En kvantitativ analys av könsfördelningen i Sveriges kommuner Mansöverskottet i Sverige UPPSATSER:

UPPSATSER:

Kulturgeografiska institutionen

Mansöverskottet i Sverige

En kvantitativ analys av könsfördelningen i Sveriges

kommuner

ABSTRACT

Wilson, A. 2019 Mansöverskottet i Sverige

En kvantitativ analys av könsfördelningen i Sveriges kommuner Kulturgeografiska institutionen, Uppsatser, Uppsala universitet.

Med en kvantitativ metod analyserar uppsatsen det växande mansöverskottet i Sveriges kommuner.

Kommunerna delas in i nio grupper efter SKL:s kommunindelning, för att de regionala skillnaderna i landet ska bli synliga. Uppsatsen undersöker åldersgruppen 15 till 24 åringar från 2000 till 2018 utifrån

befolkningsstatistik från SCB. Syftet är sprunget ur den ökade debatten om ojämn könsbalans efter flyktingkrisen 2015 i Sverige och ämnar därför undersöka hur mycket inrikes flyttningar respektive utrikes migration bidrar till det växande mansöverskottet. Uppsatsen inleds med en bakgrund till ämnet över hur könsbalansen har varit historiskt i befolkningen, samt vilka konsekvenser det har medfört i Sverige och i andra länder. Sedan följer en litteraturöversikt över tidigare forskningen på de tre faktorer som påverkar könsbalansen. Dessa är invandring, inrikes flyttningar och livslängd. Resultatet utgår sedan från att det finns ett naturligt och ett onaturligt mansöverskott, detta eftersom det finns ett naturligt mansöverskott då det föds fler pojkar biologiskt sett. Sammanfattningsvis landar resultatet i att det finns regionala skillnader i kommuntyperna. Mansöverskottet är växande i alla kommuntyper, men de växer olika mycket och påverkas av män och kvinnors flyttningsmönster på olika sätt.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. INLEDNING………...1

1.1 Syfte och frågeställningar………2

1.2 Avgränsningar……….3

1.3 Disposition………..3

2. BAKGRUND………..3

2.1 Historisk perspektiv ………..3

2.2 Konsekvenser ………5

3. TEORIDEL OCH LITTERATURÖVERSIKT………..6

3.1 Flyttningsmönster för män och kvinnor……….6

3.2 Invandring ……….8

3.3 Förväntad livslängd mellan könen……….9

4. METOD……….9

4.1 Kvantitativ metod……….10

4.2 Reliabilitet och Validitet………..10

4.3 Genomförande………...10

5. RESULTAT………..12

5.1 Könsobalansen nationellt………..12

5.2 Reagional könsobalans………..14

6. DISKUSSION OCH SLUTSATSER………23

1

1. INLEDNING

När Sveriges könsfördelning gick över från fler kvinnor i den totala befolkningen till ett mansöverskott 2015, började svenska dagstidningar rapportera om den demografiska

förändringen (SCB, 2016a). Rapporteringen fokuserade mycket på hur flyktingmottagandet har bidragit och hur ett överskott av unga män potentiellt kan bli ett problem i framtiden. De länder som tidningarna ofta jämför med är Kina och Indien, eftersom det har varit ett

mansöverskott under en längre tid där och forskningen har kunnat mäta effekterna av

befolkningsförändringarna. Gällande Sverige, där fokus ligger för denna uppsats, kom statens offentliga undersökningar ut med en rapport 2014 som beskrev det demografiska läget i Sverige utifrån män och kvinnor samt de respektive könens livssituation (SOU, 2014). I rapporten belyser de på en regional nivå en hur män och kvinnors val skiljer sig och får dem att flytta vid olika åldrar och till olika platser. Det är den första faktorn som påverkar hur könsbalansen ser ut på olika platser landet. Den andra, som inte tas upp i rapporten, är hur stor invandringen är och hur många män respektive kvinnor som kommer, samt var invandrarna bosätter sig i landet (SCB, 2016).

Den här uppsatsen är inte en diskursanalys om svensk medias porträttering av mansöverskott, utan snarare ett faktaunderlag för debatten som pågår. För att belysa aktualiteten i ämnet är det dock betydelsefullt att inleda med hur förändringen i befolkningen har porträtterats i media. Medias bild av hur mansöverskottet har uppstått och konsekvenserna av det är enstämmigt. Ett exempel på det går att läsa i ett debattinlägg i Göteborgs Posten där Hudson (2016) argumenterar för hur ett överskott på män kan leda till att unga män kan söka sig till kriminella gäng. Hon pekar på flyktingkrisen 2015 som den största bidragande faktorn till överskottet av män bland tonåringar i Sverige. En ökning av unga män i förhållande till kvinnor leder statistiskt sett till fler våldsbrott, som går att se i till exempel Kina, menar hon (Hudson, 2016). Anledningarna hon ger till detta är att överskottet av män gör att färre av dem kan få en partner och lämnar denna grupp utanför samhället i viss mening. Dessa män söker sig ofta till gäng och de tillhör gruppen som är överrepresenterad i brottsstatistiken. De brott hon varnar för ska öka till följd av fler män är grupptrakasserier och våldtäkt. Ett ytterligare exempel på bilden av mansöverskottet återfinns i ett reportage i Sydsvenskan samma år, där Lönnaeus (2016) beskriver en oro från svenska forskare för könsobalansen. Anledningarna till mansöverskottet förklaras som både på grund av invandringen och att män lever längre än vad de gjorde förut. Reportaget beskriver hur de afghanska männen som kommer har en annorlunda kvinnosyn än den som finns i Sverige. Farhågorna kring

könsobalansens konsekvenser var samma i reportaget, där ökat våld och sexualbrott ses som en potentiell följd av mansöverkottet i kombination med invandring. Reportaget beskriver likt Hudson (2016) problemet med att fler män än kvinnor kan leda till att färre män får en

partner. De blir lätta offer för allsköns kriminalitet och extremism. Vi ser det ju redan.

Religiös extremism. Högerextremism och vänsterextremism (Lönnaeus, 2016). På det sättet

beskrivs farhågorna kring männen som hamnar utanför arbetsmarknaden och har svårt att finna en partner. När lösningar diskuteras i svensk media pekar många artiklar på hur Kanada har löst sin situation bättre än Sverige med en könskvot i sitt asylmottagande, så det invandrar lika många män som kvinnor (Pihl, 2017).

2

(SOU, 2014) tangerar de teman som kommer presenteras i det här arbetet, men fokuserar mycket på dödstal och födelsetal bland pojkar och flickor, vilket är mer biologiska faktorer som inte påverkar befolkningssammansättningen bland unga vuxna den åldersgrupp den svenska debatten fokuserar på. De biologiska faktorerna går att sammanfatta i att det naturligt sett föds i snitt 105 pojkar per 100 flickor, vilket gör att det alltid är ett litet mansöverskott bland barn (SOU, 2014). Förklaringen till det är evolutionär och grundar sig i att

spädbarnsdödligheten historiskt sett har varit större för pojkar, vilket har gjort att fler pojkar föds för att naturen eftersträvar könsbalans (Roxby, 2018). Trots att det naturligt sett ska jämnas ut har det historiskt sett varit ett kvinnoöverskott i och med kvinnor har levt längre än män. Kvinnor är idag fler från 65 år och uppåt, men bättre sjukvård har gjort att män lever längre än vad de gjorde förut. På så sätt förklaras könsfördelningen för barn och äldre vuxna med biologiska faktorer. Åldersgruppen som media fokuserar på vad det gäller mansöverskott är tonåringar och unga vuxna, vilket också representerar den större delen av befolkningen. I de åldrarna påverkar samhälleliga faktorer mer än det biologiska och leder till att män och kvinnor flyttar och ändrar könsfördelningen på det sättet. Det är med bakgrund av medias förenklade bild av ämnet, som förbiser situationen på landsbygden. Samt att den forskningen som finns inte täcker fenomenet som debatten handlar om skrivs den här uppsatsen.

För att kunna diskutera följderna av ett mansöverskott behövs en analys över hur den demografiska förändringen har skett, både regionalt och nationellt. Eftersom

flyktingmottagandet och ökad brottslighet är en politisk fråga kommer den här uppsatsen ge ett underlag till aspekten av debatten som handlar om könsobalans i befolkningen. Om Sverige håller på att bli offer för samma konsekvenser som Kina och Indien med sitt

mansöverskott, är det intressant att förstå hur befolkningssammansättningen i landet hamnade där. Under hela 2000-talet har det skett demografiska förändringar i form av flyktingkrisen 2015 och en förändring i hur människor flyttar inrikes, vilka är två förändringar det här arbete kommer analysera. Med en demografisk analys av landets kommuner går det i den här

uppsatsen att se hur utvecklingen i befolkningen har skett, vilket kommer vara underlaget i debatten. I Tyskland har en sådan rapport presenterats av Leibert (2016), men i Sverige saknas fortfarande en sammanställning och en analys av fenomenet. Tillvägagångssättet i arbetet kommer att vara att statistiskt reda ut hur könsobalansen har uppstått under 2000 talet i tid i åldrarna 15 till 24 i Sverige. Faktorerna som kommer att belysas är mellankommunal migration bland män och kvinnor, livslängd och invandring.

1.1 Syfte och frågeställningar

Syfte med uppsatsen är att bidra med ett kunskapsunderlag i frågan om könsobalansen som har aktualiserats i media sedan flyktingmottagandet. Könsbalansen har blivit en utgrening av den stora debatten om invandringen i Sverige och har därför relevans i samtiden. Uppsatsen ämnar därför att undersöka de skillnader som finns regionalt i befolkningen för 15 till 24-åringar och vilka faktorer som bidrar till ökningen av ett rådande mansöverskott eller

uppkomsten av ett mansöverskott i olika typer av kommuner. Analysen kommer innefatta hur könsbalansen har vuxit fram under 2000-talet och vilka faktorer inom migrationen som har påverkat den. I fokus kommer den regionala könsfördelningen vara, eftersom

3

Utifrån syftet har följande frågeställningar formulerats:

• Hur har könsbalansen förändrats för 15 till 24-åringar under 2000-talet i olika typer av kommuner i Sverige?

• Hur har migrationen utrikes och flyttningarna inrikes påverkat könsbalansen i olika typer av kommuner?

1.2 Avgränsningar

Uppsatsen kommer behandla alla Sveriges kommuner, men för att göra det överskådligt i rapporten så kommer jag använda mig av SKL:s kommunindelning och presentera statistiken avgränsat till kommuntyper. I tid är uppsatsen avgränsad från 2000 till 2018, dels för att denna period innefattar ett skifte i könsbalansen som innefattar med flyktingkrisen 2015. Dels finns det detaljerad mellankommunal migrationsrörelse att tillgå i statistiken, något som saknas innan 2000. I befolkningen är uppsatsen avgränsad från 15 till 24 åringar. Detta främst för att det är åldersgruppen som har en störst könsobalans (SCB, 2016a). Könsfördelningen i den åldersgruppen påverkas också mer av samhälleliga faktorer än åldersgrupperna över och under, vilket gör ämnet ur ett samhällsvetenskapligt perspektiv mer intressant att undersöka. Ur en migrationssynpunkt är åldersspannet relevant eftersom unga vuxna flyttar mest både inrikes och utrikes (SCB, 2017). En vidare diskussion över de val som är gjorda för att avgränsa uppsatsen fortsätter i metodavsnittet.

1.3

Disposition

Uppsatsens kapitel är upplagda på följande sätt. I avsnitt 2 beskrivs en bakgrund till könsobalans i historien, samt hur samhällsdebatten och aktuell forskning ser på

mansöverskottet i modern tid. I avsnitt 3 presenteras tidigare forskning om inrikes flyttningar, invandring och män och kvinnors hälsa relaterat till könsbalans. I avsnitt 4 beskrivs metoden som har använts, samt dess styrkor och svagheter. Efter det kommer resultatdelen i avsnitt 5, där frågeställningarna besvaras med hjälp av diagram besvarar mina frågeställningar. Sist kommer en diskussions- och slutsatsdel i avsnitt 6, som diskuterar resultatet i förhållande till bakgrund och tidigare forskning.

2. BAKGRUND

I det här avsnittet kommer en kort bakgrund till hur könsfördelningen har sett ut historiskt i Sverige och världen, samt en översikt över vilka konsekvenser ett mansöverskott kan innebära för ett samhälle.

2.1

Historiskt perspektiv

4

som ursprungligen har skapat kvinnoöverskottet i Sverige är att kvinnor har levt längre än män (SCB, 2016a). Sedan år 2015 vände könsfördelningen till att det totalt sett är fler män än kvinnor i Sverige och då med följde också en debatt om förändringen i demografin.

När forskare tittar tillbaka tidigare än 1900-tal, ser de att det varit ett kvinnoöverskott för hela den vuxna befolkningen i Sverige. Trots att det alltid har fötts fler pojkar, har det i större uträckning dött fler män i alla åldrar (Höjer, 2015). Män var mer utsatta för sjukdomar och olyckor i samhället. Kvinnor hade å ena sidan en hög dödlighet när de skulle föda barn. I städerna bodde människor trångt och sjukdomar spred sig enkelt, vilket slog hårdare mot män (Höjer, 2015). Från 1750 finns det precis data över hur könsfördelningen har sett ut över riket. Mycket tyder dock på att det var ett kvinnoöverskott innan det också (Höjer, 2015). Det är bilden av hur födelsetal och dödstal har påverkat könsfördelningen historiskt.

Utvandringen till Amerika är från mitten på 1800-talet till början på 1900-talet är ett exempel som är tätare kopplat till dagens könsobalans och den här uppsatsen. Utvandringen

sammanföll nämligen med det största kvinnoöverskottet nationellt, då det fanns 15000 fler kvinnor än män i Sverige 1890. Flyttströmmen gick då åt det motsatta hållet än idag. Då var det en majoritet av män som emigrerade från Sverige, tvärtemot dagens situation när

majoritet av invandrarna är män, samt att invandringen är större är utvandringen. I Figur 1 går det att se könsfördelningen mellan 1890 och 2018. Diagrammet visar att

medellivslängden har höjts avsevärt i landet, i de äldre åldrarna är det en större andel av befolkningen som lever 2018 jämfört med 1890. I könsfördelningen går det att se att

staplarna för män och kvinnor är jämnare 2018 än 1890. Det som har hänt är att det finns fler män bland de äldre, samt att åldrarna från 24 till 40 utgörs av fler män än förut, vilket är en åldersgrupp som representerar en stor del av befolkningen. Befolkningsstrukturen i Sverige 1890 är relevant för att visa hur migration påverkar könsfördelningen.

Figur 1. Ålder och könsuppdelning i 5-årsgrupper, år 2018 och 1890. Källa: SCB

-0,15 -0,1 -0,05 0 0,05 0,1 0,15 0-4 år 10-14 år 20-24 år 30-34 år 40-44 år 50-54 år 60-64 år 70-74 år 80-84 år 90-94 år 100+ år

Ålder och kön i Sverige år 1890 och 2018

5

2.2

Konsekvenser av mansöverskott

För att förtydliga vilka konsekvenser mansöverskottet kan medföra och vad debatten om den grundar sig i följer här en kort bakgrund till dessa konsekvenser.

På landsbygden i östra Tyskland är mansöverskottet påtagligt. Där har det sociala klimatet förändrats på grund av könsobalansen, menar Leibert (2016). I hans forskning om

förändringen i demografin radas många problem upp i ett samhälle med mansöverskott. En konsekvens för männen är att de känner sig avvisade av kvinnor då överskottet av män gör att många inte kan finna en partner, vilket i många fall kan leda till depression bland männen. Förklaring till detta är biologiskt grundar sig i mannens naturliga drift att vilja bilda familj och när det inte går leder det till psykiska problem (Leibert, 2016). De psykiska problemen går i sin tur att koppla till drogmissbruk och annan brottslighet. Beviset på att det sociala klimatet har förändrats är exempelvis att i orter med mer än 20% i mansöverskott har anhängare till högerextrema grupper ökat mycket (Leibert, 2016).

I Kina och Indien har ett mansöverskott existerat länge och konsekvenserna av det är

utforskat i större utsträckning än i Sverige och Tyskland. Anledningen till att det har blivit ett mansöverskott där är på grund av könsselektiva aborter i båda länderna, där familjer har föredragit att föda pojkar (Hudson & Boer, 2002). I Kina har det främst uppmärksammats eftersom det har uppkommit en grupp män i samhället som inte kommer kunna bilda familj. Dessa ”överblivna män” som Hudson & Boer (2002) kallar dem har blivit stämplade som samhällets förlorare i Kina. De männen kommer ofta från socioekonomiskt utsatta

förhållanden och är utanför arbetsmarknaden i hög utsträckning. Varför de inte kan bilda familj är främst på grund av att kvinnor väljer att gifta sig med män som har det bättre ekonomiskt ställt. I brottsstatistiken är den gruppen män väldigt överrepresenterade i alla våldsbrott. Till exempel begår gruppen singelmän mellan 25 och 35 år flest mord. Kina och Sverige är väldigt olikt i många kulturella aspekter, men beteendemönstret för män är globalt (Hudson & Boer, 2002).

Konsekvenserna av den skeva giftermålsmarknaden slår i många fall mot kvinnor också. I Kina har det kunnat ses både på landsbygden och i städerna (Dyson, 2012). I Taiwan har bönder börjat köpa fruar från landsbygden i Vietnam på grund av bristen på kvinnor att gifta sig med där de bor. Liknande flyttströmmar för kvinnor inrikes syns i Indien, där situationen är liknande. De vietnamesiska kvinnorna blir också köpta för att sen hamna i trafficking. I städerna i Kina finns det kriminella gäng som kidnappar kvinnor och säljer dem in i tvångsäktenskap, vilket går att härleda till bristen på kvinnor (Dyson, 2012).

6

3.

TEORIDEL OCH LITTERATURÖVERSIKT

Eftersom den empiriska delen i uppsatsen är helt kvantitativ tolkas inte resultatet med hjälp av en teoretisk modell, utan presenteras i form av siffror på könsfördelning. Valet av vilka faktorer som bör belysas för att visa på hur könsfördelningen har förändrats kräver dock en litteraturöversikt om demografin i Sverige. Det här avsnittet kommer därför att behandla tidigare forskning som har gjorts om könsobalans och vilka faktorer som påverkar den. Faktorerna som kommer behandlas är inrikes flyttningar, invandring och människors hälsa.

3.1 Flyttningsmönster för män och kvinnor

I större befolkningar än Sveriges som till exempel Kina påverkar inte migration

könsfördelningen lika mycket som dödstal och antal födda gör. Men i Sverige och regionalt i mindre befolkningar kan ett överskott på flyttningsströmmar av ett kön påverka mycket. Hur folk flyttar och varför de gör det är därför relevant för att förstå könsfördelningen i Sveriges kommuner. Detta delavsnitt kommer ha fokus på flyttningar inrikes.

Olika push- och pullfaktorer påverkar män och kvinnors flyttningsmönster olika. Globalt går det att se att män och kvinnors flyttningsmönster inrikes har skiftat i takt med en ny

världsekonomi. Tidigare flyttade fler unga män än kvinnor till städer för att arbeta, men nu är det en stor urbanisering av kvinnor globalt sett på grund av arbetsmöjligheter (Dyson, 2012). En generell regel är att migrationen av kvinnor är större i mer utvecklade länder. Åldrarna i Sverige där flyttningarna är så pass många att de spelar roll för befolkningssammansättningen är kvinnor och män mellan 18 och 30 år (SCB, 2013). I de åldrarna är det kvinnorna som flyttar mycket mer än männen. Ungefär 28000 fler kvinnor än män flyttade 2013 i åldrarna 18 till 30 i Sverige. Artikeln beskriver inte varifrån de flyttade och vart, men det ger en

fingervisning på att fler kvinnor än män flyttar.

7

En demografisk rapport från SOU (2014) lyfter samma fråga som Forsberg (2019). Det vill säga varför kvinnor flyttar mer än män. Rapporten består av statistik över flera olika faktorer kring hur män och kvinnors flyttningsmönster ser ut i Sverige. En av faktorerna i resultatet är hur länge män respektive kvinnor bor kvar i föräldrahemmet. Det visar sig att mellan åldrarna 20 till 25 bor fler män kvar i föräldrahemmet, 30 procent av kvinnorna och 38 procent av männen. Den regionala distinktionen som görs visar att ungdomar mellan 20 och 25 år i storstadskommunerna och mindre kommuner flyttar senare än ungdomar från kommuner utanför städerna. Vidare fastställer rapporten att det råder ett mansöverskott på glesbygden. Bakgrunden till det är att det har skett en stor urbanisering de senaste två århundradena i Sverige, där 90 procent av befolkningen har bott i glesbygder och 10 procent i tätorter år 1800 till att de siffrorna 2005 är nästan helt tvärtom (SOU, 2014). Slutsatsen de kommer fram till är att ju mer glesbebyggt det är desto större mansöverskott är det. Detta drivs på genom att fler och fler flyttar ut från glesbygderna. Mansöverskottet växer alltså på platser som har ett negativt flyttningsnetto, vilket är ytterligare en faktor i män och kvinnors flyttningsmönster. Dessa regioner är vanligare i norra Sverige än i södra Sverige, visar rapporten. Där män och kvinnor skiljer sig i hur de flyttar är gruppen med gymnasial eller förgymnasial utbildning, män och kvinnor med eftergymnasial utbildning skiljer sig inte. I regel flyttar den

förstnämnda gruppen från Norrlands glesbygd till storstäderna. Den analysen är gjord på länsnivå utifrån flyttningsnettot över svenskar mellan 20 till 64. De flesta länen hade fler som flyttar ut än in, alltså ett negativt flyttningsnetto.

Landsbygden i Sverige och specifikt glesbygden i Norrland har stora likheter med östra Tyskland. Leibert (2016) har gjort en omfattande studie som täcker både det demografiska som SOU (2014) gör i Sverige och män och kvinnors möjligheter att flytta som Forsberg (2019) studerar. Fokuset ligger på östra Tyskland där han har undersökt glesbygdsregioner med liknande resultat. I bakgrunden till hans uppsats visar han hur könsfördelningen ser ut regionalt i Tyskland, vilket sedan blir utgångspunkten för hur situationen har uppstått. En sådan översikt över den regionala könsfördelningen är vad den här uppsatsen ämnar visa. Sammanfattat kommer han fram till att landsbygden erbjuder fler arbeten som män jobbar inom. Yrkena som är vanligast är inom industri, byggarbeten och jordbruk. Dessa söker sig män till i större grad, medan kvinnor jobbar oftare inom servicesektorn. Jobb inom

servicesektorn finns i städerna, vilket gör att fler kvinnor i östra Tyskland behöver flytta för att få jobb. I bakgrunden till uppsatsen presenteras det statistik som visar hur på hur många kvinnor i åldrarna 18 till 30 det bor per 100 män i varje kommun i östra Tyskland. Siffrorna visar att det är ett mansöverskott i alla kommuner utom Berlin. Leiberts (2016) arbete viktigt för den här uppsatsen för att det lyfter frågan till ett internationell persektiv, vilket styrker ämnesvalet och dess relevans i samtiden. Arbetet visar också en beprövad metod för att synliggöra den exakta könsfördelningen regionalt.

8

3.2 Invandring

I det första delavsnittet förklarades vilka åldrar som är relevanta att titta på i

könsfördelningen inrikes flyttningar samt att en regional indelning behövs. I följande delavsnitt undersöks samma faktorer fast inom invandring.

Som tidigare nämnt i skiljer sig inrikes flyttningar mellan könen, vilket också gäller för invandringen. Internationellt är Sydafrika ett exempel på ett land som har fått en stor manlig arbetskraftsinvandring från intilliggande länder, vilket har förändrat könsfördelningen i befolkningen (Dyson, 2012). Ett mer tydligt exempel på ett sådant fenomen är Quatar där manliga gästarbetare i åldrarna 20 till 34 står för 24 procent av den totala befolkningen i hela landet (Dyson, 2012).

Invandringen i Sverige har bokförts i Sverige sedan 1980. De som invandrar har delats upp som asylsökande, anhöriginvandrare, arbetskraftsinvandrare, studenter, EU-migranter och adoptioner (Arnsberg & Sandelin, 2016). Totalt har ungefär 2 miljoner uppehållstillstånd beviljats från bokföringen 1980 började. Flyktingmottagandet med anhöriginvandringen har varit den största andelen av de som har fått uppehållstillstånd under perioden 1980 till 2015. Skiftet till fler män kontra kvinnor i Sverige sammanföll med flyktingströmmen 2015 (Höjer 2015). Skiftet skulle egentligen enligt prognoserna skett 2017, vilket visar på invandringen betydelse för könsfördelningen (SCB, 2016a). Majoriteten som kom då var unga män, vilket ökade andelen unga män i befolkningssammansättningen kraftigt. Det visar på att ålder är en viktig del när det kommer till invandring och könsfördelning. Av den totala invandringen har kvinnor och män fördelat sig relativt jämt, men om man tittar på gruppen tonåringar och yngre vuxna så är andelen män varit mycket större.

Hur invandrarna senare fördelas i olika regioner förklaras i en rapport över invandrares flyttningsmönster från SCB (2008). Där beskrivs det hur invandrare rör sig under sina första fem år i Sverige. Rapporten delar upp Sveriges kommuner i arbetsmarknadsregioner utifrån var folk bor och arbetar. Inom en region ska det inte vara för tidskrävande att pendla från hemmet till arbetet. I rapporten fastställs det att från 1997 till 2002 bodde 86% av

invandrarna bodde under sitt första levnadsår i storstadsregionerna och i större regioner, där Stockholm var regionen de flesta bosatte sig i. Resten av invandrarna bosatte sig i

småregionerna och de mindre regionerna. Bland småregionerna och de mindre regionerna var det minst invandring till Norrlands inland. Bland de olika typer av invandrare som kom bosatte sig anhöriginvandrarna främst i någon av de tre storstadsregionerna i Sverige.

Flyktingar som har fått asyl bosatte sig likt anhöriginvandrarna i storstäderna, främst Malmö och Göteborg. Samma gällde nordiska invandrade och eu-migranter. Den enda gruppen som skiljde sig från resten var studenter som bara bosatte sig i arbetsmarknadsregioner med universitet. Sammanfattat sökte sig de flesta invandrarna till storstadsregionerna på grund av att de där hade flest anhöriga som kunde hjälpa till med att få bostad. Efter invandrarnas femte levnadsår i Sverige levde fortfarande de flesta i storstadsregionerna, främst de som hade fått asyl. En mer aktuell rapport från SCB (2016b) visar att människor som har

invandrat mellan 2011 till 2015 har fördelat sig mer jämt över både glesbygd och landsbygd i Sverige. Det har alltså skett ett skifte i var invandrare blir placerade eller vart de flyttar till i Sverige.

9

invandrare å ena sidan hamnar i Sverige och hur många som kommer skiftar mycket under 2000-talet, vilket i förlängningen påverkar könsfördelningen över tid. Invandrares regionala flyttningsmönster har också en innebörd för könsfördelningen. Det går visserligen inte att se någon skillnad i hur män och kvinnor som har invandrat rör sig inom Sverige i rapporterna från SCB (2008) och SCB (2016b). Men eftersom det är fler män som invandrar i yngre åldrar och de har ett annorlunda flyttningsmönster än vad unga personer från Sverige har är det en ytterligare anledning varför regionala skillnader på könsfördelning är viktigt för den här uppsatsen.

3.3 Förväntad livslängd mellan könen

Fokuset på den här uppsatsen är främst flyttningar inrikes och utrikes migration, men hur många som dör i olika åldersgrupper påverkar också befolkningssammansättningen och därför bör den delen av ämnet också utforskas. Dödstalen skiljer sig blad män och kvinnor och påverkar på det sättet också könsfördelningen. Eftersom det är en faktor är det intressant att förstå varför det skiljer sig enligt tidigare forskning.

Kvinnor har som tidigare nämnt i bakgrunden en högre medellivslängd. Detta har statistiker mätt sedan mitten på 1700-talet (Toivanen mfl, 2012). Däremot är det inte bara på grund av biologiska orsaker, som hur män och kvinnor reagerar på olika läkemedel till exempel, utan också på grund av samhälleliga faktorer. För att förstå det går det inte endast att undersöka medellivslängden mellan män och kvinnor utan också vilka typer av dödsorsaker män respektive kvinnor dör av. Män i alla åldrar dör i större utsträckning av alkoholrelaterade diagnoser, hjärt- och kärlsjukdomar, självmord, fordonsolyckor och övriga olyckor. Den enda orsaken som fler kvinnor dör av är cancer. I åldrarna 15-24, som den här uppsatsen fokuserar på, dör fler män av mord, självmord och olyckor än kvinnor. Förklaringen till det som läggs fram i Toivanen m.f.l (2012) rapport är att könsrollerna skiljer sig i dessa åldrar. Mansrollen gör att män vill visa sig modiga och starka, vilket gör att de utsätter sig själva för större risker än kvinnor. Samma förväntningar på män innebär en press på män i samhället, som driver fler till att begå självmord.

I en mätning från 1900 till 2015 över livslängden i Sverige, går det att se att mäns livslängd har stigit mer än kvinnors under perioden (SCB, 2016c). Under 1900-talet minskade vuxna kvinnors dödlighet drastiskt jämfört med männen. En anledning till det var bland annat att män och kvinnors kost skiljde sig åt, samt att de rökte mindre än männen. Detta har främst påverkat den äldre delen av befolkningen, då hjärt- och kärlsjukdomar har minskat.

Sjukdomar är alltså ingen betydande del bland dödsorsaker för den yngre befolkningen. Sammanfattningsvis finns det dock orsaker som leder till att folk dör i tidig ålder och det ger en anledning att inkludera dödstalen för att analysera könsobalans.

4. METOD

I det här avsnittet presenteras och diskuteras metodvalet. Först en presentation av kvantitativ metod och dess för och nackdelar, sedan en genomgång av den data som används och hur den har bearbetats.

10

Frågeställningarna i uppsatsen är besvarade med hjälp av en kvantitativ metod. Eftersom frågeställningarna behandlar hela Sveriges befolkning och hur den förändras, är en kvantitativ metod relevant för arbetet. Med en kvantitativ metod går det att generalisera den stora massan och göra mätningar som säger något om befolkningen i helhet (Bryman, 2012, s. 168).

Metodvalet är sprunget ur positivismen, vilket betyder att forskaren fokuserar på de faktorer i befolkningen som är mätbara (Bryman, 2008, 30). Styrkan med metoden, enligt

positivisterna, är att mätningar är replikerbara, vilket menas med att mätningarna kommer kunna göras av någon annan och den personen kommer kunna få fram samma resultat. Nackdelen är att de slutsatser som dras utifrån kvantitativa mätningar kan bero på flera andra faktorer än urvalet av variabler som undersöks, vilket är en kritik som andra

vetenskapsteorier anför.

4.2 Reliabilitet och validitet

Styrkan i mätningarna värderas utifrån reliabilitet och validitet när en vetenskaplig metod används. Reliabitet värderar precisionen i mätningarna. I arbetet används sekundärdata som SCB har insamlat från Skatteverket samt Lägenhetsregistret. För tidsaspekten i arbetet är det positivt, eftersom är det möjligt fokusera mer på själva analysen istället för datainsamling. Nackdelen med användningen av sekundärdata är att det inte går att ha inblick i hur SCB har samlat in all data, vilket försvårar en bedömning av reliabiliteten hos mätningarna (Bryman, 2012, s.312). En måttstock gällande reliabiliteten som går att värdera är hur tillvägagångssättet för studien ska hålla över tid, detta kallas för stabilitet. Metoden som används i studien har en stabilitet, eftersom befolkningsstatistik för en viss period är en statisk siffra som inte kan påverkas av hur människor tolkar den. Samma studie kan göras med samma material om ett antal år utan att det hade varit någon skillnad på siffrorna, vilket ger metoden en hög

reliabilitet i det avseendet. Metodens validitet ställer frågan om hur mätningarna verkligen kan svara på det som uppsatsen syftar till att förklara (Bryman, 2012). Frågan blir då om rätt typ av variabler i SCB:s befolkningsstatistik används för att beskriva könsbalansen i Sveriges kommuner. Detta behandlas i rubriken nedan om arbetsprocessen för uppsatsen.

4.3 Genomförande

All data i arbetet är hämtad från SCB:s offentliga statistikdatabas och sedan bearbetad i Excel. Statistiken SCB har är trovärdig eftersom denna myndighets enda syfte är att bistå med oberoende statistik, den har inga andra politiska syften med sin statistikinsamling. Det huvudsakliga arbetet har alltså legat i att göra ett urval av vad som ska presenteras och sedan presentera och analysera siffror som redan finns.

För att ge en översiktlig bild av könsbalansen och för att underlätta den stora massan data delades kommunerna in i kommungrupper efter SKL:s kommunindelning. Indelningen består av nio grupper av kommuntyper (SKL, 2017). Grupperna delas in som följande:

1. Storstäder: Minst 200 000 invånare i kommunens största tätort. Till exempel

Stockholm kommun.

11

3. Större stad: Minst 40 000 och mindre än 200 000 invånare i kommunens största tätort. Till exempel Västerås kommun.

4. Pendlingskommun nära större stad: Minst 40 % utpendling till större stad. Till exempel Alvesta

5. Långpendlingskommun nära större stad: Mindre än 40 % utpendling till större stad. Till exempel Sandviken.

6. Mindre stad/tätort: Minst 15 000 och mindre än 40 000 invånare i kommunens största tätort. Till exempel Norrtälje.

7. Pendlingskommun nära mindre stad/tätort: Minst 30 % ut- eller inpendling till mindre ort. Till exempel Skara.

8. Landsbygdskommun: Mindre än 15 000 invånare i kommunens största tätort, lågt pendlingsmönster. Till exempel Gällivare.

9. Landsbygdskommun med besöksnäring: Landsbygdskommun med minst två kriterier för besöksnäring, det vill säga antal gästnätter, omsättning inom detaljhandel/ hotell/ restaurang i förhållande till invånarantalet. Till exempel Åre kommun.

Dessa är indelade efter befolkningsstorlek, pendlingsmöjligheter till tätorter och om kommunen har turistnäring eller inte. Utifrån det går det att se regionala skillnader i könsbalansen utifrån, vilket är syftet med uppsatsen. För att göra det möjligt att använda kommunindelningen med data från SCB slogs kommunernas kommunkod samman med SKL:s indelning utifrån samma kommunkoder i Excel. Då går det att dela in all data från alla kommuner i nio grupper, vilket underlättar presentationen av resultatet. Nackdelen med indelningen är att väldigt mycket data delas in i få grupper. I Sverige finns det 290

kommuner, när dessa grupperas i nio grupper finns det risk att en trend i befolkningen i en viss typ av kommuner inte syns i resultatet. Gruppindelningen efter SKL har dock mer tydliga nyanser än den tidigare forskning som har gjorts på ämnet om könsfördelningen. Då Sverige har delats in i bara glesbygd och storstäder, i län eller i nord och syd Sverige. I Sverige är till exempel två landsbygdskommuner mer lika varandra i befolkningsstrukturen fast en ligger i norra Sverige och en i södra Sverige, än en större stad och en

landsbygdskommun båda från södra Sverige.

Den data som sedan inhämtades var befolkningsförändringar mellan könen över tid, där variablerna var total folkmängd, födslar, döda, inflyttning, utflyttning, invandring och utvandring för varje kommun. Eftersom variablerna visar alla faktorer som kan förändra könsbalansen var de relevanta för uppsatsen och har därför hög validitet. I resultatet finns det också en faktor i siffrorna som inte går att se i någon av de ovanstående variablerna, som visar den övriga förändringen i könsbalansen. Den variabeln visar antalet som inte går att härleda till inrikes flyttningar eller migration, men som påverkar den totala

befolkningsutvecklingen regionalt. Denna siffra över är uträknad ifrån hur mycket bidraget från inrikes flyttningar och migrationen skiljer sig från den totala könsfördelningen. Det finns två delfaktorer som den siffran påverkas av. Den första består i hur födelsetalet

12

som är det nya antalet. Den ökningen av åldersgruppen förklarar dock inte hela antalet över den övriga förändringen i könsbalansen.

Den andra delfaktorn handlar om de felkällor som kan finnas i SCB:s statistik. Den

delfaktorn har att göra med att den totala folkräkningen av kommuntyperna i vissa fall inte stämmer överens med migrationen och de inrikes flyttningarna. Registren SCB utgår ifrån när de räknar befolkningen är Skatteverkets register. Folkmängd, migration och flyttning utgår alla från samma register hos skatteverket. I SCB:s databas är dock variablerna och den totala befolkningen olika filer och har inhämtats vid olika tillfällen. Det finns därför en möjlighet att den totala folkmängden inte tar hänsyn till alla flyttar och all migration, då siffrorna är uppdaterade vid olika tidpunkter. En ytterligare felkälla kan räknas ifrån de som har flyttat inrikes eller migrerat. I migrationen räknas personer som är hämtade från

obefintlighetsregistret. Folkbokförda invandrare som inte har varit kontakt med någon typ av myndighet på två år hamnar i skatteverkets obefintlighetsregister. Dessa räknar SCB (2019) som utvandrade, eftersom de förutsätter att de har flyttat. Siffrorna på den totala befolkningen nämner inte obefintlighetsregistret och kan därför räkna med dessa personer. Till sist kan antalet bero på personer som har invandrat eller flyttat in i en kommuntyp som kom innan de fyllde 15 år som har blivit registrerade av Skatteverket först senare när de är inom

åldersgruppen som studeras och de som har flyttat inrikes innan de fyllde 15 år, men inte har gjort en adressändring och sedan har registrerats på en ny adress när de är över 15 år. Dessa personer har alltså flyttat in, men har aldrig räknats till de som flyttar inom åldersgruppen utan bara till den totala befolkningsmängden.

Kvoten som används för att beskriva könsfördelningen i befolkningen kommer vara antal män per 100 kvinnor. Leibert (2016) och Höjer (2015) använder denna kvot för att beskriva förhållandet mellan män och kvinnor. Denna uppsats gör detsamma för att resultaten ska kunna jämföras och för att vara kontinuerlig.

Ett förtydligande gällande resultatdelen är att förflyttningen av människor inrikes refereras till som ”flyttningar” och folk som förflyttar sig utrikes som ”migration”. Samma gäller ”flyttningsnetto” som syftar på inrikes och ”migrationsnetto” som syftar på utrikes.

5. RESULTAT

I det här avsnittet presenteras och analyseras den statistik som arbetet bygger på. Faktorerna gällande könsbalansen i hela Sverige och regionalt är antal födda, dödstal, invandring,

utvandring, mellankommunal inflyttning, mellankommunal utflyttning och övrig förändring i könsbalansen.

5.1 Könsobalansen nationellt

I detta avsnitt presenteras statistik över befolkningsförändringarna i hela riket för att visa en övergripande bild av hur könsbalansen har förändrats under 2000-talet i Sverige.

13

påverkar åldersgruppen. Födelsekvoten mellan män och kvinnor under den perioden är mellan 105 till 106 män per 100 kvinnor (SCB, 2018). Samma tal, 105 till 106 män per 100 kvinnor, kommer vara talet som resultaten för de olika kommungrupperna jämförs med under analysen, över och under kvoten kommer alltså klassas som onaturlig könsfördelning.

Medelöverskottet av män i åldersgruppen 15 till 24 har legat under och på samma kvot i Sverige under större delen av 2000-talet. Efter 2013 går det att se en ökning som stiger över det naturliga mansöverskottet i födelseantalet (se Figur 2.). Det nationella överskottet går att koppla till antingen dödstalet i åldersgruppen eller invandring som diskuterades i

litteraturöversikten.

Figur 2. Könskvot över hela Sverige. Över 1 innebär ett mansöverskott. Källa: SCB

Andelen män som dör är större än kvinnor i åldrarna 15 till 24. Ungefär dubbelt så många män dör varje år, vilket är i snitt 170 fler män om året från 2000 till 2018 i åldersgruppen. Vad det beror på går att koppla till Toivanans m.f.l (2012) analys om att pojkar lever ett mer riskfyllt liv på grund av könsnormer och dör i större utsträckning av olyckor. Antalet är dock inte tillräckligt stort för att påverka könskvoten i hela Sverige eller regionalt, och kommer därför inte vara med i analysen av den regionala delen av kommunerna. Slutsatsen som går att dra av dödstalet är att det inte påverkar könskvoten bland unga vuxna, vilket det historiskt sett har gjort. Detta tyder på att invandringen är det som har bidragit till det nationella

mansöverskottet.

I den tidigare forskningen delar både SCB (2008) och Arnsberg & Sandelin (2016) upp invandringen i olika kategorier. Det ska därför noteras att olika typer av invandring påverkar könsbalansen olika, men för att resultatet ska bli översiktligt kommer migrationen inte delas upp i kategorier. Migrationsdifferensen som beräknas med antalet immigrerande kontra emigrerande visar ett invandringsöverskott under hela mätperioden. Samma resultat gäller också regionalt, då det var fler som invandrade varje år i alla nio kommuntyper under hela mätperioden. Från 2000 till 2013 har det varit en ungefärlig könsbalans i migrationen (Figur 3). Efter det ökade männens differens jämfört med kvinnornas och 2016 var det som störst skillnad med ungefär 16 000 fler män. I siffrorna utelämnas också de som är asylsökande och väntar på uppehållstillstånd. Eftersom det inkom så många ansökningar 2015 tog det lång tid att besluta om vilka som fick uppehållstillstånd (Migrationsverket, 2018). De som ansöker

14

om asyl bor i Sverige tills de får beslut av Migrationsverket om de får uppehållstillstånd eller inte. De påverkar befolkningssammansättningen under den tiden de är där, men eftersom vissa ej får stanna går det ej att räkna med alla asylsökande. I artiklarna som presenteras i inledningen tas också siffran på antal asylsökande upp, men inte hur många som får stanna. Att många män uteblir på giftemålsmarknaden, går inte att koppla till alla asylsökande då alla inte får stanna. De ”överblivna männen” som Hudson (2016) skriver om går inte att koppla till att asylmottagandet är stort.

Figur 3. Diagrammet visar antalet män som har invandrat minus antalet män som har utvandrat och samma uträkning för kvinnor.

5.2 Regional könsobalans

Eftersom det är ett nationellt mansöverskott i Sverige så visar siffrorna rimligtvis också att det är ett regionalt mansöverskott i de flesta kommuntyper åldrarna 15 till 24 under 2000-talet. År 2000 var det redan ett mansöverskott i de flesta kommuntyperna, men under tidsspannet 2000 till 2018 har alla kommuntyper fått ett större mansöverskott, vilket är intressant med tanke på ett det är ett förhållandevis kort tidsspann. I Figur 4 visas alla kommuntypers könskvot under 2000-talet. De enda typer av kommuner som har haft ett kvinnoöverskott är storstäder i åldrarna 15 till 24, vilka endast består av kommunerna Malmö, Stockholm och Göteborg. Trenden för alla kommuntyper har gått mot ett större mansöverskott under 2000-talet, men utvecklingen har skett på olika sett och kommer analyseras i detta avsnitt.

15

Figur 4. Diagrammet visar de olika kommuntypernas könskvot över tid. Över 1 i kvot

betyder att det är ett kvinnoöverskott och under 1 betyder att det är ett mansöverskott. Källa: SCB

Nedan följer en genomgång av könsfördelningen i de nio olika kommuntyperna och hur de olika faktorerna påverkar den. För att komplettera diagrammen, presenteras också siffror på om mäns respektive kvinnors bidrag till könsobalansen sker på grund av om de flyttar ut eller in i en kommun, något som inte går att läsa ut av diagrammen. Diagrammen byggs på de faktorer som hämtas från den tidigare forskningen om könsfördelning. Dödsfall räknas in i totala folkmängden, men är inte med som en delkomponent eftersom siffran är för liten för att påverka könsbalansen. Noterbart är att andelen som är ”övrig förändring i könsbalansen” beror på de två orsaker som diskuterades i metodavsnittet.

Storstäderna är som tidigare nämnt den enda kommuntypen som har haft ett kvinnoöverskott under 2000-talet. Kommuntypen har ett positivt flyttningsnetto under hela mätperioden, både fler män och kvinnor flyttar in till dessa kommuner än ut. Bidraget till kvinnoöverskottet beror till största del på att fler kvinnor än män flyttar in. Hur könsfördelningen sedan går mot ett mansöverskott beror på den övriga förändringen i könsbalansen. Denna siffra påverkar storstäder som mest och är det som driver mansöverskottet. Den beror till viss del på att det är fler pojkar som åldras in i åldersgruppen, eftersom de föds fler pojkar. I snitt åldras det in 385 fler pojkar än flickor per år. Det kan delvis förklara ökningen av antal män, men inte hela då det är en ökning upp mot 2500 män vissa år. Resten av antalet hamnar i diskussionen kring felkällor i statistiken. Det som möjligtvis har skett är att alla flyttningar inte har räknats i den totala befolkningen och att då bara det som har fötts in räknas i den totala könsbalansen. Därför ökar mansöverskottet, fast det möjligen är kvinnoöverskottet som egentligen har ökat. All migration och alla flyttningar talar för att det borde vara ett fortsatt kvinnoöverskott, men andelen män ökar ändå. Denna fråga kommer vidare lyftas i den avslutande diskussionen. Det som går säkert se är att skiftet till ett totalt mansöverskott skedde 2017 då migrationen också är en bidragande faktor (se Figur 5). Fler män börjar också flytta in inrikes under den

perioden, vilket gör den orange stapeln för kvinnoöverskottet i inrikes flyttningar mindre. 0,9 0,95 1 1,05 1,1 1,15 1,2 1,25 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018

Könskvot efter SKL-indelning

A1 Storstäder (3) A2 Pendlingskommun nära storstad (43)

B3 Större stad (21) B4 Pendlingskommun nära större stad (52) B5 Lågpendlingskommun nära större stad (35) C6 Mindre stad/tätort (29)

16

Migrationsnettot är positivt för både kvinnor och män under hela mätperioden. Förändringen i migrationsnettot skedde således för att fler män invandrade. 2018 är det 101 män på 100 kvinnor, vilket visar på ett litet mansöverskott. I jämförelse med den naturliga

könsfördelningen hos födelseantalet blir detta dock ett mansunderskott i och med att det är under 105 till 106 män på 100 kvinnor.

Figur 5. Diagrammet visar differensen och könskvoten mellan män och kvinnor från 15 till 24 i storstadskommuner. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var

mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

Pendlingskommuner nära storstäder skiljer sig från storstadskommunerna i könsbalansen. Under hela 2000-talet är det ett stigande mansöverskott, se Figur 6. Fram till 2016 ligger inrikes flyttningar på ett negativt flyttningsnetto, som pendlar mellan att fler kvinnor flyttar ut vissa år och fler män flyttar ut vissa utan något tydligt mönster. Den övriga förändringen i könsbalansen, samt inrikes flyttningar, är det som till en början ökat mansöverskottet. Det som sedan ökar mansöverskottet till en onaturlig nivå är att flyttningsnettot för män inrikes blivit positivt, samt att migrationsnettot som redan varit positivt för båda könen blev större för män. Det går ifrån en naturlig könsfördelning på 106 män på 100 kvinnor till en

könsobalans där det är 110 män på 100 kvinnor under 2018.

0,92 0,94 0,96 0,98 1 1,02 -8000 -6000 -4000 -2000 0 2000 4000 2000200120022003200420052006200720082009201020112012201320142015201620172018

Storstäder

A1 Storstäder övrig förändring i könsbalnsen A1 Storstäder utrikes migration

A1 Storstäder inrikes flyttningar A1 Storstäder total

17

Figur 6. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i pendlingskommuner nära storstäder. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar

differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

Större städer har under mätperioden en könskvot under den naturliga könsfördelningen, men mansöverskottet har stigit successivt. Könskvoten ligger i början av 2000-talet på 102 män på 100 kvinnor och sedan stigit till 105 män på 100 kvinnor 2018. En könsfördelning som är lite under det naturliga mansöverskottet, men som kommer gå över till ett onaturligt mansöverskott om den trenden fortsätter. Varje år under mätperioden är flyttningsnettot inrikes positivt för både män och kvinnor. Kvoten pendlar upp och ner från 2000 till 2014 och det sker inte så stor förändring (Figur 7). Det som sedan fick kvoten att gå upp och ner är att både inrikes flyttningar och den övriga förändringen i könsbalansen som pendlar mellan mansöverskott och kvinnoöverskott under den tiden. Efter det har inrikes inflyttningar av män bidragit mest, vilket ter sig märkligt i och med att de flesta universitetsstäderna ligger i denna kommungrupp, till exempel: Uppsala, Lund, Linköping, Umeå och Örebro. Forsberg (2019) och SOU (2014) säger att migrationen till sådana kommuner borde domineras av kvinnor i och med att fler kvinnor väljer att studera vidare i dessa. Migrationsnettot är positivt varje år och stigit för både män och kvinnor. Det bidrar också till det växande

mansöverskottet i och med att fler män invandrar samtidigt som inrikes inflyttning blir mansdominerad i kommuntypen. 1,02 1,04 1,06 1,08 1,1 1,12 -5000 0 5000 10000 15000 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018

Pendlingskommun nära storstad

A1 Storstäder övrig förändring i könsbalnsen A2 Pendlingskommun nära storstad utrikes migration A2 Pendlingskommun nära storstad inrikes flyttningar A2 Pendlingskommun nära storstad total

18

Figur 7. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i kommuntypen ”större städer. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

Pendlingskommuner nära större städer skiljer sig från hur kommungruppen större städer utvecklades under 2000-talet. I dessa kommuner är det ett negativt flyttningsnetto för män och kvinnor under hela mätperioden. Det flyttar ut fler kvinnor än män varje år. Kvoten år 2000 var 110 män på 100 kvinnor, vilket redan är ett onaturligt mansöverskott, och den håller sig relativt stadig fram till 2014. Den övriga förändringen i könsbalansen pendlar, medan inrikes och utrikes flyttningar visar ett litet mansöverskott fram till 2014, men det påverkar inte utvecklingen av mansöverskottet så mycket på det stora hela. Det är ett positivt

migrationsnetto varje år och det invandrade fler män än kvinnor nästan alla år under

mätperioden, men det är först 2014 det märkbart påverkar mansöverskottet eftersom andelen män som invandrade blir ännu större då. Mansöverskottet är ständigt uppåtgående efter det. 2018 är det uppe på 115 män på 100 kvinnor.

0,99 1 1,01 1,02 1,03 1,04 1,05 1,06 -4000 -2000 0 2000 4000 6000 8000 10000 12000 2000200120022003200420052006200720082009201020112012201320142015201620172018

Större stad

B3 Större stad total B3 Större stad inrikes flyttningar

B3 Större stad utrikes migration B3 Större stad övrig förändring i könsbalnsen B3 Större stad könskvot

1 1,05 1,1 1,15 1,2 -5000 0 5000 10000 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018

Pendlingskommun nära större stad

B4 Pendlingskommun nära större stad övrig förändring i könsbalnsen B4 Pendlingskommun nära större stad urikes migration

B4 Pendlingskommun nära större stad inrikes flyttningar B4 Pendlingskommun nära större stad total

19

Figur 8. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i pendlingskommuner nära större städer. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

I långpendlingskommuner nära större städer går det totala mansöverskottet mer dramatiskt uppåt än pendlingskommuner nära större städer. Från 2010 till 2018 stiger mansöverskottet från 110 män på 100 kvinnor till 118 män på 100 kvinnor. Fast mansöverskottet i antal är mindre jämfört med pendlingskommuner nära större städer, är könskvoten större. Det visar på hur könsobalans i är relevant regionalt i och med att en mindre befolknings könsfördelning kan påverkas stort av en vad som jämfört med större befolkningar skulle vara en liten skillnad. Inrikes migration och utrikes migration bidrar ungefär lika mycket till överskottet (Figur 9). Inrikes är flyttningsnettot negativt varje år under mätperioden för både män och kvinnor. Fler kvinnor än män flyttar från dessa kommuner varje år och den skillnaden har ökat för varje år. Utrikes är migrationsnettot positivt, med en jämn könsfördelning fram till 2011. Efter det ökar andelen invandrade män. Fast andelen män blir större, invandrar det fler kvinnor år för år också. Detta stämmer för alla kommuntyper. Den övriga förändringen av könsbalansen visar ett kvinnoöverskott eller könsbalans varje år, vilket är märkligt då fler pojkar föds i varje kommuntyp. Antalet påverkar inte utvecklingen i kommuntypen till så stor grad, men drivs alltså av felkällorna som diskuteras i metodavsnittet.

Figur 9. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i långpendlingskommuner nära större städer. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av registrerad flyttning. 1,05 1,1 1,15 1,2 -5000 0 5000 10000

Lågpendlingskommun nära större stad

B5 Lågpendlingskommun nära större stad övrig förändring i könsbalnsen B5 Lågpendlingskommun nära större stad urikes migration

20

Utvecklingen i mindre städer liknar utvecklingen i större städer, där mansöverskottet växer från naturliga könsfördelningen till onaturlig, men blir ännu större i jämförelse. Inrikes migration bidrar mer till mansöverskottet i början av 2000-talet, sedan bidrar utrikes och inrikes migration ungefär lika mycket till könsobalansen och båda delkomponenterna blir större under senare delen av mätperioden (Figur 10). Inrikes är flyttningsnettot för män och kvinnor negativt fram till 2010, sedan börjar fler män flytta in istället för ut i dessa

kommuner medan det fortfarande varit fler kvinnor som flyttat ut. Detta ökar differensen mellan män och kvinnor för den delkomponenten. Migrationsnettot är positivt under hela mätperioden, men i början av 2000-talet är det väldigt få män och kvinnor som invandrar. Invandringen ökar sedan relativt jämt för män och kvinnor tills 2014 då andelen män steg. 2018 är könskvoten 113 män på 100 kvinnor, således över det naturliga mansöverskott. Staplarna för övrig förändring i könsbalansen visar till en början könsbalans, men sedan övergår det till ett kvinnoöverskott under mätperioden.

Figur 10. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i mindre stad/tätort. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

Utvecklingen i pendlingskommuner nära mindre städer är lik utvecklingen i

långpendlingskommuner nära större städer. Ökningen i mansöverskottet är mindre jämfört med de andra kommungrupperna, det går från 113 män på 100 kvinnor till 118 män på 100 kvinnor. Utrikes och inrikes flyttningar bidrar ungefär lika mycket till mansöverskottet. Under nästan hela mätperioden är flyttningsnettot negativt för både män och kvinnor och som många andra kommungrupper flyttar det ut fler kvinnor än män, vilket gör att

mansöverskottet stiger år för år. 2016 är det enda året flyttningsnettot för män är positivt och det är den avsevärt största ökningen av andel män i kommungruppen (Figur 12). Det är också

1 1,05 1,1 1,15 -10000 0 10000 20000

Mindre stad/tätort

C6 Mindre stad/tätort övrig förändring i könsbalnsen C6 Mindre stad/tätort utrikes migration

C6 Mindre stad/tätort inrikes flyttningar C6 Mindre stad/tätort total

21

året kvinnoöverskottet i den övriga förändringen i könsbalansen är som störst, vilket går att tolka som att den egentligen inte rör sig om ett stort överskott på fler kvinnor som föddes de årtalen eller kvinnor som blivit registrerade på en adress. Det rör sig mer troligt om att siffran för den totala befolkningen inte följer flyttningarna och migrationen, då datan är inhämtad vid olika tidpunkter, och att mansöverskottet till och med är större än vad som syns i resultatet. Utrikes är det ett positivt migrationsnetto för män och kvinnor. Andelen män är större alla år under mätperioden och som störst är skillnaden mellan män och kvinnor under flyktingkrisen 2016.

Figur 12. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i pendlingskommuner nära mindre städer/tätorter. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i

könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

Där könsobalansen är som störst enligt SOU (2014) är landsbygden, vilket också stämmer med SCB:s siffror. Där ligger könskvoten på 113 män på 100 kvinnor år 2000, vilket sedan stiger stadigt uppåt till 121 män på 100 kvinnor (Figur 11). Det betyder att det är mer än en femtedel fler män än kvinnor bland 15 till 24-åringar på landsbygden. I början av 2000-talet är det bara inrikes migration som bidrog till mansöverskottet, efter 2011 bidrar utrikes migrationen och inrikes migrationen ungefär lika mycket. Likt långpendlingskommuner nära större städer och mindre städer är flyttningsnettot för män negativt större delen av

mätperioden, sedan övergår det till positivt medan flyttningsnettot för kvinnor är negativt varje år. Migrationsnettot är positivt och ökar för män och kvinnor under hela perioden. 2013 ökar andelen män i migrationsnettot och är dubbelt så stor jämfört med andelen kvinnor. I den här kommuntypen påverkar den övriga förändringen i könsbalansen mycket. Likt pendlingskommuner nära mindre städer är dock kvinnoöverskottet väldigt stort i samband

1,05 1,1 1,15 1,2 -5000 0 5000 10000 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 2012 2013 2014 2015 2016 2017 2018

Pendlingskommun nära mindre stad/tätort

C7 Pendlingskommun nära mindre stad/tätort övrig förändring i könsbalnsen C7 Pendlingskommun nära mindre stad/tätort utrikes migration

C7 Pendlingskommun nära mindre stad/tätort inrikes flyttningar C7 Pendlingskommun nära mindre stad/tätort total

22

med ett stort mansöverskott i migration och inrikes flyttningar, vilket kan betyda att den totala siffran för manöverskottet är för liten.

Figur 11. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i

landsbygdskommuner. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

Landsbygdskommuner med besöksnäring är den minsta befolkningen som analyseras. Det gör att detta är gruppen som kan påverkas mest av hur folk flyttar fram och tillbaka. Könsobalansen är lika stor som landsbygdskommuner 2018, det vill säga 121 män på 100 kvinnor. Likt de flesta kommuntyperna är det inrikes migration som påverkar

mansöverskottet i början av 2000-talet och sedan påverkar utrikes migration mer. Varje år utom 2016 är det ett negativt flyttningsnetto för män och kvinnor. Vissa år flyttar det ut fler kvinnor och vissa år flyttar det ut fler män, vilket gör att könsbalansen skiftar upp och ner (Figur 13.). 2016 är det enda året fler män flyttar in än ut inrikes. Migrationsnettot likt alla andra kommuntyper är positivt, men ökar inte alls lika mycket under mätperioden. Andelen män har blivit större i slutet på mätperioden. Den övriga förändringen i könsbalansen pendlar mellan mansöverskott och kvinnoöverskott år för år. En parameter som bör noteras i dessa kommuner är att det finns många säsongsarbetare i åldersgruppen som inte syns i

diagrammet. En sådan kommun är till exempel Åre kommun, där det är säsongsarbetare under skidsäsongen. 1,05 1,1 1,15 1,2 1,25 -5000 0 5000 10000

Landsbygdskommun

C8 Landsbygdskommun övrig förändring i könsbalnsen C8 Landsbygdskommun utrikes migaration

C8 Landsbygdskommun inrikes flyttningar C8 Landsbygdskommun total

23

Figur 13. Diagrammet visar differensen mellan män och kvinnor från 15 till 24 i landsbygdskommuner med besöksnäring. Den vänstra axeln mäter stolparna och visar differensen. Under 0 på den vänstra axeln är lika med kvinnoöverskott och över betyder att det var mansöverskott det året. Den högra axeln visar könskvoten. Under 1 på den högra axeln är kvinnoöverskott och över 1 är mansöverskott. Stapeln ”övrig förändring i könsbalansen” visar andelen som inte har påverkats genom någon typ av flyttning.

6. DISKUSSION OCH SLUTSATSER

För att återkoppla till första frågeställningen ”hur har könsbalansen för 15 till 24-åringar förändrats under 2000-talet i olika typer av kommuner?” går det att se att mansöverskottet både nationellt och regionalt har vuxit mycket. Konstaterandet som görs gällande

könsbalansen nationellt är att det har varit en naturlig könsfördelning fram till 2014 då mansöverskottet sedan ökar det för varje år och är 2018 på 109 män på 100 kvinnor. Det föds inte ovanligt många pojkar i de årgångarna, vilket gör det klart att det är en ökad invandring av män i dessa åldrar som ökar mansöverskottet nationellt. Regionalt är konstanten att alla typer av kommuner efter SKL:s kommunindelning ökar i mansöverskott under mätperioden. Det är dock väldigt olika proportioner på utvecklingen i kommuntyperna. Under det naturliga mansöverskottet är endast ”storstäder” och ”större städer”. Större städer uppgick till slutet av mätperioden till ett naturligt mansöverskott, medan storstäderna är under det naturliga mansöverskottet hela mätperioden. Det är inte ett oväntat resultat då Leiberts (2016) såg liknande resultat i östra Tyskland, där den enda stora staden Berlin hade en liknande

könsbalans. ”Pendlingskommuner nära storstäder” och ”Mindre städer” visar till en början ett naturligt mansöverskott, men detta utvecklades under mätperioden till ett onaturligt. De övriga kommuntyperna ”landsbygdskommuner”, ”landsbygdskommuner med besöksnäring”, ”pendlingskommuner nära större stad”, långpendlingskommun nära större stad” och

1 1,05 1,1 1,15 1,2 1,25 -500 0 500 1000 1500 2000

Landsbygdskommun med besöksnäring

C9 Landsbygdskommun med besöksnäring övrig förändring i könsbalnsen C9 Landsbygdskommun med besöksnäring urikes migraion

C9 Landsbygdskommun med besöksnäring inrikes flyttningar C9 Landsbygdskommun med besöksnäring total

24

”pendlingskommun nära mindre stad, visar redan ett mansöverskott som växer under mätperioden.

Resultatet visar att det finns nyanser i olika typer av kommuner som beskriver

mansöverskottet tydligare än att dela in Sverige i nord och syd, tätort och glesbygd eller i län. I rapporten från SOU (2014) är en av slutsatserna att mansöverskottet bara finns i glesbygder. Resultatet för i den här uppsatsen visar motsatsen. ”Pendlingskommuner nära större städer” är ett exempel på det. I dessa kommuner är det tätbefolkat och en stor del av befolkningen i Sverige bor där. Det som dock stämmer är att glesbygderna visar ett större mansöverskott. Landsbygdskommunerna och landsbygdskommunerna med besöksnäring visar det största mansöverskottet, men det gör de från ungefär 2015. Innan det är dessa kommuntyper på liknande nivå som de andra kommuntyperna med onaturligt mansöverskott, det är endast i slutet på mätperioden dessa kommuner ökade mer kraftigt. Slutsatsen för hur resultatet bidrar till debatten om mansöverskottet är att det har funnits fullt fog till att ta upp frågan om ett ökat mansöverskott de senaste fyra åren, då det har ökat väldigt mycket den tiden både nationellt och regionalt. Vad som inte går att säga är att detta är en helt ny problematik, eftersom många kommuner, till och med de flesta kommunerna i landet har haft ett onaturligt mansöverskott innan flyktingkrisen. Vidare forskning om konsekvenserna av

mansöverskottet i Sverige bör därför ta hänsyn till detta. Hudson (2016) som säger att

mansöverskottet föder våld bör studera hur den statistiken stämmer överens med till exempel landsbygdskommunerna med ett mansöverskott innan flyktingkrisen.

Uppsatsens andra frågeställning ”hur har migrationen utrikes och flyttningarna inrikes påverkat könsbalansen i olika typer av kommuner?” visar väldigt skilda resultat mellan de olika kommuntyperna. Ökningen inrikes drivs antingen av att fler kvinnor flyttar ut än män eller att fler män flyttar in. Storstäder är den enda kommuntyp där det inte går att säga att migration eller flyttningar har påverkat könsbalansen, i alla fall inte registrerade flyttar och migration, i och med att den övriga förändringen i könsbalansen driver utvecklingen där. I de andra kommuntyperna drivs manöverskottet av migration och flyttningar. I

storstadskommunerna och de större städerna är flyttningsnettot inrikes positivt under hela mätperioden. I de andra kommuntyperna flyttar det ut fler än in fram till slutet på

mätperioden. Könsbalansen för kommuntyperna med negativt flyttningsnetto under större delen av mätperioden skiljer de sig från varandra dock. ”Pendlingskommuner nära storstäder” och ”pendlingskommuner nära större städer” pendlar mellan mansöverskott, kvinnoöverskott och könsbalans innan 2015. De andra kommuntyperna ”mindre städer”, ”pendlingskommuner nära mindre städer”, ”långpendlingskommuner nära större städer”, ”landsbygdskommuner” och ”landsbygdskommuner med besöksnäring” visar på en större utflytt av kvinnor som drivs av mansöverskottet i den delkomponenten. Dessa kommuner kan härledas till att det finns en tydlig skillnad i rumsligt kapital för män och kvinnor i dessa kommuner (Forsberg, 2019). Männen har det rumsliga kapitalet att stanna kvar i form av jobb och andra tillgångar som får dem att stanna kvar i större utsträckning. Kvinnorna har inte samma kapital där, vilket gör att behöver söka sig mot andra typer av kommuner.

25

här uppsatsen visar att det inte påverkar storstadskommunerna, eftersom det är könsbalans i invandringen i början 2000-talet. När invandringen senare under 2000-talet blev jämnare fördelad över landet, vilket konstaterades i rapporten från SCB (2016b), är det inte samma könsbalans i vilken kommuntyp invandrarna hamnade. Det som går att se är att i förhållande till befolkningsstorlek tar de befolkningsmässigt mindre kommunerna emot fler manliga invandrare. Detta gick att se eftersom ”landsbygdskommuner”, landsbygdskommuner med besöksnäring” och ”pendlingskommuner nära mindre städer” får en högre könskvot än de andra kommuntyperna efter de tar emot ungefär lika många invandrade män.

Till sist ska den övriga förändringen i könsbalansen nämnas. Den som nämns är två faktorer. En är att antalet infödda personer i åldersgruppen och den andra är felkällor som kam bero på flera orsaker. Eftersom storstädernas ökande mansöverskott drivs av antalet som utgjordes av felkällor blir det intressant. Det är märkligt att den oregistrerade invandringen och

oregistrerade inflyttningen som tillkommer till den totala befolkningen för storstäder, är så mansdominerad som den förefaller. Men att kvinnoöverskottet egentligen ökar går inte heller att fastslå utifrån materialet. Frågan gällande storstäder lämnas därför till en brist i materialet som SCB bistår med och går endast att spekulera kring tills vidare.

7. REFERENSLISTA

Attané, Isabelle, 2006. The Demographic Impact of a Female Deficit in China, 2000-2050.

Population and Development. 32, 755–770.

Bryman, A., 2012. Social research methods, 4. ed. ed. Oxford University Press, Oxford. Hemström, Örjan & De Munter, Jeoren. 2016. Livslängden i Sverige 2011–2015.

Livslängdstabeller för riket och länen, 162. Statistiska Centralbyrån

Dyson, Tim, 2012. Causes and Consequences of Skewed Sex Ratios. Annu. Rev. Sociol. 38, 443–461.

Forsberg, Sara, 2019. ‘The right to immobility’ and the uneven distribution of spatial capital: negotiating youth transitions in northern Sweden. Soc. Cult. Geogr. 20, 323–343. Hudson, Valerie M., Boer, Andrea M. 2002. A Surplus of Men, A Deficit of Peace: Security

and Sex Ratios in Asia’s Largest States. Int. Secur. 26, 5–38.

Leibert, Tim. 2016. She leaves, he stays? Sex-selective migration in rural East Germany. J. Rural Stud. 43, 267–279.

Lönnaeus, Olle. Mansöverskottet föder mer våld. 7 februari.

Arnstberg, Karl-Olov, Sandelin, Gunnar. Nötskalet: Svensk invandringspolitik och dess konsekvenser. Debattförlaget

Paik, Anthony. 2013. The Significance of Sex-Ratio Imbalances: Myths and Realities. Society 50, 176–179.