EXAMENSARBETE
Betydelsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktionshinder
Marie Fogel, Paul Sjöblom
Hälsovetenskapliga utbildningar
Institutionen för Hälsovetenskap Avdelningen för Arbetsterapi
2003:023 HV - ISSN: 1404-5516 - ISRN: LTU-HV-EX--03/023--SE
Marie Fogel & Paul Sjöblom Examensarbete, 10 poäng, 2003.
Institutionen för Hälsovetenskap, Luleå Tekniska Universitet.
ABSTRAKT
Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för betydelsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktions- hinder. Undersökningsgruppen bestod av sex personer med intel- lektuella funktionshinder som hade sin dagliga verksamhet på öppna arbetsplatser i två kommuner i norra Sverige. Data samlades in med intervjuer med öppna frågor och kompletterades med observationer på deltagarnas arbetsplatser. Intervju- och observa- tionstext analyserades med metoden innehållsanalys. Analysen resulterade i en huvudkategori som benämns; Bekräftelse på arbetet stärker identiteten med tre underkategorier; Arbetet ger dagarna ett meningsfullt innehåll, Att träffa folk är viktigt och Att arbeta med något roligt gör att arbetet blir meningsfullt. Resultatet visade att arbetet hade en stor betydelse för deltagarna genom att arbetet gav bekräftelse som skapade en yrkesroll och stärkte iden- titeten. De tre underkategorierna beskriver de aspekter som gjorde arbetet så betydelsefullt för deltagarna.
Sökord: Identitet, Arbete, Intellektuella funktionshinder, Daglig verksamhet
Daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och/eller utbildning är en av insatserna som personer under Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade (LSS) har rätt till. Verksamheten ska främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet (LSS, 1993:387). I denna studie undersöks betydelsen av arbete för personer med intellektuella funktionshinder. Bak- grunden i studien tar upp meningsfullhet i aktiviteter, betydelse av arbete, delaktighet för intellektuellt funktionshindrade personer, hur lagar stöder dessa människor och hur detta kopplas till arbetsterapi.
Inom arbetsterapin ses människan som en social varelse som utför aktiviteter i samspel med andra. Hon är av naturen aktiv och utvecklingsbar och hennes förståelse av omvärl- den förutsätter aktivitet (FSA, 1998). Arbetsterapi innebär möjliggörande av aktivitet vilket leder till ökad hälsa. Genom att samarbeta med individen med utgångspunkt i del- aktighet möjliggör arbetsterapeuten ett utförande av aktiviteter som individen själv anser viktiga. Alla människor är unika individer och kan göra egna val i livet. Alla har någon kapacitet att bestämma över sig själv, förmåga att delta i aktivitet och en viss potential att kunna förändras. Det är större chans att aktiviteter är meningsfulla för individen om individen har möjlighet att välja och känner kontroll över situationen. Det vill säga att individen har ett val att utföra, avsluta, förändra eller fortsätta med en aktivitet (Townsend et al, 1996). Inom arbetsterapi finns en övertygelse om att vara meningsfullt sysselsatt är väsentligt för god hälsa (Kielhofner, 1997).
”Meaning” (meningsfullhet) är ett återkommande tema i arbetsterapilitteraturen (Fisher, 1998; Kielhofner, 1997; Nelson, 1996). Meningsfullheten i aktiviteter är komplext och härleds till flera olika källor som inkluderar syftet med aktiviteten, processen av att genomföra denna, individens tidigare erfarenheter, bekantskap med aktiviteten, den sociokulturella definitionen av aktiviteten och individens faktiska erfarenhet av att utföra just denna aktivitet. Meningsfullheten i en och samma aktivitet kan variera kraftigt bero- ende på i vilket sammanhang den utförs, inom vilken grupp aktiviteten sker och vad aktiviteten resulterar i. Känslan av meningsfullhet är således alltid individuell. Varje enskild aktivitet kan sättas in i ett större sammanhang och bildar på så vis händelser som
sammanflätar dåtid, nutid och framtid till en meningsfull helhet. Alla människor utför aktiviteter för att uppnå något positivt eller för att undvika något negativt. Aktivitet är ett grundläggande mänskligt behov och personer som av någon anledning inte kan eller får utföra sina aktiviteter kommer att uppleva en försämrad livskvalitet. Att inte kunna ut- föra önskade aktiviteter kan få konsekvenser som låg självkänsla, svårigheter att fylla tiden med något meningsfullt och att personen inte uppnår en önskad identitet som hör ihop med aktiviteten. Att utelämnas från aktiviteter kan också leda till nedsättning av fysiska, psykiska och/eller sociala förmågor samt leda till ohälsa. Arbetsterapeuter arbetar med personer vars nedsättning hindrar dem att på ett meningsfullt sätt delta i dagliga aktiviteter (Kielhofner, 1997). I Sverige delas de dagliga aktiviteterna upp i fyra områden som arbetsterapeuter arbetar inom; boende, fritid, arbete/skola och personlig vård (Fred-Härenstam, 1988).
Arbete är viktigt för alla människors livskvalitet och delaktighet i samhället. Arbete är inte bara en försörjningskälla utan svarar också för en stor del av människors behov av gemenskap samt ger möjlighet till sociala relationer och till personlig utveckling (Tide- man, 2000). Att vara produktiv i ett meningsfullt arbete är viktigt för varje individs självkänsla och värde (Wehman, 1998; Mosey, 1986). Enligt Mosey (1986) finns det i samhället dessutom attityder som ger olika grader av status till olika typer av arbete.
Detta leder till prestige i arbetet vilket i sin tur påverkar arbetstagarens självkänsla. För vissa människor är arbetet mycket tillfredställande och ses som huvudkällan till den per- sonliga identiteten. Andra kan uppleva arbetet som otillfredsställande och frustrerande.
Christiansen och Baum (1991) beskriver hur olika faktorer på arbetet kan ha negativt inflytande på arbetet och personens hälsa. Här ingår bland annat för mycket att göra, tidspress, för ensidigt arbete, för lite att göra eller arbetsuppgifter som inte ger någon stimulans eller utmaning, bristande kontroll och inflytande av egna uppgifter, för lite social integration samt bristande stöd av t.ex. arbetskollegor och samhället.
Aktivitetsutförandet är inte enbart beroende av individens kapacitet utan även av miljö- faktorer, vilka delas upp i sociala, fysiska, kulturella och institutionella faktorer (Towns- end et al, 1996). För personer med intellektuella funktionshinder är inflytande över det
egna livet, att kunna bestämma över sin egen vardag men också möjligheterna att delta i samhällslivet på likvärdiga villkor centrala områden (Tideman, 2000). Utförande, val av aktivitet och meningsfullhet i aktivitet är beroende av interaktionen mellan individen och miljön (Townsend et al, 1996). Personer med intellektuella funktionshinder är ofta i ett livslångt beroende av stöd och hjälp (Tideman, 2000).
Utvecklingsstörning är en samlingsbeteckning för intellektuella funktionshinder som uppstår under utvecklingsperioden, det vill säga före 16 års ålder. Funktionshindret ut- vecklingsstörning har mycket stora variationer, det gemensamt övergripande är en hämmad intellektuell utveckling. Utvecklingsstörning delas vanligtvis in i tre stadier: A, B och C. På A-stadiet är personen gravt intellektuellt funktionshindrad, och har ingen symbolförståelse eller abstrakt tänkande, men kan ha ett eget kroppsspråk om personer runt omkring är lyhörda för olika sätt att uttrycka behov och känslor. Den intellektuellt funktionshindrade personen på B-stadiet kan själv prata men inte läsa eller utföra tanke- operationer. På C-stadiet (lindrigt intellektuellt funktionshinder) har personen en allmän uppfattning av tillvaron och förstår att det finns platser bortom det upplevda och att det finns en framtid och en dåtid. Individerna kan både läsa, skriva och räkna samt kan ut- föra vissa tankeoperationer, det vill säga att de i tankarna kan föreställa sig ”om-så” och resonera kring detta. På C-stadiet är förståelse av klassifikationer, tidsperspektiv, kvantiteter och orsakssammanhang tämligen högt utvecklade. Dock har de svårt att förstå liknelser och ordspråk, till exempel att vi ”pratar över huvudet på varandra”. Att förstå symboler av symboler som till exempel checkar istället för pengar är mycket svårt. Spännvidden inom grupperna är stor och behovet av stöd och hjälp mycket varie- rande (FUB, 1986). Intellektuellt funktionshindrade personer kan vara sysselsatta inom olika områden, dagcenter och skyddade arbetsplatser är vanligast förekommande (Tide- man, 2000). De intellektuellt funktionshindrade som har sin dagliga verksamhet på en öppen arbetsplats befinner sig oftast på C-stadiet.
Förr levde en stor del av gruppen intellektuellt funktionshindrade på institutioner. De nya livsvillkoren som tillkommit de intellektuellt funktionshindrade efter att integrerats i samhället i större utsträckning har lett till upplevelser av bristande inflytande hos många.
Detta beror bland annat på samhällets normer och bristande flexibilitet vilket ej var lika synligt när de intellektuellt funktionshindrade var segregerade från samhället (Tideman, 2000). Människor med intellektuella funktionshinder har samma rättigheter att be- stämma över sina liv som andra och den grundläggande värderingen för detta påstående är att alla har ett människovärde som aldrig kan förnekas eller ifrågasättas. Intellektuellt funktionshindrade har till skillnad från förr, då kränkningar av den mänskliga integriteten ingått i deras livsvillkor, numera ett legitimt krav att uppnå ett inflytande till fullo i samhället. Detta är krav som utgår från såväl juridiska som humana och moraliska aspekter. Centrala begrepp inom omsorgen har länge varit normalisering och integrering och likheten mellan intellektuellt funktionshindrade och andra i samhället har starkt be- tonats. Denna utveckling har också gett insikten om att uppmärksamma de särskilda svå- righeter som olika individer har utifrån sina specifika funktionshinder. Detta har i sin tur lett till förståelse av betydelsen av att intellektuellt funktionshindrade får möjligheter att formge sina egna liv och vara delaktiga i beslut som berör dem själva. På senare tid har självbestämmande, inflytande och delaktighet blivit nya centrala begrepp inom omsor- gen. På grund av dåliga resurser lever många med intellektuella funktionshinder ännu i ett samhälle där de inte kan eller får de möjligheter som krävs för att vara delaktiga.
Självbestämmande och delaktighet för intellektuellt funktionshindrade är dock inte endast beroende av tillgängliga resurser som till exempel ekonomi. Funktionsnedsätt- ningen i sig, omgivningens attityder och den fysiska miljön är avgörande för den en- skildes möjligheter att själv forma sitt liv. Synen på personer med intellektuella funktionshinder hänger samman med samhällets värderingar. Intellektuellt funktions- hindrade personers inflytande bestäms inom ramen för det samhälle vi lever i och i hög grad av andras värderingar. Livet för intellektuellt funktionshindrade formas i stor ut- sträckning av bristande möjligheter att förändra och påverka livssituationen, svårigheter i frigörelsen från sina föräldrar och personal samt svårigheter att skapa en egen identitet (Nordlund, 1988).
Att kunna gå till ett arbete, få lön, ha arbetskolleger och ha en daglig arbetsrutin är viktiga aspekter som påverkar bland annat personligt värde och hur individer med funk- tionshinder ser på sig själv (Wehman, 1998). Alltför många människor med funktions-
hinder åsidosätts från denna upplevelse. I USA används ett program som heter ”Sup- ported employment” för att integrera personer med olika funktionshinder på arbets- marknaden. ”Supported employment” är inte bara ett program för att arbetsplacera personer med funktionshinder utan också ett rehabiliteringsprogram. Större delen av de som ingår i programmet är personer med intellektuella funktionshinder. Kärnan i pro- grammet ligger i meningsfulla anställningar för individen. Här ingår bland annat integre- ring i arbetsstyrkan, lön som vid en vanlig anställning och möjligheter för funktions- hindrade att göra karriär med tillgång till kvalificerade jobb. Programmet har visat många positiva effekter så som nöjda klienter och arbetsgivare, ekonomisk lönsamhet och en lyckad integrering. Ju mer en individ sågs som en arbetare (inte en arbetare med funktionshinder) desto bättre blev resultatet av arbetet (Wehman, 1998). En viktig aspekt för att ”Supported employment” ska lyckas är att individen och för individen andra viktiga personer involveras i planering och uppsättning av programmet. Klienten ska vara aktiv i sin rehabiliteringsprocess och hänsyn skall tas till klientens egna mål, intressen och behov (Marrone, 1994).
I litteratursökningen hittades inget program som liknar ”Supported employment” i Sverige, men i svensk lagtext återfinns vilka rättigheter människor med intellektuella funktionshinder har. Till socialtjänstlagens (SoL) allmänna mål hör att främja männi- skors aktiva medverkan i samhället. Kommunerna ska främja den enskildes rätt till arbete, bostad och utbildning samt har ansvar för att enskilda personer får en menings- full sysselsättning. LSS (1993:387) är en rättighetslag som ger rättigheter utöver vad som stadgas i SoL och Hälso- och Sjukvårdslagen (HSL) om samhällsstöd (Fub, 1994).
Verksamheten för personer med intellektuella funktionshinder ska enligt LSS främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet. Målet skall vara att den enskilde får möjlighet att leva som andra. Insatserna ska vara varaktiga och samordnade, tillförsäkra goda levnadsvillkor och anpassas till individens individuella behov. En av insatserna i denna lag är; daglig verksamhet för personer i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och/eller utbildning (LSS, 1993:387). Daglig verksamhet ska inte ses som en anställningsform då det inte handlar om ett avlönat arbete och syftet inte är att producera varor eller tjänster. Det är dock bra om verksamheten utformas så att den
kan öka individens förutsättningar att senare få en anställning på den öppna arbets- marknaden. Möjligheten till en sådan anställning bör prövas regelbundet. Varje individ har rätt till att få en individuell plan utformad vilken bör utgå ifrån den enskildes egna mål, intressen och önskemål samt omfatta behov som kan tillgodoses genom insatserna (FUB, 1994). Även FSA (1998) betonar att arbetsterapeutens arbete ska grundas på pati- entens egna önskemål och behov, även i de fall patientens förmåga att uttrycka dessa är reducerad. Arbetsterapeuten ska informera om olika behandlingsmetoder och påbörja behandlingen först när patienten uttryckligen samtyckt. Om en patient inte kan förstå informationen som ges eller är oförmögen att meddela om han vill att behandlingen genomförs skall arbetsterapeuten inhämta samtycke från den person som kan uppfattas som ansvarig för patienten.
Tidemans avhandling som genomfördes mellan åren 1991-1995 visar att det finns brister i hur riktlinjerna i svensk lagtext efterlevs. Enligt Tideman hade mer än hälften av de 407 intellektuellt funktionshindrade som ingick i studien inte något som helst inflytande över sin arbetssituation. Endast 6 % av personerna med intellektuella funktionshinder uppgav 1995 att de själva hade bestämt var och med vad de arbetar och 57 % uppgav att de saknade något som helst inflytande över sin arbetssituation (Tideman, 2000).
Personer med daglig verksamhet arbetar utan lön. De kan dock få habiliteringsersättning från kommunen för sitt arbete. Varje kommun bestämmer själv om någon sådan ersätt- ning ska betalas ut och i vilken storlek ersättningen ska vara. I de två kommuner där denna studie genomfördes betalas 8 kr/timme respektive 30 kr/dag ut i habiliteringser- sättning (arbetsterapeut inom kommunen, personlig kommunikation, 10 januari, 2003)
Flera författare (Tideman, 2000; Wehman, 1998; Mosey, 1986) belyser vikten av arbete för individen i det västerländska samhället. Arbetsterapeutisk litteratur tar upp menings- fullhet i aktiviteter i allmänhet (Fisher, 1998; Kielhofner, 1997; Nelson, 1996; Towns- end et al, 1996) och specifikt i aktiviteten arbete (Kielhofner, 1997; Mosey, 1986;
Christiansen & Baum, 1991). Studier har också gjorts på intellektuellt funktions- hindrades delaktighet i samhället och andra områden (Tideman, 2000; Nordlund, 1988).
Visioner, mål, rättigheter och skyldigheter som berör personer med intellektuella funktionshinder finns i svensk lagtext (1980:620; 1993:387; 1982:763) och inom arbetsterapi finns riktlinjer och visioner för det arbetsterapeutiska arbetet (FSA, 1998;
Kielhofner, 1995; Townsend et al, 1996). Idén till studien uppkom då arbetsterapeut- utbildningen innehåller mycket om dessa riktlinjer, mål och visioner (t.ex. klient- centrerad praxis, autonomi, meningsfulla aktiviteter o.s.v.) vilket skapade en nyfikenhet på om dessa tankar omsätts i verkligheten även för denna klientgrupp? Författarna har inte funnit några arbetsterapeutiska studier om betydelsen av arbete för personer med intellektuella funktionshinder. Eftersom de intellektuellt funktionshindrade är en utsatt grupp i samhället är det viktigt ur ett etiskt perspektiv att de får komma till tals om sin situation. Kunskapen som studien skulle kunna medföra kan vara till hjälp vid arbetet med denna klientgrupp. Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för betyd- elsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktionshinder.
METOD
Design
Med utgångspunkt i studiens syfte som var att undersöka betydelsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktionshinder, genomfördes en kvalitativ studie med intervjuer och observationer. Dessa metoder möjliggjorde för deltagarna att berätta om sina erfarenheter och för författarna att studera deltagarna i den miljö där aktiviteten arbete utfördes. Enligt Patel & Tebelius (1987) används kvalitativa metoder när syftet med forskningen är att utforska och beskriva under vilka förhållanden människor lever så som de själva erfarit det. Kvale (1997) beskriver den kvalitativa intervjun som en kraftfull metod för att fånga erfarenheter och innebörder ur personernas vardagliga värld, eftersom de genom intervju kan förmedla sin situation till andra ur ett eget per- spektiv med egna ord.
För att komplettera intervjuerna, med syftet att få ett rikare innehåll i data, genomförde författarna observationer av deltagarna. Enligt Patel & Davidson (1991) är observationer
användbara vid insamling av information som berör skeenden och beteenden såsom fysiska handlingar, relationer mellan individer, känslouttryck och liknande i naturliga situationer. Observationerna verifierade och gav en ökad förståelse för det som fram- kommit i intervjuerna. Enligt Carlsson (1991) ökar trovärdigheten då en kvalitativ inter- vju jämförs med det observerade. I observationen är det möjligt att studera och fråga om det som framkommit i intervjun och på så sätt få en tydligare bild av situationen.
Undersökningspersoner
I denna studie intervjuades och observerades sex personer med lindriga intellektuella funktionshinder (C-stadiet). Deltagarna kom från två olika kommuner i norra Sverige och åldern varierade mellan 22-50 år. Kriterierna för urvalet av deltagare var att de skulle ha intellektuella funktionshinder samt ha sin dagliga verksamhet på en öppen arbetsplats. Deltagarna skulle även kunna kommunicera verbalt på ett adekvat sätt för att kunna delta i intervjun. Det fanns också en önskan om att deltagarna skulle ha olika typer av sysselsättning, det vill säga deltagarna skulle representera olika arbetsplatser.
Material
Intervjuer och observationer genomfördes på deltagarnas arbetsplats. Följande huvud- frågor ställdes vid intervjuerna:
• Berätta om en dag på arbetet.
• Berätta om hur Du fick det här arbetet.
• Berätta vilken betydelse arbetet har för Dig.
Utifrån deltagarnas berättelser ställdes olika följdfrågor för att få en tydlighet i det som berättades. Intervjuerna varierade mellan 20 och 40 minuter och spelades in på band.
Intervjuerna skrevs sedan ned ordagrant. Observationerna var ostrukturerade och ut- fördes under arbetets gång samt under fikaraster. Författarna försökte få ett helhets- intryck av deltagarnas arbetssituation och studerade bl.a. vad deltagarna gjorde, hur de utförde sina sysslor, känslouttryck och interaktionen med andra individer. Tiden för observationerna varierade mellan 1 och 3,5 timme och anteckningar fördes kontinuerligt av båda författarna.
Procedur
Förfrågan skickades till en arbetsterapeut och en annan person som arbetade som arbets- anpassare åt intellektuellt funktionshindrade personer om att förmedla kontakt med undersökningspersoner för intervju och observation (bilaga 1). I samband med denna förfrågan bifogades även ett missivbrev att förmedla till deltagarna i studien (bilaga 2).
Arbetsanpassaren och arbetsterapeuten meddelade sedan att sex personer visat intresse att delta. Detta innebar att arbetsanpassaren och arbetsterapeuten valde ut deltagarna utefter de uppställda kriterierna. Författarna tog därefter kontakt med fyra av de sex deltagarna och bestämde tid för intervju. Båda författarna medverkade vid intervjuerna.
Efter avslutad intervju bestämdes en tid då författarna skulle återkomma för att vara med några timmar under en arbetsdag och göra observation av deltagarna. Deltagarna infor- merades om hur observationen skulle gå till, d.v.s. författarna skulle hålla sig i bak- grunden och inte påverka arbetets gång.
De övriga två deltagarna bestämde arbetsterapeuten tid med för intervju och observation.
Hos dessa personer genomfördes intervju och observation vid samma tillfälle, vilket berodde på att deltagarna själv hade önskat ett sådant tillvägagångssätt. Vid en av dessa intervjuer deltog även arbetsterapeuten efter önskemål från deltagaren.
Analys av data
Dataanalysen skedde med hjälp av innehållsanalys vilket är en process för att identifiera, koda och kategorisera de huvudsakliga mönstren som finns i data (Patton 1990). Materi- alet lästes först igenom för att få ett helhetsintryck. Sedan gjordes kodningen genom att data lästes igenom en gång till och information som var relevant för syftet ströks under, samt att kommentarer skrevs i marginalen. För att få ett tillförlitligt resultat användes interbedömarreliabilitet, d.v.s. båda författarna kodade materialet var för sig. Därefter jämförde författarna kodningen med varandra för att se om liknande eller samma kodning uppstått. Författarna konstaterade att samstämmigheten var hög, ibland använ- des dock olika kodord men innebörden var den samma. Analysen fortskred med en kate- gorisering genom att författarna letade efter återkommande teman i det kodade mate-
rialet. Dessa teman gav ett mönster som sorterades in i kategorier. Kategorierna bedöm- des sedan utefter i vilken utsträckning data som finns inom varje kategori hänger ihop på ett meningsfullt sätt samt i vilken utsträckning skillnader mellan kategorierna är uppen- bar och klar. Analysen resulterade i en huvudkategori som benämns; ”Bekräftelse på arbetet stärker identiteten” och tre underkategorier; ”Arbetet ger dagarna ett menings- fullt innehåll”, ”Att träffa folk är viktigt” och ” Att arbeta med något roligt gör att arbetet blir meningsfullt”. För att validera och tydliggöra resultatet valdes citat ut ge- mensamt av författarna. För att inte avslöja deltagarnas identitet gjordes små föränd- ringar i tidsangivelser i vissa citat. Förändringarna gjordes dock enbart där dessa variabler inte påverkade resultatet.
ETISKA ÖVERVÄGANDEN
Innan studien påbörjades prövades projektplanen i forskningsetikkommittén vid Institu- tionen för hälsovetenskap, Luleå tekniska universitet. Deltagarna informerades om vad medverkan i studien innebar och samtycke inhämtades. All data har behandlats konfi- dentiellt. Det fanns en liten risk att personerna skulle uppleva intervjun och observatio- nen som ett integritetsintrång. I intervjuerna minimerades denna risk genom öppna frågor, vilket innebar att deltagarna gavs stor möjlighet att själva styra innehållet inom det område som behandlades. Språknivån anpassades efter deltagarnas nivå. I observa- tionerna minimerades risken för integritetsintrång genom ett förhållningssätt där deltagarna själva bestämde vad författarna tilläts delta i. Författarna var kända för deltagarna d.v.s. författarna hade etablerat en relation med deltagarna innan observatio- nerna och deltagarna var informerade om att de skulle bli observerade. Information gavs om att deltagandet var frivilligt och kunde avbrytas när som helst om personen så önskade. Valet att vända sig till personer med intellektuella funktionshinder och intervjua dem grundade sig på att vi ansåg detta vara den bästa vägen att gå för att få svar på frågeställningen. Att inte låta dessa personer själva berätta vad de tycker skulle också kunna vara kränkande. Den etiska bedömningen var att med ett försiktigt tillvägagångssätt skulle riskerna vara mycket små och övervägas med vinsterna i studien.
RESULTAT
Analysen av data resulterade i en huvudkategori med namnet; Bekräftelse på arbetet stärker identiteten samt tre underkategorier med rubrikerna; Arbetet ger dagarna ett meningsfullt innehåll; Att träffa folk är viktigt och Att arbeta med något roligt gör att arbetet blir meningsfullt. Dessa underkategorier beskriver aspekter i arbetet som värde- rades högt av deltagarna och som bidrog till att uppnå en identitet.
Bekräftelse på arbetet stärker identiteten
I denna huvudkategori presenteras det huvudsakliga resultatet som framkom i studien vilket var att deltagarna genom sitt arbete fick betydelsefull bekräftelse som formade en identitet.
Samtliga berättade med stolthet att de fick mycket beröm för arbetet de utförde och de kände att arbetskamraterna hade förtroende för dem. Att kunna berätta om arbetet hemma och för vänner, känna sig stolt över yrkesrollen och på så vis bli bekräftad och känna sig behövd hade stor betydelse för deltagarna. Även de som i övrigt var något få- ordiga blev engagerade och berättade ivrigt när de kom in på händelser från arbetet.
Någon berättade med inlevelse om en arbetsolycka, medan någon annan stolt visade foton från temadagar som genomförts på arbetsplatsen de senaste åren. Det verkade vara konkret och enkelt att prata om olika händelser och människor från arbetet, kropps- språket visade tydligt inlevelsen i berättelserna.
Att få ansvar och känna andras tillit var en viktig del i arbetet för samtliga deltagare.
Flera berättade om ansvarsfulla uppgifter de blivit tilldelade som t.ex. att sätta in pengar på banken, hämta paket och handla. Deltagarna berättade vidare att om de gjorde något fel så kunde de få kritik men att den mesta feedback de fick var positiv, vilket ytterligare bekräftade att de var betydelsefulla personer på arbetet. Vilken betydelse arbetet hade för deltagarna kan speglas med citatet;
”för nåt år sen fick jag ju dagens ros i tidningen, för att jag ställer upp och för allt det som jag gör. Dom litar ju på mig."
Det är tydligt att arbetet hade betydelse för deltagarnas identitet och självförtroende. På vilka sätt arbetet skapade denna betydelse för deltagarna påverkades av olika faktorer som nedan presenteras i tre underkategorier.
Arbetet ger dagarna ett meningsfullt innehåll
I denna underkategori beskrivs betydelsen av att ha något att göra som fyller dagarna, vilket var viktigt för alla deltagarna. Samtliga deltagare berättade om att de hade varie- rande arbetsuppgifter, lagom att göra och tyckte de hade ett omväxlande jobb. Exempel på sysslor deltagarna utförde var att handla, gå på posten och städa. Arbetsuppgifterna upplevdes som meningsfulla och som att något viktigt utfördes. Vid observationerna visade det sig att vissa av deltagarna utförde samma sysslor som de övriga på arbetet medan andra hade skapade sysslor som syftade mer till sysselsättning än till att bidra i arbetet, t.ex. springa ärenden eller göra fika. I intervjuerna bekräftades att alla dessa sysslor var lika meningsfulla. En av deltagarna sade;
”Onsdagar är ju kul, för då gör jag fikat åt alla mina kollegor. Jag till och med går och handlar och så. De gör sitt jobb och jag gör mitt!”
I observationerna visade det sig att alla deltagarna vara flitiga och engagerade. Mål- inriktat utförde de sina sysslor och visade sig vara relativt självständiga i sitt arbete.
Många utförde arbetsuppgifter ensamma. Flera av deltagarna berättade att om de någon gång inte hade någonting att göra så sökte de upp någon arbetsuppgift, t.ex. sopa golven.
Det upplevdes som positivt att ha mycket att göra men ändå ville de flesta kunna be- stämma arbetstakten själv och undvika stress. En av deltagarna beskrev betydelsen av att vara sysselsatt enligt följande;
"Man måste ju ha någonting att göra, för det går ju inte annars. Så att man gör någonting, så att man blir trött om kvällarna så man kan somna.”
Arbetet hade även inverkan på hur fritiden uppskattades. Flera av deltagarna berättade att de under någon period hade varit arbetslös vilket samtliga upplevde som något
mycket negativt. De ansåg att det var tråkigt att gå hemma och inte ha något att göra.
"Det är ve och fasa" sade en av deltagarna. Då deltagarna nu hade sysselsättning måndag till fredag tyckte samtliga att det var skönt att vara ledig på helger och semestrar. De uppskattade då att kunna ta det lugnt, sova ut och ha lite fritid, men det fanns de som även skapat sig en arbetssyssla på fritiden som att sälja bingolotter eller tidningar.
Samtliga deltagare ansåg att det var viktigt att ha något meningsfullt att göra vilket gav en struktur i vardagen. Alla tyckte att de utförde något viktigt på arbetet.
Att träffa folk är viktigt
Deltagarnas åsikter om betydelsen av den sociala gemenskapen beskrivs i denna under- kategori. För samtliga deltagare bidrog den sociala gemenskapen till en ökad betydelse av arbetet.
I intervjuerna framkom att den sociala gemenskapen var god på samtliga arbetsplatser som besöktes, vilket bekräftades i observationerna genom att en skämtsam jargong och lättsam stämning iakttogs. Flera deltagare värdesatte en skämtsam stämning på arbets- platsen och säger att det skulle vara tråkigt om de inte kunde skratta på jobbet. Alla deltagare trivdes med sina arbetskamrater och ansåg att detta hade en stor betydelse för arbetet. De fanns de som tyckte att den sociala gemenskapen på arbetet var det allra viktigaste och värderade den högre än arbetsuppgifterna i sig;
"gemenskapen och att träffa folk, det är det bästa.
Varje människa måste träffa folk."
Att bli medräknad som en i gänget gav betydelsefull bekräftelse för deltagarna. Detta skedde på olika sätt. De deltagare som hade god arbetsförmåga utförde samma sysslor som andra och blev tilltalade på samma sätt, d.v.s. ingen särbehandling förekom, medan de med lite svårare intellektuella funktionshinder gjordes delaktiga i aktiviteter och diskussioner genom bl.a. uppmuntran och skapade arbetsuppgifter. I intervjuerna berät- tade samtliga deltagare att de kände delaktighet på arbetet, detta trots att observationerna
visade att några av deltagarna under längre perioder endast satt med i bakgrunden. Del- tagarnas sätt att ta initiativ till att hjälpa till och deras engagerade kroppsspråk bekräf- tade dock att delaktighet upplevdes även i dessa situationer.
Mötena i arbetet har för de flesta deltagarna skapat en bekantskapskrets även utanför arbetet. Även om de inte direkt umgås med folk de träffat på arbetet så berättar flera om hur de numera ofta stöter på folk som de känner igen som de tidigare inte visste vilka de var. Det upplevdes som roligt att heja på någon och småprata med människor på staden eller i mataffären. En av deltagarna berättade;
"för när jag började då kände jag inte så mycket folk som jag gör nu, på firmor och så. Jo nu när man träffar dem på stan då känner man igen dem och hejar"
Att arbeta med något roligt gör att arbetet blir meningsfullt
I denna underkategori beskrivs hur arbetets betydelse påverkas av deltagarnas intressen.
De flesta deltagarna hade ett intresse som sammanföll med arbetsuppgifterna, exempel- vis musik, fordon och djur. Att arbeta med något roligt och intressant gav en ökad betydelse av arbetet för deltagarna. De flesta hade tidigare jobbat på en skyddad arbets- plats, såsom SAVO och Samhall, men inte trivts där. De uttryckte sitt missnöje över dessa arbetsplatser på grund av olika orsaker, t.ex. upplevde någon stress medan andra tyckte att de hade för lite att göra och att arbetsuppgifterna var tråkiga. Även orättvisa nämndes som en anledning till missnöje och då i form av särbehandling. Det hade hänt att missnöjet medfört att någon sagt upp sig och någon annan hade t.o.m. avvikit från sin arbetsplats.
Samtliga hade själva önskat att komma till arbetsplatserna de nu arbetade på och alla utryckte även att de i viss mån fick vara med och bestämma över sina arbetsuppgifter och arbetstider. Vidare sade alla att de nu var nöjda med sina arbetssituationer och kunde inte komma på något som de skulle vilja ändra på. Samtliga sade att de ville stanna på arbetsplatsen. Följande citat visar exempel på att deltagarna hade roligt på arbetet:
”Nu i vår ska vi sätta upp en musikal, jag går bara och längtar!”
Flera av deltagarna berättade också om olika utvecklingsmöjligheter som arbetet med- förde. Någon berättade om att han fick gå datakurs på arbetstid vilket han tyckte var roligt. Några andra berättade om hur arbetssituationen i sig var utvecklande. En av del- tagarna som arbetade med djur uttryckte sig enligt följande;
"Jag mognar och lär mig mycket på arbetet. Det är intressant."
DISKUSSION
Syftet med denna studie var att få en ökad förståelse för betydelsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktionshinder. Analys av data visade att arbetet hade stor betydelse för att bli bekräftad och olika aspekter i arbetet stärkte identiteten för del- tagarna. Att utföra något betydelsefullt och intressant under dagarna, att känna infly- tande, att bli socialt bekräftad och respekterad samt ha något att berätta om för vänner och bekanta visade sig vara viktiga faktorer som låg till grund för identiteten för delta- garna i studien. Genom att en yrkesroll utvecklades stärktes också samhällsidentiteten där upplevelsen att vara någon och känslan av att kunna påverka ökade. Nordlund (1998) beskriver att individer med intellektuella funktionshinder har svårt att skapa sig en egen identitet. Flera faktorer såsom samhällets värderingar, den fysiska och den sociala miljön bidrar till hur individen ser på sig själv samt hur andra ser på henne (Nordlund, 1988; Tideman, 2000; Mosey, 1986). I denna studie framkom det att delta- garnas arbete i hög grad bidrog till att skapa en egen identitet. Detta visar på att arbets- situationen är viktig för personer med intellektuella funktionshinder för att möjliggöra skapandet av en egen identitet där ”jaget” stärks. Enligt Mosey (1986) är arbetet viktigt för självförtroendet och ger individen en yrkesroll som också avspeglar sig på andra roller i samhället. Att vara en arbetare är en viktig del av identiteten, vilket Mosey betonar.
Diskussioner om identitet har aktualiserats i senare arbetsterapeutisk litteratur.
Kielhofner (2002) tar upp begreppet ”occupational identity” som innehåller; tro på sin egen kapacitet, ens intressen, ansvarsområden, roller, rutiner, framtidstro, värderingar samt upplevelser av ens omgivande miljö. Kielhofner menar vidare att det är individens tidigare, nuvarande och framtida erfarenheter som formar denna ”occupational identity”.
Flera av de aspekter som Kielhofner nämner som ingående delar av ”occupational identity” kunde urskiljas i deltagarnas berättelser och vid observationerna. T.ex. hade deltagarna egna ansvarsområden, de fick en yrkesroll, fasta rutiner och blev delaktig i en social omgivning. Detta stärker resultatet ytterligare i studien, d.v.s. att deltagarnas erfarenheter av arbetet var viktiga för identiteten.
Att kunna gå till ett arbete, få lön, ha arbetskollegor och en daglig arbetsrutin är enligt Wehman (1998) viktiga aspekter som påverkar personligt värde och hur individer med funktionshinder ser på sig själva. Detta kan jämföras med denna studie där resultatet visade att social gemenskap (jmf det Wehman benämner att ha arbetskollegor) och att arbetet ger dagarna en struktur (daglig arbetsrutin) framkommer som huvudsakliga aspekter för betydelsen av arbetet och bidrog starkt till hur deltagarna såg på sig själva.
Deltagarna blev väl bemötta och medräknade som en i ”gänget” vilket uppfattades som mycket betydelsefullt. Kan det vara så att den sociala gemenskapen på arbetet är extra viktig för personer med intellektuella funktionshinder? Detta med tanke på vad tidigare studier visat, t.ex. fann Nordlund (1988) att skapande av ett socialt nätverk är avgörande för en lyckad integrering i samhället, vilket ofta kan vara svårt för personer med intel- lektuella funktionshinder.
Ytterligare ett mönster som kunde urskiljas från deltagarnas berättelser var att del- tagarnas intressen överensstämde med arbetet. Ersättningen för arbetet som utfördes var 8 kr/h eller 30 kr/dag. Mosey (1986) beskriver att lönen är en av de viktigaste faktorerna till att människan arbetar och för att vara tillfredsställd med sitt arbete. Ingen av del- tagarna i denna studie nämnde dock att ersättningen hade någon betydelse för arbetet.
För att behålla arbetsmotivationen när arbetet inte ger någon lön är det kanske extra
viktigt att arbeta med något som upplevs som roligt och intressant.
Observationen visade att några av deltagarna hade skapade sysslor och utförde inte ett jobb som producerade varor eller tjänster men detta är heller inte meningen. Enligt LSS (1993:387) ska daglig verksamhet ses som sysselsättning och inte ett produktivt arbete.
Alla upplevde dock att sysslorna var meningsfulla. Enligt Kielhofner (1997) är känsla av meningsfullhet alltid individuell och kan variera kraftigt. Kielhofner menar vidare att om inte önskade aktiviteter kan utföras kan detta få negativa konsekvenser. Deltagarna i denna studie hade upplevt dessa negativa konsekvenser vid arbetslöshet och i tidigare jobb där de inte trivdes. I deltagarnas berättelser framkom det bl.a. att det blev svårt att fylla tiden med något meningsfullt, något som Kielhofner beskriver som en möjlig kon- sekvens av att uteslutas från aktiviteter. Resultatet på studien stämmer överens med det Christiansen och Baum (1991) kommit fram till att arbetsuppgifter som inte ger någon stimulans eller utmaning samt stress och bristande inflytande kan påverka individerna negativt. Flera deltagare berättade att på tidigare arbetsplatser hade bl.a. stress och trå- kiga arbetsuppgifter gjort att de känt sig missnöjda med sitt dåvarande arbete. Samtliga deltagare berättade att de nu hade ett jobb som de trivdes med. Enligt Kielhofner (1997) hör identiteten ihop med aktiviteter som utförs och i denna studie framkom det tydligt att arbetet har haft stor betydelse för deltagarnas identitet.
I motsats till vad tidigare studier visat (Nordlund, 1998; Tideman, 2000) upplevde alla deltagarna att de hade ett visst inflytande över sin arbetssituation samt att de själva varit delaktiga i valet av arbetsplats. Detta stämmer överens med vad som står skrivet i svensk lagtext (LSS 1993:387) och arbetsterapeutisk litteratur (FSA, 1998; Townsend et al, 1996) d.v.s. att den enskildes intressen och behov skall beaktas och tillgodoses.
Deltagarna upplevde sina arbetsuppgifter som meningsfulla och arbetet hade en stor betydelse för hela deras livssituation. Enligt Kielhofner (1997) är meningsfull syssel- sättning väsentligt för god hälsa och Townsend et al (1996) menar att det är större möjlighet att aktiviteter är meningsfulla om individen har inflytande över sin situation. I USA har programmet ”Supported employment”, där kärnan ligger i en meningsfull anställning för individen, visat flera positiva effekter. I detta program tillåts varje individ
ha eget inflytande och hänsyn tas till individens intressen, mål och behov (Wehman, 1998). Detta kan liknas vid arbetsterapeutiska teorier och stöder resultatet i denna studie.
Det verkar som om ett klientcentrerat perspektiv är en förutsättning för att skapa en lyckad arbetssituation för personer med intellektuella funktionshinder där integrering i samhället uppnås och personen kan känna sig bekräftad som individ.
Metoddiskussion
Syftet med denna studie, att få en ökad förståelse för betydelsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktionshinder, har uppnåtts. Antalet deltagare i studien (sex) gav ett material som vi kunde urskilja tydliga mönster ur, men naturligtvis var det ett alltför litet antal för att kunna dra några generella slutsatser. Eftersom alla deltagarna hade liknande erfarenheter och åsikter tror vi dock att kunskapen som framkommit genom studien är överförfar, d.v.s. det kan vara nyttig kunskap att ha med sig i arbete med intellektuellt funktionshindrade personer.
Deltagarna valdes ut av en arbetsanpassare och en arbetsterapeut utefter de angivna kriterierna. Det kan ha varit så att urvalet ej gjordes slumpmässigt utan att det blev ett selektivt urval där det medvetet valdes ut deltagare som var nöjda och det fungerade bra för. Hur har detta i så fall påverkat studien och hur kunde det gjorts annorlunda? Det kan kanske ha medfört att resultatet fått en positivare karaktär än om författarna slump- mässigt hade valt ut deltagare ur ett större urval, vilket kan vara en begränsning i studien.
Ytterligare begränsningar i studien är att resultatet kan ha påverkats om deltagarna känt att de ville vara till lags och visa upp en positiv bild av sin arbetssituation samt bemöta författarna väl. Vid observationstillfällena hände det t.ex. att deltagarna satte sig till- sammans med författarna vid fikapauser. Fler och längre observationer kunde ha gett författarna ett rikare material samt stärkt validiteten ytterligare.
Vid en av intervjuerna deltog även ansvarig arbetsterapeut efter önskemål från deltaga- ren, vilket kan ha påverkat resultatet då deltagaren kan ha känt det svårt att berätta hur
en situation upplevts. Även författarna kände att de inte fick samma utrymme som med övriga deltagare att kunna föra en öppen dialog, då arbetsterapeuten varit involverad i mycket av det som berördes under intervjun, t.ex. hur deltagaren fått sitt jobb och vilka sysslor hon utförde. Det hände även att arbetsterapeuten svarade åt deltagaren och när detta skedde försökte författarna få deltagarens upplevelse av situationen genom att uppmana henne att själv berätta. Vår bedömning är dock att detta inte har påverkat hel- heten av resultatet eftersom det bara handlar om en intervjusituation.
Öppna frågor användes för att författarnas förförståelse inte skulle påverka resultatet, på så sätt ökade validiteten, i enlighet med Kvale (1997). Av de tre övergripande frågorna som ställdes visade sig två vara bra, de var enkla att förstå samt gav relevanta svar. Den tredje frågan, ”vilken betydelse har arbetet för dig?”, visade sig vara svårare. Därför försökte författarna utveckla frågeställningen genom att vara mer konkret d.v.s. frågan förtydligades genom att deltagarna ombads berätta om vad de tyckte om sitt arbete och om hur de upplevt perioder då de inte haft något arbete. Deltagarnas intellektuella funktionshinder bidrog till att vissa av dem var ganska fåordiga, vilket medförde att intervjuerna gav olika rikt material. Behov av följdfrågor fanns vid alla intervjutillfälle.
P.g.a. okunskap hände det att författarna ställde ledande frågor men bedömningen av dessa är att det inte har påverkat validiteten då frågorna oftast handlade om någonting deltagarna själva hade börjat berätta om.
Till studiens styrkor kan nämnas att båda författarna deltog vid intervjuerna och båda hade lika stor delaktighet i intervjuerna. För att inte missa viktig information spelades intervjuerna även in på band. Att båda författarna deltog vid intervjuerna och att inter- vjuerna spelades in på band kan ha ingett en känsla av underläge för deltagarna, vilket kan ha medfört mindre fylliga svar. Risken att få mindre fylliga svar ställdes i för- hållande till att missa viktig information om ingen bandspelare används och/eller endast en hade intervjuat. Vårat tillvägagångssätt fungerade bra genom att vi kunde hjälpas åt att ställa följdfrågor och fick ett tillräckligt rikt material som gav svar på vår frågeställning. Valet av observation som metod i denna studie var för att bekräfta och jämföra saker som framkommit i intervjuerna i enlighet med Carlsson (1991), samt för
att berika materialet med ytterligare information om betydelsen av arbete. Materialet från observationerna varierade i mängd men metoden gav värdefull information och var ett bra komplement till intervjuerna. Vid observationerna deltog också båda författarna och anteckningar fördes oberoende av varandra. Metoden att göra anteckningar var för sig valdes för att öka möjligheten att få en helhetsbild av deltagarnas arbetssituation. När anteckningarna jämfördes hade de en hög överensstämmelse vilket enligt Patton (1990) stärker reliabiliteten.
Analys av data skedde utifrån Patton (1990) som menar att studiens reliabilitet ökar om flera personer analyserar materialet oberoende av varandra. Allt insamlat material analy- serades noga och för att öka reliabiliteten kodade båda författarna materialet var för sig.
Författarnas kodningar och förslag på kategorier överensstämde väl, vilket stärker tro- värdigheten på resultatet i studien. Något som kunde ha ökat validiteten ytterligare är om deltagarna läst igenom resultatet och verifierat detta.
Studien godkändes av en forskningsetikgrupp på Institutionen för hälsovetenskap, Luleå Tekniska Universitet innan den påbörjades. Författarna uppfattade inte att deltagarna upplevde något obehag genom sin medverkan i studien. Denna uppfattning grundade sig på att alla var tillmötesgående och stolta över att få visa upp sitt arbete. Samtliga deltagare välkomnade oss tillbaka om något var oklart. Efter att ha gjort vissa ändringar i några av citaten har konfidentialiteten säkrats.
Förslag till fortsatt forskning
Syftet med denna studie uppnåddes och resultatet visade att arbetet hade stor betydelse för att bli bekräftad och olika aspekter i arbetet stärkte identiteten för deltagarna. Fort- farande finns dock bristande kunskap inom området, varför författarna uppmanar till fortsatt forskning. Ett intressant område att undersöka skulle kunna vara arbetsgivarnas attityder och erfarenheter av att arbeta med personer med intellektuella funktionshinder.
Detta med tanke på arbetsgivarnas betydelse för att skapa möjligheter för intellektuellt funktionshindrade personer att komma ut på en öppen arbetsplats. I denna studie visade
det sig också att deltagarna hade dåliga erfarenheter av arbete på skyddade arbetsplatser, vilket vore intressant att forska vidare om för att få kunskap om vad orsaken till detta kan vara.
TILLKÄNNAGIVANDE
Ett stort tack till alla deltagarna i studien, som gjort detta examensarbete möjligt. Vi vill även tacka de som hjälpt oss att hitta deltagare till studien och naturligtvis rikta ett tack till vår handledare Lisa Skär för all den hjälp vi fått under arbetets gång.
REFERENSER:
Carlsson, B. (1991). Kvalitativa forskningsmetoder. Falköping: Almqvist & Wiksell.
Christiansen, C. & Baum, C. (Eds.). (1991). Occupational therapy. Overcoming human performance deficits. New York: Slack.
Fisher, A-G. (1998). Uniting practice and theory in an occupational framework. Ameri- can journal of occupational therapy, 52(7), 509-521.
Fred-Härenstam, G. (1988). Grundläggande tankar om arbetsterapi hos yrkes- verksamma arbetsterapeuter. Nacka: Globalt företagstryck.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (1998). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka:
Globalt företagstryck AB.
Kielhofner, G. (1997). Conceptual Foundations of Occupational Therapy. Philadelphia:
FA Davis Company.
Kielhofner, G. (2002). Model of Human Occupation: Theory and application.
Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur.
Marrone, J. & Gold, M. (1994). Supported employment for people with mental illness:
myths & facts. Journal of rehabilitation, 60(4), 38-47.
Mosey, A-C. (1986). Psychosocial components of occupational therapy. Philadelphia:
Lippincott-Raven.
Nelson, D-L. (1996). Therapeutic occupation: A definition. American journal of occupational therapy, 50(10), 775-782.
Nordlund, C-M. (1998). Ett eget liv. Borås: Centraltryckeriet AB.
Patel, R. & Tebelius, U. (1987). Grundbok i forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur.
Patton, M-Q. (1990). Qualitative evaluation and reasearch methods. Newbury Park:
Sage Publications
Riksförbundet FUB (1994). LSS och utvecklingsstördas rätt. Täby: Larsons förlag.
Riksförbundet FUB (1986). Samhället och den utvecklingsstörde. Täby: Larsons förlag.
SFS 1980:620. Socialtjänstlagen. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 1982:763. Hälso- och Sjukvårdslagen. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 1993:387. Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade. Stockholm:
Socialdepartementet.
Tideman, M. (2000). Normalisering och kategorisering. Lund: Studentlitteratur.
Townsend, E., Stanton, S., Law, M., Palatajok, H., Baptiste, S., Thompson-Franson, T., Kramer, C., Swedlove, F., Brintnell, S., & Campanile, L. (1997). Enabling
Occupation: An Occupational Therapy Perspective. Ottawa: CAOT Publications ACE.
Wehman, P., Revell, G. & Kregel, J. (1998). Supported employment: a decade of rapid growth and impact. American rehabilitation, 24(1), 31-43.
Förfrågan om förmedling av undersökningspersoner till vår studie
Arbete är viktigt för alla människors livskvalitet och delaktighet i samhället. Daglig verksamhet ska bl.a. främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för funktionshindrade personer. Vi genomför en studie om betydelsen av aktiviteten arbete för personer med intellektuella funktionshinder.
Vi avser att observera och intervjua 4 personer med intellektuella funktionshinder som har sin dagliga verksamhet på den öppna arbetsmarknaden. Först genomförs en intervju som sedan kommer att kompletteras med observation där vi följer med personerna under några timmar på arbetet för att få ett rikare material till studien.
Vår undran till Dig är om Du har möjlighet att hjälpa oss att välja ut och förmedla kontakt med lämpliga personer. Personerna ska kunna kommunicera verbalt på ett adekvat sätt och vi har en önskan om att personerna ska ha olika former av
sysselsättning.
Vi bifogar ett brev som innehåller information och förfrågan till undersökningspersoner.
Om personer tillfrågas som inte kan läsa är det viktigt att de ändå får informationen som finns i brevet. Detta för att undersökningspersonerna ska kunna ta ställning till om de vill delta i studien eller ej.
Den färdiga studien, som kommer att utgöra vårt examensarbete i arbetsterapi på 10 poäng, kommer att finnas på Institutionen för hälsovetenskap, höstterminen 2003.
Vi kommer att kontakta Dig på telefon ca en vecka efter det att Du erhållit detta brev för att höra om intresse finns att hjälpa oss.
Om Du har några frågor är Du välkommen att kontakta oss på telefon eller via e-mail.
Med vänliga hälsningar
Paul Sjöblom 0921-51202 Marie Fogel 0921-15262, 0730-278021 pausjo-0@student.luth.se marfog-0@student.luth.se
Studien utförs under handledning av Lisa Skär, doktorand vid Institutionen för hälsovetenskap, Boden. Hedenbrovägen, 961 36 Boden
Förfrågan om medverkan i studie
Hej!
Vi är två arbetsterapeut-studenter vid Institutionen för hälsovetenskap i Boden. Vi har valt att skriva vårt examensarbete om betydelsen av arbete för personer som i sin dagliga verksamhet utför ett arbete.
Om du vill delta i denna studie kommer vi att intervjua dig i cirka 45 minuter och då ställa frågor som:
• Berätta om en dag på arbetet
• Berätta om hur du fick det här arbetet
• Berätta vilken betydelse arbetet har för dig Ytterliggare frågor kommer också att ställas.
Vid ett senare tillfälle kommer en av oss att komma tillbaka för att följa med dig några timmar under en dag på arbetet.
Det som sägs i intervjun kommer att spelas in på band och sedan skrivas ner. Personliga uppgifter som t.ex. ditt namn skrivs inte ut. Vi som genomför studien är de enda som kommer att veta vad just du har berättat. Det samma gäller det vi ser under dagen på arbetet. Det är frivilligt för dig att vara med i studien och om du ångrar dig kan du kan när som helst avbryta ditt deltagande.
Den färdiga studien kommer att finnas på Institutionen för hälsovetenskap, höstterminen 2003.
Vi kommer att ringa dig ca en vecka efter det att du fått detta brev för att höra om intresse finns att delta i studien. Om du vill vara med så kommer vi överens om en tid då en av oss får besöka dig på ditt arbete.
Om du har några frågor är du välkommen att kontakta oss på telefon eller via e-mail.
Med vänliga hälsningar
Paul Sjöblom Marie Fogel
0921-51202, 0921-15262, 0730-278021,
pausjo-0@student.luth.se marfog-0@student.luth.se
