Foss 300, Munkedals kommun Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning

(1)

Stig Swedberg, Andreas Toreld och Annika Östlund

Kulturhistoriska rapporter 151

ISSN 1652-1897 KULTUR

KOOPERATIV

RIO

ARKEOLOGI

Foss 300, Munkedals kommun Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning

(2)

(3)

Foss 300, Munkedals kommun

Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning

Stig Swedberg, Andreas Toreld och Annika Östlund

(4)

Foss 300, Munkedals kommun

Arkeologisk förundersökning och särskild undersökning Kulturhistoriska rapporter 151

Fastighet: Björid 1:13, Munkedals kommun, Västra Götalands län Beställare: Vattenfall Eldistribution AB

Projektansvarig: Anna Gustavsson Fältansvarig: Annika Östlund

För personalens meriter hänvisas till Rio Kulturkooperativs hemsida.

FÖRUNDERSÖKNING

Länsstyrelsebeslut dnr: 431-758-2011

Belägenhet i SWEREF 99: Norr 6488050 m, Öst 308600 m Höjd över havet: 65-75 meter

Projektnummer: 1141

Övrig personal: Stig Swedberg

Fältarbetstid: 2011-05-24 – 2011-05-27 Undersökningsområdets storlek: 18 000 m² SÄRSKILD UNDERSÖKNING

Länsstyrelsebeslut dnr: 431-18611-2011

Belägenhet i SWEREF 99: Norr 6488050 m, Öst 308550 m Höjd över havet: 65-70 meter

Projektnummer: 1155

Övrig personal: Stig Swedberg och Andreas Toreld Fältarbetstid: 2011-10-11 – 2011-10-14

Undersökningsområdets storlek: 1 170 m² Arkiv: Rio Kulturkooperativ

Författare: Stig Swedberg, Andreas Toreld och Annika Östlund Foton: Där fotograf ej anges är bilder tagna av fältpersonalen.

Omslagsbild: Munkedalsälven vid Foss 299. Foto mot väster.

Orienteringskarta: Framställd av Rio Kulturkooperativ med data från Map Maker, FMIS samt Länsstyrelsen i Västra Götaland.

Topografisk grundkarta samt plankarta: Tillhandahållen av beställaren.

Övriga kartor och situationsplaner: Framställda av Rio Kulturkooperativ.

Redigering och layout: Optimal Press

Tryck: Nordbloms Trycksaker AB, HAMBURGSUND ISSN 1652-1897

Sökord: Mesolitikum, hensbackakultur, sandarnakultur, flinta, mikrolit, mikrostickel, kärnyxa, slagplats, bronsålder, järnålder, medeltid, landhöjning

Rio Kulturkooperativ Ekelidsvägen 5 457 40 FJÄLLBACKA www.riokultur.se rio@riokultur.se

(5)

Innehåll

Sammanfattning 5

Del 1 Foss 300 8

Inledning 8 Undersökningsområdet 9 Förmedling 10 Tidigare undersökningar 10 Arkivstudier 10

Tidigare fynd 11

Del 2 Förundersökning 15

Syfte 15

Undersökningsområdet 15

Frågeställningar 15

Metod 15

Undersökningsresultat 15

Fynd 18

Anläggningar 21

Analysresultat 21

Tolkning 21 Utvärdering av undersökningsplanen 22 Pedagogisk och vetenskaplig potential 23

Antikvarisk bedömning 23

Del 3 Särskild undersökning 24

Syfte 24

Undersökningsområdet 24

Frågeställningar 24

Metod 25

Undersökningsresultat 27

Fynd 32

Anläggningar 36

Analysresultat 36

Sammanfattande tolkning 38 Den senare historien 40 Utvärdering av undersökningsplanen 41 Forskningspotential 41

Antikvarisk bedömning 43

Källor 44

Bilagor 47

1. Fyndlistor magasin 2. Schakt FU

3. Fyndlista FU

4. Anläggningar FU och SU 5. Vedartsanalys FU (Vedlab) 6. Ytor SU

7. Fyndlista SU

8. Vedartsanalys SU (Vedlab) 9. Osteologisk rapport (Leif Jonsson) 10. Markkemisk analys (MAL)

(6)

Illustration 1. Kartan visar läget för boplatsen Foss 300 vid Munkedalsälven. Samtliga registrerade fornlämningar i området visas på kartan, men endast de som är nämnda i texten visas med fornlämningsnummer.

(7)

en tväreggad spets och en cylindrisk kärna är fynd som uppenbarligen hör till betydligt senare vistelser på platsen.

Sammanfattning Del 2 Förundersökning Förundersökningen (FU) syftar till att förse länsstyrelsen med ett fördjupat kunskapsun- derlag inför prövning av arbetsföretaget enligt 2 kap. 12 § KML. Den östra delen av fornläm- ningen har varit utsatt för täktverksamhet, och har blivit återfylld med dumpmassor. En del av syftet med FU är därför skadedokumentation.

FU-området bestod av den del av fornläm- ningen som är belägen söder om kraftledningen vilken löper i öst-västlig riktning genom forn- lämningen. Det norra partiet av fornlämningen närmast älven ingick inte i FU-området.

Inom FU-området togs 19 schakt upp. Un- der FU framkom endast en struktur som be- dömdes som en anläggning, anläggning 2, en möjlig utplöjd härd. Två 14C-dateringar har gjorts. Ett prov från schakt 13 daterades till 559-688 eKr. Ett prov från anläggning 2 daterades till 1460-1647 eKr. Vid FU påträffades 138 slagna flintor fördelat på 13 schakt. I sju av schakten är fyndmaterialet helt eller delvis vitpatinerat, och slagplattformarna på spånen är mycket små, båda förhållandena pekar på hensbacka-period. En datering till denna tidsperiod motsägs inte i övrigt av det insamlade flintmaterialet, även om ledartefakter för perioden saknas.

Sammanfattning

Sammanfattning Del 1 Foss 300

Rio Kulturkooperativ har på uppdrag av Vat- tenfall Eldistribution AB utfört en arkeologisk förundersökning (FU) och särskild undersök- ning (SU) av delar av fornlämningen Foss 300, Munkedals kommun, Västra Götalands län.

Beställaren har för avsikt att bygga en kopp- lingsstation och tillhörande väg.

Fornlämningen Foss 300 är belägen i svag norrsluttning på södra stranden av Björid damm i Munkedalsälven, och utgörs av en boplats. Den östra delen av fornlämningen har varit utsatt för täktverksamhet och har blivit återfylld med dumpmassor.

Boplatsen Foss 300 har varit en välkänd plats för stenåldersforskningen i över 100 år.

Boplatsen finns till exempel särskilt omnämnd i Johan Alins redovisning över de viktigare sten- åldersboplatserna i norra Bohuslän. De tidigare fynden från boplatsen finns idag fördelade på tre museimagasin: Statens Historiska Mu- seum (SHM) i Stockholm; Gustavianum i Upp- sala samt Göteborgs Stadsmuseum (GSM).

Samlingen på SHM är mycket stor, antalet fö- remål är okänt men fynden kan troligen räk- nas i tusental. Samlingarna på Gustavianum respektive GSM är betydligt mindre. De typologiskt daterbara fynden verkar i hög grad här- röra från övergången mellan sen hensbacka/

tidig sandarnakultur. Endast ett fragment av en tunnackig slipad yxa, spetsen av en dolk,

Foss 300, Munkedals kommun

Arkeologisk förundersökning och

särskild undersökning

(8)

6

Ett stycke åt öster längs älven finns Foss 299 där fynd gjorts vid skilda tillfällen av så- väl flintor som anläggningar. Foss 299 ligger på samma nivåer som Foss 300 och ett samband mellan dessa är mycket möjligt. Åt väster finns Foss 303 där en del flinta ytplockats vid skilda tillfällen, även här får ett samband ses som möjligt. Noteras bör också att det stora ytplockade materialet från Foss 300 endast delvis är bearbetat. På grund av detta bedöms det som angeläget att genomföra en särskild undersökning vid exploatering.

Fornlämningen är i den östra delen svårt skadad av täktverksamhet, och troligtvis åter- står inte mycket mer än den skadade ytan kring schakt 18, resten torde vara borta.

Fornlämningens norra del undersöktes ej inom ramen för denna FU. Delar av ytan har att döma av ekonomiska kartan från 1937 utsatts för täktverksamhet och delar av ytan tycks vara återfylld. Lagskydd kvarstår dock då ytan inte är undersökt. Fornlämningens västra del är delvis skadad av plöjning, men orörda lager kvarligger trots detta under matjordslager. Denna del av fornlämningen bör därför undersökas i det fall exploateringspla- nerna kvarstår.

Sammanfattning Del 3 Särskild undersök- ning

Syftet med den särskilda undersökningen (SU) är att skapa meningsfull kunskap med rele- vans för myndigheter, forskning och allmän- het, samt bidra till den långsiktiga regionala kunskapsuppbyggnaden. Resultaten från un- dersökningen ska kunna knytas till och använ- das i fortsatt forskning. Vid den särskilda un- dersökning lades fokus på fyndmaterialet för att om möjligt kunna avgöra platsens funktion samt datering och brukningstid. Materialet från den här typen av boplatser/aktivitetsytor i vattendragsnära områden kan skilja sig fynd- mässigt från mer havsanknutna bosättningar och från inlandslokaler, och borde lämpa sig väl för jämförande studier.

Endast en mindre del av fornlämningen ingick i SU-området. Detta utgjordes av ett område i den västra oskadade delen av fornlämningen

vilket, som ett resultat av FU, bedömdes ha större potential än övriga ytor.

Sammanlagt 10 större ytor öppnades upp med hjälp av grävmaskin. Inom ytorna 2, 3 och 7 iakttogs rester av ett svart/mörkbrunt delvis fyndförande lager. Lagret är troligtvis rester av en äldre markyta som har bevarats i en svacka i sluttningen. Lagret sträckte sig ungefär 40 meter i nordväst-sydostlig riktning, och var cirka 5 meter brett och 0,1 meter tjockt. De fynd som gjordes vid undersökningen sammanföll i relativt stor utsträckning med detta lager. Även de två anläggningar som mättes in kom inom denna yta, liksom de identifierade slagplatserna. Det är mycket möjligt att lagret och fynden är samtida.

74 fyndkoncentrationer mättes in. Dessa består av varierande mängder flinta, totalt 1682 enskilda fynd. Fynden sammanfaller i stort sett med svackan och svarta/mörkbru- na lagret. En del fynd kom i själva lagret, men de flesta i övergången mellan detta och det underliggande gruslagret, samt i själva gruslagret. Här gav fynden ett intryck av att vara in situ i stor omfattning. Fynden utgörs av bland annat av skivyxor, plattformskärnor av olika typ samt kärnfragment, mikrosticklar, mikrospån och mikroliter, spån, samt ett stort avslags-/

avfallsmaterial. Några troliga slagplatser identifierades.

Fyra yxor påträffades vid undersökningen, samtliga skivyxor av en snarlik typ med flathuggen motsida. Tre av yxorna återfanns i det lager som troligen utgör resterna av den äldre markytan, inom ett avstånd av fem meter ifrån varandra. Det är troligt att det rör sig om en slagplats där flintan inte förflyttats nämnvärt sedan den lämnades kvar på platsen. Fem mikroliter påträffades. Endast en av dem är helt intakt, en 13 mm bred lancettmikrolit. Det finns också en avbruten lancettmikrolit som är 14 mm bred. Dessa så kallade breda lancetter indikerar en datering till hensbackakultur.

Två avbrutna lancettmikroliter är 10 och 7 mm breda, vilket indikerar en datering till tidig sandarnafas. När man tillverkar mikroliter bildas en restprodukt som går under benämningen mikrostickel. Sex mikrosticklar påträffades

(9)

vid undersökningen. Då inga mikrosticklar var kända sedan tidigare från boplatsen är det här en viktig ny fyndkategori som visar att det skett en tillverkning av mikroliter på platsen.

I fyndpost 14 påträffades två mikroliter och två mikrosticklar. Dessa gick visserligen inte att passa samman, men det är ändå troligt att mikroliterna tillverkats här.

En säker anläggning framkom, anläggning 1. Ytterligare en anläggning mättes in, anlägg- ning 3, men det är osäkert om denna är förhis- torisk. Prover för 14C-datering togs dels i det svarta/mörkbruna lagret, dels från anläggning 1. Proven har daterats till 1055-1270 eKr och 1741-1531 fKr.

Precis som det tidigare insamlade materialet från Foss 300 visade fynden från SU på ett flintmaterial från övergången mellan sen hensbackakultur och tidig sandarnakultur. Det är omöjligt att svara på om materialet härrör från en vistelse på platsen under övergångs- perioden mellan dessa båda teknokomplex, eller om det härrör från skilda vistelser under hensbacka- respektive sandarnafas. Den samlade bedömningen av flintmaterialet är att till- gången på flinta måste varit god på platsen.

Av fyndmaterialet kan vi sluta oss till att män- niskorna som vistades här tillverkat mikroliter på plats, dessa kan ha använts vid storvilts- jakt eller kanske fiske. Bruksskadeanalysen av en lerbergsyxa visar att den använts som huggyxa på trä. Människorna har också med största sannolikhet tillverkat skivyxor på platsen. Kanske har de människor som vistats vid Foss 300 varit här under vår och försommar för att fiska, men det förefaller mycket troligt att de även ägnat sig åt jakt på landvilt.

De naturvetenskapliga dateringarna är mycket senare. Den äldsta är en datering till tidig bronsålder, 1741-1531 fKr (SU). Desutom finns dateringar till 559-688 eKr, yngre järnålder (FU), och till 1055-1270 eKr, eller tidig medeltid

(SU). I dessa anläggningar fanns kol från salix, ask och hassel. Samtliga dessa tre härdar kan vara anlagda i samband med fiske, betesdrift eller annan utmarksaktivitet. Varför inte i samband med insamling av vidjor, lövfoder, ved eller bark? Den sista dateringen gjordes på kol från gran, och resultatet visar på 1460-1647 eKr (FU). Från 1694 finns en geometrisk avmätning över gården ”Siälerödh”, av vilken det framgår att området för Foss 300 utgjorde utmark till gården. Här kan man tänka sig att elden gjorts upp av någon som vaktat betande djur, eller ar- betat med fällning av timmer.

Fornlämningen Foss 300 bedöms som un- dersökt och borttagen inom aktuellt SU-områ- de. Området i sydväst och norr ingick inte i vare sig FU eller SU, varför lagskydd för dessa delar ännu bör gälla. Området i sydväst har ej varit utsatt för täkt, och delar av det norra om- rådet (främst i väster) torde också vara oskadade.

Dessutom är det oklart hur avgränsningen av fornlämningen gjorts åt öster, varför en eventuell utbredning även åt detta håll (det vill säga av ytan mellan Foss 300 och Foss 299) borde undersökas i det fall framtida exploate- ringar skulle planeras i detta område.

För fornlämningar gäller att de förutom själva lämningen även omges av ett så kallat fornläm- ningsområde. Fornlämningsområdet utgörs av ett så stort område på marken (eller sjöbott- nen) som behövs för att bevara fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse. Fornlämningsområdets storlek avgörs av länsstyrelsen från fall till fall.

Fornlämningar är skyddade enligt 2 kap i Lag om kulturminnen mm (KML) och genom miljö- balkens generella hänsynsregler, där stor vikt läggs vid hänsyn till kulturlämningar och kultur- miljöer. Ansökan om ingrepp i lämningar läm- nas till länsstyrelsen.

(10)

8

Del 1 Foss 300

Inledning

Rio Kulturkooperativ har på uppdrag av Vat- tenfall Eldistribution AB utfört en arkeologisk förundersökning (FU) och särskild undersök- ning (SU) av delar av fornlämningen Foss 300, Munkedals kommun, Västra Götalands län.

Beställaren har för avsikt att bygga en kopp- lingsstation och tillhörande väg.

Vid FU deltog Stig Swedberg och Annika Öst- lund. Vid SU deltog förutom dessa två även Andreas Toreld. Fyndbearbetning har utförts av Andreas Toreld. Rapporten har till största del sammanstälts av Annika Östlund. Avsnitten Arkivstudier i Del 1 samt de bägge avsnitten Fynd (i Del 2 respektive Del 3) har författats av Andreas Toreld. Stig Swedberg och Andreas Toreld är även medförfattare i avsnittet Sam- manfattande tolkning (om landhöjning res- pektive fynd). Vid tolkningen av texten till den geometriska avmätningen från 1694 har Roger Nyqvist varit behjälplig.

Dateringar med 14C-metoden kan uttryckas i termer relaterade till Kristi födelse (fKr eller eKr). De kan också relateras till ett tänkt nu (before present, eller 1950 eKr): Okalibrerade

14C-år – BP – alternativt kalibrerade 14C-år - cal BP. Fördelen med BP är att värdena är

”råa”, och då kalibreringarna blir allt bättre hela tiden kan man kalibrera det ursprungliga värdet för bästa resultat. Nackdelen är att BP inte är relaterat till fKr eller present på ett be- gripligt sätt, vilket gör det svårt att sätta vär- dena i relation till den ”gängse” tidsaxeln cen- trerad kring år 0. Att använda present (1950 eKr) som utgångspunkt tycks upplevas som mer vetenskapligt än att använda sig av det tänkta året för Jesus födelse; i själva verket är det bara att ersätta en godtycklighet med en annan, fast det blir mer invecklat. Vanligt tycks vara att diskutera mesolitikum i termer av BP eller cal BP. Jag har trots det valt att presen- tera årtal och dateringar i fKr när det gäller mesolitikum. Att tala om bronsålder och fram- åt i termer av cal BP blir onödigt tillkrånglat, detsamma gäller att laborera med två system i samma rapport. Av tidsaxeln på omslagets insida längst bak i rapporten framgår årtal i fKr/eKr, BP samt cal BP.

Resultaten från undersökningarna visar att fyndmaterialet till största del kan dateras typologiskt till övergång mellan sen hensbackape- riod och tidig sandarnaperiod. Sedan gammalt

Illustration 2. Vid besiktning inför UP i mars 2011. Mellan de avlövade träden skymtar ytan på Björid damm. Bilden är tagen från ungefär samma plats som illustration 3 och 17. Foto mot nordväst.

(11)

har det ansetts att den mänskliga förhistorien i Skandinavien börjar med att isen drar sig tillbaka och mesolitikum inleds. En del forskare vill istället se äldre hensbacka som en del av den senpaleolitiska europeiska ”kulturen”.

En paleolitisk ”livsstil” karaktäriseras då av större och längre årsvisa migrationer, och den mesolitiska av större grad av bofasthet eller migrationer över mindre ytor. De ”kulturer” ar- keologerna använder sig av är hjälpmedel för att förstå förhistorien, och inget man bör låta sig låsas av. Jag har inga problem med att se hensbackaperioden som ingående i både pale- olitikum och mesolitikum; jag använder mig för enkelhetens skull av gängse benämningar på

de arkeologiska kulturerna, och jag kommer inte att diskutera kulturbegreppet ytterligare.

Undersökningsområdet

Fornlämningen Foss 300 är belägen i svag norrsluttning på södra stranden av Björid damm i Munkedalsälven, och utgörs av en bo- plats, illustration 1 och illustration 2. Munke- dalsälven rinner ut i Örekilsälven. Den östra delen av fornlämningen har varit utsatt för täkt- verksamhet (sand/grus) och har blivit återfylld med dumpmassor. Området med dumpmassor var vid undersöknigstillfället beväxt med plan- terad tallskog, illustration 12. Den västra de- len av boplatsen som inte har varit utsatt för täkt utgörs av före detta åkermark beväxt med granskog eller lövsly, illustration 3. Den norra delen av fornlämningen ingick varken i FU eller SU, denna yta var beväxt med tall eller sly.

Foss 300 ligger i ett fornlämningstätt om- råde i en dalgång belägen väster om sjön Vass- botten, illustration 1. Cirka 300 meter öster om Foss 300 finns boplatsen Foss 299 som delundersöktes i samband med ett brobygge på 1980-talet. Väster om Foss 300 ligger ytterligare en boplats, Foss 303. Denna är typologiskt daterad till stenålder genom fynd av

”talrika flintavslag och kärnor”. På ytterligare lite längre avstånd finns fler boplatser. Foss 297 ligger på andra sidan bron från Foss 299, vid sjön Vassbottens västra strand. Här gjordes fynd av en flintkärna, tre spån samt avslag vid Göteborgsinventeringen. Vid Foss 329 ska det enligt uppgifter i Göteborgsinventeringen ha gjorts fynd av ett ämne till en skifferyxa, en flintkärna samt flint- och grönstensavslag.

Foss 365 ligger knappt 2,5 kilomer uppströms, här har vid inventering hittats ett mindre an- tal flintavslag, FMIS. Mellan sjöarna Vassbot- ten och Viksjön (öster om och uppströms från Foss 300) utfördes muddring 1887 för timmer- flottningens skull. Man ska då ha funnit fem lihultyxor, Alin 1955:58. Dessutom finns längs med älven gravar, hällristningslokaler, samt ett antal by-/gårdstomter, FMIS. Hällristningarna i området utgörs till största del av skålgropar, ett motiv som är svårt att datera och som där- för brukar hänföras till metalltid, det vill säga

Illustration 3. Bilden är tagen från vägen, längs ledningsgatan. Maskinen står vid schakt 4. Foto mot nordväst.

(12)

10

brons- och järnålder. Gravar med rest sten brukar dateras till järnålder, stensättningar till brons- och järnålder. Gårdarna Björid, Nedre Lycke och Munkedal anges alla på karta från 1694, Foss socken Skäleröd nr 1-2.

Under tidigmesolitikum (vid en havsnivå på 65 m ö h) har platsen befunnit sig längst in i en havsvik skyddad av ett skärgårdslandskap.

Senare (vid en havsnivå på 50 m ö h) har platsen snörpts av från havet och befinner sig vid älven, illustration 4. Ett antal forsar i Munke- dalsälven (både inåt land och utåt havet) har troligen med tiden gjort älven svår att färdas på just här.

Förmedling

Inga särskilda förmedlingsinsatser gjordes vid undersökningarna. Information om projektet finns på Rio Kulturkooperativs hemsida, där finns även rapporten för nedladdning.

Tidigare undersökningar

Några tidigare arkeologiska undersökningar har inte utförts inom Foss 300. En yxa som insamlats tidigare har underkastats en bruks- skadeanalys, Thorsberg 1985. Se nedan un- der rubriken Arkivstudier.

Riksantikvariet UV Väst utförde 1983 un- dersökningar vid den närbelägna Foss 299, Jonsäter 1988. Vid en provundersökning togs 19 provgropar upp, och i ett antal av dessa framkom fynd av flinta, ett kulturlager samt en härd. I anslutning till denna provundersök- ning utfördes även en särskild undersökning genom att delar av boplatsen grävdes i meterrutor och skikt. Ett relativt rikt fyndmaterial framkom i form av flinta – bland annat skivyxa, mikroliter, mikrosticklar och tvärpi- lar – samt en del kvarts och bergart, rikligt med brända djurben (med bohuslänska mått mätt), samt lite keramik. De fyndförande lag- ren var uppemot halvmetertjocka. Boplatsen daterades genom fynden från ”äldsta stenål- der” (cirka 7500 fKr) till mellanneolitikum (cirka 2200 fKr), med fynd från alla tidsperioder inom denna tidsrymd. Benmaterialet visar på skogsvilt snarare än fisk. Från kulturlagret daterades tre 14C-prover, dateringarna tolkades

som att kulturlagret inte är avsatt under nå- gon specifik period ”utan är resultatet av den sammanlagda verksamhetstiden på platsen”.

Boplatsen beskrivs som strategiskt placerad vid en nyckelpunkt i de vattenvägar som leder långt in i Dalsland eller till Vänern, Jonsäter 1988.

Arkivstudier

Boplatsen i Skälleröd med fornlämningsnum- mer Foss 300:1 har varit en välkänd plats för stenåldersforskningen i över 100 år. Oscar Montelius avbildade och beskrev två yxor från boplatsen i det klassiska verket Minnen från vår forntid från 1917 (nr 10 och 17). Boplat- sen finns också särskilt omnämnd (som num- mer 316) i Johan Alins redovisning över de viktigare stenåldersboplatserna i norra Bohus- län, Alin 1955:223-29.

Det var en fröken Hilma Stenström som först rapporterade uppgifter om boplatsen.

Det finns åtta brev från henne till professor Oscar Montelius på Historiska museet i Stock- holm, breven är inscannade och finns tillgäng- liga i museets internettjänst Sök i samlingar- na. Hon skriver i ett brev till Montelius daterat den 13 maj 1902 att “jag har i vår upptäckt en tillverkningsplats för flintredskap å Skälleröd gärde vid Munkedal, och der insamlat säkerli- gen flera hundra kärnor, ofullbordade mejslar, spån, små skarpa skärvor och många stycken med oregelbunden form”. Hilma Stenström var en hängiven samlare av fornfynd och ville vid sin pensionering dryga ut kassan genom att sälja sin omfattande samling till Historiska museet. Det framgår att hon skickade iväg flera lådor med fornfynd till Montelius, bland annat från boplatsen i Skälleröd. Hon ville inte sälja samlingen för under 1000 kronor skriver hon, en mycket betydande summa på den tiden. Vad Hilma fick för samlingen framgår inte av breven. Hon skänkte även en mindre samling fynd från Skälleröd till Göteborgs museum, efter att hon lämnat Munkedal och flyt- tat in till staden.

I Uppsala Universitets museum (Museum Gustavianum) finns en mindre samling fynd från boplatsen som insamlats av G. V. Ekman,

(13)

arkeologen som så tragiskt omkom när han krossades i den gånggrift han undersökte på Orust 1915. Axel Stene samlade också in en mindre mängd fynd från platsen vid den så kallade Göteborgsinventeringen 1926. Fynden lämnade han till Göteborgs museum.

Efter denna insamling tycks inte någon arkeologisk aktivitet ha ägt rum på platsen förrän Rio Kulturkooperativ utförde den arkeologiska förundersökningen 2011. Vid Riksantikvarie- ämbetets inventeringar 1976 och 1991 konstaterades att det växte granskog på västra delen av boplatsen och att den östra delen var skadad genom tidigare grustäkt, FMIS.

Tidigare fynd

De tidigare fynden från boplatsen finns idag fördelade på tre museimagasin: Statens His- toriska Museum (SHM) i Stockholm under fyndnummer 11800 och 12029; Gustavianum i Uppsala under fyndnummer 5063 samt Gö- teborgs Stadsmuseum (GSM) under fyndnummer 3783 och 33399-33403. Andreas Toreld har besökt de tre magasinen under vardera en dag. Fynden sorterades då med stöd av Sorteringsschema för flinta, Andersson m fl 1978. Några tillägg till sorteringsschemat är typen sandarnayxa och undertypen lerbergsyxa, samt avslag respektive spån med nötning

Illustration 4. Kartan visar förhållandet mellan land och hav vid tiden för övergång mellan hensbacka- och sandarnafas, runt 8500 fKr. Havet står 50 meter över dagens havsnivå.

(14)

12

(bruksretusch). Korta spånfragment har redo- visats som spån.

Avsikten med den förnyade fyndsorteringen var att de tidigare fynden skulle kunna jämfö- ras med de fynd som framkom vid förunder- sökningen och den särskilda undersökningen.

Fynden beskrevs senast av Alin 1955 och hans terminologi är inte helt jämförbar med den klassificering av fynd som vanligtvis sker idag.

Samlingen på SHM är mycket stor, antalet fö- remål är okänt men fynden kan troligen räknas i

Illustration 5. Översidan av fyra lerbergsyxor med fyndnummer SHM 11800:A1.

Illustration 6. Motsidan av tre skivyxor med fyndnummer SHM 11800:A2. Jämför med illustration 28.

(15)

tusental. Av tidsbrist kunde endast ett begränsat urval fynd från SHM, med fokus på redskapsin- ventariet, studeras närmare. Det verkar dessutom som om ett större antal föremål saknades i samlingen på SHM både vid Alins granskning och den nu utförda. Från Gustavianum och GSM redovisas samtliga fynd, med förbehåll att några fynd från Gustavianum saknades i magasinet.

Fynden redovisas i bilaga 1. Förutom att fynden beskrevs fotograferades de med skala. Fotogra- fier förvaras digitalt hos Rio Kulturkooperativ.

De bilder som togs på föremålen från SHM finns även tillgängliga i museets internettjänst Sök i samlingarna, där det även finns fyndteckningar och beskrivningar utförda av R. Indreko 1948.

Samtliga fynd utgörs av flinta. Inga flintor var svallade. Andelen vitpatinerade flintor från den ytplockade åkern är liksom vid förundersök- ningen relativt hög, 56 respektive 58%. Det finns naturligtvis en viss skillnad i patinerings- graden, där en del flinta har blivit kritvit medan andra endast ljusgrå, ljusblå eller blå-vit. Flinta som innehåller mycket kritskorpa verkar generellt ha en tendens till att bättre stå emot vitpatinering. De har oftare fått en blåaktig ny- ans, särskilt i nära anslutning till kritan, se exempelvis den andra lerbergsyxan från vänster i illustration 5 och skivyxan längst till höger i illustration 6.

Om vi räknar med fragmenten och de osäkra yxtyperna fördelar sig antalet yxor i samlingarna som följer: 12 skivyxor, 10 lerbergsyxor, 7 kärnyxor och 6 sandarnayxor. Antalet insamlade kärnyxor är troligen i underkant då ytterligare 28 stycken verkar saknas i samlingen på SHM, Alin 1955:225. Särskilt antalet lerbergs- yxor är ovanligt stort och större än vad som framgått av tidigare sammanställningar, Alin 1955; Fredsjö 1953. Det finns även minst två avslag som troligtvis är slagna för att skärpa upp eggen på en lerbergsyxa. Lerbergsyxan är en specialiserad form av kärnyxa med plan- konvext tvärsnitt och en översida som är sla- gen från ändarna, se illustration 5 och 7. Den är typisk för Västsverige och brukar dateras till hensbackakultur, särskilt dess senare fas 9000-8500 fKr, Larsson 1997:31; jmf Nord- qvist 1999a. Att lägga märke till är att några

av lerbergsyxorna helt saknar patinering, se exempelvis det stora eggfragmentet längst till höger i illustration 5. En opatinerad lerbergs- yxa från Gustavianum har till och med kunnat användas vid en bruksskadeanalys, vilken visade att den brukats som huggyxa på trä, Thorsberg 1985:28. Sandarnayxorna är också ovanligt många, halva antalet består dock av något osäkra flathuggna nackfragment. San- darnayxorna är också typiska för Västsverige, men förekommer oftast sparsamt. De kan beskrivas som en flathuggen form av skivyxa, där även eggpartiet flathuggits, vilket ofta givit eggen en konkav form. De brukar dateras till

Illustration 7. Undersidan av två eggfragment till ler- bergsyxor med fyndnummer UMF 5063:9.

Illustration 8. Från vänster: En konisk ensidig kärna (äldre sandarnakultur). En konisk mikrospånkärna, som egentligen är slutstadiet av en kärna för tillverkning av smalspån (sandarnakultur). En cylindrisk kärna (gropkeramisk kultur). Alla med fyndnummer UMF 5063:3.

(16)

14

tidig sandarnakultur, Nordqvist 1999a. Övriga skiv- och kärnyxor är svårare att ge en närma- re datering än att skivyxor är vanligare under hensbackafasen och kärnyxor vanligare från och med sandarnafasen.

Av naturliga skäl är föremål av mindre storlek dåligt representerade i det ytplockade materialet. Det finns dock en 6 mm bred mikrolit, som närmast kan beskrivas som en segment- mikrolit av Brinch Petersens typ 41, Brinch Pe- tersen 1966. Sådana mikroliter brukar date- ras till tidig sandarnakultur, Nordqvist 1999a.

Kärnor finns i flera olika utföranden med både

spetsvinklade och rätvinklade plattformar, typiska för hensbacka- respektive sandarnakultur. Det finns även en liten cylindrisk kärna typisk för gropkeramisk kultur (mellanneoliti- kum), illustration 8.

De typologiskt daterbara fynden verkar i hög grad härröra från övergången mellan sen hensbacka/tidig sandarnakultur. Endast ett fragment av en tunnackig slipad yxa, spetsen av en dolk, en tväreggad spets och en cylindrisk kärna är fynd som uppenbarligen hör till betydligt senare vistelser på platsen.

(17)

Del 2 Förundersökning

Syfte

Förundersökningen (FU) syftar till att förse länsstyrelsen med ett fördjupat kunskapsun- derlag inför prövning av arbetsföretaget enligt 2 kap. 12 § KML. Syftet med förundersökning- en är att avgränsa fornlämningen inom under- sökningsområdet, samt att om möjligt datera och bestämma fornlämningens art. Den östra delen av fornlämningen har varit utsatt för täkt- verksamhet, och har blivit återfylld med dumpmassor. En del av syftet med FU är därför skadedokumentation.

FU-området bestod av den del av fornlämning- en som är belägen söder om kraftledningen vilken löper i öst-västlig riktning genom form- lämningen, illustration 9. Det norra partiet av fornlämningen närmast älven ingick inte i FU- området.

Frågeställningar

I Rio Kulturkooperativs Handlingsplan 2011 förs diskussioner om hur gruppers och indi- viders formande av materiell kultur och land- skapet kan tolkas i en social kontext, von der Luft m fl (red) 2011. I Handlingsplanen disku- teras bland annat hur boplatser tolkas utifrån fyndmängd. Frågeställningar som lyfts i Hand- lingsplanen och som togs upp inför FU var: Hur ser grupperna ut som vistats på platsen? Kan fyndmaterialet antyda gruppstorlek och grupp- sammansättning? Går det att identifiera samtida fysiska strukturer? Hur förhåller sig olika fyndkategorier till de fysiska strukturerna?

Metod

Vid förundersökningen togs schakt upp med grävmaskin. I det område som var återfyllt av dumpmassor togs schakt enbart upp längs med kraftledningar och traktorspår längs yt- terkanterna. I den västra delen i före detta åkermark togs schakt upp mer jämt fördelat över ytan, med hänsyn tagen till växtligheten (området avverkades ej inför undersökningen), se illustration 3. Den sydvästra delen av Foss

300 utgjordes av en något brantare sluttning bevuxen med mogen granskog, här togs inga schakt. Detta berodde på att viss avverkning skulle krävts i så fall, dessutom var detta parti inte aktuellt för den planerade exploateringen inom området. För att om möjligt få en bätt- re uppfattning om lämningarnas utbredning och karaktär togs fem schakt upp med dubbel skopbredd. Schaktningen syftade även till att frilägga ytor så att eventuella anläggningar framträdde. Fyndförande kontexter gicks ige- nom för hand.

Schakt och anläggningar mättes in med DGPS. Schaktprofiler dokumenterades genom lagerbeskrivning och i viss utsträckning fotografi. Anläggningar dokumenterades i plan med DGPS, fotografi och beskrivning. Ur lämp- liga kolförande kontexter togs prov för vedartsanalys och 14C-datering.

Prover för markkemisk analys togs i anslutning till ett urval av schakt i slutfasen av FU.

De schakt som valdes ut var de som tycktes ge bäst resultat avseende fynd. Provtagningen gjordes för att om möjligt använda resultaten som stöd inför en eventuell SU.

Fynd dokumenterades utifrån iakttagen la- gerföljd och kontext. Endast fynd av daterande karaktär eller sådana som bedömdes som intressanta för vidare bearbetning samlades in, resterande fynd återdeponerades i respektive grävenhet efter beskrivning av typ, antal och utseende.

Undersökningsresultat

FU-områdets yta var 18 450 m². Inom FU-om- rådet togs 19 schakt upp med en sammanlagd längd om 91,5 meter, motsvarande 183 m² eller 1% av den totala FU-ytan, illustration 9.

Fem av schakten togs upp med dubbel skopbredd. Sju schakt togs upp i dumpmassor, och 12 schakt i före detta åkermark. FU-schakt re- dovisas i bilaga 2.

I flera av de schakt som togs upp mot syd- väst fanns skalgrus under matjorden, illus- tration 10. I övriga schakt i den västra delen bestod undergrunden av rött grus under ett ganska tunt matjordslager, illustration 11. I en del av schakten som togs upp i före detta

(18)

Illustration 9. Kartan visar boplatsen Foss 300, FU-område, FU-schakt samt den yta (inom FU-område) som vid FU bedömdes som skadat och återfyllt.

(19)

åkermark syntes plogfåror i undergrunden.

En del recent material framkom också, som koks, glas, tegel och porslin. Schakt 9 måste ha påförda lager i västra änden då matjorden här var uppemot halvmeterdjup och innehöll recenta fynd ända ner. Även markytorna norr och nordväst om schakt 9 gav intryck av att bestå delvis av påförda massor, då markytan var ojämn och tätt bevuxen med väldiga näss- lor. I det område som återfyllts med dumpmassor fanns ingen förna att tala om, endast lera, illustration 12. Dumpmassorna bestod synbarligen av lera samt bland annat grus, as- faltstycken och rivningsmaterial som armerad

betong och mineralull. Dumpmassorna hade en tjocklek av som minst 0,15 meter (övre/

sydöstra delen av schakt 18) till så mycket som 2,5 meter (schakt 16), men låg i de flesta fall runt 1 meter. Under dumpassorna fanns i alla schakt utom ett endast grus (den äldre undergrunden), undantaget utgjordes av schakt 18.

Under FU framkom endast en struktur som bedömdes som en anläggning. I schakt 18 framkom under matjordslager en flammig an- läggning, anläggning 2, illustration 13. Denna bedömdes som en möjlig utplöjd härd och provtogs. I schakt 13 framkom under matjordslager

Illustration 10. Stig funderar över en mörk fläck i schakt 3, maskinisten Martin väntar. Av bilden framgår under- grunden av skalgrus samt den yppiga vegetationen i området. Foto mot norr.

Illustration 11. Schakt 13 och det röda gruset som var typiskt för undergrunden i det flackare området. Foto mot söder.

(20)

18

en kolsamling, men den var alltför diffus och otydlig för att bedömas som en anläggning.

Även denna provtogs dock. I schakt 7, 8 och 10 kom en del små kolstänk.

I sammanlagt 13 schakt framkom fynd av flinta. Av schakten i åkermarken var endast ett helt fyndtomt. Två av schakten i dumpen innehöll fynd under dumpmassorna. Fynden utgjordes av flinta, och består av bland annat spån, avslag, splitter samt avslag från olika typer av kärnor. I fyra schakt kom fynd under matjordslager, och i två av dessa även anlägg- ning (schakt 18) och kolrest (schakt 13).

De fyndrikaste schakten, de schakt som gav fynd av vitpatinerad flinta och spån, och de schakt som hade anläggning och kolförekomst sammanfaller i två områden, dels till en liten yta vid schakt 18 i sydöstra hörnet av dumpen, dels i ett område som löper i nordväst-sydost- lig riktning centralt i den forna åkermarken, il- lustration 14.

Fynd

Vid förundersökningen påträffades 138 slagna flintor fördelat på 13 schakt, samtliga fynd re- dovisas helt kort i bilaga 2, schaktbeskrivning.

Fyndrikast var schakt 2, 11 och 13 i västra delen av området, illustration 14. 33 av flintor- na tillvaratogs, övriga återdeponerades i respektive grävenhet. De tillvaratagna flintfynden sorterades med stöd av Sorteringsschema för flinta, Andersson m fl 1978, och redovisas i en separat fyndlista, bilaga 3. De flesta fynden utgörs av avslag, övrig slagen flinta och spån.

Ett avslag uppvisar spår av nötning (bruksretusch), i övrigt finns inga redskap. Ett kärn- fragment påträffades i form av ett ryggspån, där avspaltningsärren inte löper växelvis från åsen. Inga flintor är svallade eller brända.

Vitpatinerade flintor är vanligt förekomman- de (58% av de tillvaratagna) och har påträffats i schakt spridda över området (schakt 1, 2, 8, 10, 11, 14 och 18), illustration 14. De vitpati- nerade flintornas utbredning visar en tendens till att sammanfalla med schakt som innehål- ler skalgrus. Det är allmänt känt att en basisk omgivning sakta löser upp flintans yta, så att den först antar en blåaktig färg och sedan blir mer eller mindre vitpatinerad. Den vitpatinerade flintan är vanligast under den tidigmesoli- tiska hensbackakulturen och har ofta används som en indikator på fyndens ålder. Den är även

Illustration 12. Bilden visar schakt 5. De leriga och steniga dumpmassorna samt tallplanteringen framgår. Fotot är taget mot sydost, från ledningsgatan.

(21)

v kartan framgår anläggningen i schakt 18, samt provtagningspunkter för 14C- och markkemianalys.

(22)

Illustration 14. Resultatet av FU. Av kartan framgår föreslagna ytor för SU, samt det område som framträdde som intressant efter den preliminära markkemianalysen. Fyndspridningen illustreras grafiskt med hjälp av gråskala.

(23)

vanlig under den betydligt yngre mellanneoli- tiska gropkeramiska kulturen. Varför fynd från dessa tidsperioder har mer vitpatinerad flinta än övriga vet man inte riktigt, men en förkla- ring ligger troligen i att man då ofta uppehöll sig mycket nära stranden där de kalkhaltiga snäckskalen och solljuset påverkade flintans yta.

Den vitpatinerade flintan är som ovan nämnts vanligast under hensbackakultur. En datering till denna tidsperiod motsägs inte i övrigt av det insamlade flintmaterialet, även om ledartefakter för perioden saknas. Spånen har generellt små och vinklade plattformar, vilket är typiskt för spån från hensbackakulturen, Nordqvist 1999b.

Anläggningar

I schakt 18 framkom under matjordslager en flammig anläggning som kan bestå av en ut- plöjd härd, anläggning 2, illustration 13. Kol- samlingen i schakt 13 bedömdes som allt för diffus för att betraktas som en anläggning. An- läggningar redovisas i bilaga 4.

Analysresultat

Ur lämpliga kontexter togs prov för vedartsanalys och 14C-datering. Prover för markkemisk analys togs i anslutning till ett urval av schakt.

Provpunkter framgår av illustration 13.

Vedartsanalys

Två prover för vedartsanalys skickades till Ved- lab, Glava. I schakt 13 framkom under matjordslager en kolsamling som provtogs (prov 1). Vedartsanalys gav dock ingen identifierbar ved. I schakt 18 framkom under matjordslager en flammig anläggning som kan bestå av en utplöjd härd, även denna provtogs (prov 10).

Vedartsanalys gav gran. Rapporten från Ved- lab ligger som bilaga 5.

14C-analys

Prover för 14C-analys skickades till CEDAD, Ita- lien. Prov 1 från schakt 13 daterades till 559- 688 eKr. Prov 10 från anläggning 2 i schakt 18 daterades till 1460-1647 eKr, illustration 32.

Markkemisk analys

Jordprover skickades till Miljöarkeologiska la- boratoriet i Luleå (MAL). Inför SU analyserades proverna avseende fosfat (CitP) och MS. Analy- serna indikerade att området kring schakt 7, 8, 11 och 13 var värt att följa upp mer intensivt, illustration 14. Analys av organisk halt samt Cit- POI genomfördes i anslutning till analys av markkemiska prover från SU, och redovisas tillsam- mans med dessa, se avsnittet Analysresultat i Del 3 Särskild undersökning, samt bilaga 10.

Tolkning

I undersökningsplanen inför förundersökning- en ställdes ett antal frågor: Hur ser grupperna ut som vistats på platsen? Kan fyndmaterialet antyda gruppstorlek och gruppsammansätt- ning? Går det att identifiera samtida fysiska strukturer? Hur förhåller sig olika fyndkategorier till de fysiska strukturerna?

Endast en anläggning mättes in, och 14C-dateringen av denna stämmer inte alls med de typologiska dateringarna av flintan. Frågorna om gruppstorlek tas upp i avsnittet Sammanfat- tande tolkning i Del 3 Särskild undersökning.

I sju av schakten är fyndmaterialet helt eller delvis vitpatinerat, och slagplattformarna på spånen är mycket små, båda förhållandena pekar på hensbacka-period.

Det framgår inte hur avgränsningen av forn- lämningen en gång gjorts, men att döma av kartmaterialet tycks det inte otänkbart att boplatsen kan ha haft större utsträckning. Åt framför allt öster är avgränsningen mycket tvär och tycks snarare följa en ekonomisk struktur än en topografisk. Det troliga är att den yta som utgör fornlämningen var uppodlad vid den tid avgränsningen gjordes, men att ytan öster därom inte var det. På ekonomiska kartan från 1937 framgår vilka ytor som var uppodlade, men även vilken del som tagits i anspråk för täktverksamhet, illustration 15, Munkedal J131-63NO. Troligt är att även den yta som utgörs av grustäkten tidigare varit uppodlad.

Tydligt är också att täktverksamheten även utvidgades åt söder efter det att kartan upp- rättades. Enligt markägaren skedde täkt ända fram till 1950-60-tal.

(24)

22

Ett stycke åt öster längs älven finns Foss 299 där fynd gjorts vid skilda tillfällen av såväl flintor som anläggningar. Foss 299 ligger på samma nivåer som Foss 300 och ett samband mellan dessa är mycket möjligt. Åt väster finns Foss 303 där en del flinta ytplockats vid skilda tillfällen, även här får ett samband ses som möjligt. Framhållas bör dock att det tycks vara Foss 300 som är den i särklass fyndrikaste boplatsen av dessa, och det är denna som behandlas mer utförligt av Alin. Å andra sidan kan fyndmängden i magasinen bero på uppod- lingsgrad och -omständigheter vid 1900-talets början snarare än faktiska förhållanden. Note- ras bör också att det stora ytplockade materialet från Foss 300 endast delvis är bearbetat.

På grund av detta bedöms det som angeläget

att genomföra en särskild undersökning vid exploatering.

Den östra delen av Foss 300 är återfylld med dumpmassor av varierande tjocklek. Grus- täkten har till största del utplånat alla spår av tidigare verksamhet, med undantag för sydost- ligaste hörnet. Norra delen mot Munkedalsäl- ven är ej undersökt, men vid begränsad besiktning konstaterades att ytan delvis är återfylld med dumpmassor.

I Del 3 Särskild undersökning, under rubri- ken Sammanfattande tolkning diskuteras när- mare resultaten av 14C-dateringarna.

Utvärdering av undersökningsplanen Att fornlämningen var svårt skadad av täkt- verksamhet var känt, samtidigt är Foss 300

Illustration 15. Som bakgrundskarta används här ekonomiska kartan från 1937 (Munkedal 63NO samt Valbo-Ryr 64NV). Från vänster till höger visas boplatserna Foss 303, Foss 300 och Foss 299. Utbredningen av täkten vid denna tidpunkt framgår tydligt, liksom graden av uppodling. Jämför gärna med kartorna illustration 1 och 34. Källa Lantmäteriet.

(25)

en av Alins särskilt beskrivna boplatser, Alin 1955, med ett stort ytplockat fyndmaterial.

Detta gjorde att förhoppningarna om att hitta oskadda delar var förhållandevis små, men att det samtidigt var motiverat med en hög am- bitionsnivå. Länsstyrelsen efterfrågade i sitt förfrågningsunderlag (FFU) någon form av ska- debedömning, detta fångades inte upp i under- sökningsplanen (UP), men väl i fältarbetet.

De frågeställningar som lyftes i UP rörde fynd, anläggningar samt gruppstorlek och gruppsammansättning. De dateringar som gjordes (typologiska och naturvetenskapliga) var inte samstämmiga, och endast en säker anläggning identifierades. Inga fynd gjordes som är samtidiga med anläggningen. Grupp- storlek och -sammansättning får nog anses som för stora frågor i FU-skede.

Pedagogisk och vetenskaplig potential Fornlämningens pedagogiska potential be- döms som låg. Sedan den tid boplatsen i hu- vudsak användes (övergång hensbacka-san- darna) har havet dragit sig långt tillbaka, en damm har tillkommit, delar har förstörts av en grustäkt och vegetationen förändrats väsent- ligt.

Inom ytan finns fynd och rester av anlägg- ningar under matjordslager. Föreslagna ytor för SU framgår av illustration 14. Dessa ytor utgör

tillsammans en yta av 3609 m². Havsanknutna stenåldersboplatser är relativt väl undersökta;

denna typ av vattendragsboplatser är däremot väldigt sällan undersökta. Jämförelser med resultat och fyndmaterial från undersökta loka- ler i inland respektive havsband föreslås. Den yta som ska exploateras sammanfaller i stort med den yta som gav flest intressanta fynd, fynd under matjordslager samt kolrest under matjordslager. En begränsad undersökning av denna yta har goda chanser att ge ytterligare kunskap.

Antikvarisk bedömning

Fornlämningen är i den östra delen svårt skadad av täktverksamhet, och troligtvis återstår inte mycket mer än den skadade ytan kring schakt 18, resten torde vara borta, illustration 13 och 14. Fornlämningens norra del under- söktes ej inom ramen för denna FU. Delar av ytan har att döma av ekonomiska kartan från 1937 utsatts för täktverksamhet och delar av ytan tycks vara återfylld. Lagskydd kvarstår dock då ytan inte är undersökt.

Fornlämningens västra del är delvis skadad av plöjning, men orörda lager kvarligger trots detta under matjordslager. Denna del av forn- lämningen bör därför undersökas i det fall ex- ploateringsplanerna kvarstår.

(26)

24

Del 3 Särskild undersökning

Syfte

Syftet med den särskilda undersökningen (SU) är att skapa meningsfull kunskap med rele- vans för myndigheter, forskning och allmän- het, samt bidra till den långsiktiga regionala kunskapsuppbyggnaden. Resultaten från un- dersökningen ska kunna knytas till och använ- das i fortsatt forskning. Vid den särskilda un- dersökning lades fokus på fyndmaterialet för att om möjligt kunna avgöra platsens funktion samt datering och brukningstid. Materialet från den här typen av boplatser/aktivitetsytor i vattendragsnära områden kan skilja sig fynd- mässigt från mer havsanknutna bosättningar och från inlandslokaler, och borde lämpa sig väl för jämförande studier.

Endast en mindre del av fornlämningen ingick i SU-området, illustration 16. Detta utgjordes av ett område i den västra oskadade delen av fornlämningen vilket, som ett resultat av FU, bedömdes ha större potential än övriga ytor, detta baserat på fyndfrekvens, eventuella bevarade anläggningar samt resultaten från den

preliminära markkemiska analysen. Denna yta sammanföll i stort med den yta som beställa- ren önskade ta i anspråk, illustration 17. Den norra delen mot älven som inte undersöktes vid FU samt ett parti i sydväst ingick ej, inte heller det område i öster som under FU konstaterades vara i stort sett förstört av täktverksamhet.

Frågeställningar

Inom den yta som omfattades av SU framkom enstaka fynd och kulturlagerrester under matjordslager, det bedömdes således som möjligt att orörda lager kunde finnas bevarade i denna del. En förhoppning var att undersökningen skulle kunna ge svar på frågor om karaktären på vistelsen/vistelserna. Undersökningen skulle kunna ge ett viktigt material för att bättre för- stå rörelsemönster, med årsvisa förflyttningar kontra större bofasthet. Tanken var att det äld- re mesolitiska materialet inom Foss 300 i för- sta hand borde representera ett visst säsongs- vist utnyttjande av platsen, medan ett senme- solitiskt/tidigneolitiskt material möjligen skulle kunna ingå i ett mer bofast rumsutnyttjande.

Utgångspunkten i detta resonemang är att materialet från den här typen av boplatser/

aktivitetsytor i vattendragsnära områden kan

Illustration 16. Kartan visar fornlämningen Foss 300 samt det område som gick vidare till SU.

(27)

skilja sig fyndmässigt från de mer havsanknutna bosättningarna. Förmodligen ägnade man sig åt specifika aktiviteter i dessa lägen, vilket borde påverka karaktären på fyndmaterialet.

Fyndmaterialet borde kunna jämföras med material från undersökta havsanknutna boplatser respektive inlandslokaler, till exempel de relativt nyligen undersökta lokalerna i Skredsvik och Foss, samt i Dalsland (Hästefjorden). När det gäller havsanknutna stenåldersboplatser har relativt sett ganska många blivit undersök- ta; av vattendragsboplatser av den typ Foss 300 representerar är det däremot relativt få som blivit undersökta.

I Rio Kulturkooperativs Handlingsplan 2011 lyfts bland annat följande frågeställningar: Vad definierar en boplats eller en aktivitetsyta? Har boplatsen brukats intensivt eller extensivt? Har platsen nyttjats under kort eller lång tid? Repre- senterar platsen aktiviteter vid ett enstaka till- fälle, eller ett återkommande mönster? Vad har varit platsens huvudsakliga funktion? Hur har platsen fungerat i ett större omlandsperspektiv?

Vad säger fyndspridningen oss om människorna som vistats på platsen? Kan fyndmaterialet antyda gruppstorlek och gruppsammansättning?

Hur ser grupperna ut som vistats på platsen?

von der Luft m fl (red) 2011.

Metod

Ett antal större ytor öppnades upp med hjälp av grävmaskin. De första ytorna togs upp med visst avstånd från varandra, varefter även mel- lanliggande ytor togs upp i de områden som bedömdes som intressanta med avseende på fynd, anläggningar och andra iakttagelser. Ma- skingrävningen genomfördes så att de övre 20- 30 cm togs bort varefter grävdes finare skikt ned till övergång mellan matjord och gruslager.

En del av matjorden sållades. Även en del av gruslagret sållades, framför allt i anslutning till anläggningar och fyndkoncentrationer. Såll- ningen genomfördes för att fånga upp fynd som eventuellt missades vid rensningen och handgrävningen. Grävenheter mättes in och beskrevs. Lager beskrevs och fotograferades.

Fyndkoncentrationer under matjordslager mättes in och insamlades. Några meterrutor grävdes ej. Kring de fynd som iakttogs fingräv- des istället i vidare cirklar till dess några fynd ej längre gjordes. I stort sett har mindre fyndkoncentrationer insamlats inom en mindre

Illustration 17. Bilden är tagen när SU redan är avslutad och igenläggning pågår, men läget och topografin framgår ändå. Jämför med illustrationerna 2 och 3. Foto mot norr.

(28)

26 Illustration 18. SU-område samt de ytor som togs upp under SU. Även FU-schakt redovisas på kartan.

(29)

yta och större fyndkoncentrationer inom en större yta, som mest cirka 2,5 x 2,5 meter.

Stickprov medelst handgrävning gjordes inom de ytor där annars inga fynd iakttogs. Fynd i matjordslager hänfördes endast till respektive yta.

Varje fyndkoncentration mättes in som en fyndpost. Fyndposterna har sedan sorterats och de olika kategorierna inom en fyndpost har givits olika fyndnummer. Fyndlistan bilaga 7 är sorterad på fyndpost, men även fyndnum- mer framgår givetvis av denna. På karta som redovisar fynd anges fyndpost.

Fynd förvaras i låst och larmad lokal fram tills beslut om fyndtilldelning tagits. Fyndförval- tande institution bör utredas vidare då tidigare fynd från platsen förvaras på SHM respektive GSM.

Framkomna anläggningar mättes in, delun- dersöktes och provtogs, samt dokumenterades genom beskrivning och fotografering.

Prover har tagits för makrofossilanalys, vedartsanalys och 14C-datering. Ytterligare en se- rie jordprover för markkemianalys togs för att fördjupa tolkningen av den första provserien och platsen. Markkemianalys genomförs för

att erhålla en fördjupad uppfattning om dispo- sitionen av och verksamheten på ytan.

Undersökningsresultat

Hela SU-området undersöktes inte, illustra- tion 18. I nordväst vid yta 10 kunde vi inte gå längre åt norr på grund av kablar, stolpar med mera. Vid yta 5 och 6 var resultaten så magra att det inte bedömdes som meningsfullt att ta upp ytterligare ytor. I sydost var området med dumpmassor mer omfattande än vi förstått vid FU, och ytorna 5, 6 och 8 gav magert resultat, därför togs beslutet att inte ta upp fler ytor i detta parti.

SU-området var 3371 m² stort. Sammanlagt togs 10 ytor upp, med en total yta av 1167 m², motsvarande 35% av SU-ytan, dessa redo- visas i bilaga 6. Ytorna 1, 2, 3, 4, 7, 8 och 9 är upptagna i en sluttning, där ytornas sydvästra ände ligger högre i terrängen, illustration 19.

Ytorna 5 och 6 är upptagna i ett flackare parti nedanför, illustration 20. Även området där yta 10 togs upp är mer flackt.

Matjordslagret var tämligen mäktigt inom de ytor som togs upp i slänten, mellan 0,4 och 0,5 meter i de högre liggande delarna. I det flackare

Illustration 19. Yta 2. Av bilden framgår både den tjockare matjorden och det svarta/mörkbruna lagret i sydvästra högre liggande delen av ytan, samt den röda grusiga undergrunden i den lägre liggande nordöstra delen. Foto mot nordväst.

(30)

28

partiet var matjordslagret mycket tunnare, runt 0,2 meter. Här syntes också tydliga plogspår i undergrunden, illustration 21. Plogspår var även för handen i en del av sluttningen.

I de södra/högre liggande delarna av ytorna var gruset i undergrunden generellt finare, i de

lägre liggande delarna ganska grovt. Inom yta 8 fanns även skalgrus i den högre liggande delen, samt en del finare grus/sand och silt i de nedre liggande delarna, illustration 22. Undergrunden i yta 8 kan möjligen vara omlagrad, fynden låg koncentrerat till ett sandstråk omgivet av silt.

Illustration 20. Bilden visar hela yta 6 och del av yta 5. Matjordslagret är relativt tunt och undergrunden består av rött grus. Foto mot nordost och den norra, ej undersökta delen av fornlämningen.

Illustration 21. Plogspår i undergrunden inom yta 7. Ytorna 2 och 5 är igenlagda. Foto mot norr.

(31)

Yta 9 hade också ett parti som kan vara vat- tenpåverkat, med små linser av smågrus och partier av (hård) silt där det kom flinta. I de ytor som togs upp i det flacka området (yta 5 och 6) bestod undergrunden enbart av grovt rött grus.

Inom yta 1 sållades cirka 20 fyllfat av matjordslagret, av det underliggande lagret sålla- des två fyllfat. Från yta 2 och 3 sållades endast två fat vardera. Matjordslagret genomsöktes dock med handverktyg mellan avbaningarna.

Två fyllfat vardera från matjordslager i yta 4 och 6 sållades. Matjordslagret sållades ej i ytorna 5 eller 7-10.

Inom ytorna 2, 3 och i viss mån 4 – i stort sett sammanfallande med en ficka i sluttningen – iakttogs rester av ett svart/mörkbrunt

delvis fyndförande lager, därför koncentrera- des schaktningen till detta område (yta 7, 8 och 9), illustration 19. Det mörka lagret var bäst bevarat inom ytorna 2, 3 och 7, och min- dre tydligt inom ytorna 4 och 9, illustration 24. Inom yta 8 fanns ett diffust gråaktigt la- ger med enstaka kolbitar som troligen är resterna efter samma lager. Här framkom inga fynd och lagret var mycket tunnare. Det svarta/mörka lagret var klart skiljt från det ovan- liggande homogent bruna matjordslagret, och även från den grusiga undergrunden. En del fynd framkom i det mörka lagret, men mer i övergången mellan detta och undergrunden, samt framför allt i undergrunden. En del av den flinta som framkom i det mörka lagret var

Illustration 22. Yta 8 mot norr. Skalgruset i ytans övre del syns tydligt. Ytorna 5 och 6 är igenlagda.

Illustration 23. Profilvägg inom yta 7, vid makroprov 27.

Under ett 50 cm tjockt matjordslager anas det svarta/

mörkbruna lagret,cirka 10 cm tjockt. Därunder rött grus.

Foto mot sydost.

(32)

30 Illustration 24. Denna karta visar fyndposter, anläggningar samt utbredningen av det mörka lagret. Mängden fynd i respektive fyndpost visualiseras genom storleken på cirklarna.

(33)

bränd eller krackelerad. Lagret är troligtvis rester av en äldre markyta som har bevarats i en svacka i sluttningen, där det har undgått att plöjas bort på grund av att erosion har fört ner jord i svackan – matjordslagret var i det här området mellan 0,4 och 0,5 meter tjockt, illustration 23. Det svarta/mörkbruna lagret sträckte sig ungefär 40 meter i nordväst-sydostlig riktning, och var cirka 5 meter brett och 0,1 meter tjockt. De fynd av flinta som gjordes vid undersökningen sammanföll i relativt stor utsträckning med detta lager, illustration 24. Även de två anläggningar som mättes in kom inom ytan för detta lager, liksom de identifierade slagplatserna. Det är möjligt att den äldre markytan och fynden är samtida.

Inom yta 4 iakttogs en anläggning i form av en härd, samt 2 meter nordväst om denna en sten, illustration 25. Tanken väcktes att stenen skulle kunna utgöra en mittsten i en hydda, alternativt en städsten. Därför under- söktes omgivningarna till dessa båda ”anlägg- ningar” på så vis att jorden/sanden sållades i de fyra väderstrecken cirka 90 cm ut, 40 cm brett (det vill säga ett fyllfat) och cirka 2 cm djupt. Vid stenen kom några avslag av flinta

söder och väster om, vid härden kom några avslag norr om anläggningen. Härden mättes in som anläggning 1, men stenen utgår som anläggning. Anläggning 1 delundersöktes. Yt- terligare en anläggning mättes in, anläggning 3 i yta 3, men det är osäkert om denna är förhistorisk, illustration 26. Anläggning 3 snit- tades, men inga fynd framkom här.

74 fyndkoncentrationer mättes in, illustra- tion 24. Dessa består av varierande mängder flinta, totalt 1682 enskilda fynd. Fynden sammanfaller i stort sett med svackan och det mörka lagret. En del fynd kom i själva lagret, men de flesta i övergången mellan detta och det underliggande gruslagret, samt i själva gruslagret, ibland så mycket som 15 cm ner i detta. Här gav fynden ett intryck av att vara in situ i stor omfattning. Fynden utgörs av bland annat av skivyxor, plattformskärnor av olika typ samt kärnfragment, mikrosticklar, mikrospån och mikroliter, spån, samt ett stort avslags-/

avfallsmaterial. Några troliga slagplatser identifierades.

Ytorna 5 och 6 var i det närmaste fyndtomma, och uppvisade inga spår av det mörka lagret.

Yta 10 togs upp i ett försök att finna redskap

Illustration 25. Annika undersöker anläggning 1 inom yta 4. I förgrunden vid tumstocken läget för den sten kring vilken jorden också sållades. Foto mot öster.

(34)

32

tillsammans med skalgrus, här framkom inga fynd alls. Inom yta 10 märkets heller inga spår av det mörka lagret.

Fyndpost 2 insamlades inom en yta av cirka 2x1 meter, i nord-sydlig riktning. Fynden kom inte bara i ytan utan upp emot 15 cm ner. Inget kol framkom i anslutning till fynden. Fyndpost 14 och 15 växte ihop, och bör kanske snarast betraktas som en fyndpost, med en yta om cirka 2x1,5 meter med nordostlig-sydvästlig utbredning. Fyndpost 17 och 18 insamlades i övergången mellan det mörka lagret och gruslagret. Fyndpost 21 insamlades på en cirka 2x1,5 meter stor yta, i nord-sydlig riktning. En del fynd kom i det mörka lagret men det mes- ta i gruset under, flera av fynden i denna fyndpost låg mycket tätt ihop. Fyndposterna 60 och 61 insamlades på en yta som var totalt cirka 2,5x2,5 meter stor.

Fynd

Vid den särskilda arkeologiska undersökning- en påträffades och tillvaratogs 1682 fynd, illustration 24. Med undantag för ett kvart- sitavslag var samtliga fynd av flinta. Dessa sorterades av Andreas Toreld på samma vis

som de tidigare tillvaratagna fynden. Fynden redovisas i en fyndlista där fynden relaterats till respektive fyndpost, bilaga 7, samt en över- siktlig fyndtabell, illustration 27.

Illustration 26. Bilden visar läget för anläggning 3 inom yta 3 (vid tumstocken). Längre bort i bild håller maskinisten Henry på med att ta upp en grop för markkemiprovtagning, provpunkt 14. Stig väntar. Foto mot nordost.

Fyndkategori Antal %

Skivyxa 4

Mikrolit 5

Avslagsskrapa 1

Stickel 1

Spån med retusch 1

Spån med nötning 1

Avslag med retusch 5

Avslag med nötning 5

Stycke med tillhuggning 1

Summa redskap 24 1,4

Plattformskärna 12

Kärnfragment 4

Summa kärnor 16 1

Mikrostickel 6 0,4

Spån 117 7

Mikrospån 7 0,4

Avslag 1250 74,3

Splitter 94 5,6

Övrig flinta 168 10

Summa totalt 1682 100

Illustration 27. Tabell över fynden från den särskilda undersökningen av boplatsen Foss 300.

(35)

Endast ett flintavslag uppvisar spår av svall- ning. De vitpatinerade flintorna utgör 38%, vilket är en mindre andel än de tidigare tillvaratagna fynden. Det är uppenbart att fynden som legat skyddade i svackan inte har vitpati- nerats i samma grad som de fynd som påträf- fats utanför denna. I schakt 1 och 8 som ligger nordväst respektive sydost om det mörka lagret är så gott som samtliga flintor vitpatinerade. Man kan också lägga märke till hur olika patineringsgrad ett och samma föremål uppvisar. Exempelvis är en skivyxa (fyndnummer 26/fyndpost 13) som påträffades i det mörka lagret endast vitpatinerad på den ena sidan, troligen den som legat uppvänd. De brända flintornas andel utgör 3%, vilket kan anses normalt. En ovanligt stor, men oräknad, andel flinta är frostsprängd. De flesta av de som räknats som övrig flinta är frostsprängda och dessa utgör totalt 10%.

Fyra yxor påträffades vid undersökningen, samtliga skivyxor av en snarlik typ med flat- huggen motsida, illustration 28. Tre av dem är jämnbreda och påminner om skivmejslar, men är för breda för att kunna sorteras som såda- na. En av yxorna (fyndnummer 117/fyndpost

61) är avbruten, övriga intakta. Tre av yxorna återfanns i det mörka lagret inom ett avstånd av fem meter ifrån varandra (fyndpost 13, 20 och 61). De är troligt att de tillverkats just på denna plats då många avslag i fyndpost 61 var av samma flinttyp som skivyxorna fyndnummer 26 och 117. Under den begränsade tid som fyndsorteringen utfördes kunde inga avslag di- rekt passas ihop med skivyxorna, men det är inte omöjligt att sådana passbitar finns. Bland avslagen i de fyndrika fyndposterna 60 och 61 finns flera passbitar från produktionssekven- sen. Det går även att passa ihop avslag med en större, närmast konisk kärna (fyndnummer 112/fyndpost 60) från den platsen. Det är troligt att det rör sig om en slagplats där flintan inte förflyttats nämnvärt sedan den lämnades kvar på platsen.

Fem mikroliter påträffades. Endast en av dem är helt intakt (fyndnummer 11/fyndpost 3). Det är en 13 mm bred lancettmikrolit av Brinch Petersens typ 39, Brinch Petersen 1966. Det finns också en avbruten lancettmi- krolit som är 14 mm bred (fyndnummer 172).

Dessa så kallade breda lancetter indikerar en datering till hensbackakultur, Nordqvist

Illustration 28. De fyra skivyxorna som påträffades vid undersökningen har alla en flathuggen motsida. Jämför likheten med den vänstra yxan och den mittersta i illustration 6. Från vänster: F26, F46, F117 och F150.