Kvinnoperspektiv
Härföljer två artiklar där manliga forskares arbe- ten granskas och kritiseras.
Louise Waldén läser Lewis Mumfords bok Technics and Civilization medhjälp av psyko- logen Carol Gilligans bok In a DifTerent Voice.
En av ambitionerna med artikeln är att undersöka vilka aspekter som försvinner i den manliga teknik- historien; en annan är att se vad teknikhistorien ändå kan ha att lära kvinnoforskare.
Gunilla Övergaard menar att David Gaunt i boken Familjeliv i Norden bl a vill spräcka
"myten" om patriarkatet. Men det källmaterial som presenteras i boken kan — författarens inten- tioner till trots — i stället användas för att illustre- ra patriarkatets betydelse. Overgaards artikel skrevs ursprungligen 1983, när Gaunts bok utkom.
Mumford versus Gilligan
P å s p a n i n g e f t e r k v i n n o r n a i t e k n i k h i s - t o r i e n .
I kvinnoforskningens osynlighetsundersö- kande finns två stråk; att göra kvinnorna synliga i historien och nuet och att visa deras osynlighet och f r å n v a r o i den etable- rade historien och det erkända nuet. I tek- nikhistoria och teknikteorier är det senare problemet högst n ä r v a r a n d e . K v i n n o r n a är inte bortglömda eller osynliggjorda, de är faktiskt frånvarande i d e n n a extremt manliga sfär. Naturligtvis inte som offer, a n v ä n d a r e eller profitörer. M e n som aktörer, skapare och deltagare. Ä n d å — i kraft av sin frånva- ro — tycks de ha bidagit till att vi har den teknikhistoria och den teknikutveckling vi har. H u r gör m a n dessa frånvarons konse- kvenser tydliga?
Den frågan har förföljt mig under de fem år j a g arbetat med projektet " K v i n n o k u l t u r
— m a n s k u l t u r — teknikkultur". Den finns i n b ä d d a d i själva påståendet att det finns en " k v i n n o k u l t u r " och en " m a n s k u l t u r "
och att " t e k n i k k u l t u r e n " i så fall bör ha
präglats av " m a n s k u l t u r e n " .
Ett sätt är att komplettera kunskapen: att se vad kvinnorna gjorde m e d a n m ä n n e n skrev teknikhistoria. Ett a n n a t är att försö- ka lyfta fram vilka värderingar och aspekter som k o m m e r bort i ett (förmodat) mans- perspektiv genom att se på manlig histo- rieskrivning genom kvinnoforskningens glasögon. För att pröva dessa två metoder valde j a g ut ett etablerat teknikhistoriskt verk, Lewis M u m f o r d s Technics and Civiliza- tion (1934) och ett teoretiskt verk inom kvin- noforskningen, psykologen Carol Gilligans In a Different Voice (1982). M i n avsikt har inte varit att kritisera teserna eller teorierna i någondera av böckerna. J a g h a r helt en- kelt använt d e m som u t g å n g s p u n k t för att pröva arbetssättet. I bägge fallen har j a g utgått från den engelska originaltexten — M u m f o r d s klassiker har a n n a r s nyligen ut- kommit i nyutgåva på svenska (Teknik och civilisation, Vinga Press 1985) och Gilligans k o m m e r i höst (Med kvinnors röst, Prisma).
M u m f o r d s Technics and Civilization är inte b a r a en bok om teknikhistoria — framför allt h a n d l a r den om de värderingar och strukturer som driver teknikutvecklingen i en viss riktning. Det är en bok som givit mig mycket och som j a g starkt sympatiserar med. Det var ett viktigt skäl till att j a g valde j u s t den: j a g ville inte göra " e n orättvis
betraktelse" på g r u n d av dolda eller omed- vetna antipatier.
Gilligans In a Different Voice är också en bok som j a g haft stort utbyte av och som hjälpt mig att klarare se h u r värderingar snedvrids när det manliga (osynligt) görs till den norm med vilken mänsklighet mäts.
Det faktum att bägge — om än på skilda o m r å d e n och på mycket olika sätt — h a n d - lar om icke-medvetandegjorda värderingar tycktes mig som en beröringspunkt d ä r de två kunde mötas.
Technics and Civilization I Technics and Civilization sätter M u m f o r d in teknikutvecklingen i ett historiskt och kul- turellt perspektiv. T a n k e n att den indu- striella revolutionen huvudsakligen åstad- koms av en handfull engelska u p p f i n n a r e
på 1700-talet a v f ä r d a r h a n som en barnsa- ga. V å r m o d e r n a teknikkultur börjar redan på medeltiden med vad han kallar "kultu- rella förberedelser", ett centralt begrepp i hans analys. G e n o m dessa b ö r j a d e männi- skor mentalt förberedas för att acceptera en teknisk-industriell kultur.
Viktigast av de kulturella förberedelser- na är införandet av mekanisk tid i stället för organisk, dvs av klockan. Dess u r s p r u n g förlägger M u m f o r d till klostrens införande av tidsböner på 1200-talet. Dygnet delades u p p i regelbundna intervaller, oberoende av årstider, av d a g och natt. Från mitten av
1300-talet är uppdelningen av t i m m a r i minuter och sekunder vanlig. U n g e f ä r sam- tidigt k o m m e r perspektivet in i bildkonsten
— erövringen av tid och r u m har börjat.
En a n n a n kulturell förberedelse är infö- randet av penningekonomin och utvecklan- det av ett internationellt kreditväsen i de italienska handelsstäderna, vilket v a n d e människorna vid abstraktion och beräk- ning. V ä r d e blev ett kvantitativt och ab- strakt begrepp.
Teknikkulturens maskindyrkan spårar M u m f o r d tillbaka till kyrkans förakt för kroppen och det kroppsliga. D r ö m m e n om en " r e n " , okroppslig, o r d n a d andlig värld b a n a r väg för en teknisk-naturvetenskaplig livssyn; nästa steg är att överföra O r d n i n g - en från G u d till Maskinen.
Också i sagorna och m y t e r n a a n a r M u m - ford en kulturell förberedelse. De bär vitt- nesbörd om m ä n n i s k a n s strävan efter all- makt. Medeltidens alkemister och magiker försökte erövra den allmakten — de var ve- t e n s k a p s m ä n n e n s föregångare, förbindel- selänken mellan sagornas fantasier och tek- nologins förverkligande.
O r g a n i s e r a n d e t av människor är en vik- tig del i den industriella teknikkulturen.
Också här söker M u m f o r d ursprunget i klostren och deras stränga arméliknande organisation, som fick efterföljare i militär- väsende och byråkrati.
Mekanisk tid genom klockan, abstrakt tänkande genom kredit- och penningväsen- de, ordningsdyrkan och kroppsförakt, m ä n - niskor som maskindelar i organisationssys- temet — allt detta bildar enligt M u m f o r d
grunden i uppfattningen om ett mekaniskt universum, d ä r iakttagelsernas yttre värld växer i betydelse, m e d a n känslornas inre värld blir allt betydelselösare. Det gäller inte längre att erövra n a t u r e n utan att med vetenskapens hjälp återskapa och omforma henne: ett u p p f i n n i n g a r n a s imperativ.
Lika viktiga som de kulturella förbere- delserna är "mekaniseringens aktörer". U r mänsklighetens historia väljer M u m f o r d ut sex arketyper: Bonden och H e r d e n , J ä g a - ren och Fiskaren, Skogshuggaren och G r u v a r b e t a r e n . Bonden och H e r d e n bär u p p en pastoral åkerbrukskultur av harmo- ni, ordning och trygghet. M e n de som kom- mit att d o m i n e r a vår kultur är J ä g a r e n och Fiskaren — dvs krigarna. Skogshuggaren och G r u v a r b e t a r e n är ingenjörernas före- g å n g s m ä n — de tar från n a t u r e n utan att ge något tillbaka.
Fabriken, gruvan och militären (mill, mine, military) är de viktigaste " s k o l o r n a "
i skapandet av den m o d e r n a teknikkultu- ren. G r u v a n låter M u m f o r d symbolisera hela den industriella civilisationen: en full- ständigt oorganisk miljö, utan färger, dof- ter, former. Till skillnad från j o r d b r u k e t s och boskapsskötselns s p a r s a m m a avkast- ning, byggd på v å r d a n d e och o m h ä n d e r t a - gande, ger gruvbrytningen i sin hänsynslö- sa exploatering h o p p om plötslig belöning.
Möjligheten till ögonblicklig rikedom lock- ar till investeringar vilket leder till kompan- j o n s k a p på penningens, inte arbetets
grund.
O m gruvarbetarens mål är det icke-orga- niska är j ä g a r e n s det icke-levande. K o m - panjonskapet mellan soldaten, gruvarbeta- ren, teknikern och v e t e n s k a p s m a n n e n har en lång historia, m e n a r M u m f o r d . Militära tänkesätt har präglat teknikkulturen. Ar- mén är en förebild för industrins organisa- tionsform — modern industrialism kan be- skrivas som en storskalig militär operation.
M e n armén har också en viktig roll som förbrukare: kvantitativ produktion förut- sätter kvantitativ konsumtion och inget ga- ranterar såsom organiserad förstörelse be- hovet av ersättning. Mekanisering och standardisering, med massproduktion som följd, utvecklas för a r m é n s behov.
Lea Grundig, "Socialismen segrar", etsning 1970.
Efter att ha analyserat de kulturella för- beredelserna och mekaniseringens aktörer delar M u m f o r d u p p teknikkulturens ut- veckling i tre faser: den eotekniska (från medeltiden f r a m till 1700-talet), den paleo- tekniska (från 1700-talet till början av
1900-talet, dvs det vi i dagligt tal kallar industrialiseringens epok) och den neotek- niska som nu pågår (obs att hans bok ut- kom 1934).
Den eotekniska fasen kännetecknas av vatten och trä. G e n o m v ä d e r k v a r n a r och vattenhjul ökas energitillgången — men en- ergikällorna, vinden och vattnet, är fria och oförstörbara. Till epokens uppfinningar hör svarven och vävstolen, flygande skyt- teln och tryckpressen. U n d e r d e n n a period påbörjas också u p p b y g g a n d e t av en social organisation för att b ä r a u p p teknikkultu- ren: universitet, vetenskapsakademier, la- boratorier, fabriker.
Den paleotekniska perioden styrs av gru- vans produkter: kol och j ä r n . N u börjar miljöförstöringen i stor skala, vatten och luft förorenas. M e n också m ä n n i s k a n s vill- kor förstörs. Livet u t a r m a s , svälten sätts i system som lönenedpressande medel, hant- verkskunnandet och d ä r m e d arbetsglädjen urholkas. Nya u p p f i n n i n g a r k o m m e r i en aldrig sinande ström. Verkstadsindustrin växer, g r u n d e n läggs för massproduktion.
Industrin blir den bas på vilken samhället vilar. " T h e economic m a n " blir ett ideal som M u m f o r d kallar för "ett neurotiskt missfoster". " F r a m g å n g e n s d o k t r i n " blir arbetets ledstjärna. Tillvaron präglas av kamp: den vertikala k a m p e n mellan klas- serna, den horisontella mellan m e d l e m m a r av s a m m a klass.
Den neotekniska fasen är kunskaps- och vetenskapsbaserad, nyckelorden är elektri- citet och legering. O m k r i n g 1850 har de f u n d a m e n t a l a vetenskapliga u p p t ä c k t e r n a om elektricitet gjorts. Mellan 1875 och 1900 utvecklas m å n g a tillämpningar. Maskiner ersätter alltmer människor i t u n g a och farli- ga j o b b . Den elektriska motorn möjliggör decentralisering och småskalighet: större är inte längre liktydigt med bättre. K o m m u n i - kationsmönstren förändras: på det fysiska planet genom bilen och flygmaskinen, på det psykiska genom telefon, telegraf och ra- dio. Fotografi, film och fonograf innebär en expansion av det kollektiva medvetandet.
Fruktsamhetsteknologin gör det möjligt att kontrollera befolkningstillväxten så resur- serna räcker till alla. De " n y a " vetenska- perna psykologi och sociologi samt nya rön inom biologin ökar kunskapen om männi- skan som individ och samhällsvarelse.
Den neotekniska eran bär inom sig möj- ligheten till ett högre stående samhälle, ut- an slaveri, med mänsklig värdighet, m e n a r M u m f o r d . M e n problemet är att de neotek- niska medlen sätts i tjänst hos paleoteknis- ka mål. I s a m m a stund m ä n n i s k a n prokla- merar sin allmakt, ö p p n a s också möjlighe- ten till självförintelse. För att v ä n d a bort från katastrofkursen krävs inte tekniska lös- ningar utan en förändring av m ä n n i s k a n s världsbild och mentalitet. I stället för att människan u n d e r o r d n a s maskinen måste
maskinen u n d e r o r d n a s mänskliga behov.
Den sista dryga fjärdedelen av boken äg- nar M u m f o r d åt att granska teknikens
" d u b b l a v ä s e n " och åt att skissera en fram- tidsvision, d ä r tekniken är m ä n n i s k a n s tjä- nare, inte tvärtom.
Den direkta reaktionen på maskinen var att den gjorde människor materialistiska och rationella, skriver M u m f o r d . Livet re- ducerades till en mekanisk rutin av att hålla tiden och att s p a r a tid, till splittring, passi- vitet och apati. Den indirekta reaktionen var att m ä n n s k o r blev hyperemotionella och ir- rationella. M o t maskinen protesterade ro- mantiker och nostalgiker, n a t u r d y k a r e och primitivister. Eller så försökte m a n göra sitt hem till en m a d r a s s e r a d cell dit m a n kunde fly u n d a n teknikens kalla värld.
Det var alltså g r u p p e r utanför den tek- niska miljön som stod för den sociala utvär- deringen — och av deras kritik tog tekniker- na knappast intryck. Också M u m f o r d är skeptisk: f r u k t b a r a r e än en sådan outsider- kritik är att förstå tekniken och assimilera den, m e n a r han. Maskinen möjliggör ett nytt sätt att leva. Den inför nya "estetiska t e r m e r " : precision, beräkning, enkelhet, lågt pris. Den är neutral och opersonlig, dess yttersta mål är att frigöra tid. Maski- nens läxa är att lära oss att förena det eko- nomiska, det objektiva, det kollektiva, för att sedan gå vidare mot ett liv och ett sam- hälle som är d j u p a r e mänskligt. För det krävs en förändring av vår världsbild men också av vår mentalitet, våra vanor, våra sociala institutioner. Högre livskvalitet kan inte uttryckas i pengar utan i termer av hälsa, fritid, biologisk aktivitet och estetisk njutning.
I M u m f o r d s slutliga framtidsvision råder en " d y n a m i s k j ä m v i k t " mellan land och stad, mellan industri och j o r d b r u k , i befolk- ningstillväxten. Tekniken a n v ä n d s för att s a m a r b e t a med naturen, inte för att suga ut henne. Produktion och konsumtion är an- passade efter g r u n d l ä g g a n d e mänskliga be- hov. V a r j e m e d b o r g a r e garanteras en bas- inkomst men å t a r sig också en arbetsinsats för det g e m e n s a m m a bästa. Fysiskt och psykiskt tillfredsställande miljö, tid till eget förfogande, s k a p a n d e arbete är varje m ä n -
niskas rättighet. Automatiserad produk- tion avlastar m ä n n i s k a n trälgörat — men detta balanseras av att hantverket bibe- hålls: bara där, i det mänskliga skapandet, kan förbättringar och förändringar födas.
Allt detta förutsätter kollektiv disciplin, kollektiv effektivitet och framför allt kollek- tivt a n s v a r s t a g a n d e som grund för politisk kontroll.
På spaning efter kvinnorna
M u m f o r d s historia är m ä n n e n s historia.
K a m p e n om makten över civilisationen står mellan manliga arketyper: mellan Bon- den och H e r d e n , J ä g a r e n och Fiskaren, Skogshuggaren och G r u v a r b e t a r e n . De myter som via alkemister och magiker förs vidare till tekniker och vetenskapsmän är alla manliga myter om U p p r o r och Även- tyr, om U t m a n i n g a r och Allmakt, om Eröv- ringar och Gränsöverskridande.
M u m f o r d s kulturella förberedelser gäller främst m ä n . Det är de som först inordnas i arméliknande organisationer och tvingas underkasta sig den mekaniska tiden. Det är m ä n som har h a n d om p e n g a r n a och lär sig omvandla konkreta ting till abstrakta sym- boler. Det är m ä n som går i teknikkulturens
"skolor". Det är m ä n som har tillträde till de sociala institutioner som bär u p p teknik- kulturen: universitet, vetenskapsakade- mier, laboratorier. Det är m ä n som stude- rar och utvecklar n a t u r v e t e n s k a p och tek- nik, som omskolas från en organisk världs- bild till en mekanisk.
Det kroppsförakt som M u m f o r d kopplar s a m m a n med maskindyrkan är hos kyrkan nära s a m m a n v ä v t med kvinnoförakt.
L ä n g t a n efter ordning, regelbundenhet och andlighet motsvaras av skräck för kaos, okontrollerbarhet och kroppslighet som förknippades med kvinnan. Den militära värld där M u m f o r d finner ursprunget både till behovet av industrins massproduktion och till dess arbetsformer är vårt mest slut- na m a n s s a m f u n d . Alliansen mellan solda- ten, gruvarbetaren, teknikern och veten- s k a p s m a n n e n är en allians mellan m ä n .
Det är naturligtvis inte en historia som h a n d l a r om alla m ä n , men den h a n d l a r defi-
nitivt om inga kvinnor, även om resten av m ä n n e n och alla kvinnor också k o m m e r att leva i den tekniska civilisation som växer fram. K v i n n o r n a saknas i M u m f o r d s bok, utom när han beklagar sexualitetens b a r b a - risering under den tidiga industrialismen ( M u m f o r d s 179—180), eller när han kon- staterar att renässansen inte behövde den industriella borgerlighetens stoppade mö- bler eftersom m a n h a d e tillgång till välstop- pade kvinnor (s 396). Eller, indirekt, när han talar om föräldraskap, familj och pla- nerat b a r n a f ö d a n d e i den nya civilisation han önskar ska växa fram. Inte så att M u m - ford osynliggör kvinnorna. Den historia han valt att skildra är m ä n n e n s histora.
D ä r e m o t spelar kvinnorna huvudrollen i en a n n a n historia, som h a n d l a r om sexuali- tet, hushåll, m a t l a g n i n g och b a r n a f ö d a n d e . O c h den historien p å g å r parallellt med den M u m f o r d valt att skildra.
N ä r kvinnorna utestängs från yrken, ut- bildningar och s a m h ä l l s m e d b o r g a r s k a p blir h e m m e t , hushållet och barnen deras värld. Det är en småskalig värld, d ä r den organiska tiden och det behovsstyrda arbe- tet fortsätter att härska. Arbetet h a n d l a r om att tillfredsställa elementära fysiska och psykiska behov, att få relationer att funge- ra, att hushålla med energi och medel.
M a n n e n s m a k t är b å d e en realitet och en abstraktion: han har den lagliga och sam- hälleliga makten men i hans frånvaro från hemmet härskar kvinnorna. O c h d e n n a frånvaro blir allt längre och vanligare när industrisamhället växer fram. Det repro- duktiva o m r å d e t kring hem, barn, familj, människovård blir kvinnornas revir. I den världen och för det arbetet krävs helt a n d r a
"kulturella förberedelser" och förhåll- ningssätt än dem M u m f o r d beskriver.
O m m a n för in kvinnorna i M u m f o r d s historieskrivning — eller förlänger hans tankegångar till att gälla även kvinnorna — blir det ä n d å tydligt att det han skriver har sin giltighet även där. Historien är densam- ma men effekterna blir a n n o r l u n d a , delvis motsatta.
Så sammanfaller t ex den paleotekniska eran — den i M u m f o r d s beskrivning mest destruktiva perioden — med den tid då
kvinnorna börjar organisera sig i k a m p . Det är en horisontell och vertikal k a m p — med M u m f o r d s ord — som blossar u p p och fal- nar men som ständigt återkommer. M e n d e n n a k ö n s k a m p i ett samhälle i konstant krigstillstånd faller utanför hans historia.
Det är den period när ideologin om de
" s e p a r a t a s f ä r e r n a " läggs fast, när den bor- gerliga kvinnorollen befästs: h e m m e t s äng- el ska vara passiv, v ä n t a n d e , självuppoff- r a n d e och u p p g å i moderskapet. Det M u m - ford beskriver är den manliga sfären. " T h e economic m a n " är en m a n , inte en männi- ska. Engelskans dubbelbetydelse av " m a n "
gör det o m e d v e t n a mansperspektivet på en gång ä n n u osynligare och ä n n u tydligare.
Det är en " h a n " som ska följa " f r a m g å n g - ens doktrin' i en evig k a m p med a n d r a m ä n , m e d a n kvinnorna härskar över h e m m e n s
" m a d r a s s e r a d e celler", dit det "neurotiska missfostret" kan fly u n d a n teknikens kalla värld.
O m m ä n n e n förväntas vara materialis- tiska och rationella förväntas kvinnorna vara emotionella och irrationella. M e n t a l t sammanfaller de med de " u t a n f ö r s t å e n d e "
teknikkritikerna — romantiker och nostal- giker, n a t u r d y r k a r e och primitivister — och deras kritik tycks lika fruktlös.
Ä n d å är det d ä r de frön gror som M u m - ford vill skörda f r u k t e r n a av i sin framtids- vision. För att se d e m h a r m a n hjälp av Gilligans glasögon.
Carol Gilligan: In a Different Voice
" J a g började höra en skillnad / . . . / två sätt att tala om moraliska problem, två model- ler för att beskriva förhållandet mellan and- ra och det egna j a g e t " , skriver Gilligan i sin inledning. Dessa tankar väcktes hos henne sedan hon deltagit i psykologen Kohlbergs undersökningar av m o r a l u p p f a t t n i n g a r och funderat över det faktum att kvinnorna i hans sexskaliga modell sällan n å d d e längre än till stadium tre — de framstod alltså som mindre moraliskt utvecklade. En högre mo- ralisk uppfattning, d ä r relationer under- ordnas regler (stadium fyra) och regler un- derordnas universella rättviseprinciper
(stadium fem och sex) k u n d e kvinnor tän-
kas nå först om de gick in på traditionellt manliga o m r å d e n . H ä r fann Gilligan en pa- radox: j u s t det som definierar kvinnors
" g o d h e t " — deras omsorg och lyhördhet för a n d r a — är det som gör d e m "moraliskt u n d e r m å l i g a " . M e n om m a n inte mäter utan lyssnar kan m a n höra " e n a n n a n röst".
Kvinnors moral är inte lägre, den är annor- lunda, skriver Gilligan.
K v i n n o r väver n ä t av relationer kring sig själva och sina n ä r m a s t e . V å r d n a d s a n s v a r och lyhördhet för a n d r a s behov gör att kvinnor lyssnar till a n d r a s röster och i sina b e d ö m n i n g a r tar de med a n d r a s stånd- punkter. D e tycks ha svårare än m ä n att d ö m a och b e d ö m a . M e n när m ä n u t f o r m a r sina psykologiska teorier bortser de från d e n n a väv av vård och omsorg. Den fram- står snarare som en kvinnlig svaghet än som en mänsklig styrka.
I den psykodynamiska utvecklingsteorin är mognad lika med att k u n n a förena se- paration och närhet, individualitet och inti- mitet, arbete och kärlek, produktivitet och föräldraskap, självförverkligande och själv- uppoffring. I praktiken är separationen, in- dividualiteten, arbetet, produktiviteten och självförverkligandet det samhället belönar.
Det är i sin tur liktydigt med en manlig utvecklingsstege m e d a n det kvinnliga ut- vecklingsnätet styrs av närhet, intimitet, kärlek, föräldraskap, självuppoffring. Den goda kvinnan är en självuppoffrande kvin- na, den självhävdande kvinnan är om inte ond så åtminstone okvinnlig. Därför blir individualitet och självhävdande svåra di- l e m m a n för kvinnor. De vill hellre behaga än välja. I gengäld för uppoffring vill de ha kärlek. De söker lösningar på konflikter som innebär att ingen skadas. De vill upp- fatta sig själva som hade de inget val — för att slippa ta ansvar för valet. M e n essensen av ett moraliskt beslut är att välja och ta ansvar för sitt val.
Abortsituationen gör detta dilemma tyd- ligt. Den fria aborten tvingar kvinnor att välja och ta ansvar för sina liv j u s t på den arena som varit c e n t r u m för dem: moder- skapet. H ä r ställs konflikten mellan det eg- n a j a g e t och a n d r a på sin spets. I det första beslutet om abort finns en önskan om att
Lea Grundig, "Madonna med skyddsmantel", etsning 1970.
själv "överleva". Detta beslut ses senare av kvinnan som själviskt m e d a n beslutet att föda barnet är självuppoffrande, dvs gott.
U r d e n n a konflikt kan kvinnan k o m m a först om hon finner en försoning mellan
"kvinnlighetens k o n v e n t i o n " av godhet, uppoffring, självutplåning å ena sidan och en vuxenhet som bygger på autonomi, val och beslut å den a n d r a . O m hon lyckas lösa den konflikten har hon funnit en ny mora- lisk ordning, d ä r omsorgen och ansvaret gäller såväl det egna jaget som de a n d r a , i ett ömsesidigt beroende.
Exemplet ovan är h ä m t a t från en av de tre undersökningar Gilligan redovisar i sin bok, d ä r a b o r t s ö k a n d e kvinnor intervju- ades inför aborten och ett år efteråt. I en a n n a n intervjuades collegestudenter av bägge könen med fem års m e l l a n r u m om moraliska och politiska u p p f a t t n i n g a r . I den tredje intervjuades pojkar och flickor,
m ä n och kvinnor mellan 6 och 60 år om u p p f a t t n i n g a r om rättigheter och ansvar (rights and responsibilities). Gilligan fann en skillnad mellan m ä n och kvinnor som tog sig uttryck i olika moraliska system. De två " r ö s t e r " hon tycker sig u p p f a t t a har j a g försökt s a m m a n f a t t a i följande uppställ- ning:
rättighetsetik
hierarkisk ordning, stolthet
önskan att v a r a e n s a m på t o p p e n rädsla att k o m m a a n d r a for n ä r a rädsla att fångas icke-inblandning regler mellan var- a n d r a
abstrakt rättvisa generella regler
omsorgsetik nätverk o m s o r g
ö n s k a n att vara i mit- ten av ett s a m b a n d rädsla att k o m m a för långt f r å n a n d r a rädsla att l ä m n a s ömsesidigt beroende a n s v a r s t a g a n d e för a n d r a
konkret rättvisa individuella un- d a n t a g
Rättighetsetiken var typisk för m ä n , om- sorgsetiken för kvinnor. För m ä n n e n stod individens självförverkligande och regeln om icke-inblandning i c e n t r u m , för kvinnor relationer och a n s v a r s t a g a n d e för a n d r a . En moral som bygger på rättigheter och icke-inblandning var h o t a n d e för kvinnor, en moral som utgår från ansvar för a n d r a diffus och relativ för m ä n .
För kvinnor i n n e b ä r medvetandet om ett j a g och ett val ökad vuxenhet och m o g n a d . För m ä n är m o t s v a r a n d e förändring att n ä r m a sig intimitet och närhet, att våga vara beroende, och se relationer som lika viktiga som självhävdande. M ä n upplever en ständigt n ä r v a r a n d e aggressivitet, som de måste skydda sig mot genom klara regler och gränser. K v i n n o r d ä r e m o t ser aggressi- vitet som något som föds ur b r u s t n a relatio- ner. (C Gilligan, s 43 — 44). M ä n måste lära sig att jämlikhet gör närhet säker, m e d a n kvinnor måste förstå att separation kan vara ett skydd.
Gilligan vill inte att hennes teser ska tol- kas som p å s t å e n d e n om endera könet utan som ett försök att blottlägga två tankesys- tem och förhållningssätt (s 2). I rättsetiken står individen i c e n t r u m , i omsorgsetiken relationer (s 174). Bägge är på sitt sätt ofull- komliga. M e d rättighetsetiken kan m a n
u p p n å jämlikhet (equality), men den är in- gen garanti för rimlighet (equity), eftersom den inte har u t r y m m e för olikheter och un- d a n t a g ("rättvisan ä r b l i n d " ) . Det har om- sorgsetiken ( " å t var och en efter behov") — men den kan i sin förlängning leda till orätt- visa och befästande av ojämlikhet.
Rättighetsetikens formel — jämlikhet, icke-inblandning, självhävdelse — måste kompletteras med omsorgsetikens respekt för olikheter, relationstänkande, förståelse.
O c h vice versa.
Mumford versus Gilligan
Gilligan skriver om m ä n s och kvinnors oli- ka språk, men h ä v d a r samtidigt att hennes bok inte h a n d l a r om skillnader mellan kö- nen. Det låter som en paradox, men den är skenbar. Det hon beskriver är två koder, som vuxit ur olika erfarenhetssfärer, den ena byggd på v å r d a n d e och o m h ä n d e r t a - gande (omsorgsetiken), den a n d r a på själv- hävdelse och k a m p (rättighetsetiken). Bå- da e r f a r e n h e t s o m r å d e n a behövs för männi- skans mognadsprocess, men i ideologin om de skilda sfärerna förknippas den förra med kvinnor, den senare med m ä n . D ä r a v p a r a - doxen.
En a n n a n p a r a d o x är att den självhäv- d a n d e sfären ger u p p h o v till en etik som bygger på jämlikhet och generella regler, medan den v å r d a n d e sfären, som mest må- nar om den enskilda m ä n n i s k a n , bär u p p en etik där h ä v d a n d e t av det egna jaget är svårt. M e n också den paradoxen är sken- bar. I omsorgsetikens sfär finns den enskil- da människan i en liten g r u p p . H o n be- höver inte hävda sig — hon kan bli sedd genom förståelse och empati. En " r i m l i g "
rättvisa tar hänsyn till hennes särdrag och olikhet utan att det behövs n å g r a generella regler. I rättighetsetikens kollektiva sfär, däremot, måste individen h ä v d a sig för att alls synas. Eftersom h a n / h o n inte kan räk- na med att bli " f ö r s t å d d " måste h a n / h o n skapa regler för att g a r a n t e r a s rättvisa, g r u n d a d på (jäm)likhet. I rättighetsetiken finns det som M u m f o r d kallar "maskinens läxa": det objektiva, det opersonliga, det neutrala, det kollektiva.
Läser m a n M u m f o r d med Gilligans glas- ögon på är den kultur, vars framväxt han skildrar, också en kultur som kräver en rät- tighetsetik: den är storskalig, kvantitativ, hierarkisk och k a m p i n r i k t a d . Den kräver regler och gränser om den alls ska fungera.
Det är m ä n som längst och mest formats av den kulturen. Den har burit u p p en kollek- tiv k a m p för förändring, revolutioner för jämlikhet och rättvisa. M e n också indivi-
dernas hänsynslösa kamp, ett ständigt jar gande efter profit och seger.
N ä r M u m f o r d söker ett alternativ vill han bevara det goda — det kollektiva an- svaret, individen som s k a p a n d e varelse — men byta ut det negativa mot något helt annat: småskalighet, icke-hierarki, kvalitet, samarbete. Istället för k a m p måste vi sätta ömsesidigt s a m a r b e t e ( M u m f o r d s 370). En mekanisk verklighetsuppfattning måste er- sättas av en organisk, som ger u t r y m m e för delarnas olikhet (s 372). Det är dags att stanna u p p och v å r d a det som finns, inte ständigt j a g a vidare (s 430).
G r a n s k a r m a n M u m f o r d s vision n ä r m a - re urskiljer m a n två människoideal, som j a g här kallar K o o p e r a t ö r e n och Skaparen.
Kooperatören hör väl s a m m a n med om- sorgsetiken och en samhällsorganisation byggd på relationer, ömsesidigt beroende och a n s v a r s t a g a n d e för a n d r a . M e d a n Ska- paren nog trivs bäst med rättighetsetiken, med dess självhävdande och icke-inbland- ning, byggd på maktkontroll och funktio-
Lea Grundig, "Kär hand", etsning 1936.
nella regler (s 420). I M u m f o r d s vision för- enas de två idealen i en människa. Det lik- nar den psykodynamiska teorins " m o g n a m ä n n i s k a " , som förenar individualitet och intimitet, produktivitet och föräldraskap, självhävdelse och självuppoffring.
Enligt M u m f o r d s huvudtes är "kulturel- la förberedelser", dvs en mental föränd- ring, nödvändig för att en ny kultur ska växa fram och accepteras — och det är en långvarig process. V a r hittar h a n då i sin egen historieskrivning förutsättningarna för den g e n o m g r i p a n d e mentala förändring han anser nödvändig? Förutsättningen för Skaparen kan h a n finna i det individualis- tiska samhälle, baserat på maktkollektiv, vars framväxt han beskrivit.
M e n sedan Bonden och H e r d e n förlorat m a k t k a m p e n om civilisationen — var finns då de kulturella förberedelserna för Koope- ratörens förhållningssätt? D ä r M ä n n i s k a n och V ä x a n d e t står i c e n t r u m , inte Maski- nen och F r a m g å n g e n ? D ä r samhällsorgani- sationen bygger på ömsesidig hjälp, inte på väl utformade spelregler?
För att finna dem måste m a n gå till den a n d r a historien, befolkad av M ö d r a r , V å r - d a r i n n o r och Hushållerskor. Den som kom- mer till etiskt uttryck i Gilligans omsorgs- etik, uppbyggd av relationer, ansvarsratio- nalitet, u n d e r o r d n a n d e u n d e r a n d r a s be- hov, styrd av en önskan att lösa konflikter fredligt, inte av en k a m p för rättigheter.
M e n som vi sett pekar Gilligan också på de inneboende svagheterna i de förhållnings- sätten: oviljan att välja och ta konsekven- serna av sitt val, brist på ansvar för sig själv och sitt h a n d l a n d e , dålig förmåga att skyd- da sin integritet och h ä v d a sitt j a g — allt nödvändiga egenskaper för Skaparen.
En dynamisk jämvikt?
M u m f o r d s bok har fortfarande mycket att säga oss i den ödesfråga som teknikens ut- veckling och styrning utgör, idag ä n n u mer än för 50 år sedan. G e n o m att utsätta hans och a n d r a s teknikhistoriska verk för granskning kanske vi kan k o m m a n ä r m a r e en fruktbar teknikkritik. G e n o m att tydlig- göra den manliga d o m i n a n s e n kan vi göra
kvinnors f r å n v a r o synlig. M e d hjälp av kvinnoforskningen kan vi se vilka värde- ringar och attityder som d ä r m e d också va- rit f r å n v a r a n d e .
M e n vi kan också självkritiskt undersöka vad i dessa kvinnliga förhållningssätt som indirekt medverkat till att tekniken satts i tjänst hos mål de flesta kvinnor tar avstånd från. G e n o m bristande ansvar för det egna jaget och d ä r m e d för det kollektiva har
kvinnor låtit tekniken förbli m ä n n e n s sfär.
Kvinnors teknikkritik h a r ofta d r a g av den
" o f r u k t b a r h e t " som M u m f o r d finner hos romantiker och nostalgiker, primitivister och n a t u r d y r k a r e . G e n o m att på en gång ta avstånd från tekniken och underkasta oss den k o m m e r vi ingen vart, säger M u m f o r d . Istället måste vi lära oss "maskinens l ä x a "
och sedan gå vidare mot ett d j u p a r e mänsk- ligt samhälle, byggt på relationer, små grupper, den enskildes behov.
För M u m f o r d är den "kvinnliga" etiken alltså ett högre s t a d i u m , något vi kan upp- nå först efter det vi lärt oss vikten av det generella, det objektiva, det opersonliga.
Det går stick i stäv med Kohlbergs sexskali- ga modell. M e n kanske också detta är en skenbar paradox. I n o m kvinnoforskningen finns teorier om att de kvinnliga förhåll- ningssätten representerar på en gång ett lä- gre och ett högre stadium i samhällsutveck- lingen (Prokop 1981). I såfall skulle Kohl- bergs skala vara oavslutad. O m den mora- liska utvecklingen börjar med omsorgseti- ken och fortsätter med rättighetsetiken
skulle det därefter k o m m a ett stadium d ä r de bägge integrerats.
För att nå dit måste kvinnor assimilera rättighetsetiken (lära sig maskinens läxa), m e d a n det för m ä n gäller att lära sig om- sorgsetiken överhuvudtaget. M e d en sådan läsning ligger M u m f o r d s d r ö m om den "dy- namiska j ä m v i k t e n " och om föreningen mellan Skaparen och K o o p e r a t ö r e n — eller för den delen mellan den manliga dynamis- ka principen och den kvinnliga b e v a r a n d e
— inte så långt från den vision Gilligan uttrycker på följande vis:
" T h e concept of identity e x p a n d s to include the experience of interconnection. T h e moral do- m a i n is similarly enlarged by the inclusion of responsibility a n d care in relationship. A n d the underlying epistemology correspondingly shifts from the Greek ideal of knowledge as a corre- spondence between m i n d a n d form to the Bibli- cal conception of knowing as a process of h u m a n relationship" (s 173).
L I T T E R A T U R
Gilligan, C: Ina Different Voice. H a r v a r d Univer- sity Press 1982
M u m f o r d , L: Technics and Civilisation. H a r c o u r t Brace J o v a n o v i c h , N e w Y o r k / L o n d o n 1963 (1934)
Prokop, U : Kvinnors livs sammanhang. R a b é n &
Sjögren, Stockholm 1981
Louise Waldén
