Hälso- och sjukvårdspersonals
förhållningssätt till HBTQ-personer och HBTQ-personers erfarenheter av
vårdmöten
En integrerad kunskapsöversikt
Sofia Broström Ebba Edfast
2014
Sjuksköterskeexamen Sjuksköterska
Luleå tekniska universitet Institutionen för hälsoventenskap
Institutionen för hälsovetenskap Avdelningen för omvårdnad
Hälso- och sjukvårdspersonals förhållningssätt till HBTQ- personer och HBTQ-personers erfarenheter av vårdmöten
-
En integrerad kunskapsöversikt
Health professionals' attitudes towards LGBT people and LGBT people's experiences of the healthcare meeting
-
an integrated review of knowledge
Sofia Broström Ebba Edfast
Kurs: Examensarbete 15 hp Vårterminen 2014
Sjuksköterskeprogrammet 180 hp Handledare: Silje Gustafsson
Hälso- och sjukvårdspersonals förhållningssätt till HBTQ-personer och HBTQ-personers erfarenheter av vårdmöten
- En integrerad kunskapsöversikt
Health professionals' attitudes towards LGBT people and LGBT people's experiences of the healthcare meeting
- An integrated review of knowledge Sofia Broström
Ebba Edfast
Luleå tekniska universitet Institutionen för Hälsovetenskap
Avdelningen för omvårdnad
Abstrakt
Genom tiderna har HBTQ-personer varit en starkt marginaliserad grupp i samhället som varit utsatta för förtryck. Hälso- och sjukvård har inte varit ett undantag, utan har baserats på heterosexualitet som norm. I sjuksköterskans profession ingår att värna om alla människors lika värde.
Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och beskriva vilka erfarenheter HBTQ- personer har av möten med hälso- och sjukvårdspersonal samt vilka förhållningssätt hälso- och sjukvårdspersonal har till HBTQ-personer. Nitton vetenskapliga artiklar analyserades med integrerad analysmetod utifrån två olika frågeställningar. Den första frågeställningen var: ”Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal”, vilken resulterade i sju slutkategorier:
Heteronormativ utgångspunkt, Diskriminering och homofobi, Paternalism och patologisering, Brist på kunskap, Bristande tillgänglighet och vård av sämre kvalitet, Krystat engagemang och obekväm hälso- och sjukvårdspersonal och Vårdmöten präglade av öppenhet, naturlighet och acceptans. Den andra frågeställningen var: ”Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdpersonal till HBTQ-personer?” och resulterade i sju slutkategorier: Heteronormativt förhållningssätt, Diskriminerande och integritetskränkande förhållningssätt, Paternalistiskt förhållningssätt, Att förhålla sig oförstående, Sociodemografiska variablers inverkan på förhållningssätt, Otryggt och obekvämt förhållningssätt och Anpassande, öppet och accepterande förhållningssätt. Resultatet visade att vården hade en heteronormativ utgångspunkt, där en del vårdpersonal hade bristande kunskap och oförståelse för HBTQ-personer. Detta medförde att HBTQ- personer i viss mån hade sämre hälsa relaterat till vårdens otillgänglighet och bristande kvalitet för dem.
Nyckelord: HBTQ, erfarenheter, hälso- och sjukvårdspersonal, förhållningssätt, omvårdnad, integrerad kunskapsöversikt, litteraturstudie.
upplevt verbala påhopp. På grund av svårigheter att kommunicera med hälso- och sjukvårdspersonal undvek därför HBTQ-personer att söka vård på grund av rädsla för
diskriminering (Rounds, Burns McGarth & Walsh, 2013). Fram till år 1944 var det illegalt att vara homosexuell i Sverige, den som bedrev homosexuella handlingar riskerade att dömas till straffarbete i max två år. Efter 1944 ändrades lagstiftningen och det blev istället klassat som en psykiatrisk sjukdom vilket i praktiken innebar att homosexuella kunde tas in för psykiatrisk tvångsvård, detta upphörde först år 1979 (RFSL, u.å.c). I dagens läge är det fortfarande
olagligt att vara homosexuell i 76 länder runt om i världen (United Nations [UN], 2001.
Begreppet HBTQ-personer innefattar homosexuella, bisexuella, transpersoner liksom queer- personer som står utanför den heterosexuella normen (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas och transpersoners rättigheter [RFSL], u.å.a). Vilket kön individen blir förälskad i eller attraherad av avgör individens sexuella läggning. Enligt RFSL (u.å.a) innebär
heterosexualitet att individer blir förälskade i och känner attraktion gentemot individer av motsatt kön. Homosexualitet innebär att individen attraheras av och förälskas i individer av samma kön. Bisexualitet innebär att individen attraheras av och förälskar sig i personer både av det egna könet såväl som det motsatta. Att vara transsexuell innebär att den subjektiva synen på vilket kön den egna personen tillhör inte stämmer överens med det biologiska könet som den egna kroppen erhållit vid födseln (RFSL, u.å.a). Queer innebär ett ifrågasättande av att normen alltid utgår från det heterosexuella och syftar till att inte ställa krav på att individen måste definiera sig eller anpassa sig till ett kön eller en sexuell läggning (RFSL, u.å.a).
De mänskliga rättigheterna som berör sexualitet innebär att varje individ har rätt att välja sin partner. Vidare har varje individ rätt att själv bestämma om att vara, eller inte vara sexuellt aktiv. Detta gäller internationellt och innebär att människor inte får diskrimineras på grund av aspekter som omfattas av de sexuella rättigheterna i de mänskliga rättigheterna (Amnesty International, 2014). Enligt Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) 4 § definieras
diskriminering som ett förfarande där en part på något sätt får negativ särbehandling på grund av kön, religion, funktionsnedsättning eller avvikande könsidentitet än det strikt biologiska.
Vidare fastslår Diskrimineringslagen (SFS 2008:567) 13 § att diskriminering ej är tillåtet, detta gäller även inom hälso- och sjukvård. Målet enligt den svenska Hälso- och
sjukvårdslagen (HSL, SFS 1982:763) 1 § är vården ska bedrivas på lika villkor för hela befolkningen. I dagens samhälle finns en ökad tolerans gentemot personer som står utanför
den heterosexuella normen jämfört med tidigare (Irwin, 2008). Enligt en undersökning genomförd av European Union Agency for Fundamental Rights (FRA, 2013) har fortfarande varannan homosexuell, bisexuell och transsexuell person i Europeiska Unionen (EU)
erfarenhet av att bli trakasserade och/eller diskriminerade på grund av sin sexuella läggning och/eller könsorientering. Av dessa var det omkring en tredjedel som hade upplevt sig diskriminerade på områden såsom hälso- och sjukvård, skola, boende och samhällstjänster (FRA, 2013). En undersökning från USA visade att 15 % av de homosexuella ungdomarna hade försökt begå suicid jämfört med 7 % bland heterosexuella ungdomar (RFSL, u.å.b).
Norm innebär det som anses vara normalt och accepterat i en social grupp eller kontext (Nationalencyklopedin, [NE], 2014). Heteronormen är utbredd i dagens samhälle, vilket innebär att alla personer antas vara heterosexuella tills annat framkommer. Icke heterosexuell läggning anses utifrån heteronormen vara avvikande vilket leder till att HBTQ-personer i vissa fall väljer att anpassa sig till den heterosexuella normen och därmed inte tillkännager sin sexuella läggning för att undvika negativa attityder (Röndahl, Innala & Carlsson, 2006). Ett heteronormativt språk innebär att heterosexualitet förutsätts via kommunikationen,
exempelvis där ett föräldrapar antas bestå av en man och en kvinna (Dahl Spidsberg, 2007).
Att avvika från den heterosexuella normen kan skapa rädsla och avståndstagande hos omgivningen samt negativa attityder gentemot den eller de är normbrytande, exempelvis HBTQ-personer. Ett annat ord för detta är homofobi, vilket innebär en irrationell rädsla för och uttalade känslor av antipati, förakt, fördomar, aversion och hat mot HBTQ-personer (RFSL, u.å.a). Homofobi kan också innefatta hatbrott (Irwin, 2008).
Alltsedan homosexualitet och sexuella läggningar utanför den heterosexuella normen avkriminaliserades och slutade betraktas som patologiska har dessa minoritetsgrupper blivit allt synligare och i takt med detta börjat kräva lika rättigheter (Irwin, 2008). För att kunna ge en jämlik omvårdnad måste sjuksköterskor vara medvetna om eventuella skillnader. Vidare måste all hälso- och sjukvårdspersonal kunna välkomna mångfald och se till att skapa ett klimat som är öppet och välkomnande även för minoritetsgrupper såsom HBTQ-personer (Irwin, 2008). Hot mot patientens värdighet anses vara en av de största orsakerna till lidande i mötet med hälso- och sjukvården (Skär & Söderberg, 2012). Inom omvårdnad är det viktigt att sjuksköterskan kan kommunicera med patienten på ett gott sätt vilket kan främja lindring av existentiell osäkerhet relaterat till ohälsa hos patienten. En av sjuksköterskans främsta uppgifter är att ge god omvårdnad och visa medkänsla. Omvårdnad är en viktig del av
vårdarbetet och har stor betydelse för upplevelsen av hälsan. God omvårdnad verkar på patientens välbefinnande i positiv bemärkelse (Halldorsdottir & Hamrin, 1996).
Sjuksköterskans huvudansvar är att ge god omvårdnad till alla sina patienter oavsett vem de är (International Council of Nurses [ICN] s.5). Bemötandet har stor inverkan på vilken kvalitet patienten upplever att den givna omvårdnaden är av. Detta innebär att bemötandet är av stor vikt för att främja en god vårdrelation. Det är därför viktigt att undersöka vilka
förhållningssätt hälso- och sjukvårdspersonal har gentemot HBTQ- personer som utgör en minoritet. Förhållningssätt definieras av Egidius (2005, s.230) som en persons sätt att tänka, känna, agera och reagera och är således en reflektion av personens kunskap och färdigheter som uttrycks i attityder. Vidare är det viktigt att undersöka vilka erfarenheter HBTQ- personer har av mötet med hälso- och sjukvård för att synliggöra deras erfarenheter av vårdkontakt och därmed kunna främja hälsa. Denna studie kan ge kunskap om det relativt outforskade området HBTQ-personers erfarenheter av möten med hälso- och sjukvårdspersonal samt vilka
förhållningssätt som föreligger hos hälso- och sjukvårdspersonal gentemot HBTQ-personer.
Genom studien kan eventuella brister och behov inom hälso- och sjukvården lyftas fram och tydliggöras.
Syftet med denna litteraturstudie var att sammanställa och beskriva vilka erfarenheter HBTQ- personer har av möten med hälso- och sjukvårdspersonal samt vilka förhållningssätt hälso- och sjukvårdspersonal har till HBTQ-personer. Specifika frågeställningar var:
- Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal?
-Vilka förhållningssätt har hälso- och vårdpersonal till HBTQ-personer?
Metod
Denna kunskapsöversikt bygger på en integrerad analysmetod. Genom att integrera studier av både kvalitativ och kvantitativ ansats kunde en djupare förståelse mot frågeställningarna nås eftersom det belyser fler dimensioner av forskningsfrågan till skillnad från vad enbart en ansats gör (Whittemore & Knafl, 2005).
Litteratursökning
Litteratursökning utfördes i databaserna CINAHL med fulltext, MEDLINE, Pubmed och ProQuest. För att identifiera korrekta söktermer användes SweMESH och CINAHL headnings och därefter fritextsökning med ord som svarade för studiens syfte. Eftersom arbetet utgick från två frågeställningar utfördes sökningen i två omgångar. Den första sökningen fokuserade på HBTQ-personers erfarenheter av möten med hälso- och sjukvårdspersonal. Den andra sökningen fokuserades på hälso- och sjukvårdspersonals förhållningssätt till HBTQ-personer.
För den ena sökningen inkluderades artiklar som belyste HBTQ-personers erfarenheter av möten med hälso- och sjukvården, vilket bemötande de fått, vilka attityder och
förhållningssätt de hade erfarenhet av. För den andra litteratursökningen inkluderades artiklar som handlade om hälso- och sjukvårdspersonals förhållningssätt till HBTQ-personer. För båda sökningarna inkluderades kvalitativa och kvantitativa studier publicerade på engelska år 2000 och framåt. För att kombinera sökord användes booleska söktermer såsom AND och NOT. Med avseende på studiens syfte och inklusionkriterier användes följande sökord: AIDS, attitude, attitude*, bisexual, experience*, gay, health care, HIV, lesbian, meet, transgender samt queer.
Sökningarna resulterade i artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats. Ett urval av studier valdes sedan ut för att kunna göra en litteraturstudie med integrerad kunskapsöversikt.
Dubbletter av de vetenskapliga artiklarna sorterades bort, därefter granskades artiklarna först med avseende på rubriker för att kunna välja ut de artiklar som svarade mot studiens syfte. De artiklar vars rubriker svarade mot studiens syfte granskades sedan genom att abstrakten lästes.
Genom granskning av abstrakt kunde de artiklar som svarade mot frågeställningarna väljas ut och de som inte var relevanta kunde exkluderas från studien. Litteratursökningen resulterade i 10 vetenskapliga artiklar för varje frågeställning, vilket innebar att litteratursökningen totalt resulterade i 19 vetenskapliga artiklar eftersom en artikel användes till båda
frågeställningarna. De utvalda artiklarna granskades och bedömdes utifrån given ansats med hjälp av granskningsprotokoll för kvalitetsbedömning av vetenskapliga artiklar (jmf. William, Stoltz & Bahtsevani, 2006,s. 153-157). Litteratursökningen presenteras i bilaga 1, tabell 2 och kvalitetsgranskningen av artiklarna presenteras i bilaga 2, tabell 3 och tabell 4.
Analysmetod
I denna studie tillämpades en integrerad analysmetod (jmf. Whittemore och Knafl, 2005). Den integrerande analysmetoden innefattar artiklar av både kvalitativ och kvantitativ ansats vilket medför att både teoretisk och empirisk kunskap kan kombineras. Integrerad metod innebär vidare att kvalitativ och kvantitativ data sammanställs till ett enhetligt resultat (Whittemore &
Knafl, 2005).
Data som svarade mot studiens syfte valdes ut i form av textenheter som extraherades ur artiklarna. Textenheterna organiserades sedan utifrån originalkällor. Utvalda textenheter översattes från originalspråket engelska till svenska för att underlätta förståelse av helheten i textenheterna. Därefter kondenserades textenheterna till mer kortfattade enheter där
meningsinnehållet bevarades. Vidare ordnades de kondenserade textenheterna in i olika kategorier för att underlätta identifieringen av olika aspekter. För frågeställningen ”Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möte med hälso- och sjukvårdspersonal” delades valda textenheter in i 57 kategorier. För frågeställningen ”Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdspersonal till HBTQ-personer” delades textenheterna in i 29 kategorier. Därefter omarbetades kategorierna till mer omfattande slutkategorier som innehöll textenheter av samma karaktär. För frågeställningen ”Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möte med hälso- och sjukvårdspersonal” genererades sju slutkategorier och för frågeställningen ”Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdspersonal till HBTQ-personer” genererades sju slutkategorier (jmf. Whittemore & Knafl, 2005).
Resultat
Tabell 1. Översikt av kategorier (n=14)
Frågeställning: Vilka erfarenheter har HBTQ- personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal
Frågeställning: Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdpersonal till HBTQ- personer?
Heteronormativ utgångspunkt Heteronormativt förhållningssätt
Diskriminering och homofobi Diskriminerande och integritetskränkande förhållningssätt
Paternalism och patologisering Paternalistiskt förhållningssätt
Brist på kunskap Att förhålla sig oförstående
Bristande tillgänglighet och vård av sämre kvalitet Sociodemografiska variablers inverkan på förhållningssätt
Krystat engagemang och obekväm hälso- och sjukvårdspersonal
Otryggt och obekvämt förhållningssätt
Vårdmöten präglade av öppenhet, naturlighet och acceptans
Anpassande, öppet och accepterande förhållningssätt
Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal?
Heteronormativ utgångspunkt
En del studier visade att HBTQ-personer hade erfarenheter av att vården givits med
heteronormativ utgångspunkt, där de antagits vara heterosexuella. Vidare visade studier att HBTQ-personer inte blivit inkluderade genom att den vård de erhöll baserats på
heteronormen. Exempelvis utgick kommunikationen, både skriftligt och muntligt från den heterosexuella normen (Björkman & Malterud, 2009; Gabrielson, 2011; Glessner, Vanden Langenberg, Veach & LeRoy, 2012; Neville & Henrickson, 2006; Shelton & Delgado- Romero, 2011; Shields, Zappia, Blackwood, Watkins, Wardrop & Chapman, 2012). Flera
studier visade att HBTQ-personer hade erfarenhet av att hälso- och sjukvårdspersonal inte uppmärksammat HBTQ- familjerelationer (Chapman, Wardrop, Freeman, Zappia, Watkins &
Shields, 2012; Shields et al., 2012). I flera studier hade hälso- och sjukvårdspersonal blivit chockade och förvånade när de som patienter stod utanför heteronormen och tillkännagett sina samkönade relationer (Chapman & Wardrop et al., 2012; Gabrielson, 2011; Pitts, Couch, Croy, Mitchell & Mulcare, 2009; Willing, Salvador & Kano, 2006).
Diskriminering och homofobi
Studier visade erfarenheter av diskriminering i vårdmötet, bland annat genom homofobi (Chapman & Wardrop et al., 2012; Gabrielson, 2011; Neville & Henrickson, 2006; Pitts et al., 2009; Shelton & Delgado-Romero, 2011; Shields et al., 2012; Willing et al., 2006). Tidigare erfarenheter av homofobi medförde att en del kände rädsla över att utsättas för homofobi i framtida vårdmöten (Chapman & Wardrop et al., 2012; Gabrielson, 2011; Pitts et al., 2009).
Studier visade även på diskriminering genom heterosexism (Neville & Henrickson, 2006;
Shelton & Delgado-Romero, 2011; Shields et al., 2012; Willing et al., 2006). Flera studier visade att en del hade blivit bli kränkta av hälso- och sjukvårdspersonal på grund av sexuell läggning (Eady, Dobinson & Ross, 2010; Pitts et al., 2009; Shelton & Delgado-Romero, 2011; Shields et al., 2012). Kränkningar hade även yttrat sig när hälso- och sjukvårdspersonal undvikit och/eller ignorerat läggningar (Shelton & Delgado-Romero, 2011). Studier visade även på erfarenhet av att hälso- och sjukvårdspersonal tagit avstånd från dem på grund av deras sexuella läggning (Eady et al., 2010; Gabrielson, 2011). Ett konkret exempel var i en studie där en sjuksköterska i ett fall tagit avstånd från ett samkönat par när deras sexuella läggning framkom, genom att springa iväg till andra sidan affären där de möttes och sedan ignorera paret i flera veckor (Chapman & Wardrop et al., 2012). I en studie hade några mött negativa attityder gentemot HBTQ frågor (Chapman & Wardrop et al., 2012). Vidare visade studier att HBTQ- familjer inte hade fått erkännande av hälso- och sjukvårdspersonal, att de blivit dömda och upplevt bristande respekt för sexuell läggning och könsorientering
(Björkman & Malterud, 2009; Chapman & Wardrop et al., 2012; Eady et al., 2010; Pitts et al., 2009). Flera studier visade att HBTQ-personer hade erfarenhet av att känna otrygghet i
vårdmötet (Shields et al., 2012). De var oroliga och rädda för negativa attityder mot dem och deras sexuella läggning inför möten med vården (Willing et al., 2006). En studie visade att
HBTQ-personer inte vågade ställa frågor trots att de erhållit otydliga svar från vårdgivare (Björkman & Malterud, 2009).
Paternalism och patologisering
Studier visade att HBTQ-personer hade utsatts för paternalism i möten med hälso- och sjukvårdspersonal. Paternalism hade yttrat sig genom att de blivit ifrågasatta och haft krav på sig att förklara sig, både med avseende på sexuell läggning och med avseende på
könsorientering (Björkman & Malterud, 2009; Eady et al., 2010; Shelton & Delgado-Romero, 2011). De hade blivit utsatta för inträngande frågor om sin sexuella läggning vilket gjorde att de känt sig förhörda och förnedrade över de ingående frågorna (Eady et al., 2010; Pitts et al., 2009). I studier fanns erfarenhet av att hälso- och sjukvårdspersonal patologiserade icke heterosexuella läggningar. Ett exempel som förekom i flera studier var att personal hade uttryckt att HBTQ-identiteter i sig var sjukliga och abnorma och även kopplades samman med olika psykiska och fysiska symptom (Björkman & Malterud, 2009; Eady et al., 2010; Shelton
& Delgado-Romero, 2011). Vidare hade vissa känt sig förminskade av hälso- och
sjukvårdpersonal, detta hade skett genom att de tystat ner och/eller undvikit saker som rörde sexuell läggning, samkönade relationer eller transorientering (Glessner et al., 2010). En studie visade att transpersoner hade känt det som att de tvingades in i en mall för stereotypen av en transperson (Pitts et al., 2009). Vidare påvisade en studie erfarenhet av paternalism då HBTQ- personer berövats sin trovärdighet relaterat till avslöjande om sexuell läggning (Shelton &
Delgado-Romero, 2011). Personer hade även blivit reducerade till sin sexualitet efter att ha avslöjat sexuell läggning i tre studier (Chapman & Wardrop et al., 2012; Pitts et al., 2009;
Shelton & Delgado-Romero, 2011).
Brist på kunskap
Det fanns erfarenheter hos HBTQ-personer av att hälso- och sjukvårdspersonal de mött hade bristande kunskap om olika sexuella läggningar i flera studier (Chapman, & Wardrop et al., 2012; Eady et al., 2010; Willing et al., 2006). En studie visade på avsaknad kunskap om både generella HBTQ-aspekter liksom rättigheter (Shields et al., 2012).
Bristande tillgänglighet och vård av sämre kvalitet
Vissa studier visade på erfarenheter av att inte få hjälp samt att vården avbrutits relaterat till deras sexuella läggning (Björkman & Malterud, 2009; Pitts et al., 2009; Shelton & Delgado- Romero, 2011). Vidare visade studier att en del utsatts för sämre behandling på grund av sexuell läggning. De hade exempelvis erhållit undermålig, hårdhänt, icke adekvat behandling (Neville & Henrickson, 2006; Björkman & Malterud, 2009). I en studie hade lesbiska kvinnor fått information att det inte var nödvändigt att screena för livmoderhalscancer på dem varför de inte erhållit cellprovtagning och därmed uteslutits från screening av en för kvinnor vanlig cancerform (Björkman & Malterud, 2009). I andra studier fanns erfarenheter från vårdmöten där anhöriga exkluderats, ett exempel på detta var ett samkönat par vars läkare uttryckte att de inte skulle ta dit några av sina vänner på besök (Chapman & Wardrop et al., 2012; Shields, 2012). I en studie hade vissa HBTQ-personer fått veta att vårdinrättningen inte accepterade samkönade boendeformer om de inte var släktingar som bodde ihop, annars var det endast tillåtet att bo tillsammans om det handlade juridiska förbindelser i form av äkta make och maka (Gabrielson, 2011).
Krystat engagemang och obekväm hälso- och sjukvårdspersonal
En studie påvisade fall där personalen upplevts anpassa sig för mycket efter patienten vilket känts tillgjort eftersom det inte känts som ett genuint bemötande. Vårdpersonalen ändrade hela sin framtoning när patientens sexuella identitet framkom (Shelton & Delgado-Romero, 2011). Studier visade att hälso- och sjukvårdspersonal blivit överengagerade och ansträngt sig för mycket enligt patienten (Björkman & Malterud, 2009; Shelton & Delgado-Romero, 2011).
Det fanns vårdgivare som visat öppenhet på ett krystat konstlat vis (Shelton & Delgado- Romero, 2011). En studie visade erfarenhet av vårdgivare som var obekväma med att
diskutera patientens sexuella läggning (Neville & Henrickson, 2006). En studie visade också att vårdpersonal haft olämpligt fokus på sexuell orientering. Isamma studie framkom att en HBTQ-person hade erfarenhet av att terapeuten blivit överexalterad och upphetsad när det framkom att klientens käresta också var en tjej. Detta uppfattades som att terapeuten
demonstrativt uppvisade sin öppenhet genom sexuell läggning gjordes till en stor sak (Shelton
& Delgado-Romero, 2011). En studie visade att terapeuten ändrat hela sin framtoning när patientens sexuella läggning framkom och visade sig överdrivet bekväm och berättade
historier om sin homosexuella vän som för att demonstrera sin öppenhet och tolerans(Shelton
& Delgado-Romero, 2001)
Vårdmöten präglade av öppenhet, naturlighet och acceptans
Flera studier visade att HBTQ-personer hade blivit accepterande och stöttade i sin sexuella läggning och könsorientering av vårdpersonal. De hade inte blivit dömda eller utsatts för projicering av förutfattade meningar (Chapman & Wardrop et al., 2012; Eady et al., 2010;
Glessner et al., 2010). Öppenheten och acceptansen hade bestått i att heterosexualitet ej antagits utan att de blivit bemötta på ett neutralt och inkluderande sätt (Björkman & Malterud, 2009; Glessner et al., 2010; Neville & Henrickson, 2006). Studier visade även att HBTQ- personer träffat vårdpersonal som haft en vilja att utöka sina kunskaper om HBTQ (Björkman
& Malterud, 2009; Glessner et al., 2010; Neville & Henrickson, 2006; Pitts et al., 2009). En studie visade att en del varit med om att hälso- och sjukvårdspersonal värdesatt och uppskattat information som patienter lämnat ut om sexuell läggning (Björkman & Malterud, 2009). I två studier hade HBTQ-personer blivit inkluderade bland annat genom att könsneutralt språk använts (Chapman & Wardrop et al., 2012; Glessner et al., 2010). I en studie fanns
erfarenheter av neutralt bemötande vilket i sig medförde en trygghet (Björkman & Malterud, 2009). I en studie fanns erfarenhet av att relationen med hälso- och sjukvårdspersonal var hjälpande och stödjande (Björkman & Malterud, 2009). Vidare hade en del personers avslöjande av sexuell orientering inte gjorts till en stor sak vilket de fann glädjande, detta visade en studie (Shelton & Delgado-Romero, 2011). Andra hade mötts med respekt och öppenhet (Björkman & Malterud, 2009; Eady et al., 2010; Glessner et al., 2010; Neville &
Henrickson, 2006; Pitts et al., 2009; Shelton & Delgado-Romero, 2011).
Sammanfattning av resultat för frågeställningen ”Vilka erfarenheter har HBTQ- personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal?”
Resultatet visade att det i flera studier fanns erfarenheter av att som HBTQ-person ha mötts av att en heterosexuell norm legat till grund för möten med hälso- och sjukvårdspersonal. Vidare visade studier på erfarenheter av diskriminering och paternalism och patologisering av
sexuella läggningar i möten med hälso- och sjukvårdspersonal. Vidare visade studier på erfarenheter av att mötas med oförståelse och okunskap, liksom med oäkta och krystat
engagemang. De visade även på erfarenheter av att vården inte är lika tillgänglig för HBTQ- personer som för heterosexuella. Det fanns även erfarenheter av att bli bemött med öppenhet och acceptans.
Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdspersonal till HBTQ-personer?
Heteronormativt förhållningssätt
Hälso- och sjukvårdspersonal i flera studier ansåg att vården de tillhandahöll var baserad på heteronormativa antaganden, en del tog liten hänsyn till olika sexuella läggningar. Detta kunde i praktiken yttra sig genom att de utgick från att patienter var heterosexuella fram tills annat eventuellt framkom (Beagan, Fredrcks & Goldberg, 2012; Kitts, 2010; Horner,
McManus, Comfort, Freiiah Lovelock, Hunter & Travener, 2012). Ett heteronormativt språk användes ibland vid patientkontakt (Horner et al., 2012). Vissa reflekterade inte över att patienter kunde ha olika sexuella läggningar (Burch, 2008). Vidare ansåg både vissa medicin- och omvårdnadsstuderande och viss yrkesutövande personal att det var upp till patienten att tillkännage sexuell läggning (Chapman, Watkins, Zappia, Nicol & Shields, 2011; Kitts, 2010).
Två studier visade att vårdpersonal uppgav att de inte uppmuntrade patienter att avslöja HBTQ-läggning (Chapman et al., 2011; Horner et al., 2012). Det fanns även de som hyste ovilja mot att uppmärksamma sexuell läggning och samkönade relationer i flera studier
(Bartlett et al., 2001; Kitts, 2010; Sanchez, Rabatin, Sanchez, Hubbard & Kalet, 2006). Vidare framkom i tre studier att HBTQ-personer är en osynlig grupp inom vården och att de inte prioriteras högt (Baegan et al., 2012; Horner et al., 2012; Kitts, 2010). Studier visade att hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att HBTQ-personer endast fick ett litet erkännande och att sexuell läggning var oväsentligt, dessa uppfattade inte specifika HBTQ-behov. I två studier hade hälso- och sjukvårdspersonal begränsat fokus enbart till sexualitet (Horner et al., 2013;
Kitts, 2010).
Diskriminerande och integritetskränkande förhållningssätt Flera studier visade att hälso- och sjukvårdspersonal hade ett diskriminerande och identitetskränkande förhållningssätt till HBTQ-personer (Bartlett, King & Phillis, 2001;
Beagan et al., 2012; Glessner et al., 2012; Sanchez, et al., 2006). En studie visade att vissa hade nekat HBTQ-personer behandling på grund av sexuell läggning (Bartlett et al., 2001).
Studier visade att en del hälso- och sjukvårdspersonal inte vårdade HBTQ-personer lika bra som heterosexuella (Beagan et al., 2012; Glessner et al., 2012). Det fanns hos en del ett homofobiskt förhållningssätt vilket framkom i en studie (Beagan et al., 2012). I en del studier hade vårdpersonal behandlat HBTQ-personer på ett integritetskränkande vis, bland annat genom att dokumentera sexuella aspekter utan tillåtelse (Sanchez et al., 2006). Vissa förhöll sig icke accepterande till HBTQ-orienteringar, en del ansåg att icke heterosexuella läggningar inte borde visas öppet (Beagan et al., 2012; Horner et al., 2012).
Paternalistiskt förhållningssätt
Flera studier visade att vårdpersonal hade negativ syn på HBTQ-personer vilket innebar att de inte förhöll sig accepterande (Chapman, Watkins, Zappia, Combs & Shields, 2012). Vissa ansåg att samkönade relationer var fel och omoraliska (Chapman et al., 2011; Glessner et al., 2012; Kitts, 2010). I en studie framkom att endast låg tolerans och respekt mot HBTQ- personer förelåg (Kitts, 2010). Vissa var emot samkönat föräldraskap och ansåg att homosexuella inte borde tillåtas att vara föräldrar och att samkönad adoption borde vara förbjuden (Chapman et al., 2011; Chapman & Watkins et al., 2012). En studie visade att hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att det var positivt att omvända homosexuella patienter till heterosexualitet (Bartlett et al., 2001). En studie visade att hälso- och sjukvårdspersonal uppgav att de på grund av sina egna personliga attityder och trosföreställningar hade svårt att förhålla sig till HBTQ-personer er och därigenom hade svårigheter i att vårda dem (Horner et al., 2012).
Att förhålla sig oförstående
Flera studier visade bristande kunskaper om HBTQ-personer fanns hos hälso- och sjukvårdspersonal (Chapman et al., 2011; Chapman & Watkins et al., 2012; Kitts, 2010;
Röndahl, 2009). Bristen på kunskap var påtaglig när det kom till kunskap om transpersoner (Röndahl, 2009). En studie visade att hälso- och sjukvårdspersonal inte visste om HBTQ- identiteter betraktades som psykiska diagnoser eller ej (Röndahl, 2009). Utöver den allmänt bristande kunskapen hos en del hälso- och sjukvårdpersonal fanns även brister i kunskaper om HBTQ-hälsorisker (Kitts, 2010). Ien studie ansåg personalen att de saknade förståelse för HBTQ-personer, andra ansåg att det fanns behov av ökad kunskap (Kitts, 2010). En del
uppgav att de hade bristande förståelse för olika sexuella läggningar (Kitts, 2010).
Sociodemografiska variablers inverkan på förhållningssätt
Sociodemografiska variabler så som kön, religion och utbildningsnivå visade sig påverka förhållningssättet gentemot HBTQ-personer genom att kunskapsgraden om HBTQ-identiteter varierade. Det fanns bristande kunskap bland hälso- och sjukvårdspersonal (Horner et al., 2012; Röndahl, 2009). Manlig hälso- och sjukvårdspersonal hade sämre kunskap om HBTQ- personer än kvinnlig vilket visades i två studier (Horner et al., 2012; Röndahl, 2009). I en studie framkom att religiösa medicin- och omvårdnadsstuderande hade sämre kunskap om HBTQ-personer än icke- religiösa (Röndahl, 2009). Vidare visade studien att läkare hade bättre kunskaper än sjuksköterskor (Röndahl, 2009). En studie visade att attityder till HBTQ- personer visade sig påverkas av sociodemografiska variabler. Bland annat påverkade
personalens etniska ursprung attityderna. Kaukasisk personal uppgavs ha positivare och mer accepterande attityder mot HBTQ-personer än icke kaukasisk personal (Chapman & Watkins et al., 2012). I två studier framkom att kvinnlig hälso- och sjukvårdspersonal hade mer accepterande attityder än manlig. De hade även mer positiva och accepterande attityder till HBTQ-föräldraskap än manliga kollegor (Chapman et al., 2011; Sanchez et al., 2006). En studie visade att hög utbildningsnivå påverkade hälso- och sjukvårdspersonals attityder på ett positivt sätt då högutbildade personer visade sig ha ett mer tolererande och accepterande förhållningssätt (Chapman & Watkins et al., 2012).
Otryggt och obekvämt förhållningssätt
Flera studier visade att hälso- och sjukvårdspersonal kände sig obekväma och osäkra i mötet med HBTQ-personer (Beagan et al., 2012; Kitts, 2010; Röndahl, 2009; Sanchez et al., 2006) Två studier visade att en rädsla fanns att oavsiktligt förolämpa heterosexuella patienter genom att ställa alltför öppna frågor som kunde tolkas som att de antydde att patienten var
normbrytande. De fruktade att det kunde kännas kränkande om patienten visade sig vara heterosexuell. Även en oro att skada eller förolämpa HBTQ-personer fanns hos personal (Beagan et al., 2012; Glessner et al., 2012; Kitts, 2010). Två studier visade även att det fanns osäkerhet bland hälso- och sjukvårdspersonal hur de skulle hantera eventuell information om
sexuell läggning. I studierna sågs svårigheter i att prata om sexuell läggning vilket medförde ett förhållningssätt präglat av osäkerhet (Beagan et al., 2012; Sanchez et al., 2006). En studie visade att vårdpersonal var osäker på sin förmåga att vårda HBTQ-personer (Kitts, 2010).
Anpassande, öppet och accepterande förhållningssätt
Hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att de vårdade patienter som unika individer och därmed arbetade patientcentrerat, vilket de i sin tur ansåg medförde att de undvek diskriminering (Beagan et al., 2012; Glessner et al., 2012). Studier visade att hälso- och sjukvårdspersonal ansåg att de tillhandahöll jämlik vård och jämlika tjänster till sina patienter oavsett sexuell läggning (Beagan et al., 2012; Glessener et al., 2012; Horner et al., 2012). I en studie ansåg de att de förhöll sig neutralt i vården av sina patienter, opåverkade av egna attityder (Röndahl, 2009). I två studier ansåg hälso- och sjukvårdspersonal och vissa omvårdnads- och
medicinstudenter att de använde sig av ett könsneutralt språk (Chapman et al., 2011; Glessner et al., 2012). I flera studier uppgav vårdpersonal att de ställde öppna frågor och var öppna och accepterande gentemot HBTQ-personer (Beagan et al., 2012; Burch, 2008; Chapman &
Watkins et al., 2012; Horner et al., 2012; Kitts, 2010). I två studier rapporterade vårdpersonal att de var bekväma med att vårda HBTQ-personer (Beagan et al., 2012; Kitts, 2010). Studier visade även att en del förhöll sig positivt till HBTQ-föräldraskap och samkönade relationer (Burch, 2008; Chapman & Watkins, 2012; Kitts, 2010). Vissa ansåg sig ha förståelse för sociala förtryck och ansåg sig genom detta ha ett öppet förhållningssätt vilket framkom i två studier(Beagan et al., 2012; Kitts, 2010). Andra ansåg att de uppmärksammade sexuell
läggning och intima relationer samt följde upp problem relaterade till sexuell identitet utan att reducera patienterna (Bartlett et al., 2001; Beagan et al., 2012; Chapman et al., 2011; Sanchez et al., 2006).
Sammanfattning av resultat för ”Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdspersonal till HBTQ-personer?”
Resultatet visade att hälso- och sjukvårdspersonal utgick ifrån att patienterna var
heterosexuella. Vissa hade ett diskriminerande och integritetskränkande förhållningssätt, som medförde sämre vård till HBTQ-personer. Det fanns en bristande kunskap om HBTQ-
personer bland vårdpersonal. Hälso- och sjukvårdspersonalens förhållningssätt visade sig påverkas av personalens sociodemografiska bakgrund. Det fanns en osäkerhet och en
obekvämhet i mötet med HBTQ-personer. Annan vårdpersonal hade dock ett öppet och accepterande förhållningssätt där de använde ett könsneutralt språk och uppmärksammade sexuella relationer
Diskussion
Syftet med denna litteraturstudie var att undersöka vilka erfarenheter HBTQ-personer hade av möten med hälso- och sjukvårdspersonal samt vilka förhållningssätt hälso- och
sjukvårdspersonal hade till HBTQ-personer. Specifika frågeställningar var:
-Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal?
-Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdspersonal till HBTQ-personer?
Data från nitton vetenskapliga artiklar resulterade i sju slutkategorier för respektive
frågeställning. Frågeställningen ”Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal?” genererade kategorierna: Heteronormativ utgångspunkt,
Diskriminering och homofobi, Paternalism och patologisering, Brist på kunskap, Bristande tillgänglighet och vård av sämre kvalitet, Krystat engagemang och obekväm hälso- och sjukvårdspersonal samt Vårdmöten präglade av öppenhet, naturlighet och acceptans.
Frågeställningen ”Vilka förhållningssätt har hälso- och sjukvårdspersonal till HBTQ- personer?” generade kategorierna: Heteronormativt förhållningssätt, Diskriminerande och integritetskränkande förhållningssätt, Paternalistiskt förhållningssätt, Att förhålla sig oförstående, Sociodemografiska variablers inverkan på förhållningssätt, Otryggt och obekvämt förhållningssätt liksomAnpassande, öppet och accepterande förhållningssätt.
Vilka erfarenheter har HBTQ-personer av möten med hälso- och sjukvårdspersonal?
Vår studie visade att HBTQ-personer hade erfarenheter av att hälso- och sjukvårdspersonal utgick från den heterosexuella normen och därmed hade ett heteronormativt förhållningssätt.
Man kan även dra slutsatsen att flertalet HBTQ-personer hade erfarenhet av att inte inkluderas då heteronormativa antaganden ledde till att deras livsstil inte accepterades.
Enligt Irwin (2007) förekommer diskriminering av HBTQ-personer i vårdsammanhang vilket kan bidra till att HBTQ-personer undviker att avslöja sin sexuella läggning på grund av rädsla för diskriminering. Platzer och James (2000) beskriver att homosexuella upplevde sig
alienerade och objektifierade av vårdpersonal när de haft kontakt med hälso- och sjukvård.
Röndahl et al., 2006) visade att HBTQ-personer inte kände sig accepterade av vården och således kände sig exkluderade i sina kontakter med vården. I samma studie visas även att homosexuella personer känner att det är svårt att visa sitt sanna jag inför hälso- och
sjukvårdspersonal eftersom personal utgår från att alla är heterosexuella. Detta bekräftas även i vår studie där flertalet homosexuella personer som sökte vård upplevde att hälso- och sjukvårdspersonal hade en heteronormativ utgångspunkt vilket de tvingades att hantera.
Vår studie visade även att det bland HBTQ-personer fanns erfarenheter av diskriminering och homofobi i vårdmöten. Det fanns även erfarenheter hos HBTQ-personer av att vårdpersonalen tagit avstånd från dem på grund av deras sexuella läggning samt att de utsatts för negativa attityder. Vidare visar vår studie att diskriminering mot HBTQ-personer även förekommer genom heterosexism. Enligt Irwin (2007) förekommer diskriminering av HBTQ-personer i vårdsammanhang vilket kan bidra till att HBTQ-personer undviker att avslöja sin sexuella läggning på grund av rädsla för diskriminering. Vidare styrks vårt resultat av Platzer och James (2000) som beskriver att homosexuella upplevde sig alienerade och objektifierade av personal när de haft kontakt med hälso- och sjukvård.
Studien visar även att HBTQ-personer hade erfarenheter av att ha blivit utsatta för paternalism och patologisering av sin sexuella läggning. Detta kunde yttra sig i form av att HBTQ-
personen kände sig ifrågasatt och/eller tvungna att förklara sig inför vårdgivare. Detta är konsistent med Dahl Spidsberg (2007) som i sin studie visade på att samkönade par tvingats förklara sig inför hälso- och sjukvårdspersonal. Resultatet visade även att det fanns
erfarenheter i möte med hälso- och sjukvårdspersonal att HBTQ-identiteter betraktades som patologiska. Vidare hade HBTQ-personer även erfarenhet av att i vårdmötet bli förminskade, att HBTQ-frågor undveks och tystades ner. Dahl Spidsbergs (2007) studie visar att HBTQ- personer förminskas och reduceras till sexuella aspekter samt patologiseras, detta bekräftas även i vår studie. I Röndahl et al. (2006) beskrivs att HBTQ-personers erfarenheter av att bristande kunskap om homosexuella och deras livsstil hos sjukvårdspersonal. Detta menar Röndahl et al. (2006) kan medföra feltolkningar och missförstånd inom hälso- och
sjukvården.
Vidare framkom det att HBTQ-personer hade erfarenheter av att hälso- och sjukvård inte var lika tillgänglig för dem som för heterosexuella. Detta kan styrkas av Fredriksen-Goldsen,
Hyun-jun, Barkan, Muraco och Hoy-Ellis (2013) vars studie visar på att bisexuella och
homosexuella personer har sämre tillgång till hälso- och sjukvård jämfört med heterosexuella.
Vidare visade vår studie att HBTQ-personer fick sämre behandling och att de i vissa fall hade nekats vård. Detta stöds i en studie av Sinding, Barnoff & Grassau, (2004) där HBTQ-
personer fått sämre vård vid bröstcancer och även nekats vård. Att HBTQ-personer nekats vård styrks även av Dewey (2003) vars studie visade att transpersoner nekats behandling vid vårdkontakt.
Samhället i stort liksom inom hälso- och sjukvården genomsyras av heteronormen som medför att heterosexualitet är det som antas och förväntas (Rödahl et al., 2006). På grund av att den heterosexuella normen ligger till grund även för hälso- och sjukvård inverkar det på hur HBTQ-personer bemöts. Genom att anta heterosexualitet kan brister i kommunikationen uppstå. Kommunikationen är viktig för vårdens kvalitet. Bristande kommunikation kan medföra vård av sämre kvalitet relaterat till att viktiga aspekter förbises (Bonvicini & Perlin, 2002). Vidare kan det vara svårt att som patient veta vad som är relevant information för vården. Således föreligger bristande kommunikation relaterat till heteronormen. Detta kan medföra att HBTQ-personer inte får rätt vård relaterat till att hälso- och sjukvårdspersonal inte kan se deras behov eftersom de utgår från det heterosexuella. En följd av detta kan bli att hälso- och sjukvårdspersonal missar att screena för relevanta diagnoser samt att de inte identifierar behov av relevanta interventioner vilket även styrks av Morrison och Dinkel (2012).
Genom den heterosexuella normen betraktas andra läggningar som avvikande vilket kan bidra till förekomst av diskriminering och kränkning relaterat till rädsla för det som ses som
avvikande. Detta kan styrkas av Platzer och James (2000) som menar att heterosexism medför negativa attityder gentemot personer som inte omfattas av den heterosexuella normen
eftersom de relaterat till normaliseringen av heterosexualitet betraktas som abnorma och avvikande. Diskriminering och kränkning kan bidra till att HBTQ-personer söker mindre, erhåller sämre hälso- och sjukvård samt döljer delar av sitt liv för vårdpersonal av rädsla och oro för diskriminering, vilket kan ha negativ inverkan på hälsan. Detta stöds av Irwin (2007), Mayberry, Mili och Ofili (2000), Robertsson (1998), Platzer och James (2000) samt Rounds et al. (2012) vars studier visar att det finns barriärer som hindrar tillgången till hälso- och sjukvård bland minoritetsgrupper relaterat till att de upplever svårigheter i att avslöja sin läggning. Diskriminering kan medföra stigmatisering av minoritetsgrupper vilket i sig kan
bidra till sämre hälsa, ökad mortalitet samt ökat lidande. Detta kan styrkas av Ramires-Vallez, Molina och Dirkes (2013) som menar att stigmatisering är en starkt bidragande faktor för diskriminering av den minoritetsgrupp som har Human Immunodeficiency Virus (HIV) och Acquired Immuno Deficiency Syndrome (AIDS). Stigmatisering kan bidra till hinder för att erhålla adekvat vård. Dettakan styrkas av Gary (2005) som beskriver att stigmatisering bidrar till att förtroendet för hälso- och sjukvården blir lidande vilket i sin tur kan innebära att minoritetsgrupper inte erhåller adekvat psykiatrisk vård, vilket på sikt resulterar i högre morbiditet och mortalitet. Således är förekomst av diskriminering som uppstått till följd av heteronormen sannolikt en faktor som bidrar till ohälsa även hos utsatta grupper såsom HBTQ-personer på grund av att de genom diskriminering ibland nekas vård eller erhåller sjukvård av sämre kvalitet.
Vilka förhållningssätt har hälso-och sjukvårdspersonal till HBQT-personer?
Vår studie visade att hälso- och sjukvårdspersonal hade ett heteronormativt förhållningssätt och utgick från en heteronormativ utgångspunkt. Detta stryks av Röndhal et al.(2006) som i sin studie beskriver att utgångspunkten för hälso- och sjukvårds givare var heteronormativ, bland annat genom personalens antaganden men även genom vårdmiljön i väntrummen och genom patientformulär som alla baserade sig på den heterosexuella normen. Vår studie visade även att hälso- och sjukvårdspersonal förhöll sig diskriminerande och integritetskränkande till HBTQ-personer. Enligt Irwin (2007) förekommer diskriminering av HBTQ-personer i
vårdsammanhang ännu trots att toleransen gentemot HBTQ-identiteter har förbättrats de senaste decennierna. Vidare menar Irwin (2007) att HBTQ-aspekter prioriteras lägre än heterosexuella relaterat till att ett heterosexistiskt och homofobiskt förhållningssätt genomsyrar både samhället i stort liksom hälso- och sjukvården.
Vi fann att hälso- och sjukvårdspersonal hade ett paternalistiskt förhållningssätt. Detta kunde yttra sig genom att de ansåg att HBTQ-läggningar var patologiska, att de inte accepterade andra läggningar än heterosexualitet. Detta stöds av Rickards och Wuests studie (2006) som visar på att lesbiska kvinnor mötts av hälso- och sjukvårdspersonal som önskat bota dem från sin sexuella identitet.
Vi fann även att hälso- och sjukvårdspersonal förhöll sig oförstående till HBTQ-personer på grund av bristande kunskaper om HBTQ-aspekter och hälsorisker. Detta kan stödjas av
Gebru, Åhsberg och Willman (2007) vars studie visar att hälso- och sjukvårdspersonal har svårigheter att ge en tillfredställande vård till minoritetsgrupper på grund av okunskap.
Röndahl et al. (2006) pekar på en annan viktig aspekt och menar att på grund av
vårdpersonalens bristande kunskap om HBTQ-relationer förmedlas fördomar genom vården.
Kunskap, attityder och förhållningssätt till HBTQ-personer påverkades av sociodemografiska faktorer. Religiös hälso- och sjukvårdspersonal hade sämre kunskaper och lägre tolerans gentemot HBTQ-personer. Thorsteinssons (2002) studie visar att vårdkvalitet är direkt beroende av vem som tillhandahåller vården och att vårdgivarens bakgrund påverkar den givna vården. En studie av Chonody, Woodford, Smith och Silverchanz (2012) visar att religiösa tenderade att ha sämre attityder till homosexualitet än icke religiösa.
Vidare visade vår studie att hälso- och sjukvårdspersonal var obekväma och osäkra inför möten med HBTQ-personer. Det fanns en osäkerhet om på vilket sätt information om sexuella aspekter skulle hanteras. Detta stöds av Röndahl et al. (2006) som i sin studie beskriver att hälso- och sjukvårdspersonal kände osäkerhet i hur de skulle bemöta homosexuella patienter.
Okunskap hos hälso- och sjukvårdspersonal om HBTQ- aspekter tycks vara bidragande till fördomar och diskriminering. Detta kan stödjas av Röndahl et al. (2006) som menar att fördomar förmedlas på grund av vårdpersonalens bristande kunskap om HBTQ-relationer.
Vårdpersonalens rädsla för att råka förolämpa någon som är heterosexuell genom att ställa alltför öppna frågor och ifrågasätta det heterosexuella bottnar i heterosexism. Heterosexism innebär ett synsätt som värderar heterosexualitet som överlägset andra läggningar än heterosexualitet vilket betraktas som det normala (Platzer & James, 2000; Röndahl et al., 2006).
För att kunna tillhandahålla god vård även till minoritetsgruppen HBTQ-personer krävs god kunskap om dessa personers specifika behov. Risken finns annars att minoritetsgrupper inte erhåller god vård relaterat till att hälso- och sjukvårdspersonal på grund av bristande kunskap och oförståelse är oförmögna att tillhandahålla adekvat och god vård. Detta kan styrkas av Chevannes (2002) som i sin studie fastslår att kunskap och förståelse är viktigt för att kunna möta minoritetsgruppers olika hälsobehov. Vidare visar en studie av Gebru et al. (2007) att hälso- och sjukvårdspersonal har svårigheter att ge en tillfredställande vård till
minoritetsgrupper och ger ett exempel på invandrare som minoritetsgrupp och att de får sämre
hälso- och sjukvård relaterat till hälso- och sjukvårdpersonalens okunskap om
minoritetsgrupper. Därför är det viktigt att som hälso- och sjukvårdpersonal vara medveten om att minoritetsgrupper såsom HBTQ-personer kan erhålla sämre sjukvård relaterat till okunskap och oförståelse. Genom att vara medveten om detta och försöka öka sin förståelse för dem kan vården förbättras. Detta kan stödjas av Powell Sears (2012) vars studie visar att ökad kunskap och medvetenhet om minoritetsgrupper har visat sig förbättra kunskapen om minoritetsgrupper vilket medfört förbättrad vårdkvalitet för dem (Powell Sears, 2012).
Vår studie visade att det fanns hälso- och sjukvårdspersonal som ansåg att de hade ett öppet, accepterande och anpassande förhållningssätt. För att kunna skapa en vårdande relation mellan vårdgivare och patient krävs öppenhet, ömsesidighet, god kommunikation och ett genuint intresse för patienten. Detta kan Halldórsdóttir och Hamrin (1997) styrka som i sin omvårdnadsteori presenterar att öppenhet i kommunikation, öppenhet i relationen och ett genuint intresse för patienten är grundstenarna för att kunna tillhandahålla god vård. Patienter behöver en god relation till sin vårdgivare för att känna sig stöttade. Individer vill bli
respekterade och omhändertagna som människor samt erhålla medkänsla (Halldórsdóttir &
Hamren, 1997). Därför är det viktigt att hälso- och sjukvårdspersonal är måna om sitt bemötande av patienter och att de är öppna, respektfulla och visar medkänsla och genuint intresse för sina patienter.
Förslag på intervention
Förslag på intervention till denna integrerade kunskapsöversikt är att förbättra kunskapen hos hälso- och sjukvårdspersonal om HBTQ-läggningar. Detta skulle ske i form av undervisning om HBTQ-läggningar för att förbättra kunskapen bland personal. Detta kan bidra till att öka vårdpersonals medvetenhet om det egna förhållningssättet och möjliggöra reflektion över vilka förhållningssätt en själv som hälso- och sjukvårdspersonal har till denna marginaliserade grupp i samhället. Vidare kan det bidra till att öka hälso- och sjukvårdspersonalens förståelse, vilket kan bidra till att hälso- och sjukvården blir mer öppen och accepterande genom att inte utgå från heteronormen utan ha en neutral utgångspunkt. Interventionen kan hjälpa hälso- och sjukvårdspersonal att förstå vikten av att använda ett inkluderande könsneutralt språk. Hälso- och sjukvårdpersonal kan genom föreslagen intervention anta ett mer öppet och accepterande förhållningssätt vilket kan öka tillgängligheten för vården då HBTQ-personer inte längre
behöver frukta att mötas av fördomsfulla, kränkande och diskriminerande attityder. Detta kan även vara till hjälp för att möta de krav hälso- och sjukvård har om att finnas tillgänglig på lika villkor för hela befolkningen. Denna interventions nytta stöds av Kelley, Chou, Dibble, och Robertson (2008) som menar att en undervisande intervention om HBTQ-läggningar bland framtida hälso- och sjukvårdspersonal gav ökad öppenhet hos dem vilket medförde ett öppnare och mer accepterande klimat för HBTQ-personer i vårdsammanhang. Vidare menar Kelley et al.(2008) att framtida hälso- och sjukvårdspersonal blev bättre förberedda på att möta HBTQ-personer på ett adekvat sätt samt att interventionen ökade viljan att vårda HBTQ- personer.
Metoddiskussion
I denna litteraturstudie har en integrerad metod tillämpats vilket innebär att kvalitativ och kvantitativ data har använts för att skapa ytterligare förståelse för givet problem (jmf.
Whittemore & Knafl, 2005). Whittemore och Knafl (2005) beskriver att litteraturöversikter bör ha samma krav gällande metodens mätbarhet och objektivitet som annan forskning.
Mätbarhet och objektivitet utgör tillsammans rigour vilket är ett begrepp som används för att styrka studiens noggrannhet och kompetens (Holloway & Wheeler, 2010, s.298). Metoden bör innefatta problemformulering, litteratursökning, utvärdering av data, dataanalys och
presentation.
Enligt Whittemore och Knafl (2005) är litteratursökningen ett viktigt steg för att senare erhålla korrekta resultat för studien. Litteratursökningen utfördes utifrån studiens syfte för att erhålla relevant material i sökningen med givna inklusionskriterier. Litteratursökningen presenteras i bilaga 1, tabell 2, för att redovisa att sökningen skett på ett systematiskt sätt samt för att stärka reliabiliteten i studien och göra det möjligt för andra att upprepa studien (jmf.
Holloway & Wheeler, s. 298).
Litteratursökningen utgick från fyra databaser för att finna så många artiklar som möjligt som svarade för studiens syfte, detta för att erhålla ett representativt urval. Enligt Willman et al.
(2011, s.71) kan ett icke representativt urval undvikas genom att utföra litteratursökning i flera databaser. Av de nitton artiklar som inkluderades utgjordes en artikel av en systematisk översikt, för att ej påverka resultatet kontrollerades att litteraturöversikten inte tog med några av de andra artiklarna som valts ut för studien. Alla artiklar som valdes ut för studien är producerade i västerländska samhällen. Att artiklar som inte var gjorda i västerländska länder
inte valdes ut beror på att de inte fanns representerade i resultatet av litteratursökningen. Detta innebär att resultatet i studien är begränsat till västerländska samhällen. För att resultatet ska kunna appliceras globalt krävs fler studier som inkluderar kulturer och samhällen från fler delar av världen. Generaliserbarhet infinner sig när studiens resultat är överförbart till andra sammanhang (Holloway & Wheeler, 2010, s.300). Detta innebär att generaliserbarheten i vår studie är begränsad till västerländska samhällen.
Att kvalitetsgranska artiklar är enligt Whittemore och Knafl (2005) en komplex process där en viss grad av tolkning erfordras. Artiklar som erhölls för denna studie kvalitetsbedömdes sedan efter vedertagen metod för respektive ansats. Genom att använda procentsatser som underlag för kvalitetsbedömningen kan processen underlättas (Willman et al., 2011, s. 90). I denna studie utgick författarna från procentsatsuträkning med absoluta tal (jmf. Willman, Stoltz &
Bahtsevani, 2006, s.96). I denna studie är kvalitetsgranskningen i viss mån baserad på tolkningar, därmed kan inte objektivitet säkerställas till fullo men för att styrka resultatet av granskningen har båda författarna granskat samtliga artiklar.
Enligt Polit och Beck (2012, s.176) kan bias uppkomma om författarna förhåller sig subjektivt och projicerar egna förväntningar på resultatet. Validitet används för att styrka att studier mäter rätt saker och inte påverkas av författarnas egna förförståelser (Holloway & Wheeler, 2010,s.299). Författarna till denna studie har strävat efter att förhålla sig objektiva för att undvika bias. Författarna har hållit sig så textnära som möjligt för att minimera risken att lägga in egna värderingar och förförståelser och på så vis råka förvränga studiens resultat vilket stärker studiens validitet.
I denna studie har författarna extraherat textenheter som svarar för syftet ur samtliga artiklar för att styrka mångfalden i resultatet. Genom referenser kan originalkällor spåras vilket stärker studiens validitet (jmf. Polit & Beck, 2012, s. 585). Primärkällorna i denna studie är skrivna på engelska, för att styrka det slutgiltiga resultatet av studien valde författarna att först översätta de textenheter som extraherats ur artiklarna från engelska till svenska. Detta medför viss risk för bias genom feltolkning om det skulle förekomma fel i översättningarna (jmf.
Holloway & Wheeler, 2011, s. 337). För att minimera denna risk har svenskt-engelskt lexikon använts. Båda författarna har kontrollerat alla översättningar. I analysen kombineras de olika metoderna till en integrerad metod, vilket är en komplicerad och utmanande process (jmf.
Whittemore & Knafl, 2005). På grund av komplexiteten och svårigheterna i analysen har båda
författarna varit delaktiga i analysprocessen. För att strukturera upp data har tabeller tillämpats, därmed var det lättare för författarna att spåra primärkällor. På grund av materialets omfattning och det mångfacetterade undersökningsområdet var det svårt för författarna att skapa helt rena slutkategorier. En sak som eventuellt skulle kunna påverka studiens resultat är att samma forskare har varit författare i flera av de studier som ingått i vår studie. Detta kan eventuellt påverka generaliserbarheten av vår studies resultat eftersom en stor mängd av de data som ingått i vår studie återspeglar deras studier som skulle kunna vara vinklade.
Slutsats
I hälso- och sjukvården är den heterosexuella normen utgångspunkten. Bristande kunskap om HBTQ-personer och oförståelse för dem föreligger bland en stor del av hälso- och sjukvårdspersonalen. Dessa faktorer medför att paternalism och
diskriminering förekommer gentemot HBTQ-personer vilket har visat sig påverka deras hälsa negativt. Genom att öka kunskapen om HBTQ-personer samt belysa vikten av ett öppet, accepterande och stöttande förhållningssätt för att tillhandahålla en god vård, kan situationen för HBTQ-personer inom vården förbättras. Detta skulle kunna medföra att de erhåller bättre bemötande och inte diskrimineras. Mer forskning behövs för att kartlägga hur utbredda bristerna är samt på viket sätt hälso- och sjukvården på bästa sätt kan komma tillrätta med problemen.
Referenser
(Referenser markerade med * före ingår i analysen)
Amnesty International (2013). Vad är sexuella och reproduktiva rättigheter? Hämtat den 29 mars 2014, från Amnesty international http://www.amnesty.se/vad-gor-vi/kvinnors-
rattigheter/srr/
*Bartlett, A., King, M., & Phillis, P. (2001). Straight talking: an investigation of the attitudes and practice of psychoanalysts and psychotherapists in relation to gay and lesbian. The British Journal of Psychiatry, 179(0), 545-549. doi:10.1192/bjp.179.6.545
*Beagan, B. L., Fredericks, E., & Goldberg, L. (2012). Nurses' Work with LGBTQ Patients:
"They're just like everybodyelse, so what's the difference?" Canadian Journal of Nursing Research, 44(3), 44-63.
*Björkman, M., & Malterud, K. (2009). Lesbian women's experiences with health care: a qualitative study. Scandinavian Journal of Primary Health Care, 27(4), 238-243.
doi:10.3109/02813430903226548
Bonvicini, K., & Perlin, M. (2003). The same but different: clinician-patient communication with gay and lesbian patients. Patient Education & Counseling, 51(2), 115-122.
*Burch, A. (2008). Health care providers' knowledge, attitudes, and self-efficacy for working with patients with spinal cord injury who have diverse sexual orientations. Physical Therapy, 88(2), 191-198. doi:10.2522/ptj.20060188
Cortis, J. (2004). Meeting the needs of minority ethnic patients. Journal of Advanced Nursing, 48(1), 51-58. doi:10.1111/j.1365-2648.2004.03168.x
*Chapman, R., Wardrop, J., Freeman, P., Zappia, T., Watkins, R., & Shields, L. (2012). A descriptive study of the experiences of lesbian, gay and transgender parents accessing health services for their children. Journal of Clinical Nursing, 21(7/8), 1128-1135.
doi:10.1111/j.1365-2702.2011.03939.x
*Chapman, R., Watkins, R., Zappia, T., Combs, S., & Shields, L. (2012). Second-level hospital health professionals' attitudes to lesbian, gay, bisexual and transgender parents seeking health for their children. Journal of Clinical Nursing, 21(5/6), 880-887.
doi:10.1111/j.1365-2702.2011.03938.x
*Chapman, R., Watkins, R., Zappia, T., Nicol, P., & Shields, L. (2011). Nursing and medical students' attitude, knowledge and beliefs regarding lesbian, gay, bisexual and transgender parents seeking health care for their children. Journal of Clinical Nursing, 21(7/8), 938-945.
doi:10.1111/j.1365-2702.2011.03892.x
Chevannes, M. (2002). Issues in educating health professionals to meet the diverse needs of patients and other service users from ethnic minority groups. Journal of Advanced Nursing, 39(3), 290-298. doi:10.1046/j.1365-2648.2002.02276.x
Chonody, J., Woodford, M., Smith, S. & Silverschanz, P. (2012). Christian Social Work Students' Attitudes Toward Lesbians and Gay Men: Religious Teachings, Religiosity, and Contact. Journal of Religion & Spirituality in Social Work, 32(3), 211-226. Doi:
10.1080/15426432.2013.801730
Dahl Spidsberg, B. (2007). Vulnerable and strong - lesbian women encountering maternity care. Journal of Advanced Nursing, 60(5), 478-486. doi:10.1111/j.1365-2648.2007.04439.x Dewey, J. M. (2008). Knowledge Legitimacy: How Trans-Patient Behavior Supports and Challenges Current Medical Knowledge. Qualitative Health Research, 18(10), 1345-1355.
*Eady, A. A., Dobinson, C. C., & Ross, L. L. (2011). Bisexual People's Experiences with Mental Health Services: A Qualitative Investigation. Community Mental Health Journal, 47(4), 378-389. doi:10.1007/s10597-010-9329-x
Egidius, H. (1997). Psykologilexikon. Stockholm: Natur och Kultur.
European Union Agency for Fundamental Rights (2013). European Union lesbian, gay, bisexual and transgender survey: Results at a glance. Luxembourg: Publications Office of the European Union
Factor, R., Williams, D. R., & Kawachi, I. (2013). Social Resistance Framework for
Understanding High-Risk Behavior Among Nondominant Minorities: Preliminary Evidence.
American Journal of Public Health, 103(12), 2245-2251. doi:10.2105/AJPH.2013.301212
Fredriksen-Goldsen, K. I., Hyun-Jun, K., Barkan, S. E., Muraco, A., & Hoy-Ellis, C. P.
(2013). Health Disparities Among Lesbian, Gay, and Bisexual Older Adults: Results From a Population-Based Study. American Journal of Public Health, 103(10), 1802-1809.
doi:10.2105/AJPH.2012.301110
*Gabrielson, M. (2011). "I will not be discriminated against": Older lesbians creating new communities. Advances in Nursing Science, 34(4), 357-373.
doi:10.1097/ANS.0b013e3182300db8
Gary, F. (2005). Stigma: barrier to mental health care among ethnic minorities. Issues in Mental Health Nursing, 26(10), 979-999.
Gebru, K., Åhsberg, E., & Willman, A. (2007). Nursing and medical documentation on patients' cultural background. Journal of Clinical Nursing, 16(11), 2056-2065.
doi:10.1111/j.1365-2702.2006.01645.x
*Glessner, H., Vanden Langenberg, E., Veach, P., & LeRoy, B. (2012). Are Genetic
Counselors and GLBT Patients 'on the Same Page'? an Investigation of Attitudes, Practices, and Genetic Counseling Experiences. Journal of Genetic Counseling, 21(2), 326-336.
doi:10.1007/s10897-011-9403-8
Halldorsdóttir, S., & Hamrin, E. (1997). Caring and uncaring encounters within nursing and health care from the cancer patient's perspective. Cancer Nursing, 20(2), 120-128.
Holloway, I. & Wheeler, S. (2010). Qualitative research in nursing and healthcare [Elektronisk resurs]. (3., [updated] ed.) Chichester, West Sussex: Wiley-Blackwell.
*Horner, B., McManus, A., Comfort, J., Freiiah, R., Lovelock, G., Hunter, M., & Tavener, M.
(2012). How prepared is the retirement and residential aged care sector in Western Australia for older non heterosexual people? Quality in Primary Care, 20(4), 263-274.
International Counsil of Nurses Svensk sjuksköterskeförening (2007). ICN:s etiska kod för sjuksköterskor. Stockholm: Svensk sjuksköterskeförening.
Irwin, L. (2008) Homophobia and heterosexism: implications for nursing and nursing practice. Australian Journal of Advanced Nursing, 25(1), 70-76.
Kelley, L., Chou, C., Dibble, S., & Robertson, P. (2008). A critical intervention in lesbian, gay, bisexual, and transgender health: knowledge and attitude outcomes among second-year medical students. Teaching & Learning in Medicine, 20(3), 248-253.
*Kitts, R L. (2010). Barriers to Optimal Care between Physicians and Lesbian, Gay, Bisexual, Transgender, and Questioning Adolescent Patients. Journal of Homosexuality, 57 (6), 730- 747. doi: 10.1080/00918369.2010.485872
Lilja, L., & Hellzén, O. (2008). Former patients' experience of psychiatric care: a qualitative investigation. International Journal of Mental Health Nursing, 17(4), 279-286.
Mayberry, R., Mili, F., & Ofili, E. (2000). Racial and ethnic differences in access to medical care. Medical Care Research and Review, 57(4), 108-145.
Morrison, S., & Dinkel, S. (2012). Heterosexism and Health Care: A Concept Analysis.
Nursing Forum, 47(2), 123-130. doi:10.1111/j.1744-6198.2011.00243.x
*Neville, S., & Henrickson, M. (2006). Perceptions of lesbian, gay and bisexual people of primary healthcare services. Journal of Advanced Nursing, 55(4), 407-415.
doi:10.1111/j.1365-2648.2006.03944.x
Newcomb, M. E., Birkett, M., Corliss, H. L., & Mustanski, B. (2014). Sexual Orientation, Gender, and Racial Differences in Illicit Drug Use in a Sample of US High School Students.
American Journal of Public Health, 104(2), 304-310. doi:10.2105/AJPH.2013.301702
Norm. (u.å). Nationalencyklopedin. Hämtad 2014-03-28, från http://www.ne.se/lang/norm/271419
*Pitts, M., Couch, M., Croy, S., Mitchell, A & Mulcare, H. (2009). Health service use and experiences of transgender people: Australian and New Zealand perspectives. Gay & Lesbian Issues and Psychology Review, 5(3), 167-175.
Platzer, H. & James, T. (2000) Lesbians' experiences of healthcare. Nursing Times Research, 5(3), 194-202. doi: 10.1177/136140960000500305
Polit, D.F., Beck, C.F (2011) Nursing research: Generating and Assessing Evidence for Nursing Practice (9. uppl.). Lippincott Williams and Wilkins.
Powell Sears, K. (2012). Improving cultural competence education: the utility of an intersectional framework. Medical Education, 46(6), 545-551. doi:10.1111/j.1365- 2923.2011.04199.x
Ramirez-Valles, J., Molina, Y. & Dirkes, J. (2013). Stigma Towards PLWHA: The Role of Internalized Homosexual Stigma in Latino Gay/Bisexual Male and Transgender
Communities. AIDS Education and Prevention, 25(3), 179-189.
doi:10.1521/aeap.2013.25.3.179
Rickards, T., & Wuest, J. (2006). The process of losing and regaining credibility when coming-out at midlife. Health Care For Women International,27(6), 530-547.
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuella och transpersoners rättigheter.(u.å.a) Grundläggande Hbt-fakta: begreppslista. Hämtad 23 Januari, 2014, från RFSL, http://www.rfsl.se/?p=410
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuella och transpersoners rättigheter.(u.å.b) Aktuellt:
Nyhetsarkiv: Homosexuella ungdomars självmordsbenägenhet lägre än vad man trott.
Hämtad 23 Januari, 2014, från RFSL, http://www.rfsl.se/?p=3815&aid=7102
Riksförbundet för homosexuellas, bisexuella och transpersoners rättigheter.(u.å.c) Fakta:
Lagar och rättigheter. Hämtad 23 Januari, 2014, från RFSL, http://www.rfsl.se/?p=2840 Robertson, A. (1998). The mental health experiences of gay men: a research study exploring gay men's health needs. Journal of Psychiatric and Mental Health Nursing, 5(1), 33-40.
doi:10.1046/j.1365-2850.1998.00097.x
Rounds, K., Burns Mcgrath, B., & Walsh, E. (2013). Perspectives on provider behaviors: A qualitative study of sexual and gender minorities regarding quality of care. Contemporary Nurse, 44(1), 99-110. doi:10.5172/conu.2013.44.1.99
