FöreningsSparbanken Analys
Nr 35 y 30 november 2005
Regionernas tillväxt:
Skilj på utfall och förväntningar!
• Småföretagsbarometern för Stockholms län indikerar stora skillnader mellan ett svagt nuläge och företagens egna optimistiska förväntningar. Konjunkturbarometrar som väger samman utfall och förväntningar ger därför ofta en inte helt rättvis bild av konjunkturläget.
• Behoven av centralt producerade regionala konjunktur- data har ökat i takt med globalisering och regionalisering.
Det måste bli lättare att följa och jämföra de svenska re- gionernas kortfristiga ekonomiska utveckling.
FöreningsSparbankens och Företagarnas Småföretagsbarometer har nyligen visat att småföretagens konjunktur är god avseende beställningar och omsättning, men att sysselsättningen fortsätter att vara dämpad.
Länsbarometrarna och storstadsbarometern mäter småföretags- konjunkturen på läns- och storstadsnivå. Dessa visar att Norrbot- ten, Malmöregionen, Kalmar och Västernorrland har en småföre- tagskonjunktur i topp. Däremot har konjunkturen i Stockholms- regionen fortfarande inte nått över riksgenomsnittet. Andra un- dersökningar visar att Stockholmsregionen sedan ett par år till- baka har återtagit sin roll som tillväxtmotor. Vad förklarar skill- naderna i dessa undersökningar?
Här följer några tänkbara anledningar:
1) Barometrar som inkluderar förväntningar har de senaste åren givit en mer positiv bild av tillväxten i Stockholms- regionen än de som enbart fokuserar på utfall.
2) Småföretagens situation synes vara mer dämpad än de större företagen som ofta opererar på exportmarknaden.
Det är sannolikt främst de större företagen som bidrar till ett bättre konjunkturläge i Stockholmsregionen.
3) Tillväxten i Stockholmsregionen har stigit, men sällan görs jämförelser med andra delar av landet. Ett flertal andra regioner har en ännu bättre fart i konjunkturen.
Denna information framkommer inte när regionerna gör sina egna presentationer.
4) Barometrar som inkluderar sysselsättning och arbets- marknad ger en mer återhållsam bild av konjunkturen än de som enbart fokuserar på de olika branschernas produk- tion och försäljning.
Jämförelser av län och storstadsregioner
Småföretagsbarometern analyserar konjunkturen för företag med 1-49 anställda över hela landet och i olika branscher. Konjunk- turindikatorn är en summering av nettotalen för beställningar, omsättning och sysselsättning. Nettotalet är skillnaden mellan procentandelen positiva och negativa svar.
I vårens undersökning av småföretagens konjunktur låg de tre norrlandslänen Västerbotten, Norrbotten och Västernorrland i topp. I höstbarometern har konjunkturläget i dessa län stärkts yt- terligare, men de har också fått sällskap av Malmöregionen, Kalmar, Uppsala och Värmland. Konjunkturen i Norrbotten gyn- nas av både höga råvarupriser och IKEAs satsning i Haparanda.
Den mest anmärkningsvärda upphämtningen svarar dock Värm- land för som i vårbarometern låg i botten med en konjuktur- indikator på 41. Denna uppgick nu till 110. I riket som helhet är indikatorn 89.
Den svagaste konjunkturen hittar vi i Jämtland, Gotland och Stockholmsregionen. Visserligen har aktiviteten stigit i Stock- holmsregionen i förhållande till våren, men om vi jämför Stock- holm med exempelvis Malmö är samtliga tre komponenter be- ställningar, omsättning och sysselsättning betydligt mer dämpa- de i Stockholm. Det är marginellt fler som har nyanställt än som dragit ned sin personal under året som gått.
Om vi däremot analyserar företagens egna förväntningar för de närmaste sex till tolv månaderna framkommer att optimismen är störst i Stockholmsregionen. Utanför Stockholm-Mälardalen (som ger en sammantagen bild av situationen i länen Stockholm, Uppsala, Västmanland, Södermanland och Örebro) finns få andra län som uppvisar förväntningar om en bättre småföretagskon- junktur: Det är endast Skåne, Gotland och Blekinge.
Norrlandslänen är fortfarande i topp
Endast två län har en svagare
småföretagskonjunktur än Stockholm
Stockholmsföretagen är mer optimistiska än andra
Konjunkturindikatorn, utfall och förväntningar hösten 2005
Utfall Förväntningar Förändring
Norrbotten 131 121 -10
Malmöregionen 122 104 -18
Kalmar 122 93 -29
Västernorrland 119 101 -18
Uppsala 110 86 -24
Värmland 110 86 -24
Västerbotten 109 98 -11
Östergötland 104 98 -6
Fjärde storstadsregionen 102 99 -3
Blekinge 102 104 2
Halland 101 86 -15
Kronoberg 97 86 -11
Västra Götaland 97 88 -9
Göteborgsregionen 96 89 -7
Dalarna 91 84 -7
Riket 89 90 1
Skåne 85 89 4
Örebro 84 94 10
Gävleborg 82 70 -12
Jönköping 81 79 -2
Stockholm-Mälardalen 77 93 16
Södermanland 76 71 -5
Västmanland 75 80 5
Stockholmsregionen 72 97 25
Gotland 72 75 3
Jämtland 63 58 -5
Hösten 2005 års
Källa: FöreningsSparbankens och Företagarnas Småföretagsbarometer, hösten 2005
Se upp med förväntningarna!
Det finns flera olika undersökningar som visar att Stockholm har en god tillväxt och till och med utvecklas bättre än riksgenom- snittet. Konjunkturinstitutet och Stockholms Handelskammares Stockholmsbarometer visar till exempel att konjunkturindika- torn för Stockholms län är starkare än riket.
De olika branscherna undersöks genom att två till tre frågor om orderläge, eventuellt lager och förväntad produktions- eller för- säljningsvolym viktas samman. Detta innebär att förväntningarna kan få en vikt på mellan en tredjedel och hälften av indikatorn.
Stockholmsföretagen är som vi ser ovan de mest optimistiska bland landets regioner. Därmed är det kanske inte så märkligt att Stockholmsregionen har ett starkare konjunkturläge än riket i denna undersökning. När utfall och förväntningar delas upp blir bilden sannolikt en helt annan.
Det är inte alltid som förväntningar infrias. Stockholmsregionens företag förväntade sig exempelvis i Småföretagsbarometern för
I den så kallade konfidensindikatorn utgör förväntningar 33-50 % av resultatet
ett år sedan att konjunkturindikatorn skulle uppgå till 103 nu i höst, vilket kan jämföras med det verkliga utfallet på 72.
Det är inte rimligt att förväntningar ska få en så stor betydelse när konjunkturläget analyseras. Om de ändå inkluderas i undersökningar och viktas ihop med utfall så måste det bli tydligare hur stor betydelse de har och hur de inverkar. Eftersom det är sällan som förväntningarna till fullo infrias saknas en ”sann” bild av konjunkturläget över tiden.
Skillnader mellan små och stora företag
Skillnaden mellan att studera små och stora företag har naturligt- vis också en betydelse. Småföretagsbarometern begränsas till att enbart undersöka de mindre företagen. Större företag har i högre grad slutkunder på exportmarknaden och därmed i nuläget ett bättre konjunkturläge. De små detaljhandelsföretagen upplever sannolikt en större press från nya konkurrenter, även om det finns stora detaljhandelskedjor som också ser sin lönsamhet avta.
Det är sannolikt så att storföretagskonjunkturen är starkare än småföretagskonjunkturen. Genom att studera lönesummor kan vi få en bättre insikt i om Stockholmsregionen numera återtagit sin position som landets tillväxtmotor.
Stockholmsregionens nedgång har varit större
En anledning till att Stockholmsföretagen är förhållandevis op- timistiska om framtiden är att utgångsläget under en tid har varit sämre. Stockholmsregionens lönesumma har fallit under 2002 och 2003, medan Malmö och Göteborg samt riket inte har upp- levt fallande lönesummor sedan 1991-93 då utvecklingen var mer likartad mellan regionerna.
Total lönesumma, fasta priser, årlig procentuell förändring
-6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Stockholm
Malmö Göteborg Riket
Stora företag har en bättre konjunktur än små företag i Stockholmsregionen
Statistiken över lönesummorna släpar efter, men enligt Stock- holms Näringslivskontor ökade lönesummorna med 4,2 % i Stockholms län under andra kvartalet i årstakt. Lönesumman från företagen ökade med 4,9 % och lönesumman från offentlig sektor med 1,5 %. I riket som helhet ökade lönesumman med 3,8 %. Därmed skulle tillväxten i Stockholms län nu ha nått ni- våer som överträffar riksgenomsnittet.
Lönesumma från företagen, fasta priser, årlig procentuell förändring
-8,0 -6,0 -4,0 -2,0 0,0 2,0 4,0 6,0 8,0 10,0 12,0
1988 1989 1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 Hela landet
Stockholm Malmö Göteborg
Källa: Temaplan och FöreningsSparbanken
Ifjol ökade den totala lönesumman i Stockholms lokala arbets- marknad (här ingår numera även Uppsala) med 1,7 % och löne- summan från företagen med ca 3,7 %. Företagens lönesumma representerar ungefär 75 % av den totala, vilket medför att löne- summan från offentlig sektor ifjol sjönk med drygt 4 %.
Med hjälp av Stockholms Näringslivskontor kan vi konstatera att förbättringen fortsätter i Stockholmsregionen. Lönesumman från offentlig sektor har börjat stiga, samtidigt som den privata sek- torn utvecklas relativt väl. Stockholmsregionen synes vara i nivå med eller precis ha tagit sig över riksgenomsnittet. Även med dessa förbättringar under 2005 är det dock i enlighet med dia- grammen ovan en bit kvar till de högre tillväxttakter som regio- nen uppvisade 1996-2001.
Skilj mellan konjunktur och struktur
Konjunkturnedgången i Stockholmsregionen har som vi sett ovan varit djupare 2001-2003 än i många andra delar av landet.
Det har fått andra regioner att konstatera att eftersom tillväxten är bättre utanför Stockholmsregionen, har också den ekonomiska strukturen där ett försprång framför Stockholm.
Andra kvartalet växte Stockholms lönesumma snabbare än riket
Det är värdefullt att skilja på en regions konjunkturutveckling och grundpelarna (fundamenta) som utgör regionens ekonomis- ka struktur. Stockholms konjunktur har dämpats i spåren av nedgången inom IT och telekommunikationer – tidigare kraft- fulla tillväxtbranscher i Stockholmsregionen. Emellertid kvarstår att Stockholmsregionens näringslivsstruktur uppvisar en större mångfald än på många andra håll i landet, att det finns en god tillgång till välutbildade människor och att befolkningstillväxten är god. Det skapar goda förutsättningar för att regionen åter skall bli en viktig tillväxtmotor för landet.
Att Sveriges småföretag har en god konjunktur i fråga om be- ställningar och omsättning, men ändå inte nyanställer synes i allt högre grad vara ett strukturellt problem. Detta gäller också i storstadsregionerna. Många företag försöker hitta mer kortsiktiga lösningar för att möta en starkare efterfrågan.
På frågan om hur en ny stor order som ger en ökning av försälj- ningsvolymen med minst 25 % under ett år skulle påverka ar- betsstyrkan skulle endast 3 av 10 småföretag nyanställa. I Stock- holm har 4 av 10 företag fortfarande ledigt kapacitet och kan ta ordern utan att vidta åtgärder. Där denna andel är lägre är det fler som hyr in personal tillfälligt, lägger ut ordern på underleve- rantörer, tar till övertid eller helt enkelt tackar nej till ordern.
Det gäller att få fler än 3 av 10 att våga rekrytera när efterfrågelä- get förbättras. Då gäller det att skapa långsiktighet, enkelhet och stabilitet i regelverket.
I Stockholmsregionen väntas nettotalet för sysselsättningen stiga, men det beror främst på att det är färre som tänker dra ned sin personal- styrka. Andelen företag som skall öka sin personal stiger från 22 till 26 %, trots att konjunkturindikatorn väntas stiga från 72 till 97. Det- ta måste vara ett tydligt tecken på strukturella hinder för sysselsättning, snarare än ett alltför svagt konjunkturläge.
Att arbetsmarknaden har utvecklats svagt i Sverige under många år framkommer av nedanstående tabell. Första kvartalet 1987 – som är första tidpunkt i SCB:s tidsserie – har fastställts som ut- gångsläge. Sedan dess är endast knappt 4 % fler sysselsatta i Stockholms län, vilket är lika många som första kvartalet 1990. I riket som helhet är färre sysselsatta än 1987 och 1990. Det är en- dast i sex län som antalet sysselsatta är fler än utgångsläget.
Hallands län har varit mest framgångsrikt med att öka syssel- sättningen.
Trots svackan i konjunkturen har Stockholmsregionen starka fundamenta
Att små företag inte nyanställer trots ett bättre konjunkturläge är oroande
Även om
förväntningarna om starkare konjunktur infrias stiger inte sysselsättningen
Endast i sex län är fler sysselsatta idag jämfört med 1987
Antalet sysselsatta, Index 100 = 1987K1
1990K1 1995K1 2000K1 2005K1
Stockholms län 103,9 93,6 103,5 103,9
Uppsala län 105,0 95,6 103,1 104,1
Södermanlands län 107,8 92,5 91,7 98,7
Östergötlands län 104,0 89,8 91,2 91,4
Jönköpings län 107,8 95,9 104,8 107,5
Kronobergs län 103,9 93,1 96,3 96,9
Kalmar län 102,2 90,3 89,4 91,7
Gotlands län 120,2 99,2 100,0 106,6
Blekinge län 102,3 89,4 93,1 93,5
Skåne län 106,2 95,0 95,7 102,9
Hallands län 107,1 98,0 106,1 111,5
Västra Götalands län 104,4 90,2 92,5 97,2
Värmlands län 104,7 90,8 90,4 89,8
Örebro län 105,1 91,9 94,0 93,2
Västmanlands län 104,9 89,2 90,7 88,8
Dalarnas län 104,9 86,0 85,9 90,2
Gävleborgs län 101,9 90,5 88,6 85,3
Västernorrlands län 108,1 92,9 87,7 87,7
Jämtlands län 98,2 87,1 86,5 83,8
Västerbottens län 103,1 92,1 93,5 98,8
Norrbottens län 102,7 87,6 89,5 86,9
Riket 104,7 92,2 95,6 98,0
Källa: Statistiska Centralbyrån (SCB)
Ingen tar ansvar för den regionala statistiken
Olika aktörer (exempelvis handelskammare, näringslivskontor, ITPS, SCB, kommun- och landstingsförbundet) gör goda insat- ser för att sprida ljus över den regionala ekonomiska utveckling- en. Emellertid ligger fokus sällan på den mer kortfristiga stati- stiken. Det är dessutom svårt att göra jämförelser mellan regio- ner. Data presenteras på olika sätt. Det saknas därmed en samlad bild över hur olika regioners konjunkturer ser ut. Statistiska cen- tralbyrån (SCB) varken har eller tar detta ansvar fullt ut. Det saknas – eller kommer med alltför stora fördröjningar – indikato- rer över tillväxt i bland annat lönesummor, sysselsättning och de- taljhandel.
Det är dags för regeringen att ge SCB i uppdrag att bygga upp och utveckla den regionala konjunkturstatistiken. Eller skulle det vara alltför känsligt om fler hade möjlighet att verkligen kunna analysera hur regionernas tillstånd är också i det kortfris- tiga perspektivet?
Det är svårt att skaffa sig en jämförbar bild av regionernas konjunktur
I denna tid av globalisering och regionalisering blir det allt vikti- gare att ha tillförlitlig och snabb statistik över regioners utveck- ling. De som inser detta lägger en bättre grund för hela Sveriges ekonomiska utveckling.
Cecilia Hermansson
Ekonomiska sekretariatet
105 34 Stockholm, tel 08-5859 1028 ek.sekr@foreningssparbanken.se www.foreningssparbanken.se
Ansvarig utgivare
Hubert Fromlet, 08-5859 1031.
Cecilia Hermansson, 08-5859 1588 Jörgen Kennemar, 08-5859 1478 ISSN 1103-4897
FöreningSparbanken Analys ges ut som en service till våra kunder. Vi tror oss ha an- vänt tillförlitliga källor och bearbetningsrutiner vid utarbetandet av analyser, som redo- visas i publikationen. Vi kan dock inte garantera analysernas riktighet eller fullständig- het och kan inte ansvara för eventuell felaktighet eller brist i grundmaterialet eller be- arbetningen därav. Läsarna uppmanas att basera eventuella (investerings-) beslut även på annat underlag. Varken FöreningsSparbanken eller dess anställda eller andra medarbetare skall kunna göras ansvariga för förlust eller skada, direkt eller indirekt, på grund av eventuella fel eller brister som redovisas i FöreningsSparbanken Analys.
