Tegelbränning vid Stuvsta by

Tegelbränning vid Stuvsta by

Rapporter från Arkeologikonsult 2011:2541

Björn Hjulström

Arkeologisk förundersökning och slutundersökning

ArkeologiSk för- och SluTunderSökning, r^{Aä 237:1,} huddinge Socken och kommun, STockholmS län

Täby

Tumba Upplands

Väsby Märsta

Lidingö

Nynäshamn Norrtälje

Södertälje Sollentuna

Åkersberga Vallentuna

Stockholm

! Stuvsta by(

! (

! (

!

! ( (

! (

!

! ( (

! (

! (

!

! ( (

! (

ARKEOLOGIKONSULT

Optimusvägen 14 194 21 Upplands Väsby Tel 08-590 840 41 Fax 08-590 721 41 www.arkeologikonsult.se

Arkeologisk förundersökning och slutundersökning

Tegelbränning vid Stuvsta by

ArkeologiSk för- och SluTunderSökning, huddinge Socken och kommun, STockholmS län

B^jörn H^julström

Rapporter från Arkeologionsult 2011:2541

Sammanfattning

Inför ett planerat bostadsbygge av HSB Bostad vid Stuvsta gamla bytomt har Arkeologikonsult utfört en arkeologisk förundersökning. Vid förundersökningen visade sig en stor del av den yta som sammanföll med bytomten vara störd av aktiviteter från 1800-talet. Störningen bestod av att berget blivit sprängt och tillmakat i samband med bygget av en ny huvudbyggnad cirka år 1850.

Under lämningar som tillhörde 1800-talsgården påträffades en tegelugn i en sluttning i utkanten av bytomten. Eftersom tegelugnen var det enda av antikvariskt intresse som framkom beslutades i samråd med Länsstyrelsen att tegelugnen skulle slutundersökas innan schakten lades igen.

Tegelugnen var en så kallad tegelfältugn. Liknande ugnar har undersökts på flera platser och de dateras till perioden 1500-tal till 1800-tal. Teglet som tillverkades användes förmodligen till gårdens egna behov.

Innehållsförteckning

Sammanfattning ...4

Inledning ...6

Metod och genomförande...7

Kulturmiljö ...8

Resultat ...11

Tolkning och utvärdering...16

Referenser ...18

Tekniska och administrativa uppgifter...19

Inledning

Arkeologikonsult har på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län genomfört en arkeologisk förundersökning på fastigheterna Safiren 4 och 5 i Huddinge kommun. Anledningen till den arkeologiska undersökningen är att HSB Bostad planerar för uppförande av flerbostadshus vid Gamlegårdsvägen och Vikingavägen i kvarteret Safiren. Förundersökningsområdet sammanfaller med läget för Stuvsta bytomt, Huddinge 237:1. I kartmaterialet från 1771 låg Stuvsta by främst söder och väster om förundersökningsområdet men på 1636 års Geometriska karta sammanfaller ett gårdsläge med förundersökningsområdet.

Vid förundersökningen påträffades en tegelugn men inga andra kulturhistoriska lämningar. I samråd med Länsstyrelsen beslutades att denna skulle slutundersökas i samband med förundersökningen och inom budgeten för förundersökningen.

I figur 1 och figur 2 visas undersökningsområdets lokalisering.

Figur 1. Undersökningsområdet markerat på Terrängkartan. Skala 1:50 000.

±

0 500 1 000 2 000 3 000

Meter

Metod och genomförande

Förundersökningen syftade till att fastställa om det fanns bevarade fornlämningar inom det område som planeras bebyggas. Om fornlämning påträffades skulle dessa dateras och deras sammansättning och komplexitet fastställas. Inför förundersökningen gjordes en arkiv- och kartstudie.

Vid förundersökningen öppnades två schakt på totalt cirka 180 m². Avbaningen utfördes lagervis med maskin ned till anläggnings- och/eller kulturlagernivå. När kulturlager påträffades grävdes dessa manuellt och/eller med maskin till dess att lagret kunde dateras eller på annat sätt definieras.

Tegelugnen undersöktes med single context metodik.

Alla kontexter dokumenterades skriftligt, fotograferades och mättes in med RTK-GPS. Den RTK-GPS som användes har en standardavvikelse på 0,02 meter.

±

0 50 100 200

Meter Undersökningsområde

Schakt

"

) Fornlämningar Huddinge 16:1

Huddinge 15:1 Huddinge 237:1

Huddinge 235:1

Figur 2. Fornlämningar, schakt och undersökningsområdet markerat på Fastighetskartan.

Skala 1:3 000.

Kulturmiljö

Det äldsta omnämnandet av Stuvsta är från 1353. Under större delen av 1500-talet består Stuvsta av 3 skattegårdar. Två av gårdarna är jämnstora med ett jordetal på 1:1 vardera medan den tredje gården är något större med ett jordetal på 1:7. Den större gården redovisas som två skattegårdar under en kort period (1543-1549) (Rahmqvist & Jansson 2002). Antalet gårdar har alltså varierat mellan 3 och 4.

Sedan 1600-talet har gårdarna i regel varit utgårdar under Vårby, Glömsta eller Fullersta säterier (Lundkvist 1986). Den äldsta kartering över Stuvsta by är en geometrisk uppmätning från 1636, se figur 3. Då består byn av fyra gårdar. Den nordöstra gården låg då inom undersökningssområdet. Vid nästa kartering 1771 finns ingen gård kvar inom undersökningsområdet, se figur 4. I samband med storskiftet 1782 flyttade en av gårdarna till sjön Trehörningen och bytte namn till Hörningsnäs. Av de återstående tre gårdarna bildades Stuvsta gård som från slutet av 1700-talet fram till 1908 var en utgård som ägdes av familjen Lagerbjelke på Älvsjö gård (Lundkvist 1986). 1850 anlades en huvudbyggnad ungefär där filadelfiakyrkan ligger idag. På häradskartan i figur 5 ser man att den byggnaden delvis gick in i den sydvästra delen av undersökningsområdet. Gården med omgivande trädgård köptes av den siste arrendatorn 1909 som i sin tur sålde till Anders Diös AB 1959 och gården revs.

De övriga fornlämningarna runt Stuvsta består av gravfälten Huddinge 15:1 och 16:1 och stensättningen Huddinge 237:1 på Kvarnberget. Huddinge 15:1 består av 3 högar och 10 runda stensättningar. 1959 undersöktes Stuvsta 16:1. Gravarna daterades till vendeltid-vikingatid. Nära stensättning Huddinge 237:1 finns rester av en kvarn, bland annat ett kvarnhjul och några stenfundament.

Figur 3. Geometrisk uppmätning av Stuvsta by från år 1636. Undersökningsområdet är markerat. Skala 1:3 000.

±

0 50 100 200

Meter

±

0 50 100 200

Meter

Figur 4. Storskifteskarta över Stuvsta by från 1771. Undersökningsområdet är markerat. Skala 1:3 000.

±

0 50 100 200

Meter

Figur 5. Häradskarta Huddinge 1901-1906. Huvudbyggnaden för Stuvsta gård låg där Filadelfiakyrkan ligger idag. Byggnaden och tomten gick in i undersökningsområdet. Skala 1:3 000.

Figur 6. Det västra schaktet. Den högre liggande platån 125 är till vänster i planen. Från terrasskanten på platå 125 sluttade område nedåt mot öst. Där schaktet vidgas i öst planar marken ut. Tegelugnen 111 ligger i nordväst under en mindre terrassering och stenrad som tillhör 1800-tals gården.

Lager Dike Nedgrävning Stolphål Ugn

0 2,5 5 10

Meter

103 - 104

101/102

107

115

109

113 114

112

116 117

123 122

111 Berggrund

6570875 6570890

1625255 1625280

Terrasskant Berggrund

N

124

125 106

Resultat

Två schakt öppnades och undersöktes. Ett stort schakt placerades inom den historiska bytomten och ett mindre öster om den historiska bytomten. Schaktens placering visas i figur 2.

Det större schaktet på cirka 160 m² låg centralt på platsen där en av Stuvstas gårdar är markerade på 1636 års Geometriska karta.

Schaktet med samtliga anläggningar visas i figur 6. Schaktet placerades på en mindre platå i väst (platå 125) och nedför en sluttning till en lägre liggande plan yta i öst. Området som kan ha varit bebyggt begränsades av den bergknalle med kraftig lutning som är inlagd i figur 6.

I den nordvästra delen på terrass 124 påträffades två lager med rödgods och glas (lager 101 och lager 102). Anläggningarna som bestod av stolphål (103-105, 109) innehöll i flera fall rödgods. De stolphål som grävdes var grunda och har inte tillhört någon större konstruktion.

I sydväst låg platå 125 som var den del av undersökningsområdet där de topografiska förutsättningarna verkade vara bäst för att hitta äldre gårdslämningar. Efter att ett cirka 0,4 meter tjockt raseringslager (lager 107) tagits bort var den västra ytan täckt av berghäll. I hällen fanns borrhål och spår av tillmakning. Hela den västra ytan var alltså störd av markberedning som kan dateras till 1800-talet. Med största sannolikhet är det spår efter anläggandet av huvudbyggnaden som byggdes på 1850-talet. Eventuella fornlämningar inom den västra delen av schaktet var därmed förstörda. Väster om platå 125 låg en mindre terrass (124) som löpte utmed bergskanten och skiftade i karaktär. Vissa sträckor av terrasskanten var tydligt uppbyggd medan andra verkade ansluta till en naturlig men övertorvad kant i berggrunden. Längre ned mot öst blev terrasskanten tydligare och den övergick i terrass 123.

I sluttningen, centralt i det stora schaktet nedanför platå 125, påträffades inga anläggningar och endast omrörda lager som innehöll en del rödgods och fajans registrerades.

Även i den östra delen av schaktet fanns tydliga spår av gården från 1800-tal och 1900-tal i form av terrasskanten 123 och ett vattenrör. Ovandelen av terrassen närmast berggrunden var endast upp till 2 meter bred och sluttade relativt kraftigt mot ost (cirka 30°

lutning). Terrass 123 var inte uppbyggd för en byggnad. Terrass 123 hade snarare tillkommit när man skapat en plan stenröjd yta öster om och nedanför terrassen. Eventuellt har terrass 123 tillkommit när man gjort en väg mellan bebyggelsen i väst och åkrarna i öst.

Vattenröret gick från en vattencistern uppe på en höjd norr om undersökningsområdet och vidare ned mot gårdsplanen för gården.

När terrass 123 togs bort påträffades en tegelugn. Tegelugnen var nedgrävd i den naturliga sluttning där man senare hade byggt upp terrasskanten. I schaktplanen i figur 6 ser man att den västra delen av tegelugnen går in under terrassen.

Övriga kontexter (112, 114, 115, 116 och 117) i den östra delen av schaktet tillhörde gårdens senare fas. Anläggningarna hade likartad fyllning. I flera av anläggningarna påträffades fajans.

1

2

3 5

4

6 8

7

8

Lokalt höjdsystem över tegelugnen 1: 0,8 m

2: 0,28 m 3: 0,25 m 4: 0,55 m 5: 0,33 m 6: 0,50 m 7: 0,25 m 8: 0 m

Rödbränd sand Tegel

Bränd lera/

dåligt bränt tegel Nedgrävningskant/

grå sand

Utrakningslager/

Lager 122

1 meter

115

N

Tegelugnen

I figur 7 visas en planritning över ugnen. Ugnen var rektangulär med ett yttermått på cirka 2,4 x 1,9 meter. Djupet på ugnen varierade mellan 0,1 till 0,3 meter. Den västra kortsidan var nedgrävd mera eftersom ugnen var placerad i en sluttning.

Bottennivån på ugnen var dock relativt plan och endast något högre i väst.

Figur 7. Planritning över ugnen.

I den kortända som låg bort från sluttningen fanns ett mörkt lager (122) som tolkades som ett utrakningslager samt avsatt aktivitetslager runt ugnens öppning. I figur 8 visas ett lodfoto av ugnen. Längst ned i bild kan man ana det mörka utrakningslagret.

Utmed botten av ugnen låg det kvar en del tegel som varit staplat för bränning. I figur 9 visas ett detaljfoto av teglet in situ. I höjd med tegelstenen och under teglet var ett 0,05-0,2 meter tjockt lager med rödbränd sand.

Storleken på teglet var 0,28 x 0,145 x 0,105 meter (längd ^x bredd

x höjd). I figur 10 visas de bäst bevarade tegelstenarna.

1 meter

122

115 111

N

Figur 8. Lodfoto av tegelugnen efter att nivån med tegelstenar tagits fram.

Fotokryssen ligger med två meters mellanrum. Intaget i sluttningen är uppåt i bild och infyrningsöppningen har legat i bildens nederkant mellan kontext 111

Figur 9. Närbild på ugnen med de kvarliggande tegelstenarna.

Figur 10. Foto på de bäst bevarade tegelstenarna.

Tolkning och utvärdering

Det troligaste läget att hitta äldre lämningar efter Stuvsta by bedömdes utifrån topografin vara i undersökningsområdets västra del. Där syntes dels en plan yta som tolkades som en möjlig husplatå. Det var även den del av området som bäst relaterade med byn i övrigt och med byns utbredning på den rektifierade Geometriska kartan från år 1636. Det visade sig dock att alla eventuella spår av en äldre gård där hade blivit förstörda i samband med anläggandet av Stuvsta gård cirka år 1850.

Den östra delen av undersökningsområdet låg klart lägre och antogs inte ha hyst några byggnader från byn. Det antagandet kunde bekräftas vid undersökningen. Däremot påträffades en tegelugn som varit placerad i gårdens ytterområde mellan bebyggelsen och åkermarken.

Tegelugnen var stratigrafiskt äldre än flera kontexter som tillhörde Stuvsta som daterats till andra halvan av 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Några andra stratigrafiska relationer fanns inte. I tegelugnen påträffades inget daterande material och stratigrafiskt kunde ugnen inte dateras bättre än att den är äldre än sent 1800-tal. Liknande by- och gårdsanknutna tegelugnar har undersökts vid ett flertal tillfällen t.ex. vid Bålsta, Hämringe och Sommaränge skog i Uppland (Franzén mfl. 1996; Nordström 2007; Schmidt Wikborg 2006), Tyttinge i Södermanland (Ekman & Seving 1996) och Tornby i Östergötland (Hjulström 2011). Dessa ugnar, liksom den vid Stuvsta, benämns fältugnar.

Fältugnen har sin huvudsakliga användningsperiod under 1500-tal till 1800-tal och bättre än så kan ugnen vid Stuvsta inte dateras. Eventuellt kan ugnen kopplas till gården som låg inom undersökningsområdet 1636 och sedan inte finns kvar på Storskifteskartan. Ugnen skulle då vara äldre än 1771.

I fälttegelugnar har teglet staplats på höjden i flera lager inför bränningen. Teglet har sedan täckts över med torv för att teglet ska brännas med kontrollerad syretillförsel. När ugnen brunnit färdigt revs den och teglet togs tillvara. Att placera fältugnen i en sluttning är ett återkommande drag för de flesta undersökta ugnar.

Infyrningsöppningarna ligger generellt i den lägre kortsidan. Så har det säkert varit också för ugnen i Stuvsta även om det inte fanns några konstruktionsdetaljer av öppningarna bevarade.

Troligen var lager 122 som låg utanför ugnens nedre kortände ett resultat av att man arbetat runt infyrningsöppningarna.

Det tegel som låg kvar i ugnen i Stuvsta var förmodligen inte tillräckligt bra bränt och hade lämnats kvar eftersom det var obrukbart.

I det förindustriella samhället tillverkades tegel efter behov på landsbygden. Tillverkningen skedde dels i anslutning till särskilda stora byggnadsprojekt dels inom gårdshushållningens ram. Sett till storleken och placeringen på ugnen i Stuvsta har den antagligen endast producerat tegel till byns eller gårdens egna bruk. Troligen har teglet använts i murstockar, skorstenar och/eller i en smedja.

Referenser

Ekman, T. & Seving, B. 1996. Gravfält och boplats vid Tyttinge, Grödingebanan. Rapport UV Stockholm 1996:17.

Franzén, B-M,. Göthberg, H., Karlenby, L & Biwall, A. 1996.

Arkeologi på väg – Undersökningar för E18. Bålsta och Brunna.

Rapport UV Mitt 1996:11.

Hjulström, B. 2011. 3000 år i Tornby. Matlagning under bronsålder, odling och betesdrift kring en järnåldersgård, brunnar och vägar från vikingatid och medeltid samt tegelugnar från 1700-talet. Rapporter från Arkeologikonsult 2011:2243.

Nordström, A. 2007. Boplatslämningar från järnålder till nyare tid, Väg E4 sträckan Uppsala-Mehedeby, Uppland, Uppsala socken.

Rapport UV GAL 2007:2.

Rahmqvist, S. & Janzon, K. 2002. Det medeltida Sverige, Bd 2, Södermanland 1. Tören, Svartlösa och Sotholm.

Riksantikvarieämbetet. Stockholm.

Schmidt Wikborg, E. 2006. Från gård och grund uppå Sommaränge skog. Medeltida bebyggelselämningar i Viksta socken, Uppland. SAU skrifter 15.

Lundkvist, I. 1986. Huddinge kulturmiljöinventering. Stockholms läns museum.

Tekniska och administrativa uppgifter

Arkeologikonsults projektnr: 2541

Länsstyrelsens diarienr: 431-10-7158

Uppdragsgivare: HSB Bostad

Län: Stockholm Kommun: Huddinge Socken: Huddinge

Fastighet: Safiren 4 och Safiren 5 Typ av undersökning: Förundersökning och slutundersökning

Utförandetid, fältarbete: 2011-10-24 – 2011-10-28 Koordinatsystem: RT90 2,5 g V

Projektledare: Björn Hjulström

Fältpersonal: Mats Pettersson, Björn

Hjulström Rapportansvarig: Björn Hjulström

Kvalitetssäkring: Linda Lindwall Planer och kartor: Björn Hjulström

Layout: Björn Hjulström

Fynd: Inga fynd tillvaratogs

B

^{1. a}

Anl.nr Anläggningstyp Kommentar L (m) B (m) D(m)

101 Lager Lager som ligger direkt under växthorisonten. Lager 101 består till stor del av humus och täcker hela området. Innehåller tegel, glas, järn och ben.

0,15

102 Lager Lager 102 låg under lager 101 i den nordvästra delen av schaket. Grå- brun humös lerig silt. Innehöll stora tegelfragment, rödgods och obränt ben.

7,5 4 0,2

103 Stolphål Stolphålet skär 102. Inget av stolphålen är särskilt kraftigt. Stolphål

104 innehöll fajans. 0,3 0,3

104 Stolphål Stolphålet skär 102. Inget av stolphålen är särskilt kraftigt. Stolphål

104 innehöll fajans. 0,24 0,24 0,11

105 Stolphål Stolphålet skär 102. Inget av stolphålen är särskilt kraftigt. Stolphål

104 innehöll fajans. 0,25 0,25

106 Dike Stråk med sandig gul sand som låg utmed berget.

107 Lager Lager 107 påminner om lager 102 men är något mörkare. Lagret är ett raseringslager och ligger ovanpå en berghåll med borrhål.

108 Berggrund Berggrund med borrhål

109 Stolphål Stolphål med tegelkross. Endast 0,04 m djupt. 0,3 0,3 0,04

110 Stenrad Sten som ingår i terrass 123. Stenen är 0,3 - 0,5 meter i diam. 5,5 0,8

111 Ugn Tegelugn 3,5 1,6

112 Nedgrävning Nedgrävningen innehöll hästskofragment och tegelfragment. 1,4 0,9

113 utgår

114 Nedgrävning Oval nedgrävning. Gråbrun siltig sand. 0,7 0,6

115 Nedgrävning En större nedgrävning med ett stort stenblock (1,3 m diam) i botten. I fyllningen påträffades tegel, rödgods och fajans. Gränsen mot lagret närmast tegelugnen är otydlig men det var tydligt att 115 är yngre.

3,4 3

116 Nedgrävning Oval nedgrävning med en del tegelkross. 0,5 0,3

117 Lager Lager i östra delen av schaktet innehållande glas, rödgods och tegel.

118 Utgår

119 Lager Lager i det norra schaktet. Grå lera med tegelkross 0,2 m tjockt.

120 Lager Utfyllnadslager som sammanfaller med stenen i terrass 123 121 Lager Lager i det norra schaktet bestående av sand påförd vid en grusplan.

122 Lager Gråsvart siltigt lager med inslag av en hel del kol. Troligen utrak-

ningslager som avsatts när man arbetat med tegelugnen. 1,8 0,3 0,05 123 Terrass Terrasskant utmed och nedanför berget. Den terrasserade ytan är inte

plan utan sluttar påtagligt. Utmed en sträka på 5 - 6 meter låg flera ste- nar på rad. Terrassen har bildats under 1800-talet

124 Terrass Terrass 124 som ligger i samma riktning som terrass 123. Delar av kanten ansluter till berget och är inte uppbyggd medan andra delar är uppslängda.

125 Platå Plan yta nedanför terrass 124. I öst är en terrassavsats som visade sig ha tillkommit i samband med att man sprängt i berget. Den plana ytan som utgör platån visade sig ha skapats genom sprängning och tillmak- ning i berget. Troligen i samband med att Stuvsta gårds huvudbyggnad anlades på platsen cirka år 1850.

Arkeologikonsult Optimusvägen 14 194 21 Upplands Väsby

Tel 08-590 840 41 Fax 08-590 725 41 www.arkeologikonsult.se