Äldres skador i Västernorrland. Höftfrakturer orsakade av fall år samt prognoser för år

(1)

Äldres skador i Västernorrland

Höftfrakturer orsakade av fall år 2000-2006

samt prognoser för år 2007-2016

(2)

INNEHÅLL

FÖRORD ... 3

DEFINITIONER ... 4

INLEDNING ... 5

SYFTE ... 6

FRÅGESTÄLLNINGAR ... 6

METOD OCH MATERIAL ... 6

RESULTAT... 7

VÄSTERNORRLAND ... 7

ÅNGE ... 8

TIMRÅ ... 9

SUNDSVALL... 10

HÄRNÖSAND ... 11

KRAMFORS... 12

ÖRNSKÖLDSVIK... 14

DISKUSSION ... 15

HUR GÅR VI VIDARE?... 16

Layout: Vivan Rönnqvist, PrimärvårdsCentrum, Landstinget Västernorrland

Omslagsbild: Anna Bostedt, Ledningsstaben Hälso- och sjukvård, Landstinget Västernorrland Tryck: Prinfo Accidenstryckeriet AB i Sundsvall, 2007

För information kontakta:

Barbro Forslin (barbro.forslin@lvn.se)

Leif Hammarström (leif.hammarström@lvn.se) Peter Möllersvärd (peter.mollersvard@lvn.se) Niclas Olofsson (niclas.olofsson@lvn.se)

(3)

FÖRORD

I Landstingets Folkhälsoprogram för ”En mer hälsofrämjande hälso- och sjuk- vård”, framgår under mål för ”sunda och säkra miljöer och produkter” att fallskador bland äldre ska minska.

Ett flertal verksamheter, projekt och studier visar att skadepreventivt arbete är värdefullt och ekonomiskt lönsamt. Kartläggning och analys av skadors förekomst och mönster har visat sig vara en viktig faktor och ett angeläget underlag i det förebyggande arbetet. Det ger kunskap om lokala behov och kan användas för planering och prioritering av olika insatser. Skadedata är efterfrågat av både politiker och tjänstemän inom kommuner, landsting och övriga myndigheter samt av frivilligorganisationer m fl.

Förhoppningsvis kan denna rapport avseende fallrelaterade höftfrakturer bland äldre i Västernorrland, öka kunskapen och stimulera till ett framgångsrikt preventivt samarbete i länet.

Barbro Forslin Folkhälsoplanerare

Peter Möllersvärd Folkhälsoplanerare

Leif Hammarström

Hälso- och sjukvårdsplanerare

Niclas Olofsson Statistiker

(4)

DEFINITIONER

Olycka: en plötslig händelse som resulterar i något negativt. I normalfallet omfattar olycksbegreppet oavsiktliga händelser.

Skada: den kroppsliga konsekvensen av oavsiktliga händelser.

Fallskada (fallolycka): en fysisk konsekvens som uppstår vid ett fall.

Sluten vård: hälso- och sjukvård som ges till patient som är inskriven vid vårdenhet (medicinskt verksamhetsområde, klinik)

Diagnos: Kodad benämning på sjukdom. enl den svenska versionen av WHO´s klassifikation⁷.

ICD-10: International Classification of Diseases, enl WHO´s internationella klassi- fikation av sjukdomar⁷.

Incidens: antalet skadefall för respektive grupp (åldersklass och kön) i förhållande till gruppen invånare.

Morbiditet: beskriver antalet sjukdomsfall eller skadefrekvens i en population.

Mortalitet: demografiskt tal som beskriver antal dödsfall i en population dividerat med det totala befolkningstalet.

7 Olyckor i siffror, NCO, 2004 Socialstyrelsen, Epidemiologiskt centrum 2006:8; ´Nurmi, I & Luthje, P.

(2002) Incidence and costs of falls and injuries among elderly in institutional care. Scand J Prim Health Care, 20, 118-122.

(5)

INLEDNING

Fallolyckor bland äldre är ett folkhälsoproblem som leder till fler dödsfall, fler besök på akutmottagningarna och större antal vårdtillfällen än någon annan olycks- kategori¹. De äldre står för över 50 procent av alla vårdtillfällen som orsakas av olycksfall i Västernorrland².

Andelen fallolyckor ökar med åldern och kvinnor drabbas i större utsträckning än män. De flesta fallolyckorna inträffar inomhus i den egna bostaden eller inom särskilt boende p g a att man halkar, snavar eller snubblar³.

Frakturer är den vanligaste skadan bland äldre som drabbas av fallolyckor vilka leder till sjukhusvård. Cirka 27 procent av frakturerna uppstår på de övre extremiteterna och drygt hälften på de nedre extremiteterna – främst höfter⁴. Antalet skador på höft och lår till följd av fallolyckor är fler i länet jämfört med landet i övrigt, både för män och kvinnor².

Sett i termer av morbiditet, mortalitet och kostnader så räknas en höftfraktur till den allvarligaste formen av fallskador bland äldre. Sedan mitten av 1990-talet har antalet dödsfall till följd av höftfrakturer ökat i snabbare takt än vad som kan förklaras av den ökande andelen äldre i befolkningen⁵. Fall med påföljande skador hos äldre är en kombination av personliga, miljörelaterade och sociala faktorer t ex minskad fysisk aktivitet, mindre varierad kost, ökad medicinering och bristande socialt nätverk.¹

En höftfraktur medför svåra smärtor för individen, ökat beroende av hjälp, minskad aktivitetsförmåga samt höga samhällskostnader. De direkta kostnaderna för en höftfraktur har t.ex. värderas till ca 155 000 kronor i 2002 års prisnivå, denna kostnad fördelas ungefär lika mellan landsting och kommun i form av direkta kostnader för vård och eftervård. I ett framtidsperspektiv beräknas samhällets kostnader för fallolyckor öka från knappt 4,8 miljarder kronor år 2000 till 7,9 miljarder kronor år 2035 (beräknat i 2002 års prisnivå). Om denna trend inte kan brytas så kommer fallolyckorna i framtiden nästan att fördubbla efterfrågan på vårdresurser från kommuner och landsting⁶

Detta gör det angeläget att inom landstingets och primärkommunens ansvarsområden kartlägga förekomsten av fallrelaterade höftfrakturer och följa denna utveckling över tid.

1 Estreen, M, (2007). Fallolyckor bland äldre. En kunskapssammanställning med koppling till hjälpmedel och anpassningar av hemmet. Hjälpmedelsinstitutet. Stockholm.

2 Landstinget Västernorrland, (2007). Folkhälsa i bokslut år 2006. Härnösand.

3 Laflamme, L, (2006). Utlösande faktorer till fallrelaterade höftfrakturer bland äldre. Karolinska institutet, Institutionen för

folkhälsovetenskap. Stockholm

4 Räddningsverket, (2005). Olyckor i boendet. Skadestatistik och risker. (Rapport 2005:8). Karlstad.

5 Socialstyrelsen (2005). Folkhälsorapport 2005. Stockholm: Edita Norsteds Tryckeri.

6 Räddningsverket, (2003). Fallolyckor bland äldre – samhällets direkta kostnader. Karlskoga.

(6)

S 72.00 S 72 S 72

SYFTE

Syftet med denna rapport är

• att beskriva befolkningsutvecklingen av antalet 65 år och äldre i Väster- norrland

• att beskriva antalet höftfrakturer orsakade av fall samt skatta en prognos för höftfrakturer i Västernorrland

• att tillhandahålla ett underlag för planering och uppföljning av fallskade- förebyggande åtgärder.

FRÅGESTÄLLNINGAR

Följande frågeställningar avseende fallskada med konsekvens/utfall höftfraktur för Västernorrland besvaras:

• Hur många fallrelaterade höftfrakturer förekommer per år 2000-2006?

• Hur ser fördelning av fallrelaterade höftfrakturer ut med avseende på kön och åldersgrupp?

• Hur ser det skattade antalet fallrelaterade höftfrakturer ut fram t o m 2016?

METOD OCH MATERIAL

Studiebasen utgörs av patienter (65 år och äldre) som behandlats på något av länets sjukhus för fallskada med

höftfraktur som huvuddiagnos i tidsperspektivet år 2000-2006.

Till höftfrakturer räknas cervikala frakturer genom lårbenshalsen samt trokantära frakturer (diagnoskod: ICD-10: S72.00-S72.22).

Urvalet av frakturer avgränsades till s.k yttre orsaker till sjukdom och död; fallolycka (diagnoskod: ICD-10: W00.0-W19.9).

Statistiken redovisas i tabeller som faktiskt antal skadade och som antal skadade per 1000/invånare, uppdelat på kvinnor och män i åldrarna 65-79 år samt 80 år och äldre. Alla uppgifter i denna del av studien är hämtade från Landstinget Västernorrlands patientregister (slutenvård).

Befolkningsprognoserna redovisas i diagram med förmodad utveckling av antalet kvinnor och män i åldrarna 65-79 år samt 80 år och äldre, för åren 2007-2016.

Uppgifterna i denna del av studien är hämtade från SCB: s befolkningsprognos för Västernorrland år 2006-2030. SCB:s befolkningsprognos innefattar tre prognos- alternativ (låg, medel och hög), som samtliga grundas på antaganden om dödlighet, fruktsamhet och omflyttning. I denna rapport används genomgående SCB:s medelalternativ i befolkningsprognoserna.

En skattning av fallrelaterade höftfrakturer fram t o m år 2016 görs för länet samt för respektive kommuner. Skattningsförfarandet bygger på ”cohort-component” metoden där hänsyn tas till gruppen/cohortens ålder och kön. De fallrelaterade höftfrakturerna upp- eller nedräknas sedan med avseende på historisk trend, befolknings- förändringen enligt ovan och eventuella yttre samhälleliga förändringar.

(7)

RESULTAT

Resultaten redovisas på läns- och kommunnivå (höftfrakturer i tabellform och befolkningsutveckling/-prognos i figurer). Observera att skalorna i diagrammen har olika utgångspunkter utifrån vilken kommun de beskriver.

VÄSTERNORRLAND

Höftfrakturer

Tabell 1:1 Antal höftfrakturer orsakade av fall ( incidens per 1000 individer inom parantes).

Det är främst kvinnor och de som är 80 år och äldre som drabbats av höftfrakturer.

Sett över tid (år 2000-2006) så har höftfraktursincidensen varit relativt konstant i länet. För länets invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfraktursincidensen 11,57 (7-års-medelvärde), se tabell 1:1.

Befolkningsutveckling och prognos för åldersgrupperna 65-79 respektive 80-w år

Figur 1:1 Antal 65-79 åringar i Västernorrland år 2000- Figur 1:2 Antal 80-w åringar i Västernorrland år 2000- samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016. 2006 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

I det demografiska perspektivet var ca 20 procent av länets befolkning 65 år och äldre år 2006. Deras antal beräknas öka med 7 946 personer fram till år 2016, då de kommer att utgöra ca 24 procent av länets befolkning.

Det totala antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli ca 630 år 2016 d.v.s en ökning med drygt 80 st fr o m år 2007.

Ålder 65-79 år 80-w år Totalt 65-w år

Västernorrland Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 143 (7) 85 (5) 280 (31) 116 (23) 624 (13)

2001 123 (7) 69 (4) 272 (30) 114 (22) 578 (12)

2002 117 (6) 70 (4) 269 (29) 82 (16) 538 (11)

2003 110 (6) 63 (4) 267 (29) 108 (20) 548 (11)

2004 122 (6) 92 (6) 255 (28) 106 (20) 575 (12)

2005 106 (6) 61 (4) 267 (29) 89 (16) 523 (11)

2006 118 (6) 58 (4) 265 (28) 106 (20) 547 (11)

16200 17200 18200 19200 20200 21200 22200

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

4900 5900 6900 7900 8900 9900

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

(8)

ÅNGE

Höftfrakturer

Tabell 1:2Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes).

För kommunens invånare i åldern 65 år och äldre är den genomsnittliga höftfraktur- incidensen 12,43 (7-års-medelvärde) se tabell 1:2.

Figur 2:1 Antal 65-79 åringar i Ånge år 2000-2006, Figur 2:2 Antal 80-w åringar i Ånge år 2000-2006 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016. samt prognostiserad utveckling för 2007- 2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 25 procent av kommunens totala befolkning, år 2016 antas deras antal ha minskat med 33 personer. Trots denna minskning beräknas de utgöra ca 26 procent av befolkningen i Ånge kommun år 2016.

Någon ökning av det skattade antalet fallrelaterade höftfrakturer kan inte påvisas fram t o m år 2016.

Ånge Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 8 (8) 9 (10) 11 (23) 6 (17) 34 (12)

2001 6 (6) 4 (5) 15 (30) 6 (17) 31 (11)

2002 7 (8) 2 (2) 10 (20) 7 (20) 26 (10)

2003 5 (5) 1 (1) 16 (31) 8 (23) 30 (11)

2004 5 (5) 3 (4) 21 (40) 8 (22) 37 (14)

2005 6 (6) 6 (7) 25 (49) 6 (18) 43 (16)

2006 6 (6) 4 (5) 17 (33) 8 (24) 35 (13)

800 850 900 950 1000 1050 1100

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

200 250 300 350 400 450 500 550

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

(9)

TIMRÅ

Höftfrakturer

Tabell 1:3 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes).

Figur 3:1 Antal 65-79 åringar i Timrå år 2000-2006, Figur 3:2 Antal 80-w åringar i Timrå år 2000-2006, samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 18 procent av kommunens totala befolkning. År 2016 antas deras antal ha ökat med 837 personer och utgör då ca 23 procent av befolkningen i Timrå kommun.

Den skattade ökningen av fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 10 st fram t o m år 2016.

Ålder 65-79 år 80-w år Alla 65-w år

Timrå Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 8 ( 7) 3 (3) 21 (39) 8 (26) 40 (13)

2001 6 ( 5) 6 (6) 14 (26) 9 (28) 35 (11)

2002 11(10) 3 (2) 15 (27) 3 ( 9) 32 (10)

2003 4 ( 3) 7 (7) 13 (23) 10 (31) 34 (10)

2004 12 (10) 7 (6) 15 (26) 4 (12) 38 (12)

2005 6 ( 5 ) 3 (3) 14 (24) 3 (9 ) 26 ( 8)

2006 8 ( 7) 3 (3) 20 (34) 6 (18) 37 (11)

300 350 400 450 500 550 600 650

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

1000 1050 1100 1150 1200 1250 1300 1350 1400 1450 1500 1550 1600

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

(10)

SUNDSVALL Höftfrakturer

Tabell 1:4 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes)

Figur 4:1 Antal 65-79 åringar i Sundsvall år 2000-2006, Figur 4:2 Antal 80-w åringar i Sundsvall år 2000- prognostiserad utveckling för år 2007-2016. 2006 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 18 procent av kommunens totala befolkning. År 2016 antas deras antal ha ökat med 3 442 personer då de utgör ca 22 procent av befolkningen i Sundsvalls kommun.

Den skattade ökningen av antalet fallrelaterade höftfrakturer beräknas bli 33 st fram t o m år 2016.

1600 2100 2600 3100 3600

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

Sundsvall Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 52 (8) 33 (6) 78 (27) 40 (25) 203 (12)

2001 48 (7) 22 (4) 88 (30) 33 (20) 191 (11)

2002 35 (6) 20 (3) 96 (32) 30 (18) 181 (11)

2003 42 (6) 21 (4) 90 (30) 26 (15) 179 (11)

2004 37 (6) 19 (3) 91 (30) 33 (19) 180 (11)

2005 39 (6) 21 (4) 90 (29) 29 (16) 179 (10)

2006 33 (5) 20 (3) 81 (26) 34 (19) 168 (10)

5500 6000 6500 7000 7500 8000 8500

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

(11)

HÄRNÖSAND Höftfrakturer

Figur 5:1 Antal 65-79 åringar i Härnösand år 2000- Figur 5:2 Antal 80-w åringar i Härnösand år 2000-2006, 2006 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016. samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 21 procent av kommunens totala befolkning. År 2016 antas antalet ha ökat med 1044 personer och utgör då ca 26 procent av befolkningen i Härnösands kommun.

500 600 700 800 900 1000 1100 1200

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

Härnösand Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 19 (10) 7 (4) 43 (40) 14 (28) 83 (16)

2001 12 (6) 8 (5) 30 (28) 13 (25) 63 (12)

2002 16 (10) 11 (6) 35 (33) 8 (15) 70 (13)

2003 10 (5) 7 (4) 29 (28) 10 (18) 56 (11)

2004 13 (7) 1 (1) 23 (23) 16 (29) 53 (10)

2005 12 (6) 4 (2) 27 (26) 8 (14) 51 (10)

2006 8 (4) 6 (4) 35 (35) 13 (24) 62 (12)

1600 1700 1800 1900 2000 2100 2200 2300 2400 2500

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

(12)

KRAMFORS Höftfrakturer

Figur 6:1 Antal 65-79 åringar i Kramfors år 2000-2006, Figur 6:2 Antal 80-w åringar i Kramfors år 2000-2006, samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016. samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 24 procent av kommunens totala befolkning. År 2016 antas deras antal ha ökat med 485 personer då de utgör ca 28 procent av befolkningen i Kramfors kommun.

1500 1600 1700 1800 1900 2000 2100

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

Kramfors Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 12 (6) 7 (4) 36 (35) 15 (28) 70 (13)

2001 12 (6) 6 (4) 31 (30) 19 (35) 68 (13)

2002 8 (5) 8 (4) 34 (33) 11 (20) 61 (12)

2003 12 (7) 9 (6) 38 (38) 15 (28) 74 (15)

2004 13 (7) 6 (5) 32 (32) 13 (24) 64 (13)

2005 8 (5) 8 (5) 28 (28) 13 (25) 57 (12)

2006 15 (9) 2 (1) 32 (33) 9 (18) 58 (12)

500 600 700 800 900 1000 1100

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

(13)

SOLLEFTEÅ Höftfrakturer

Tabell 1:7 Antal höftfrakturer orsakade av fall (incidens per 1000 individer inom parantes)

Figur 7:1 Antal 65-79 åringar i Sollefteå år 2000-2006 Figur 7:2 Antal 80-w åringar i Sollefteå år 2000-2006,

samt prognostiserad utveckling för år 2007- 2016. samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 24 procent av kommunens totala befolkning. År 2016 antas deras antal ha ökat med 446 personer då de utgör ca 28 procent av befolkningen i Sollefteå kommun.

500 600 700 800 900 1000 1100

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

1600 1700 1800 1900 2000 2100

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

Sollefteå Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 12 (6) 9 (5) 36 (34) 11 (19) 68 (13)

2001 7 (4) 10 (6) 23 (22) 10 (16) 50 (9)

2002 13 (8) 4 (2) 24 (23) 3 (5) 44 (8)

2003 8 (4) 5 (3) 26 (25) 16 (26) 55 (11)

2004 10 (5) 6 (4) 18 (18) 11 (17) 45 ( 9)

2005 13 (7) 6 (4) 28 (27) 12 (19) 59 (12)

2006 18 (10) 10 (6) 29 (27) 12 (20) 69 (14)

(14)

ÖRNSKÖLDSVIK Höftfrakturer

Figur 8:1 Antal 65-79 åringar i Örnsköldsvik år 2000- Figur 8:2 Antal 80-w åringar i Örnsköldsvik år 2000-

2006 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016. 2006 samt prognostiserad utveckling för år 2007-2016.

År 2006 utgör åldersgruppen 65 år och äldre ca 21 procent av kommunens totala befolkning. År 2016 antas deras antal ha ökat med 1765 personer då de utgör ca 24 procent av befolkningen i Örnsköldsviks kommun.

1000 1200 1400 1600 1800 2000 2200 2400

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

3700 3900 4100 4300 4500 4700 4900 5100

år 2000 2002 2004 2006 2008 2010 2012 2014 2016

Kvinnor Män

Ålder 65-79 år 80-w år Alla 65-w år

Örnsköldsvik Kvinnor Män Kvinnor Män Kvinnor och män

År 2000 25 (5) 16 (4) 54 (27) 20 (18) 115 (10)

2001 32 (7) 12 (3) 65 (32) 21 (19) 130 (11)

2002 25 (7) 20 (5) 65 (32) 18 (16) 128 (11)

2003 28 (6) 12 (3) 51 (25) 23 (20) 114 (10)

2004 26 (6) 9 (2) 52 (25) 19 (16) 106 (9)

2005 19 (4) 12 (3) 53 (25) 17 (14) 101 (9)

2006 28 (6) 10 (3) 48 (23) 22 (18) 108 (9)

(15)

DISKUSSION

Höftfrakturer anses vara en av de mest allvarliga konsekvenserna av fallolyckor bland äldre⁸. Resultaten i denna rapport visar att antalet höftfrakturer på grund av fallolyckor ligger i det närmaste konstant från år 2000 till år 2006 för länet. Totalt sett inträffade 3933 fallrelaterade höftfrakturer under perioden 2000 – 2006. Det ger i genomsnitt cirka 11 höftfrakturer per 1000 invånare och år i Västernorrland. Denna studie visar, som i liknande undersökningar, att det framförallt är äldre kvinnor som drabbas av fall med påföljande höftfraktur. Enligt SBU rapport år 2003, beräknas var 3:e kvinna i åldern 70-79 år ha osteoporos (benskörhet), vilket medför att skade- risken ökar markant för fraktur vid ett fall⁸.

I rapporten har konstaterats att gruppen 65 och äldre ökar till dags dato och även framåt. Från år 2007 t o m år 2016 beräknas, enligt befolkningsprognosen, antalet 65 år och äldre öka med cirka 8 000 personer i Västernorrlands län. Den förväntade ökningen av antalet äldre gäller för samtliga kommuner, förutom Ånge. Andelen äldre kommer dock för samtliga kommuner att utgöra en ökande andel av totala befolkningen i respektive kommun under prognosperioden.

Fram till år 2016 är det också rimligt att anta, att antalet höftfrakturer följer befolkningsutvecklingen, såvida inte preventiva insatser ändrar på detta. Vi kan då skatta antalet fallrelaterade höftfrakturer i länet till drygt 630 st år 2016, d.v.s. en ökning med drygt 80 fall fr o m år 2007 t o m 2016. Det skulle innebära en kostnad för behandling av fallrelaterade höftfrakturer på drygt 98 miljoner kronor år 2016 (i 2002 års prisnivå)⁹. Allt fler äldre tenderar också att bo i eget boende, vilket innebär ökade krav på bostadens utformning och säkerhet. De ekonomiska konsekvenserna av höftfrakturerna – vårdkostnader, rehabilitering, kommunal service mm – kommer därigenom att fördelas på allt färre invånare¹⁰.

Höftfraktursfrekvenserna i denna rapport är hämtade från Landstingets slutenvårds- register. De personer som skadas på grund av en fallolycka och ådrar sig en höftfraktur opereras på något av länets sjukhus. Det är troligt, att samtliga personer med höftfraktur på grund av fallolycka, diagnostiseras och därmed registreras.

Värden från sju års fallskador rapporteras och får enligt ovan förda resonemang anses utgå från tillförlitliga data. Resultaten bör därför kunna användas av både landsting och primärkommunala instanser för planering och uppföljning av preventiva insatser.

Befolkningsprognosen kan anses tillförlitlig då den avser äldre personer som oftast är mindre flyttbenägna samt att prognosen är ställd i ett tämligen kort tidsperspektiv (10 år).

8 SBU. Osteoporos – Prevention, diagnostik och behandling: en systematisk litteraturöversikt.

Stockholm. Statens beredning för medicinsk utvärdering; 2003a. Publikation 165.

9 Räddningsverket, (2003). Fallolyckor bland äldre – samhällets direkta kostnader. Karlskoga.

10Berleen G, (2003). Bättre hälsa hos äldre. Statens folkhälsoinstitut, 2003:41.

(16)

HUR GÅR VI VIDARE?

Kombinerade säkerhetsfrämjande åtgärder bestående av förebyggande hembesök av t ex distriktssköterska, arbetsterapeut och/eller sjukgymnast, förändrad medicinering, eliminering eller modifiering av riskerna i boendemiljön och motionsprogram (muskelstyrke- och balansträning) kan reducera fallolyckorna med upp till 20 procent konstateras i olika studier¹¹ ^,12. Exempel på värdefulla insatser är:

• Förbättringar i den fysiska miljön är ett effektivt sätt att reducera fallskador.

• Fysisk aktivitet förbättrar balansen och stärker skelettet.

• Ökat intag av kalcium och D-vitamin har visat sig ge minskad risk för frakturer hos kvinnor.

• Höftskydd förefaller minska risken för höftfraktur efter fall hos äldre med hög fallbenägenhet och som i övrigt löper risk att skadas vid ett fall.

• Rökstopp. Rökning har på flera olika sätt en negativ effekt på skelettets hållfasthet.

• Läkemedelsgenomgång. Hög medicinförbrukning är en riskfaktor i samband fallskador bland äldre.

11 SBU. Osteoporos – Prevention, diagnostik och behandling: en systematisk litteraturöversikt.

Stockholm. Statens beredning för medicinsk utvärdering; 2003a. Publikation 165.

12 Hökby A. Skador bland äldre. Stockholm: Stiftelsen Stockholms läns Äldrecentrum: 2000. Rapport 2000:19.

(17)

E-post: landstinget.vasternorrland@lvn.se

www.lv.se