N
ATT FÖR
Tidning utgiven av LandsGreningen för kvinnans politiska rösträtt.
MOTTO: Vi kunna aldrig göra sd mycket j%r en stor sak som en stor sak kan göra f ö r o&.
VII. ARG. il S T O C K H O L M , 1 J U N I 1918
Köpslående.
Högern tycker icke om, att man sii- ger att deii vill begagna deii kvinnli- ga röstriittsfrågan som kompensation gentemot andra författningsfrågor.
Av hovriittsrådet Ekmans brev, soni stergives pfi annat ställe i dagens nuni- mer, framgår nied all tydlighet, a t t haii Iiiiririer sig liriiiilit över denna be- hltyllniiig, och (1% statsministern i sitt anförande under debatten ansåg, att utskottsreservaiiteriias mening nied att i år fraiiiliålla, att frågan icke finge lösas "isolerad", möjligen kunde vara (len, a t t de ville "liksom sälja den kvinnliga rösträtten dyrare ä n de kun- iia göra nu", så utlöste detta yttrande särii1 hos lir Swartz som hos h r Tryg- ger utbrott a\- en indignation, som fö- reföll fullt iikta i ögonblicket.
Men Iiur Itan nian på annat sätt för- btå högerns nu plötsligt påkomna ön- skan oni a t t sammankoppla vår fråga med nu föreliggande övriga författ- iiingsfrågor? Vilken högerman man iin frågar angående sliiilet härtill, får man till svar, a t t högern n ä r den t a r ståndpui~lit till dessa olika författ- ningsündriugar måste ha överblick iiver det hela för att kunna avväga siua medgivanden så, a t t en demokra- tisering a v författningen p å ett håll icke ytterligare skiirpes genom ändrin- g a r i samma riktning jiiinväl på andra punkter. Och det iir för a t t göra den- n a syn på saken i någon mån plausi- bel, som högern alltjämt vidhåller på- ståendet om, att ilen kvinnliga rösträt- ten skulle homma att gynna socialde- inokraterna på högerns bekostnad.
I den protestresolution, som L. K. P, R. publicerade dagen efter riksdagsde- batten, och soni hovrättsrådet Ekman vünder sig emot, står endast, att detta påstående strider mot verkligheten, så bom denna fraingar såväl a v överdi- rektör Widells utredning som av all hittills gjord erfarenhet. Den kvinnli- g a rösträttens genomförande på sam- ina villkor som för män kommer icke a t t gynna iiiigot parti, därför duger den icke son1 föremål för kompensa- tion eller till köpslående partierna emellan. Högern ä r eljest mycket rask med att framhålla, att även inom väns-
-
Der skrider i Lyset et frelseide Togj
dei ka lder ?:ed Xw c m iIznndeiis Dwe, p m Lovgirerporten det rzciigeiicle slog, selv clsveste Drog m c m det It0re.
Det sender s i t Bztd til hvert eneste Hjenz, og Hmaderne G ~ I ~ ~ F I ' , liror Toget grrar f r e m
DeiL gudskabte Ret, som hos tcenkende JIcmid stccw d e t b l u d Jordlivets Goder,
den skulde dn ncegte din kccreste Ve?&, diit2 Hustru, diw Xsster, clin Moder!
N<jj delte de Bgrder i Felt som i LGr, h o r skendigt ut m g t e dena Purt i vor Sejr!
JEPPE AAKJBR.
tern kärleken till rösträtt för kvinnor icke ä r synnerligen djupt rotad, men den vill icke se, a t t i den inån detta ä r sant, beror det just dlirpå, a t t intet a v vänsterpartierna av denna reform vän- t a r några partifördelar; det bestäm- mande för vänstern härvidlag ä r att deii kvinnliga rösträtten ä r en ofrån- komlig konsekvens av dess allm" anna demokratiska principer och därför får lov a t t genomföras utan hänsyn till partisynpunkter. Att entusiasmen då icke blir så stor, ä r visserligen icke idealiskt, men det ä r mänskligt och be- gripligt.
Hr Trygger försökte i debatten mö- ta statsministerns förmodan, a t t hö- gern med tillhjlilp av kvinnornas med- borgarkrav ville vinna fördelar i frå- ga om den kommunala rikträtten, ge- nom motfrågan: "Varför skulle man köpa en sak, som nian redan har?" Den 40-gradiga skalan ä r svensk lag, och Första kammaren h a r sin grundlags- enliga r ä t t a t t vägra sitt samtycke till dess slopande.
Argumentationen ser slående u t vid första ögonkastet, men även den torde - som h r Trygger säkert mycket väl vet - vara stridande mot verkligheten.
Visserligen har högern den 40-gradiga skalan, men den har ingalunda lika säkert dess nuvarande verkningar.
Ifall den kungl. propositionen om lika kommunal rösträtt avslås i år, kom- mer nog just ingenting att hända, men
om detsamma sker efter 1920 års lands- tingsval, ocli regeringen då upplöser Första kammaren, så kanske det kom- mer att kännas obehagligt för högern.
Kanske hoppas den dessförinnan kun- n a störta regeringen, men iiven om det skulle lyckas, blir det ju bara en gal- genfrist. Å r 1920 ha vi val till Andra kammaren också, och det ä r knappast sannolikt, a t t de konima a t t gå i hö- gerriktning.
Men nog ä r det möjligt a t t för kvin- norösträtten gången blir den, a t t väns- tern först får lov att erövra den Eka kommunala rösträtten och sedan utan högerns medverkan föra vår fråga till sin lösning. Men då g å r högern miste om sitt högre åldersstreck.
A . W .
_____
Ny landvinning.
Ny förening ä r bildad i Vallsta, Gäv- leborgs län, av fröken Emma Auliii.
Föreningen räknar 25 medlemmar. Ord- förande ä r sjuksköterskan fröken Ger- trncl Sandberg.
Nya rösträttssegrar.
I Texas, den till ytinnehållet största a v Nordamerikas Förenta stater, ha kvinnorna fått röstriitt till förberedan- de val, och Amerikas rösträttskarta h a r utökats med ett nytt, vitt fält.
Samtidigt meddelar ett telegram från Zürich att den peruanska senaten be- slutat införandet av rösträtt f ö r kvin- nor i Peru.
II N:r 11.
De daiiska kvinnornas förstil I I Q a i t k h Vril.
Resultatet av de danska kvinnornas fiirsta deltagande i de politiska valen kan anses vara ganska tillfiedsställan- de, om nian t a r hänsyn till de nuva- rande abnoriila förhållandena. Kviii- norna deltogo i stort antal både i fol- ketingsvaleii och senare i valen till landstinget. Och till den nya riksda- gen valdes kvinnliga representanter f ö r samtliga de politiska partierna, sammanlagt 9 kvinnor, varav 4 i fol- Betinget och 5 i landstinget. Med linil- syii till 'partifärg fördela sig kvinnor- na sålunda: regeringspartierna (det radikala partiet och socialdemolrrati- en) h a en kvinnlig representar,t :-al- i folketinget ocli en var i landstinget, konservativa folkpartiet h a r två kvinnliga medlemniar i folketinget och ingen i landstinget. Slutligen h a r par- tiet "Venstre" tre kvinnliga represen- tanter i landstinget och ingen i folke- tinget.
Folketiiigsvalet försiggick enligt deii nya grundlagen, under olika former i hiiriidstaden, (lär det var proportio- nella val efter listor, och i det övriga landet, d ä r valet föriiittades i enmans- valkretsar, vartiil kom ytterligare ett antal suppleringsmandat. Tre av de kvinnliga folketjngsmedlemmariia val- des på listor i huvudstaden, den fjär- de fick ett suppleringsmandat efter att ha uppnått en ansenlig minoritet av röster i ett p a r enmansvalkretsar. I enmaiisvallwetsar vor0 ytterligare tre kvinnliga kandidater uppställda (en radikal, en "venstre" och en "nyliöjre"), av dein blev dock ingen vald. Två a v dessa, nämligen f r u Julie Srenliolt i Gentoftekretseii och f r u Marie Lassen i Rudköbinglrretsen, uppnådde r ä t t be- tydliga röstetal, men då båda v o r 0 uppstiillda i enmanskretsar, som i bå- da fallen behöllos a v den föriitrarande representanten, hlev ingen av deni vald, ej ens till suppleringsniandat.
De stå nu som landstingssuppleanter fiir sina respektive partier (radikala och "venstre") och det finnes således en möjlighet att de komma i n i riks- dagen under valperiodens gång.
D å ett så litet antal kx* 'innor 7 7 0 1 3
uppstälIda i enmansvalkretsar, kan man ej draga några slutsatser om hu- ruvida uppställandet a v kvinnliga kandidater liar påverkat kvinnornas deltagande i valet. E j heller ä r det möjligt att efter detta val göra sig någon föreställning om i vilken rikt- ning kvinnornas rösträtt framdeles kan tänkas kunna påverka den poli- tiska utvecklingen i Danmark. Det ä r klart att åtskilliga i kvinnornas in-
2
Ro§TmT!T FÖR KYIBNOR
utkommer den 1 och 15 i var in&nad.
Redaktör: ~ U B L I IiEaTzJras-Exxcson.
Redaktion och Exp. : 6 Karduansmakaregatan11 Redaktionstid: onsdag och lördag kl. ljs3-*/~4.
Expeditionen öppen vardagar kl. 1-4.
Rikste!. 81300. 911m. tel. 14725.
Telegramadress: Rösträtt, Stockhalm.
Prenumeration genom posten:
Pris för 1918 Kr. 2: BO.
Ldsnnrnmer 15 öre.
För utlandet sker prenumeration antingen ge- nom posten eller genom insändande av kr.
3: 25 i po~tanvisniiig till tidningens exped.
Annonspris: 10 öre per mm. & sista sidan, 15 öre ?de övriga. Vid l ä n g e tids annonsering i rabatt.
tresscn och levnadsförhållanden djupt ingripande lagförslag skola komma under behaiidling och möjligen avgö- r a s under deiiila valperiod (4 år), bland dem alla de av den skandinaviska €a- miljerättsliominissioiien utarbetade lagförslagen i familjerätt, vidare flera stora skol- och uppfostriiigsfrågor samt viktiga ltyrlrliga frågor, och slut- ligen en hel rad sociala frågor. Men intet av zllt detta framhölls på star- kare vis under valagitationen, som i det hela gick i krigssituatioi~cns tec- ken.
Vad som tydligen hade det största inflytandet på kvinnornas deltagande i valet, var lrrigssitnationen och e j minst den sida därav, som berör folk- iiäringsfcjrliållandena. Det iir dock na- turligt nog a t t dessa spelat en större roll f ö r stiidernas kvinnor iin f ö r kvin- norna på landsbygden, då folknärings- frågorna - om man frånralinar reg- lerings- och raiisoneringsbestämmel- ser - j u utan tvivel iiro mer brännan- de i stiiderna ä n pT, landsbygden. Där- för kan man ej heller draga några slutsatser av det förhållandet a t t k ~ i n - norna på landet oftare ha röstat efter politiska linjer lin städeriias kvinnor, vilka, i:lgående fråii den praktiska uppfattningen, a t t våra folkniirings- problem artat sig någorlunda väl un- der den sittande regeringen, i stort an- tal röstat på regeringspartiernas kan- didater och listor.
F ö r kvinnosaken i allmänhet lian va- let icke sägas h a utgjort någon påtag- lig seger. Den har till det yttre icke spelat någon roll i något arseende, och knappast någon a v de valda kandida- terna kommer a t t intaga en ren kvin- nosaksståndpunkt. Men det har ej va- rit möjligt a t t få fram sådana kandi- dater, hur värdefullt det ä n skulle h a varit under riksdagens behandling a v de ovannämnda olika frågoriia a t t ha haft åtminstone någon representant för kvinnosaken.
Likväl finnes det goda möjligheter för att valen indirekt bidragit till att ge kvinnorörelsen vind i seglen. F r å n Dansk Kvindesamfund framstiilldes en rad interpellationer till samtliga kandidater, som dels tillställdes dem skriftligen, dels vid valmötena. Det v a r frågor angående kvinnornas och barnens ställning i det moderna sam- hället. Den outtröttlighet, varmed des- sa frågor bragtes på tal från kvinnor- nas sida liksom den älskvärdhet var- med de genomgående mottogos a v kan- didaterna, har utan tvivel varit av be- tydelse såsom väckande intresse. Man kan hoppas, a t t jordmånen h a r blivit väl förberedd i många och stora kret- sar för de ideer, som den moderna kvinnorörelsen representerar. De dan- ska kvinnorna kunna således taga upp arbetet under de kommande åren med det goda hoppet, a t t nästa valdag skall medföra betydligt större resultat för
kvinnorna. Karen Hessel.
#
Vid de senaste valen till det danska Lands- tinget ha följande kvinnor blivit invalda:
Nina Bang, Marie Christensen, Marie Rjel- mer, olga Knudsen och Inger Schmidt.
BÖSTBÅLTT FÖR KTIAiAiOR
Fernqvist
s
Kappaf f ä P33
Drottninggatan
33 n. b. och 1 tr. upp
Stort lager av in. o. utltindska nyheter
i alla slaga
DARIKAPPOR,DRÄKTER & KJOLAR
till billiga best,&mda priser. - 0bs.i Beställningsavdelning.
Vid uppvisande au medlemskort i F. K. P. R. lämnas 5 % rabatt.
I
Rösträtt och sommartider.
Sommaren, förskingringens tid för så många, står för dörren. F r å n städerna söka sig alla, som kunna, u t till landet, sliogarria, fjällen, havskusten. Vinterns atrofi skakas av, arbetets nötning på krafter och sinne fordrar ersättning i nya, friska celler; för en och annan måste ocltså ett intensivt nöjesliv u n - der vinterniåiiaderna utbytas mot ett lika intensivt under sommarens dagar, ehuru vanligen under sundare former.
E t t a v våra mest typiskt svenska lia- raktärsdrag, den lyriska natiirlilirle- Ben och clet utpräglade stadshatet bry-
ter fram i försommartider lika ofelbart som niarkens blomster och löven på traden. F ö r en hel del bland oss, sä- kerligen den största kategorien, utgö- res sommarvilan blott av några få, oändligt hastigt flydda semesterdagar, ur vilka skall sugas så mycken rekrea- tion som möjligt efter långa månaders nervslitaiide mödor och så pass kraf- ter, s o m det står till att uppdriva till arbetet, som snart åter står för dörren.
F ö r landsbygdens kvinnor, mödrarna och döttrarna i jordbrnltarheiiirrieii, ställer sig sommaren i de allra flesta fall helt annorlunda. För dem betyder den ljusa årsiiden flera arbetstimmar på dygnet, solen väcker tidigt och går sjiilv sent i säng. trädgården skall skö- tas om, intensivare nu än annars, fol- lret skall ha mat och passning, och tu- sen sysslor ligga och vänta på flitiga livinnohänder. För mor eller syster gäller det a t t inte känna efter varkeii ltränipor eller trötthet. "Sjuk, det f å r nian vara p å vintern." Det blir heller inte mycken tid över a t t tänlta och re- flektera. Man tycker j u att det v a r litet eget det d ä r med rösträtten för- stås, som inte gick igenom i å r heller, och det kommer kanske så långt som till ett nappatag med manfolken om den saken, men på det hela taget t a r man det ganska lugnt och låter vem som vill få sista ordet, n ä r man skall ut och ge kritterna mat ellcr det lider mot mjölltdags. Det känns nu en gång så €ör många a v dessa jordbrukets kvinnor, a t t antingen de hade röstrütt eller ej, så g å r livet i sina gamla fåror som det alltid gjort, sysslorna äro de- samma i å r som i fjol och skulle bli nästa år, och någon "lönefråga" har man i allmänhet inte att dras med.
Man bara g å r på som mor och mormor gjort före en själv.
Många ha dock börjat fnndera på att rösträtt, det vore nog inte så galet att ha i alla fall. Man borde kunna ha ett och annat a t t säga till om, fast man var liviiina och bodde på landet. Det märktes på många ting, a t t den som hade makt, den fick liittare sin rätt iin den som ingen makt hade. Det var så mycket som i synnerhet i dessa sista tider grep in i den enskilda lanthiis- hållningen, som man kunde velat vara ined om att bestamma. Inte ens i or- tens livsrnedelsnämnd hade d e tlinkt på att välja in en kvinna. Och barnen sen,
som skulle u t i världen! Det \-ore j inte aliticley n r rtigen, om mor ockc liuiide få kiinna det direkta iritiesset a att i sin lilla mån Burina jämna väge för dem, d ä r de snart slrulle sträva, V E
på sitt håll. Och det gjorde hon biitti och effektivare nied valsedeln i liande lin utan, det hade hon tydligt Irlart fi sig. Det var så många "frågor", so1 skulle lösas, så många lagar och fö ordningar, soin stiftades, och framt dens sliilrte, bariien och barnbariie nog Iågo de heiinc varinast om lijiirt:
nv allting, och visst ville hon e f h måttet av sina krafter vara med om a resa niiirarna och biittra på den saii liiillsbyggnnd, d ä r de sliulle rycka i och bli bofasta.
Det finnes många intelligenta, vakn jordbruliarkvinnor i vårt land, som ii se, a t t kvinnorna ingeiistans koinni utan sin medborgarrätt och många ai dra, som blott behövde en impuls, e or d i riitta ögonblicket för a t t inse d e samma. Sommaren iir en tid, soni i vi:
niån samnianför städeriias och land bygdens befolkning. Dcn rösträ tt intresserade konlorisfeii eller lärarii rian, som om vintrarna har ti11f:'ll '1 e a bevista rösträttsrnöten och föredra, skall bli förvånad över a t t finna E
niyclren livaktighet ocli vakenhet i a- liigsna landsiindar, d ä r milen iiro niåi ga och skyiiiningeii faller tidigt 01
viiitcrkviillarna. Men hon skall äve finna ett kompakt oförstående och e fullständig brist på reflesionsfiirmi ga på många håll. Låt de snart €lydd soiiiniarvecltoriia icke rinna bort f ö gäves! Det faller sig ganska natu ligt a t t samtalet kommer i n p livinriorösiriitt i dessa tider. Gri det psykologiska ögonblicket oc gör vad göras Ban av det! Det $
inte precis roligt a l t g å oniliring me flygblad i fickan och verka kolportö Det ä r inte heller clet fanatiska, liisa aldiga i vår riirelse - tendenser diti finnas, gunås! - som griper niiiniiiskc och komnier dem a t t begrunda sake det ä r fastmer den sunda, klara log kcn, den enkla påtagligheten, dc
"Stuart AIillslta", som åstadkommc omi~äridelscrna.
Ingen Iran vara blind för det verk1 ga narrspel högermotståndarna driv med kvinnornas rösträttsfrüga år eftc år. Måttet rågades verkligen med de p å sina 11511 fullstäqdigt urbota debat efter vilken frågan ånyo fälldes fi några fii veckor sedan.
Vi måste hålla rösträtten levande
OSS, kvinnor i stad soni på landet, dc ä r enda utvägen, om den ocltså in01 en översktidlig framtid skall kunna L konkret verklighet. Vi få i år niindi a n någonsin låta sommaren bli "de döda siisongen" ifråga oin rösträttsa betet. Nu ä r det sannerligcii inte tid(
att slå sig till r o ocli vila!
Elsa Alkman.
Sveriges äidsta, största o. bäi
fi JOHN 8, LÖFGBEB & @:O renommerade specialaffär
N:R 1 1
Elegant
kemiskt tvättad och prllssad blir Eder kostym, klänning, kappa eller överrock, om densamma insändes till
Ifrervts _ - Kemiska Tvatt- ii Färaert ii. B.
G ~ T E B O R G
Kvinnorna och världs- försoningen.
Tron på att kvinnorna skulle kunnat förhindra världskriget, om de haft till- riicliligt politiskt inflytande, h a r kan- ske p5 sina hå11 rubbats. Men ännu iinnas, mitt i de krigförande länderna, Iivinnor, som ej låtit böja sig a v all besvikelse, utan tappert hålla stånd i det aktuella fredsarbetet. Och hos oliidligt många finns åtniiiistone viss- heten o m att kvinnorna h a en stor upcgift r i d den stora uppgörelsen, vid återuppbyggandet av miiiisklighetens gemensamma egendom, hela den inter- iiationella liultuien.
Det var den vissheten, som gav en grupp schweiziska lwinrior mod och siyrlia a t t redan nu åstadkomma en kvinnokonferens för att förbereda det internationella samarbetet, siirskilt i
€61. kvinnorna aktuella frågor. Trots oerhörtla svårigheter, passhinder för neutrala och krigförande, kom konfe- rensen till stånd i Bern i april detta år, visserligen i mycket mindre skala, ä n man hoppats. l i e n i Schweiz fun- n o s Iyckligti is i tid representanter för olika nationer. Den detaljerade rappor- ten o m förhandlingarna är zinnu e j fiirdig, men visst lir, att detta försök soni viiseutligaste utbyte Iios dcltagar- na stiirld iivertygelsen om kvinnornas plilit och förmåga a t t med allvar gri- pa sig a n arbetet på försoning och för- ståelse mellan de n n stridande folken.
Friinist gäller denna plikt de neiitra- la kvinnorna, vi soin ännu ha krafter a t t arbeta. som borde liiinna oförvilla- de av personlig ståndpunkt se det bäs- t a hos de olika parterna och binda saniiiian de gemensamma livinnoiri- tressena, de djripast mänskliga före- niiigsbaiiilcii.
hien h u r berccla vi OSS här f ö r denna uppgift a t t bygga broar mellan fol- ken Z
Om kvinnorna icke inom sitt eget folk t a som sin nppgift att verka enande och fiirsoiiande, a t t företriida rSttvisa och förståelse för 01il;tänkaii- de, respekt för niotståndare, hur skola de då kunna göra något för mänsli- lighetens fiirsoning? Tänk på tonen bland bildade genomsnittslrvinnor, niir samtalet kommer in på politik. Var och en citerar sin tidning som orSgg- ligt sanningsorgsn, bara att piistgeii- deiia bli iinnu iner tvärsäkra, utfallen mot andra sidan 5nnu mer Iiiiisha och personliga, sli\-allret iiniiu hiinsyiislö- sare. Det ä r troligt, a t t genonisnirts- iiiiiiinen iiro likadana, n ä r de politisera privat. Men om kvinnorna ej bli bättre ä n dessa män, så är deras insats i det politiclta livet a v föga värde. I stället för att föra i n en renare luft, komma de att förgifta den ä n mer, hetsa niot- ståndarna och skärpa tvedrskten.
Men vi måste ja hoppas, att rädd- niiigeii ligger i det fulla ansvaret för livinmrna, att det skall tvinga oss till
~jiilvbehimkning och rittvisa. Det, iir j u hög tid a t t förbereda sig på detta ansvar, att kvinnorna i sitt eget land praktisera den försonlighet, som de sedan skola söka astadhomx~.z iiielian folken. Ofta blir det a t t göra sig sjiilv forsvarslös, o m man viigrar a t t anväri- (la förgiftade vapen, men kanske ä r detta enda vägen a t t siiiiiningom av- väpna motståndaren. Och först d å liuiina vi väl uppträda som förmedlare och hjälpare åt de i niisstro och h a t ännu för långa tider skilda folken.
hTaima Sahlbom.
N:R I I R Ö S T R Ä T T F Ö R K V I N N O R 3
Prot estmot h e r tae
”Låt os6 blåsa liv i glöden, Iåt oss hålla värmen kvar”.
Dessa ord ur Snoilskys översättning a v e n av BPrangers dikter borde i des- sa d a g a r ropas u t till alla Sveriges kvinnor, t y glöden får icke slockna, likgiltighetens falaska f å r icke l ä g r a sig över känslor, ännu så levande a v h a r m ocli indignation. Över allt Sve- riges land h a r protesten mot Första- kammarhögerii samlat kvinnorna i tu- senden och å t e r tusenden, vilka givit uttryck åt de Einslor som behärskat dem sedan de åter blivit försmådda och kastade åt sidan. I Skåne anord- nades a v Skånes länsförbundoch Män- nens F. Ii. P. E. d;irstädes e t t synner- ligen storstilat möte, som samlade del- t a g a r e till ett a n t a l av 5,000. Mötet äg- de r u m i Alalmö Iiristihiminelsfiirds- dagen och f r u Elsa Nordlund skriver diirom föl jaiide:
”Dagen brot i n med strålande sol, och vid ii-tiden var det en ansenlig s k a r a representanter, som vid baiigår- den sanilades Iiring de unga stiident- marskalliarria f ö r a t t få upplysningar om vägen till niötesplalsen.
Diir sågs den iidla ocli blida f r u Kristina Borg, soin nied sitt brinnan- de hjiirta orli sina uppoffrande kraf- t e r alltid iii. redo, n ä r ett stöd behö- ves, d ä r s5gs f r u A n n a Wiclisell, vår avliållna och salinade ordförande i Skåneförbiindet, som kommit n e r för att ge glans och k r a f t åt S k h e s pro- test ocli niånga a n d r a trogna arbetare i rösträttens tjiinst. Dagens förhand- lingar inleddes med ett enskilt om- biidsmöie 5 realskolan. Diir mottogos v i a v Slråneförbundets outtröttliga sekreterare, fröken Anna Nilsson, i hennes eget rike, liiroverkets teclr- ningssal. Förhandlingarna leddes a v förbundets vice ordförande, e. o. hov- rättsnotarien friiken Elisabet Wilsson, och rörde sig liuvudsaliligact om rikt- linjerna för vårl upplysnings- ocli agi- tatiorisarbete under Iiomrnan~le höst.
Vid Iialv 1-tiden var det tid a t t bry- t a upp till Slottsparken, diir det offent- liga mötet iigdc r u m ldoclian 1. Redan vid ingången till den vackra parken.
som stod i s i n fagraste vårskrud, niöt- tes v i av iinga, ritkiiidda studentskor nied band i riistriittens fiirger. De ha- de redan börjat försäljningen a v det
Små grytor ha också öron,
F a r och mor och småflickorna sutto r i d frukostbordet i det ljusa, vackra malrum- nirt. Det stod friskt björklöv i biomglasen.
och det v a r våren sjiilv, som fläktade in ,nr,noni‘ fiicstreri. Endast frii Karin själv såg en smiila trött och medtagen ut, och n ä r hon mätt upp Rritas ransonerade gröt- portion, utbrast hon ined en suck a v lätt- nad:
- O , så skönt, a t t det iir slut nu.
- Menar du havregrynen? undrade pro- fessorn, som för tillfället hadc sin tanke- verksamhet inriktad pA livsmcdelsproble- niet.
J a g k a n inte sova p 3 nätterna, om j a g så bara h a r ett lillfinger med i arrangcmangerna.
- Och nii bar d u hela bördan. Ar ni kvinnor alltid så d ä r samvetsgranna?
- J a g antar, om det nu iir en dygd, at1 den är medfödd hos de flesta. Kanske där- f ö r a t t v i nnder generationer f å t t upphöja detaljer till huvudsaker. Men vad nu mö- t e t beträffar, så v a r det en succ&s.
- Obetingat. Dc t r e talarinnorna Iiom- pletterade varandra och 1å Första kamma- ren så beredvilligt bestått sprängämnen.
blev explosionen så lyckad m a n kunde ön- ska.
- Sprängde dom människor i luften!
undrade lilla Ijiishyllta Brita.
- Nej, inen deras Ksikter, vilket ä r näs- tan lika farligt, svarade professorn och högg med ett energiskt, snitt toppen a v sitt ägg.
- Anej, j a g menar rösträttsmötet.
illa ”rösträttsflaggmärlet”, som sedan syntes ganska allmänt på såväl m ä n ,om kvinnor. Nere vid Linneplatsen, l i i r talarstolen rests, stod redan en tal- rik skara och väntade. Talarstolen var vackert klädd med svenska flaggor ich rösträttsflaggor, och på var sin ,ida stodo Malmö F. K. P. X:S och Kristianstads F. K. P. R:s vita stan- l a r f ö r a t t representera de båda lüneii.
Mötet öppnades av förbundets nu- varande ordförande, f r u Maja Strand- berg, som med n å g r a ord omtalade an- ledningen till mötet och hälsade de tiiirvaraiicle vlillromna. Sedan bestegs lalarstolen av f r u Anria IVickscll, mottagen av stormande applgder. H o n upptog till behandling och vedcrlugg- ning högerns t r e huvudsakliga skäl mot vår fråga. De övriga skälen fann fru Wickseli ej v ä r d a att ens uppta f ö r a t t skämta med. Som första skäl, vilket högern upprest mot kravet, räk- nade frii Wiclisell, a t t högern ville h a utredning, m e n högern hade aldrig be- giirt iitredning, endast talat om en dy- lik, dü det Iiir vara kutym inom kam- rarna, a t t det parti, som Fegär utred- ning, i viss niån anses bunden fijr frå- gan, nien högern vill e j l å t a binda sig i detta fallet. Det a n d r a slrälet var, att högern hiinvisat till alt inte ens r ä n - ctern stod enig vid frågans behandling.
men oenigheten var e j större, $11 att sociaidemokraterna, trots s i n själv- ständiga och divergerande uppfattning i frågan om a t t g i f t a kvinnor skulle för sin röstriitt vara beroende av, om derzis iniin falla för konkurs- och ut- sl;yldsstreclrct, dock riktade f ö r rege- ringens proposition. S å v a r det nied den oenigheten!
Det tredje skälet bestod i att högern denna g å n g önskade, a t t den kvinnliga rösträtten s l i d l e behandlas tillsam- mans med de övriga författningsfrå- g o r m . Så l å t e r det nu, nien niir lrviii- norna, då den allmänna rösträtten be- handlades, begärde a t t fii sin fråga upptagen och löst i samband med män- nens, dii hette det: nej, kvinnornas röst- rtittsfråga bör lüsas ensam, e j sam- mankopplad. Vi böjde oss då, ty niiin- nens arbete fiir sin fråga hade pågåti ltingre och vårt var u n g t ännu, meii
- Pappa g ö r som Jesiis, lian t a l a r i bil.
dcr, sade tioåringen Astrid förltlarande men mamma r a d är det egentligen röst.
rättsitrinnorna villf
- De vill hjälpa till a t t göra världen biittre och manniskorna lyckligare. De vill fiirsölta a t t ä n d r a lagarna så att det inte iiiiigrc skall finnas så m h g a små barn, som lider nöd och umbäranden.
- K a n dom det då?
- Dct g 8 r inte på en gång, men rösträtts kvinnorna vill åtmintsono inte hindras j
a t t srbeta för vad de anser vara rätt. När dii härom dagen ville hjälpa Mina i köket,
~å sade hon: ”Det kan inte Astrid”, mer n ä r hon till sliit l ä t dig försöka, s å g hon a t t hon hade nytta a v dig.
- alen varför får inte rösträttskvinnorna - Därför a t t det sitter en dcl h e r r a r j riksdagen som inte vill tillåta dem det De ä r lika envisa som Mina och t r o r barz a t t det är de sjgiva som duger något till.
-- Stygga gubbar! utbrast Brita snusför.
nnftigt.
- J a , så snälla är de just inte, sade mamma leende, det är aldrig snällt att intc unna sin nästa vad man unnar sig själv.
- Kan inte mamma resa upp och tala med de d ä r gubbarna, undrade Astrid, s o r hade en osviklig tilltro till sin mors för.
m8ga a t t ställa allting till rätta.
- Hjälpte det, skulle j a g resa ned till Stockholm i morgon dag, men det vore lön.
ICst, Astrid lilla, och ä t nu upp din gröt annnrs blir den kall och dålig.
I
också försöka?
nu h a även v i s t r ä v a t och arbetat och’
hade hoppats, a t t eftersom v i liornmo ensamma, så sliulle v i bli hörda, men f ö r Första kammaren finnas alltid an- ledningar, n ä r det gäller att neka och bromsa.
Sedan övergick fru Wicltsell något lill talet o m kvinnans plats i hemmet och bevisade, att j u s t F ö r s t a 1-
högern stjiilpt sådana petitioner, soin från röstriittshåll framliimnats f ö r att genom bättre tryggad ekonomi f ö r barn och iii6drar bereda möjlighet för kvinnorna att s t a n n a i hemniet hos sina barn. Detta g e r blott en liten iii- blick i det gedigna och varma föredra- get, som hälsades med stormande ap- plåder.
Sedan bcstcgs talarstolen a v teol. d : r Nyström, ordfiirande i männens lo- kalavdelning av F. K. P. B. i Malmö,
?om behandlade ”Kvinnornas röst- rättsfråga ur h u m a n synpnnkt”. Tala- ren utvecklade på sitt vanliga medryc- kande och vältaliga sätt sitt ämne och iittalade, a t t ett h å r t a n s v a r drabbar deii representation, som tillbalcavisar halva nationen, niir den ärligt och rnålmedvctet räcker handen f ö r att Iijiilpa ocli stödja fosterlandet, i syn- nerhet uiicler dessa hemsökelsens tider.
Och det t r o r jag, v i alla lrlinde, ty a t t jiist nu, niir v i livinnor så t u n g t fått Iiiinna tidens tryck, bliva stötta tillba- ka, niir vi ärligt och modigt begiirde a t t iinder ansvar i å dela bördan, det kändes tiingt! - - - Men, ”låt oss hålla viirmeii kvar”.
Slutligen antogs följande resolution:
”Miiii och kvinnor f r å n skilda t r a k t e r av Slråiie till ett a n t a l a v 5,000, samla- de till offentligt miite i Malmö don 9 niaj 1918,- u t t a l a e n bestämd protest mot att Fiirsta kammaren u t a n biiran- de slriil iiven detta år fällt kvinnornas rüstriittsfråga.”
x;
A r e n av följande föreningar h a pro- testmöten hållits, vid vilka m m m a re- solution antagits :
Rlfta, Alnö, Arvikn, Bollnäs, Bredbyn, Broby, Briinskog, Bräcke, Eksjö, Eskils- luna, Falkenberg, Falköping, Finne- Imiiila, Gävle, I-Ianebo, Huddinge, Hiir- iiösand, Hörby, Höür, Johannishus, Rarlslrrona, Katrineliolm, Kiruna, Klippan, Kopparberg, Kristianstad, Krokstrand, Landa, Liiisell, Lysekil, Mora, Biotala, Mölnlycke, Norraliam- niar, Nyköping, Ronneby, Rönninge-
_____ _ _ _ _ - -~ -
Profccsorn såg tipp f r å n morgoritidnin- gen.
- Hör du, j a g såg aldrig till Ester Al- n&n i går. J a g tycker inte a t t någon a v er i styrelsen borde salinats p3 protestmö- tet.
F r u K a r i n rodiindr.
- H o n liar väl inte blivit sjuk?
- Nee-j.
- K ä r a barn, sade profrssorn skrattande, j a g vet a t t ingenting plågar ditt feminis- tiska samvrte så som a t t behöva d r a f r a m olGrtlelaktiga saker om kvinnorna, men herm gud, vi är ju alla människor och till mig kan di1 väl t a l a rent ut.
- Nåja, du vet att en avdelning a v D r l - maten v a r h ä r i går, och det är så ytterst siillan vi f å r något till livs i den vägen.
- Och Första kammai-ens avslag f d r rii regelbundet varje år, menar du, så a t t år 1919 h a r v i åter ett protestmöte, men kanske inte d r Wahl och Bosse.
- Vad j a g menar, det vet du. Jag an- ser a t t man bör försaka ett personligt nöje f ö r sakens sliiill.
- Men så resonerade inte Ester, utan hon gick på teatern i stället.
- J a g h a r hört talas om riksdagsgubbar, som suttit och spelat schack, d å deras rös- t e r bchövts i voteringen, sade f r u Karin en s n i d a rctligt.
- J a , men det v a r si det.
- Usch, vii er du stygg.
- Inte gräla, inföll B r i t a och lyfte ett liirt neiitralt pekfinger.
Astrid s a t t tyst, men hon såg tankfull ut, och så blev det tid för henne att spat-
>orVwsi t p t , öQtzranst räng- I
n i n q och sörnnlösbet.w
OliKKa vägar mot samma mål.
Iiioni Franlirikec kvinnliga röst-
*iittsviirld göra sig numera trå olika
*ilitningar glillande. Den e n a represen- .eras av L a Comit6 d’Actioii Suffra- :iste, som med k r a f t ocli energi arbe- a r på a t t parlamentet omedelbart skall uppta 1;viriiioröstriittsfrågan till
!~eliandling och u t a n uppskov s ä t t a t r i n n o r n a i tillflille a t t utöva sina nedborgerliga riittigheter. Den a n d r a riktningen, som erliiiiiiier energin och
?iitusiasiiien hos deii unga rörelsen, re- presenteras av L’Union Francaise pour Le Siiffrage des Fernmes, soin länge arbetat f ö r liviiiiioriistriltten, men ü r Försiktigare och trögare. Den anser let kloliare a t t för niirvarande i c h striiclra s i n a anspråk högre ä n till den icomniuiiala rösträtten och att, n ä r den lir vunnen, börja arbetet f ö r deii poli- liska.
Föreningen anser den iiya rörelsens propaganda oliimplig ur nationalistisk syiipunkt, men nian kan knappast und- gå a t t skiinka s i n syiiipati å t en sam- manslutning, som med k r a f t hiivdar alt dess froga bör lösas genast, då m a n vet hiir lojalt de franska kvinnorna deltagit i sainliiillsarhetet imder krigs- åren, och lir fosterländsk synpunkt kan det väl knappast niotiveras som olämp- ligt a t t l r r ä r a den riitt, f ö r v a r s u t ö r - iiiiig inan visat sig inneha betiiigel- se rna.
Tiimba, Sandvilieii, Skara, Simris- hninn, Slielleftcii, Skiildinge, Stoclr- lioliii, Strömstad, Ströiiisund, Surte, Svärtvik, Siirsjö, Söderköping, Sölves- borg, Torshiilla, Srollliiittan, Ulrice- hamn, TJrneå, Uppsala, Varberg, Vet- landa, Vimmerby, Visby, Vivsta varv, Viiiiersborg, Viisterås, Västmanlands Iiinsförbiind, Viisjö, Åinineberg, Åtvi- ti?berg, Östersund.
s t r a till skolan. P3 eftermiddagen v a r hon iitc och lelite ined sina kamrater, men på l ~ v ~ i l l e i i , n ä r Iioii l å g nedbäddad i sin vita silng, ocli mamma duschade över B r i t a lilla runda lekamen vid tvättstället, sade hon:
- Mamma, vill inte rösträttskl innorna a t t allting skall Kli bra i världen?
- Jo, lilla Astrid.
- Meii varför är inte alla kvinnor röst- rättskvinnor d å l
- Därför a t t inte alla Till det r ä t t a och gc.da.
- Nen Annas och Signes och Gerdas nLammor är inte rösträttskvinnor.
- Dct finns också sådana, som inte h a r tänkt över saken, ser du. och det är f ö r deras skull vi håller möten. Vi försöker upplysa dem så att de s k a förstå h u r mån- ga orsttvisor det cerliligen finns. Somliga liar det så bra a t t de inte tänker på andra, som h a r det sämre ä n de.
- Tror mamma att det skulle bli fred, om kvinnorna hade rösträtt?
- J a , Astrid, det t r o r jag, om alla jor- dens kvinnor hiill riktigt enigt tillsam- mans och rille detsamma.
- Sliiille ni få rösträtt då också, om ni allesammans höll ihop?
- J a , det tror jag.
- Men mamma, d å f å r man inte g6ra som t a n t Ester, man fRr inte g å på tea- tern i stället för p B rösträttsmöte.
Logiken i barnets yttrande slog f r u Ka- rin så a t t hon blev stum.
G u r l i Hertznzan-Ericson.
