Medianåldern på deltagarna var 27 år. Fem av deltagarna hade tidigare gått aspirantutbildning.
Datainsamling/Procedur
avdelning (se bilaga 1). Efter godkännande från verksamhetschef skickades ett mail ut till respektive avdelningschef med en förfrågan om hur studieförfattarna lättast skulle komma i kontakt med eventuella studiedeltagare. Samtliga avdelningschefer skickade tillbaka en lista med kontaktuppgifter till de eventuella studiedeltagarna. Därefter tog studieförfattarna kontakt med de potentiella studiedeltagare som uppfyllde inklusionskriterierna per mail innehållande en förfrågan om att delta i studien. Mailet innehöll också en kort information om studieförfattarna, studiens syfte samt ett informationsbrev (se bilaga 2). De
studiedeltagare som meddelade att de var intresserade av att delta inkluderades i studien. För att besvara syftet genomfördes intervjuer med semistrukturerade frågor. Initialt utfördes två pilotintervjuer för att undersöka att information som svarade mot syftet kom fram
intervjuerna, därefter transkriberades intervjuerna. De transkriberade intervjuerna lästes sedan igenom av studieförfattarna och handledaren för att feedback skulle erhållas av intervjuerna. Det som framkom var att studieförfattarna skulle få intervjudeltagarna att berätta mer om sina upplevelser. Ingen ändring av intervjufrågorna sågs nödvändig,
intervjuguiden är bifogade i slutet av arbetet (se bilaga 3). Pilotintervjuerna har inkluderats i studien.
Intervjuerna inleddes med bakgrundsfrågor om ålder, tidigare erfarenhet och när de tog sjuksköterske- samt intensivvårdssjuksköterske examen. Därefter frågade studieförfattarna efter upplevelser de haft under sin första tid som nyexaminerade
intensivvårdssjuksköterskor. Studieförfattarna ställde följdfrågor beroende på vad de berättade. Polit & Beck (2018, 204) beskriver att de som intervjuar har i uppgift att rikta intervjun mot det område man vill täcka och att ställa öppna frågor, för att uppmuntra intervjupersonerna att tala så fritt om ämnet som möjligt. Följdfrågorna kunde vara vad som varit negativt/positivt, hur det upplevdes och vad det fick det dem att känna. Sedan frågades om de saknade något när de var nya, hur de bemöttes av personal, hur inskolningen
upplevdes samt om de upplevde att Covid-19-pandemin påverkat deras tid som nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor. Innan intervjun avslutades frågade
7
Analys
För att analysera de inspelade intervjuerna har kvalitativ innehållsanalys använts (Granheim & Lundman, 2004; Granheim, Lindgren & Lundman, 2020). Studieförfattarna valde att använda sig av en manifest ansats. Under hela analysarbetet har studieförfattarna diskuterat med varandra för att säkerställa att de hade liknande uppfattning om det analyserade
materialet och vad som egentligen har sagts av studiedeltagarna.
Intervjutexterna lästes igenom flera gånger av författarna för att kunna bilda sig en god uppfattning om innehållet. Viktiga meningsenheter som svarade för studiens syfte skrevs sedan ned i ett textdokument, meningsenheterna kortades sedan ned ytterligare utan att viktigt innehåll gick förlorat. De kondenserade texterna kodades sedan till några få ord som beskrev de tidigare utformade meningsenheterna, koderna var manifest. Koderna parades sedan ihop i olika grupper som beskrev liknande fenomen, utifrån grupperna utformades kategorier och subkategorier som utgör resultatet i studien (Granheim & Lundman, 2004; Granheim, Lindgren & Lundman, 2020).
Forskningsetiska överväganden
Under studieutförandet har studieförfattarna arbetat efter Vetenskapsrådets (2017)
forskningsetiska principer där de fyra allmänna huvudkrav för forskning efterföljdes. De fyra huvudkraven är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet.
Studiedeltagarna informerades om vad deras uppgift är för studien, de upplystes också om att deltagandet var helt frivilligt och att de när helst skulle kunna välja att inte delta i studien utan behöva ange skäl till varför (Olsson & Sörensen 2011, 84). Författarna bad deltagarna att lämna ett muntligt samtycke om att delta i studien. Intervjuer som utfördes sparades sedan på en hårddisk som är lösenordsskyddad. Ingen obehörig har haft tillgång till det insamlade materialet. Studiedeltagarnas identiteter har hållits helt konfidentiellt och inga namn har använts i materialet som har transkriberats. Varje deltagare har tilldelats ett deltagarnummer istället för att använda deras namn. Nyttjandekravet har efterföljts enligt den forskningsetiska principen, genom att data som insamlats enbart har använts av
studieförfattarna för att utföra den ändamålsenliga studien. Studiedeltagarna kommer efter önskemål att erbjudas ett färdigt exemplar av studien när den är slutförd.
Det antogs att pandemin kan ha upplevts utmanande för de nyutexaminerade
efter avslutad intervju så att deltagarna kan få en chans att reflektera och ventilera känslor om de önskat. Information gavs till studiedeltagarna att de kan vända sig till
företagshälsovård om de känner att de skulle behöva ytterligare samtal och reflektion efter avslutad intervju.
Resultat
Analysen har resulterat i tre kategorier och sex subkategorier (tabell 1) som presenteras i texten nedan.
Tabell 1. Översikt över resultatets kategorier och subkategorier.
Kategori Subkategori
Behov av formellt stöd - Inskolning och mentorskap. - Brister under introduktionstiden Arbetsklimatet kan påverka både positivt
och negativt
- Tillåtande arbetsklimat
- Arbetsklimat som inte stimulerar till utveckling
Utveckling genom utmaningar - Stress, osäkerhet och överväldigande ansvar
- Stimulerande och utvecklande period
Behov av formellt stöd
I intervjuerna framkom att studiedeltagarna hade behov av formellt stöd, de efterfrågade fullgod inskolning och mentorskap. Studiedeltagarna beskrev att de hade goda erfarenheter från inskolningen men det fanns även brister. Det framkom att pandemin har haft en negativ påverkan på det formella stödet.
Inskolning och mentorskap:
Flera studiedeltagare beskrev goda erfarenheter från deras respektive inskolning, och de kände sig redo att börja arbeta självständigt efter avslutad inskolning.
9
sjuka. Mentorskap var ett lyckat koncept även efter inskolningen på de avdelningar det erbjöds. Med en mentor kunde tankar reflekteras och erfarenheter utbytas.
Brister under introduktionstiden:
Flera av deltagarna hänförde brister i formellt stöd till Covid-19-pandemin, som hade lett till en rad olika brister under studiedeltagarnas första tid på deras respektive arbetsplats. Det beskrivs genom att pandemin orsakat att inskolningen blivit ostrukturerad och fallerat. En studiedeltagare upplevde sig inte ha tillräcklig teoretisk kunskap för de utmaningar hen ställdes inför och denne fick själv begära att få teoretisk genomgång av olika delar där kunskap saknats. Apparatutbildningar som tidigare har givits till samtliga nyanställda på arbetsplatsen har nu inte blivit genomförda på grund av pandemin.
Ett flertal studiedeltagare önskade sig en längre inskolning än de fick. Deras inskolning varade mellan tre dagar och 3,5 veckor. En kort eller obefintlig inskolning upplevdes som undermålig och att det inte förberedde dem på att bli självständiga. Detta trots erfarenhet från aspirantprogram eller verksamhetsförlagd utbildning på samma avdelning.Två studiedeltagare fick ingen inskolning efter avslutad aspirantutbildning, det upplevdes som ett stort steg att inte få någon inskolning som nyutexaminerad.
På grund av de stora omfördelningarna av personal under pandemin beskrevs inskolningen som sämre än man önskat därför att andra nya kollegor skulle läras upp samtidigt.
Studiedeltagarna har inte kunnat avancera i successiv takt, de har istället blivit inkastad i arbetet. Ett flertal studiedeltagare beskriver att de som har skolat in ofta varit stressade vilket i sin tur lett till stress och osäkerhet hos dem själva.
“Men det skulle jag väl vilja säga att personalen som inskolade mig var stressade. Och då blir ju jag stressad. Då blir man ju mer osäker i sig själv också.” (6).
Mentorskapet som tidigare fanns på avdelningarna har fallit bort under pandemin. Önskan om mentorskap var ett återkommande ämne i intervjuerna. Studiedeltagarna beskrev en önskan om detta för att ha någon att ventilera tankar och känslor med. Det beskrevs att man trodde det skulle ge en trygghet i all den osäkerhet som man kan känna när man är ny. För utvecklingens skull ville de ha mentorsgrupper där det gick att det dela erfarenheter och upplevelser med andra kollegor.
Under intervjuerna har studiedeltagarna beskrivit att det funnits ett tillåtande och gott arbetsklimat. Det framkommer även en negativ sida av arbetsklimatet som har påverkat självkänslan och självförtroendet.
Tillåtande arbetsklimat:
Alla studiedeltagare har beskrivit vikten av ett tillåtande arbetsklimat under deras första tid som intensivvårdssjuksköterska. De upplevde trygghet i att kunna ställa frågor oavsett vad det gällde. Det var viktigt att arbeta utan prestige i något och att kollegorna tog sig tid att förklara. Kollegorna som var hjälpsamma och förstående underlättade för studiedeltagarna att känna sig välkomna och som en i gänget.
“Har man nån fråga så är det ingen som säger, aah men fattar du inte, kan du inte det. Utan det är alltid det här att det är att man kan glömma saker. Och även dom som har jobbat i 20 år kan ju fråga någonting som anses vara dumt så det är ett bra klimat här.”
(5)
Att jobba nära en erfaren sjuksköterska, undersköterska eller läkare var en trygghet.
Studiedeltagarna upplevde även en trygghet i att kollegorna fanns i samma rum. Det var inte alltid att de behövde fråga om någonting, utan bara att hjälp fanns nära om det skulle
behövas. Att uppleva ett kollegialt stöd, där alla ställer upp för varandra och jobbar i ett välfungerande team beskrevs som viktigt för att öka trivseln och uppleva en känsla av samhörighet.
På ett av sjukhusen hade de debriefing efter varje för- och eftermiddagspass under pandemin med inhyrd professionell personal. Debriefingen gjorde det lättare att lämna jobbet på jobbet och kunna vila upp sig i hemmet.
Arbetsklimat som inte stimulerar till utveckling:
11
“Nej jag frågade ju alltid för det måste man ju göra för patienternas skull men så kunde man också ibland höra att det ibland pratade bakom ryggen när man kom ut från salen,
att man inte kunde det.. eller så där.” (4)
Det framkommer även att flera av studiedeltagarna har upplevt att de under vissa tillfällen när det varit stor arbetsbelastning på avdelningen både för dem själva och kollegorna att de inte fått det stöd som de behövt. Avsaknad från stöd av seniora kollegor har beskrivits när studiedeltagarna vårdade exempelvis svårt sjuka patienter.
Studiedeltagarna berättade att som nyutexaminerad kunde det vara svårt att implementera sina idéer på sin nya arbetsplats. Det “sitter i väggarna” hur man skulle jobba, och inget skulle ändras på. Styret upplevdes som hierarkiskt och studiedeltagarna skulle rätta sig i ledet och finna sin plats. Trots att idéerna skulle gynna patienterna så blev de ignorerad av de mer erfarna kollegorna.
Utveckling genom utmaningar
Studiedeltagarna beskriver tiden som nyutexaminerad rolig, utvecklande och att de hade en brant inlärningskurva. Samtidigt upplevde de osäkerhet och stress. Osäkerheten och
stressen blev större när Covid-19-pandemin kom. När pandemin kom var det ingen som tog hänsyn till att de var nya längre. De kände även att de var otillräckliga och kunde inte hjälpa sina kollegor som de hade velat.
Stress, osäkerhet och överväldigande ansvar:
Alla studiedeltagare beskriver att de upplevt någon sorts stress. Ett par beskrev att de hade svårt att jobba självständigt och behövde stöttning, vilket var upphov till stress eftersom de upplevde att de belastade sina kollegor mer än nödvändigt. En stor del av att vara stressad beskrevs komma från osäkerhet. Osäkerheten berodde på olika faktorer. Det kunde vara den medicintekniska utrustningen, vårda de svårast sjuka, nyinlagda patienter eller barn.
Upplevelsen av att vara ensam i olika situationer var stressande. Det upplevdes också stressande att arbetsuppgifterna tog längre tid eftersom studiedeltagarna ville gå igenom momenten noggrant och dubbelkolla flera gånger.
drabbas av Covid-19. Det fanns en rädsla för att vårda Covid-19-patienter och en stress i att eventuellt föra vidare eller ta med smitta hem till sina anhöriga. En oro över hur mycket de skulle behöva arbeta upplevdes. Stressen blev en stor del av vardagen och studiedeltagarna fann olika copingstrategier för att hantera stressen.
Känslan av att vara i vägen och inte kunna hjälpa sina kollegor gav upphov till att känna sig otillräcklig. Exempel på att känna sig otillräcklig var att inte vara helt självgående eller att inte vara lika mycket på Covid-19-sal som kollegorna. Känslan att inte räcka till ökade även när läkarna inte var så närvarande som studiedeltagarna önskat, eller om det inte fanns några andra kollegor i närheten. När de blev placerade på Covid-19-sal upplevde
studiedeltagarna att de blivit “inkastade” där och att de kände sig utlämnade och ensamma. Patienterna var jättesjuka och det fanns mycket att göra. Det beskrevs som att de tagit vatten över huvudet eller att det var ett överväldigande ansvar.
“Det kändes som att det var nästan som ett krig. Då kändes det verkligen som att vi alla har tagit vatten över öronen. Det här kommer sluta dåligt liksom” (6)
Att axla ansvar och ta på sig stora skor beskrevs av studiedeltagarna. Flera upplevde att de blev inkastade i arbetet och fick ingen mjukstart, läkarna visade ingen hänsyn till att de var nya som intensivvårdssjuksköterskor.
“Sen det negativa är väl att jag, det var bara en liksom normal inskolningstid och en normal start på jobbet fram tills pandemin bröt ut. Sen blev det ju som helt annat. Men då,
men då kunde jag inte räknas som en ny sköterska längre.” (3)
Studiedeltagarna upplevde det som att alla hamnade på samma nivå när Covid-19 kom. De bytte ut sina standardpatienter mot en grupp nya patienter där alla kollegor hade liknande kunskaper. Intensivvårdssjuksköterskorna beskrev även att de var tvungna att ta ett stort ansvar eftersom det kom nyare kollegor än de själva. Det var personal utan
intensivvårdsutbildning eller personer som inte var aktiva inom vården längre. Helt plötsligt var de nyutexaminerade de med rutin. Flera deltagare nämner att de fick acceptera
13
Stimulerande och utvecklande period:
Trots all stress och osäkerhet som studiedeltagarna beskrivit upplevde de att det varit roligt och spännande att vara nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska. Att gå från skolbänken ut i det kliniska arbetet upplevde samtliga vara givande. Varje dag kom det nya lärdomar. Pusselbitarna föll på plats när de kom ut och började jobba självständigt, även om det var ett stort steg att gå från grundutbildad till att börja arbeta som intensivvårdssjuksköterska på en intensivvårdsavdelning. Att ha varit aspirant eller haft verksamhetsförlagd utbildning under en längre tid på den avdelningen som de började arbeta på gav en trygghet. De kände
personalen och de hade kunskap om många rutiner. Det var tillfredsställande att arbeta med hela patienten. De lärde sig att se mönster hos patienter och förutse vad som kunde hända.
Alla studiedeltagare har upplevt en brant utvecklingskurva. De har lärt sig mycket på kort tid och fått många intryck. Det fanns så mycket mer att lära än de trodde från början. Det kom som en positiv överraskning för de flesta och de fann det stimulerande att utvecklas på en daglig basis. Vissa saker får ta sin tid och allt går inte att lära sig på en gång. Det är en positiv sak för då kan de få lära och utvecklas mer. Det var mycket lärorikt och inspirerande.
När Covid-19 kom upplevde många av studiedeltagarna att de fick en ännu brantare
utvecklingskurva. Deltagarna beskriver att man sattes på prov direkt och fick ta hand om de som var väldigt sjuka. Ett steg som de kanske normalt sett hade gjort senare.
Studiedeltagarna beskrev att de jobbade hårt och fick göra sådant som de vanligtvis inte gjorde på deras avdelning. Att få prova på saker som de övat på under utbildningen gav adrenalinpåslag hos vissa, men det var häftigt att få se det på riktigt. De fann en trygghet i att ha en teoretisk kunskap att falla tillbaka på när den praktiska erfarenheten inte fanns.
Studiedeltagarna upplevde att de klarade av mer än vad de själva trodde.
“Jag känner mig.. jag tror inte personligen att jag hade kommit så här långt i min yrkesroll så här tidigt om jag inte haft pandemin, så det är det positiva jag tar med mig
därifrån” (2)
En deltagare beskriver själva Covid-19-pandemin som ett lyft för sin egen utveckling. Den deltagaren blev säkrare i sig själv tack vare pandemin genom att personer på avdelningen började se personen på ett annat sätt än tidigare. Främst för att deltagaren tog på sig ett stort ansvar när det kom till skyddsutrustningen och föra den informationen vidare till sina
Diskussion
Resultatdiskussion
Syftet med studien var att belysa erfarenheter av att vara nyutexaminerad
intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi. Resultatet visar på behov av formellt stöd, att arbetsklimatet kan påverka både positivt och negativt samt att det har varit en tid för utveckling som har präglats av stress, osäkerhet och ett överväldigande ansvar. För att fördjupa resultatet diskuteras resultatet mot tidigare forskning inklusive den transitionschock som beskrivs i Duchschers (2009) arbete. Duchschers arbete baseras på transitionen från att gå från sjuksköterskestuderande till yrkesverksam, men likheter kan ses i denna studie. Transitionchock kan ske när den grundutbildade sjuksköterskan utbildar sig till intensivvårdssjuksköterska och beskriver en akut och dramatisk förändring i den
professionella rollen. Man går ifrån en roll som man känner sig säker i till en ny relativt okänd roll som man inte har tidigare erfarenheter av. Modellen bygger på tre stadier av förändring som sker under den första tiden som nyutexaminerad.
Resultatet av studien visar att det har varit en tuff start för de nyutexaminerade
intensivvårdssjuksköterskorna. Att hamna mitt i en pandemi har gett brister i inskolningen som ska vara grunden att bygga vidare på. När grunden fallerar kan det tänka sig att det blir en intensivare första tid och helheten kan vara svårare att få ihop. Att få en strukturerad introduktion med erfarna kollegor är viktigt för att snabbt växa in i sin nya roll (Soini & Stiernström, 2016). En inskolning under en 12 veckors period är optimalt (St Clair, 2013). Studiedeltagarna hade en betydligt kortare inskolning. Studieförfattarna misstänker att Covid-19 hade en viss effekt på detta, men inte att den hade det för alla deltagare. Då många av våra studiedeltagare var färdiga med inskolningen när Covid-19 bröt ut. Resultatet från St Clair (2013) är dock inte helt överförbart till en svensk kontext där man i regel behöver tidigare erfarenhet från vårdavdelning och en vidareutbildning för att börja arbeta på intensivvårdsavdelning. Det är viktigt att tillåtas att vara ny och få tid på sig, det krävs även stöttande kollegor för att växa in i yrkesrollen (Lyman, Gunn & Mendron, 2019; O’ Kane, 2014; Saghafi, Hardy & Hillege, 2014). Att få en undermålig inskolning med stressade kollegor är inte optimala förutsättningar, vilket i sin tur kan leda till brister i
patientsäkerheten (Rodrigues, Santos & Sousa, 2017). Att inskolas av endast ett fåtal handledare som hade en tydlig plan för inskolningen beskrevs som ett lyckat recept av studiedeltagarna. Tidigare forskning påvisar dock att det finns risker med att gå med endast ett fåtal handledare. Den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan har under
15
kan påverka den nyutexaminerade till att göra “som de alltid gjort” (Morrow, 2009). Om detta har skett för våra studiedeltagare går inte att utröna. Under pandemin beskrevs att de nyutexaminerade i vår studie inte alltid har fått tid på sig att vara nya och kollegorna har varit stressade under deras första tid. Trots bristerna i inskolningen som beskrevs så kände sig de flesta studiedeltagare redo för att arbeta självständigt efter avslutad inskolning. På grund av pandemin har utbildningstillfällen missats eller fallit bort. Studiedeltagarna beskrev osäkerhet hur medicinteknisk apparatur fungerade, hur de skulle klä sig i
skyddsutrustning och mer därtill. Att det är ett stort hopp från utbildning till att vara yrkesverksam är visat i tidigare studier (DeGrande et al, 2018; Innes & Calleja, 2018). Deltagarna i denna studie stärker den bilden ytterligare. För att minska skillnaden mellan utbildning och att vara yrkesverksam kan det tänkas att ett väl fungerande mentorskap skulle kunna vara en lösning. Önska om mentorskap var återkommande och mycket uppskattat på de platser där det erbjöds. Mentorskap kan hjälpa den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan att finna sig i sin nya roll genom att erfarenheterna och förväntningarna kan bearbetas med en kollega med mer erfarenhet. Mentorskap över en längre tid skapar en trygghet hos nyutexaminerade sjuksköterskor, gör dem mer självsäkra och bättre på att ta viktiga beslut (Hunsberg, Bauman & Arsenio, 2013)
Ett tillåtande arbetsklimat stärker en nyutexaminerad intensivvårdssjuksköterska. Att kunna ställa frågor som anses som dumma skapar en trygghet hos nyutexaminerade
intensivvårdssjuksköterskor (Muldowney, 2011; Farnell & Dawson, 2006). De flesta av studiedeltagarna har haft erfarenheter som varit positiva gentemot sina kollegor. Skulle kollegorna däremot vara öppet kritiska så skulle det sänka självförtroendet och få den nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskan att känna sig värdelös (Pennbrandt et al, 2013). Tyvärr har deltagare även sett denna sida av sina kollegor. Att på så vis sänka en kollega kan leda till en osäkerhet hos intensivvårdssjuksköterskan i sin fråga och göra att övergången från student till intensivvårdssjuksköterska blir mer utmanande. Det kan i sin tur göra att det tar längre tid att infinna sig i sin nya roll som intensivvårdssjuksköterska. Då transitionen från student till yrkesutövande intensivvårdssjuksköterska inte alltid är linjär. (Duchscher, 2009). Finns det en hierarkisk kultur på arbetsplatsen mellan olika
arbetsplatserna måste arbeta proaktivt med för att stävja.
Under en pandemi med fler sjukdomsfall och många insjuknanden så är det svårt att hålla allt på en normalnivå, kanske så även med arbetsklimatet. När medianvårdtiden på en intensivvårdsavdelning förlängs från ett dygn till 26 dygn blir belastningen högre för de som arbetar på intensivvårdsavdelningar. (Svenska intensivvårdsregistret, 2018; Socialstyrelsen, 2020). Det som har hjälpt mot den höga vårdbelastningen var att kollegorna ställde upp för varandra som studiedeltagarna beskrivit. Kollegorna som tog sig tid, förklarade och var förstående misstänker studieförfattarna ha hjälpt de nyutexaminerade
intensivvårdssjuksköterskorna genom deras första tid.
På landets intensivvårdsavdelningar råder en stor brist på intensivvårdssjuksköterskor (SCB, 2019). Att arbetsgivaren arbetar aktivt för att förbättra den psykiska, fysiska, kulturella och sociala arbetsmiljön är av största vikt för att intensivvårdssjuksköterskor inte ska sluta på arbetsplatsen (Khan et al, 2018). Under Covid-19-pandemin när vårdtyngden är större och kräver mer arbetskraft är det av yttersta vikt för arbetsgivaren att förbättra dessa villkor för att få de nyutexaminerade intensivvårdssjuköterskorna att stanna kvar på arbetsplatsen. Att komma in med lite kunskap, vara under stress och ha dåligt självförtroende är ingen bra start. Det skapar osäkerhet hos sjuksköterskan i sin nya roll och kan förlänga transitionen till en professionell intensivvårdssjuksköterska (Duchscher, 2009). Även om det har varit en tuff tid för de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna så tycker de att det har varit en stimulerande och utvecklande tid. Vilket är en liknande erfarenhet som de hade i Nya Zeeland under H1N1-pandemin 2009 (Honey & Wang, 2012). Under H1N1-pandemin så var erfarenheten i stort en positiv upplevelse. De upplevde att det ökade deras kunskap och de var mer nöjd med sitt arbete. Däremot fann de att personalen upplevde problem med att arbeta övertid och att arbeta på isolerings sal.
I denna studie har det inte framkommit att studiedeltagarna har jobbat mycket övertid eller att det varit en jobbig upplevelse att vara inne på isolerings sal. En av anledningarna till det kan vara att i norra Sverige har Covid-19 inte slagit lika hårt som andra delar i Sverige (Folkhälsomyndigheten, 2020). Studieförfattarna kan misstänka att det varit lugnare för de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskorna i norra Sverige jämfört med andra delar av Sverige. Studieförfattarna anser att ytterligare studier bör utföras i regioner där fler Covid-19 patienter har vårdats för att få en bättre helhetsbild av att vara nyutexaminerad under en pandemi.
17
ohälsa (Hjärnfonden, 2020). Det är sannolikt att den ökade arbetsbelastningen under Covid-19-pandemin kommer påverka intensivvårdssjuköterskorna negativt i förlängningen.
Troligen kommer det ske en ökning av sjukskrivningar relaterade till utmattningssyndrom, vilket har stora effekter på individen men också på samhället (CES, 2020). Det är därför viktigt att fortsätta med arbetet att minska stress för sjukvårdspersonal. Stressen som de nyutexaminerade upplever kan misstänkas minska successivt ju mer erfarenhet de får. Att känna sig trygg i sin roll som intensivvårdssjuksköterska kommer att underlätta med mer erfarenhet (Wik & Yarollahi, 2020).
Efter att ha tagit examen som intensivvårdssjuksköterska kom en tid med mycket intryck och nya erfarenheter. De har varit otrygga, tvivlat på sig själva, skapat nya relationer till kollegor och ökat sin kunskap. Att deltagarna fått “kliva i stora skor” var kanske inte oväntat när många erhöll en bristfällig inskolning och att de kastades in i arbetet. Vilket stämmer på beskrivningen av transitionschock från student till nyutexaminerade sjuksköterska, då förväntningarna inte är som verkligheten (Duchscher, 2009). Rollen som intensivvårds-sjuksköterska krävde mer ansvar, kunskap och högre krav än vad de var beredda på. Att ta steget från student till intensivvårdssjuksköterska blev en större omställning än
studiedeltagarna hade förväntat sig, vilket påvisats tidigare (DeGrande et al, 2018; Innes & Calleja. 2018). Att känna sig otillräcklig och att inte kunna erbjuda samma stöd för sina kollegor är förståeligt under sådana förhållanden. Men samtidigt är det kanske något man får acceptera när man är nyutexaminerad, då erfarenhet och kunskap är under uppbyggnad. Att tidigare varit aspirant har haft positiv effekt på den nyutexaminerade intensivvårds-sjuksköterskan. Att få bygga på sig erfarenhet i förtid innan man kommer som
nyutexaminerad har gett en trygg grund att stå på enligt studiedeltagarna.
Deltagarna har inte beskrivit under intervjuerna om att patienter farit illa under deras första tid, vilket i sig är ett gott tecken. Funderingar kan dock dras till att de eventuellt inte haft tid att reflektera över detta under sin första tid. Det kan misstänkas att den kunskapen kan komma senare med mer erfarenhet och att stress, osäkerhet och okunskap kan vara en faktor till att det inte tagits upp.
Metoddiskussion
Studien genomfördes med en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer. Detta är en lämplig metod eftersom erfarenheter ville belysas (Henricson & Billhult 2015,
varandra och även erhölls från studieförfattarnas handledare efter pilotintervjuerna. På det viset blev studieförfattarna medvetna om vad som behövde justeras till de kommande intervjuerna. Från feedbacken framkom att studieförfattarna skulle försöka få
intervjudeltagarna att berätta mer om sina upplevelser. Intervjufrågorna ansågs dock som fullgoda och behövde inte justeras. Att utföra forskningsintervjuer är ingen lätt uppgift. Öva och utföra fler intervjuer ger ökad erfarenhet och trygghet i sin roll som intervjuare (Kvale & Brinkman 2014, 33 - 34). Trots att få intervjuer har utförts till den här studien upplevde studieförfattarna att de blev lugnare, mer trygg i intervjusituationerna och att de kunde rikta intervjun mot studiens syfte bättre desto fler intervjuer som genomfördes.
Deltagarna i studien bestod av nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor. Urvalet har skett genom ett lämplighetsurval då man eftersökt en homogen grupp i syfte att tillförskaffa sig kunskap om denna (Danielsson 2015a, 165). För att stärka trovärdigheten i en studie är det viktigt med studiedeltagare som har olika åldrar, kön och tidigare erfarenheter
(Graneheim & Lundman, 2004). I vår studie deltog personer i varierande ålder och med olika tidigare arbetslivserfarenheter. Fem kvinnor och två män deltog i studien, det kunde varit önskvärt med fler deltagande män. Dock är detta den ungefärliga könsfördelningen av yrkesverksamma på intensivvårdsavdelningar i Sverige. Därför anser studieförfattarna att tillförlitligheten ej blivit mindre enbart på grund av att endast två män deltog i studien. Önskan i studiens uppstartsfas var att inkludera 8 - 10 studiedeltagare. Det visade sig vara relativt svårt att rekrytera så många deltagare som önskats. Potentiella studiedeltagare eftersöktes på nästan samtliga intensivvårdsavdelningar i norra Sverige. Trots detta svarade bara sju deltagare ja till att delta i studien, vilket kan ses som en svaghet för studien. För att ytterligare säkerställa att resultatet är trovärdigt vore det bra med fler intervjuer. Om mer tid hade funnits till vårt förfogande hade troligen sökningen av intervjudeltagare utvidgats till andra delar av Sverige.
19
intervjuer skedde helt utan störningsmoment och uppfattningen var att studiedeltagarna kunde prata öppet, fritt och avslappnat under hela intervjutiden. Att intervjuerna spelades in kan givetvis ses som ett störande moment och intervjudeltagarna kan känna sig obekväma med att bli inspelade, det var dock inget som studieförfattarna upplevde. Efter intervjuerna var avklarade stannade också studieförfattarna kvar och samtalade om hur intervjun hade upplevts, samtliga deltagare tyckte att det hade fungerat bra och inget obehag uttrycktes. Arbetet för att stärka trovärdigheten har genomsyrat hela arbetsprocessen. Redan när intervjuerna påbörjades försökte studieförfattarna lägga sin tidigare förförståelse inom ämnet åt sidan för att inte påverka studiedeltagarnas åsikter och tankar på något sätt. När man analyserar det insamlade materialet och väljer meningsenheter som ska utgöra
resultatet är det en risk att dessa blir för långa vilket kan göra att de blir svårkodade, eller för korta vilket kan leda till att sammanhanget och kontexten faller bort (Lindgren, Lundman & Graneheim, 2020). Samtliga intervjuerna transkriberades ordagrant. För att viktig
information inte skulle försvinna under kodningen har studieförfattarna flera gånger gått tillbaka och jämfört meningsenheterna med den transkriberade originaltexten. För att stärka resultatets trovärdighet har utvalda citat tagits med, detta hjälper läsaren att ge ytterligare belysande och talande intryck av studiens innehåll (Kvale & Brinkman 2014, 330 - 331). Överförbarhet handlar om i vilken utsträckning resultatet kan användas i andra liknande kontexter eller situationer. För att bedöma om ett resultat är överförbart är det viktigt med en noggrann beskrivning av urval, deltagare, datainsamling, analys och olika omständigheter som utgör kontexten för studien (Lundman & Graneheim 2017, 232). Intervjudeltagarna i studien arbetar på intensivvårdsavdelningar i norra Sverige som befinner sig på
kompetensnivå II och III enligt Svensk förening för Anestesi och Intensivvård.
Studieförfattarna anser att resultatet är överförbart även till intensivvårdsavdelningar på kompetensnivå II och III i regioner i övriga Sverige som har ungefär samma belastning av Covid-19-patienter.
Konklusion
samt avsaknad av utbildningsinsatser och mentorskap. Arbetsklimat med hierarki och tung arbetsbelastning skapar stress och osäkerhet vilket kan drabba patienterna negativt och leda till en transitionschock hos nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor. På grund av pandemin har många av de nyutexaminerade intensivvårdssjuköterskorna tidigt fått ta ett väldigt stort ansvar, utan att vara helt förberedda. Intensivvårdsavdelningar bör arbeta med arbetsklimatet och vara lyhörda med vilken belastning och tyngd av patienter som nyut-examinerade klarar av att hantera. Det är viktigt för att kunna behålla den personal som nyligen börjat arbeta på deras avdelning. Att de nyutexaminerade påverkas mycket av Covid-19-pandemin i norra Sverige som varit relativt skonat i jämförelse med andra delar av
2
Referenser
Abbey Mcphil, M.; Chaboyer, W & Mitchell, M. 2011. Understanding the work of intensive care nurses: A time and motion study. Australian Critical Care (25): 13 - 22. doi:
10.1016/j.aucc.2011.08.002.
Andrén, Marie & Schibbye, Greta. 2006. Sjuksköterskans upplevelser av att vårda patienter med svår akut respiratorisk sjukdom – SARS. Diss., Högskolan i Halmstad
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:237327/FULLTEXT01.pdf
Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin. 2020. Coronapandemin och psykisk ohälsa. Region Stockholm: Folkhälsoguiden.
https://www.folkhalsoguiden.se/globalassets/verksamheter/forskning-och- utveckling/centrum-for-epidemiologi-och-samhallsmedicin/folkhalsoguiden/rapporter-och- faktablad/coronapandemin-och-psykisk-halsa---en-prognos-om-kort--och-langsiktiga-effekter_uppdaterad-2020-04-28.pdf (hämtad 2021-01-08)
Danielson, Elsa. 2015a. Kvalitativ forskningsintervju. I Henricson, M (red). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. 165 - 174.
Danielson, Elsa. 2015b. Kvalitativ innehållsanalys. I Henricson, M (red). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. 329 - 343. DeGrande, Heather; Liu, Fuqin; Greene, Pamela & Stankus, Jo-Ann. 2018. The experiences of new graduate nurses hired and retained in adult intensive care units. Intensive and Critical Care Nursing (49): 72 - 78. https://doi.org/10.1016/j.iccn.2018.08.005 Duchscher, Judy. 2009. Transition shock: the intial stage of role adaptation for newly graduated registered nurses. Journal of advanced nursing (65): 1103 - 1113
doi: 10.1111/j.1365-2648.2008.04898.x.
Farnell, S. & Dawson, D. 2006. ‘It’s not like the wards. Experiences of nurses new to critical care: A qualitative study. International Journal of Nursing Studies. Vol 43(3): 319 - 331. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2005.04.007
Folkhälsomyndigheten. 2020a. Bekräftade fall i Sverige - daglig uppdatering
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-utbrott/covid-19/statistik-och-analyser/bekraftade-fall-i-sverige/ (hämtad 2020-12-18)
Folkhälsomyndigheten. 2020b. Om viruset och sjukdomen.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/smittskydd-beredskap/utbrott/aktuella-
utbrott/covid-19/om-sjukdomen-och-smittspridning/om-viruset-och-sjukdomen/#inkubationstid (hämtad 2020-10-05)
Graneheim, Ulla., Lindgren, Britt-Marie & Lundman, Berit. 2020. Abstraction and interpretation during the qualitative content analysis process. International Journal of Nursing Studies Vol108. https://doi.org/10.1016/j.ijnurstu.2020.103632
Graneheim, Ulla & Lundman, Berit. 2004. Qualitative content analysis in nursing research: concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse education today. Vol 24(2): 105 - 112. https://doi.org/10.1016/j.nedt.2003.10.001
Gulbrandsen, Tove & Stubberud, Dag-Gunnar. 2019. Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling. Upplaga 1:4. Lund: Studentlitteratur.
Henricson, Maria & Billhult, Annika. 2015. Kvalitativ design. I Henricson, M (red). Vetenskaplig teori och metod: från idé till examination inom omvårdnad. Lund: Studentlitteratur. 129 - 137.
Hjärnfonden. 2020. Vad är stress och vad händer i kroppen när vi stressar?
https://www.hjarnfonden.se/2017/12/vad-ar-stress-och-vad-hander-i-kroppen-nar-vi-stressar/(hämtad 2020-12-21)
Honey, Michelle & Wendy, Wang. 2012. New Zealand nurses perceptions of caring for patients with influenza A (H1N1). Nursing in Critical Care. Vol 18(2): 63 - 69. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/j.1478-5153.2012.00520.x
2
quality care: orientation and mentorship for new graduate nurses. The Canandian journal of nursing research. Vol 45(4): 72 - 87. DOI: 10.1177/084456211304500407
ICN:s Etiska kod för sjuksköterskor. 2017.
https://www.swenurse.se/download/18.9f73344170c0030623146a/1584003553081/icns%2 0etiska%20kod%20f%C3%B6r%20sjuksk%C3%B6terskor%202017.pdf (Hämtad 2021 - 01 - 06).
Innes, Tiana & Calleja, Pauline. 2018. Transition support for new graduate and novice nurses in critical care setting: An integrative review of the literature. Nurse Education in Practice 30: 62 - 72. https://doi.org/10.1016/j.nepr.2018.03.001
Keveri, Minna & Nyberg, Ulrika. 2010. Att vara en nyutbildad intensivvårdssjuksköterska. Diss., Luleå tekniska universitet.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1025792/FULLTEXT01.pdf?fbclid=IwAR3FgL67sl9euRtWL40 Xw3M47kRbdVvemjIjEamGceFmBOfGBJHmn89Ep7c
Khan, Nadeem; Jackson, Debra; Stayt, Louise & Walthall, Helen. 2018. Factors influencing nurses' intentions to leave adult critical care settings. Nursing in Critical Care. Vol 24(1): 24 - 32. https://doi.org/10.1111/nicc.12348
Kvale, Steinar & Brinkman, Svend. 2014. Den kvalitativa forskningsintervjun. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Lundman, Berit & Graneheim Hällgren, Ulla. 2017. Kvalitativ innehållsanalys. I Höglund Nielsen, Birgitta och Granskär, Monica (red). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Upplaga 3:1. Lund: Studentlitteratur AB. 219 - 234.
Lyman, Bret; Gunn, Margaret & Mendon, Camille. 2019. New graduate registered nurses’ experience with psychological safety. Journal of nursing management. Vol 28(4): 831 - 839. DOI: 10.1111/jonm.13006
Morrow, Sandra. 2009. New graduate transitions: leaving the nest, joining the flight. Journal of Nursing Management. Vol 17: 278 - 287. DOI:
10.1111/j.1365-2834.2008.00886.x
learning environment. Nursing in critical care. Vol 16(4): 201 - 209. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/j.1478-5153.2011.00426.x
O’Connell, Elizabeth & Landers, Margaret. 2008. The importance of critical care nurses’ caring behaviours as perceived by nurses and relatives. Intensive and Critical Nursing Vol 24(6): 349 - 358. https://doi.org/10.1016/j.iccn.2008.04.002
O’Kane, Catherine. 2012. Newly qualified nurses experiences in the intensive care unit. Nursing in critical care. Vol 17(1): 44 - 51. https://doi-org.proxy.ub.umu.se/10.1111/j.1478-5153.2011.00473.x
Olsson, H & Sörensson, S. 2011. Forskningsprocessen. Uppl. 3. Stockholm, Liber AB.
Pennbrant, Sandra; Skyvell Nilsson Maria; Öhlen, Joakim & Rudman, Ann. 2013. Mastering the professional role as a newly graduated registered nurse. Nurses Education Today Vol 33: 739 - 745. DOI: 10.1016/j.nedt.2012.11.021
Polit, F. Denise & Beck, T, Cheryl. 2018. Essentials of nursing research - Appraising evidence for nursing practice. 9:e uppl. Philadelphia: Wolters Kluwer Health.
Qian, Liu; Dan, Luo; Joan, E, Haase; Qiaohong, Guo; Xiao, Qin, Wang; Shuo, Liu; Lin, Xia; Zhongchung, Liu; Jiong, Yang; Bing, Xiang, Yang. 2020. The experiences of health care providers during the COVID-19 chrisis in China: A qualitative study. The Lancet Global Health. Vol 8(6): 790 - 798. doi.org/10.1016/S2214-109X(20)30204-7
Reisner-Sénélar, Louise. 2011. The birth of intensive care medicine: Björn Ibsen’s records. Intensive Care Med. Vol 25. DOI 10.1007/s00134-011-2235-z
Rodrigues, Cláudia; Santos, Viviane & Sousa Paulo. 2017. Patient safety and nursing: interface with stress and Burnout Syndrome. Rev bras enferm 70(5):1083-1088. doi: 10.1590/0034-7167-2016-0194.
Saghafi, Farida; Hardy, Jennifer & Hillege, Sharon. (2014) New graduate nurses’ experiences of interactions in the critical care unit. Contemporary Nurse. Vol 42(1): 20 - 27. DOI:
10.5172/conu.2012.42.1.20
2
ICU nurses in the time of COVID-19. Crit Care 24(200). https://doi.org/10.1186/s13054-020-02926-2
Soini, Karin & Stiernström, Hans. 2016. Organisationen av en intensivvårdsavdelning. I Larsson, Anders & Rubertsson, Sten (red). Intensivvård. Upplaga 2. Stockholm: Liber, 13 - 18.
Socialstyrelsen. 2020. Statistik om slutenvård av patienter med covid-19.
https://www.socialstyrelsen.se/statistik-och-data/statistik/statistik-om-covid-19/statistik-om-slutenvard-av-patienter-med-covid-19/ (hämtad 2020-10-30)
Statistiska Centralbyrån. 2019. Stor brist på specialistsjuksköterskor.
https://www.scb.se/hitta-statistik/statistik-efter-amne/utbildning-och-forskning/analyser-
och-prognoser-om-utbildning-och-arbetsmarknad/arbetskraftsbarometern/pong/statistiknyhet/arbetskraftsbarometern-2019/ (Hämtad 2021-01-05).
St Clair, Mari Beth. 2013. New graduate nurses experiences of Transition during orientation into critical care. Theses and Dissertations. Vol 378. https://dc.uwm.edu/etd/378/ (hämtad 2020-12-26)
Stubberud, Dag-Gunnar. 2019. Intensivvårdssjuksköterskans målgrupp och arbetsplats. I Guldbrandsen, Tove & Stubberud, Dag-Gunnar (red). Intensivvård: Avancerad omvårdnad och behandling. Upplaga 1:4. Lund: Studentlitteratur, 19 - 23.
Svensk förening för Anestesi och Intensivvård och Svenska Intensivvårdssällskapet, SFAI. (2015). Riktlinjer för svensk intensivvård. Hämtad 2020-10-05.
https://sfai.se/wp-content/uploads/2015/02/Riktlinjer-Svensk-Intensivv%C3%A5rd_-rev-2015.pdf
Svenska intensivvårdsregistret. 2018.
Årsrapport. https://www.icuregswe.org/globalassets/arsrapporter/analyserande_arsrappo rt_2018.pdf (Hämtad 2020-12-11).
Svenska Intensivvårdsregistret. 2019. Vad är intensivvård.
Thorén-Jönsson, Anna-Lisa. 2017. Grounded theory. I Höglund Nielsen, Birgitta och
Granskär, Monica (red). Tillämpad kvalitativ forskning inom hälso- och sjukvård. Upplaga 3:1. Lund: Studentlitteratur AB. 153 - 178.
Trapani, Josef; Scholes, Julie & Cassar, Maria. 2016. Dual agency in critical care nursing: Balancing responsibilities towards colleagues and patients. Journal of Advanced Nursing. Vol 72 (10): 2468 - 2481. https://doi.org/10.1111/jan.13008
Umeå Universitet. 2020. Specialistsjuksköterskeprogrammet med inriktning mot intensivvård.
https://www.umu.se/utbildning/program/specialistsjukskoterskeprogrammet-med-inriktning-mot-intensivvard/(hämtad 2020-10-14)
Olsson, Henry & Sörensen, Stefan. 2011. Forskningsprocessen. Upplaga: 3. Stockholm: Liber.
Vetenskapsrådet. 2017. Forskningsetiska principer.
http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf (hämtad 2020-09-29)
Wik, Kristina & Yarollahi, Alexandra. 2020. Första året som intensivvårdssjuksköterska - Upplevelsen av att vara nyutbildad. Diss., Högskolan Väst
http://hv.diva-portal.org/smash/get/diva2:1451011/FULLTEXT01.pdf
World Health Organization. 2020. COVID-19 Technical Specifications for personal protective equipment, list of standards and checklists.
2
Bilagor
Bilaga 1 – Förfrågan till verksamhetschef
Till verksamhetschef NN
Ansökan om tillstånd att få genomföra en kvalitativ studie för magisterexamen Att vara ny intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en
pandemi
Bakgrund
Att vara ny på ett jobb kan upplevas väldigt påfrestande och jobbigt, men givetvis även väldigt spännande, roligt och stimulerande. Förväntningarna kan vara höga från
arbetsgivare, medarbetare, patienter och från sjuksköterskan själv. Intrycken kan vara stora och mycket nytt ska läras. Detta vet vi av tidigare studier. Det är dock inte studerat hur nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor upplever att vara ny
intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi. Resultatet i studien förväntas att ge ökad förståelse för de nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskornas situation, behov av stöd och uppföljning.
Syfte
Syftet är att belysa erfarenheten av att vara nyexaminerad intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi.
Metod
Studien kommer att vara kvalitativ, med semistrukturerade intervjuer som beräknas att ta 30–45 minuter. Målet är att intervjua 5 – 10 intensivvårdssjuksköterskor som har varit färdigutbildade eller yrkesverksamma inom intensivvård i max 2 år. Vi önskar att utföra intervjuerna på respektive avdelning eller via video- eller telefonsamtal enligt
överenskommelse. Intervjuerna kommer att bandas för att sedan transkriberas till text.
Etiska bedömningar
Studiedeltagarna kommer att få skriftlig och muntlig information om studiens syfte och varför den utförs. Allt deltagande kommer vara frivilligt och får avbrytas när som helst utan att skäl behöver anges. All data kommer att behandlas konfidentiellt och med sekretess, ingen utomstående kommer att få ta del av information som framkommer. Studien kommer att hålla sig inom ramen för magisterexamen. Institutionen tillhandahåller oss en
handledare.
Vår externa kontaktperson är Maria Sjöberg, avdelningschef Thorax intensiven, Norrlands universitetssjukhus.
Med vänlig hälsning
Härmed ges tillstånd för att genomföra studien:
2
Bilaga 2 – informationsbrev till studiedeltagare
Umeå 2020-10-08
Information och förfrågan om att delta i studien:
Att vara ny intensivvårdssjuksköterska under en pågående pandemi
Att vara ny på ett jobb kan upplevas väldigt påfrestande och jobbigt, men givetvis även väldigt spännande, roligt och stimulerande. Förväntningarna kan vara höga från arbetsgivare, medarbetare, patienter och från sjuksköterskan själv. Intrycken kan vara stora och mycket nytt ska läras. Detta vet vi av tidigare studier. Det är dock inte studerat hur nyutexaminerade intensivvårdssjuksköterskor upplever att vara ny under en pandemi. Resultatet i studien förväntas att ge ökad förståelse för de nyutexaminerade intensivvårds-sjuksköterskornas situation.
Syftet med studien
Syftet är att belysa erfarenheten av att vara nyexaminerad intensivvårdssjuksköterska på intensivvårdsavdelning under en pandemi.
Vad innebär det att delta i studien?
Studien kommer att vara kvalitativ och kommer att genomföras med semistrukturerade frågor. Frågorna kommer att belysa dina erfarenheter av att vara nyexaminerade intensivvårdssjuksköterskor. Vi som kommer utföra studien och intervjuerna heter Alexander Lundgren och Daniel Svensson. Vi studerar till
intensivvårdssjuksköterskor och genomför arbetet inom ramen för vårt examensarbete. Arbetet sker under handledning.
För dig kommer det innebära att vi kommer genomföra en enskild intervju. Intervjuerna kommer att utföras på överenskommen plats, via Zoom eller telefon. Intervjun är planerad att ta mellan 30–45 minuter. Intervjuerna kommer att ljudinspelas, för att sedan transkriberas ned till text. Därefter kommer vi att analysera materialet med en kvalitativ forskningsmetod. Vårt resultat kommer att presenteras i ett exmanensarbete inom ämnet omvårdnad vid Umeå Universitet.
Allt material behandlas konfidentiellt och vid databearbetning, då studien rapporteras eller publiceras, kommer en enskild individ inte att kunna urskiljas. Studien följer gällande lagstiftning enligt Dataskyddsförordningen. Personuppgiftsansvarig myndighet är Umeå universitet.
Ditt deltagande i studien är helt frivilligt och du kan när som helst och utan att uppge något skäl välja att avbryta din medverkan.
Hantering av personuppgifter
Personuppgifter som samlas in är ålder, kön, när du tog specialistexamen för sjuksköterska och hur lång erfarenhet du har sedan tidigare som sjuksköterska
Om du väljer att delta i studien
Om du är intresserad av att delta i studien, vill vi att du mailar till oss på daniel89dd@live.se. Någon av oss kommer därefter att ta kontakt med dig angående tid och plats för intervju.
Umeå universitet, institutionen för omvårdnad är ansvarig för studiens genomförande. Skulle det vara så att studien väcker obehag ber vi dig vända dig till din personalhälsovård eller hälsocentral.
Har du frågor om studien är du varmt välkommen att höra av dig till någon av oss.
Daniel Svensson Erika Boman
Leg. sjuksköterska, Leg. Sjuksköterska, lektor
Specialistsjuksköterskestuderande Projektansvarig
Institutionen för omvårdnad Institutet för omvårdnad
Umeå universitet Umeå universitet
E-post: dasv0045@umu.se E-post: erika.boman@ha.ax
Mobil: 0739-62 99 22 Mobil: +358 185 377 83 Alexander Lundgren Leg. sjuksköterska, Specialistsjuksköterskestuderande Institutionen för omvårdnad Umeå universitet E-post: allu0033@umu.se Mobil: 073-057 12 20
Dataskyddsombud Umeå Universitet
2
Bilaga 3 – Intervjuguide
Intervjufrågor:
• Hur gammal är du? Hur länge har du varit utbildad sjuksköterska? Vad har du för tidigare arbetslivserfarenheter som sjuksköterska? När klar intensivvårdssjuksköterska?
• Hur upplever du din första tid som nyutexaminerad på intensivvårdsavdelningen? Utveckla vad som har varit positivt/mindre positivt.
• Upplever du att du saknat något när du varit ny?
• Hur upplever du klimatet bland kollegorna? Hur bemöttes du när man var ny? Tillåts man vara ny? Tillåts man fråga om man undrar om något? Hur fungerar arbetet med andra yrkeskategorier, exempelvis läkare? Berätta om team-arbetet på avdelningen.
• Hur upplever du att arbeta med all ny medicinteknisk utrustning? Erbjuds det något särskilt för att lära sig den och bli trygg?
• När du stöter på svårigheter vad gör du då? Vad kan hjälpa för att övervinna dessa? • Har du vårdat COVID-19 patienter?
• Var det något speciellt som berörde dig när du vårdade COVID patienter?
• Angående besöksförbuden - Har det påverkat den patientcentrerade vården? Berätta. • Berätta om din inskolning. Fungerade den bra/mindre bra? Vad fungerade bra? Har
covid-pandemin påverkat din inskolning på något sätt?
