Uppsatser
Kulturgeografiska institutionen
Masteruppsats i kulturgeografi 30 hp VT 20
__________________________________________________
Flyttningar och bostadsefterfrågan som en effekt av
separationer
En analys av separationer under 2014 i Gävle kommun
Kurs: 2KU035: Masteruppsats i kulturgeografi 30hp Termin: VT2020
ABSTRACT
Berfenstam, G. 2021. Flyttningar och bostadsefterfrågan som en effekt av separationer. Uppsatser
Kulturgeogra-fiska institutionen, Uppsala universitet. Masteruppsats i kulturgeografi 30 hp, VT 2020
Kunskap saknas om sammanboendes separationer och flyttningar och effekterna på efterfrågan på bostäder. I uppsatsen undersöks betydelsen av faktorer som kön, socioekonomisk ställning, vårdnad av barn samt samman-boendets längd haft på flyttningarna. Dessutom undersöks hur separationen har påverkat boendekarriären. Möj-ligheter att få fram uppgifter om sammanboende och separationer från folkbokföringen är begränsade. Genom tillgång till data för Gävle kommun från registerdatabasen Geosweden har sammanboendes separationer i kom-munen ändå kunnat studeras. Totalt har 1 055 personer som separerat efter att ha varit sammanboende som gifta eller sambor analyserats. Genom bland annat logistisk regression har konstaterats att kön och vård av barn påver-kar flyttning och bostadsefterfrågan. Däremot är det inte lika tydligt med påverkan från socioekonomisk ställ-ning och längden på sammanboendet. Separationerna har inneburit steg nedåt i boendekarriären speciellt för yngre kvinnor som före separationen bott i ägda bostäder. Många flyttar till hyresrätter i samband med separat-ionen. Det är av stor betydelsen av att det finns tillgång till hyresrätter till överkomliga priser och i varierande storlekar i kommunens olika områden som snabbt kan förmedlas till de som separerar. Att inte kunna genomföra en önskad separation kan innebära stora psykiska påfrestningar för de inblandade inte minst om det finns barn i familjen. Enligt överslagsbedömningar krävs 300 till 400 bostäder för att möta separerandes behov varje år.
Keywords: sammanboende, separationer, flyttningar, bostadsefterfrågan, boendekarriär, Gävle kommun
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING 5
1.1 Bakgrund 5
1.2 Syfte och frågeställningar 5
1.3. Begrepp och avgränsningar 6
1.4 Upplägg av uppsatsen 7
2. PARFÖRHÅLLANDEN OCH SEPARATIONER 8
2.1 Parförhållanden i Sverige 8
2.2 Jämförelser internationellt 9 2.3 Teorier kring demografiska förändringarna 11 3. FORSKNING KRING KOPPLING MELLAN SEPARATIONER
OCH BOSTADSEFTERFRÅGAN 13
3.1 Allmänt 13
3.2 Om separationer och flyttningar 13
3.3 Separationer och bostadsstandarden 15
3.4 Separationer bland gifta respektive sambor 17
3.5 Vem flyttar och vem bor kvar? 18
3.6 Ytterligare flyttningar och nya parrelationer efter separationen 21 3.7 Kunskapsluckor kring separationer och effekter på bostadsefterfrågan 22
4. TEORETISK RAM FÖR UPPSATSEN 25
4.1 Livsbaneparadigmet som utgångspunkt för studien 25 4.2 Teoretisk ansats kring flyttningar på grund av separationer 26
4.3 Huvudfrågeställningar för uppsatsen 27
5. METOD OCH DATA 28
5.1 Alternativa metoder för att samla data om separationer 28
5.2 Registerdata 28
5.3 Intervju- eller enkätundersökning 29
5.4 För- och nackdelar med de olika metoderna 29
5.5 Val av metod för att studera separationer och bostadsefterfrågan 30 5.6 Brister vid användning av registerdata för att studera separationer 31
5.7 Avgränsning av de som är sammanboende 32
5.8 Identifiering av de sammanboende som separerat 2014 35 5.9 Möjlighet att från resultat för Gävle dra slutsatser för hela Sverige 37
6. RESULTAT 38
6.1 Sammanboende 38
6.2 Separerade under 2014 40
6.3 Separerade fördelade på upplåtelseformer 43
6.4 Vem bodde kvar i den tidigare gemensamma bostaden? 45 6.5 Förändringar i upplåtelseform för de som flyttar 50 6.6 Vilka variabler samvarierade med ”vem bodde kvar”? 52 6.7 Vilka variabler samvarierar med ”byte från äganderätt till hyresrätt”? 53 6.8 Vilka variabler samvarierar med ”stanna i samma upplåtelseform”? 55
7. DISKUSSION KRING ANALYS OCH SLUTSATSER 57 7.1 Vilka faktorer påverkar mest flyttningar efter en separation? 57
7.2 Påverkan på boendekarriären 60
7.3 Slutsatser kring effekter för boendet och bostadsefterfrågan 62
7.4 Erfarenheter av använd metod 67
7.5 Slutord och behov av ytterligare forskning 68
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING 69
BILAGA 1 Lista över variabler 71
BILAGA 2 Begrepp och definitioner som används vid logistisk regression 72
1. INLEDNING
1.1 Bakgrund
I den bostadsmarknadsenkät som Boverket sammanställt våren 2019 och som besvarats av samtliga Sveriges 290 kommuner redovisar 240 kommuner eller 83 procent av kommunerna att de har ett underskott på bostäder. I sin kommentar till enkäten säger Boverket att situationen är ansträngd. Det saknas bostäder för grupper med låga inkomster och för de som av andra anled-ningar har en svag ställning på bostadsmarknaden. Det gäller exempelvis ungdomar, studenter, äldre personer som vill flytta till en mer tillgänglig bostad, personer med funktionsnedsättning, nyanlända, hemlösa och hushåll med begränsad ekonomi. Hyresrätter är den upplåtelseform som flest kommuner uppger att de behöver mer av (Bostadsmarknadsenkäten 2019).
Bristen på bostäder gäller trots att antalet nybyggda bostäder har ökat de senaste åren. Sedan 2010, efter finanskrisen, har antalet färdigställda lägenheter i riket succesivt ökat från cirka 20 000 per år till cirka 55 000 per år under 2019. Bortsett från en kortare topp i samband med förändrade bostadssubventioner runt 1990 har det inte byggts lika mycket sedan det så kallade miljonprogrammet under 1970-talet. Det har byggts fler bostadsrätter än hyresrätter under de senaste tio åren (SCB 2020 a). När det byggs mycket är det angeläget för såväl stat, kommun och byggherrar att ha en god kunskap om hur bostadsefterfrågan ser ut och utvecklas. Det är viktigt att det som byggs verkligen tillgodoser de behov som finns.
Varken Boverket eller andra som är involverade i bostadsplaneringen uppmärksammar i någon större utsträckning den typ av bostadsefterfrågan som uppstår på grund av flyttningar i samband med att olika typer av parrelationer bryts upp. Endast 20 av landets 290 kommuner uppger i bostadsmarknadsenkäten att de har beslut om en speciell förtur till bostad för de som separerar även om säkert en del även i övriga kommuner får viss hjälp att hitta en bostad vid separation (Bostadsmarknadsenkäten 2019).Detta måste ses som ett tecken på att kunskapen är låg om flyttningar som sker på grund av att gifta separerar i samband med en skilsmässa eller att ett samboförhållande avslutas och om vilken effekt detta har på bostadsefterfrågan.
1.2 Syfte och frågeställningar
Det känns angeläget med mer kunskap om hur flyttningar i samband med separationer ser ut då antalet som separerar i Gävle kommun under ett år kan vara en bit över tusen personer och innebär en stor omflyttning. Den efterfrågan på bostäder som uppstår vid separationer utgör en inte försumbar del av den totala bostadsefterfrågan. Eftersom det vid en separation ofta finns behov av att snabbt få fram en ny bostad, åtminstone för en av parterna kan det vara extra angelägen att det finns en beredskap för detta. De som separerar är dessutom ofta i en ganska utsatt situation såväl socialt som ekonomiskt, inte minst om det finns barn i förhållandet. Allt detta gör att det är viktigt med kunskap om separationer och dess effekter på bostadsmarknaden bland dem som arbetar med bostadsförsörjning och bostadspolitik
Syftet med denna uppsats är att öka kunskapen om hur flyttningar ser ut i samband med separationer och hur de par som separerar löser sina behov av bostad samt att söka för-klaringar till varför denna efterfrågan ser ut som den gör. Denna kunskap är viktig för
kommunernas, statens och bostadsföretagens planering. Det kan gälla kunskap om hur stor efterfrågan är, hur den skiljer sig åt mellan gifta och sambor, vilken upplåtelseform och standard som efterfrågas och i vilka lägen det efterfrågas bostäder av dem som sepa-rerar.
Formuleringen av huvudfrågeställningar för uppsatsen utgår från Clark & Dielemans ansatser till teori som kommer att redovisas mer ingående i avsnitt 4.2. I detta avsnitt för Clark & Diele-man fram fyra faktorer som de anser vara avgörande för flyttningar och bostadsefterfrågan i samband separationer. De fyra faktorerna är kön, socioekonomisk ställning, vårdnad om barn samt hur länge det tidigare förhållandet har varat (Clark & Dieleman, 1996, s 128-135). En annan utgångspunkt är de kunskapsluckor som kommer att redovisas i avsnitt 3.8 och som har identifierats vid genomgång av forskning kring separationer samt och deras effekt på flyttningar och bostadsefterfrågan. Huvudfrågeställningar för uppsatsen är:
o I vilken utsträckning påverkar faktorerna kön, socioekonomisk ställning, parrelation-ens längd samt vårdnaden om barn vem som flyttar från den gemparrelation-ensamma bostaden? o På vilket sätt påverkar faktorerna kön, socioekonomisk ställning, parrelationens längd
samt vårdnaden om barn inblandades boendekarriär och sannolikheten att lämna den gemensamma bostaden för en hyresrätt respektive en ägd boendeform?
1.3 Begrepp och avgränsningar
I den fortsatta texten används begreppet sammanboende som ett samlande begrepp för de par som bor tillsammans ”under äktenskapsliknande förhållanden” oavsett om de är gifta eller inte. Denna definition och övriga begrepp som kommer att användas i uppsatsen bygger på den ter-minologi som Statistiska Centralbyrån, i fortsättningen förkortat, SCB, lagt fast i Meddelande i samordningsfrågor från 1999 (SCB 1999). Definitionen av använda begrepp finns redovisade i bilaga 1 i denna uppsats. De som är gifta är en del av de sammanboende. Sammanboende som inte är gifta betecknas av SCB som ”personer i samboförhållande”. I fortsättningen i detta arbete benämns dessa oftast som ”sambor”. Begreppet separation används som ett övergripande be-grepp för alla avbrutna parrelationer oavsett om paren varit gifta eller inte. I övrigt används begreppet skilsmässa och skilda när gifta par separerat samt uppbrutna samborelationer när icke gifta par, sambor, separerat. De som ingått partnerskap sammanförs med de som är gifta på samma sätt som SCB oftast gör och särredovisas inte.
De kvantitativa analyser som görs i senare avsnitt görs på data för Gävle kommun och avser separationer som registrerats i folkbokföringen under 2014. Avgränsningen till Gävle kommun görs för att datamängden inte ska bli alltför stor. Senare i uppsatsen förs ett resonemang om hur resultaten för Gävle kan användas för att dra slutsatser även för andra delar av riket. Avgräns-ningen till separationer som skett under 2014 beror på att tillgången till registerdata är begrän-sad.
1.4 Upplägg av uppsatsen
I den fortsatta texten redovisas i avsnitt 2, som en bakgrund, hur antalet separationer, det vill säga skilsmässor och uppbrutna samboförhållanden, har utvecklats och vilka teorier som finns kring varför utvecklingen sett ut som den gjort. Därefter görs i avsnitt 3 en genomgång av tidigare forskning kring flyttningar i samband med separationer och den bostadsefterfrå-gan som den är upphov till. Här förs även ett resonemang om vad som går att få ut av den forskning som finns kring de frågeställningar som uppsatsen är inriktade på. I avsnitt 4 ges, utifrån vad som redovisats kring tidigare forskning, en teoretisk ram för vad som kommer att analyseras i den fortsatta uppsatsen och frågeställningarna för uppsatsen preciseras. Därefter presenteras, i avsnitt 5, definitioner, avgränsningar, data samt vilka metoder som använts i arbetet samt resonemang kring varför just dessa valts. Slutligen redovisas i avsnitten 6 re-spektive 7 resultat och analyser rere-spektive en avslutande diskussion kring vilka slutsatser som det går att dra av analyserna i uppsatsen.
2. PARFÖRHÅLLANDEN OCH SEPARATIONER
2.1 Parförhållanden i Sverige
Enligt statistik från Statistiska Centralbyrån har sedan 1960-talet skett en tydlig förändring i Sverige mot att allt färre lever som gifta, medan fler är skilda eller ogifta. Bland de som är ogifta finns även de som lever tillsammans som sambor. Andelen av befolkningen som var gifta minskade på drygt 50 år, från närmare 50 procent 1968 till 33 procent 2019 av den totala be-folkningen i Sverige (SCB 2020 b). Som framgår av figur 1, var minskningstakten högst under perioden fram till cirka är 2000 och har därefter bromsat upp och är betydligt lägre de senaste åren. Samtidigt har andelen skilda och ogifta ökat. Andelen ogifta ökat från 43 procent 1968 till 53 procent 2019, (SCB 2020 b).
En samborelation går inte att läsa ut ur folkbokföring på samma sätt som ett äktenskap. Enbart de sambor som bor tillsammans och har gemensamma barn kan i detta register identifieras som sammanboende. Därför finns det inte statistik som redovisar hur antalet samborelationer har utvecklats historiskt. Tidigare genomfördes i stort sett vart femte år en folk- och bostadsräk-ningar, i fortsättningen betecknat FoB. Folk- och bostadsräkningarna genomfördes genom att varje hushåll fick svara på frågor om bland annat hushålls- och bostadsförhållanden. I FoB användes ett hushållsbegrepp som i princip innebar att alla som bodde i samma bostad utgjorde ett hushåll oavsett vilken relation de hade till varandra, gifta, sambor, kompisboende, flergene-rationsboende eller inneboende. Det är därför inte möjligt att från FoB få någon jämförbar hi-storisk statistik för hur många som bott i ett samboförhållande.
Den sista FoB:en gjordes 1995. Därefter beslöts efter en utdragen debatt att motsvarande upp-gifter som tidigare togs fram genom FoB i fortsättningen skulle tas fram genom att använda uppgifter från olika register. År 2011 började det nya hushålls- och lägenhetsregistret leverera registerdata. Utifrån detta nya register så gör SCB, olika moduleringar för att kunna göra en beräkning av antalet sammanboende uppdelat på gifta och sambor1. Moduleringarna har gjorts
för åren 2011 till 2019. För Gävle kommun framgår av SCB:s moduleringar exempelvis att av alla par som bor tillsammans 2013, med eller utan barn, är 63 procent gifta medan 37 procent är sammanboende utan att vara gifta (SCB 2020 c).
Figur 1: Andel personer, 1968-2019, fördelad på civilstånd i procent av totalbefolkningen. Källa: (SCB:s statistikdatabas, tabell BEO1O1N1)
I figur 1 finns redovisat hur andelen ogifta, gifta och skilda av hela befolkningen har utvecklats under perioden 1968 till 2019 i Gävle kommun och i riket. Som framgår av figuren har utveckl-ingen i Gävle kommun varit i stort sett samma som i riket. Det är något större andel ogifta och något mindre andel gifta i Gävle än i riket. Det språng i kurvan för gifta och ogifta för såväl Gävle som för riket år 1989 samt åren direkt före, beror på ändringar i lagen som berörde vill-koren för sambor. Inför att lagändringarna skulle träda i kraft 1989 passade över 100 000 tidi-gare sambor i riket på att gifta sig. Under perioden 1960-2019 har antalet skilsmässor i Sverige successivt ökat från strax under 9 000 per år runt 1960 till drygt 25 000 år 2019 (SCB 2020 d) En förklaring till att andelen gifta minskar är att det har blivit vanligare med skilsmässor. Under åren hittills på 2000-talet har det genomsnittliga årliga antalet personer som gift sig i riket varit 91 800 och i Gävle kommun 900. Under motsvarande period har det genomsnittliga årliga an-talet personer som skilt sig varit cirka 43 700 i riket och 450 i Gävle kommun (SCB 2020 b) . En annan förklaring till den minskande andelen gifta är att det har varit en kraftig ökning av antalet sammanboende som väljer att inte gifta sig eller som lever tillsammans men väljer att skjuta upp sitt giftermål. Dessa lever istället som sambor.
2.2 Jämförelser internationellt
Eftersom de flesta av de forskningsstudier som finns kring separationer främst studerat förhål-landen i Västeuropa och USA är det angeläget att ge en bild av hur utvecklingen av parrelationer sett ut internationellt. 0,0 10,0 20,0 30,0 40,0 50,0 60,0 1968 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1982 1984 1986 1988 1990 1992 1994 1996 1998 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016 2018 Ogifta, Riket Gifta, Riket Skilda, Riket
Utvecklingen mot färre gifta och fler sambor har inte bara skett i Sverige eller i Skandinavien. I till exempel Storbritannien har, sedan tidigt 1970-tal antalet ingångna äktenskap minskat från 425 000 per år till cirka 275 000 per år runt år 2005. Samtidigt har antalet skilsmässor ökat i Storbritannien från 25 000 år 1960 till nästan 150 000 i början av 1980-talet (Feijten & van Ham, 2010, s. 484). Detta förklaras delvis av en förenkling av lagstiftningen kring äktenskapet som kom 1969. Efter 1980-talet har antalet skilsmässor inte ökat lika kraftigt. Åren 1980-81 så slutade var tredje äktenskap i skilsmässa (Sullivan, 1986, s. 35).
Det är svårt att få fram data om antalet samborelationer i andra länder. Officiell statistiken från olika länder redovisar oftast inte sambor. Uppgifter om hur vanligt det är brukar hämtas från olika intervju- och enkätundersökningar. Genom dessa källor är det väl känt att antalet ogifta sammanboende har ökat dramatiskt (Feijten & van Ham, 2010, s. 484). Kiernan konstaterar att efter en ”gyllene tid” för äktenskap i Storbritannien och övriga Västeuropa under 1960- och början av 1970-talet så blev det en tendens till minskat antal giftermål in på 2000-talet. Istället ökade antalet samborelationer från 1970-talet och framåt när framförallt unga valde ett sambo-förhållande innan de gifte sig eller som ett alternativ till att gifta sig (Kiernan, 2004 s. 35). För att jämföra hur parrelationerna ser ut i olika europeiska länder har Kiernan också samman-ställt data från en serie av urvalsundersökningar som gjordes av Eurobarometer Survey under åren 2000 och 2001. Urvalet bestod av män och kvinnor i åldrarna 25 – 34 år i olika EU-länder. Sammanställningen visar att bland de i denna åldersgrupp som ingår i en parrelation så är det störst andel som gör det som sambor i Sverige, 85 procent, Finland, 74 procent, och Danmark, 73 procent. Några exempel från andra länder i Västeuropa är Frankrike, 67 procent, Storbritan-nien, 52 procent, och gamla Västtyskland, 51 procent. Lägst andel sambor av de som ingår i en parrelation har de sydeuropeiska länderna Spanien 40 procent, Grekland, 34 procent och Por-tugal, 28 procent (Kiernan, 2004 s. 38).
Kiernan har också undersökt olika förklaringar till det ökade samboendet. Hon menar att ök-ningen har setts mest som något positivt, ett resultat av längre utbildningstid för unga, en större självständighet för kvinnor på arbetsplatser och i hemmet och genombrottet för preventivmedel. Samtidigt har förväntningar på parrelationer och giftermål ökat. Att ha en relation som sambor kan speciellt för kvinnor ses som ett sätt att undvika känslan av beroende som ibland uppfattas förknippas med giftermål. Kvinnor kan vara oroliga för att ett lagfäst giftermål kan förändra styrkebalansen i deras relation och göra den mindre likvärdig männen (Kiernan, 2004 s. 52). Skilsmässor har ökat i Nederländerna precis som i övriga västvärlden. I mitten av 1980-talet slutade 40 procent av alla giftermål i skilsmässa (Dieleman & Schouw, 1989, s. 236). För Dan-mark är nivån för andelen giftermål som slutar med skilsmässa ungefär samma som i Neder-länderna. I början på 2000-talet slutade närmare 40 procent av alla äktenskap i Danmark i en skilsmässa (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 519). För Sverige låg andelen 1995 högre, över 50 procent (SCB, 1995). Gram-Hanssen & Bech-Danielsen pekar på teorier som säger att
”utvecklingen vad gäller ett ökat antal separationer under modern tid är nära knutet till kvinnans frigörelse och ökade ekonomiska självständighet gentemot sin make, tillsammans med förändrad
sexualmoral samt nya preventivmedel. Tillsammans har detta inneburit att ett livslångt äkten-skap inte längre är det enda möjligheten till ekonomisk och social trygghet eller för känslomässig intimitet” (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 509).
I Storbritannien är det relativt vanligt att de som skilt sig gifter om sig ganska snart efter skils-mässan. Bland kvinnor som skilde sig mellan 1970 och 1974 och som då var under 35 år har 23 procent gift om sig inom tre år och 52 procent gift om sig inom sex år (Sullivan, 1986, s. 35).
Ungefär 60 procent av samborelationerna i Storbritannien fortsätter med ett äktenskap medan 35 procent upplöses. Resterande samboförhållanden, cirka 5 procent, består ännu efter 10 år (Ermisch & Francesconi, 2000, s. 170). Antalet personer som gått igenom en skilsmässa kom-mer att öka i framtiden eftersom det varje år är fler personer som skiljer sig än det är personer som gifter om sig eller dör (Dieleman & Schouw, 1989, s. 248).
2.3 Teorier kring demografiska förändringar
Mycket av de förändringar kring äktenskapets roll och alternativa parrelationer, som redovisats här och som har kunnat iakttas sedan 1960-talet, har ansetts kunna knytas till en större demo-grafisk förändring. Förändringarna kan ses som exempel på det som många internationella fors-kare kallar ” Second Demographic Transition”, förkortat SDT. Förändringen leder till en mins-kad betydelse för familjen och en mer individualiserad livsstil (Ogden & Hall 2004, s. 89). Begreppet Second Demographic Transition fördes först fram av de nederländska forskarna Lesthaege och van da Kaa 1986 (Lesthaege 2010, s. 212). Enligt deras forskning har det funnits en första demografisk transition som i Europa skedde under 1700- och 1800-talen och fram till mitten av 1900-talet och som nu bland annat sker i delar av Afrika. Denna utveckling kan kopp-las till industrialiseringen och därmed även till urbanisering (Lesthaege 2010, s. 211). Det gamla bondesamhällets familjer som bestod av flera generationer ersattes mer och mer av kärn-familjen. Karaktäristiskt för den första demografiska transitionen var främst minskning av såväl dödlighet som barnafödande.
Ogden & Hall har med stöd av annan tidigare forskning sammanfattat grunddragen för den andra demografiska transitionen. Nya mönster för parrelationer är en viktig del i denna utveckl-ing. Karaktäristiska kännetecken för förändrade parrelationer enligt SDT är sådant som senare-läggning av giftermål, ökade samborelationer, senaresenare-läggning av barnafödande, kraftig ökning av skilsmässor och separationer och ökat antal ensamstående föräldrar. (Ogden & Hall 2004, s. 89).
Den andra demografiska transitionen beskrivs i rapporten ”Hushåll och familjer i förändring: samtida studier och forskning om den ”Andra Demografiska Transitionen” från Stockholms läns landsting. Rapporten som bygger på konferensen EPC 2012, European Population Confe-rence som anordnades av Stockholms universitet med deltagande av forskare inom demografi och sociologi från hela världen. Vid konferensen definierades SDT som en teori eller ett sam-lingsbegrepp för flera sociala och kulturella förändringar som skett de senaste decennierna (RUFS 2012:5, s. 9).
Många förändringar i livsmönster som påverkat västvärlden och som knyts till SDT har först uppmärksammats i de nordiska länderna och alldeles speciellt i Sverige. Därför finns det ett internationellt intresse för att ta del av den svenska och nordiska familjeutvecklingen och dess koppling till boendet. Det anses vara intressant att se om ett nytt jämviktsläge i livsmönster kan observeras i de nordiska länderna (Fokkema och Liefbroer, 2008 s. 1412).
Det finns kritik mot begreppet Second Demographic Transition. En del av kritiken har sam-manställts i den tidigare nämnda rapporten från Stockholms läns landsting. Här refereras bland annat David Coleman (2004) som menar att det inte är någon demografisk förändring utan sna-rare en analys av livsstilar. Donald Rowland (2012) anser att teorin inte är tillräcklig för att förklara alla de olika trender och beteenden som finns i de länder som har haft ett lågt barnafö-dande under de senaste 40 åren. Både Coleman och Rowland tycker dock att Second Demo-graphic Transition är användbar som ett försök att förstå förändringar som sker i dagens familjer (RUFS 2012:5, s. 12 och 13).
Den danske sociologen Gösta Esping-Andersen för fram som en tes att den utveckling som beskrivs som karaktäristisk för Second Demographic Transition kommer att brytas. Han säger att
”det centrala argumentet för min tes, nämligen att transitionen vill i sina tidiga faser, verkligen provocera lägre födslar, mer ensamboende, och mindre bestående parrelationer. Den viktiga vändpunkten kommer när såväl män som samhället i stort accepterar en ny roll för kvinnan. Det är när en ny jämvikt inom familjen uppstår, blir bestående och accepteras på bred front som en norm, som vi kommer att få se en ökad benä-genhet till partnerrelationer och för att gifta sig, samt även att antalet födslar återgår till en fertilitetsnivå som bättre stämmer med den som krävs för reproduktion.” (Esping-Andersen 2016, s. 10)
Esping-Andersen visar med genomgång av empiri, speciellt från Sverige och övriga skandina-viska länder, på validiteten hos den u-formade kurva som beskriver hans tes och som innebär att familjen efter att minskat i betydelse får en renässans.
Andra forskare har kommit fram till direkt motsatt effekt av kvinnors inträde på arbetsmark-naden och hur det påverkar deras ekonomiska oberoende, än vad Esping-Andersen gör. Dessa forskare framhåller ett ökat ekonomiskt oberoende för kvinnor som en av de viktigaste bakom-liggande orsakerna till allt mindre stabila parförhållanden med ökande antal skilsmässor och separationer. När kvinnor går ut på arbetsmarknaden innebär det att den traditionella arbetsför-delningen ändras och samtidigt ger det kvinnorna möjligheter att klara sig själva ekonomiskt även efter en separation (Olàh & Gähler, 2012).
Dessa olika teorier och teser kring den demografiska utvecklingen måste ses som en viktig bakgrund för de fortsatta analyserna av utvecklingen för sammanboendet och framför allt se-parationer bland de sammanboende som görs i denna uppsats.
3. FORSKNING KRING KOPPLING MELLAN SEPARATIONER
OCH BOSTADSEFTERFRÅGAN
3.1 Allmänt
Det finns ett stort antal frågor som är intressanta att belysa för att få svar på hur flyttningar som uppstår vid separationer ser ut och därmed även efterfrågan på bostäder. I detta kapitel redovisas relevant forskningen om separationer samt flyttningar och bostadsefterfrågan som följer av se-parationerna. Några av frågorna kommer sedan att analyseras med hjälp av data för Gävle kom-mun.
En stor del av den forskning som finns internationellt kring bostadslösningar i samband med separationer är från slutet av 1980-talet och början av 1990-talet. Enligt Feijten & van Ham så beror det stora antalet studier från denna tid på att skilsmässorna ökade kraftigt i västvärlden under perioden från 1960 till en bit in på 1980-talet. Denna ökning skapade ett ökat intresse för att studera effekterna av separationerna. När sedan antalet skilsmässor under slutet av 1980-talet stabiliserades på en nivå, så minskade intresset för att studera effekterna av dem. Uppfatt-ningen var att man då redan hade tillräckligt bra kunskap om effekterna av separationer (Feijten & van Ham, 2010, s. 483-484).
Intresset för att studera vad skilsmässorna innebär för boendet har till viss del kommit tillbaka i början av 2000-talet. Detta beror på att leva i en samborelation till viss del har ersatt äktenskap som samlevnadsform (Feijten & van Ham, 2010, s. 484).
Huvuddelen av forskningen om effekter på flyttningar och bostadsefterfrågan vid en separation bygger på data kring separationer i form av skilsmässor. En del senare forskning tar dock även upp separationer som uppstått i samband med att en samborelation har brutits. En förklaring till att det är så få studier av samborelationer och separationer från sådana kan vara att det är svårt att hitta data kring samborelationer och speciellt när sådana relationer upphört.
De flesta vetenskapliga studier som gjorts avser förhållandena i Västeuropa och Nordamerika, främst i Storbritannien, Nederländerna och i USA. Det finns begränsat med forskning med ana-lyser av separationer och effekter av separationer på de inblandade parternas boende, som rör förhållanden i Sverige eller i Skandinavien. Det finns säkert flera förklaringar till detta men en förklaring som speciellt gäller för Sverige är att det på grund av uteblivna folk- och bostadsräk-ningar har saknats data om svenskarnas hushållssammansättning och boende under 1990-talet och det första årtiondet på 2000-talet.
3.2 Om separationer och flyttningar
Varje separation skulle teoretiskt kunna leda till att det bildas två nya hushåll. Det blir dock i verkligheten ofta ett färre antal hushåll eftersom en del av de som separerar ganska omgående går in i ett nytt parförhållande eller flyttar in i ett redan existerande hushåll med exempelvis
föräldrar eller kompisar. D. Eversley har kommit fram till att i England så ledde, på 1970-talet och början på 80-talet, varje separation till 1,5 nya hushåll. (refererad i Sullivan, 1986, s. 46)2.
En del av dessa nya hushåll består inte alltid så länge. Dieleman & Schouw konstaterade i slutet av 1980-talet att skilsmässorna innebär en betydande ökning av efterfrågan på bostäder. Sex till sju år efter en skilsmässa så innebär de en ökad efterfrågan på bostäder som motsvarar runt en tredjedel av antalet skilsmässor i Nederländerna. Dessutom innebär skilsmässorna att de nya hushåll som bildas vid en separation ser helt annorlunda ut än de tidigare. Det gäller såväl hus-hållens storlek som deras ekonomiska förutsättningar (Dieleman & Schouw, 1989, s. 236). Effekten av en uppbruten samborelation har enligt Feijten, Mulder & Baizan ofta inte riktigt samma konsekvenser för boendet som en skilsmässa. I en samborelation är parterna ofta yngre än de som är gifta och att vara sambo har ofta karaktären av en prövotid, varför sambor i många fall inte investerar lika mycket i sitt boende som de gifta och därför har mindre att förlora vid en separation. För Nederländerna visar de att det är mycket större sannolikhet att unga gifta skaffar sig en ägd bostad än att unga sambor gör det. För lite äldre sambor var det däremot lika troligt att de skaffade sig ett ägt boende som gifta par. (Feijten, Mulder & Baizan, 2003, s. 251). Flyttningar som sker i samband med separationer avviker en del från flyttningar som sker på grund av andra livshändelser, såsom att familjen växer eller att den tvärtom blir mindre. Vid separationer är det ofta brådskande med en flytt och ekonomiskt finns det också ofta tydliga begränsningar. När beslut om att separera har tagits så mår parterna troligtvis bäst av att någon av dem kan flytta ut ur den tidigare gemensamma bostaden med mycket kort framförhållning. Detta gör att många måste acceptera att det inte alltid kan bli till ett nytt boende som kan för-väntas bli permanent utan att den första flytten ofta går till föräldrar, vänner, till andra former av delat boende eller till någon form av hotelliknande lösning (Feijten & van Ham, 2007, s. 629). Studier från Nederländerna visar att det är vanligare att de som separerat flyttar flera gånger under tiden direkt efter en separation, än vad personer gör vid andra livsförändringar. Även om flyttbenägenheten, för de som har separerat, minskar successivt över tiden så förblir flyttbenägenheten större under åtskilliga år jämfört med motsvarande grupp som inte separerat utan genomgått andra livsförändringar. Det kan tolkas som att det behövs ett flertal flyttningar innan personerna uppnår den typ av boende som de önskar och som de troligen hade före sepa-rationen (Feijten & van Ham, 2007).
Feijten & van Ham menar att flyttningar som görs med anledning av en separation ofta görs i ett ekonomiskt utsatt läge på grund av att de vanligtvis innebär en kraftigt försämrad ekonomi för inblandade parter. Möjligheterna att klara ekonomin försvåras av att man efter en separation själv ska klara utgifter som man tidigare var två som delade på. För separerande som bor i högt belånade hus kan situationen vara sådan att ingen av parterna har råd att köpa ut den andra vilket kan leda till att båda flyttar ut och bostaden måste säljas (Feijten & van Ham, 2010, s. 488).
2 Hänvisningen är till Sullivan som refererar till detta ”paper” i sin artikel. D. Eversley´s paper har inte gått att få
Gram-Hanssen & Bech-Danielsen visar i sin studie av separationer bland såväl gifta som sam-bor i Danmark att många tvingas av olika anledningar till tillfälliga bostadslösningar efter en separation. Ibland på grund av att bostadsmarknaden är hårt pressad men också därför att de som separerade ofta är i en personlig kris där det kan vara svårt att fatta långsiktiga beslut. Dessutom befinner sig de som ska eller just har separerat i ett vakuum där de inte vet vilka de ekonomiska konsekvenserna av separationen blir. I vissa fall kan det vara extra angeläget att snabbt hitta ett nytt boende, exempelvis när det förekommer våld i hemmet (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 511).
De flesta flyttningarna i samband med en separation sker inom närområdet, åtminstone inom samma stad. Bara en mindre del görs till en annan region (Feijten & van Ham, 2007).
Summeras intrycken från forskningen kring flyttningar i samband med separationer så kan kon-stateras att varje separation ofta leder till flera flyttningar under den närmaste åren. Att den första bostaden efter en separation kan bero på dåliga eller oklara ekonomiska förutsättningar men också på de begränsade valmöjligheter som den som flyttar har när de snabbt behöver hitta en bostad. Noterbart är också att en separation inte ger upphov till det dubbla antalet hushåll utan i genomsnitt cirka 1,5 nya hushåll.
3.3 Separationer och bostadsstandarden
Forskningen kring separationer och dess effekt på bostadsstandarden har främst varit inriktad på effekterna på i vilken upplåtelseform de som separerar bor före respektive efter sin separat-ion. Clark & Dielemans anser att ”Skilsmässa kan ses som en process som ger ett avbrott i
boendekarriären. Den är också den primära orsaken till glidningar från ägt boende” (Clark &
Dielemans, 1996, s. 126). Denna syn stödjs även av de flesta andra forskare som även de kom-mer fram till att skilsmässor har en störande effekt på de inblandades boendekarriärer och ofta innebär steg nedåt i boendehierarkin (Sullivan, 1986, s. 35-36; Schouw & Dieleman, 1987, s. 250).
Här kan det krävas en förklaring till begreppen boendekarriär och boendehierarki som ofta åter-kommer i internationell forskningslitteratur kring flyttningar. Begreppen bygger på tanken att det finns en serie delbostadsmarknader som hushållen rör sig emellan. Det som skiljer dessa delbostadsmarknader åt är upplåtelseform, storlek, läge och typ av bostad samt priset för boen-det (Clark & Dielemans, 1996, s. 134).Den boendehierarki som man menar finns i stora delar av västvärlden utgår från att hyresrätt och speciellt, i många västerländska länder privat hyres-rätt, befinner sig långt ner på boendestegen. Allra längst ner i hierarkin finns i en del länder det som kallas social housing en behovsprövad, subventionerad hyresrätt för dem med lägst in-komst. Högst i hierarkin finns alla former av ägt boende, särskilt är det boende i fristående hus som värderas allra högst. Man utgår från att allas mål för sin boendekarriär är att nå så högt man kan i boendehierarkin och att helst äga sin bostad. Som svar på frågan om varför man kan se bostadsmarknaden som hierarkiskt uppbyggd hävdar Clark & Dieleman med stöd av McCarthy & Simpson3 att förmåner och fördelar med att äga sin bostad uppväger med råge de 3 Clark & Dielemans, 1996, citerar en artikel av McCarthy & Simpson från 1991 som trots olika sökningar inte
negativa effekter som kan finnas med det. Ägandet ses som att det inte bara skänker status utan även medför möjlig förtjänst och finansiell säkerhet (Clark & Dieleman, 1996, s. 117).
Även om de anser att det bara finns ett begränsat antal studier tillgängliga tycker sig Clark & Dieleman, som enbart studerat gifta som skiljer sig, kunna slå fast att det finns fyra faktorer som är speciellt avgörande för vilka flyttningar som sker efter en skilsmässa. Faktorerna är kön, socioekonomisk ställning, lösningar för vårdnad av barn samt hur länge äktenskapet har varat (Clark & Dieleman, 1996, s. 126). De fyra faktorerna är inbördes relaterade till varandra. De med låg socioekonomisk ställning och vårdnad om barn påverkas mest och tvingas ner på den hierarkiska skalan för boenden. Det är i dessa grupper som det är vanligt att man flyttar från småhus till flerfamiljshus och efter en skilsmässa tvingas acceptera mindre storlek på bo-staden. Detta blir särskilt tydligt i länder där andelen kvinnor som förvärvsarbetar är låg eller där många kvinnor arbetar deltid. Clark & Dieleman exemplifierar med Nederländerna där många kvinnor saknar jobb men har vårdnaden om barn och där har följderna av skilsmässor varit speciellt svåra för dessa kvinnor. I sådana lägen är det relativt stor sannolikhet att ensam-föräldrar och singlar flyttar från ägt boende vid en skilsmässa. Även längden på äktenskapet påverkar detta. Efter kortare äktenskap konstaterar Clark & Dieleman, så flyttar man oftare från ägt boende på grund av svårigheter att klara boendeekonomin (Clark & Dieleman, 1996, s. 126-128).
Utöver de faktorer som nämnts ovan så menar Clark & Dieleman att några faktorer som gene-rellt har stor påverkan på boendevalet är storlek och upplåtelseform för tidigare bostad. Detta gäller oavsett vilken livshändelse som är orsak till en flyttning. Det är stora skillnader på mönst-ret för bostadsval för de som bott i hyrd respektive ägd bostad, även om bakomliggande vari-abler såsom inkomst, ålder med mera inte skiljer sig åt (Clark & Dieleman, 1996, s. 135). Flera andra forskare har på samma sätt sett sambanden mellan upplåtelseformer före en sepa-ration och hur vanligt det är med sepasepa-rationer. Studier som har gjorts av Holmans visar att antalet skilsmässor är en fjärdedel till en tredjedel lägre bland de som äger sin bostad än bland de som hyr bostaden (Feijten & van Ham, 2010, s. 486)4. Sullivan har analyserat samband
mellan bostadsförhållanden och särskilt upplåtelseformer under den inledande tiden av ett äkt-enskap och sannolikheten att senare separera. Det är vanligare i Storbritannien med separationer för kvinnor som bor i kommunala hyresbostäder än i ägda bostäder. Separerande kvinnor ham-nar ofta seham-nare i kommunala hyresbostäder (Sullivan, 1986, s. 36).
Feijten & van Ham, som studerat inte bara gifta utan även sambor, menar att i genomsnitt be-finner sig de som är sambor i ett tidigare skede av sin boendekarriär än vad de som är gifta gör. Detta gör att de som är sambor ofta har en lägre bostadsstandard före en eventuell separation.
4 Feijten & van Ham refererar liksom flera andra forskare till rapporten av Holmans, A. E. (2000) “Divorce,
Remarriage and Housing: The Effects of Divorce, Remarriage, Separation and the Formation of New Cou-ple Households on the Number of Separate Households and Housing Demand and Conditions” (London: Department of the Environment, Transport and Regions). Rapporten har inte varit möjlig att få tag i på nätet.
Men även för sambor kan en separation ha en svår och bestående effekt på den fortsatta ut-vecklingen av deras boende (Feijten & van Ham, 2010, s. 503).
Hur permanent är då en flytt nedåt i boendehierarkien? Mönstret i Nederländerna i början på 1980-talet var att många av dem som flyttade efter en skilsmässa flyttade till hyresbostäder i flerfamiljshus och till mindre bostäder (Dieleman & Schouw, 1989, s. 246). Dessa flyttar ses som ett steg nedåt i bostadshierarkin. Efter några år hade bara en liten del av de som separerat höjt sin bostadsstandard genom att flytta tillbaka till en ägd bostad i ett småhus och till lite större bostäder. Detta under förutsättning att de inte gått in i ett nytt äktenskap (Dieleman & Schouw, 1989, s. 247).
Bland gifta kvinnor i Storbritannien är de som bor i ett ägt boende före en separation de mest gynnade vad gäller boende efter separationen. En hel del av dem klarar av att behålla detta boende på egen hand eller att komma tillbaka till ägt boende efter en tid i någon annan typ av boende. Bland alla, som vid en skilsmässa lämnade ett ägt boende, så är det bara 36 procent som bor i en bostad med äganderätt direkt efter skilsmässan. Efter tre år har dock ett flertal av dessa flyttat till en ägd bostad. Andelen som äger sin bostad har då stigit till 75 procent (Sulli-van, 1986, s. 41). Ett flertal studier visar att det krävs ett antal flyttningar för att komma tillbaka till det boende man haft före skilsmässan. McCarthy & Simpson visar att cirka 20 procent flyt-tade fler än två gånger efter skilsmässan. De skilda som har minderåriga barn flyttar färre gånger än de som inte har det (Clark & Dieleman, 1996, s. 127)5.
3.4 Separationer bland gifta respektive sambor
Feijten & van Ham har sett skillnader i vad som händer med boendet och bostadsstandarden i Storbritannien när gifta skiljer sig respektive när sambor bryter upp från sina parrelationer. De konstaterar att det är större skillnad vad gäller bostadsstandard mellan de som fortfarande är gifta och de som har skiljt sig än vad det är mellan de som fortfarande är sambor och de som har separerat från sin samborelation. Deras förslag till förklaring är att de som är gifta i genom-snitt har investerat mer i sitt boende än de som är sambo bland annat därför att de samboende i genomsnitt är yngre. Därför blir försämringen av bostadsstandarden större för de som är gifta och skiljer sig (Feijten & van Ham, 2010 s 502).
Gram-Hanssen & Bech-Danielsen som också studerat separationer bland såväl gifta som sam-bor i Skandinavien konstaterar att en separation skapar en besvärlig situation för den som se-parerar vilket gör att många tvingas att acceptera mindre attraktiva och dyra bostadslösningar ofta i form av inneboende. Gram-Hanssen & Bech-Danielsen har i sina studier gjort en mer detaljerad uppdelning på upplåtelseform och hustyp. De gör skillnad mellan kommunal och privat hyresrätt samt mellan fristående ägd bostad och övriga typer av ägd bostad. I Danmark är det, sammantaget för alla familjer som separerar, flest, omkring 40 procent, som flyttar till privata hyresbostäder trots att denna upplåtelseform endast utgör cirka 20 procent av alla bo-städer. Av de som bor i kommunala hyresbostäder före en separation bor cirka hälften i denna boendeform även efter separationen. Bland övriga familjer det vill säga de som före
5 Clark & Dielemans, 1996, citerar en artikel av McCarthy & Simpson från 1991 som trots olika sökningar inte
separationen bott i privata hyresbostäder, ägda lägenheter eller ägda hus så är andelen som flyttar till kommunala hyresbostäder mellan 15 och drygt 20 procent. Gram-Hanssen & Bech-Danielsen konstaterar att till kommunala hyresbostäder respektive ägda bostäder flyttar efter en separation i första hand de som hade sin tidigare gemensamma bostad inom dessa respektive upplåtelseformer. Bostäder med privata hyresrätt är i Danmark däremot är en upplåtelseform för alla vid separationer (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 519-520).
I den danska studien är det ungefär hälften av de som tidigare bodde i ägt boende och som flyttar vid en separation som gör det till ett annat eget ägt boende. Av dessa bor två tredjedelar kvar efter ett år. Att flytta till fristående ägda hus är vanligast bland de som före separationen också bodde i sådana hus. En förklaring till att det är så är enligt de danska forskarna att förut-sättningar för att få fram kapital för ett köp är bäst för de som har sålt ett tidigare hus (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 519).
Skilsmässor visar sig, i studier som Dieleman & Schouw gjort för Nederländerna, ha allvarliga effekter på bostadsstandarden för huvudparten av de ingående parterna. Männen klarar sig ”oskadade” vid en skilsmässa, vad gäller boendet, därför att de oftast har en inkomst som inte ligger under medelinkomsten. Kvinnorna däremot får det tuffare. Ändå är det så att majoriteten av alla skilda, män såväl som kvinnor, väljer eller tvingas att acceptera att bo i hyresrätt även om de tidigare ägde sin bostad. Uppfattningen är att endast en liten del av de som skiljer sig och som inte gifter om sig har möjlighet att uppnå samma boendesituation som de hade före skilsmässan eller uppnår en situation som är jämförbar med andra hushåll i samma ålder och inkomstläge. Med tanke på att antalet personer som genomgått en skilsmässa kommer att öka i framtiden så kommer detta skapa ett framtida ökat behov av hyresbostäder (Dieleman & Schouw, 1989, s. 251).
Enligt forskning från Storbritannien från 1981 är det i en stor andel av de från arbetarklassen som skiljer sig som flyttar in tillsammans med sina föräldrar direkt när man beslutat sig för att separera. Allmänt så kan konstateras att en separation förvärrar ojämlikheten för de som redan är missgynnade, medan de som har ett mer gynnsamt utgångsläge går relativt oskadda med avseende på bostadsstandarden genom en separation. De har de bästa förutsättningarna för att få en liknande standard efter en separation (Sullivan, 1986, s. 46).
3.5 Vem flyttar och vem bor kvar?
En fråga som tas upp i många forskningsrapporter är vem av parterna i ett äktenskap som flyttar vid en skilsmässa. Utfallet visar sig skilja sig åt bland annat beroende på kön, i vilken upplåtel-seform man bott och om man haft minderåriga barn. Sullivan kommer fram till att i Storbritan-nien är i allmänhet sannolikheten i grovt lika stor, för kvinnor som för män, att de lämnar den tidigare gemensamma bostaden. Han konstaterade att det däremot finns skillnader som är kopp-lade till kvinnans ålder, upplåtelseformen i den tidigare gemensamma bostaden, samt om det fanns barn i familjen vid separationen. Yngre kvinnor och kvinnor som bor i privat hyresrätt flyttar oftare från den gemensamma bostaden. Däremot bor kvinnor som har barn vid skilsmäs-san och de som bor i kommunal hyresrätt oftare kvar i tidigare bostad (Sullivan, 1986, s. 38).
Även i studien av Gram-Hanssen & Bech-Danielsen är totalbilden att det inte är så stora skill-nader mellan hur vanligt det är att det är kvinnan respektive mannen som flyttar. I 54 procent av fallen är det kvinnan som flyttar och i 46 procent mannen (Gram-Hanssen & Bech-Daniel-sen, 2008, s. 515). Men även i den danska studien konstaterades att det är skillnader som be-rodde på tidigare gemensamma boendets upplåtelseform. Om upplåtelseformen var kommunal hyresrätt så ökade sannolikheten att kvinnan bodde kvar medan om paret bodde i ett ägt fri-stående hus så ökade sannolikheten att männen bodde kvar. I stadsområden ökade heten att kvinnan bor kvar medan om den låg i ett mer lantligt läge så var det en ökad sannolik-het att mannen bor kvar (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 515).
Att det är skillnader på vem som flyttar beroende på upplåtelseform visar även Holmans. I sina studier från Storbritannien kommer han fram till att i 64 procent av de fall det blir en skilsmässa för par som bor i en hyrd bostad så är det kvinnan som bor kvar i den tidigare bostaden medan det i 29 procent av separationerna är mannen som bor kvar (Feijten & van Ham, 2010 s. 487)6.
Om det fanns barn i äktenskapet var det vanligast att det var den av parterna som fick vårdnaden om barnen/barnet som stannade i den tidigare gemensamma bostaden. Eftersom det enligt de studier som gjorts för Nederländerna oftast har varit kvinnorna som får vårdnaden om gemen-samma barn är det också de som oftast bor kvar i den tidigare gemengemen-samma bostaden efter skilsmässan. Samtidigt är det de som får det svårast att klara sig ekonomiskt efter en skilsmässa eftersom de också oftast har lägre inkomst än den man de haft en parrelation med (Dieleman & Schouw, 1989, s. 244-246).
Den danska studien, som studerat såväl de som tidigare varit gifta och de som varit sambor, konstaterar att för såväl kvinnor som män gällde att ju lägre deras egen socialgruppstillhörighet var desto större var sannolikheten att de flyttade. För kvinnor som hade barn så ökade sanno-likheten att de bodde kvar. Studien drar en tydlig slutsats kring vem som flyttar och vem som blir kvar. Deras resultat visar att männen blivit det extrema könet vid separationer på så sätt att de välsituerade männen är de verkliga vinnarna som oftast bor kvar medan socialt marginali-serade männen är förlorarna och flyttar från det tidigare gemensamma hemmet vid en separat-ion. Det betyder att i mer välbärgade familjer som bor i ett ägt boende så är det störst chans att mannen bor kvar medan bland mindre välbärgade par som bor i allmännyttan är det vanligare att kvinnan bor kvar (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 520).
I en kvalitativ del som ingår i den danska studien visas att beslutet om vem som flyttar och vem som bor kvar kan styras av olika typer av argument. Det kan vara så att den som bor kvar är den som har de bästa ekonomiska förutsättningarna, den som fått vårdnaden om barnen eller så kan det bero på vem det var som önskade separera. Det kan också bero på vem som lagt ner mest arbete på bostaden eller om det är någon av parterna som ärvt bostaden av någon släkting (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 514-515).
6 Feijten & van Ham refererar liksom flera andra forskare till rapporten Holmans, A. E. (2000) “Divorce,
Remarriage and Housing: The Effects of Divorce, Remarriage, Separation and the Formation of New Cou-ple Households on the Number of Separate Households and Housing Demand and Conditions” (London: Department of the Environment, Transport and Regions). Rapporten har inte varit möjlig att få tag i på nätet.
I en del fall flyttar båda parter vid en separation. I Nederländerna var det på 1980-talet 13 pro-cent av skilsmässorna som slutade med att båda parter flyttade från den tidigare gemensamma bostaden runt tidpunkten för skilsmässan (Dieleman & Schouw, 1989, s. 244). Enligt den danska studien från 2000-talet så var det mycket vanligare i Danmark att båda parter flyttade. I mer än dubbelt så stor andel av fallen, 30 procent, flyttade båda parter vid en separation. Av de par där en av parterna initialt bodde kvar så hade 26 procent av de som bodde kvar också flyttat efter ett år (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 515). Av studien går inte att utläsa om det är vanligare bland sambor än bland gifta att båda flyttar och detta kan eventuellt förklara skillnaden mot uppgifterna från studien för Nederländerna.
I den danska forskningsrapporten drar forskarna den bostadspolitiska slutsatsen att det är av stor betydelse att det finns ett utbud av bostäder att hyra i alla grannskap för att göra det möjligt att även de med sämre ekonomiska förutsättningar inte ska behöva flytta från sina områden och från barnens förskolor, skolor och kamrater vid en separation (Gram-Hanssen & Bech-Daniel-sen, 2008, s. 521).
Clara H. Mulder och Michael Wagner har studerat ingående vem som flyttar från den tidigare gemensamma bostaden i samband med en separation. De har också haft ambitionen att skapa en teori kring hur besluten om vem som ska flytta styrs. Deras teoretiska ramverk beskriver de som ”betydelsen av lägesspecifikt kapital” (Mulder & Wagner, 2012, s. 839). Teorin säger att den av de tidigare sammanboende partnerna som har lägst kostnader för att flytta i relation till kostnaderna för att stanna lämnar den tidigare gemensamma bostaden. Dessutom gäller att den part som inte har tillräckliga resurser för att klara av kostnaderna för den gemensamma bostaden efter en separation flyttar. Om ingen av parterna kan klara kostnaderna så betyder det att båda flyttar. De kostnader som vägs in i teorin är såväl ekonomiska som icke-ekonomiska kostnader såsom sociala och emotionella kostnader (Mulder & Wagner, 2012, s. 840). Exempel på det som räknas som sociala och emotionella kostnader är sådana som är knutna till själva bostaden exempelvis att en av parterna har svårt att lämna det för att de har vuxit upp i eller ärvt huset, kanske byggt det eller genomfört omfattande renoveringar. Det kan också vara sådant som har anknytning till bostadsområdet och omgivningarna och svårighet att lämna området på grund av närhet till föräldrahem eller närhet till viktiga sociala nätverk (Mulder & Wagner, 2012, s. 850).
Det teoretiska ramverket har prövats empiriskt på paneldata för såväl skilsmässor som upp-brutna samborelationer, från Nederländerna. Deras slutsatser av sina empiriska prövningar är att generellt är det något vanligare att männen flyttar, 53,8 procent mot 46,2 procent för kvin-norna. Det skiljer sig dock en hel del åt beroende på den situation som paret befunnit sig i. De två mest avgörande frågorna för vem som flyttar ut är vem som får vårdnaden om eventuella gemensamma barn och vem var det som ville avbryta sammanboendet. I sin undersökning har de kommit fram till att det är större sannolikhet att det är kvinnan som vill bryta upp från ett sammanboende, 62 procent, jämfört med mannen, 29 procent. I dessa situationer är det mannen som kan anses ha högst kostnader för att flytta ut och som därför bor kvar alternativt är den enda som kan klara kostnaderna för att bo kvar. När paret haft gemensamma barn är det till stor del den som får vårdnaden av barnet/barnen som också bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden, 70 procent av kvinnorna bor kvar om de får vårdnaden och 82 procent av männen om
de får vårdnaden. Men eftersom det är åtta gånger vanligare att kvinnan får vårdnaden leder det till att många män flyttar (Mulder & Wagner, 2010, s. 1268-1270). De två förhållanden som enligt Mulder & Wagner är avgörande för vem som flyttar ger enligt författarna utslag åt var sitt håll. Vem som har vårdnaden av eventuella barn innebär att kvinnor ofta bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden medan vem som tar initiativet till en separation innebär att män ofta bor kvar. Detta kan vara förklaringen till att den mesta forskningen visar att det är små skillnader mellan andel kvinnor respektive män som bor kvar.
Mulder & Wagner noterar att en anledning till att kvinnor flyttar är att kvinnor ofta är yngre än sin manliga partner. Detta ökar sannolikheten att mannen styr valet boende. De kanske redan har ett fungerande boende eller har större tyngd när det gäller att välja bostadsområde bland annat på grund av att han har kommit längre i sin karriär inom arbetslivet och därför har bättre ekonomi. De konstaterar att
” denna typ av manlig dominans resulterar i val av hur relationen ska formeras (kvinnan flyttar in i hans hem) följs sannolikt av en manlig dominans även i beslut om vem som ska lämna det gemensamma hemmet vid en separation (kvinnan flyttar ut igen)” (Mulder & Wagner, 2012, s. 850).
Mulder & Wagner kommer även fram till att kvinnor oftare flyttar ut från det gemen-samma hemmet om det är en ägd bostad. Men om sammanboendet har pågått under lång tid så minskar det sannolikheten att kvinnan flyttar. Dessutom är den långsiktiga trenden att sannolikheten minskar successivt att kvinnor flyttar vid en separation (Mulder & Wag-ner, 2010, s. 1270).
3.6 Ytterligare flyttningar och nya parrelationer efter separationen
Clark & Dieleman pekar på att ett problem vid studier av flyttningar i samband med separat-ioner är att det ofta är svårt att med registerdata följa utnyttjandet av tillfälliga boenden. Bland annat därför att det kan ske flera flyttningar under samma år. McCarthy & Simpson 19917
re-dovisar att 20 procent av de individer som skiljer sig gör mer än två flyttningar inom tre år från skilsmässan (Clark & Dielemans, 1996, s. 126). Även de med vårdnaden om barn flyttar ofta och de fäder som inte har vårdnad gör mellan 3 och 8 flyttningar (Clark & Dielemans, 1996, s. 126). Siffran är dock troligen en underskattning eftersom den bygger på registeruppgifter som endast uppdateras vid ett enda tillfälle under året och att det därför inte går att utläsa om det görs flera flyttningar under samma år.
Även Sullivan kommer fram till att de separerande vanligtvis gör flera flyttningar efter den första flytten från den tidigare gemensamma bostaden. Mer än en fjärdedel av kvinnor i Stor-britannien, som flyttar vid en skilsmässa, gör åtminstone ytterligare en flytt inom ett år, oftast bort från ett inneboende. Bland de som bor kvar i den tidigare gemensamma bostaden är det något färre som flyttar inom ett år, cirka en femtedel. Benägenheten, bland de kvinnor som lämnar den tidigare gemensamma bostaden, att flytta den närmaste tiden efter den första flytten är starkt beroende av vilken typ av boende som man flyttar till i samband med separationen.
7 Clark & Dielemans, 1996, citerar en artikel av McCarthy & Simpson från 1991 som trots olika sökningar inte
Vanligast är att de kvinnor som lämnade den gemensamma bostaden, först flyttade de till ett inneboende eller till ett privat hyresboende. Bara 14 procent av kvinnorna flyttar direkt in i ett eget ägt boende vid separationen (Sullivan, 1986, s. 40).
Den danska studien visar att cirka 10 procent av de separerande som flyttar har från början flyttat tillbaka till sitt föräldrahem. Men att flytta till sitt föräldrahem visar sig vara den minst varaktiga lösningen eftersom två tredjedelar av dessa har flyttat igen inom ett år. Även att flytta till ett inneboende eller till ett större hushåll tillsammans med en annan familj eller kompisar är också en mindre varaktig lösning. Officiella data visar dock att 48 procent av de som flyttat från det gemensamma hemmet har flyttat ytterligare minst en gång inom ett år. (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 513).
Effekterna på bostadsförhållandena vid en separation är oftast inte så tillfälliga utan visar sig vanligtvis bestå ganska länge. Även om antalet flyttningar minskar över tid, speciellt för de som bryter upp från ett samboförhållande, så minskar inte sannolikheten att flytta från småhus eller andra former av ägt boende med tiden (Feijten & van Ham, 2010, s. 503).
Andelen av de som skiljer sig och sedan gifter om sig minskar. Istället går personer som skilt sig till ökande del in i nya samborelationer. Det gäller speciellt personer som är äldre och inte räknar med några barn i en ny parrelation (Dieleman & Schouw, 1989, s. 242).
Gram-Hanssen & Bech-Danielsens danska studie som avser såväl gifta som sambor visar att runt hälften av alla som flyttade från den tidigare gemensamma bostaden flyttade till ett boende där de lever ensamma. Att flytta in med en ny partner och bilda ett nytt par gör 12 procent av de som flyttar vid en separation. Av dessa är det dock bara 44 procent som fortfarande lever i den nya parrelationen efter ett år (Gram-Hanssen & Bech-Danielsen, 2008, s. 513).
Att gå in i en ny relation efter en separation innebär för många förbättrade boendeförhållanden i jämförelse med att förbli singel efter separation. För dem som startar en ny relation liknar deras boendesituation mycket mer dem som ingår i en parrelation än de som var separerade (Feijten & van Ham, 2010, s. 503).
3.7 Kunskapsluckor kring separationer och effekter på bostadsefterfrågan
Genomgången av forskningsläget visar att det finns en ganska samstämmig bild av vad som händer kring boendet vid en separation. Det har inte gått att finna någon rapport som direkt gått i polemik med andra forskare. Det är inte heller någon som kommit fram med någon avvikande syn på vad som sker vid separationer och vilka effekterna av omflyttningarna blir.Slutsatsen av litteraturgenomgången är dock att det kan finnas flera skäl att fördjupa sig i frågor kring flyttningar och dess effekter på bostadsefterfrågan vid separationer. Ett första skäl är att de vetenskapliga studier som gjorts kring bostadsefterfrågan som uppstår vid separationer, till största delen är inriktade på separationer som sker genom skilsmässa och inte genom att ett samboförhållande upplöses. Antalet par som väljer att bo tillsammans som sambor istället för att gifta sig har ökat under de senaste drygt femtio åren, inte minst i Sverige. Därför är det av intresse att studera hur bostadsefterfrågan ser ut i samband med separationer från alla former av parrelationer, såväl gifta som sambor.
Ett andra skäl är att de forskningsrapporter som redovisats i föregående avsnitt till största delen avser förhållanden i Storbritannien, Nederländerna och USA. Analysen som gjorts av hushålls-utvecklingen i Sverige visar emellertid att förhållandena skiljer sig på en del punkter mellan Skandinavien och övriga västvärlden. Detta kan vara intressant att notera bland annat med tanke på de tidigare refererade resonemangen kring ”Second Demographic Transition”, SDT. I dessa diskussioner förs ofta fram att den utveckling som förknippas med de demografiska förändring-arna först uppträder i Sverige och de skandinaviska länderna. Sverige och Skandinavien utmär-ker sig bland annat genom att den hushållssplittring som beskrivs som karaktäristisk för den andra demografiska transitionen har här gått längre än i övriga västvärlden. Det är även fler par som är sambor, relativt par som är gifta, här än i många andra länder (Coleman, 2013). Dessu-tom har Sverige den högsta kvinnliga förvärvsfrekvensen inom EU8, märkbart högre än de flesta
länder i Europa bortsett från övriga Norden (Eurostat, 2020). Det innebär att fler kvinnor i Sve-rige förvärvsarbetar och därmed har möjlighet att försörja sig själv och eventuella barn vid en separation. Men det är även större andel män som har vårdnaden av barn, Detta har förändrat förutsättningarna för separationer då det innebär att såväl mannen som kvinnan har bättre möj-lighet att ordna sitt liv och klara sin ekonomi efter en separation.
Ett tredje skäl är att de studier som gjorts mestadels tar upp förhållanden som gällde under 1980 och början av 1990-talet. Som framgått av texten har det skett mycket sedan 1980- och 90-talen i hela västvärlden med allt fler som är sambor istället för att vara gifta eller innan de gifter sig. Det är rimligt att pröva vilket värde mer än trettio år gamla forskningsresultat kring samman-boende och separationer har för att förklara hur sambanden ser ut idag. Detta kommer att ana-lyseras i det fortsatta arbetet.
Det fjärde skälet är att bostadsmarknaden ser olika ut i olika delar av västvärlden. I Sverige finns det ett stort utbud av egna hem det vill säga eget ägda fastigheter. Däremot har det bara varit möjligt att skapa ägarlägenheter i flerbostadshus under den senaste tioårsperioden. Detta har gjort att det hittills finns ytterst få enskilt ägda lägenheter i bostadsbeståndet. Istället finns det i Sverige ett ganska stort utbud av kooperativt ägda lägenheter i form av bostadsrätter. Det är ett indirekt ägande som man har som medlem i en bostadsrättsförening, men att det är före-ningen som juridiskt äger fastigheten. Även marknaden för hyresbostäder ser lite annorlunda ut i Sverige än den gör i många andra västländer. I Sverige finns förutom hyresrätter i privata ägda fastigheter, ett stort utbud av allmännyttiga hyresrätter. Dessa allmännyttiga hyresrätter har am-bitionen att tillgodose bostadsefterfrågan hos, inte bara dem som lever med de sämsta ekono-miska förhållandena (social housing)9. Ambitionen är även att vara ett alternativ för dem som i
och för sig har ekonomiska förutsättningar att bo i andra upplåtelseformer men värdesätter att
8 Eurostat, https://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&plugin=1&language=en&pcode=t2020_10 9 Internationellt begrepp som vanligtvis syftar på offentligt subventionerade bostäder, som upplåts med
förstahandskontrakt till hushåll med låga inkomster (Forskning i korthet: Hemlöshet [WWW Document], n.d. . Forte. URL https://forte.se/publikation/fk-hemloshet/ (accessed 6.5.20). .
bo mer bekymmersfritt utan att behöva tänka på bostadens skötsel och underhåll (www.all-mannyttan.se).
Inriktningen för denna uppsats blir att försöka fylla en del av de kunskapsluckor som redovisats ovan och att analysera flyttningar vid separationer och dess effekter på bostadsefterfrågan. Stu-dierna avser såväl flyttningar vid skilsmässor som vid uppbrutna samborelationer. Analyserna inriktas bland annat på att finna troliga samband och förklaringar till olika effekter på flytt-ningar och boende av separationer i Gävle kommun. Studierna görs kring förhållanden under 2010-talet i Sverige. Först ska dock den teoretiska ramen för uppsatsen diskuteras och de frå-geställningar som ska studeras preciseras.
4. EN TEORETISK RAM FÖR UPPSATSEN
4.1 Livsbaneparadigmet som utgångspunkt för studien
När det tidigare, fram till första halvan av 1990-talet, gjordes tvärsektoriella analyser av flytt-ningsrörelser, boendeval med mera gjordes detta i form av vad som kallades livscykelanalys för boendet. Livscyklerna bestod av ett antal stadier i livet som de flesta hushåll passerade. De olika stadierna för hushållen var demografiskt definierade av sådant som, hur stort hushållet var i olika skeden, åldern på huvudmannen för hushållet och om det fanns barn i hushållet (Clark & Dielemans 1996, s. 27).
Under senare delen av 1990-talet utvecklades inom samhällsvetenskapen, speciellt inom soci-ologi, en ansats kallad ”life-course”. Ansatsen som går ut på att förstå sociala förändringar ge-nom att beskriva individens handlingar vid olika händelser i livet (Kulu & Milewski, 2007, s. 568). En individs liv är sammansatt av en serie förändringar/övergångar eller livshändelser som är inrymt i deras ”life-course”. Så som ”life-course” ansatsen har utvecklats över en längre tid har den blivit ett paradigm inom många områden av den samhällsvetenskapliga forskningen (Kulu & Milewski, 2007, s. 568).
I ”life course” ansatsen är det ett tydligt fokus på hur timingen för olika händelser i en individs liv ser ut och hur den kopplas till förändringar i andra delar av individens liv och förändringar i dess sociala relationer och sammanhang. ”Life-course” ansatsen ger fördelar genom att ut-veckla vår kunskap om orsakerna till det som individen gör och till sociala processer (Giele & Elder, 1998:10). Exempel på livshändelser är flytt från föräldrahemmet, flytta ihop med någon, få barn, separera, barnen flyttar hemifrån etc. (Clark & Dieleman, 1996, s. 30). Clark och Diele-man menar också att det är dynamiken som är den påtagliga skillnader mellan en ”life-course paradigm” och andra ansatser som exempelvis livscykelansatsen. Andra ansatser fokuserar på stabila skeden i livet medan denna paradigmen fokuserar på övergångar mellan olika skeden för ett hushåll. Övergångar som ofta är åldersspecifika (Clark & Dieleman, 1996, s. 34). Begreppet ”life-course” kan vara svårt att översätta till svenska på ett bra sätt. Urban Fransson väljer att översätta begreppet ”life-course” med ordet livsbana. Han säger i sin avhandling om ungdomars hushållsbildning att
”Det finns ett ökat intresse för att studera hur olika skilda händelser, inte bara familjehändelser, i en individs livsbana (”life-course”) är relaterade till olika beslut som individen fattar. Det kan gälla händelser som varierar allt från karriärbeslut på arbetsmarknaden, beslut om att bilda familj, att utbilda sig, byta bo-stad…”(Fransson, 1997, s. 32).
Detta är enligt Fransson ett synsätt som ligger nära det tidsgeografiska. I fortsättningen kommer i denna uppsats, istället för det engelska begreppet ”life-course” och ”life-course paradigm”, begreppen livsbana och livsbaneparadigm att användas.
Denna uppsats bygger på livsbaneparadigmet. Genom att i uppsatsen studera händelser i olika individers livsbanor, närmare bestämt de som är speciellt knutna till livshändelsen separation från ett äktenskap eller ett samboförhållande, så är det möjligt att analysera hur flyttningar sker
