Den korthåriga Vorstehhunden är en utpräglad jakthund Spänstig utan att vara lätt Stark utan att vara tung

(1)

S T A N D A R D M E D K O M M E N T A R E R

Den korthåriga Vorstehhunden är en utpräglad jakthund Spänstig utan att vara lätt

Stark utan att vara tung

#4

^•ft

J

^A

(2)

r

KORTHÅRIG VORSTEH

STANDARD MED

SPECIALKLUBBENS KOMMENTARER

Originalstandard 2000-10-25 FCI-standard 2000-11-29 (tyska) SKK:s Standardkommitté 2001-06-19

URSPRUNGSLAND/HEMLAND

Tyskland

ANVÄNDNINGSOMRÅDE

Mångsidig jakthund

FCI-KLASSIFIKATION

Grupp 7, sektion 1. Med arbetsprov

BAKGRUND/ÄNDAMÅL

Rasen har sitt ursprung i de hundar som framförallt i medelhavsländerna användes vid fågeljakt med nät samt vid jakt med falk. Hundar av denna typ infördes till de tyska furstehusen från Frankrike, Spanien och Flandern. Hundarnas viktigaste förmåga var att stå för vilt, något som blev särskilt uppskattat i och med till- komsten av den dubbelpipiga jaktbössan (1750). Man fällde "fågeln i uppfloget" framför hunden. Detta var första steget i den korthåriga vorstehhundens över- gång från att vara en ren stående fågelhund till dagens mångsidiga jakthud.

Sedan 1897 utges i Tyskland "Avelsbok för tyskt kort- hår", vilken ursprungligen sammanställdes av prins Albrecht av Solms-Braunfeld, och som innehöll ras- beskrivning, anatomiska bedömningskriterier och enkla jaktprovsregler.

Standarden fastslår hur korthårig vorsteh skall vara byggd för att kunna uppfylla alla jaktliga krav som ställs på denna mångsidiga jakthund även högt upp i åldern.

FOTO OMSLAGSBILD: MARIA APPELBERG

Notera att bildtexter i huvudsak endast kommenterar de detaljer som beskrivs i intilliggande text, och att

andra fel eller förtjänster är okommenterade.

Specialklubbens kommentarer är markerade med kursiv text och brunt streck. H

Korthårig vorsteh, strävhårig vorsteh och långhårig vorsteh har ingen eller nästan ingen släktskap med varandra och skall således betraktas som tre skilda raser.

Dagens korthåriga vorsteh är en utmärkt stående fågelhund och därtill en förträfflig allroundhund.

Detta har lett till en framskjuten plats bland fågel- hundarna och hos fågelhundsfolket.

I slutet av 1600-talet började man vid furstendöme- na i Tyskland intressera sig för jakt med stående fågelhund. Detta var en jaktform som endast över-

klassen kunde ägna sig åt. En del av det hundmateri- al som användes kom från Tyskland och utgjordes av bräcker som visade intresse att stå för fågel, medan en del hundar kom från Spanien, Frankrike och Italien. Alla dessa raser blandades, och någon medveten rasavelförekom inte.

I början av 1800-talet blev jakt med stående fågel- hund allt populärare i Tyskland och utövades även av "vanligt folk". Härigenom framkom önskemålet att framställa en tysk. litet hårdare hundras med

"allround- egenskaper', dvs som kunde jaga såväl småvilt som fågel. Den sålunda uppkomna rasen visade sig vara ganska tung och långsam och man beslöt därför, inte utan kontroverser, att korsa in den engelska pointern. en specialiserad stående fågel- hund. Det tog nära nog 100 år innan den nuvaran- de vorstehn tog slutgiltig form.

Svenska Yorstehklubben. som bildades 1917 har bl.a.

ansvaret för korthårig vorsteh. strävhårig vorsteh och långhårig vorsteh. Till skillnad från många andra fågelhundsraser har a vein av svenska vorsteh- hundar alltid legat i händerna på jägare, som slagit vakt om vorstehhundarnas frimodiga mentalitet och jaktliga egenskaper S\~K har förskonats från falanger

med intresse enbart för utställningar. Därmed är inte sagt att vorstehfolk bortser från hundarnas exteriör, snarare tvärtom. Hårlaget och kamplusten hos kort- hårig vorsteh har gjort att den i stor utsträckning också används inom draghundssporten. Man har därvid kunnat skönja en tendens hos draghundsfol- ket att avla på storvuxna hundar med överdriven kamplust åt det nervösa hållet. Detta har inte gagnat rasens jaktliga egenskaper och har därför uppmärk- sammats inom SV K och påtalats för de som renodlat ägnar sig åt draghundssport. Problemet med den korthåriga vorstehns storlek tycks därefter inte ha ökat.

2

S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N - K O R T H Å R I G V O R S T E H

(3)

HELHETSINTRYCK

Korthårig vorsteh skall vara en ädel och harmoniskt byggd hund.

Dess kroppsbyggnad skall borga för styrka, uthållighet och snabbhet. God resning, flytande linjer, torrt huvud, väl buren svans, tätt åtliggande, glänsande päls och vägvinnande, har- moniska rörelser understryker dess ädelhet.

Den korthåriga vorstehhundens ädelhet kan uttryckas så att den skall vara spänstig utan att vara för lätt och stark utan att vara för tung. Såväl alltför lätta som för tunga hundar ger således fel helhetsintryck.

Diskvalificerande feU Påtagligt bristande könsprägel

En mycket bra ung hanhund som är under utveckling.

E X E M P E L PÅ UTMÄRKTA TYPER

Utmärkt ungtik. Vackert huvud. Något uppdragen underlinje. FOTO: OLOF BACKSTRÖM

Hane av utmärkt typ, där helhetsintrycket störs något av uppvisningen, vilket gör att övergången hals och skuldra blir något tvär. FOTO: MARIA APPELBERG

Utmärkt ungtik. Feminint huvud. Visar för mycket

mungipa. FOTO: MARIA APPELBERG

Tik av utmärkt typ, med vacker övergång mellan hals och rygg. Utmärkt för- bröst, väl placerad skuldra, mycket bra bröstkorg.

Tik av mycket god typ med tillräckliga bakbens- vinklar, knappt vinklad fram. FOTO: MARIA APPELBERG

S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N K O R T H Å R I G V O R S T E H

(4)

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN:

Kroppslängden skall något överstiga mankhöjden.

Kvadratiska hundar och alltför länga hundar förekommer.

Båda ger fel helhetsintryck. Mankhöjden får aldrig överstiga kroppslängden.

UPPFORANDE/KARAKTAR:

Korthårig vorsteh skall vara stabil, balanserad och pålitlig med jämnt temperament, varken nervös eller aggressiv.

!

Den korthåriga vorstehhunden är en mångsidig jakthund. Detta kräver att hunden ska vara orädd, självsäker, lugn och trygg i alla situationer. Idag ser man alltför ofta hundar som piper, gnäller, backar och en del vill slippa ta kontakt med okända,

detta är mycket otypiskt för vorstehhunden.

Diskvalificerande fel Alla former av temperamentsfeL

Högställd, luftig hane. Knappa vinklar runt om.

FOTO: MARIA APPELBERG

t

Lågställd hane med något kort kropp.

Utmärkt hane. Med ett härligt huvud. Står något övervinklat, FOTO: MARIA APPELBERG

Kort kvadratisk tik. Har fel proportioner, högre än

lång. FOTO: MARIA APPELBERG

Ung tik med obalans mellan en utmärkt framdel och en svagare bakdel.

4

(5)

HUVUD:

Huvudet skall vara torrt, välskuret, varken för lätt eller för tungt och harmoniera med kroppsform och kön.

Skallparti: Skallen skall vara tillräckligt bred och lätt välvd med svagt markerad nackknöl. Pannfåran skall inte vara för djup.

Ögonbrynsbågarna skall vara svagt markerade.

Det är viktigt att skallpartiet inte blir för kort och runt vilket ger ett mindre ädelt, lite"bonnigt" intryck.

Stop: Stopet skall vara måttligt markerat.

Ett alltför markerat stop ger ett felaktigt intryck och ofta i kom-

bination med en alltför rundad skalle. Utmärkt hanhundshuvud. Lagom markerat stop.

Nostryffel: Nostryffeln skall vara något framträdande.

Näsborrarna skall vara tillräckligt vida, breda och rörliga. Färgen är oftast leverbrun, utom hos svarta eller svartskimmelfärgade hundar där den skall vara svart. Endast hos hundar med vit grundfärg är köttfärgad eller fläckig nostryffel tillåten.

Nosparti: Nospartiet skall vara långt, brett, djupt och kraftigt.

Nosryggen skall från sidan visa en lätt välvning, vilken kan variera från en ädelt formad s.k. ramsnos till en lätt förhöjning över den annars raka linjen - mer utpräglad hos hanhundar. En helt rak nosrygg är tillåten, men mindre önskvärd. En konkav nosrygg är däremot ett allvarligt fel.

Tikhuvud som kunde ha mer längd, mycket bra

uttryck, för mycket läpp. FOTO:MARIAAPPELBERG

Utmärkt tikhuvud med utmärkt uttryck.

Utmärkt hanhundshuvud, visar för mycket mungipa.

5

(6)

Läppar: Läpparna skall vara pigmenterade och åtliggande, inte alltför överhängande. De skall falla nästan lodrätt från nosen till delningspunkten och sedan följa en mjuk båge till de måttligt markerade mungiporna.

I

Alltför mycket läpp med öppna mungipor ger ett lymfatiskt uttryck som stör helhetsintrycket. Likaså är alltför stram läpp- kontur ett fel som ger ett snipigt uttryck.

Käkar/tänder: Käkarna skall vara kraftiga med ett regelbundet och fullständigt saxbett.

Beakta standarden avseende såväl avsaknad av tänder som bettfel, då båda avvikelserna förekommer.

I Diskvalificerande fel Avsaknad av fler än 2 av totalt 4 Pl och 2 M3- Avsaknad av 1 eller flera av övriga tänder. Över- och underbett, korsbett i alla former.

Läpp-, käk- eller gomspalt.

1 Övertaliga tänder placerade utanför tandraden.

Kinder: Kinderna skall vara kraftiga med väl utvecklad musku- latur.

B Även om kinderna skall vara kraftiga är det viktigt att de inte I är alltför köttiga och markerade.

Ögon: Ögonen skall vara medelstora, varken utstående eller djupt liggande. Mörkbrun färg är mest önskvärd. Ögonlocks- kanterna skall vara väl åtliggande.

I Mycket ljusa ögon förekommer och stör uttrycket. Ögonen mörk- nar med åldern varför man bör vara något tolerant med unga hundar. Ögonlockskanterna skall sluta tätt intill ögat. Detta är en viktig bruksdetalj eftersom hunden i samband med jakt kan få stora problem med irritationer då frön och liknande samlas i det undre ögonlocket.

Diskvalificerande fel Mycket lösa ögonlockskanter.

I ektropion, entropion, dubbla ögonfransar.

Öron: Öronen skall vara måttligt långa, högt och brett ansatta.

De skall bäras hängande tätt intill huvudet, utan vridning. Nertill skall öronen vara trubbigt avrundade. De skall varken vara för tjocka eller för tunna. Öronen skall, om de dras framåt, nå unge- fär till mungiporna.

Hanhundshuvud med alltför lätta öron som inte ligger an mot kinden. FOTO: MARIAAPPELBERG

Hanhundshuvud med dålig parallellitet mellan nos och skalle. (Divergerande linjer). FOTO: MARIA APPELBERG

Hanhundshuvud med fel uttryck, p.g.a. alltför ljusa ögon. För mycket kind. FOTO: MARIA APPELBERG

HALS:

Halsens längd skall harmoniera med helheten. Halsen skall grad- vis vidgas ner mot skuldran. Nacken skall vara mycket muskulös och lätt välvd. Halsskinnet skall vara stramt åtliggande.

Ett lymfatiskt huvud, med ett alltför markerat stop och något rund skalle. Ljusa ögon och öppen mungipa. Vacker välvd nosrygg. FOTO: MARIAAPPELBERG

6

(7)

KROPP:

Rygglinje: Rygglinjen skall vara rak och lätt sluttande.

Manke: Manken skall vara tydligt markerad.

Rygg: Ryggen skall vara fast och taggutskotten skall döljas av den väl utvecklade muskulaturen.

Ländparti: Ländpartiet skall vara kort, brett, muskulöst och plant eller lätt välvt. Övergången mellan rygg och länd skall vara stram.

Kors: Korset skall vara väl musklat, brett och tillräckligt långt.

Det skall vara lätt sluttande mot svansen, inte brant.

I

Alltför sluttande rygglinje förekommer och är inte rastypiskt.

Felet förekommer ofta i kombination med en brant skuldra som ger en hög manke och ett övervinklat bakställ. Det är inte helt ovanligt med karprygg eller hundar som är överbyggda.

Diskvalificerande fel Uttalad svankrygg.

Bröstkorg: Bröstkorgen skall vara mer djup än bred, med väl markerat förbröst. Bröstbenet skall nå långt bak och ligga i jämn- höjd med armbågen. Revbenens välvning skall vara god, varken flat eller tunnformig. Även de bakre revbenen skall vara långa.

Diskvalificerande fel Deformerad bröstkorg, t.ex.

insjunken bröstkorg.

Underlinje: Buklinjen skall vara stram och endast lätt uppdragen.

Svans: Svansen skall vara högt ansatt, kraftig vid ansättningen, avsmalnande och medellång. För jaktbruk kuperas svansen till ungefär halva längden. I vila bärs svansen hängande. I rörelse bärs den vågrätt, men inte för högt över rygglinjen eller kraftigt böjd.

I länder med kuperingsförbud får svansen vara okuperad. Den skall nå till hasen och bäras rak eller lätt sabelformad.

S V A N S K U P E R I N G ÄR FÖRBJUDEN I S V E R I G E .

Svansen kuperades tidigare för att undvika skador och det togs därför ingen hänsyn till svansarnas utseende i avelsarbetet.

Okuperade svansar varierar därför fortfarande i längd och tjocklek.

Hane med extremt sluttande överlinje. Övervinklad bak. Otypiskt uppställd.

Kvadratisk hane. Karprygg, kort bröstkorg.

Tung tik som saknar elegans. Eftergivande rygg.

Välkroppad tik med utmärkt underlinje.

S V E N S K A V O R S T E H K L U B B E N K O R T H A R I G V O R S T E H

(8)

/

EXTREMITETER:

FRAMSTÄLL:

Framifrån sett skall frambenen vara raka och parallella, från sidan sett väl ställda under kroppen.

Skulderblad: Skulderbladen skall vara snedställda och väl åtlig- gande. Muskulaturen skall vara kraftig och torr. Vinklingen mellan skulderblad och överarm skall vara god.

Överarm: Överarmarna skall vara så långa som möjligt med torr och väl utvecklad muskulatur.

Armbåge: Armbågarna skall vara åtliggande men inte knipta. De skall varken vara utåt- eller inåtvridna. De skall vara placerade långt bak. Vinklingen mellan över- och underarm skall vara god.

Ett vanligt förekommande fel är framskjutet skulderparti med rakställd skuldra och rak överarm vilket ger en ful halsansätt- ning där halsen bildar en skarp vinkel mot ryggen och ger ett dåligt markerat förbröst.

Underarm: Underarmarna skall vara raka med tillräcklig musku- latur och kraftig men inte grov benstomme.

Handlov: Handlovarna skall vara starka.

Mellanhand: Vinkeln mot underarmarna skall vara minimal, men får aldrig saknas helt.

I

Handlovarna ska vara svagt vinklade och elastiska. Stela hand- lovar med tendens till överkotning ger dålig fjädring och är ett allvarligt fel.

Framtassar: Framtassarna skall vara runda till ovala, väl slutna med långsträckta, välvda tår och kraftiga klor. Trampdynorna skall vara hårda och motståndskraftiga. Tassarna skall vara parallella såväl stillastående som i rörelse; varken inåt- eller utåtvridna.

I Platta tassar med spretiga tår är ett allvarligt fel hos en

^jakthund.

Brant skuldra med dåligt vinklad handlov.

Alltför platta tassar. FOTO: MARIA APPELBERG

8

(9)

/

BAKSTALL:

Bakstället skall vara rakt och parallellt sett bakifrån. Det ska vara väl vinklat med kraftig benstomme.

| Diskvalificerande fel: Sporrar på bakbenen.

Lår: Låren skall vara långa, breda och muskulösa med god vinkel mellan bäcken och lårben.

Knäled: Knälederna skall vara starka. Vinkel mellan lår- och underben skall vara god.

Underben: Underbenen skall vara långa, muskulösa och seniga.

Vinkeln mot mellanfoten skall vara god.

Has: Haslederna skall vara starka.

Utmärkt tik. Välkroppad. Står något övervinklat bak.

Bra benstomme och front. FOTO: MARIA APPELBERG

Ett förekommande fel är otillräckligt vinklade bakben i så väl knä- som hasled, men även övervinklade hundar förekommer.

Önskvärt är lagom vinklade extremiteter där fram- och bak- bensvinklar harmonierar med varandra.

Mellanfot: Mellanfötterna skall vara lodrätt ställda och kraftiga.

Baktassar: Baktassar, se framtassar.

Står underställd med knappa bakbensvinklar och

hÖg haS. FOTO: MARIA APPELBERG

Mycket ung hane med ett utmärkt bakställ

Tik med tillräckliga bakbens vinklar, FOTO: MARIA APPELBERG

9

(10)

RÖRELSER:

Rörelserna skall vara vägvlnnande med god steglängd fram och gott påskjut bak. Fram- och bakben skall föras rakt och parallellt.

Under rörelse skall hunden ha god resning. Passgång är inte önskvärt.

Handlovarna ska vara svagt vinkla- de och elastiska. Stela handlovar med ten

dens till överkotning ger dålig fjädring och är ett allvar- ligt fel.

HUD:

Huden skall vara åtliggande utan veck.

PÄLS:

Pälsstruktur: Pälsen skall vara kort och tät och skall kännas fast och hård. På huvud och öron skall den vara tunnare och kortare

och på svansens undersida obetydligt längre. Hela kroppen skall vara täckt av päls.

Färg:

a) Brun, utan tecken

b) Brun, med ett fåtal vita eller spräckliga tecken på bröst och extrem iteter.

c) Mörkt brunskimmel med brunt huvud, bruna fläckar eller stänk.

Grundfärgen för dessa hundar är inte brun med vitt eller vitt med brunt utan pälsen uppvisar en nära nog enhetlig bland- ning av brunt och vitt. På bakbenens insidor och på svans- spetsen är färgen oftast ljusare.

d) Ljus brunskimmel med brunt huvud, bruna fläckar, stänk eller utan fläckar. Vid denna färgvariant förekommer brun päls i ringa utsträckning, den vita färgen dominerar.

e) Vit med brun teckning på huvudet, bruna fläckar eller stänk.

f) Svart färg i samma teckning som brun resp, brunskimmel.

Gulröda tecken är tillåtna. Gula tantecken g) Bläs och spräckliga läppar är tillåtet. är tillåtna.

Vägvinnande rörelser med bra steglängd fram och bra påskjut bak. FOTO: MARIA APPELBERG

Pälsen är en viktig bruksdetalj. Mjuk och alltför fin pälsstruktur förekommer och är inte önskvärd. Kontrollera att det finns päls på undersidan av bröstkorgen och på bukens undersida.

STORLEK/VIKT:

Mankhöjd: Hanhund: 62-66 c m Tik: 58-63 c m

I

Den korthäriga Vorstehhunden får inte bli alltför hög och tung.

eftersom den då inte kan fungera som uthållig jakthund under nordiska förhållanden.

10

(11)

F E L :

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

- Dålig resning och bristande könsprägel - För kort nosparti

- För mycket eller för lite läppar

- För långa, korta eller tunga öron; för tätt ansatta eller vridna öron - För ljusa ögon

- Avsaknad av högst två tänder (P1 och M3), dvs av totalt 4 P1 och 2 M3 får högst 2 tänder saknas - Löst halsskinn

- Tendens till karprygg - För kort kors

- Dåligt vinklade bakben - För djupt bröst

- Utåt- eller inåtvridna armbågar; utåt- eller inåtvridna tassar, marktrånga eller markvida framben - Lätt hjulbenthet, kohasighet eller hastrånghet

- Svans som bärs för högt över rygglinjen eller bärs kraftigt böjd

ALLVARLIGA F E L :

- Tung, lymfatisk kroppsbyggnad med grov benstomme - Spetsigt nosparti, konkav nosrygg

- Alltför markerat stop

- Köttfärgad eller fläckig nostryffel (med undantag för hund med vit grundfärg) - Tångbett, helt eller delvis

- Tydlig karprygg; lätt svankrygg

- Grund bröstkorg, obetydligt förbröst; för flat eller tunnformig bröstkorg - Kraftigt utåt- eller inåtvridna armbågar

- Veka mellanhänder

- Brant ställda mellanhänder - Platta tassar

- Spretiga tår - Klumpiga rörelser

- Utpräglad kohasighet eller hjulbenthet i stående såväl som i rörelse - Överbyggd het

- Avvikelser i mankhöjd med mer än 2 c m uppåt eller nedåt från den i standarden angivna mankhöjden

DISKVALIFICERANDE F E L :

- Påtagligt bristande könsprägel - Alla former av temperamentsfel

- Avsaknad av fler än två av totalt fyra P1 och två M3; avsaknad av en eller flera av övriga tänder.

- Över- och underbett, korsbett i alla former

- Mycket lösa ögonlockskanter, ektropion, entropion; dubbla ögonfransar - Uttalad svankrygg

- Deformerad bröstkorg, t ex insjunken bröstkorg - Sporrar på bakbenen

- Läpp-, käk- eller gomspalt

- Övertaliga tänder placerade utanför tandraden

NOTA BENE:

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR:

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

11

(12)

STANDARD MED

S P E C I A L K L U B B E N S KOMMENTARER FÖR KORTHÅRIG VORSTEH

Textbearbetning och bildurval: Ann Carlström och Britt-Marie Dornell Thorn Granskad av SKK februari 2002

Layout: Hans Anderson