Undersökningens syften. Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö. Tidigare undersökningar i Ekshärad

(1)

Innehållsförteckning

Inledning... 2

Undersökningens syften ... 3

Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö ... 3

Tidigare undersökningar i Ekshärad... 3

Undersökningen ... 5

Begravningssätt och bevaringsförhållanden... 5

De begravdas könstillhörighet... 5

Barnbegravningar och armställningar... 6

Föremål... 6

Spår efter kyrkogårdens avgränsning... 8

Tolkningar ... 8

Sammanfattning ... 9

Referenser ... 9

Tekniska och administrativa uppgifter... 9

Dokumentationsmaterial... 10

Metod... 10

Fotolistor ... 11 Övriga bilagor

(2)

Inledning

Bygget av en ny bro över Klarälven kom att medföra att delar av en övergiven kyrkogård, RAÄ 6, Ekshärads socken, undersöktes arkeologiskt. Det var en delvis ny vägsträckning, ner till den nya bron, som fick dessa konsekvenser. Den arkeologiska undersökningen utfördes under perioden 13 augusti – 18 september 2001. Beställare var Vägverket Region Väst. Undersökningen utfördes av Värmlands Museum i samarbete med Göteborgs universitet.

Figur 1. Utdrag ur topografiska kartan. Skala 1:50 000. Platsen för undersökningen är markerad med rött. Allmänt kartmaterial från Lantmäteriverket, medgivande 97.0099.

(3)

Undersökningens syften

Undersökningen syftade till att undersöka och dokumentera delar av gamla kyrkogården i Ekshärad och att sätta in undersökningsresultaten i ett större vetenskapligt sammanhang.

Områdesbeskrivning och fornlämningsmiljö

Ekshärads socken kan grovt sett delas in i tre naturgeografiska/kulturella områden. Det kanske mest uppenbara området är dalgången genom vilken Klarälven rinner. Här finns idag, liksom tidigare i historien, en betydande del av bebyggelsen, betesmarken och odlingsmarken. Områdena västerut inbegriper bland annat sjöarna Busjön och Mossbergssjön. Även där finns relativt omfattande bebyggelse och öppen odlnings- och betesmark. Utanför dessa områden består terrängen till mycket stor del av skog, moss- och myrmarker samt sjöar.

Om man tittar historiskt på dessa områden kan man se att man redan på stenåldern bott i samtliga.

Bebyggelsen har då främst varit kopplad till olika sjöar. Från brons– och järnåldern har vi betydligt färre spår. De kanske tydligaste spåren utgörs av rösena på Ekesberget samt det lilla järnåldersgravfältet vid Grinnemo. Gravfältet är för övrigt det nordligaste i Värmland.

De äldsta spåren efter en kyrka i Ekshärad går tillbaks till 1200-talets första hälft. Det är förekomsten av en dopfunt av täljsten som ger oss denna information. Dopfunten är av en typ som tillverkades under 1200-talets första hälft (Hallbäck 1965, s.64). I skriftliga källor finns Ekshärad omnämnt från början av 1200-talet. Ekshärads kyrka var då moderkyrka till samtliga kyrkor i dåvarande Älvdals härad (Olausson 1999, s. 125f). På 1300-talet stavades Ekshärad ”Ekes härad”

(Ortnamnen i Värmlands län 1938).

Tidigare undersökningar i Ekshärad

På 1960–talet utfördes två arkeologiska undersökningar i närheten av den gamla kyrkogården. Båda utfördes av Louise Tham från Värmlands Museum. Den största undersökningen berörde gamla kyrkan och den utfördes under juli och augusti 1966. Tham kunde konstatera att kyrkan varit 23,5 meter lång och 9,5 meter bred i yttermått. Tham resonerade också om att det troligen rört sig om en träkyrka med tresidigt kor. Öster om kyrkan fann man en begravning och i koret fann man ben som grävts ner i sen tid, troligen på 1930–talet. Bland fynden fanns järnfragment, spikar, benrester och mynt. Mynten dateras till 1600-talet (Tham 1966).

(4)

Figur 2. Louise Thams ritning över den gamla kyrkan. Värmlands Museums arkiv.

(5)

Den andra undersökningen utfördes två år tidigare på fastigheten Näs 1⁵⁷, cirka 150 meter fågelvägen, från den gamla kyrkplatsen. Det var fastighetsägaren som påträffat skelettdelar alldeles söder om huset. En mindre utgrävning, 7 x 2 meter stor, utfördes. Louise Tham fann tre skelett samt delar av ytterligare skelett. Gravarna låg i öst–västlig riktning. Inga föremål eller rester av kistor påträffades. Teorin om att det var begravningar till en galgbacke kunde avfärdas. Istället resonerade Tham om att det kunde röra sig om en begravningsplats i samband med någon farsot (Tham 1964).

Värmlands Museum utförde en arkeologisk utredning vid den gamla kyrkplatsen 1997. Utredningen föranleddes av Vägverkets planer på en ny bro över Klarälven. Det fanns flera syften med utredningen. Det första och viktigaste syftet var att ta reda på om det fanns någon kyrkogård söder om kyrkan och hur stor den i så fall kunde vara. Det fanns sedan tidigare uppgifter om fynd av skelettdelar men det var något oklart i vilket sammanhang de skulle ses. Utredningen syftade också till att ta reda på hur djupt gravarna låg och i vilket skick skeletten befanns vara i. Utredningen utfördes på så sätt att sökschakt grävdes på relativt många platser. På så sätt kunde man säkert säga var det fanns och var det inte fanns begravningar. Endast i en grav grävde man sig ner och detta för att kontrollera skelettets bevaringsgrad (Axelsson och Olsson 1997).

Utredningen resulterade i att man fann ett 60–tal mer eller mindre bevarade begravningar. Till detta kom lösa skelettdelar från uppskattningsvis ett 100-tal individer. Skelettmaterialet visade på att de flesta som begravts var män. De skelettdelar som påträffades var också i ett sådant skick, att man bedömde att en stor del av dem ej skulle kunna tas tillvara vid en eventuell slutundersökning (Olsson 1997).

Undersökningen

Begravningssätt och bevaringsförhållanden

Undersökningen kom att resultera i att 98 gravar grävdes ut. Av dessa kan endast 72 betraktas som mer eller mindre intakta. Flera gravar har helt eller delvis förstörts i samband med att man grävde ett schakt genom området på 1930– 1940-talet. Andra gravar har förstörts redan under kyrkogårdens användningstid. En grav var helt fyndtom. Det var också vanligt att yngre gravar grävts genom äldre gravar. Att äldre gravar förstörts kunde även konstateras på så sätt att jorden ovan de intakta gravarna innehöll ett ganska stort antal benfragment. Vid genomgång av dessa ben har osteolog Leif Jonsson beräknat att det kan röra sig om ben från 35 gravar som förstörts. Den totala mängden gravar inom undersökningsområdet skulle då ha varit omkring 130 stycken.

De flesta har begravts i kistor av trä, men det förekom att kista saknades. Samtliga begravda låg placerade på rygg, i närmast öst-västlig riktning. Många av kistorna har fogats samman med spik och haft beslag av järn. Av kistorna återstod mycket litet. I de flesta fall syntes spåren efter kistorna som svaga färgningar mot jorden. I de fall där delar av kistorna var bevarade rörde det sig nästan uteslutande om bottnen på kistorna. I ett fall, grav 14, påträffades björknäver. Det var vanligt att man använde näver som svepning under medeltiden (Stibéus och Ängeby 1997, s. 30).

När det gäller benens bevaringsgrad kan man allmänt säga att de flesta benen var i ett dåligt skick.

Vissa var i så dåligt skick att de inte gick att plocka upp utan att de gick sönder. Undantag fanns dock. I två gravar återfanns hår på kranierna och även naglar fanns kvar i vissa fall. Benens skick har också haft stor betydelse för den osteologiska bedömningen (se bilagd osteologisk rapport).

De begravdas könstillhörighet

Det är helt klart att det var flest män som begravts på den del av kyrkogården som undersöktes. Av de vuxna kunde 57 med stor sannolikhet bedömas till manligt kön. Endast 10 individer kan, med tvekan, tillskrivas kvinnligt kön. Bland individerna i de omrörda lagren är motsvarande siffror 20 och 5. Resultatet talar starkt för en könssegregerad kyrkogård. Var kvinnorna då har begravts är ej

(6)

klarlagt. Antingen har de begravts söder om kyrkan men utanför det aktuella undersökningsområdet.

Ett troligare alternativ är att de begravts på norra sidan av kyrkan. Resultatet från 1997 års utredning talar också för det senare alternativet. Könssegregerade kyrkogårdar var vanligt förekommande under tidig medeltid. Flera forskare menar dock att denna sed upphörde under loppet av medeltiden (Nilsson 1994, s. 86ff).

Barnbegravningar och armställningar

Undersökningen har också visat på flera barnbegravningar - omkring 11,5% av gravarna utgörs av sådana. I ett fall rör det sig sannolikt om ett foster. I några fall, gravarna 29, 31,49 och 81, har vi kunnat konstatera att mycket små barn begravts inuti en vuxen individs kista. Barnen har fått egna kistor som sedan placerats på den vuxne individens ena ben. Exemplet från grav 29 är det tydligaste.

I de tre andra exemplen kan det möjligen röra sig om barngravar som placerats direkt ovanpå kistlocket till den vuxne individens kista.

Figur.3. Armställningar, A-O med början från vänster. Skiss av Hans Olsson.

En studie av de begravdas armställningar ger vid handen att det rör sig om omkring 15 olika varianter på armställningar. Av dessa kan man spåra fyra huvudgrupper. I studien har armställningarna delats in från A till O. Genom att studera vilka gravar som ligger över respektive under andra gravar kan man få fram vissa tendenser. Armställningarna F och K verkar vara senare varianter än E och M. Typ B verkar vara en av de äldsta typerna då det endast finns ett fall där en grav ligger under en grav med denna armställning. Både vad gäller armställningarna E och M finns äldre och yngre gravar än dessa.

Man kan konstatera att de olika armställningarna finns representerade över hela undersökningsytan både vad gäller utbredning och djup.

H F L K C K F C G E M N E B

Som framgår av tabellen ovan förekommer kombinationen K över M två gånger medan de andra endast förekommer en gång vardera.

Studier från andra kyrkogårdar har visat att armställningar varierat beroende på när i historien den döde begravts (Redin 1976). Det finns vissa indicier som pekar på att så även skulle vara fallet i Ekshärad men det är mycket svårt att leda i bevis. Det går inte att säga att armställningarna har något med den dödes kön, längd, ålder eller var de är placerade på kyrkogården att göra. Kanske har armställningarna varit mer av individuellt slag i Ekshärad?

Föremål

I några gravar fanns vad man brukar kalla gravgåvor. Spår efter sådana fanns i åtta gravar. I fem fall utgjordes fynden av mynt. I fyra av gravarna låg mynten inuti kistan. I ett fall, grav 49, påträffades ett mynt inuti kistan och ett mynt som eventuellt låg ovanpå kistan. Det första myntet från grav 49, av

(7)

silver (F5), hade lagts inuti läder som vikts ihop och sedan placerats i den dödes högra hand. Det senare, av koppar (F4), har möjligen legat på kistlocket. Myntet var placerat i ett spädbarns högra hand. Det gick inte att avgöra om träet mellan den vuxne individens skelett och myntet kom från ett kistlock eller från bottnen av barnets kista. Myntet från barngraven är från Karl XI tid medan myntet i vuxengraven är från Drottning Kristinas tid. Detta kan möjligen indikera att barngraven legat ovanpå vuxengraven och inte inuti.

I grav 44 påträffades ett mynt samt fragment av vävd textil i lin eller hampa. Sådana fragment hittades även vid det lösfynd som gjordes av ett mynt (F8). Det senare härrör högst sannolikt från en förstörd grav.

Från två gravar finns andra föremål. I grav 32 påträffades en hake och hyska med rester av textil i form av ullfibrer. I grav 42 påträffades en sölja med remändesbeslag. Söljan består av en kopparlegering med järnnitar. I denna fanns även vävd ull. Föremålen utgör delar av ett skärp. I samma grav fanns även fragment av annan vävd ullfiber som sannolikt är del av en klädedräkt.

Textilfragment fanns även från andra gravar bland annat från grav 44 . Här kan textilierna eventuellt tolkas som en klädedräkt med antingen en insida av skinn eller kantskoning av skinn. Vid begravningen har man placerat ett mynt ovanpå den klädda kroppen.

I ytterligare en grav fanns grön ärgning vilket tyder på att kopparföremål funnits i graven.

Fyndnummer Typ av föremål Grav Övrigt

1 Hyska och hake 32 Textilfragment i

form av ullfibrer

2 Sölja med

remändesbeslag 42 Textilfragment i

form av vävd ull.

Dessutom läderrem 3 Kopparmynt.

Troligen ½ öre.

Karl XI.

44 Textilfragment i lin

eller hampa.

Dessutom skinnfragment 4 Kopparmynt.

Troligen ½ öre.

Karl X

49 Barngrav i eller på

grav 49.

5 Silvermynt.

Drottning Kristina?

49 Inne i graven.

Myntet låg inuti vikt läder

6 Kopparmynt.

Troligen ¼ öre Drottning Kristina

43

7 Kopparmynt. ½

öre 1666, 87

8 Kopparmynt Lösfynd.

Textilfragment i form av tuskaft av lin eller hampa

9 Kopparmynt. ½

öre. Karl XI 29

(8)

Spår efter kyrkogårdens avgränsning

Vid undersökningen fann vi en grävd ränna/dike i områdets södra del. Den gick att följa 7,5 meter där den sedan gjorde en 90 graders vinkel. Efter det gick den att följa 3,6 meter. Längre norrut var den bortgrävd dels av avloppsschaktet och dels av gravar. På tre ställen i rännan/diket fanns stolphålslikande nergrävningar, 0,1–0,18 meter djupa. I västra delen av rännan fanns en tydlig avgränsning. Det är troligt att det här funnits en ingång till kyrkogården. Längre västerut fanns också delar av rännan/diket kvar men då endast bevarad i 3,7 meter. Området mellan den östra och den västra delen av rännan/diket hade grävts igenom vid utredningen 1997.

Rännan/diket utgör resterna av någon slags kyrkogårdsmur eller liknande. Exakt hur denna varit konstruerad är svårt att säga. Troligen rör det sig om någon slags stolpkonstruktion. En annan möjlighet är att det rör sig om en sk kyrkobalk, en liggande timmerkonstruktion som förekom så långt fram i tiden som på 1700-talet (Olausson 1999, s. 187).

Tolkningar

Vid 1960-talets undersökning av själva kyrkan fann man ett antal mynt. Tre av dessa var kopparmynt från 1600–talet. Det fjärde var en sk brakteat från kung Hans tid (Lindberg 1969, s. 94). Hans blev kung av Danmark 1481, i Norge 1483 och var kung i Sverige mellan 1497 och 1501 (Nationalencyklopedin 1992). Även om ett enda myntfynd är ett relativt osäkert dateringsunderlag ger det åtminstone en vink om när kyrkan varit använd.

Vi kan således räkna med att kyrkan varit använd från slutet av 1400–talet/ början av 1500–talet och fram till dess att den nya kyrkan stod färdig 1688. Det finns dock vissa drag som kan tyda på att kyrkogården är ännu äldre. Dessa drag utgörs främst av den praktiserade könssegregeringen (se nedan). Även förekomsten av rännan/diket är ett medeltida drag även om den typen av konstruktion förekommit under senare tidsperioder.

Den ränna/dike som hittades i södra delen av kyrkogården tolkas som en avgränsning av kyrkogården. Avgränsningen i västra delen av rännans/dikets östra del tolkas som del av en ingång till kyrkogården från söder. Någon gång under loppet av 1600-talet har avgränsningen upphört att fungera. Man har då anlagt gravar genom rännan/diket och även utanför denna. Detta visar på att man har utvidgat kyrkogården.

Det finns mycket som talar för att kyrkogården varit könssegregerad. Denna tolkning kan göras då 90% av de undersökta benen högst sannolikt härrör från män. De 10% som återstår kan med tvekan sägas vara från kvinnliga individer. Även om dessa skulle vara från kvinnor kan man ändå konstatera att man ytterst sällan begravt kvinnor på södra sidan om kyrkan.

(9)

Sammanfattning

Under perioden 13 augusti och 18 september 2001 undersöktes delar av en övergiven kyrkogård i Ekshärad, Värmland. Sammanlagt undersöktes 98 mer eller mindre intakta gravar. Till detta skall räknas skelettdelar från tidigare förstörda gravar. Sammanlagt torde antalet begravda individer inom undersökningsområdet ha uppgått till omkring 130 stycken. Övervägande delen begravda var män medan barnbegravningarna uppgick till omkring 11,5%.

Det var vanligt att den döde begravts i en kista av trä. Gravgåvor var ovanliga men förekom i några fall. I flera fall bestod fynden av mynt, samtliga från 1600-talet. Även rester av föremål tillhörande klädedräkter samt rester av textilier förekom.

När kyrkogården anlades är osäkert men tidigare fynd av en brakteat visar på att kyrkan åtminstone var i bruk runt år 1500. Kyrkogården bör ha tagits ur bruk när den nya kyrkan invigdes 1688 även om man inte kan utesluta att enstaka gravar anlagts senare.

Referenser

Axelsson, Susanne och Olsson, Hans. 1997. Särskild arkeologisk utredning vid väg 932, förbifarten vid Ekshärad. Värmlands Museums internrapport 1997:15.

Hallbäck, Sven Axel. 1965. Medeltida dopfuntar i Värmland. Småskrifter utgivna av Värmlands Museum 7. Karlstad.

Lindberg, Gunnar. 1969. Ekshärads kyrkor. Ur Ekshärads socken. Karlstad.

Nationalencyklopedin. 1992. Band GRAM – HIL. Höganäs.

Nilsson, Bertil. 1994. Kvinnor, män och barn på medeltida begravningsplatser. Projektet Sveriges kristnande. Publikationer 3. Uppsala.

Olausson, Peter . 1999. Vägar till värmländsk historia. Filipstad.

Ortnamnen i Värmlands län. 1938. Del XIV. Uppsala.

Redin, Lars. 1976. Lagmanshejdan. Ett gravfält som spegling av sociala strukturer i Skanör. Lund.

Riksantikvarieämbetets fornminnesregister.

Stibéus, Magnus och Ängeby, Gisela. 1997. Varnums medeltida sockenkyrka och Kristinehamns äldsta stadsbebyggelse. Arkeologi i Värmland. Karlstad.

Tham, Louise. 1964. Betr. Undersökning av förmodad fornlämning å Näs 1 57, Ekshärads socken, Värmland. Rapport till Riksantikvarieämbetet. Värmlands Museums diarienummer 461 21/7 1964.

Tham, Louise. 1966. Rapport över undersökning på platsen för Ekshärads gamla kyrka, Värmland.

Rapport till Riksantikvarieämbetet. Värmlands Museums dnr 628 25/11 1966.

Tekniska och administrativa uppgifter

Länsstyrelsens diarienummer: 220-4614-2001.

Värmlands Museums diarienummer: 01.270.289.

Län: Värmland.

Landskap: Värmland.

Kommun: Hagfors.

Socken: Ekshärad.

Ekonomiskt kartblad: 12D5e.

Undersökningsperiod: 2001-08-13 – 2001-09-18.

Undersökt yta: ca 221,9 m².

Personal: Annie Johansson, Leif Jonson (Osteolog), Ulrika Jörnmark och Hans Olsson (ansvarig).

Beställare: Vägverket Region Väst.

Grävmaskin: Emtbjörks AB.

(10)

Inmätning: Mätcenter AB samt Vägverket.

Dokumentationsmaterial

Dokumentationsmaterialet består av foton i svart/vit och färgdia samt mätfiler. Dessutom har vissa gravar ritats i skala 1:10 (G1, G2, G3, G10, G11,G18, G21, G22, G26, G28, G31, G32, G34 och G42). Den grävda rännan ritades i en planritning skala 1:50. Profilerna ritades i skala 1:20.

Gravarna dokumenterades med hjälp av blanketter. På blanketterna noterades kistkonstruktion och längd, armställningar, vissa bens längd mm. Dokumentationsmaterialet förvaras på Värmlands Museum.

Konserverningsrapport samt röntgenfoton från SVK (Stiftelsen Västsvensk konservatorsateljé).

Metod

Undersökningen började med att matjorden banades av med maskin. I undersökningsområdets södra del framkom gul sand under matjorden. I övriga delar bestod sanden av mer inblandning av humus och innehöll även ett stort antal skelettdelar. För att hålla ordning på var de lösa skelettdelarna hittats upprättades ett rutsystem. Varje ruta var 5x5 meter. Alla ben från respektive ruta samlades in på ett ställe.

Från början rådde osäkerhet om hur djupt gravarna låg. Därför kunde vi till att börja med inte använda grävmaskin. Således fortsatte arbetet med att rensa fram gravarnas nergrävningar i det södra området för hand. När detta var gjort började vi gräva oss ner till själva gravarna. Till att börja med gjordes detta för hand då vi var osäkra på vilket djup gravarna låg. Det fanns också anledning att tro att inte alla gravar låg på samma nivå. Att så var fallet kunde snart bekräftas. Det visade sig dock vara både svårt och tidskrävande att gräva allt för hand. Därför började vi försiktigt gräva oss ner med hjälp av grävmaskin. Några centimeter ovanför skeletten stoppades maskinen och resten fick grävas för hand.

Varje skelett rensades fram, fotograferades och mättes. Om möjligt mättes hela skelettens längd, lårben och underarmsben. Alla mått noterades på speciella blanketter. På dessa noterades även i vilket skick skelettet befanns, om fynd gjordes, om kista fanns och kistans form mm.

I vissa fall gjordes ritningar av kistorna. Detta för att kunna få en bild av kistornas form eller för att det fanns speciella fynd. Ritningarna gjordes i skala 1:10. På dessa ritningar markerades även vissa fynd av spikar, beslag mm.

Som en del i undersökningen ingick att ta reda på om gravar fanns under den väg som byggdes på 1930–talet. Det finns muntliga uppgifter om att man hittat skelett i samband med vägbygget. Arbetet kom att ske som en schaktkontroll där vi använde grävmaskin för att bana av matjorden som låg kvar under vägen. Efter att matjorden tagits bort kunde vi konstatera att det inte fanns några nergrävningar för gravar. De muntliga uppgifterna visade sig således inte stämma.

Samtliga gravar mättes in med totalstation. Även undersökningsområdet, en ränna, se nedan, samt ovan nämnda rutsystem mättes in.

I södra delen av kyrkogården påträffades en grävd ränna/dike. Denna och de intilliggande gravarna, ritades för hand i skala 1:50. Sedan snittades rännan/diket på 5 ställen och profiler ritades i skala 1:20. Två makrofossilprover samlades in från rännan. Dessa har inte analyserats.

(11)

På samma yta som begravningarna låg fanns vissa tecken på tidigare aktiviteter. Dessa tecken bestod av ett tiotal skörbrända stenar. Stenarna återfanns inte i någon konstruktion utan låg löst både i matjorden och i den underliggande sanden. Hur dessa skörbrända stenar skall förklaras är svårt att säga. Möjligen kan de ha samband med någon tidigare bosättning.

Innan undersökningen avslutades grävdes 1930–talets schakt ur med hjälp av grävmaskin. Detta gjordes för att ta till vara ben från förstörda gravar, ben som man kastat ner i schaktet.

Efter avslutad grävning fylldes schakten igen med grävmaskin.

Fotolistor

Svart/vit film 1 (S 2468)

15. Grav 4. Kranium. Från Ö.

16. Som nr 15.

17. ID – bild.

18. Vybild över undersökningsytan. Från Ö.

19. Grav 1 och 2. Innan framrensning av skelett. Från Ö.

20. Grav 4. Innan framrensning av skelett. Från Ö.

21. Grav 4. Kistlock delvis kvar. Från NÖ.

22. Grav 1. Framrensat skelett. Från Ö.

23. Som nr 22.

24. Grav 4. Framrensat skelett. Från SÖ.

28. Som nr 27.

29. Grav 13. Från Ö. Mycket mörk och dålig bild.

30. Som nr 29.

31. Grav 13. Fotänden. Från Ö. Mycket mörk och dålig bild.

32. Grav 12. Mycket mörk och dålig bild.

33. Grav 12. Fotändan. Mycket mörk och dålig bild.

35. Grav 15. Eventuell barnkista under graven. Från Ö.

37. Grav 17. Fotändan. Från V.

1. ID – bild.

9. Grav 21. Från Ö. Mycket mörk och dålig bild.

(12)

12. Gravar i inbördes ordning. Grav 23, 24 och 25. Från Ö. Grav 14 i förgrunden och Grav 11 i bakgrunden.

15. Grav 26 och 29. Framrensat skelett. Från Ö.

17. Grav 31. Detalj. Under är grav 30. Från Ö.

20. Grav 34. Framrensat skelett. Från Ö. Något mörk och otydlig bild.

23. G39. Från Ö. Ljusskadad bild.

24. G37. Från Ö. Mörk och otydlig bild.

25. G40. Framrensat skelett. Från Ö. Ljusskadad bild.

26. G42. Framrensat skelett. Från Ö.

Resten av filmen mer eller mindre förstörd p g a kamerafel.

2. ID – bild.

5. Vy över utgrävningen. Från Ö.

6. Arbetsbild. Från Ö. Leif Jonsson och Hans Olsson.

7. Arbetsbild. Leif Jonsson.

8. Vy över utgrävningen. Från V.

9. Arbetsbild. Från V. Hans Olsson, Annie Johansson och Leif Jonsson.

10. Arbetsbild. Från V. Annie Johansson och Leif Jonsson.

11. Gravhäll från gamla kyrkan. Från S.

12. Grunden till gamla kyrkan. Från V.

13. Grav 57 och 58. Framrensade skelett. Från Ö.

14. Som nr 13.

15. Grav 59. Delvis förstörd grav. Från Ö.

16. Grav 62. Endast nedre delarna av skelettet kvar. Från Ö.

17. Grav 61. Från Ö.

22. Grav 71. Framrensat skelett från Ö.

26. Grav 57, 58, 66, 67. Visar hur man grävt sönder äldre gravar vid anläggandet av nya. Från Ö.

30. Grav 74. Förstörd av avloppsledning. Från Ö.

31. Grav 75. Förstörd av avloppsledning. Från Ö.

(13)

32. Grav 7. Från Ö.

1. ID-bild.

3. Grav 81 och 82. Barngrav intill vuxen. Från Ö.

8. Grav 87. Närbild på mynt (F7). Från Ö.

9. Grav 89. Barngrav. Från Ö.

13. Grav 97. Närbild på armställning. Från Ö.

Färgdia. Film 1.

14. Grav 4. Kranium. Från Ö.

15. Id – bild.

16. Översiktsbild. Södra delen av kyrkogården. Ytan rensad. Från Ö.

17. Översiktsbild. Södra delen av kyrkogården. Ytan rensad. Från SV.

18. Detaljbild på ränna och gravar. Rensade. Från S.

19. Grav 1 och 2. Innan skeletten rensats fram. Från Ö.

20. Grav 4. Innan skelett rensats fram. Från NÖ.

21. Grav 4. Kistlock delvis bevarat i form av mörkfärgning. Från Ö.

24. Grav 15. Framrensat skelett. Dåligt skick. Frön Ö.

25. Grav 2. Kista till spädbarn. Lodfoto.

29. Grav 20. Framrensat skelett. Från Ö. I Bakgrunden Leif Jonson.

31. Grav 26. Framrensat skelett samt kista av grav 29. Från Ö.

32. Grav 29. Detalj av kista. I bakrunden skelett i grav 26. Från Ö.

33. Grav 29. Under utgrävning. Från Ö.

35. Grav 31. Framrensad kista placerad i grav 30. Från Ö.

(14)

Färgdia. Film 2.

1. Id – bild.

2. Grav 42. Närbild på föremål av koppar. Från Ö.

3. Som nr 3.

4. Grav 42. Framrensat skelett med kopparföremål. Från Ö.

5. Grav 44. Delvis förstörd grav med mynt. Från Ö.

6. Som nr 5.

9. Grav 49. Framrensat skelett med mynt. Från Ö.

10. Grav 49. Närbild på myntets placering invid kraniet. Från Ö.

11. Grav 49. Närbild på myntet.

12. Preparat med mynt från grav 43.

16. Arbetsbild. Från NÖ.

17. Översiktsbild. Från NÖ.

18. Arbetsbild. Från NV.

19. Arbetsbild. Från V.

20. Arbetsbild. Från NV.

21. Översiktsbild. Med tillfällig väg. Från NV.

22. Västligaste delen av undersökningsområdet. Från Ö.

23. Arbetsbild. Från SV.

24. Översiktsbild. Från Ö.

25. Gamla kyrkan. Från SÖ.

26. Gamla kyrkan. Från V.

27. Arbetsbild. Från NÖ.

28. Arbetsbild. Från Ö.