Detta verk är licensierat under Creative Commons Erkännande- Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige licens. För att se en kopia av denna licens, besök http://creativecommons.org/licenses/by- nc-sa/2.5/se/. Verket har publicerats i www.globalarkivet.se.
Utbyggnad och avstängning
Privatiseringen av vatten i Sydafrika har väckt stark kritik från frivilligorganisationer som organiserat sitt motstånd i olika nätverk.
- Erfarenheterna från privatisering av vatten i Sydafrika har varit bristande leverans, dålig infrastruktur och en oförmåga att leverera 25 liter gratis vatten per dag till alla. Vanligt folk har inte råd att betala, och det finns inga lyckade exempel att lyfta fram, säger George Dor från sammanslutningen South African Civil Society Water Caucus.
Privatiseringsinitiativen i Sydafrika började redan under de sista åren av apartheid på tidigt nittiotal. Det franska vattenföretaget Suez stod bland annat bakom privat drift av
vattensystemet i städer som Queenstown, Stutterheim och Fort Beaufort/Nkonkobe.
Nelspruit/Mbombela och Dolphin Coast är andra kända exempel. 2001 privatiserades vattnet i Johannesburg.
Stora svårigheter
Även om åsikterna om privatiserad vattendrift går isär är det rättvist att säga att de experiment som gjorts hittills fört med sig många svårigheter. I Beaufort/Nkonkobe sades kontraktet upp eftersom bolaget inte levererade det som utlovats. I Stutterheim blev enbart de rika
stadsdelarna servade, i Dolphin Coast fick kontraktet skrivas om eftersom bolaget begärde högre lönsamhet, och i Johannesburg är protesterna i vissa av de fattiga områdena kraftiga mot det privata bolaget Johannesburg Water som installerat mätare där vattnet måste förskottsbetalas.
En av de stora svårigheterna är att både nå lönsamhet och samtidigt garantera att den lagstadgade rätten till rent vatten efterlevs.
I den första handlingsplanen för Sydafrika efter apartheid, Reconstruction and Development Program, RDP, var målet att alla medborgare inom loppet av några år skulle ha tillgång till 50 liter rent vatten per dag kostnadsfritt på den egna tomten. Det omedelbara målet var att alla skulle ha rätt till 25 liter vatten per person och dag, från en källa inte längre än 200 meter från hemmet. (Vilket bekräftades 1997 i regeringens policy White paper on water resources).
Många avstängda
Men trots att många nya vattenposter byggts, så har ännu fler fått se sitt vatten avstängt.
Enligt motsvarigheten till statistiska centralbyrån, Statistics South Africa, fick tio miljoner människor sitt vatten avstängt mellan 1995 och 2002 eftersom de inte betalat vattenräkningen.
Under samma period hävdade staten att vattenledningar dragits för att serva nio miljoner människor.
- Utvecklingen i Sydafrika går mot att utöka privatiseringen och stänga av vattnet för dem som inte har råd att betala, säger George Dor.
Vattenminister Ronny Kasrils bekräftade i en tidningsintervju förra året att de stora städerna fortfarande stänger av vattnet för 17 800 hushåll per månad.
Andra frågor som kritiserats av bland andra privatiseringsmotståndarna i Anti Privatisation Forum är att privata entreprenörer lägger avloppsrören i fattiga stadsdelar grundare och med sämre och tunnare rör än i rikare områden. På landsbygden har många fattiga samtidigt inte tillgång till något vatten över huvud taget. Enligt folkräkningen 2001 hade 84,5 procent av
hushållen tillgång till rent vatten genom en kran inomhus eller i närheten av huset. Resten kan inte dra nytta av lagen om rent vatten.
- De människor i städerna som inte behöver gratis vatten får sina 25 liter per dag. Men de fattigaste, som verkligen skulle behöva det får inget gratis vatten, eftersom de inte har någon tillgång alls till rent vatten, säger George Dor.
Läs mer: Municipal Services Project
Åsa Eriksson
