Vägledning för advokatbyråer beträffande lagen om åtgärder mot penningtvätt

Vägledning för advokatbyråer beträf- fande lagen om åtgärder mot penning-

tvätt

Sveriges advokatsamfund

Version 2, 2005-06-15

1. Allmänt... 3

2. Vad är penningtvätt? ... 4

3. När omfattas advokater och biträdande jurister av lagen? ... 4

4. Identifikation ... 5

4.1 Vem skall identifieras?... 5

4.2 Hur bör identifikationen gå till? ... 6

4.2.1 I närvaro av klienten... 6

4.2.2 Distanstransaktioner ... 6

4.2.3 Kontroll av bakomliggande intressen... 7

4.3 Om identifikation inte kan ske ... 7

4.4 Arkivering ... 7

5. Gransknings- och uppgiftsskyldighet... 7

5.1 Granskningsskyldighet ... 7

5.2 Uppgiftsskyldigheten ... 8

5.2.1 Undantag från uppgiftsskyldigheten ... 8

5.3 Skyldighet att avträda... 9

5.4 Straff... 10

6. Undantagen från meddelandeförbudet ... 10

7. Ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt... 10

8. Övrigt ... 10

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt... 12

Föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall; FFFS 2005:5... 16

I version 2 har den förändringen gjorts att Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd bytts ut mot den nya versionen.

1. Allmänt

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt är baserad på det s.k. första penningtvättdi- rektivet

¹

som genomfördes i Sverige i samband med EES-inträdet 1 januari 1994.

²

Lagen var ursprungligen tillämplig på vissa finansiella institut (banker etc.) och ålade dem vissa skyl- digheter. Dessa skyldigheter är grundläggande för all reglering om åtgärder mot penningtvätt och kan sammanfattas enligt följande.

Den som omfattas av regleringen om åtgärder mot penningtvätt skall

• Identifiera sina kunder,

• granska transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt och

• rapportera misstänkta fall av penningtvätt till polisen.

Vidare gäller ett förbud att på något vis röja för kunden att en granskning skett, att en rapport ingetts eller att en polisundersökning pågår.

Den 1 januari 2005 trädde ändringar i lagen i kraft som innebär bl.a. att advokater och biträ- dande jurister på advokatbyråer i vissa fall omfattas av lagens bestämmelser (i det följande talas enbart om advokater – bestämmelserna gäller dock också biträdande jurister).

³

De änd- ringarna baseras på det s.k. andra penningtvättdirektivet.

⁴

Lagen i konsoliderad version finns intagen som bilaga 1 till denna vägledning.

I vägledningen behandlas frågor som har särskild betydelse för advokatverksamheten. Finans- inspektionen har meddelat föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. Föreskrifterna, som inte gäller för advokatbyråer, kan i vissa delar tjäna till ledning också för advokatbyråer, t.ex. vad gäller frågor om identifie- ring och interna rutiner. Föreskrifterna finns intagna som bilaga 2 till vägledningen.

⁵

Organisationen Financial Action Task Force Against Money Laundering (FATF) grundades 1989 av G-7-länderna. Sverige är ett av medlemsländerna. Organisationen publicerar på sin hemsida information om penningtvätt och om sin verksamhet, www.fatf-gafi.org. Där finns t.ex. de fyrtio rekommendationer som ligger till grund för mycket av bestämmelserna om åt- gärder mot penningtvätt samt uppdateringar av listor på s.k. icke samarbetsvilliga länder och territorier (Non-Cooperative Countries and Territories, NCCT); se vidare avsnitt 5.1.

När det gäller jämförelser med andra länders lagstiftning bör man ha i minnet att direktiven är minimidirektiv och också innehåller olika valmöjligheter för medlemsstaterna, särskilt avse- ende genomförandet för advokaters del. Direkta jämförelser med vägledningar från andra ad- vokatsamfund/motsvarande kan därför vara svåra att göra och de bör läsas med detta i åtanke.

1 Rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet an- vänds för tvättning av pengar.

2 Prop. 1992/93:207, bet. 1992/93:JuU37.

3 Prop. 2003/04:156, bet. 2004/05:JuU7, SFS 2004:1182.

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om ändring av rådets direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar.

5 Föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall; FFFS 2005:5. Föreskrifterna finns också tillgängliga på Finansinspektionens hemsida, www.fi.se.

Denna vägledning är tänkt att fungera som en introduktion i lagen och anger vissa synpunkter på en del tolkningssvårigheter som den ger upphov till. I Juridisk tidskrift 2004-05 nr 3 s. 553 finns en djupgående artikel av lagändringarnas inverkan på advokater av advokaten Axel Ca- lissendorff.

Lämna gärna synpunkter på vägledningen till Advokatsamfundets kansli, 08-459 03 00 eller

info@advokatsamfundet.se.

2. Vad är penningtvätt?

Definitionen av penningtvätt finns i 1 § lagen om åtgärder mot penningtvätt. Särskilt bör note- ras att penningtvätt inte bara kan avse åtgärder med pengar, utan också åtgärder med annan egendom som förvärvats genom brott (första stycket). Åtgärderna behöver heller inte ha bety- delse för att den egenskapen att egendomen förvärvats genom brott döljs, utan också t.ex. att den brottslige får möjlighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras.

Penningtvättregleringen omfattar också (andra stycket) åtgärder med annan egendom än sådan som förvärvats genom brott, om åtgärderna är ägnade att dölja att någon har berikat sig ge- nom brottslig gärning. Syftet med denna bestämmelse är att lagen om åtgärder mot penning- tvätt också skall omfatta egendom som undandragits det allmänna (t.ex. genom underlåtenhet att betala skatter eller avgifter) genom brottslig gärning.

Det finns inget krav på grovhet av det brott som kan ligga till grund för penningtvätt; i princip räcker det med snatteri. Det behöver heller inte vara fråga om ett brott begånget i Sverige eller ett svenskt brott över huvud taget.

3. När omfattas advokater och biträdande jurister av lagen?

I 2 a § lagen om åtgärder mot penningtvätt anges i en uttömmande uppräkning när advokater omfattas av lagen. Det är alltså bara i de i bestämmelsen angivna situationerna som advokater omfattas av de skyldigheter som lagen föreskriver.

Bestämmelsen grundas på motsvarande direktivbestämmelse och förarbetena är sparsmakade beträffande den gränsdragningsproblematik som bestämmelsen ger upphov till. I några avse- enden görs emellertid mer bestämda uttalanden.

Utgångspunkten är enligt propositionen (prop. 2003/04:156 s. 49) att lagen om åtgärder mot penningtvätt också efter den 1 januari 2005 endast omfattar mot kunder inriktad verksamhet och att advokater endast omfattas av bestämmelserna i fråga om uppdragsförhållandet gent-

emot klient och endast vid vissa särskilt angivna transaktioner där risken för penningtvätt be-

dömts vara som störst.

Beträffande tolkningen av vissa begrepp i bestämmelsen kan följande anmärkas.

• Begreppet ”företag” i punkterna 1 a och 1 d avser såväl bolag som enskild firma.

• Med fastigheter avses just detta och inte t.ex. bostadsrätter.

• Punkten 1 b avser förvaltning av alla slags tillgångar för en klients räkning.

• Uttrycken ”bank-, spar- eller värdepapperskonton” i punkten 1 c omfattar bl.a. fall då en advokat eller en biträdande jurist på advokatbyrå medverkar till att öppna ett kli- entmedelskonto. Ett värdepapperskonto omfattar fondpapper som är förvarade eller registrerade av en central värdepappersförvarare (t.ex. VPC) på ett konto eller i en depå hos ett värdepappersinstitut.

• Direktivets lydelse ”truster, bolag eller liknande strukturer” har anpassats till svenska förhållanden och motsvaras av ”bolag, föreningar och stiftelser”. Anpassningen är inte avsedd att utesluta liknande utländska rättsfigurer.

Med hänvisning till utgångspunkten att lagen för advokaters del gäller vid uppdragsförhållan- den mot klient omfattas enligt propositionen konkursförvaltare, som ju utses av rätten, inte av lagens bestämmelser. Med samma utgångspunkt bör även uppdrag som likvidator falla utan- för lagens tillämpningsområde.

Skatterådgivare omfattas generellt av lagen enligt 2 § första stycket 11. Frågan om en advokat

som ägnar sig åt skatterådgivning omfattas generellt av lagen enligt den bestämmelsen eller enbart i de situationer som omfattas av 2 a § besvaras inte entydigt i propositionen. Övervä- gande skäl talar dock för att advokater, bl.a. med hänvisning till principen om lex specialis, omfattas av lagens bestämmelser endast i de fall som avses i 2 a §.

⁶

4. Identifikation

4.1 Vem skall identifieras?

Utgångspunkten (4 § första stycket) är att identifikation skall ske av den som vill inleda en

affärsförbindelse med ett sådant subjekt som omfattas av lagen. Lagen medför således ingen

skyldighet att kräva identifiering av klienter i ärenden som redan inletts den 1 januari 2005.

Enligt 4 § andra stycket skall identitetskontroll också utföras beträffande annan, bl.a. om transaktionen avser ett belopp som motsvarar 15 000 euro eller mer. Den stora frågan för ad- vokatbyråers del är om detta medför en skyldighet att utföra identitetskontroll också beträf- fande t.ex. motparter.

Bestämmelsen är tillkommen med beaktande av att banker och andra finansiella institut har kunder av olika karaktär; å ena sidan sådana som inleder mer varaktiga förbindelser (öppnar konton eller depåer etc.), å den andra mer tillfälliga kunder (t.ex. den som vill genomföra en växlingstransaktion). Med utgångspunkt i att lagen omfattar mot kunder riktad verksamhet och att motparten inte kan betraktas som en kund till advokaten är det samfundets uppfattning att motparter inte omfattas av kravet på identitetskontroll. Det kan i transaktioner finnas in- blandning av andra intressenter, t.ex. finansiärer, där frågan är mer tveksam, men utgångs- punkten är att kravet på identifikation omfattar endast advokatens klient.

Undantagna från kravet på identitetskontroll är sådana subjekt som omfattas av 2 § första

stycket 1-7 lagen om åtgärder mot penningtvätt och som hör hemma inom Europeiska eko- nomiska samarbetsområdet eller i en stat utanför det området som har motsvarande bestäm-

6 Se Calissendorff, s. 562 f.

melser om åtgärder mot penningtvätt.

⁷

Det bör noteras att advokatbyråer inte tillhör dem som undantas från kravet på identifiering.

Undantagna från kravet på identitetskontroll är vidare den som tidigare kontrollerats enligt lagen. Av allmänna principer torde också följa att den som är känd inte behöver identitetskon- trolleras.

4.2 Hur bör identifikationen gå till?

4.2.1 I närvaro av klienten Fysiska personer

Sådana identitetshandlingar som normalt används i Sverige (körkort, andra certifierade identi- tetskort, pass utfärdade efter utgången av år 1997) är att föredra. För utländska medborgare genomförs identitetskontrollen med motsvarande utländska handlingar. Saknas identitetshand- lingar av nu angivet slag bör identitetskontrollen genomföras genom en kombination av upp- gifter inhämtade från olika källor. Exempel på sådana källor är

• Utdrag ur folkbokföringsregister

• Intyg från bank

• Räkningar i original

• Intyg från ambassad eller konsulat

Finansinspektionens föreskrifter innehåller också andra exempel på källor varur uppgifter om identitet kan hämtas.

Juridiska personer

En juridisk person identitetskontrolleras genom registreringsbevis eller registerutdrag eller i den mån sådana handlingar inte utfärdas genom andra behörighetshandlingar. Det sistnämnda kan bli aktuellt särskilt avseende utländska juridiska personer (articles of association, partner- ship agreements etc.).

Bolagsverket (www.bolagsverket.se) tillhandahåller en tjänst (European Business Register) med bolagsinformation från 14 europeiska länder (Belgien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Lettland, Norge, Spanien, Sverige, Tyskland och Österri- ke). Annars hänvisas till nationella bolagsregister.

4.2.2 Distanstransaktioner

Vid transaktioner som inleds på distans (t.ex. telefon, post eller e-post) skall enligt 4 § tredje stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt de särskilda åtgärder som krävs vidtas för att sä- kerställa den andra personens identitet. Rekommendabelt är att kontrollen sker genom en kombination av uppgifter från olika källor; se vidare Finansinspektionens allmänna råd.

7 Enligt Finansinspektionens föreskrifter FFFS 2005:5 är de stater som uppfyller detta villkor Australien, Japan, Kanada, Kina/Hong Kong, Nya Zeeland, Schweiz, Singapore, Turkiet och USA.

4.2.3 Kontroll av bakomliggande intressen

Om det kan antas att klienten inte handlar för egen räkning, skall enligt 6 § lagen om åtgärder mot penningtvätt försök göras att skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning han handlar.

4.3 Om identifikation inte kan ske

Enbart den omständigheten att klienten inte kan identifiera sig medför ingen skyldighet för

advokaten att avvisa klienten – detta i sig gör inte att man skall vara betagen möjligheten att få juridiskt biträde. Det kan dock utgöra en sådan omständighet som utlöser granskningsskyl- dighet enligt 9 § första stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt (se nedan avsnitt 5.1).

4.4 Arkivering

Enligt 8 § lagen om åtgärder mot penningtvätt skall handlingar eller uppgifter som använts vid en identitetskontroll bevaras i minst fem år efter det att uppdraget slutfördes. Detta är normalt inget problem i advokatverksamhet, men kan medföra att särskilda åtgärder måste vidtas för att dokumentationen skall sparas rätt tid när i ett senare uppdrag en tidigare gjord identitetskontroll använts.

5. Gransknings- och uppgiftsskyldighet

5.1 Granskningsskyldighet

Enligt 9 § första stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt är den som omfattas av lagen skyldig att granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt. Beviskravet som utlöser granskningsskyldigheten är hämtat från det första penningtvättdirektivet och dess innebörd inte närmare utvecklad i förarbetena.

Syftet med lagen om åtgärder mot penningtvätt är att förhindra just penningtvätt. Den har inte till ändamål att i största allmänhet föreskriva en skyldighet att granska klienters tillgångar och transaktioner. Det måste föreligga någon konkret omständighet avseende den aktuella transak- tionen som utlöser skyldigheten att granska den närmare. Exempel på sådana omständigheter har förtecknats av FATF och här ges några exempel.

• Svårigheter att identifiera klienten (dyrbara kontroller, svårkontrollerade källor)

• Betalningar som avviker från det normala (stora kontantbelopp, flera mindre betal- ningar i ställer för en stor)

• Onödigt komplexa transaktioner

• Transaktioner med anknytning till ett NCCT (se avsnitt 1).

Det måste alltså föreligga någon konkret omständighet som skäligen kan antas utgöra tecken

på penningtvätt för att granskningsskyldigheten skall utlösas. För att i efterhand kunna värja

sig mot påståenden om att granskning borde ha inletts tidigare, är det klokt att noggrant do-

kumentera när uppgifter av olika slag kommer till byråns kännedom.

5.2 Uppgiftsskyldigheten

En granskning av en transaktion kan komma att avslutas med bedömningen att den är helt i sin ordning och någon ytterligare åtgärd är då självfallet inte nödvändig. Om granskningen leder till att transaktionen fortfarande skäligen kan antas utgöra penningtvätt, men det högre beviskrav som utlöser uppgiftsskyldighet (omständigheter som tyder på penningtvätt, 9 § and- ra stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt) inte uppnåtts, kvarstår i princip gransknings- skyldigheten. Innan det att ytterligare kontakter och information erhållits kan någon ytterliga- re granskning dock inte vidtas. Slutligen kan det nyss nämnda beviskravet uppfyllas, och un- derrättelse till polisen skall då ske. Uppgifterna skall lämnas till Finanspolisen, som är en en- het inom Rikspolisstyrelsen.

Sedan uppgifter lämnats föreligger en skyldighet att lämna de ytterligare uppgifter som be- hövs för utredningen om penningtvätt (9 § andra stycket lagen om åtgärder mot penningtvätt).

En sådan skyldighet föreligger också om något annat subjekt som omfattas av lagen om åt- gärder mot penningtvätt lämnat uppgifter till polisen (tredje stycket). Hur långt denna samar- betsskyldighet sträcker sig är oklart och konflikten med tystnadspliktsregleringen uppenbar.

Här bör anmärkas att den omständigheten att en uppgiftsskyldighet föreligger inte innebär någon förändring i fråga om vittnesplikten. Frågeförbudet beträffande sådant som en advokat anförtrotts eller erfarit bryts således endast på de villkor som anges i 36 kap. 5 § rättegångs- balken.

5.2.1 Undantag från uppgiftsskyldigheten

I två avseenden medger andra penningtvättdirektivet att advokater undantas från uppgifts- skyldigheten. Bägge dessa undantag har utnyttjats vid det svenska genomförandet av direkti- vet. Därutöver finns ytterligare en situation där någon uppgiftsskyldighet inte kan anses före- ligga.

Processundantaget

I 9 a § lagen om åtgärder mot penningtvätt föreskrivs ett undantag för advokater och andra yrkesgrupper såvitt avser uppgiftsskyldigheten i 9 § när de försvarar eller företräder en klient i eller i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusive rådgivning beträffande inledande eller und- vikande av ett rättsligt förfarande. Undantaget gäller oavsett om informationen fåtts före, un- der eller efter förfarandet.

Vad som avses med ett rättsligt förfarande definieras inte närmare i förarbetena. Uppenbarli- gen omfattas domstolsprocesser och sannolikt också skiljeförfaranden. Vad avser administra- tiva förfaranden, t.ex. ansökningar till Konkurrensverket, och medlingsförfaranden är saken mer oklar. FATF har gett uttryck för att sådana förfaranden omfattas av det processundantag som de 40 rekommendationerna innehåller.

⁸

Dessa uttalanden är emellertid ingen traditionell rättskälla och värdet av dem kan diskuteras. Å andra sidan finns i förarbetena inga uttalanden som säger att sådana förfaranden inte skulle omfattas av begreppet rättsligt förfarande. Vad gäller medlingssituationen kan också sägas att en sådan typiskt sett ofta handlar om att undvi- ka en rättegång, varför den av det skälet omfattas av processundantaget.

8 The Forty Recommendations 20 June 2003, Interpretative Notes, s. 5, kommentar till Recommendation 16.

Det kan hävdas att så gott som all en advokats verksamhet syftar till att undvika ett rättsligt förfarande, och att processundantaget således skulle vara i stort sett generellt tillämpligt. En så vidsträckt tolkning av begreppet låter sig emellertid knappast göras och skulle sannolikt underkännas vid en rättslig prövning.

Utredningsundantaget

Undantaget i 9 b § lagen om åtgärder mot penningtvätt avseende utredning omfattar bara ad- vokater och biträdande jurister på advokatbyrå.

Utredningsundantaget omfattar information som avser en klient (inte nödvändigtvis från kli- enten själv) och som advokaten fått när advokaten bedömer klientens rättsliga situation. Be- stämmelsens omfattning är oklar och det kan hävdas, mot bakgrund av när lagen om åtgärder mot penningtvätt över huvud taget är tillämplig på advokater (se 2 a §), att utrymmet för dess tillämpning är begränsat. I huvudsak torde dock två situationer kunna identifieras där be- stämmelsen är tillämplig.

• Inledande konsultationer som inte leder till ett uppdrag

En advokat som har sammanträffanden med en klient inför ett tilltänkt uppdrag och erhåller information om klienten och uppdraget, mottar handlingar etc., och som efter en preliminär bedömning av uppdraget bestämmer sig för att avstå från det bör kunna åberopa sig på undantaget och således inte omfattas av rapporteringsskyldigheten.

• Uppdrag begränsade till enbart rättsliga bedömningar

Om advokatens insatser i ett ärende inskränker sig till att enbart göra rättsliga bedöm- ningar av en klients situation och dennes åtgärder bör undantaget också vara tillämp- ligt. Detta förutsätter att kontakter med utomstående är begränsade; att inhämta upp- lysningar om sakomständigheter från annan än klienten bör dock vara godtagbart.

Artikel 6 Europakonventionen

Det är inte förenligt med artikel 6 i Europakonventionen

⁹

att ha bestämmelser som innebär en skyldighet till självangivelse.

¹⁰

Om således en advokat upptäcker att han i samband med ett ärende gjort sig skyldig till t.ex. oaktsam penninghäleriförseelse enligt 9 kap. 7 a § brottsbal- ken och en rapport till Finanspolisen om misstänkt penningtvätt skulle omfatta detta, förelig- ger ingen rapporteringsskyldighet.

¹¹

5.3 Skyldighet att avträda

En advokat är enligt 18 § Vägledande regler om god advokatsed skyldig att gentemot klienten iaktta trohet och lojalitet. Det är inte förenligt med denna bestämmelse att rapportera en klient

9 Den europeiska konventionen den 4 november 1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

10 Se t.ex. Europadomstolens dom den 17 december 1996 i målet Saunders ./. Storbritannien.

11 Se Calissendorff s. 573. För en värdefull framställning om frågan om advokaters straffrättsliga ansvar hänvisas till Suzanne Wennberg, Advokaters ansvar för penningtvätt, JT 2003-04 s. 841.

till polisen. Om en advokat finner sig tvungen att, för att inte handla i strid med lagen om åt- gärder mot penningtvätt, rapportera en klient till polisen måste advokaten således avträda från uppdraget. Detta måste dock ske med beaktande av meddelandeförbudet i 11 § lagen om åt- gärder mot penningtvätt.

5.4 Straff

Åsidosättande av gransknings- eller uppgiftsskyldigheten som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bestraffas enligt 14 § 1 lagen om åtgärder mot penningtvätt med böter.

6. Undantagen från meddelandeförbudet

Enligt huvudregeln i 11 § lagen om åtgärder mot penningtvätt får ett subjekt som omfattas av lagen inte röja för någon att en granskning av en transaktion har genomförts, att uppgifter har lämnats till polisen eller att polisen genomför en undersökning (något som man kan få vetskap om genom att frågor ställs i anledning av rapport från någon annan).

För advokaters del finns ett undantag i 11 § andra stycket, av innebörd att en frist på 24 tim- mar börjar löpa vid ettvart av följande tre tillfällen: 1) en granskning inleds, 2) uppgifter läm- nas till polisen, samt 3) polisen inleder en undersökning. En advokat är således berättigad – och enligt god advokatsed förpliktad – att så snart lagen tillåter underrätta sin klient om granskningen, uppgiftslämnandet eller undersökningen.

Överträdelse av meddelandeförbundet som sker uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bestraf- fas enligt 14 § 2 lagen om åtgärder mot penningtvätt med böter.

7. Ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt

Ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt kan för en advokat aktualiseras huvudsakligen på tre sätt: 1) brott mot tystnadsplikten i straffrättsligt hänseende, 2) när skadeståndsansvar görs gällande och 3) i disciplinärt hänseende.

Enligt 10 § lagen om åtgärder mot penningtvätt får den som lämnar uppgifter med stöd av 9 § inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, om vederbörande hade anledning att räk- na med att uppgiften borde lämnas. Vad gäller den straffrättsliga bedömningen innebär be- stämmelsen att ett uppgiftslämnande som sker inom ramen för bestämmelsen inte kan medfö- ra ansvar för brott mot tystnadsplikt (20 kap. 3 § brottsbalken). I fråga om skadeståndsbe- dömningen kan bestämmelsen komma att påverka bedömningen av om advokaten visat oakt- samhet. Avslutningsvis torde också en rapport som faller inom ramen för bestämmelsen ute- sluta disciplinärt ansvar.

8. Övrigt

Den som omfattas av lagen om åtgärder mot penningtvätt är skyldig att ha rutiner för att för-

hindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och att utbilda och informera de anställda

för det ändamålet (13 §). Allt efter byråns storlek och verksamhetsinriktning bör särskilda

rutiner skapas för hantering av ärenden (identifikations- och dokumentationsrutiner) och för

när frågan om närmare granskning av en transaktion skall aktualiseras. Frågor om granskning

och uppgiftslämnande bör hanteras centralt inom byrån.

Lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt

Inledande bestämmelser

1 § Med penningtvätt avses i denna lag sådana åtgärder med avseende på egendom som har förvärvats genom brott, som kan medföra att denna egenskap hos egendomen fördöljs, att den brottslige får möj- lighet att undandra sig rättsliga påföljder eller att återskaffandet av egendomen försvåras, samt sådana åtgärder som innefattar förfogande över och förvärv, innehav eller brukande av egendomen.

Med penningtvätt avses även åtgärder med annan egendom än som avses i första stycket, om åtgärder- na är ägnade att dölja att någon har berikat sig genom brottslig gärning. Lag (1999:162).

Tillämpningsområde

2 § Bestämmelserna i denna lag gäller fysiska och juridiska personer som driver

1. bank- eller finansieringsrörelse enligt lagen (2004:297) om bank- och finansieringsrörelse, 2. livförsäkringsrörelse,

3. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 kap. 3 § lagen (1991:981) om värdepappersrörelse, 4. verksamhet som kräver anmälan till eller ansökan hos Finansinspektionen enligt lagen

(1996:1006) om anmälningsplikt avseende viss finansiell verksamhet eller lagen (2004:299) om inlåningsverksamhet,

5. verksamhet av det slag som beskrivs i 1 § lagen (1989:508) om försäkringsmäklare, 6. verksamhet för utgivning av elektroniska pengar enligt lagen (2002:149) om utgivning av

elektroniska pengar,

7. fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfonder,

8. verksamhet som fastighetsmäklare enligt fastighetsmäklarlagen (1995:400), 9. verksamhet för kasinospel enligt kasinolagen (1999:355),

10. verksamhet som godkänd eller auktoriserad revisor, eller

11. yrkesmässig verksamhet som består i att lämna råd i avsikt att påverka storleken på en skatt el- ler avgift (skatterådgivare).

Lagen gäller endast sådan mot kunder inriktad verksamhet som avses i första stycket. I fråga om verk- samheter som avses i första stycket 1-7 gäller lagen även filialer i Sverige till utländska juridiska per- soner med huvudkontor i utlandet.

Bestämmelser om uppgiftsskyldighet för vissa andra fysiska och juridiska personer finns i 9 c §. Lag (2004:1182).

2 a § Bestämmelserna i denna lag gäller även för advokater och biträdande jurister på advokatbyrå samt andra oberoende jurister som driver yrkesmässig verksamhet när de

1. hjälper till vid planering eller genomförande av transaktioner för en klients räkning vid a) köp och försäljning av fastigheter eller företag,

b) förvaltning av klientens pengar, värdepapper eller andra tillgångar, c) öppnande eller förvaltning av bank-, spar- eller värdepapperskonton,

d) anskaffande av nödvändigt kapital för bildande, drift eller ledning av företag, e) bildande, drift eller ledning av bolag, föreningar och stiftelser, eller

2. handlar i en klients namn för dennes räkning vid finansiella transaktioner eller transaktioner med fastigheter. Lag (2004:1182).

2 b § Bestämmelserna i denna lag gäller även fysiska och juridiska personer som driver yrkesmässig handel med eller auktionsförsäljning av antikviteter, konst, ädelstenar, metaller, skrot eller transport- medel i de fall betalning görs kontant med ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Lag (2004:1182).

Förbud att medverka vid vissa transaktioner

3 § Att förfaranden som avses i 1 § kan vara straffbara som penninghäleri eller penninghäleriförseelse framgår av 9 kap. 6 a och 7 a §§ brottsbalken.

Fysiska och juridiska personer som avses i 2 § första stycket samt 2 a och 2 b §§ får inte heller annars medvetet medverka vid transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt. Lag (2004:1182).

Identitetskontroll

4 § Den fysiska eller juridiska personen skall kontrollera identiteten hos den som vill inleda en affärs- förbindelse med den fysiska eller juridiska personen.

Identitetskontroll skall utföras också beträffande annan än den som avses i första stycket vid transak- tioner som uppgår till ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mer. Detsamma gäller om transaktio- nen understiger 15 000 euro men kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår till minst detta belopp. Om summan inte är känd vid tidpunkten för en transaktion, skall identiteten kontrolleras så snart summan av transaktionerna uppgår till minst 15 000 euro.

När en affärsförbindelse inleds eller en transaktion sker med någon på distans, skall den fysiska eller juridiska personen vidta de särskilda åtgärder som krävs för att säkerställa den andra personens identi- tet.

I 4 och 5 §§ kasinolagen (1999:355) finns särskilda bestämmelser för kasinon om identitetskontroll.

Lag (2004:1182).

4 a § Identitetskontroll behöver inte utföras beträffande fysiska eller juridiska personer med verksam- het som anges i 2 § första stycket 1-7, som

1. hör hemma inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller

2. hör hemma i en stat utanför det området om staten har bestämmelser om åtgärder mot pen- ningtvätt som motsvarar dem som föreskrivs i rådets direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, se- nast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG5.

Identitetskontroll behöver inte heller utföras om en transaktion görs till ett konto som tillhör någon vars identitet tidigare har kontrollerats enligt denna lag. Lag (2004:1182).

5 § Livförsäkringsföretag och företag som driver verksamhet enligt 1 § lagen (1989:508) om försäk- ringsmäklare behöver inte utföra identitetskontroll med anledning av ett försäkringsavtal vars årliga premie uppgår till ett belopp motsvarande högst 1 000 euro eller vars engångspremie uppgår till ett belopp motsvarande högst 2 500 euro. Identitetskontroll behöver inte heller göras med anledning av betalningar som görs från ett konto som har öppnats hos ett kreditinstitut som hör hemma inom Euro- peiska ekonomiska samarbetsområdet. Lag (2004:1182).

6 § Om det kan antas att den som vill inleda en affärsförbindelse med den fysiska eller juridiska per- sonen eller göra en sådan transaktion som avses i 4 § andra stycket inte handlar för egen räkning, skall den fysiska eller juridiska personen på lämpligt sätt söka skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning han handlar.

Första stycket gäller inte i de fall som anges i 4 a § eller när särskilda skäl talar för att kontrollen är obehövlig. Lag (2004:1182).

7 § Den kontroll som anges i 4-6 §§ skall, även om det inte följer av bestämmelserna i de paragrafer- na, alltid utföras om det kan antas att en transaktion utgör penningtvätt. Lag (1999:162).

Bevarande av handlingar

8 § Handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall bevaras i minst fem år. Tiden skall räknas från det att identitetskontrollen utfördes eller, i de fall då en affärsförbindelse har ingåtts, affärsförbindelsen upphörde. Lag (2004:1182).

Gransknings- och uppgiftsskyldighet

9 § Den fysiska eller juridiska personen skall granska alla transaktioner som skäligen kan antas utgöra penningtvätt.

Den fysiska eller juridiska personen skall därvid lämna uppgifter till Rikspolisstyrelsen eller den po- lismyndighet som regeringen bestämmer om alla omständigheter som kan tyda på penningtvätt. Sedan sådana uppgifter har lämnats skall den fysiska eller juridiska personen på begäran av myndigheten lämna de ytterligare uppgifter som behövs för utredningen om penningtvätt.

När uppgifter har lämnats enligt andra stycket, skall även annan fysisk eller juridisk person som avses i 2 § första stycket samt 2 a och 2 b §§ lämna de uppgifter för utredningen om penningtvätt som myn- digheten begär. Lag (2004:1182).

9 a § Advokater, biträdande jurister på advokatbyrå och andra oberoende jurister, godkända och aukto- riserade revisorer samt skatterådgivare är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 9 § om vad som an- förtrotts dem då de försvarar eller företräder en klient i eller i fråga om ett rättsligt förfarande, inklusi- ve rådgivning beträffande inledande eller undvikande av ett rättsligt förfarande. Detta gäller oavsett om de har fått informationen före, under eller efter ett sådant förfarande. Lag (2004:1182).

9 b § Advokater och biträdande jurister på advokatbyrå är inte skyldiga att lämna uppgifter enligt 9 § när det gäller information som avser en klient och som de har fått, medan de bedömer klientens rättsli- ga situation. Lag (2004:1182).

9 c § Den som yrkesmässigt driver lotteri- och spelverksamhet skall på begäran av Rikspolisstyrelsen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de uppgifter som myndigheten anser vara av betydelse vid utredning om penningtvätt. Lag (2004:1182).

10 § En fysisk eller juridisk person som lämnar uppgifter med stöd av 9 § får inte göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt, om den fysiska eller juridiska personen hade anledning att räkna med att uppgiften borde lämnas. Den som lämnar uppgifter med stöd av 9 c § får inte heller göras ansvarig för att ha åsidosatt tystnadsplikt. Detsamma gäller en styrelseledamot eller en anställd som lämnar uppgif- ter för den fysiska eller juridiska personens räkning.

I 15 kap. 2 § aktiebolagslagen (1975:1385), 13 kap. 2 § lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, 5 kap. 2 § stiftelselagen (1994:1220) och 37 § revisionslagen (1999:1079) finns särskilda bestämmel- ser om ansvar för revisorer i aktiebolag, ekonomiska föreningar, stiftelser och vissa andra företag. Lag (2004:1182).

Meddelandeförbud

11 § Den fysiska eller juridiska personen, dess styrelseledamöter eller anställda får inte röja för kun- den eller för någon utomstående att en granskning har genomförts eller att uppgifter har lämnats enligt 9 eller 9 c § eller att polisen genomför en undersökning.

För advokater och biträdande jurister på advokatbyrå gäller förbudet mot att röja de omständigheter som avses i första stycket under 24 timmar från det att en granskning har inletts, uppgifter har lämnats till polisen eller polisen har inlett en undersökning. Detsamma gäller för godkända och auktoriserade revisorer när de har vidtagit åtgärder som har anknytning till revisionsverksamhet. Lag (2004:1182).

Finansinspektionens underrättelseskyldighet

12 § Om Finansinspektionen vid en inspektion av en fysisk eller juridisk person eller på annat sätt får kännedom om transaktioner som kan antas utgöra penningtvätt, skall inspektionen underrätta Rikspo- lisstyrelsen eller den polismyndighet som regeringen bestämmer om transaktionerna. Lag (2004:1182).

Interna rutiner och utbildning

13 § Den fysiska eller juridiska personen skall ha rutiner för att förhindra att verksamheten utnyttjas för penningtvätt och skall svara för att de anställda får behövlig information och utbildning för ända- målet.

Om en fysisk person som omfattas av 2 § första stycket, 2 a eller 2 b § driver sin verksamhet som an- ställd hos en juridisk person, skall skyldigheten enligt första stycket gälla den juridiska personen. Lag (2004:1182).

Bemyndiganden

13 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om 1. identitetskontroll enligt 4 och 6 §§,

2. vilka stater som uppfyller villkoret enligt 4 a § första stycket 2,

3. i vilken utsträckning handlingar eller uppgifter som använts vid identitetskontroll skall beva- ras enligt 8 §, och

4. vilka rutiner som skall följas samt vilken information och utbildning som skall tillhandahållas enligt 13 §. Lag (2004:1182).

Ansvarsbestämmelse

14 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet

1. åsidosätter gransknings- eller uppgiftsskyldigheten enligt 9 §, eller 2. bryter mot meddelandeförbudet i 11 §. Lag (1999:162).

Övergångsbestämmelser

1999:162

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1999.

2. I fråga om transaktioner som företagits före ikraftträdandet tillämpas 9 § i dess äldre lydelse och skall 14 § 1 nya lydelsen inte gälla.

2004:1182

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

2. Vad som sägs i 2 § första stycket 7 om fondverksamhet enligt lagen (2004:46) om investeringsfon- der skall också gälla sådan verksamhet som drivs med stöd av 3 § lagen (2004:47) om införande av lagen (2004:46) om investeringsfonder.

Finansinspektionens författningssamling

Utgivare: Gent Jansson, Finansinspektionen, Box 6750, 113 85 Stockholm.

Beställningsadress: Thomson Fakta AB, Box 6430, 113 82 Stockholm. Tfn 08-587 671 00, Fax 08-587 671 71.

Prenumerera också via e-post på www.fi.se.

ISSN 1102-7460

Föreskrifter och allmänna råd om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall;

FFFS 2005:5

beslutade den 27 maj 2005.

Finansinspektionen föreskriver följande med stöd av förordningen (2002:552) om åtgärder mot penning- tvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.

Efter de paragrafindelade föreskrifterna lämnar Finansinspektionen allmänna råd.

Finansinspektionen har också utfärdat allmänna råd (FFFS 2005:1) om styrning och kontroll av finansiella företag som kompletterar dessa allmänna råd.

Tillämpningsområde och definitioner

1 § Dessa föreskrifter ska tillämpas av

1. fysiska och juridiska personer som bedriver sådan verksamhet som anges i 2 § första stycket 1–7 lagen (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt (nedan kallad penningtvättslagen),

2. filialer i Sverige till utländska juridiska personer med huvudkontor i utlandet som bedriver sådan verksamhet som avses ovan,

3. fysiska och juridiska personer som anges i 8 § första stycket lagen (2002:444) om straff för finan- siering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall m.m. (nedan kallad finansieringslagen).

Bestämmelser som riktar sig mot juridiska personers styrelse eller verkställande direktör, ska tillämpas på motsvarande sätt i fråga om behöriga företrädare i de associationsformer där styrelse eller verkställande direktör inte förekommer.

2 § Föreskrifterna reglerar bland annat följande:

– vilka interna rutiner som ska tillämpas i syfte att förhindra att företagens produkter och tjänster utnyttjas för penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet,

– hur en identitetskontroll ska utföras,

– i vilken utsträckning handlingar eller uppgifter som används vid identitetskontroll ska bevaras, och – vilken utbildning företagens anställda ska genomgå.

nansiering av särskilt allvarlig brottslighet.

3 § I dessa föreskrifter avses med

företag: sådana fysiska och juridiska personer som anges i 1 § 1–3,

interna regler: policy- och styrdokument, riktlinjer, instruktioner eller andra skriftliga dokument genom vilka utfärdaren (styrelse, verkställande direktör eller någon annan befattningshavare) styr verksamheten.

Interna regler om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslig- het

4 § Företagets styrelse eller verkställande direktör ska fastställa följande i interna regler, i syfte att för- hindra penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet:

– besluts- och rapporteringsordning vid handläggning av ärenden där det finns skäl att anta att det före- kommer transaktioner som utgör penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet, – uppgifter och ansvar som den centralt funktionsansvarige ska ha,

– rutiner för hur en identitetskontroll ska utföras dels hos den som vill inleda en affärsförbindelse med företaget, dels beträffande någon annan än den som avses i det nyssnämnda vid transaktioner som uppgår till ett belopp motsvarande 15 000 euro eller mera, alternativt om transaktionen understiger 15 000 euro men kan antas ha samband med en annan transaktion och tillsammans med denna uppgår tillminst detta belopp,

– rutiner för identitetskontroll om det kan antas att den som vill inleda en affärsförbindelse med företaget eller göra en sådan transaktion som avses i andra ledet i strecksatsen närmast ovan, inte handlar för egen räkning,

– rutiner för granskning av transaktioner, – rutiner för bevarande av handlingar, och

– rutiner för utbildning av anställda i penningtvättsfrågor och frågor om finansiering av särskilt allvarlig brottslighet.

Allmänna råd Policy

Företagets styrelse bör fastställa en övergripande policy för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. Denna kan även innefatta företagets policy för att motverka övrig brottslighet.

Riskhantering

I FFFS 2005:1 ges riktlinjer för bland annat företagens hantering ochontroll av risker. Före- tagets grad av riskexponering för penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brotts-

de marknader som företaget verkar inom.

Företagets styrelse eller verkställande direktör bör fastställa interna regler för identifiering och analys av risk att utsättas för penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brotts- lighet i företagets verksamhet. Reglerna bör avse produkter, tjänster och distributionskana- ler som riktar sig mot kund inom alla affärsområden.

Företaget bör även i interna regler dokumentera omständigheter som kan vara indikationer på penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. Exempel på sådana om- ständigheter lämnas i de allmänna råden under 11 §.

Dokumentationen bör regelbundet ses över och kompletteras.

Kundkännedom

Företagets styrelse eller verkställande direktör bör fastställa interna regler för tillämpning av principen om kundkännedom i företagets affärsförbindelser med kunder.

Denna princip innebär att företaget bör, utöver vad som följer av lag, i relevant utsträckning inhämta uppgifter om kundens bakgrund, pengars eller andra tillgångars ursprung, kundre- lationens syfte och tänkta användning av produkter och tjänster. Företaget bör även löpande följa upp kundförhållandet när det gäller till exempel förändringar i kundens verksamhet och dennes användning av företagets produkter och tjänster.

Principen om kundkännedom bör tillämpas inom företagets samtliga affärsområden riktade mot kund och för alla typer av kunder.

Koncernförhållanden

I en koncern bör moderbolagets styrelse eller verkställande direktör, under förutsättning att moderbolaget är ett företag som omfattas av penningtvättslagen, verka för etablering av – en koncernövergripande policy för åtgärder mot penningtvätt och finansiering av sär-

skilt allvarlig brottslighet,

– gemensamma interna principer vid utformningen av de rutiner som anges i 4 §,

– gemensamma interna principer för utförande av riskanalys och tillämpning av principen om kundkännedom.

Om en koncern bedriver verksamhet genom utländska filialer eller dotterbolag, bör Finans- inspektionen omgående informeras om företaget finner att dess interna regler mot penning- tvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet inte kan tillämpas på grund av brister i det landets reglering inom detta område. Därmed avses inte sådana anpassningar som normalt måste göras i interna regler med hänsyn till lokal lagstiftning eller myndighetskrav i det landet.

Centralt funktionsansvarig

5 § Företagets styrelse eller verkställande direktör ska utse en centralt funktionsansvarig person som i frågor om penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet övergripande ansvarar för att kon-

tionen.

Den funktionsansvarige ska även i övrigt utgöra ett centralt stöd i frågor om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet.

6 § Den centralt funktionsansvarige ska ha en ledande befattning i företaget som är direkt underställd den verkställande direktören. Den funktionsansvarige kan utse en eller flera personer som biträder honom eller henne, och delegera befogenheter till dessa.

Beslutsordning och uppgiftsskyldighet

7 § Beslut om att lämna uppgifter till Finanspolisen enligt 9 § andra och tredje stycket penningtvättslagen respektive 8 § andra och tredje stycket finansieringslagen, ska fattas av den centralt funktionsansvarige, eller av den eller de personer som utsetts att biträda denne. Ett sådant beslut kan även fattas av en annan ledande befattningshavare i företaget.

Uppgifterna ska lämnas till Finanspolisen utan dröjsmål och endast genom den centralt funktionsansvarige eller den eller de personer som utsetts att biträda denne.

Allmänna råd

Företaget bör lämna uppgifterna på det sätt som Finanspolisen anvisar. Den centralt funk- tionsansvarige, eller den eller de personer som utsetts att biträda denne, bör i första hand vara kontaktperson vid denna kommunikation.

I samband med att beslut fattas enligt 9 § andra stycket första meningen penningtvättslagen respektive 8 § andra stycket första meningen finansieringslagen, bör detta internt återrap- porteras i enlighet med företagets interna regler. Återrapporteringen bör alltid göras till den enhet eller den funktion som påbörjade ärendet. Detsamma bör gälla i de fall beslut fattats att inte lämna uppgifter till Finanspolisen.

I en koncern bör den centralt funktionsansvarige i moderbolaget informeras om beslut att lämna uppgifter till Finanspolisen som fattats av ett annat bolag i koncernen, under förut- sättning att moderbolaget är ett företag som omfattas av penningtvättslagen.

Om koncernen även innefattar verksamhet genom utländska filialer och dotterbolag, bör den centralt funktionsansvarige regelbundet informeras om beslut som fattats i utländska fi- lialer och dotterbolag att lämna uppgifter till finanspolis (eller motsvarande) som rör miss- tanke om penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. En förutsättning är dock att informationslämnandet till den centralt funktionsansvarige i moderbolaget är för- enligt med det landets lagstiftning och myndighetskrav.

Identitetskontroll

8 § Identitetskontroll av en kund i samband med att ett ärende handläggs i närvaro av kunden, ska utföras på följande sätt.

Om inte kunden är känd hos företaget ska en identitetskontroll utföras med ledning av giltiga certifierade identitetskort, andra identitetskort som godkänts av bankerna som identitetshandling samt körkort. Kon- trollen kan även utföras med hjälp av pass som utfärdats efter utgången av 1997.

När det gäller utländska medborgare som saknar ett giltigt certifierat svenskt identitetskort, ett annat svenskt identitetskort som godkänts av bankerna eller ett svenskt körkort, ska identitetskontrollen utföras med ledning av giltigt pass eller andra identitetshandlingar utfärdade av en myndighet eller en annan be- hörig utfärdare, vilka visar medborgarskap. Om det bedöms nödvändigt för att säkerställa kundens identi- tet ska ytterligare underlag inhämtas, såsom bankintyg eller andra referenser från kundens hemland. Be- träffande utländskt pass eller en annan utländsk identitetshandling, ska en kopia av handlingen alltid beva- ras.

Juridiska personer

Identitetskontroll av en svensk juridisk person och uppgift om legala företrädare för denna ska utföras med ledning av registreringsbevis eller, i den mån sådana inte utfärdas för den juridiska personen, andra behö- righetshandlingar. Motsvarande ska i tillämpliga delar gälla för en utländsk juridisk person.

Legala företrädare för en juridisk person eller andra personer som företräder en juridisk person genom fullmakt, ska identifieras på samma sätt som anges ovan i avsnittet om fysiska personer.

9 § Identitetskontroll av en kund i samband med att ett ärende handläggs utan kundens närvaro, ska utfö- ras på följande sätt.

Identitetskontrollen av fysiska och juridiska personer ska utföras med hjälp av underlag eller uppgifter som företaget inhämtar skriftligen eller på annat sätt från kunden, från någon annan och från egna eller externa register. Sådana externa register kan vara kreditupplysningsregister, register tillgängliga hos kort- utfärdare/korttillverkare och register hos myndigheter såsom folkbokföringsregister och näringslivsregis- ter.

Identitetskontrollen ska utföras genom en lämplig kombination av kontroller enligt följande:

– namnteckning mot vidimerad kopia av identitetshandling,

– uppgifter om personnummer, organisationsnummer, firmatecknare och styrelse, adress, arbetsgivare, kontokortsnummer, nummer på identitetshandling mot uppgifter i företagets egna register eller externa register,

– elektroniska metoder för identifiering av en kund såsom så kallad e-legitimation eller identifieringsme- toder som används i internetbanktjänster, telefonbanktjänster eller kontokortstjänster,

– motringning eller utväxling av telefax,

– annan dokumentation för att styrka en kunds identitet som bankintyg och intyg från notarius publicus (eller dess motsvarighet i utlandet), ambassader, konsulat och affärspartners utomlands,

– första inbetalning av medel sker från ett konto som öppnats i kundens namn i ett finansiellt institut inom EU/EES som omfattas av penningtvättslagen eller motsvarande bestämmelser.

Om en kund är utländsk medborgare som saknar giltigt certifierat svenskt identitetskort eller annan av bankerna godkänd svensk identitetshandling, eller om en kund är en utländsk juridisk person vars legala företrädare är en sådan utländsk medborgare, ska dock en av ovannämnda kontroller vara att inhämta en vidimerad kopia av pass eller en annan identitetshandling som visar medborgarskap.

Inledande av affärsförbindelse m.m.

Identitetskontroll är enligt 4 § första stycket penningtvättslagen och 11 § finansieringslagen obligatorisk då en kund vill inleda en affärsförbindelse med företaget. Som en sådan affärs- förbindelse bör normalt betraktas ett mellanhavande som grundas på avtal. Exempel på en affärsförbindelse är öppnande av inlåningskonto, upptagande av kredit, avtal om kontokort, hyra av bankfack, öppnande av värdepappersdepå eller avstämningskonto, köp och försälj- ning av fondandelar och värdepapper, förvaltningstjänster och tecknande av pensions- eller kapitalförsäkring.

Kompletterande identitetskontroll av en kund bör normalt utföras när denne ingår avtal om ytterligare produkter och tjänster, såvida kunden inte är känd vid den enhet som handlägger kundärendet.

Information om identitetshandlingar som är godkända av bankerna finns hos Svenska Bankföreningen och Finansinspektionen.

För uppgifter om utländska juridiska personer kan vägledning hämtas från bland annat Bo- lagsverkets så kallade European Business Register, nationella bolagsregister i respektive land samt nationella och internationella kreditupplysningsföretag.

Identitetskontroll då det kan antas att kund inte handlar för egen räkning

Av 4 § följer att det i företagets interna regler ska finnas rutiner för identitetskontroll om det kan antas att en kund inte handlar för egen räkning.

Det kan i ett företags affärsverksamhet som är riktad mot kund uppkomma ett flertal situa- tioner då det kan antas att en kund inte handlar för egen räkning.

Om det vid inledande av en affärsförbindelse med kund eller löpande under denna, kan an- tas att någon annan än kunden i realiteten förfogar över kundens tillgångar och styr dennes användning av de produkter och tjänster som företaget tillhandahåller, är det normalt en så- dan situation då företaget i enlighet med 6 § första stycket penningtvättslagen på lämpligt sätt ska söka skaffa sig kännedom om identiteten hos den för vars räkning kunden handlar.

Även om identiteten hos den för vars räkning kunden kan antas handla inte kan verifieras, bör företaget inom ramen för principen om kundkännedom värdera och beakta den informa- tion som inhämtats för bedömning av affärsförbindelsen och användningen av företagets produkter och tjänster.

Omständigheter som kan tyda på att en kund inte handlar för egen räkning kan vara att:

– enbart andra än de som utgör legala företrädare enligt registreringsbevis företräder kunden genom generalfullmakt,

– kundens användande av företagets produkter och tjänster ger skäl att anta att kunden kontrolleras av andra än de som legalt företräder kunden,

– kundens legala företrädare har tidigare förekommit i bulvanförhållanden, – kunden har en komplex ägarstruktur som det inte går att få en klar bild av, eller – kundens verksamhet plötsligt ändrat inriktning och ekonomisk ställning utan några

formella ändringar i dess ledning eller ägande.

inte etableras. Med brevlådebank avses normalt en bank som etablerats i en jurisdiktion i vilken banken inte har någon fysisk närvaro och som inte är knuten till någon finansiell koncern under tillsyn.

Användning av insättningsautomat

Vid insättning av kontanta medel i en insättningsautomat bör identifiering av insättare ske med kort och pinkod eller annan likvärdig metod.

Uppdragsavtal m.m. om utförande av identitetskontroll

I FFFS 2005:1 lämnas allmänna råd om uppdragsavtal. Av detta följer att uppdragsavtal kan ingås med ett annat företag om utförande av identitetskontrollav kund.

I en koncern kan avtal om att utföra identitetskontroll av en kund ingås med ett annat före- tag inom koncernen. En sådan kontroll kan utföras för ett annat företags räkning inom samma koncern utan särskilt uppdragsavtal, om kundförhållandet etableras i flera företag inom koncernen.

Företagets egna agenter eller ombud eller andra företag inom samma koncern samt obero- ende agenter, försäkringsmäklare eller andra aktörer som själva omfattas av penning- tvättslagen eller motsvarande lagstiftning i ett annat land, kan i samband med att dessa in- troducerar en kund till företaget utföra en identitetskontroll av kunden för företagets räk- ning.

När en affärsförbindelse med en kund inleds genom öppnande av bankkonto via en arbets- givare får identiteten fastställas av denne. Detsamma bör gälla när arbetsgivaren tecknar tjänstepensionsförsäkring för sina anställda och när en organisation tecknar eller förmedlar pensionsförsäkring för sina medlemmar.

Ansvaret enligt penningtvättslagen, finansieringslagen och dessa föreskrifter, ligger alltid kvar hos det företag som lämnar uppdraget eller inleder en affärsförbindelse med en kund som introduceras av någon annan. Detta innefattar också ansvaret för att dokumentation om utförd identitetskontroll arkiveras i enlighet med nyssnämnda bestämmelser och bokfö- ringslagen.

Undantag från skyldigheten att genomföra identitetskontroll för vissa finansiella institut

10 § För utländska finansiella institut som bedriver sådan verksamhet som angivits i 2 § första stycket 1–7 penningtvättslagen, behöver identitetskontroll inte utföras om institutet har sitt säte i EU/EES, eller i ett annat land med motsvarande nivå i sina system mot penningtvätt.

En förteckning över länder utanför EU/EES som avses i 4 a § första stycket 2 penningtvättslagen, finns i bilagan.

Rutiner för kontroll av kundärenden

11 § En handläggare ska, om det i ett kundärende finns skäl att anta förekomsten av en transaktion som utgör penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet, omgående anmäla ärendet till en

penningtvättslagen respektive 8 § första stycket finansieringslagen.

Allmänna råd

Penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet är en såväl nationell som in- ternationell företeelse som också kännetecknas av en betydande komplexitet och kontinuer- lig utveckling. Företaget bör därför löpande inhämta information om nya trender, mönster och metoder som kan användas vid penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. Vägledning kan hämtas från relevanta internationella organisationer, myndig- heter och andra organ inom området. Här kan särskilt framhållas Financial Action Task Force on Money Laundering (FATF), Europeiska Gemenskapen (EG), Baselkommittén, In- ternational Organisation of Securities Commissions (IOSCO) och International Association of Insurance Supervisors (IAIS). När det gäller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet finns av EG beslutade förordningar med förteckningar över misstänkta terrorister vars till- gångar ska frysas.

Principen om kundkännedom bildar en naturlig utgångspunkt för granskning av om trans- aktionen skäligen kan antas utgöra penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brottslighet. Granskningen bör i tillämpliga delar följa samma grundprinciper oavsett om transaktionen initierats vid personlig kundkontakt eller på annat sätt. Transaktioner som av- ser medel som initierats i tidigare led via ett annat företag som omfattas av penningtvättsla- gen eller finansieringslagen, t.ex. överföringar mellan kundkonton, innebär inte att det mot- tagande företaget kan underlåta att göra en självständig granskning i enlighet med 9 § pen- ningtvättslagen respektive 8 § finansieringslagen. Mot bakgrund av den ökade automatise- ringen i det finansiella systemet såväl i Sverige som internationellt, kan det finnas skäl att överväga användning av elektroniska system som stöd vid granskning av transaktioner.

Exempel på transaktioner som kan motivera en närmare granskning och utredning är:

– kontanttransaktioner eller andra transaktioner som är stora eller avvikande utifrån kun- dens normala beteende och/eller avvikande jämfört med den kategori där kunden ingår, – stort antal transaktioner under ett visst intervall som inte förefaller normala för kunden

eller den kategori där kunden ingår,

– transaktioner som inte kan förklaras utifrån vad som är känt om kundens ekonomiska ställning,

– transaktioner som kan antas sakna motiv eller ekonomiskt syfte,

– transaktioner vars geografiska destination avviker från kundens normala transaktions- mönster,

– kunden efterfrågar ovanliga tjänster eller produkter utan att tillfredsställande förklaring ges,

– transaktioner till eller från företag eller personer som kan antas agera i syfte att dölja bakomliggande verkliga ägar- eller rättighetsförhållanden,

– stora kontantinsättningar till konto genom insättningsautomat som därefter genast dis- poneras, och

– större krediter som återbetalas kort tid efter det att krediten lämnats om detta inte har avtalats vid kreditens lämnande.

Särskild uppmärksamhet bör iakttas vid granskning av transaktioner som har samband med personer eller företag i länder där det är mycket svårt eller inte möjligt att få information om kunden eller dess uppdragsgivare, eller som har samband med personer eller företag i länder som är uppsatta på FATF:s lista över inte samarbetsvilliga länder eller territorier.

12 § Åtgärder och beslut vid granskning enligt 11 § ska dokumenteras och signeras eller undertecknas av handläggare eller beslutsfattare. Detsamma gäller vid förfrågningar eller inhämtande av uppgifter från kunden.

Internt register

13 § Företaget ska ha ett centralt penningtvättsregister för sådana personuppgifter som företaget lämnat till Finanspolisen enligt 9 § andra stycket penningtvättslagen och 8 § andra stycket finansieringslagen.

Allmänna råd

Företaget bör i enlighet med vad som framgår av FFFS 2005:1 ha effektiva informations- och kommunikationssystem för intern information.

Om ett personregister förs med hjälp av automatiserad behandling av personuppgifter enligt lagen (1999:163) om penningtvättsregister, bör den information som registreras på lämpligt sätt och i den omfattning som behövs, göras tillgänglig för handläggare av kundärenden som behöver sådan information.

Bevarande av handlingar

14 § Sådana handlingar eller uppgifter som utgjort dokumentation vid identitetskontroll av kunder med affärsförbindelse med företaget, såsom avtal, kvitton med kundens namnunderskrift, kopior av identitets- handlingar samt registreringsbevis eller andra behörighetshandlingar med noteringar om utförd identitets- kontroll av legala företrädare eller fullmaktshavare, ska bevaras i minst fem år efter det att affärsförbindel- sen upphörde, dock inte kortare tid än vad som följer av bestämmelserna i 7 kap. 2 § bokföringslagen (1999:1078). Handlingarna ska arkiveras på det sätt och i den form som är tillåtet för räkenskapsmaterial.

Detsamma ska gälla handlingar eller uppgifter som utgjort dokumentation vid identitetskontroll som ut- förts i samband med en sådan transaktion som avses i 4 § andra stycket penningtvättslagen och motsva- rande i 11 § första stycket finansieringslagen, räknat från den tidpunkt då identitetskontrollen utfördes.

Allmänna råd

Företaget bör ha system och rutiner så att dessa handlingar kan tas fram inom skälig tid.

Oberoende granskningsfunktion

15 § Om företagets oberoende granskningsfunktion (internrevision) upptäcker förhållanden som ger skäl att anta förekomsten av en transaktion som utgör penningtvätt eller finansiering av särskilt allvarlig brotts- lighet, ska detta anmälas till den centralt funktionsansvarige eller en annan person i företagets ledning.

Allmänna råd

Den oberoende granskningsfunktionen bör inom ramen för sin granskning av den interna kontrollen även utarbeta ett specifikt granskningsprogram för att följa upp hur företaget till- lämpar penningtvättslagen, finansieringslagen samt föreskrifter och allmänna råd som anknyter till dessa lagar. Granskningens resultat bör rapporteras enligt de interna regler som gäller hos företaget samt till den centralt funktionsansvarige.

I en koncern bör ett gemensamt system upprättas för att följa upp tillämpningen av pen- ningtvättslagen och finansieringslagen eller motsvarande lagstiftning utomlands.

Finansinspektionen bör omgående informeras om en revisor vidtar sådana åtgärder som an- ges i 10 kap. 39 och 40 §§ aktiebolagslagen (1975:1385) i fråga om företag under Finansin- spektionens tillsyn på grund av misstanke om penninghäleri enligt 9 kap. 6 a § brottsbalken (1962:700). Motsvarande bör gälla om en revisor i fråga om företag under finansinspektio- nens tillsyn lämnar uppgifter till Finanspolisen enligt 9 § andra stycket penningtvättslagen.

Utbildning

16 § Varje företag ska ha ett utbildningsprogram i frågor som rör penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet.

Alla anställda som handlägger kundärenden ska genomgå en sådan utbildning. Utbildningen ska om möj- ligt anpassas till de anställdas behov, så att en allsidig belysning ges av frågor som rör penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet.

De anställda ska dessutom löpande informeras om ändringar i regler om penningtvätt och finansiering av särskilt allvarlig brottslighet och tillämpningen av dessa.

_______________

Dessa föreskrifter och allmänna råd träder i kraft den 1 juli 2005, då följande författningar ska upphöra att gälla:

1. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 1999:8) om åtgärder mot penningtvätt, 2. Finansinspektionens föreskrifter och allmänna råd (FFFS 2002:19) om åtgärder mot finansiering av särskilt allvarlig brottslighet i vissa fall.

INGRID BONDE

Thomas Grahn

Länder som har bestämmelser motsvarande dem som gäller inom EU/EES

1. Australien 2. Japan 3. Kanada

4. Kina/Hong Kong 5. Nya Zeeland 6. Schweiz 7. Singapore 8. Turkiet 9. USA