De engelska mynten i fyndet från Opp-Norrby i Österhaninge socken Lundström, Lillemor
Fornvännen 152-158
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1970_152
Ingår i: samla.raa.se
i r,2 Smärre meddelanden
Summary
Anders Larsson, a i6th-century Stockholm artist occupies a p r o m i n e n t place in the history of Swedish a r t for t h a t period. I n c o n t e m p o r a r y sources he is called A n d e r s M å l a r e (Andrew the P a i n t e r ) . I t h a s b e e n supposed t h a t w h e n very old Anders M ä l a r e was sent to direct t h e b u i l d i n g works at K r o n o b e r g Castle a n d that he died t h e r e in 1586. A d o s e r study of t h e b u i l d i n g accounts for K r o n o b e r g a n d for Växjö C a t h é d r a l , which is n o t far away, shows t h a t the master b u i l d e r of K r o n o b e r g was a n o t h e r A n d e r s Larsson, a tower b u i l d e r from Kalmar, w h o in 1585 c o m p l e t e d the spires of Växjö C a t h é d r a l a n d subsequently directed tlie works at K r o n o b e r g for a short p e r i o d .
De engelska mynten i fyndet från Opp-Norrby i Österhaninge socken
Är 1968 h i t t a d e s en v i k i n g a t i d a silverskatt i n o m fastigheten O p p - N o r r b y 2 " i Ö s t e r h a n i n g e sn i S ö d e r m a n l a n d ( S H M inv. 28833). F ö r u t o m nägot bitsilver inne- håller fyndet arabiska, tyska, engelska och skandinaviska m y n t . H u v u d p a r t e n av m y n t e n ä r tyska. S l u t m y n t e t ä r p r ä g l a t i L u n d för H a r d e k n u t (1035-42).x E n pre- l i m i n ä r redogörelse över fyndet ä r p u b l i c e r a d av förf. i N N U M 1968: 10.
A n t a l e t engelska m y n t u p p g å r till 29 + 5 ex. vilket motsvarar ca e n femtedel av- l i d a m y n t m a t e r i a l e t .2 M y n t e n ä r p r ä g l a d e för E t h e l r e d I I (978-1016) och K n u t d e n store (1016-35). F ö r d e l n i n g e n m e l l a n k u n g a r n a och deras olika m y n t t y p e r framgår av följande förteckning.
1 Enl. professor P. Berghaus, Munster, som har bestämt de tyska mynten, är skatten troligen nedlagd senast år 1036.
* I NNUM 1968: 10, s. 210 uppges antalet fragment vara sex men ett av dem har kunnat avskiljas som en imitation av ett engelskt mynt p. g. a. stämpelidcntitct med Hild.
Ethelred 2143 och 2142 (tråns., äts. är dessutom = Hild. 793, 937, 951, 3367 samt SMH inv. 20879/449), se Hildebrand 1881, s. 100 t. och van der Meer 1961, s. 173, 175. Myntet tillhör den flitigt imiterade typen Long Cross. Bestämningen är utförd av dr G. van der Meer, Haag, som välvilligt har kontrollerat samtliga bestämningar och i övrigt bistått förf. med värdefulla råd.
ata-ataa
Ethelred II, samtliga 12+ 3 ex Hild. typ B 1, First H a n d 0 + 1 ex Hild. typ D, Long Cross 5 + 1 ex Hild. typ A, Last Small Cross 7 + 1 ex Knut den store, samtliga 17 + 2 ex Hild. typ E, Qualrefoil 9 + 2 ex Hild. typ G, Pointed Helmet 5 ex Hild. typ H, Circled Short Cross 3 ex3
Ethelred är r e p r e s e n t e r a d med tre av sina h u v u d t y p e r , K n u t med sina samtliga h u v u d t y p e r . Qtiatrefoil, som iir d e n mest f ö r e k o m m a n d e av de engelska mynt- t y p e r n a i svenska fynd, är även starkast r e p r e s e n t e r a d hiir. Därefter k o m m e r Last Small Cross, E t h d r e d s vanligaste typ.
D a t e r i n g e n av E t h d r e d s och K n u t s m y n t h a r diskuterats flitigt, senast av B.
Petersson i Anglo-Saxon Currency ( L u n d 1969, s. 72-87). Petersson n ä r fram till nägot a v v i k a n d e resultat frän de engelska n u m i s m a t i k e r som h a r sysslat m e d dessa p r o b l e m u n d e r senare tid.4 H a n s dateringsförslag bygger bl. a. på att 1) k u n g Eadgars m y n t r e f o r m flyttas fram frän det tidigare fastställda aret 973 till 975 (eller möjligen 974), 2) p e r i o d e r n a u n d e r vilka de olika m y n t t y p e r n a eller enligt Petersson p e r i o d t y p e r n a präglades förlängs frän tidigare sex till sju är samt a t t 3) First H a n d och Second H a n d sammanförs till e n e n d a p e r i o d t y p , H a n d . Enligt de olika forskningsresultaten fär m y n t t y p e r n a i Ö s t e r h a n i n g e f y n d e t följande date- ringar.
First Hand, Hand Long Cross Last Small Cross Qualrefoil Pointed Helmet Circled Short Cross
Enl. Dolley, Elmore Jones, Metcalf 0.
979-85 997-1003 1009-17 1017-23 1023-29 1029-35
Seaby Enl. Petersson 982-9 (981-8) 996-1003 (995-1002) 1010-7 (1°°9- 1'') 1017-24
1024-31 1031-35
M y n t e n o m s p ä n n e r således ca 55 är. Flera av E t h d r e d s h u v u d t y p e r saknas emel- lertid och d ä r i g e n o m bildas iögonfallande kronologiska luckor. Detta iir ovanligt i fullständiga skattfynd. E n rimlig förklaring k a n vara att fyndet i n t e h a r blivit o m h ä n d e r t a g e t i sin h e l h e t p å g r u n d av de k o m p l i c e r a d e f y n d f ö r h ä l l a n d e n a (se N N U M 1968: 10, s. 209). De engelska s l u t m y n t e n (präglade i W i l t o n och York) stämmer dock väl överens m e d det tyska som är slaget i W i i r z b u r g liir biskop B r u n o (1034-45).
• Benämningen Circled Short Cross (i st. f. Short Cross) används av Petersson i Anglo- Saxon Currency 1969, se s. 72. Namnet är väl befogat eftersom även Edward Confessor har cn mynttyp vars engelska benämning är Short Cross. De moderna engelska namnen på mynttypcrna föredras numera framför B. E. Hildebrands och kommer att användas här i fortsättningen.
4 Petersson 1969, s. 72-87. Betr. de tidigare datcringsförslagen se van der Meer 1961, s. 168 ff. och där a. a. samt Petersson ovan citerade s. och där a.a.
N e d a n följer en förteckning över m y n t e n med h ä n v i s n i n g a r till B. E. Hilcle- branels systematiska samling av engelska m y n t i Kungl. M y n t k a b i n e t t e t (Hilde- b r a n d 1881, s. 23—332).5
ETHELRED II First Hand
Totnes, Dodda= Hild. 3841. Fragment, 0,81 g. 8o°.
Long Cross
Bath, Wynstan, jfr Hild. 73. 0,66 g. 1200. Hereford, AEthelwi, jfr Hild. 1327. 1,30 g. 3500. Lincoln, Grim = Hild. 1788. 1,66 g. o°.
London, Eadmund = Hild. 2346. 1,35 g. 3100.
London, Godeman, jfr Hild. 2535. 1.22 g. 3000. Brutet i två delar, genomborrat.
London, Leo . . . Halverat, 0,86 g. 1800.6
Last Small Cross
• G o t h a b u r h ' , Wulfmaer, »Southwcstern», åts. jfr Hild. 1132, här a 3, fräns. = Hild.
i'S2- i.74 g- 260°.'
Lincoln, Lefinc, »Nothern A» = Hild. 1794. 1,39 g. 900. London, Dioraeman, »London» = Hild. 2303. 1,25 g. o°."
London. Leofwine, »London» = Hild. 2733. 1,32 g. 180°.
Lydford, Goda, »Southwcstern» = Hild. 3044. 1,18 g. 2100.
Maldon, AEdlwine, »London», Hild. - äts. h 5, träns. AEDLPINE M O O MAEL V 1.02 g. o°.
Thetford, Walgist, »Eastern», jfr Hild. 3817, här träns. . . . A L G I S T ON D E O . . . Frag- iiicnl. brutet, 1,18 g. 6o°.
Winchester, Brunstan, »Southern B». Hild. — åts. g? 5. fräns. BRVN.STAN ON PINTC 1,74 g. 700.
r- Likhetstecken mellan två mynt betyder att mynten är stämpelidentiska, präglade med samma stamp. Om sä inte är fallet men myntinskriftcrna överensstämmer betecknas detta jfr Hild., se Dolley m. fl. BNJ XXXVI, s. 63. Inskrifter som avviker frän Hilde- brand noteras. Gradantalet anger stämpelställningen. o° betyder att åts. och fräns, är riktade ät samma håll, 1800 att de är riktade åt motsatt håll.
De mynt som saknar motsvarighet hos Hildebrand är med negativt resultat kontrolle- rade i Grucber-Kcary 1893.
• Om halverade mynt se Malmer, KL VI, sp. 79.
7 Genom att studera främst ätsidornas bild har Dolley fördelat mynten tillhörande Last Small Cross mellan nio geografiskt åtskilda grupper, Antikvariskt arkiv 9, 1958, s. 10 ff. Gruppbeu-ckningarna noteras i myntlistan.
Om myntorten »Gothaburh» vars läge man ännu inte har kunnat bestämma se Dolley- Elmore Jones, BNJ XXVIII, s. 270 ff.
" Hos Hildebrand uppges stavningen vara DIOREMAN och äts. a 6 vilket är fel. Ats.
bör betecknas a ir. 110.
KNUT DEN STORE Qualrefoil
Camebridge, AElfwi= Hild. 1016. 1,08 g. 200.
Hastings, AElsig, Hild. - äts. a 6, fräns. . . . IG ON HAE . . . Halverat, 0,44 g.
Lincoln, Wulfgat, jfr Hild. 1825. 1,14 g. 280°.
London, Eadwi = Hild. 2169. 1,08 g. 3000.
London, Frcthi, jfr Hild. 2351, åts. här a 7. 1,00 g. 700. London, Swetinc, jfr Hild. 2718. 1,31 g. 2900. Genomborrat.
Norwich, Hateman, jfr Hild. 2927, åts. här a 9. 1,13 g. 2 0° - Oxford, Wulwi, jfr Hild. 3055. 1,13 g. 180°.
Winchester, AElfsige, åts. jfr Hild. 3663, fräns. = Hild. 3668 (här ON). 1,14 g. n o0. Winchester, Leofstan = Hild. 3784. Halverat, 0,74 g. 3100.
York, Stircer= Hild. 750. 1,06 g. 3000.
Pointed Helmet
Bath, AEthclstan, stil III c = Hild. 38. 1,16 g. 350°.»
Dover, Lcofwine, stil II c, jfr Hild. 338. 0,88 g. 2000. Ipswich, Gcerlat, stil III c = Hild. 942. 0,06 g. 180°.
Lincoln, AEgelmaer, stil III c = H i l d . 1463. 1,15 g. 100°.
Thetford, Wineman, stil II b, äts.= Hild. 3540, 3543, träns, jfr Hild. 3543, här DEODF jfr Carson 1949, s. 219 nr 94. 0,99 g. 2700.
Circled Short Cross
Wilton. AElfstan, Hild. — åts. b ir. 8, 43, fräns. . . . S. TAN O N PILT. 1,06 g 2100. York, Gimulf, åts. = Hild. 599, 600, fräns.= Hild. 600, 601. 1,49 g. 2900.
York, Raefen = Hild. 732. 1,08 g. 3100.
De fiir engelska m y n t i svenska fynd vanligaste m y m o r t e r n a L o n d o n , Lincoln, W i n c h e s t e r och York svarar för drygt hälften av m y n t e n . Ca e n fjärdedel av samt- liga m y n t ä r p r ä g l a d e i L o n d o n . E n d a s t ett m y n t m ä s t a r n a m n förekommer två g ä n g e r p å de 33 i d e t t a avseende helt b e s t ä m b a r a e x e m p l a r e n och å t m i n s t o n e sju av de å t t a L o n d o n m y n t e n h a r olika m y n t m ä s t a r e . D e t t a säger o n e k l i g e n något o m a n t a l e t m o n e l a r i i vid de engelska m y n t v e r k s t ä d e r n a vid d e n hiir tiden.
Fyndet e r b j u d e r inga sensationella engelska m y n t m e n e t t p a r p r ä g l i n g a r av större intresse k a n ä n d å noteras. Det h a l v e r a d e m y n t e t av t y p e n Qualrefoil frän H a s t i n g s m e d AElsig som m y n t m ä s t a r e h a r k u n n a t bestämmas delvis endast tack vare s t ä m p e l l i k h e t e n m e d ett ä n n u o p u b l i c e r a t m y n t u r e n fastlandsskatt frän D j u p e d , Styrnäs sn i Å n g e r m a n l a n d ( S H M inv. 16295/159, s l u t m y n t : Mainz, kejsar K o n r a d I I , 1024-39).1 0 Dessa två e x e m p l a r tycks vara d e hittills e n d a k ä n d a i svenska fynd m e d AElsig som m y n t m ä s t a r e i H a s t i n g s u n d e r K n u t s första priiglingsperiod, jfr fig. 1-2. M y n t m ä s t a r e n är s a n n o l i k t d e n s a m m e som AElsige
0 Dollcy-Ingold har delat in Pointed Helmet i tre huvudstilar med undergrupper, Commentationes I, s. 189 ff. Indelningen baseras dels pä åtsidans bild, hjälmens och spi- rans utseende, dels pä dess inskrift. Stilbeteckningarna återfinns i myntlistan.
10 Dr G. van der Meer har gjort förf. uppmärksam på denna likhet. Uppgiften om slutmyntet i Djupedfyndet har lämnats av professor P. Berghaus.
Fig. 1-3. a-h. Knut den store, myntort Hastings, myntmästare AElsig. Från Opp-Norrby, österhaninge sn t. v. och Djuped, Styrnäs sn t.h. c. Ethelred II, myntort Malelon, mynt- mästare AEdlwine. Från Opp-Norrby, österhaninge sn. Skala 3 : 2. Foto: N. Lagergren, ATA. — Canutc, niinted at Hastings by AElsig. From Opp-Norrby, Österhaninge parish (lett), and Djuped, Styrnäs parish (right). Ethelred II, niinted at Malelon hy AEdlwine-.
From Opp-Norrby, österhaninge parish.
vilken finns belagd i H a s t i n g s på m y n t t i l l h ö r a n d e d e n efterföljande typen P o i n t e d H e l m e t ( H i l d . 1104). I S o u t h w a r k förekommer dock n a m n e t AElsig (med samma s t a v n i n g som p å Ö s t e r h a n i n g e m y n t e t ) pä m y n t av typen Q u a l r e f o i l ( H i l d . 3393)-
E t h e l r e d m y n t e t frän M a l d o n b ä r m y n t m ä s t a r n a m n e t A E d l w i n e vilket troligen iir att u p p f a t t a som en tidigare till synes o k ä n d s t a v n i n g av A E t h l w i n e ( A E D L P 1 N E ) , A E d e l w i n e , A E t h e l w i n e m. fl., fig. 3 (jfr H i l d e b r a n d 1881, s. 174, 319, 321 och Smart, C o m m e n t a t i o n e s I I , s. 242). Det är ett vanligt n a m n belagt på mynt från Malelon och en rad a n d r a m y n t o r t e r frän b å d e E t h d r e d s och K n u t s lid.
Stämpelstudiet h a r h ä r ingått som ett r u t i n l e d i b e s t ä m n i n g s a r b e t e t . Jämförel- sen s t ä m p l a r e m e l l a n är u t a n tvekan av stort vetenskapligt värde, särskilt om d e n bedrivs systematiskt fiir varje fynd.1 1 Detta är ä n n u i n t e fallet beträffande t. ex.
engelska vikingatidsmynt eftersom a r b e t e t anses alltför t i d s k r ä v a n d e . För de engelska m y n t e n i svenska skatter i n n e b ä r stämpelstudiet dels jämförelser i n o m samma fynd, dels jämförelse med H i l d e b r a n d s systematiska samling och dels
11 Betydelsen av stämpelstudiet i den engelska vikingatidsnumismatiken berörs av bl. a.
Dolley, Commentationes I, s. 155, van der Meer, BNJ XXX: 2, s. 361 ff. och Smart, Com- mentationes II, s. 200.
m e d m y n t t i l l h ö r a n d e a n d r a fynd. A r b e t e t u n d e r l ä t t a s givetvis o m m y n t e n publi- ceras m e d u p p g i f t e r o m s t ä m p e l i d e n t i t e t m e d e x e m p l a r ur H i l d e b r a n d s samling.
I ö s t e r h a n i n g e f y n d e t h a r å t s i d o r n a p å m y n t av samma typ från de olika o r t e r n a jämförts sinsemellan, dock m e d negativt resultat. D ä r e m o t k a n m a n exempelvis k o n s t a t e r a att E t h d r e d m y n t e t frän T o t n e s m e d Doclda som m y n t m ä s t a r e ( = H i l d . 3841) även är stämpelidentiskt m e d två d u b l e t t e r ur den 1966 f u n n a skatten frän Karls i T i n g s t ä d e sn pä G o t l a n d ( G o t l a n d s Fornsal inv. C. 10 396, Dolley m. fl., B N J X X X V I , s. 64. S l u t m y n t : M i n d e n , H e n r i k I I I , 1039-46, L i n d e r W e l i n 1967, s. 78). V i d a r e h a r två h a l v e r a d e m y n t k u n n a t bestämmas tack vare stämpelidenti- tet i ett fall och Stämpellikhet i det a n d r a fallet m e d tidigare k ä n d a hela e x e m p l a r (Winchester, Leofstan resp. Hastings, AElsig).
E n företeelse av m e r kulturhistoriskt intresse är de små hack, vanligen kallade p r o b e r m ä r k e n eller p r o b e r ä r r , som siirskilt fr. o. m. 900-talets sista d e c e n n i e r ofta förekommer p å m y n t säväl som pä övriga silverföremål i de skandinaviska vi- k i n g a t i d s s k a t t e r n a .1 2 Silvret i samtliga engelska m y n t i ö s t e r h a n i n g e f y n d e t h a r provats p å d e t t a sätt. M y n t e n är dessutom m e r eller m i n d r e böjda. Båda för- faringssätten t j ä n a r till att konstatera föremålens ä k t h e t och silvrets kvalitet.
Förfalskningar av b å d e m y n t och a n d r a silverföremål h a r påträffats i svenska vikingatida fynd varför d e n n a skepticism tydligen var b e r ä t t i g a d .l : l Enligt vad som m e d d e l a t s förf. förekommer provhack d ä r e m o t inte pä m y n t i exempelvis
engelska och tyska vikingatidsskatter.
L i l l e m o r L u n d s t r ö m
Litteraturförteckning och förkortningar
BNJ, The British Numismatic Journal (Oxford och Dublin).
Carson R. A. G. 1949, T h e Mint of Thetford, Numismatic Chronicle IX (Oxford), s. 189-236.
Commentationes, Commentationes de nummis saeculorum I X - X I in Suecia repertis I-II 1961 resp. 1968 (Stockholm).
Dolley R. H. M. 1958, Contemporary Forgeries of Late Saxon Pence, BNJ XXVIII för är
4955 (Oxford), s. 185-9.
1958, Some Reflections on Hildebrand Type A of AEthelred II, Antikvariskt arkiv 9 (Lund).
Dolley R. H. M., Elmore Jones F'. 1958, T h e Mints aei GoÖahyrig and aei SiÖmestebyrig, BNJ XXVIII för är 1956 (Oxford), s. 270-82.
Dolley R. H. M., Ingold J. 1961, Some Thoughts on the Engraving of the Dies for the English Coinage c. 1025, Commentationes I, s. 187-222.
Dolley R. H. M., Lundström L„ van der Meer G. 1968, A Preliminary Account of the Anglo-Saxon Element in the 1966 Find from Tingstäde Parish on Gotland, BNJ XXXVI för är 1967 (Dublin), s. 62-80.
1J Om proberärr se Linder Welin, KL XIII, sp. 467 ft., Dolley, BNJ XXVIII, s. 185 f.
och NNUM 1967: 3, s. 6g där Skaare nämner något om betydelsen av att registrera denna sekundära företeelse.
13 Se Linder Welin, KL XIII, proberärr, sp. 468, Rasmusson, Commentationes I, s. 13 och Stenberger 1958, s. 234.
158 Smärre meddelanden
Grueber H. A., Keary C. F'. 1893, A Catalogue of English Coins in the British Muesum.
Anglo-Saxon Series II (London).
Mild.. B. E. Hildebrand 1881.
Hildebrand B. E. 1881, Anglosachsiska mynt i Svenska Kongliga Myntkabinettet. funna i Sveriges jord (Stockholm),
kl.. Kulturhistoriskt lexikon för nordisk medeltid 1956 ff. (Köpenhamn).
Linder Welin U. 1958, Proberärr, A7. XIII sp. 467-70.
19G7, Silverskatten frän Karls i Tingstäde. Gotländskt Arkiv (Visby), Mynten, s. 77 80.
Lundström L. 1968, En nyfunnen vikingatida silverskatt från Södermanland, NNVM föi dec. (10), s. 208-11.
Malmer B. 1961, Halverade mynl, Kl. VI. sp. 79.
van der M u r C. 1961, Some Corrcctions to and Comments on B. E. Hildebrands' Cata- logue of lhe Anglo-Saxon Coins in the Swedish Royal Coin Cabinet, Anglo-Saxon Coins (London), s. 169-87.
1962, An Obverse Die-Link eif Canule- between Norwich and Thetford, BNJ XXX: 2 lör är 1961 (Oxford) s. 361-3.
NNUM, Nordisk Numismatisk Unions Medlemsblad (Köbenhavn).
Petersson B. 1969, Anglo-Saxon Currency, King Edgars' Reform to lhe Norman Conquest, Bibliotheca Historica Lundensis XXII (Lund).
Rasmusson V I.. 1961, An Introduction to the Viking-Age Hoards, Commentationes I.
s. 1-16.
Skaare K. 1967, recension i NNUM för mars (3), s. 65-70 av G. Galster iej66, Anglo- Saxon Coins, AEthelred II, Sylloge of the British Islcs, Royal Collection of Coins and Medals. National Museum, Copenhagcn, 2 (London).
Smart V. 1968, Moncyers of the Late Anglo-Saxon Coinage 973-1016, Commentationes II, s. 191-276.
Stenberger M. 1958, Die Schalzfunde Gotlands der Wikingerzeit 1, text (Uppsala),
Summary
I n 1968 there was discovered at Ö s t e r h a n i n g e , S ö d e r m a n l a n d , a silver h o a r d . c o n t a i n i n g i n t e r alia A r a b i a n , G e r m a n , English a n d S c a n d i n a v i a n coins. T h e h o a r d was p r o b a b l y deposited c. A.D. 1036.
T h e English coins, n u m b e r i n g 29 + 5 constitute a b o u t one-filtb of the whole coin m a t e r i a l . T h e coins were m i n t e d lor Ethelred II a n d C a n u t e t h e G r e a t över a period of a b o u t 55 years. T w o coins are of especial interest. O n e was m i n t e d at Malelon for E t h e l r e d a n d bears t h e n a m e of t h e master of t h e m i n t , A E d l w i n e , which seems to be a h i t h e r t o u n k n o w n spelling of the n a m e (fig. 3). T h e o t h e r coin, a cut halfpenny, was m i n t e d for C a n u t e at H a s t i n g s a n d the master of the m i n t is AElsig (fig. 1). It was possible to d e t e r m i n e t h e n a m e t h a n k s to the similar- ity of t h e s t a m p with a n o t h e r c o m p l e t e coin ( S H M 16295/159, u n p u b l i s h e d ) ; (lig.
2). I n Swedish finds these two specimens seem to be t h e only o n coins so far k n o w n from H a s t i n g s with AElsig as master of the m i n t , d u r i n g the first c o i n i n g p e r i o d of C a n u t e .
All t h e English coins in the Ö s t e r h a n i n g e find have "pecks", small cuts which serve to establish the g e n u i n e n e s s of the objects; by b e n d i n g t h e coin o n e can assess t h e q u a l i t y of t h e silver (cf. illustrations).
