Av: Christopher Gibson & Fredrik Larsson
Handledare: Katji Lindberg
Södertörns högskola | Lärarutbildningen Självständigt arbete 15 hp
Fritidspedagogiskt område: Höstterminen 2020
Grundlärarutbildning med interkulturell profil med inriktning mot fritidshem, erfarenhetsbaserad 180 hp
Den vita lögnen
En studie om samverkan mellan skola och hem samt dess påverkan på relationer mellan pedagog/elev och
pedagog/vårdnadshavare
4
Abstract
Title: The white lie - A study of the interaction between school and home and its impact on relationships between educator / student and educator / guardian.
In our independent work, the purpose for us is to gain an increased insight into the complex collaboration that exists between educators and guardians and to gain an increased insight into the relationship between educator and student. We believe that this is not a sufficiently
explored topic in the after-school center and the challenge therefore lies in finding suitable literature that relates to our independent work. In this independent work, we start from our professional experiences in two difficult-to-assess dilemmas in school and leisure activities.
Christopher's dilemma text is about his empathy for "his" student, and that Christopher chooses to tell a white lie to his student's mother to protect the student in question. Fredrik's dilemma text is similar to Christopher's, but the action differs from Christopher's text. Fredrik chooses to tell the truth to “his” student's mother in the belief of being able to see things in a larger perspective and thus create better conditions for the student's schooling. In our
independent work, we have used methods such as: scientific essay writing and hermeneutic approach. The theories we have chosen to use are the relationship between educator and student, the relationship between school and home and ethical perspectives. We have then linked the theory part to our individual and joint reflections. Our study deals with the asymmetric versus the symmetrical relationships that exist between adults and children and the interpretive preference that adults have. We discuss the UN Convention on the Rights of the Child and how complex it is to decide what is in the best interests of the child and who can decide it. In the theory part that deals with the relationship between school and home, we highlight the problematic collaboration that exists between educators and guardians. We also highlight the collaboration with an intercultural perspective where cultures and traditions have a great impact. In the study, we write about how we can work to achieve a better collaboration with the homes. We also shed light on the concept of practical knowledge and how it can be expressed in our professional profession. Finally, in the theory part, we deal with ethics of duty, ethics of discourse, ethics of utility and ethics of proximity. At the end of our
independent work, we write about our lessons from the study and concluding thoughts about what we learned during the work.
5
Keywords: collaboration, communication, ethics, asymmetric / symmetrical relationship, leisure center, school, trust, dialogue, relationship competence, practical knowledge.
6
Sammanfattning
Titel: Den vita lögnen – En studie om samverkan mellan skola och hem samt dess påverkan på relationer mellan pedagog/elev och pedagog/vårdnadshavare.
I vårt självständiga arbete är syftet för oss att få en ökad insikt i den komplexa samverkan som finns mellan pedagoger och vårdnadshavare samt att få en ökad insikt i relationen mellan pedagog och elev. Vi anser att detta inte är ett tillräckligt utforskat ämne inom fritidshemmet och utmaningen ligger därför i att hitta lämplig litteratur som rör vårt självständiga arbete. I detta självständiga arbete utgår vi från våra yrkeserfarenheter i två svårbedömda dilemman inom skol- och fritidsverksamheten. Christophers dilemmatext handlar om hans empati för
”sin” elev, och att Christopher väljer att dra en vit lögn för sin elevs mamma för att skydda eleven ifråga. Fredriks dilemmatext är snarlik Christophers men handlandet skiljer sig från Christophers text. Fredrik väljer att berätta sanningen för ”sin” elevs mamma i tron om att kunna se saker i ett större perspektiv och således skapa bättre förutsättningar för elevens skolgång. I vårt självständiga arbete har vi använt oss av metoder som: vetenskapligt
essäskrivande och hermeneutiskt förhållningssätt. De teorier som vi valt att använda oss av är relationen mellan pedagog och elev, relationen skola och hem samt etiska perspektiv.
Teoridelen har vi sedan kopplat till våra individuella och gemensamma reflektioner. Vår studie behandlar de asymmetriska kontra de symmetriska relationerna som finns mellan vuxna och barn samt det tolkningsföreträde som vuxna har. Vi diskuterar kring FN:s barnkonvention och hur komplext det är att avgöra vad som är barnets bästa och vem som kan besluta det. I teoridelen som behandlar relationen skola och hem belyser vi det problematiska samarbetet som finns mellan pedagoger och vårdnadshavare. Vi belyser även samarbetet med ett
interkulturellt perspektiv där kulturer och traditioner har en stor påverkan. I studien skriver vi om hur vi kan arbeta för att nå ett bättre samarbete med hemmen. Vi belyser även begreppet praktisk kunskap och hur det kan ta sig i uttryck i vår yrkesprofession. Avslutningsvis i teoridelen behandlar vi pliktetik, diskursetik, nyttoetik och närhetsetik. I slutet av vårt
självständiga arbete skriver vi om våra lärdomar från studien samt avslutande tankar kring vad vi lärt oss under arbetets gång.
Nyckelord: samverkan, kommunikation, etik, asymmetrisk/symmetrisk relation, fritidshem, skola, tillit, dialog, relationskompetens, praktisk kunskap.
7
Innehållsförteckning
Abstract ... 4
Sammanfattning ... 6
Berättelser ... 8
Christophers berättelse ... 8
Fredriks berättelse ... 10
Sammanfattning och reflektion ... 12
Sammanfattning av Christophers berättelse ... 12
Reflektion från Christopher ... 13
Sammanfattning av Fredriks berättelse ... 14
Reflektion från Fredrik ... 14
Gemensam reflektion ... 15
Syfte & frågeställning ... 15
Metod ... 16
Etiska överväganden ... 17
Teoretiska perspektiv ... 17
Inledande tankar till essäskrivande ... 17
Sammanfattning av ”Inledande tankar till essäskrivande” ... 20
Relationen pedagog-elev ... 21
Sammanfattning av ”Relation pedagog-elev” ... 23
Relationen skola och hem ... 24
Sammanfattning av ”Relation skola och hem” ... 27
Etiska perspektiv ... 28
Pliktetik ... 28
Diskursetik ... 29
Nyttoetik ... 30
Närhetsetik ... 30
Sammanfattning av ”Etiska perspektiv” ... 33
Lärdomar ... 33
Christophers lärdomar ... 33
Fredriks lärdomar ... 35
Avslutande tankar ... 37
Referenslista ... 40
8
Berättelser
Christophers berättelse
Jag är något tidig till jobbet idag. Jag vaknade upp och kände mig rätt så pigg för en gångs skull. Idag ska jag och klassläraren Stina med klass 4 in till stan för att gå på teater efter lunch, det kommer bli roligt. När jag står på gården och ser Sam komma in på skolans område blir jag som vanligt glad men också fundersam huruvida han kommer att sköta sig idag när vi ska på utflykt, det brukar kunna bli lite stökigt runt honom vid dessa utflyktsdagar. Sam är den elev som jag arbetar med under skoltid och även följer till fritidshemmet, väl på fritidshemmet backar jag så att Sam slipper ha mig som ”punkt” hela dagen. Sam har
diagnostiserats med en högre grad av ADHD och har det lite tuffare än många andra i skolan.
När Sam kommer fram till mig är han lite låg som han brukar vara på morgnarna i och med att han tar medicin för sin ADHD.
- Ska det bli roligt med utflykt och teater idag Sam? frågar jag.
- Ja det ska bli skoj, säger Sam.
- Ska du inte gå och spela lite fotboll med dina klasskompisar innan det ringer in? frågar jag Sam med en uppmuntrande röst.
Eftersom Sam är lite låg och nedstämd på morgonen har jag i överenskommelse med Sams mamma bestämt att jag ska försöka uppmuntra Sam till att delta i aktiviteter innan skolstart.
- Nej, jag har ingen lust. Jag väntar på Tage vid gungorna istället, säger Sam.
- Okej, gör du det. Vi ses utanför klassrummet efter att det ringt in, säger jag.
Skoldagen fram till lunch har varit lite si så där, Sam har inte fått speciellt mycket gjort av de få arbetsuppgifter han fått av mig och medicinen börjar ta slut. Att medicinen börjar ta slut märks tydligt på Sam då ljudnivån på honom skruvas upp ett par nivåer och att han börjar störa och bråka med sina klasskompisar. Direkt efter lunch beger vi oss mot bussen. I kön vid bussen blir Sam arg på sin klasskamrat, Rasmus, varpå Sam spottar honom på benet samt slår honom med öppen handflata i nacken. Jag hinner snabbt fram för att stoppa nästa slag. Det första som klassläraren Stina får ur sig är att Sam inte får följa med på teatern, vilket Sam också hör. Han blir väldigt ledsen och kramar om min arm hårt. Jag blir frustrerad och tänker direkt på hur Stina kan avvisa Sam utan att ha en aning om vad som fick honom att slå och
9
spotta. Efter några minuter när Sam lugnat ned sig och jag fått fram hans syn på händelsen så visar det sig att Rasmus var den som började, men att ingen pedagog såg det. Jag vill inte neka Sam att få följa med eftersom han har sett fram emot bussresan och teatern hela dagen.
Efter en kortare överläggning med Stina så tar vi ett gemensamt beslutet att han får följa med.
När vi har hamnat rätt i stolarna vid teatern börjar det klia i Sams ben, han kan varken sitta still eller vara tyst. Han låter och stör sina klasskamrater så jag väljer därför att ta med honom ut för att inte förstöra föreställningen. Det som inte fick hända hände; en incident innan bussresan som inte startades av Sam gjorde att han inte kunde hålla ihop det. Ytterligare en dag som gått åt pipsvängen. Hur ska jag berätta detta för Sams mamma tänker jag tyst för mig själv.
Väl tillbaka på skolan är det dags för fritids och här passar aktiviteterna för Sam bättre. På fritids gillar Sam att spela fotboll, vilket han gör med några andra kompisar under nästan hela sin fritidstid. Klockan är precis på väg att slå över till 16:00 när hans mamma kommer. Hon verkar stressad även idag. Sams mamma jobbar väldigt mycket samtidigt som hon är väldigt mån om sin son. Till en början var hon emot att utreda Sam för ADHD och att medicinera - men när hon väl bestämde sig för det så läste hon på om ADHD och gör allt för att underlätta sin sons vardag.
- Hur har dagen varit Sam? frågar Sams mamma.
Sam tittar mig i ögonen på ett sätt som betyder att han vill att jag ska hålla med honom och säger:
- Det har varit bra.
Mamman skiftar fokus över till mig och jag ställs inför ett dilemma huruvida jag ska dra den vita lögnen för Sams skull eller inte. Jag vet att Sams pappa är sträng och inte tolererar fysiskt våld mot andra. Hjälper jag Sam genom att dra en vit lögn för mamman? I det här fallet säger mitt hjärta att köra på den vita lögnen så jag säger:
- Det har varit en helt okej dag i skolan och på fritids har det flutit på kanon.
Kort därefter går Sam och hans mamma från skolan och jag känner ånger för min vita lögn.
Hjälpte jag eller stjälpte jag Sam precis? tänker jag tyst för mig själv.
10
Fredriks berättelse
Solen gör sig alltmer påmind och jag väljer att ta på mig mina solglasögon den sista biten till skolan. När jag cyklar förbi den prunkande syrenhäcken som doftar så där härligt som bara syrenbuskar kan göra den här tiden på året, ser jag Ahmed komma gåendes mot skolan. Jag ser på honom att dagen inte börjat bra, han släpar skorna i marken och ser nedstämd ut. Jag kliver av cykeln och ropar:
- GOD MORGON AHMED!
- Hej Fredrik, säger Ahmed nedstämt men artigt.
- Hur är läget? frågar jag honom.
- Jag är trött, säger Ahmed.
- Har du inte sovit bra? frågar jag lite för snabbt inpå.
- Är detta något slags förhör? Låt mig vara, säger Ahmed.
- Förlåt mig, jag ville bara veta hur du mådde innan skolan skulle börja, säger jag.
- Mhm, muttrar Ahmed tillbaka.
- Vi syns på rasten sen Ahmed, säger jag och går för att parkera cykeln.
Jag och Ahmed har en nära relation. Jag har åtagit mig att jobba med Ahmed under raster och på fritids, då jag och övriga kollegor tycker att vi fungerar bra ihop. Jag jobbar med
rastaktiviteter under skoltid och på fritidshemmet på eftermiddagarna. Så när jag väl är med Ahmed så är det under dessa tillfällen.
Ahmed har diagnostiserats med ADHD och autismspektrum sedan årskurs 1 och går nu i årskurs 2. Han har ingen elevstödjare, eftersom det finns fler elever som är i behov av särskilt stöd. Det stöd han får är av mig vid raster och på fritids - under skoltid är det klassläraren Eva som har i uppgift att stödja Ahmed.
När det ringer ut för rast kommer Ahmed till mig det första han gör.
- Jag ber om ursäkt för att jag var otrevlig mot dig på morgonen, säger Ahmed.
- Ingen fara Ahmed, man får vara trött på morgonen. Jag hade inte heller tyckt att det var roligt att bli utfrågad det första som sker när man kommer till skolan, säger jag.
- Får jag spela fotboll nu? frågar Ahmed.
- Det är klart du får. Får jag vara med? frågar jag honom.
11
- Klart du får, men du får bara gå på fotbollsplanen, säger Ahmed glatt.
- Okej då, säger jag lite motvilligt med glimten i ögat.
Sagt och gjort, vi spelar fotboll hela den soliga rasten och det går hur bra som helst. Ahmed står i mål i början, sedan är han forward och då vill han göra mål, därefter vill han vara försvarare och rensa iväg bollarna. Till sist vill han vara avbytare för då får man ta det lugnt och dricka vatten, det som är så himla gott.
När det ringer in ska jag samla ihop västarna för ena laget som i den här matchen blev det förlorande laget. Eleverna i det förlorande laget ser lite molokna ut men jag säger:
- Det kommer fler matcher och ni kan lägga västarna runt min arm.
När Viggo kommer förbi så missar han min arm utan att jag märker det och Ahmed är snabbt framme och påpekar det.
- Viggo, ta upp västen, säger Ahmed och sparkar den till Viggo.
- Du nuddade den sist så du får lämna in den, säger Viggo och går därifrån.
Jag är fullt upptagen med att få in västarna men ser i ögonvrån att Ahmed har tagit sikte på Viggo och springer mot honom. Jag släpper västarna men hinner inte fram innan fullt
handgemäng har börjat mellan Ahmed och Viggo. Jag avbryter det direkt och tar med mig en upprörd Ahmed från platsen. Ahmed är otröstlig och uppriven, men det brukar fungera att avleda honom genom att gunga ett tag och prata om något annat för att sedan prata om själva händelsen. Det gick även den här gången. Ahmed blir 20 minuter sen in till lektionen men jag pratar med klassläraren Eva snabbt om vad som hänt och hon är förstående. Jag pratar även med Viggo för att reda ut eventuella oklarheter vid den uppkomna konflikten. Viggo är förstående i att han gjorde fel som inte tog upp västen och vi kommer överens om att ibland vinner man och ibland förlorar man och att det är en del av själva spelet.
Vid skolsslut kommer en glad Ahmed springandes direkt till mellis för att se vilka smörgåsar det finns. Till sin besvikelse ser Ahmed att det endast serveras mörkt bröd idag, han orkar inte hålla ihop det längre utan brister ut i gråt i matsalen och springer därifrån. Efter några
minuters sökande hittar jag honom under soffan nere på fritids, där han brukar ligga om han blivit ledsen. Det är en bestämd plats dit han går när något blivit tokigt. Bra och tydligt för honom och bra för oss pedagoger att veta var han är.
- Vad är det som hänt Ahmed? frågar jag.
Efter cirka 5 minuters tystnad svarar Ahmed:
- Jag blev ledsen för att det inte fanns något ljust bröd till mellis.
12
- Jag förstår din besvikelse Ahmed men vet du vad, vi kan äta mellanmål på vår avdelning för jag vet att vi har ditt favoritbröd här nere, säger jag.
- Du skojar inte med mig nu, säger Ahmed.
- Nej, jag lovar, säger jag.
Sedan går vi och äter mellanmål. När Ahmed tryckt i sig 5 smörgåsar frågar jag honom:
- Var det gott?
- Det var jättegott, första maten jag äter idag, säger Ahmed.
Jag blir förvånad och tänker på att han varken ätit frukost eller lunch. Kan de händelser Ahmed varit med om bero på hans diagnoser eller hans dåliga påfyllnad av energi under dagen? I samma stund som jag tänker på det ser jag Ahmeds mammas trötta fotsteg närma sig avdelningen.
- Var det ingen god mat till lunch idag? frågar jag.
- Nej, det var någon gryta som jag inte gillar.
- Okej, jag förstår.. men nu ser jag att din mamma kommer, säger jag.
Ahmed springer ut och kramar sin mamma och hon frågar sin vana trogen hur dagen har varit? Ahmed vänder sig mot mig om i hopp om jag ska säga att den har varit bra så att han inte behöver gå igenom allt igen. På en millisekund överlägger jag med mig själv och ska besluta om jag ska ta Ahmeds parti och säga den vita lögnen eller om jag ska berätta sanningen för Ahmeds mamma. Jag beslutar mig för det sistnämnda.
- Dagen har varit sådär för Ahmeds del, det har varit en del konflikter, säger jag.
Ahmeds mamma ser med besviken min på Ahmed och säger:
- Du kommer inte få ha din speldag när du kommer hem, säger Ahmeds mamma.
Ahmed blir återigen ledsen och springer den korta vägen hem till sin lägenhet som ligger tvärs emot skolan.
- Hur påverkar detta min framtida relation till Ahmed? tänker jag oroligt för mig själv.
Sammanfattning och reflektion
Sammanfattning av Christophers berättelse
Det var som vilken annan dag som helst när Sam kom till skolan denna dag. Han var låg på energi och ville sitta tillsammans med sin kompis Tage och ta det lugnt innan skolstart, inte hålla på med något fysiskt som fotboll. Skoldagen flöt på som det brukar för Sam, han
13
vägrade att jobba med vissa uppgifter eftersom orken tröt och ville hellre sitta med sin dator.
Det blir ett ständigt argumenterande från min sida då jag hela tiden måste få uppmuntra Sam att göra vissa skolarbeten så att han inte hamnar för långt efter de andra klasskamraterna - men han orkar inte med det alla dagar. Jag hann tänka lugnt för mig själv att han i alla fall inte förstör för någon annan elev. Efter lunch skulle klassen åka på teater och i kön till bussen utbryter ett bråk där Sam är den som får all skuld. Klassläraren Stina valde att direkt ge skulden åt Sam eftersom det brukar vara han som startar bråk. Detta ledde till att Sam inte kunde hantera utflykten och återigen lades en negativ handling till Sams ryggsäck. Tillbaka på skolan och under fritidstiden skötte sig Sam, vilket han brukar göra på fritids. Vid hemgång när Sams mamma frågade hur dagen hade varit upplevde jag att Sam bad mig, med sina ögon och kroppsspråk, att inte berätta för hans mamma om det negativa som skett under dagen. Jag ställdes inför dilemmat huruvida jag skulle dra den vita lögnen eller inte. För Sams skull tog jag den vita lögnen och jag berättade för hans mamma att dagen varit okej i skolan och att det på fritids hade flutit på bra. Kort därefter gick Sam och hans mamma från skolan och jag kände ånger för min vita lögn. Jag oroade mig över hur lögnen kan prägla relationen gentemot Sams mamma och pappa, samt gentemot Sam ifall lögnen skulle avslöjas.
- Hjälpte jag eller stjälpte jag Sam precis? tänkte jag tyst för mig själv.
Reflektion från Christopher
Den berättelsen som jag valde att skriva om är en vanligt förekommande dag för mig som pedagog och för Sam som elev. Vi kämpar dag ut och dag in med att inte hamna efter i skolarbetet samt jobbar hårt med det sociala; att Sam inte gör sig ovän med klasskompisar.
Sam och jag har byggt upp en väldigt nära relation till varandra och vi har ett bra samspel - dock händer saker som varken jag eller Sam kan styra över. Sams ADHD gör att han handlar impulsivt väldigt ofta. I berättelsen slår och spottar Sam sin klasskamrat, vilket inte är okej, men jag brottas med att det nästan alltid är Sam som får bära skulden vid uppkomna bråk och konflikter. Jag jobbar med Sam ungefär 8 timmar om dagen och har ett stort förtroende både från vårdnadshavare och från klasslärare Stina när det kommer till hur vi arbetar; genom att jag får planera upp verksamheten kring Sam samt att jag får stöd från både vårdnadshavare och kollegor. Jag har tidigare fått höra, både från min utbildning, samt från kollegor, att man inte ska vara kompis med eleverna - att man ska behandla alla likadant. Jag tror inte att det är
14
möjligt, hur ska en pedagog inte kunna få mera känslor för en elev om man under flera års tid har arbetat 8 timmar om dagen med eleven? När Sams mamma kom för att stämma av hur dagen varit kände jag in stämningen från Sam och ansåg att en vit lögn passade för just detta tillfälle, en annan dag kanske jag hade berättat hela sanningen.
Sammanfattning av Fredriks berättelse
I denna berättelse får vi följa eleven Ahmed och mig, barnskötaren Fredrik, under en dag på en kommunal grundskola i Nyköpings Kommun. Ahmed och jag har en nära relation till varandra och det har bestämts informellt att jag är den pedagog som ska stödja Ahmed under de aktiviteter där det är möjligt för mig att hjälpa honom, eftersom vi kommer bra överens. De aktiviteter där jag kan stödja Ahmed är vid raster och på fritidshemmet. Under den aktuella dagen hamnade Ahmed i flertalet konflikter både under rasttid och under fritidstid. Vid hämtning ska jag besluta om jag ska ta skona Ahmed genom att använda en vit lögn eller om jag ska berätta som det faktiskt är för hans mamma. Jag beslutar mig för det sistnämnda och det slutar med att Ahmed återigen blir ledsen och att han gråtandes springer från skolgården.
-
Gjorde jag rätt som valde sanningen för att inte skada min goda relation till Ahmeds mamma? Hur påverkar detta min framtida relation till Ahmed? tänker jag oroligt för mig själv.Reflektion från Fredrik
I min gestaltning får vi följa Ahmed som under en dag hamnar i en rad konflikter samt mitt handlande som pedagog i dessa situationer. Detta är på inget sätt en unik händelse utan något som sker ofta och som jag tror många känner igen sig i. Jag ser ett intresse i att försöka problematisera dessa händelser och genom detta få fördjupad kunskap i ämnet som kan leda till att vi vet hur vi ska agera i liknande händelser.
I den egenupplevda svårbedömda situation (dilemma) brottas jag med mig själv huruvida jag ska berätta om hur dagen faktiskt har varit eller om jag skall dra en vit lögn. Här finns det många parametrar som spelar in. Jag för en inre dialog med mig själv inom loppet av några sekunder innan jag till slut delger mamman hur dagen varit. Just då känns det fel handlat av mig då konsekvensen blir en arg och ledsen Ahmed som springer från platsen. Enligt honom
15
har jag nog svikit honom. Vad är det som står på spel? Vems parti ska jag ta? Vad blir konsekvenserna på än det ena än det andra. Jag har inget problem i min kontakt med vårdnadshavare och särskilt inte med Ahmeds mamma, då vi har byggt upp ett förtroendekapital för varandra. Hade jag agerat likadant om det vore någon annan vårdnadshavare som jag inte hade lika god kontakt med?
Till sist reflekterar jag över hur min framtida relation till Ahmed kommer att vara. Kommer han att ha lika stor tilltro till mig trots att jag “svek” honom? Eller kommer han vara lika glad imorgon igen trots att jag valde att delge hans mamma. Tankarna är många och jag vet fortfarande inte om jag handlat rätt i den aktuella situationen.
Gemensam reflektion
I läroplanen står det under rubriken ”Skola och hem” att läraren ska:
• samverka med och fortlöpande informera föräldrarna om elevens skolsituation, trivsel och kunskapsutveckling, och
• hålla sig informerad om den enskilda elevens personliga situation och iaktta respekt för elevens integritet (Lgr 11, s16)
Problemen för oss, Fredrik och Christopher, är huruvida våra relationer med Sam och Ahmed påverkas vid en vit lögn eller när vi berättar sanningen. Hur skulle nästkommande dag/dagar se ut om vi berättar sanningen? Hur påverkas relationen gentemot vårdnadshavare om den vita lögnen avslöjas? Kunde vi ha agerat annorlunda i arbetet med de specifika eleverna så att de uppkomna dilemman hade varit mer lätthanterligt? Vilka lärdomar kan vi få av varandras olika ageranden och reflektioner?
Syfte & frågeställning
Syftet med det här självständiga arbetet är att problematisera och kritisk granska dessa svårbedömda situationer. Vidare ska vi genom reflektion försöka få en fördjupad kunskap inom ämnet som gör det lättare att hantera liknande situationer i framtiden och kunna hjälpa personer som hamnar i liknande dilemman.
16 De frågeställningar som vi vill fördjupa oss i är:
- Hur kan vi som pedagoger skapa en god relation till vårdnadshavarna, och samtidigt tillgodose barnets behov av integritet?
- Hur påverkar vår erfarenhetsgrundade kunskap de svårbedömda situationerna?
- Hur handlar vi utifrån etiska perspektiv i våra svårbedömda situationer?
Metod
De metoder som vi, Fredrik och Christopher, har valt att behandla för vårt självständiga arbete är vetenskaplig essä, etiska perspektiv och hermeneutiskt förhållningssätt. Med hjälp av dessa metoder hoppas vi kunna klarlägga olika perspektiv samt även öka våra kunskaper och
förståelse kring det aktuella ämnet. Vi anser att hermeneutiken är aktuell till våra
svårbedömda dilemman. Eftersom det är av yttersta vikt att tolka och försöka förstå hur andra människor tänker i samma situation, att man på så sätt tar in andra personers perspektiv för att få en ökad förståelse och kunskap i ämnet.
Typiskt för essäskrivande är att texten undersöks ur en verklig händelse, från en eller flera författares egenupplevda dilemman. I en essä behandlas problemområden som innefattar en eller flera svårbedömda situationer och med hjälp av skilda perspektiv undersöks dessa situationer. Vid användandet av skilda perspektiv och med hjälp av ”tänkare” ökas förståelsen och författaren/författarna kan få ett helikopterperspektiv, vilket gör att författaren/författarna kan se de svårbedömda situationerna objektivt (Alsterdal 2017, ss. 53, 58 – 62).
I essäskrivande uppkommer det möjligheter för att betona, utforma och minnas sådant som författaren inte tidigare gett språk åt. Skrivandet erbjuder möjligheten för författaren att reflektera över sina egna erfarenheter (Hammarén 2005, s.5). Vidare skriver Hammarén om skrivandet och att det kan ses som en metod dels för reflektion dels för att synliggöra den erfarenhetsgrundad kunskap man besitter. När erfarenheten synliggörs handlar det främst om att hämta stoff ur sitt eget lager för att sedan kunna klarlägga det (ibid, s.17)
Hermeneutik betyder ungefär detsamma som tolkningslära. Det vill säga att det går att försöka förstå andra människor och vår egen livssituation genom att tolka och studera hur vi
17
människor kommer till uttryck genom skrift och språk men även genom intentioner och avsikter. Hermeneutiken försöker se till helheten och den uppfattningen kallas för holism.
Patel och Davidson skriver att forskaren/forskarna kan pendla mellan olika perspektiv för att vidga sin förståelse genom olika synsätt. För att ha framgång med detta krävs det ofta av forskaren/forskarna att kunna använda sin empati för att förstå de olika synsätten (Patel &
Davidson 2019, ss. 32–35).
Etiska överväganden
Forskning behöver alltid ta ställning till etiska avväganden som informationskrav,
samtyckeskrav, konfidentialitetskrav och nyttjandekrav för att skydda personerna som ingår i forskningen. Anledningen till att dessa fyra etikregler finns är på grund av att individen under inga som helst omständigheter får utsättas för psykiska eller fysiska skador, förödmjukelse eller kränkningar (Patel & Davidson 2019, ss. 83–85).
De etiska övervägande som vi haft i åtanke vid våra dilemmatexter handlar om att vi vill kunna redogöra för en så autentisk situation som möjligt, utan att någon av personerna i texten ska gå att känna igen. För att lyckas med detta har vi beskrivit karaktärer med fiktiva namn, påhittade åldrar samt årkurser.
Teoretiska perspektiv
Inledande tankar till essäskrivande
Vanligt förekommande för studenten i essäskrivande är att hitta olika metoder som ska kunna lösa de svårigheter som studenten kan möta i sitt arbetsliv. Anledningen är för att studenten är angelägen om dilemmat och att det krävs en handling för att belysa detta. Inom förskolan, grundskolan och fritidshemmet tas det för givet att lärare ska agera professionellt genom att ingripa tryggt och snabbt i svårbedömda situationer som är kritiska. Det professionella handlandet sker ofta i större elevgrupper där en eller flera elever besitter någon form av
18
koncentrationssvårighet. Lärarens handlande i de svårbedömda situationerna medför dels direkta konsekvenser, dels långsiktiga konsekvenser (Alsterdal 2017, s.63).
Aristoteles skildrade tre syner på kunskaper som än idag anses vara aktuella. De tre aspekterna som Aristoteles ansåg innefatta kunskap är episteme, techne och fronesis. Den sistnämnda kunskapen, fronesis, är det Aristoteles kallar för praktisk klokhet. Författaren Christian Nilsson beskriver i sitt kapitel ”Fronesis och den mänskliga tillvaron” i antologin Vad är praktisk kunskap? att vi behöver samt använder oss av den praktiska kunskapen (fronesis) vid de tillfällen där vi hamnar i svårbedömda situationer. Aristoteles menar på att vår praktiska klokhet i svårbedömda situationer inte handlar om ett icke handlande, utan att vi i svårbedömda situationer alltid handlar på något sätt. Det Aristoteles menar på är att vi redan befinner oss i en svårbedömd situation och bör istället ställa oss frågan hur vi ska handla i situationen (Nilsson 2009, ss. 39–48).
Vidare i antologin skriver författare Fredrik Svenaeus i sitt kapitel ”Vad är praktiskt
kunskap?” att praktisk kunskap är yrkeslivets kunskapsteori med fokus på mellanmänskliga yrken. Det Svenaeus menar med mellanmänskliga yrken är relationsbaserade yrken där kunnandet att möta andra människor är centralt för yrkeskunnandet. Exempel på yrken som är mellanmänskliga kan vara vårdpersonal, poliser och lärare (Svenaeus 2009, s. 12). Den praktiska kunskapen finns överallt i människornas liv, redan från och med att vi vaknar så träder den praktiska kunskapen i kraft. Vår kropp har lärt sig ett kunnande som vi använder oss av i vardagliga saker som till exempel när vi stiger upp från sängen eller när vi går på toaletten. För att människan ska kunna hantera komplexa handlanden kan han eller hon inte fokusera på varje liten detalj i utförandet utan behöver istället lita på den omedvetna
bakgrunden, en förförståelse. Denna förförståelse kommer till människan successivt och den lämnar aldrig människans kunskapsbank helt (Ibid, ss.13–14). Den praktiska kunskapen ses enligt vissa som en tyst kunskap men författaren Fredrik Svenaeus menar att den endast är det för de personer som inte vill höra och ta del av den (Ibid, s. 15). Vidare i antologin skriver författaren Henrik Bohlin om tyst kunskap i sitt kapitel ”Tyst kunskap: ett mångtydigt
begrepp” om en sjuksköterska som behandlar en nyopererad patient. Patienten i sig meddelar att han mår bra men sjuksköterskan anar ändå oråd. Hon kallar på en läkare som gör en massa tester men allting ser okej ut. Läkaren menar på att det var onödigt för sjuksköterskan att kalla på honom. Senare samma dag går patienten bort. Sjuksköterskan har genom många års
19
erfarenhet utvecklat en praktisk yrkeskunnighet som med ord inte går att beskriva.
Sjuksköterskan har lärt sig genom åren att se på patienters ansiktsuttryck, kroppshållning eller ansiktsfärg. Detta är vad Bohlin menar med tyst kunskap, att du vet något men att det inte går att förklara med ord (Bohlin 2009, ss.55–56).
I Christophers yrkesprofession vill Christopher utvecklas och addera flera erfarenheter och kunskaper till sin ryggsäck för att kunna hantera svårbedömda situationer och dilemman. I dilemmat som Christopher berättar om använder sig han av en vit lögn inför Sams mamma och han är fundersam och kluven i om han handlat rätt eller fel. I denna essä ska Christopher tillsammans med Fredrik försöka förstå varför de handlat som de gjort. Alsterdal skriver i sin text om lärarens sätt att alltid handla tryggt och snabbt även om det är i liten grupp eller i stor grupp. Christopher handlade snabbt och kände sig trygg i mötet med Sams mamma men blev direkt efter osäker på sitt handlande. Hur påverkas Christopher lögn kortsiktigt och
långsiktigt? Christopher inser att han likt det Aristoteles beskriver om praktisk klokhet alltid handlar i svårbedömda situationer men att det först är efteråt som Christopher funderar över hur han ska handla i sådana situationer. Ofta handlar Christopher snabbt i situationen, något som yrket kräver i många situationer - men han inser att det ibland vore bra med lite
betänketid för att ställa sig frågan hur man bäst kan handla i situationen. Kopplat till den praktiska kunskapen och den tysta kunskapen så inser Christopher att många av hans handlanden sker genom en förförståelse. Dagligen handlar han utifrån erfarenheter som han byggt upp under sina år som fritidspedagog och i sitt dilemma finns ett sådant exempel.
Christopher ser på Sams ansiktsuttryck och kroppshållning vid överlämning till hans mamma att Sam bönar och ber att Christopher inte ska säga något illa om dagen. Sam säger det inte rakt ut och Christopher kan inte förklara för någon kollega om varför han handlade som han gjorde, det är en tyst kunskap som han själv har fått genom års erfarenheter.
Fredrik är som person väldigt lösningsorienterad och försöker i mångt och mycket komma fram till en lösning så snabbt som möjligt, vilket kan vara både positivt och negativt. Å ena sidan bra att snabbt finna en lösning så det inte uppstår några oklarheter eller frustration. Å andra sidan kan det vara bra att stanna upp och se vilka faktorer som gjorde att det blev som det blev. För att på så sätt få tid till reflektion och eftertanke. Dock kan det finnas lägen där handlingsutrymmet inte är stort och då gäller det att agera snabbt, då gäller det att han har en
20
bred bas att stå på vad gäller erfarenhet och kunskap kring liknande situationer för att lösa den uppkomna situationen som i sitt dilemma. Sedan finns det både yttre och inre faktorer som påverkar utgången och oavsett hur mycket erfarenhet eller kunskap man har så kan ibland handlandet bli icke önskvärt, såsom exempelvis stress och trötthet. Det gäller vid sådana tillfällen att inte bryta ihop fullständigt utan ta lärdom av den händelsen och utbyta
erfarenheter med kollegor för att se vad man kan göra till det bättre vid kommande situationer och gå igenom grundligt från uppkomst till reflektion. Till sist vill Fredrik nämna praktisk kunskap i paritet till sin svårbedömda situation. Fredrik handlar utefter vad han tror blir bäst för båda parter (elev och vårdnadshavare). Fredrik använder vad Aristoteles kallar för sin praktiska klokhet (fronesis) som hjälper honom att handla vid uppkomst av en svårbedömd situation. Den är något som sker intuitivt och inget man bara kan slå på eller av utan den är med hela tiden och hjälper till när det som bäst behövs. Fredrik tror denna praktiska klokhet blir bättre och bättre ju mer erfarenhet man får av att vara med om svårbedömda situationer i sitt mellanmänskliga yrkesliv. Till sist vill Fredrik återgå till kärnan i dilemmat. Fredrik använder sin tysta kunskap i vad han tror är det mest rätta handlandet för situationen. Han får en magkänsla, intuition som är tyst kunskap och måste följa den och sedan får Fredrik
utvärdera situationen i efterhand för att se om det var rätt agerat.
Sammanfattning av ”Inledande tankar till essäskrivande”
Enligt Lotte Alsterdal ska pedagogen i kritiska situationer kunna handla på ett snabbt och förtroendeingivande sätt. Faktorer att ta hänsyn till i sådana kritiska situationer kan vara stora barngrupper, utåtagerande elever samt hög personalfrånvaro. Vi båda anser att vi inom skolvärlden ständigt utvecklas vilket leder till att vi som pedagoger adderar nya erfarenheter och kunskaper till vår handlingsrepertoar. Från vår handlingsrepertoar kan vi förutse och agera förtroendeingivande i liknande kritiska situationer. Avslutningsvis tar vi upp praktisk kunskap och hur vi kopplar det till vårt yrke.
21
Relationen pedagog-elev
Förtroendefulla relationer mellan elev och pedagog ökar elevens trygghet och motivation. För elever som ofta blir tillsagda är detta av stor vikt att känna en nära relation till en vuxen.
Pedagogens empati och intresse för eleven tenderar att minska vid de tillfällen där elevens beteende visas vara negativt eller problematiskt. Problematiken med detta kan vara att de elever som faktiskt är i störst behov av att samtala med pedagoger inte ges möjligheten till det. Ytterligare en problematisk situation som kan uppstå vid ett samtal mellan pedagog och elev är att samtalet kan tendera att falla tillbaka i förmaningar och tillrättavisningar
(Skolverket 2020).
Arnér och Tellgren skriver om FN:s Barnrättskonvention och menar att barnets bästa alltid ska komma i första rummet (Arnér & Tellgren 2006, s.29). Arnér och Tellgren skriver på ett gammalmodigt sätt att i kontrast till detta så beskrivs barndomen generellt som en väg ut ur omognad, okunnighet och oförmåga. Barns egen syn på tillvaron blir då både ointressant och ifrågasatt. Att det inte har kunskap, förmåga eller omdöme nog att ge en riktigt beskrivning av situationen som förstås av de vuxna (ibid, s.45). Vidare skriver Arnér och Tellgren om
tolkningsföreträdet som vi vuxna har och att vi behöver tänka mer på våra barn, utifrån deras synvinkel genom att vi lyssnar och tar in vad de har att addera till sammanhanget inte bara pratar och bestämmer “över deras huvuden” (ibid, ss.67–69).
I relationen mellan vuxna och barn finns en asymmetrisk relation, där den vuxne har makt över vad som ska göras och barnet får infinna sig i vad som ska göras. I samspelet mellan dessa två aktörer står den vuxna som ansvarig för samspelets kvalité och konsekvenser.
Orsakerna är många men för att nämna några så kan inte barn styra över kvalitén i sina relationer till de vuxna. Som barn kan du ge önskemål och tips på förändring men ansvaret ligger fortfarande hos de vuxna att utföra detta. I flera generationer har det gått så långt att vuxna avsäger sig det ansvar man har för kvalitén i relationen med barn där relationerna präglats av konflikter. Till viss del ser det fortfarande ut så i dagens skola, att barn och deras vårdnadshavare framställs som orsaken till kvalitativt otillfredsställande professionella relationer. Ansvaret hos den vuxna utgörs ofta av personliga yttranden som i munnen på yrkesfolket kan uppfattas främmande. Det är inrotat sedan lång tid tillbaka att skuldbelägga
22
och lägga ansvaret på barnen, inte för att den vuxna alltid menar det utan för att språket härstammar från en tid där den optimala relationen bestod av en subjekt-objekt relation. Med språket menar författarna att det fanns en brist i hur pedagogerna använde sig utav språket.
Exempel ges att av tradition använder sig lärarna av ”Peter verkar kontaktsvag och
ouppmärksam.” när lärarna istället bör använda sig av ”Tillsammans med mig verkar Peter inte intresserad av kontakt och jag har svårt att fånga hans uppmärksamhet. Vi måste se honom i flera olika relationer.” (Juul & Jensen 2003, ss. 106-108).
I Christophers fall så utgår han från barnkonventionen gällande vad han tror sig vara barnets bästa i just den aktuella situationen med Sam och hans mamma. I detta fall så åberopar han inte vuxnas tolkningsföreträde utan väljer att känna in stämningen med Sam och hans mamma för att sedan kunna ta ett beslut gällande den vita lögnen. I och med Sams särskilda behov anser Christopher att han inte kan ställa samma krav på Sam som på andra elever. Christopher och Sams samarbete och arbete präglas av lyhördhet, respekt och glädje. Likt det Juul och Jensen skriver om den asymmetriska relationen mellan pedagog och elev så anser Christopher att det är ett bra arbetssätt att låta eleven vara delaktig och inte prata eller bestämma över dennes huvud. Hade Christopher berättat sanningen för Sams mamma, mot hans önskningar, så hade relationen mellan honom och Sam förändrats. Han vet inte riktigt hur relationen hade blivit men känslan i honom är att relationen hade tagit lång tid att bygga upp igen. Det problematiska för honom är hur relationen ter sig nästa gång något händer. Kommer Sam att utnyttja detta då han vet att Christopher har hans rygg och backar upp honom i svåra
situationer? Av tradition skuldbelägger pedagogerna elev och använder sig av uttryck som stärker denna skuldbeläggning. Juul och Jensen skriver på sidan 107 i sin bok
”Relationskompetens – i pedagogernas värld” om hur man som pedagog kan välja orden och formulera sig bättre. Detta blir för Christopher en aha-upplevelse där han reflekterar till att många situationer som han dragit sig för att berätta sanningen eller haft svårigheter med det så fick han nu ett nytt tänk kring hur man kan formulera sig utan att hänga ut ens elev eller kritisera vårdnadshavare.
Fredrik anser att han å ena sidan behöver berätta för Ahmeds mamma om konflikten då han ser den som allvarlig, och att han inte vill att det kommer fram i efterhand att han inte sagt något om den. Han tänker även att Ahmed skulle kunna utnyttja läget vid nästa konflikt om han inte berättar. Å andra sidan skulle Fredrik kunnat ge chansen till Ahmed att få förklara
23
hur dagen varit istället för att vara den vuxna som “pratar över” hans huvud. Han hade kunnat bjuda in Ahmed i samtalet och pratat med honom i stället för om honom. Vidare skulle han kunna välja orden bättre och på så sätt inte skuldbelägga eleven framför vårdnadshavaren.
Fredrik hade även kunnat låta Ahmeds fortsätta äta mellanmål och gått ut och pratat med Ahmeds mamma på tu man hand, för att inte få maktperspektivet i spel samtidigt som han tror att det är bra att bjuda in elever i de vuxnas dialoger för en ökad inblick i varandras
perspektiv.
Om vi ser till våra svårbedömda situationer så handlar det i allra högsta grad om relationen mellan pedagog och elev. Båda fallen utgår från vad pedagogen tror blir det bästa utfallet i ovan nämnda situationer, men ingen vet säkert vad som faktiskt är rätt handlat. Likt det som Juul och Jensen skriver kring det inrotade beteende där pedagoger lätt skuldbelägger och lämnar över allt ansvar till barnen så säger våra reflektioner oss att även vi agerar likt det ibland. För att få en elev att känna sig intresserad och delaktig krävs det att man som vuxen/pedagog lyssnar och känner in vad som är det rätta för stunden samt vad som är det bästa för eleven. Den asymmetriska relationen går inte att ändra på, pedagogen har ansvaret och makten över eleven men det går att som pedagog samspela med eleven och göra denne delaktig i ansvaret och makten.
Sammanfattning av ”Relation pedagog-elev”
Den här delen av texten behandlar barnrättskonventionen. Enligt den ska vi vuxna alltid se till barnets bästa, vilket enligt författarna Arnér och Tellgren är komplext. De tar upp vuxnas tolkningsföreträde och hur vi som pedagoger bör ta in elevernas tankar och perspektiv allt oftare. Vidare skriver vi om den asymmetriska relation, där pedagogen står med makten över eleven. Den asymmetriska relationen går inte att ändra på men det går att minska klyftorna mellan pedagog och elev och det kan man göra genom dialog. I våra snarlika dilemman handlar vi utifrån vad vi individuellt sätt anser vara det bästa utfallet. Christopher ansåg att relationen mellan honom och eleven var det primära då han var oroad över vad som skulle kunnat skett om han inte tagit elevens parti. Fredrik å andra sidan ansåg att relationen med
24
eleven var sekundär eftersom han var oroad över att eleven skulle utnyttja situationen vid liknande tillfällen.
Relationen skola och hem
I den svenska skolan går idag över en miljon elever och varje år startar över hundra tusen barn sin skolresa genom att börja i årskurs ett. Med dessa siffror i åtanke förstår man att en stor skara av den svenska befolkningen på olika sätt har en eller flera anknytningar till
skolvärlden. De som berörs av detta kan vara föräldrar, vårdnadshavare, mor- och farföräldrar, syskon, släktingar och bekanta. Denna stora skara av människor finns till förfogande för att stödja skolans hårda arbete med fokus på elevens lärande, men som även kanske kan kritisera de val som skolan väljer för att stödja eleven (Pihlgren 2017, s.13).
Det dagliga samarbetet och samverkan mellan skola och hem är aningen problematiskt då vårdnadshavare allt mer ofta lämnar sina barn vid parkeringen samt hämtar vid parkeringen.
Anledningen menar författarna Juul och Jensen kan bero på att vårdnadshavarna inte känner sig välkomna utanför ”besökstid”. Det har under senare tid infunnits en del kritik mot de vårdnadshavare som följer sina barn in på skolan och till och med bär barnets väska. Detta har i sin tur medfört en syn om överbeskyddade vårdnadshavare och kan ses som problematiskt i relationen mellan pedagog-vårdnadshavare. Vårdnadshavare idag är dels mer kritiska än för några år sedan, dels mer engagerade och krävande. Den kontinuerliga och dagliga samverkan mellan skola och hem handlar inte om demokrati och medinflytande utan snarare om att bygga upp viktiga relationer som främjar alla inblandade. I samtal med vårdnadshavare är det pedagogen som har det processuella ansvaret. Det ansvaret innefattar att man som pedagog ansvarar för tonen, atmosfären och stämningen i samtalet. Även här finns en asymmetrisk relation där pedagogen är den som har mest makt. Som vårdnadshavare är man extra sårbar när pedagoger konfronterar och påpekar negativa saker om ens barn. Juul och Jensen skriver att samtalskompetensen kommer genom ett långt arbetsliv, kollegialt lärande, reflektion och fortbildning (Juul & Jensen 2003, ss. 184–189).
25
Laid Bouakaz nämner i boken ”Interkulturella perspektiv – Pedagogik i mångkulturella lärandemiljöer” att inom skolvärldens all samverkan finns kulturella samt sociala barriärer som för många kan bli till svårigheter. Det handlar oftast om våra olika syner inom religion, värderingar, normer och traditioner. Detta påverkar relationen mellan vårdnadshavare och pedagoger, det kan hindra dem från att utveckla en god arbetsrelation där målet är att få ut de positiva delarna för elevens skolgång. Författaren Laid Bouakaz skriver i sitt kapitel om Pirjo Lahdenperäs analys där Lahdenperä riktat in analysen på de eleverna samt vårdnadshavare med invandrarbakgrund. Lahdenperäs analys åskådliggör att lärarna inte såg skolan som problemet utan att det var eleverna och deras vårdnadshavare som var problemet. Det
analysen visade var att de manliga vårdnadshavarna var den grupp vars handlande avvek mest från normer och värderingar kring vad som ansågs vara okej inom skolan. Lärarna fick en negativ bild av dessa föräldrar och det skapade en problematik i samspelet mellan
vårdnadshavare och pedagog (Bouakaz 2016, s. 103).
I vår mångkulturella skola finns det många vårdnadshavare som saknar kunskap kring hur de ska gå vidare med eller få reda på hur man gör när ens barn blir kränkt, mobbat eller har dåliga betyg. Bouakaz skriver att skolan idag innehar en bristfällig informationskanal till vårdnadshavare, där informationen inte täcker vårdnadshavares behov. Vårdnadshavare i mångkulturella skolmiljöer har en stor tilltro till den svenska skolan och dess pedagoger. De känner att de inte har rätt till att ifrågasätta eller kritisera pedagogernas sätt att hantera situationer eller undervisning. Det problematiska är att dessa vårdnadshavare uppfattas vara ointresserade för deras barns skolgång av pedagoger (Ibid, s.121).
Om samarbetet mellan skola och hem ska vara lyhört och dialogiskt krävs att den pedagogiska personalen eftersträvar en kommunikationsform och ett förhållningssätt som får
vårdnadshavarna att inse att de är en viktig del av gemenskapen kring sitt barn och dess skolgång. Vi pedagoger ska försöka få vårdnadshavarna att känna sig sedda och hörda i samarbetet (Petersen 2011, s. 175).
Dagens vårdnadshavare kritiseras för att vara konsumentvårdnadshavare, det vill säga att kräva saker utan att de själva har skyldigheter. Detta är en viss del av föräldragruppen, det
26
finns en otrolig spännvidd i föräldraskaran från konsumentföräldrar till de mest kritiska föräldrar som vet exakt vad som krävs av skolan och dess pedagoger. Detta behöver vi pedagoger ta i beaktning när vi samverkar med hemmen (Ibid, s. 183).
För Christophers dilemma så vet han att ”hans” elev Sam har ett stort nätverk omkring sig.
Det finns både föräldrar, mor- och farföräldrar, syskon, släktingar och bekanta som bryr sig om Sams skolgång. Det sker ofta att släktingar, grannar eller syskon hämtar Sam från skolan eller fritidshemmet. Christopher upplever detta en aning problematiskt då han inte vill eller kan berätta allt för dessa parter utan vissa saker kan enbart sägas till Sams föräldrar. Visst går det att ringa de men Christopher upplever att missuppfattningar kan ske om man inte ses reellt. Det reella mötet minskar allt mer på skolan där Christopher arbetar och hans åsikt är att det försvårar arbetet kring de elever som är i särskilt behov av extra stöd. För Sams del är det oftast hans mamma eller pappa som hämtar upp honom från skolan eller fritidshemmet vilket underlättar dialogen kring hur skoldagen varit – men det finns dagar där någon annan bekant hämtar Sam och då upplever Christopher svårigheter i dialogen. Vidare i texten behandlar vi, Christopher och Fredrik, den mångkulturella problematiken. Christopher anser att denna del är väldigt intressant då den finns på många skolor över hela landet. Vi skapar oss ofta en bild av vårdnadshavare och kan känna att de inte bryr sig om sina barns skolgång eller att de kan vara högljudda och arga vid dialoger med pedagoger. Christopher försöker allt som oftast se till helheten och han ser att den svenska skolan inte behandlar alla traditioner likvärdigt.
Enligt Christopher behöver det bli mer likvärdigt behandlat kring religioner och traditioner, men det behöver också finnas en bättre dialog med vårdnadshavare. Det är bägge parternas ansvar för att det ska gynna eleven. Christopher anser att vi som pedagoger måste se till att vårdnadshavare blir sedda och hörda samtidigt som vårdnadshavarna inte kan vara
konsumentvårdnadshavare, det vill säga att kräva saker utan att de själva har skyldigheter.
När det gäller dagens fritidshem och samverkan mellan hem och skola, skiljer det sig mycket hur samverkan kan se ut. Vissa vårdnadshavare har vi mycket samverkan med medan andra ingen alls. Det beror på att elever går hem själva alternativt blir hämtade på parkeringen utanför fritidshemmet. Detta gör det problematiskt, när det sker exempelvis en konflikt med en elev som man inte har daglig kontakt med känns samverkan mycket svårare. Man
missförstår lätt varandra, man känner helt enkelt inte personen och vet inte hur man ska lägga upp samtalet till skillnad från en vårdnadshavare man har mycket kontakt med. Det är min
27
uppfattning. Å andra sidan behöver vi inte alltid vara tillmötesgående att vi alltid följer vårdnadshavarens uppmaning att “skicka” ut barnet till parkeringen - samtidigt vill man inte skapa en potentiell konflikt och be vårdnadshavaren komma in och hämta sitt barn på fritids.
Samtidigt som vi kan åberopa att vi har ansvar för barnet tills det att vi lämnat över ansvaret till vårdnadshavare; skulle det hända något på vägen så är det vi som skola som har gjort fel.
Vi behöver skapa informationskanaler som gör att vi når vårdhavare på ett smidigare sätt - starta upp utvecklingssamtal för fritids, ha öppet hus där vårdnadshavare får komma och hälsa på och där vi skapar ett intresse för vår verksamhet och intresse för hur deras barn har det även under sin fritidsvistelse.
Vad gäller Fredriks situation kopplat till samverkan skola/hem har Fredrik en god relation med elevens mor. Fredrik upplever att elever som är behov av särskilt stöd är
föräldrakontakten extra viktig att den fungerar, då kontakt med vårdnadshavare sker dagligen.
Det som gör det hela problematiskt är hur vi jobbar med Ahmed. Ahmeds mor delar ofta ut bestraffningar till Ahmed när han inte har ett önskvärt beteende. Fredrik anser att det är viktigt att man får konsekvenser för sitt handlande men han upplever sällan att bestraffningar ger önskad effekt. Det kan ha att göra med våra sociala och kulturella skillnader i hur man uppfostrar barn, vilket jag får respektera. Jag kan berätta hur vi jobbar med Ahmed på skolan för att samverka med vårdnadshavare men vad de gör hemma är utanför mitt
handlingsområde. Vad gäller kunskapsluckor är språket ett hinder i denna situation. Vi behöver hitta en gemensam kommunikationsform som fungerar för båda parter. Fredrik behöver tala enklare svenska så han gör sig förstådd och missförstånd minimeras. Han behöver även bjuda in till dialog då han är i maktställning så att föräldrarna går från
konsumentvårdnadshavare till vårdnadshavare med skyldigheter. Det är lätt att skylla på att vårdnadshavare verkar ointresserade men vi behöver göra vår verksamhet intressant och bjuda in till dialog för att skapa ett intresse för vår verksamhet och deras barns vistelse på
fritidshemmet. Detta görs inte i en handvändning eftersom det ser ut som det gör i dagens samhälle med stress och tidsbrist utan detta kommer ta tid.
Sammanfattning av ”Relation skola och hem”
Vi kan i den här delen av texten ta del av elevernas goda nätverk där Christopher och Fredrik belyser hur många som kan befinna sig i dessa nätverk. Det är över en miljon elever som går i
28
skolan idag och varje år börjar hundra tusen barn i årskurs ett. Det finns med andra ord goda förutsättningar för att stödja eleverna i deras skolgång. Vidare i texten behandlas det
problematiska samarbetet som finns mellan vårdnadshavare och pedagoger. Vårdnadshavarna känner sig allt oftare mindre välkommen in på skolans territorium samtidigt som pedagogerna tolkar det som att vårdnadshavarna inte bryr sig om sina barns skolgång. Det är tydligt att dialogen mellan dessa parter behöver förbättras. Christopher och Fredrik skriver sedan om den mångkulturella skolan och vissa vårdnadshavares problematik kring hur de ska gå tillväga vid situationer där deras barn blivit kränkta, mobbade eller fått dåliga betyg. Dessa
vårdnadshavare vet inte hur eller var de ska vända sig och det gäller för pedagogerna inom skolan att stödja alla kulturer i vårt mångkulturella samhälle, att vara tillmötesgående och se till vårdnadshavarnas svårigheter. Det gäller att vi pedagoger försöker få vårdnadshavarna att känna sig sedda och hörda i samarbetet.
Etiska perspektiv
Du handlar i livsmedelsaffären och har just betalat. Kvinnan i kassan ger tillbaka pengar som om du hade betalat med en femhudrakronorssedel, medan du i verkligheten gav henne en hundralapp.
Därmed får du fyra hundra kronor för mycket tillbaka. (Henriksen & Vetlesen 2013, s. 169)
Det kan verka glasklart vad som är etiskt rätt i citatet ovan, man påpekar misstaget som skett för kassörskan och ger tillbaka rätt mängd pengar. Etiska problem handlar om problem som människor försöker komma fram till rätt handlande eller en tanke kring varför handlandet är det rätta. Dessa problem är ofta förknippade med frågor som ”Vad är rätt och vad är fel?” och
”Vad är gott handlande och vad är ont handlande?”. Etiska problem är när människor inte vet svaret på dessa frågor, när det inte finns en självklar lösning (Ibid, s.169)
Pliktetik
Pliktetik och framförallt plikt har tre kännetecken. För det första är en plikt något som är absolut, det går inte att göra lite då och då utan det är något som alltid måste göras. För det andra är en plikt oftast utformad som en regel eller norm som ska följas, till exempel att du skall ställa dig sist vid köbildning. För det tredje så ska pliktetik hjälpa oss att handla rätt, det behöver nödvändigtvis inte vara det goda eller det bästa utan handlar vi rätt så blir följden det
29
goda. Sammantaget handlar plikter om vad vi gör med våra handlingar, känner vi vad som är vår plikt har vi också handlat rätt utifrån en pliketiskt perspektiv (Ibid, ss. 174-175).
Enligt Immanuel Kants pliktetik så ska man se allt i ett större perspektiv om man hamnar i ett dilemma mellan två plikter. I vårt fall tala sanning eller skydda individen i fråga. Kant
tillägger även att man inte ska ha ett konsekvenstänk i situationen utan att hen mer ska tänka i termer av att jag ska kunna stå för det jag precis sagt/gjort och använda det i liknande
situationer. Kant ställer sig dock kritisk till att gå på magkänsla utan att det måste grunda sig i något man kan stå för över tid, att man försöker se på saken med “öppna ögon”.
Kant ställer två krav för att komma fram till om vi handlat moraliskt rätt, det ena är att ta reda på vad det är för regel du handlar efter och följa den. Den andra är att dina handlingar ska kunna generaliseras på andra fall - gör du detta kan har du handlat rätt (Ibid, ss. 173–177).
Hur vet man då om sina handlingsregler är rätt? Kant formulerade då det kategoriska
imperativet som ska ses som en hjälp att en handlar rätt oavsett omständigheter. Det går ut på att du handlar rätt om du har motiv för det, punkt slut. Den kan därmed ses som en lag som alltid bör följas oavsett konsekvenser eller följder Ibid, ss. 177–178).
Diskursetik
Till skillnad från pliktetik där en anser att det enskilda förnuftet är detsamma hos alla individer kan en således agera ensam försöker diskursetik samspela med alla inblandade parter i en moralisk laddad situation för att på så sätt komma fram till vad som är det rätta handlandet (Ibid, s. 190).
Diskursetikens syfte är att försöka ta hänsyn till alla inblandade parter i ett dilemma. Den vill att alla parters synpunkter, intressen och värderingar kommer fram. “Diskurs” kan översättas till dialog mellan olika parter. Genom dessa dialoger mellan olika parter ger de oss en ökad insikt i vad som är det rätta handlandet. Diskursetiken menar även att under dialog och diskussioner om meningsskiljaktigheter utvecklas vår moral och det vi står för. En grundläggande regel i diskursetiken är alla människors lika värde. Det vill säga att alla
inblandade parter har olika stor påverkan, oavsett om man är elev, lärare eller vårdnadshavare (Ibid, s. 191).
30
Den tyske filosofen Habermas menar att om en bara är villig att lyssna på varandra skäl och respektera varandra uppfattningar kommer en att komma fram till etisk enighet. Vidare menar Habermas detta måste få ta tid och alla berörda parter i jämlik dialog med varandra ska känna sitt frivilliga godkännande till det som beslutats (Ibid, ss. 192–193).
Nyttoetik
När det gäller hur vi ska handla i en specifik situation menar nyttoetikerna att vi ska lägga vikten vid vad som är följden av vårt handlande när vi ska göra ett val. Vilken handling kommer att vara bäst sett till konsekvenserna, är en tanke som en nyttoetiker bör ha. Vidare bör en nyttoetiker sträva efter göra sina handlingar utefter att majoriteten blir nöjda och inte tvärtom. Inom nyttoetiken strävar människan efter att ens handling ska uppnå lust och undvika lidande, alltså att det goda ska överväga det onda i en stor övervikt. En lärare bör arbeta utefter nyttoetikens grundregel, att lusten ska överväga lidandet. En lärare arbetar normalt sett utifrån ett lustfyllt arbetssätt men hur gör läraren om det inte finns några påvisbara goda resultat, utan att det istället blir till en belastning. (Ibid, ss. 205–207).
Närhetsetik
Närhetsetiken framhåller värdet av möten med andra människor. Etiken bygger på premissen att människans situation är att vara ömtålig och ömsesidigt beroende av andra människor.
Dels så är varje enskild individ självständig och ansvarstagande, dels så är personen beroende av andra människor. Det finns också ett moraliskt ansvar att ta hänsyn till i möten med andra människor. Du ska vara närvarande då du delar på tid och plats med den andre personen. En annan aspekt är huruvida du är rätt person för ärendet, det kan vara så att du upplever att en kollega till dig är bättre lämpad till ärendet än vad du själv är. De uppgifter vi åtar oss för ska ställas i förhållande till vår kompetens. Det finns dock ett undantag och det är ifall ärendet är personen själv i fråga. Då handlar det om denne persons liv och öde och detta är inget som delegeras vidare då denne person kommit till just dig, då blir du den utvalda instansen (Ibid, ss. 231–234).
31
Enligt Immanuel Kants pliktetik ska människan se allt i ett större och bredare perspektiv när det kommer till svårbedömda situationer med två olika plikter. Är det möjligt att kunna se det i ett större perspektiv om du står ansikte mot ansikte med en annan part och du ska förmå dig kunna svara snabbt, tryggt och förtroendeingivande? Christopher ser svårigheter i sitt
dilemma genom att kunna handla på det viset. Kant anser också att hen inte ska ha
konsekvenstänk utan mer tänka att du står bakom ditt beslut till hundra procent. Återigen ser Christopher svårigheter i det Kant skriver gällande att inte ha något konsekvenstänk i sådana situationer. Christopher har nästan alltid ett konsekvenstänk och i sin svårbedömda situation stod han inte hundra procent bakom sitt beslut. Dock känner Christopher idag att han skulle ha handlat på samma sätt men att han fortfarande hade oroat sig över konsekvenserna.
Gällande diskursetiken upplever Christopher att den inte föll ut till sin rätta plats. Eftersom Christopher valde att berätta en vit lögn för Sams mamma kunde inte allas (Christopher, Sam och Sams mamma) synpunkter, intressen och värderingar komma fram, de hade blivit
felaktiga i sådana fall. En grundläggande regel inom diskursetiken är alla människors lika värde, vilket Christopher inte gav utrymme för. Här har vi ett tydligt exempel på asymmetrisk relation där Christopher som pedagog stod med makten. Detta var ett handlande Christopher idag inte är tillfredsställd med men å andra sidan som han tidigare nämnt så skulle han handlat likadant om situationen hade utspelat sig idag. Det som nämns inom nyttoetiken tycker
Christopher är av särskilt intresse för sitt dilemma. Vi kan läsa oss till att en nyttoetiker strävar efter göra sina handlingar utefter att majoriteten ska bli nöjda och inte tvärtom samt att det goda ska överväga den onda. Det svåra för Christopher är att se vem eller vilka som tillhör majoriteten. Är det Christopher och Sam som är majoriteten? Kan Christopher räkna in Sams klasskompisar i majoriteten eftersom de skulle kunna påverkas om Christopher och Sams relation hade förändrats om han berättat sanningen för hans mamma? Eller är det Sams familj som är majoriteten? En av anledningarna till att Christopher togs Sams parti var på grund av det som närhetsetiken beskriver, att människan är ömtålig och beroende av andra. I
Christophers fall fanns en närhet till Sam och en förståelse för att Sam i den svårbedömda situationen var beroende av Christopher. Det svåra i det här fallet är frågan huruvida
Christopher är rätt person för ”ärendet”. Rektorerna på Christophers arbetsplats har bestämt att det är just han som ska arbeta med Sam och därigenom blir det Christopher som är den utvalda instansen. Eleven i fråga, Sam, vänder sig alltid till Christopher när han vill prata om jobbiga saker och vårdnadshavarna har en daglig kontakt med honom för att stämma av hur dagen varit. Vid vissa tillfällen kan Christopher ta reda på information och återkomma med den. Här får han tid att rådfråga andra som besitter en bättre kompetens för ändamålet men det
32
finns också tillfällen där han ses kunna besvara frågor direkt. Detta kan för många, inklusive Christopher, kännas jobbigt och som att man står ensam. Kopplat till Christopher dilemma så skulle han gärna ha rådfrågat en eller flera kollegor kring hur handlat skulle ha utförts, men att det vid vissa situationer inte går och då blir detta för Christopher en svårbedömd situation.
Han står dock fast vid att han hade handlat likadant idag som då.
I Fredriks dilemma ställs han inför vilken plikt som han ska följa. Ska Fredrik tala sanning eller ska han skydda eleven. Fredrik väljer att tala sanning då han anser likt det Kant menar att man behöver se det hela i ett större perspektiv och då tror Fredrik att om han talar sanning så kommer det hjälpa honom framgent och det är något han kan stå för om han skulle hamna i liknande situationer framöver. Skulle Fredrik skyddat eleven och därmed fara med osanningar tenderar nog det till att han i högre grad skulle fara med osanningar allt oftare och det skulle bli svårt att veta vad som sagts eller inte sagts över tid och det skulle bli problematiskt för honom. I Fredriks svårbedömda situation är det inte bara han själv som pedagog som är inblandad utan även vårdnadshavare och elev. Diskursetiken tar upp att alla parter bör komma till tals och diskussion bör hållas för att komma fram till det rätta beslutet vilket Fredrik tycker är bra, på så sätt får man in fler synvinklar och perspektiv vilket gör att man troligtvis kommer fram till ett “rätt” beslut till skillnad från Kants pliktetik som har ett mer monologiskt förhållningssätt. När det gäller nyttoetiken så tar den hänsyn till vad som blir det mest nyttiga i händelsen. Är det ett slags konsekvenstänk där Fredrik behöver ta ställning till vad som är det mest nyttiga? Att tala sanning till vårdnadshavare för att bygga upp tillit och bra kontakt med föräldern eller att ta elevens parti för den livslånga tilliten vi byggt upp för varandra under år inte ska raseras. Här gäller det för Fredrik att välja vilken väg han tror blir den mest nyttiga enligt nyttoetiken. Detta är något Fredrik tycker är bra, att man behöver ha ett
konsekvenstänk vilket varken pliktetiken eller diskursetiken har. Vidare anser Fredrik att diskursetiken har en fin tanke i att alla får vara med och bestämma på lika värden men det kan bli svårt att komma fram till ett beslut där samtliga parter är nöjda. Vem tar egentligen
beslutet utan att åberopa maktställning? Vidare kan det även vara svårt att inom en sekund fatta ett besluta där alla berörda parter får vara med och säga sitt. Till sist finns närhetsetiken som åberopar att en ska visa hänsyn och vördnad för inblandade parter och då kan en tycka att han inte gör det till eleven i mitt dilemma men Fredrik anser att det är precis det han gör, kanske inte för stunden men sett till ett större och mer framtida perspektiv gör han det. Fredrik anser att eleven kommer tjäna på hans beslut framgent. Sammanfattningsvis ligger
