Periferi och Politik: En kvantitativ studie om den svenska landsbygdsbefolkningens förtroende för demokratiska institutioner

(1)

Vårterminen 2018

Kandidatarbete i Statskunskap  15 högskolepoäng

PERIFERI OCH POLITIK 

En kvantitativ studie om den svenska landsbygdsbefolkningens förtroende för demokratiska institutioner

Författare: Elin Carlsson 

Handledare: Karl-Oskar Lindgren

Antal ord: 13 958  Antal sidor: 42

(2)

Dä ä sôrgligt å se’et

Hele värke i Nykrôppa ha di rev ner Dä ä bare järngrinnera sôm står kvar Å di står där sôm di sträckt ut armera mot mej å sa

Vi kan int hjälp’et Vi kan int hjälp’et

- Stig Berg, ur boken ”Fôlkprat” efter att järnverket i Nykroppa, Filipstads kommun, revs år 1973

(3)

Sammanfa ning

Under det senaste seklet har en omvälvande samhällsreformation tagit plats i Sverige. Medan storstadsområden har vuxit utan någon tydlig slutpunkt, har landsbygden förlorat befolkning, service och jobb. I takt med att skolor och offentliga institutioner stängts har landsbygden blivit allt mer isolerad och i den politiska debatten tycks frågan ha hamnat i periferin. I denna studie analyseras hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats på landsbygden mellan 1988 och 2015. Hypotesen som prövas är att förtroendet för demokratiska institutioner har sjunkit hos landsbygdsbefolkningen i takt med den politiska isolering som skett under de senaste 30 åren.

Resultaten av den kvantitativa analys som genomförs visar att hypotesen inte entydigt stämmer.

Förtroendet för demokratiska institutioner som regering och domstolar har snarare ökat genom åren, såväl på landsbygden som i storstaden. Studiens huvudsakliga upptäckt är att en statistiskt säkerställd skillnad i förtroende föreligger mellan storstaden och landsbygden, där storstadsbor har högre förtroende för demokratiska institutioner än individer på landsbygden. I ett försök att förk- lara denna skillnad genomförs en multipel regression som påvisar att faktorer så som utbildning och hushållsinkomst har stor inverkan på förtroendet för demokratiska institutioner. Exakt hur dessa socioekonomiska faktorer relaterar till landsbygden är en senare fråga som inte berörs på ett dju- pare plan i denna studie, men gärna analyseras vidare av författaren i en framtida vidareutveckling av uppsatsen.

(4)

Innehåll

Sammanfattning iii

1 Inledning 1

1.1 Syfte och frågeställning . . . 3

1.2 Disposition . . . 3

2 Bakgrund 4 3 Teori 7 3.1 Begreppet förtroende i litteraturen . . . 7

3.2 Förtroendets föränderlighet . . . 9

3.3 Förtroende i denna studie . . . 10

4 Metod & Material 11 4.1 SOM-institutets data . . . 11

4.1.1 Urval av variabler . . . 12

4.2 Metodologiska utgångspunkter . . . 14

4.2.1 Skalnivåproblematik . . . 14

4.2.2 Mätskaleproblematik . . . 16

4.3 Statistiskt modellbygge . . . 16

4.3.1 Tidsserieanalys . . . 17

4.3.1.1 Trendbestämning med regression . . . 17

4.3.2 Multipel regressionsanalys . . . 18

4.3.2.1 Dummyvariabler . . . 18

4.3.2.2 Effektestimering . . . 19

5 Resultat & Analys 20 5.1 Hur har förtroendet för demokratiska institutioner förändrats över tid? . . . 20

5.1.1 Förtroende för styrande makt - regering . . . 21

(5)

5.1.2 Förtroende för lagstiftande makt - riksdag . . . 23

5.1.3 Förtroende för dömande makt - domstolar . . . 24

5.1.4 Förtroende för tredje statsmakten - media . . . 26

5.1.5 Sammanfattning . . . 27

5.2 Vad kan förklara skillnaderna i förtroendet för demokratiska institutioner? . . . 28

5.2.1 Effektestimering av förtroende för regeringen . . . 28

5.2.1.1 Demografiska faktorer . . . 29

5.2.1.2 Socioekonomiska faktorer . . . 31

5.2.1.3 Subjektiva faktorer . . . 33

5.2.2 Totalanalys . . . 34

5.2.3 Sammanfattning . . . 36

6 Slutsats 37 6.1 Framtida forskning . . . 38

Referenser 40

Appendix A: Studievariabler Appendix B: Skript i R

Appendix C: Förtroende i samtliga ortstyper

(6)

Lista med ﬁgurer

1.1 Filipstad på 1950-talet . . . 2

5.1 Förtroende för regering 1988-2015 . . . 21

5.2 Förtroende för riksdag 1988-2015 . . . 23

5.3 Förtroende för domstolar 1994-2015 . . . 24

5.4 Förtroende för dagspress 1989-2015 . . . 26

(7)

Lista med tabeller

4.1 Demokrativariabler . . . 13

4.2 Boendeområdesvariabler . . . 14

4.3 Bakgrundsvariabler . . . 15

4.4 Dummyomkodning - exempel . . . 18

5.1 Förtroende för regering 1988-2015 . . . 21

5.2 Förtroende för riksdag 1988-2015 . . . 23

5.3 Förtroende för domstolar 1994-2015 . . . 25

5.4 Förtroende för dagspress 1989-2015 . . . 26

5.5 Sammanfattning av tidsserieanalys . . . 27

5.6 Regression av förtroende för regering - demografiska faktorer . . . 29

5.7 Regression av förtroende för regering - socioekonomiska faktorer . . . 31

5.8 Regression av förtroende för regering - subjektiva faktorer . . . 33

5.9 Totalanalys av förtroende för regeringen . . . 34

(8)

KAPITEL 1

Inledning

Det finns ingen bank i staden. Den försvann några år efter det att skattekontoret lagt ned sin verksamhet. Sedan försvann den privata vårdcentralen och efter det följde nedskärningar i räddningstjänsten. Det gamla lasarettet har slagit igen och gjorts om till ett asylboende och stadshotellet på huvudgatan stängde för över ett decennium sedan. Stadens centrum ligger öde och de få butiker som fortfarande håller öppet rapporterar om svårigheter med försäljningen. I takt med att människorna flyttar från orten finns allt färre kunder att locka med reapriser och kampanjer. Invånarna i den här staden har i genomsnitt en timmes bilfärd till närmaste BB och de offentliga tjänster som finns kvar går att räkna på ena handens fingrar.

På färd genom det svenska landskapet, bland åkermark och skogsområden dyker de plötsligt upp - landsbygdskommunerna. Från söder till norr passerar vi Simrishamn, Årjäng, Bräcke, Åsele och Arjeplog - några av de orter där samhällsservicen och jobbmöjligheterna stadigt har minskat i takt med invånarantalet under de senaste decennierna. Scenariet ovan skulle kunna beskriva situationen i flera av dessa glesbygdsområden, men den kommun som fått stå som modell är Filipstad, en ort belägen i de östra delarna av Värmland i det skogsbeklädda område som blivit känt som Bergslagen.

År 2017 såg statistiken dyster ut för de svenska landsbygdssamhällena och Filipstad var inget un- dantag: kommunen hade Sveriges åttonde högsta arbetslöshet, näst lägst andel högutbildade, högst andel bidragsförsörjda och var dessutom Sveriges tredje snabbast krympande kommun (Ekonomi- fakta, 2018; SVD, 2018). Så har det dock inte alltid varit. En gång i tiden var det en aktiv och levande bygd. Redan på 1300-talet hittades järnmalm i området och under närmare 600 år bearbe- tades gruvor i trakten för att bryta järn och kalk och i mindre skala även silver och granit. Hyttor och bruk växte upp runt om Filipstad och människor, inte bara från Sverige, utan även från Tysk- land och Frankrike, flyttade till den lilla orten för att söka lyckan i de mineraltäta markerna. Staden växte och banken, vårdcentralerna, lasarettet, stadshotellet och butikerna hade på denna tid alla sin naturliga plats i stadsbilden (Filipstads Bergslag, 2018; Filipstads Kommun, 2018).

(9)

FIGUR 1.1 Filipstad på 1950-talet (Filipstads Gille, 2018)

Under 1950-talet var Filipstad en del av det moderna Sverige, en del av det som skulle komma att kallas det svenska folkhemmet. Den bärande idén var att alla medborgare skulle få ungefär samma samhällsservice oavsett var i landet de bodde och att staten skulle förse hela befolkningen med social service så som skolor, arbetsförmedling, försäkringskassa, apotek och polis (Tidholm, 2017, s.10). Men så i början av 1960-talet hände någonting, inte bara i Filipstad utan över stora delar av Sverige. Urbaniseringen hade tagit fart på riktigt och i allt större utsträckning lämnade människor landsbygden för att flytta in till staden. I Östergötlands, Kalmar, Älvsborgs, Skaraborgs och Värmlands län minskade invånarantalet i minst hälften av kommunerna mellan 1950 och 1970, för att inte tala om Västerbotten där invånarantalet krympte i 14 av länets 15 kommuner (Müller, 2017, s.24). Från att i början av 1800-talet ha varit ett ruralt folk med närmare 90 procent av befolkningen boendes på landsbygden blev Sverige nu urbant. Storstaden representerade det moderna - det var här investeringar skulle göras, arbetstillfällen uppstod och ekonomisk tillväxt skulle ske (Tidholm, 2017, s.14). Den stora folkförflyttningen syntes inte bara i det svenska landskapet, utan avspeglades också i den statliga verksamheten. Politiken skiftade fokus, bort från landsbygden och in mot staden, ett paradigmskifte som tyckts ha gått nästintill obemärkt förbi. Po Tidholm, journalist och författare till boken ”Läget i landet”, beskriver denna politiska förändring som en

”långsam glidning” där storstäderna har lämnat landsbygderna politiskt övergivna. Enligt Tid- holm är detta politiska skifte svårt att spåra i parlamentariska beslut - det framstår snarare som en övertygelse som helt enkelt har ersatt en annan utan debatt och utan att vi egentligen märkt det (Tidholm, 2017). Sverige har blivit någonting nytt, någonting annat än de gamla bruksorternas land och de sedan länge nedrivna järnverken och hyttorna i Filipstad får i denna studie representera detta paradigmskifte.

(10)

1.1 Sy e och frågeställning

Men vad spelar denna politiska skiftning egentligen för roll? Urbaniseringen är ett globalt fenomen som pågår över hela världen med en tillsynes ostoppbar framfart och i många studier jämförs den närmast med en naturlag (Müller, 2017, s.10). Storstäderna ökar både till befolkningsmängd och ekonomiska resurser, medan småstäder och glesbygder krymper och hamnar på allt större avstånd till den nationella politiken. Är det inte bara bra att svenska politiker anpassar sig efter verkligheten och vänder blicken dit den stora massan människor finns?

Syftet med denna studie är att undersöka effekterna av det politiska paradigmskiftet från land till stad i Sverige genom att studera hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats över tid hos den svenska landsbygdsbefolkningen, i relation till storstaden. Hypotesen som undersöks är att landsbygdens politiska isolering har lett till att förtroendet för demokrati och politiska institutioner har minskat hos befolkningen i glesbygdskommuner. Genom att studera hur opinionen i städer som Filipstad har förändrats över tid ämnar studien belysa problematiken med en politiskt övergiven landsbygd. De forskningsfrågor som skall besvaras i uppsatsen är:

1) Hur har förtroendet för demokratiska institutioner förändrats under de senaste 30 åren på svensk landsbygd i relation till storstäderna?

2) Om en skillnad i förtroende mellan olika ortstyper föreligger, vilka variabler kan i så fall förklara den?

1.2 Disposi on

Studien är indelad i fyra huvudsakliga delar. I kommande avsnitt presenteras en kortfattad bak- grund över hur relationen mellan stad och land har utvecklats under de senaste decennierna i Sverige, med en kort utblick mot omvärlden. Bakgrundsgenomgången följs av ett teoriavsnitt där tidigare litteratur inom förtroendeforskningen introduceras och knyts an till studien. Därefter följer en metodologisk beskrivning av de kvantitativa analysverktyg som används för att under- söka hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats genom åren tillsammans med en redogörelse för sekunddärdatasetet Super-Riks-SOM. I det femte avsnittet, Resultat & Analys, pre- senteras resultaten av den kvantitativa undersökningen i form av grafer och tabeller tillsammans med en analys av vad dessa förtäljer om förtroendeförändringen för demokratiska institutioner på den svenska landsbygden. I avsnitt sex knyts till sist alla delar samman i en slutsats där frågeställ- ningarna besvaras.

(11)

KAPITEL 2

Bakgrund

Under det senaste halvseklet har mycket hänt inom området regionalpolitik i Sverige. Trots detta har antalet studier rörande politikens roll i relationen mellan centrum och periferi varit förvånansvärt få, något som konstateras av både Tidholm (2017, s.18) och Müller (2017, s.11).

Just bristen på tidigare litteratur var en av de företeelser som drev Arne Müller att skriva sin bok

”Stockholm, städerna och resten”. Här redogörs grundligt för bland annat offentliga utredningar, propositioner, forskningsrapporter och nyhetsartiklar som påvisar hur den regionala utvecklingen i Sverige formats av politiken sedan 1970.

Müller menar att 70-talet var ett relativt ambitiöst årtionde när det kommer till att motverka regionala skillnader i landet. 1973 infördes den så kallade ortssystempolitiken, som av dåvarande inrikesminister Erik Holmqvist beskrevs som följande:

Huvudprincipen bör härvidlag vara att kvalificerad arbetsmarknad och service ska ställas till förfogande så nära människorna som möjligt. Om en flyttning ändå blir nödvändig för att den enskildes anspråk på sysselsättning och service skall kunna tillgodoses, bör strävan vara att flyttning kan ske inom region som den enskilde känner en naturlig samhörighet med (Proposition 1972:111).

Utöver ortssystempolitiken genomfördes under 70-talet även stora satsningar på utbyggnaden av offentlig sektor i form av exempelvis förskolor och äldreomsorg, en expansion som skedde relativt jämnt fördelat över landet. Ytterligare ett politiskt initiativ som påvisar att landsbygdsfrågan var prioriterad under 70-talet var det stora ekonomiska stöd som gavs till krisande företag i gles- bygderna. Efterkrigstiden hade fram till början av 70-talet karaktäriserats av en i princip obruten ekonomisk tillväxt, men i mitten av decenniet vände denna kurva och den ekonomiska nedgången slog hårt mot traditionellt stora branscher som varvs-, stål-, gruv-, textil- och pappersindustrier.

Då flera av dessa verksamheter var lokaliserade på mindre orter med en dominerande arbetsplats, insåg regeringen att personalminskningar och nedläggningar kunde få förödande effekter för den lokala arbetsmarknaden och man spenderade därför stora belopp för att rädda krisande företag på landsbygden. Mätt i ekonomiska termer kan slutet av 70-talet enligt Müller ses som

(12)

de år som det satsades mest på att motverka de regionala skillnaderna i landet (Müller, 2017, s.38ff).

Men så inleddes 80-talet och en ny syn på svensk regionalpolitik tog form. Jämlikhetsdiskursen som stått i centrum under 70-talet ersattes nu av tillväxt och ord som konkurrens och effektivitet fick en allt högre prioritet inom politiken. Utbyggnaden av offentlig sektor bromsades upp vilket försvagade flera mindre kommuner där den offentliga verksamheten tidigare hade varit en viktig kugge för att bredda och stabilisera arbetsmarknaden (Müller, 2017, s.48ff).

Under 90-talet blev klyftan mellan stad och land ännu tydligare, mycket på grund av den svåra ekonomiska kris som drabbade Sverige. Krisen medförde bland annat att den offentliga sektorn ytterligare minskade, dock inte med samma effekt i alla delar av landet. I glesbygdskommuner försvann 24 procent av de statliga tjänsterna, medan antalet statliga jobb i storstadsregionerna Stockholm och Malmö ökade mellan 1990 och 1995 (Müller, 2017, s.69). De stora befolkn- ingsminskningarna som inletts redan under det tidiga 80-talet förstärktes under det efterföljande årtiondet och de slitna fastigheterna, tomma lägenheterna och mörka skyltfönstren blev nu en allt vanligare syn i svenska glesbygdskommuner. De ekonomiska ojämlikheterna mellan olika delar av landet som långsamt börjat öka under 80-talet, steg nu i rask takt och landsbygden tycktes förskjutas allt mer till periferin (Müller, 2017, s.90ff).

Müller fastslår i sin bok att inkomstskillnader och regionala skillnader fortsatte att öka i Sverige under de tidiga åren av det nya millenniet. Konkurrenssättningen av verksamheter som post, telefoni och flyg har lett till så kallad ”russinplockning”, vilket innebär att involverade aktörer väljer att satsa på lukrativa, stora marknader i tätt befolkade delar av landet istället för att se till de verkliga behoven hos individer över hela Sverige (Müller, 2017, s.97). Denna bild överensstämmer med den som målas upp i den tillsatta landsbygdskommitténs parlamentariska utredning ”För Sveriges landsbygder – en sammanhållen politik för arbete, hållbar tillväxt och välfärd ”, som överlämnades till regeringen i januari 2017. Här framhålls att skillnaderna i tillgång till offentlig service har fortsatt att öka mellan olika delar av landet och att den fortgående befolkningsminskningen även gjort att den kommersiella servicen försämrats. Enligt kommitténs författare innebär detta en risk eftersom det så kallade ”samhällskontraktet” mellan stat och invånare på landsbygden sätts på spel. När gapet mellan förväntade och faktiska rättigheter ökar i och med minskad offentlig närvaro riskerar förtroendet för demokratin att försämras och samhällskontraktet att brytas (SOU 2017:1).

Kanske är denna dystopi inte bara ett fiktivt scenario i en parlamentarisk utredning. Under de senaste tio åren har ett nationalistiskt och enligt vissa populistiskt parti¹varit på stark frammarsch inom svensk politik. Sverigedemokraterna (SD), som partiet heter, har vunnit mark i de två senaste

1Se exempelvis: ”Sverigedemokraternas sympatisörer” (Sannerstedt, 2014, s.445).

(13)

riksdagsvalen (2010 och 2014) och diskussionen om hur partiet kunnat nå så stora framgångar har gått varm i den offentliga debatten. När Mona Sahlin, en av socialdemokraternas tidigare par- tiledare, i SVT:s valvaka år 2014 fick frågan hur hon tolkade signalerna från SD:s väljare svarade hon:

Att de inte litar på oss, det är ju inget snack om det. Det är ju inte bara flyktingfrågan utan det är också ett tappat förtroende för politik, partier, journalister och myndigheter och det är verkligen något att ta på allvar (SVT, 2014).

Flertalet studier har visat att stödet för SD är starkast på landsbygden, svagare i mindre städer och minst i storstäderna. Det är dock viktigt att poängtera att denna skillnad inte ska överdrivas, SD:s sympatisörer finns i alla ortstyper, kommer från både höger- och vänsterorienterade partier och finns representerade inom i princip alla åldersspann (Sannerstedt, 2014, s.446). Sambandet ska inte överdrivas, men faktum kvarstår att det existerar och olika källor har hävdat att stödet för SD kan vara allt från dubbelt (TV4, 2016) till tre gånger så stort (Tidholm, 2017, s.48) på landsbygden som i storstaden. Sahlins antagande om att stödet för populistiska och radikala partier grundas i ett förlorat förtroende för politiker, partier, journalister och myndigheter är heller inte taget ur luften. Flera forskare² har påpekat det negativa sambandet mellan förtroende för demokratiska institutioner och framväxten av populistiska partier. Det ökade stödet för SD på den svenska landsbygden kan därför tyda på att förtroendet för demokratin har minskat just i dessa områden.

För att addera ytterligare en dimension till problematiken med en allt mer isolerad landsbygd, är det intressant att även kort vända blicken utomlands. De strömningar som ses i Sverige tycks också ske i andra västerländska länder. År 2016 var ett år av flera politiska ”överraskningar”. Storbritannien valde till de flesta politiska experters förvåning att lämna den Europeiska Unionen och en anti- etablissemangsförespråkare valdes till president i västvärldens självutnämnda epicentrum USA. I båda dessa fall har studier påvisat en splittring mellan olika delar av landet. I Storbritannien var det framförallt individer i de mindre orterna som röstade för att lämna EU, medan storstäderna i större utsträckning ställde sig bakom ”Bremain”-kampanjen (Beckett, 2016). I USA fördelade Trump och Clinton sina väljare med närmast kirurgisk precision emellan sig. Människor i tätbefolkade valdistrikt som Manhattan och Los Angeles tenderade att lägga sina röster på Clinton, medan den rurala befolkningen hellre såg Trump som president (Tidholm, 2017, s.47ff). Exakt vilka mekanismer som ligger bakom landsortsbefolkningens ställningstaganden eller vad deras röster önskar ge uttryck för är under debatt, men att förtroende kan vara en av komponenterna i dagens politiska strömningar framhålls som vi har sett i detta avsnitt av flera talare.

2Se exempelvis: ”The rise of global populism” (Moffit, 2016), ”Three decades of populist radical right parties in western Europe: So what?” (Mudde, 2013) och ”Trust the people! populism and the two faces of democracy”

(Canovan, 1999).

(14)

KAPITEL 3

Teori

Vi har nog alla erfarit förtroendets centrala del i samhället: utan förtroende skulle ingen spara pen- gar på banken, lämna barnen på dagis eller överge rätten att bära vapen till polisiära verksamheter (Holmberg & Weibull, 2013, s.11). Den erfarenhetsmässiga definitionen av förtroende kan vi alla förstå, men vad ordets objektiva innebörd är råder det delade meningar om. Det finns en uppsjö böcker, rapporter och undersökningar om förtroendets inverkan på medborgare i ett samhälle, men trots detta är det svårt att hitta en gemensam, universell definition av begreppet. I detta avsnitt presenteras ett urval av den litteratur som av författaren ansetts ha bäring på studien. Avsnittet avslutas med en beskrivning av hur diskursen knyts an till arbetet med att utvärdera landsbygdsbefolkningens förtroende för demokratiska institutioner.

3.1 Begreppet förtroende i li eraturen

The requisites of government are that there be sufficiency of food, sufficiency of military equip- ment, and the confidence of the people in their ruler (Legge, 2002, kap. VII.1).

Vetskapen om förtroendets relevans för det civiliserade samhället är inte någonting nytt för vår tid. Redan någon gång kring 500 f.Kr angav den kinesiske filosofen Konfucius just förtroende som ett nödvändigt inslag i en välfungerande stat. Sedan dess har läran om förtroende spridits till flera akademiska discipliner och attraherar idag forskare inom såväl psykologi som ekonomi och statsvetenskap (Eder, 2015).

Men vad menas egentligen med förtroende i en samhällsvetenskaplig kontext? Från ett statsveten- skapligt håll har välkända namn som Pippa Norris (”Critical Citizens”, 1999) och Robert Putnam (”Bowling alone: the collapse and revival of American community”, 2000) lämnat sitt bidrag till debatten och från ett sociologiskt perspektiv har bland andra Niklas Luhmann (”Trust and Power”, 1979) och Barbara Misztal (”Trust in modern societies”, 1996) gett sig in i diskussionen. Argumenten och förhållningssätten är många och skilda i de olika studierna.

Luhmans huvudsakliga ståndpunkt är att förtroende är en mekanism som vi kan använda för att reducera social komplexitet. Genom vårt förtroende för andra människor eller organisationer

(15)

minskar vår osäkerhet och därigenom underlättas ställningstaganden i vardagen (Luhmann, 1979, s.23). Misztal angriper begreppet ur en annan synvinkel och istället för att se förtroende som en mekanism, definierar hon det som en enighet bestående av tre nivåer. På den första nivån betraktas förtroende som en egenskap hos enskilda individer, på den andra som en egenskap i sociala relationer och på den tredje och sista nivån som en egenskap i ett samhälle (Misztal, 1996, s.14). Putnam väljer istället att se på förtroende som två dimensioner, där det horisontella förtroendet representerar den mellanmänskliga tilliten och det vertikala motsvarar förtroendet mellan människor och institutioner i ett samhälle (Putnam, 2000). Norris anammar Putnams idéer, men väljer att dra en skiljelinje mellan det sociala och politiska förtroendet. Enligt Norris råder en förvirring i litteraturen, där det talas om fenomen som förtroende för rättsväsende, tillit till politiker och stöd för demokratiska värderingar som om de avsåg mäta samma sak. Hon menar att politiskt förtroende är multi-dimensionellt och att det, precis som socialt förtroende, måste definieras i relation till vem förtroendet riktas mot. Norris definierar fem byggstenar för det politiska förtroendet: politisk gemenskap (political community), regimprinciper (regime principles), regimens prestationsförmåga (regime performance), institutioner (regime institutions) och politiska aktörer (political actors) och menar att detta ramverk kan hjälpa till att reda ut förvirringen som hon identifierat i litteraturen (Norris, 1999).

Begreppet förtroende har även diskuterats i en svensk kontext och mest övergripande är kanske Sören Holmberg och Lennart Weibulls sammanställning av SOM-institutets rapporter rörande institutionsförtroende i Sverige mellan åren 1986 och 2012. Här beskrivs förtroende som en ”hård- valuta”, som gör verksamheter mer effektiva, sänker transaktionskostnader och minskar behovet av våld och vapen i ett samhälle (2013, s.11). Förtroende kan enligt författarna ses som en prognos, som ett för-troende som påvisar ett subjekts förväntningar av ett visst förverkligande. När det man haft för-troende för inträffar, förstärks förtroendet eftersom prognosen var korrekt. På samma sätt minskar förtroendet om det man trott på inte sker. Holmberg och Weibull presenterar likt Norris fem byggstenar som påverkar hur förtroende uppstår och förändras för samhällsinstitutioner:

förmåga/kompetens, integritet, empati, transparens och värdegemenskap. Författarna menar att dessa fem byggstenar ska ses som element i en sammanhållen teori om vad som bygger och raserar institutionsförtroende (2013, s.431ff). Holmberg och Weibull menar vidare att förtroende kan beskrivas som ett samlat socialt kapital (2013, s.247) och att det i princip kan likställas med begreppet tillit (2013, s.11). Rolf Hedquist, docent vid institutionen för Nordiska Språk vid Umeå universitet, håller inte med. Hedquists argument är att vi bör skilja på begreppen förtroende, tillit, tillförlitlighet och trovärdighet även om de är nära besläktade med varandra. Han presenterar vad han väljer att kalla ”tillitsstegen” och menar att orden kan placeras i en hierarki, där tillförlitlighet är längst ned på stegen och leder till trovärdighet, som i sin tur genererar förtroende, vilket tillsist ger tillit (Hedquist, 2002, s.12).

(16)

Som denna diskursanknytning påvisat är begreppet förtroende inte så enkelt att definiera i en samhällelig kontext som kanske kan tyckas vid en första anblick. Men oavsett om det ses som en mekanism, en två-, tre- eller femdimensionell enhet, eller som en del i en gradvis kvalificering för tillit, så går det att hitta gemensamma nämnare och teman i litteraturen. Den starka relationen mellan förtroende och centrala aspekter av den moderna civilisationen är tydlig i samtliga artiklar. Samhällen som karaktäriseras av högt förtroende tycks generellt vara mer toleranta, sam- manhållande och integrerade, vilket gör dem mindre drabbade av våld, anti-sociala beteenden och kriminalitet (Eder, 2015, s.19).

3.2 Förtroendets föränderlighet

Förtroende är inte konstant. Det kan gå upp och ned beroende på en mängd faktorer som direkt eller indirekt har en inverkan på individers förtroende till varandra, till andra grupper eller till institutioner. Vilka dessa faktorer är och hur de förklarar förändringar i förtroende tycks i litteraturen variera i lika hög grad som definitionerna av förtroende gör. Newton, Stolle och Zmerli framhåller i studien ”Social and Political Trust” främst fyra faktorer som historiskt använts för att studera förändringar i både socialt och politiskt förtroende: individers deltagande i volontärorganisationer, socialt förtroende i relation till politiskt förtroende, mikro-faktorer så som utbildning, klass, inkomst, ålder, kön, religion och etnicitet samt makro-faktorer som institutionsförtroende och reg- nmakareffekter¹ (Newton et al., 2018). Chase Foster och Jeffrey Freiden följer upp dessa tankar i rapporten ”Crisis of trust: Socio-economic determinants of Europeans’ confidence in government”

och menar att förändringar i förtroende kan undersökas genom att studera ekonomiska, kulturella och politiska faktorer hos individer, så som arbetsmarknadssituation, nationella identiteter och relativa uppfattningar om kvaliteten på det politiska styret (Foster & Freiden, 2017).

Lauren McLaren diskuterar även hon kulturella faktorer och deras relation till förtroendets förän- derlighet i studien ”The Cultural Divide in Europe: Migration, Multiculturalism, and Political Trust” genom en analys av synen på immigration som en faktor för politiskt förtroende. McLaren finner i sin studie ett samband mellan oro för immigration och minskat politiskt förtroende och påvisar att kopplingen är tydlig oavsett närvaron eller frånvaron av radikala höger-partier. I länder med långa perioder av fred är detta samband enligt McLaren ännu starkare (McLaren, 2012, s.230). Ytterligare ett perspektiv på faktorer som påverkar förtroende ges av Newton, denna gången ensam, i studien ”Trust and Political Disenchantment”. Newton gör skillnad mellan individuella faktorer som har med attityder att göra, så som nöjdhet med livet, lycka, nöjdhet med arbete, optimism och känslan av trygghet och objektiva faktorer så som inkomst, utbildning, klass och sociala nätverk. Enligt Newton tycks det vara så att ”vinnare” i ett samhälle, det vill säga de

1Med regnmakareffekt (rainmaker effect) menas att förtroendet hos individer i ett samhälle påverkas av de allmänna förtroendenivåerna hos människorna runtomkring dem (Newton, Stolle, & Zmerli, 2018).

(17)

med god ekonomi, status, utbildning, hälsa och hög grad av nöjdhet med både jobb och livet i allmänhet, är de som har högt förtroende, medan ”förlorarna” hyser lägre tillit till både människor och institutioner (Eder, 2015).

Det är inte helt enkelt att finna enskilda, isolerade faktorer som enligt teorin entydigt påverkar förtroendets föränderlighet. Olika typer av förtroende är nära relaterade till varandra och de faktorer som kan tänkas påverka är ofta så nära sammanlänkade att det är svårt att avgöra orsak och verkan (Eder, s.23). Svårigheterna i att finna entydiga variabler som förklarar förtroendets förän- derlighet gör förtroendeforskning till en av de mest omdebatterade forskningsområdena inom läran om politiska attityder (Eder, s.59).

3.3 Förtroende i denna studie

Mot denna teoretiska bakgrund är det lämpligt att tydliggöra vad som menas med förtroende i den här studien. En första avgränsning är att vi här talar om institutionsorienterad förtroendeforskning, det vill säga förtroende mellan människor och institutioner. Med Putnams ord skulle detta kallas det vertikala förtroendet och enligt Misztals definition rör vi oss på den tredje förtroendenivån, där förtroende ses som en egenskap i ett samhälle. Studien fokuserar på det som av Norris kallats det politiska förtroendet och kommer inte att behandla det sociala förtroendet. Motiven för dessa avgränsningar är att studien främst är av beskrivande karaktär och ämnar åskådliggöra hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats över tid på den svenska landsbygden i relation till storstaden. Att studera förtroende som en egenskap hos individer eller relationer är förvisso intressant, men på grund av studiens begränsade omfattning kommer fokus enbart att ligga på just förtroendet mellan individ och institution. Vad gäller den begreppsmässiga definitionen av förtroende kommer i denna studie Hedquists tillitsstege att appliceras med modifikation.

Förtroende antas här vara likställt med tillit, medan begreppen tillförlitlighet och trovärdighet ses som underordnade förtroendet.

För att besvara den andra frågeställningen som presenterades i inledningen av studien krävs också ett förtydligande av vilka faktorer som ansetts vara relevanta att studera för att förklara eventuella skillnader mellan landsbygd och storstad. En möjlig utgångspunkt hade varit att anamma Norris fem byggstenar för det politiska förtroendet och en annan hade varit att studera Holmbergs och Weibulls fem centrala komponenter. Valet föll dock på en modifierad version av Newtons identi- fiering av attitydsmässiga (här kallade subjektiva) och objektiva faktorer för förtroende. Att just Newtons beskrivning av mekanismer som påverkar förtroende anammades ligger dels till grund i att de tycks vara vanligt förekommande i existerande kvantitativa studier om politiskt förtroende och dels för att de relaterar väl till det dataset som används. Vi kommer att diskutera både datasetet och Newtons faktorer mer i det kommande kapitlet, Metod & Material.

(18)

KAPITEL 4

Metod & Material

Syftet med denna studie är att undersöka effekterna av det politiska paradigmskiftet från land till stad i Sverige genom att studera hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats över tid hos den svenska landsbygdsbefolkningen, i relation till storstaden. Hypotesen är att förtroendet för demokratiska institutioner har minskat hos medborgare i glesbygden i och med den politiska fokusförändring som skett under de senaste decennierna där landsbygden blivit allt mer isolerad.

För att testa denna tes kommer kvantitativa analysverktyg att användas på ett dataset som till- handahållits från den oberoende opinions- och undersökningsorganisationen SOM-institutet vid Göteborgs universitet.

4.1 SOM-ins tutets data

SOM-institutet har sedan 1986 genomfört nationella mätningar för att fånga svenskars attityder kring tre huvudsakliga teman: Samhälle, Opinion och Massmedia. Undersökningen genomförs varje höst med ett slumpmässigt urval av personer boendes i Sverige i åldrarna 16-85¹. Sedan 2012 svarar mellan 10 000 och 20 000 svenskar på SOM-institutets frågor varje år, vilket gör tidsserien unik i sitt slag². De frågor som tas upp i postenkäten berör allt från politiskt beteende, medievanor och livsstil till åsikter om offentlig sektor, energi, miljö, hälsa och kultur (Ekengren

& Bergström, 2017).

Ur ett metodologiskt perspektiv är det viktigt att poängtera att SOM-institutets undersökning är ett statistiskt obundet slumpmässigt urval, ett så kallat OSU. Detta innebär att alla unika individer som bor i Sverige har lika stor chans att komma med i urvalet och att chansen för att en viss individ kommer med, inte påverkar andras möjligheter att delta. Denna typ av urval möjliggör statistisk inferens, vilket innebär att resultaten av analysen kan generaliseras till hela populationen eftersom

1Svarspersonernas ålder har marginellt varierat över åren, men sedan 2009 gäller att individer mellan 16 till 85 år boendes i Sverige får svara på enkäten. Se ”Kodbok Super-Riks-SOM” (Göteborgs universitet, SOM-institutet, 2016a, s.4) för en mer detaljerad beskrivning av de svarandes ålder.

2Urvalsstorleken har varierat från år till år. Se ”Kodbok Super-Riks-SOM” (Göteborgs universitet, SOM-institutet, 2016a, s.4) för en mer detaljerad beskrivning av urvalsstorleken per år.

(19)

urvalet var just obundet slumpmässigt. Självklart ger urvalet aldrig en identisk bild av populationen, men med hjälp av analytiska verktyg kan denna avvikelse skattas (Edling & Hedström, 2003, s.40ff). Antagandet är alltså att resultaten i denna uppsats är representativa för hela det svenska folket.

4.1.1 Urval av variabler

För denna studies syfte har datasetet Super-Riks-SOM använts. Super-Riks-SOM innehåller ett urval av data från samtliga nationella SOM-undersökningar sedan 1986. De 1 370 variabler som finns representerade har kategoriserats i 14 överordnade variablegrupper så som samhällsförtroende, politik och kultur. I Super-Riks-SOM finns ingen enskild variabel som mäter förtroende för just demokratiska institutioner och ett naturligt problem som uppstår är därför hur demokratiska institutioner ska representeras i materialet. Ett alternativ hade varit att göra en sammanlagd bedömning baserat på samtliga 25 variabler som i datasetet kategoriserats under variabelgruppen

”Institutionsförtroende” (se ”Kodbok Super-Riks-SOM” 2016a, s.8ff). Efter visst övervägande fastslogs dock att metoden inte var lämplig då institutioner som exempelvis kungahuset, svenska kyrkan och storföretagen inte tydligt relaterar till individers förtroende för demokrati och troligtvis hade skapat en skevhet i resultaten. Dessutom uppstår en problematik i det faktum att flera av frågorna i SOM-institutets undersökningar har varierat genom åren. En studie som ämnar jämföra mätvärden över tid begränsas av det faktum att de variabler som används måste ha mätvärden för den valda tidsperioden. Variabeln ”förtroende för Riksbanken” har exempelvis bara mätts sedan 2005 och blir därför problematisk att använda i en studie av detta slag (Göteborgs universitet, SOM-institutet, 2016a).

Så frågan kvarstår: vilka variabler ska i studien få representera demokratiska institutioner?

Med stöd i bland annat Jörgen Hermanssons teoretiska utläggning om konstitutionalism och folksuveränitet i artikeln ”Om att tämja folkmakten” har tre variabler valts ut: förtroende för regeringen, förtroende för riksdagen och förtroende för domstolarna. Hermansson beskriver att den universella demokratin i sin kärna sammanlänkas med tre grundläggande idéer: folkets suveränitet, politisk jämlikhet och majoritetsprincipen. Hur den makt som folket besitter ska fördelas är upp till respektive demokrati att själv avgöra och även till vilken grad olika maktorgan ska granska och kontrollera varandra. I Sveriges parlamentariska styrelseskick kan makten enligt Hermansson sägas vara uppdelad mellan styrande (regering), lagstiftande (riksdag) och rättstil- lämpande (domstolarna) grenar av statsmakten (Hermansson, 1999, s.26). Med motiveringen att dessa tre organ anses svara för den demokratiska maktfördelningen i Sverige har de valts som representativa variabler för demokratiska institutioner i studien. För att ytterligare stärka studiens validitet har också variabeln förtroende för dagspressen tagits med, då media enligt traditionen ses som den tredje statsmakten, näst efter regering och riksdag (Nationalencyklopedin, 2018). I Tabell 4.1 på nästa sida sammanfattas dessa så kallade demokrativariabler. I Appendix A finns en

(20)

utförligare beskrivning av variablerna där också variabelnamn i datasetet, specifik frågeställning och mätår beskrivs.

TABELL 4.1 Demokrativariabler

Variabel Mätskala

Förtroende för regeringen

1 = Mycket stort förtroende 2 = Ganska stort förtroende

3 = Varken stort eller litet förtroende 4 = Ganska litet förtroende

5 = Mycket litet förtroende

Förtroende för riksdagen

Förtroende för domstolarna

Förtroende för dagspressen

För att vidare analysera förtroendet för demokratiska institutioner hos landsbygdsbefolkningen i relation till storstaden har även ett antal bakgrundsvariabler tagits med i analysen, som presenteras i Tabell 4.2 och Tabell 4.3. I Tabell 4.2 återges de två variabler som varit mest centrala för att besvara den första forskningsfrågan i rapporten, nämligen den svarandes boendeområde och vilket år svaret angavs. Variabeln ”nuvarande boendeområde” erbjuder fyra svarsalternativ: ren landsbygd, mindre tätort, stad/större tätort samt Stockholm/Göteborg/Malmö. Någon definition av dessa kategorier anges inte i SOM-enkäterna, vilket gör att författaren undanhåller sig från att definiera termerna då boendeområdet är en subjektiv bedömning från respektive svarsperson.

(21)

TABELL 4.2 Boendeområdesvariabler

Nuvarande boendeområde

1 = Ren landsbygd 2 = Mindre tätort 3 = Stad/större tätort 4 = Sthlm/Gbg/Malmö Undersökningsår 1986-2015

I Tabell 4.3 på nästa sida presenteras de bakgrundsvariabler som ansetts relevanta för att besvara den andra forskningsfrågan i rapporten. Variablerna har valts ut med grund i Newtons identifika- tion av subjektiva och objektiva förklaringsfaktorer för förtroendeförändring, där de objektiva faktorerna av pedagogiska skäl delats in i demografiska och socioekonomiska faktorer. Som i de flesta multipla regressionsanalyser finns självklart fler variabler som hade kunnat vara intressanta att studera, men med den data som tillgängliggjorts här via SOM-institutet har vi goda möjligheter att kontrollera för ortstypens verkliga inverkan på förtroende för demokratiska institutioner. Precis som för demokrativariablerna finns boendeområdesvariablerna och bakgrundsvariablerna mer utförligt presenterade i Appendix A med variabelnamn i datasetet, specifik frågeställning och mätår.

4.2 Metodologiska utgångspunkter

4.2.1 Skalnivåproblema k

Till skillnad från beskrivande fallstudier, handlar beskrivande statistik om att spåra mönster och nyanser i redan tillgängliga dataset med hjälp av statistiska mått. Vilka mått som är lämpliga att använda beror delvis på frågeställning men också till stor del på vilken typ av variabler som används. Som kan ses i Tabell 4.1 är samtliga demokrativariabler på ordinalskala, vilket innebär att vi kan kategorisera och rangordna våra analysenheter från dem med minst förtroende till dem med mest. På en ordinalskala går det dock inte att uttala sig om avstånden mellan olika kategorier och vi vet således inte hur mycket mer förtroende en person som angivit svaret ”1 = mycket stort förtroende” har i relation till en som angivit ”2 = stort förtroende”. I Tabell 4.3 finns variabler på både ordinal- och nominalskala. Nominalskalevariabler kännetecknas av att de kan delas in i ömsesidigt uteslutande kategorier, men utan någon meningsfull ordningsföljd emellan dem.

Att exempelvis rangordna den svarandes klasstillhörighet i uppväxthem, indelad i arbetarhem, jordbrukarhem, tjänstemannahem och företagarhem, fyller inget syfte (Teorell & Svensson, 2007, s.107ff).

(22)

TABELL 4.3 Bakgrundsvariabler

Demografiska faktorer

Ålder 16-85

Kön 1 = Kvinna

2 = Man

Socioekonomiska faktorer

Hushållsinkomst

1 = Låg 2 = Medellåg 3 = Medel 4 = Medelhög 5 = Hög

Utbildningsnivå

1 = Låg (max grundskola)

2 = Medel (allt över grundskola men ej högskola/universitet) 3 = Hög (studier/examen från högskola/universitet)

Arbetsmarknadssituation

1 = Förvärvsarbete

2 = Arbetsmarknadspolitisk åtgärd/arbetsmarknadsutbildning 3 = Arbetslös

4 = Ålderspensionär/avtalspensionär

5 = Förtidspensionär/sjukpensionär/ersättning 6 = Studerande

7 = Annat/hemarbete Subjektiva faktorer

Subjektiv klass: uppväxthem

1 = Arbetarhem 2 = Jordbrukarhem

3 = Tjänstemannahem/högre tjänstemannahem 4 = Företagarhem

Subjektiv klass: nuvarande hem

1 = Arbetarhem 2 = Jordbrukarhem

3 = Tjänstemannahem/högre tjänstemannahem 4 = Företagarhem

Nöjd med livet

1 = Mycket nöjd 2 = Ganska nöjd 3 = Inte särskilt nöjd 4 = Inte alls nöjd

(23)

Ett ”problem” med ordinal- och nominalskalevariabler är att de lämpar sig bäst för univariat statistik, det vill säga statistik där endast en variabel åt gången studeras i frekvenstabeller. För att ta steget vidare i vår analys och beräkna exempelvis centralitetsvärden eller studera statistiska samband i en regression krävs att det så kallade ”intervallskaleantagandet” kan göras. Intervallskaleantagandet innebär att ordinal- eller nominalskalevariabler approximeras som variabler på en intervallskala, alltså som variabler där det går att avgöra avstånd mellan variabelvärden. En tumregel är att intervallskaleantagandet kan göras om den aktuella ordinalskalevariabeln kan anta omkring fem till sex skalvärden, som i fallet med demokativariablerna i Tabell 4.1 (Teorell & Svensson, 2007, s.160).

Ett annat sätt att göra inervallskaleantagandet på är att använda så kallade dummyvariabler, variabler som endast kan anta värdet 0 eller 1. Vi återkommer till denna typ av omkodning i avsnit- tet 4.3.2.1 Dummyvariabler och nöjer oss här med att konstatera att liksom i de flesta statsveten- skapliga och sociologiska kvantitativa studier, så baseras även denna på variabler av subjektiva bedömningar som saknar måttenhet och därmed måste ”påtvingas” egenskaper som egentligen är förkunnade intervallskalan (Teorell & Svensson, 2007, s.109).

4.2.2 Mätskaleproblema k

För att redovisa hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats över tid på den svenska landsbygden kommer ett årligt medelvärde att beräknas för demokrativariaberna och presenteras i en graf med tid på x-axeln. Som kan ses i Tabell 4.1 mäts förtroende på en skala 1 till 5, där 1 motsvarar ”mycket stort förtroende” och 5 motsvarar ”mycket litet förtroende”. När 1 är maxvärde blir den grafiska visualiseringen av ett ökat förtroende en negativt lutande linje och på samma sätt en positivt lutande linje för minskat förtroende. Detta har av författarens ansetts missvisande och därför har skalan inverterats, det vill säga 5 motsvarar ”mycket stort förtroende” och 1 ”mycket litet förtroende”. Det är således på denna skala tabeller och grafer i avsnitt 6 Resultat & Analys ska tolkas.

4.3 Sta s skt modellbygge

För att undersöka hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats över tid har två primära statistiska analysmetoder använts: tidsserieanalys och multipel regression. Studien bygger på ett antagande om att det finns ett linjärt samband mellan förklaringsvariablerna och utfallet förtroende. Författaren är medveten om att detta är en något naiv gissning då verkligheten sällan är helt linjär, men eftersom linjära modeller är betydligt enklare att hantera har författaren ändå nöjt sig med att den linjära funktionen erbjuder en acceptabel approximation av verkligheten. Ut- gångspunkten för att visualisera och bearbeta datan har varit programspråket R och det grafiska användargränssnittet RStudio, version 1.0.136 för Macintosh. Nedan presenteras de mest relevanta aspekterna av de båda analysmetoderna och hur de har använts i R för att generera resultat.

Koden för det skript som skapats och använts för att utföra beräkningarna finns i Appendix B.

(24)

4.3.1 Tidsserieanalys

För att mäta förändringar över tid är tidsserieanalys ett bra verktyg. En av de enklaste formerna av tidsserieanalys är att helt enkelt plotta uppmätta värden mot motsvarande tidsenhet i en graf för att visualisera hur förändringen har sett ut över tid. I datasetet Super-Riks-SOM finns tusentals svar registrerade varje år och för att sammanfatta frekvensfördelningens olika egenskaper i en enda siffra har centralitetsmåttet medelvärde beräknats för förtroendet varje år. I strikt mening kan medelvärde inte beräknas för ordinalskalevariabler, men i enlighet med Teorell och Svenssons tumregel för in- tervallskaleapproximation har de fyra variablerna förtroende för regering, förtroende för riksdag, förtroende för domstolar och förtroende för dagspress tillskrivits intervallskalelikande egenskaper då de uppfyller kravet om fem skalvärden (Teorell & Svensson, 2007, s.133). För att kunna säga någonting om landsbygdsbornas förtroende i relation till resten av befolkningens har även förtroen- det hos befolkningen i mindre tätort, stad och Stockholm/Göteborg/Malmö beräknats. Den grafiska jämförelsen kommer dock endast göras mellan de två extremerna landsbygd och storstad, av anled- ningar som presenteras i avsnitt 5.1 Hur har förtroendet för demokratiska institutioner förändrats över tid?

4.3.1.1 Trendbestämning med regression

En användbar form av tidsserieanalys är trendbestämning med hjälp av regression. I denna typ av regression fungerar tiden som oberoende variabel (den som påverkar) medan den beroende variabeln är den som förändras över tiden. Analysen ger inga svar på vilka orsaker som kan ligga bakom eventuella förändringar över tid, men påvisar om det finns en trend eller inte i materialet (Eggeby & Söderberg, 1999, s.191ff).

Av de resultat som ges kommer vi framförallt att lägga vikt vid två värden: regressionskoefficienten, som anger lutningen på eventuella förändringar och det så kallade t-värdet. T-värdet kan enkelt uttryckt användas för att testa hypotesen att en viss regressionskoefficient är lika med noll (den så kallade nollhypotesen). T-värden som ligger nära noll tyder på att det finns stora osäkerheter i regressionskoefficienten, medan höga värden på t tyder på att det är osannolikt att det erhållna värdet är en slump (Eggeby & Söderberg, 1999, s.195). I de flesta statistikprogram redovisas sig- nifikansen också ofta med ett så kallat p-värde. P-värdet påvisar ”…sannolikheten för att man, givet att nollhypotesen är sann, ska få ett testvärde som är minst lika stort som det absoluta värdet av det testvärde som uppmätts i urvalet” (Teorell & Svensson, 2007, s.142). För att översätta detta i ett exempel innebär det alltså att om nollhypotesen är sann (det vill säga, det finns inget samband mellan beroende och oberoende variabel) och vi har erhållit ett t-värde på -2.9 och ett p-värde på 0.004, då är sannolikheten att vi skulle få ett t-värde mellan -2.9 och +2.9 i en oändlig serie urval endast 0.4 procent. De t-värden vi har erhållit är således så osannolika att vi inte kan tro att nollhypotesen är sann och regressionen har således påvisat att det tycks finnas ett samband mellan

(25)

variablerna, som i detta fall är tid och förtroende (Teorell & Svensson, 2007).

4.3.2 Mul pel regressionsanalys

Om trendbestämningen kan påvisa en skillnad i förtroende mellan befolkningen på landsbygden relativt storstaden - hur vet vi då vad det är som faktiskt orsakar denna skillnad? Troligtvis är sit- uationen mer komplex än att det bara är det faktum att individen bor på landsbygden som skiljer dennes förtroende för demokratiska institutioner från en person i storstaden. I ett försök att analysera ursprunget till eventuella skillnader genomförs en multipel regression där förtroende antas vara den beroende variabeln, medan de bakgrundsvariabler som presenterades i Tabell 4.3 testas som prediktorer. Syftet med analysen är att undvika felaktiga skattningar av det direkta sambandet mellan ortstyp och förtroende genom att kontrollera för andra möjliga samband.

4.3.2.1 Dummyvariabler

Eftersom samtliga bakgrundsvariabler, utom ålder och undersökningsår, är diskreta och mäts på nominal- eller ordinalskalenivå kan de inte ingå i en regressionsmodell utan att omkodas till så kallade dummyvariabler. En dummy-, eller dikotom variabel, är en variabel som bara kan anta två värden, 1 eller 0. Genom att omkoda nominal- eller ordinalskalevariabler till dummyvariabler kringgås problematiken med skalnivåer, eftersom alla skalsteg blir exakt lika stora. Hur omkodningen principiellt går till redovisas i Tabell 4.4 där bakgrundsvariabeln ”Subjektiv klass:

uppväxthem” används som exempel.

TABELL 4.4 Dummyomkodning - exempel

Uppväxthem Jordbrukarhem Tjänstemannahem Företagarhem

Arbetarhem 0 0 0

Jordbrukarhem → 1 0 0

Tjänstemannahem 0 1 0

Företagarhem 0 0 1

Av tabellen kan vi se att antalet dikotoma variabler som behövs alltid är en mindre än antalet kategorier i den ursprungliga variabeln, då kategorin Arbetarhem blir en referensgrupp som kan identi- fieras med att den har värdet noll på samtliga dummyvariabler Jordbrukarhem, Tjänstemannahem och Företagarhem (Edling & Hedström, 2003, s.102ff).

(26)

4.3.2.2 Eﬀektes mering

Effektestimeringen av variablerna kommer av pedagogiska skäl att utgå från de variabelgrupper som presenterades i Tabell 4.3. I analysen genomförs tre regressioner med förtroende som beroende variabel och de tre variabelgrupperna: demografiska faktorer, socioekonomiska faktorer och subjektiva faktorer som förklarande. För att exemplifiera den regressionsmodell vi arbetar med presenteras nedan regressionsekvationen för variabelgruppen demografiska faktorer:

y= a + b1D^mt+ b2D^stad+ b3D^storstad+ b4X₁+ b5D^sex+ e (4.1) Där:

y= Förtroende för aktuell institution a = intercept

b₁− b5 = regressionskoefficienter för prediktorvariabler D^mt = dummyvariabel för ortskategorin ”mindre tätort”

D^stad= dummyvariabel för ortskategorin ”stad/större tätort”

D^storstad = dummyvariabel för ortskategorin ”Sthlm/Gbg/Malmö”

X1 = ålder

D^sex = dummyvariabel för kategorin ”kön”

e= residualterm

På detta sätt kommer även regressionen för övriga två variabelgrupper: socioekonomiska faktorer och subjektiva faktorer, att genomföras. Målet med regressionen är att studera vad som händer med koefficienterna b₁, b₂ och b₃när vi inkluderar fler variabler i analysen. Om effekten av boen- deområde minskar är det troligt att andra variabler har en effekt på förtroendet för regeringen och kan ”förklara bort” en del av den effekt som boendeområdet tycks ha (Teorell & Svensson, 2007, s.196).

(27)

KAPITEL 5

Resultat & Analys

I detta avsnitt presenteras resultaten av de kvantitativa analyser som genomförts i enlighet med de metodologiska verktyg som presenterades i föregående avsnitt. Hypotesen som angavs initialt i studien var att landsbygdens förtroende för demokratiska institutioner har sjunkit i och med att landsbygden blivit allt mer politiskt isolerad under de senaste decennierna. Vi ska nu undersöka hur hypotesen står sig när vi studerar empirisk data från SOM-institutet.

5.1 Hur har förtroendet för demokra ska ins tu oner förändrats över d?

Den första forskningsfråga som ställdes i inledningen av denna rapport var: Hur har förtroendet för demokratiska institutioner förändrats under de senaste 30 åren på svensk landsbygd i relation till storstäderna? För att besvara denna fråga har den brutits ned i tre underfrågor (UF):

UF1: Finns en statistiskt säkerställd skillnad i förtroende mellan stad och land?

UF2: Har förtroendet ökat eller minskat över tid?

UF3: Har skillnaden förändrats över tid?

I detta avsnitt används tidsserieanalys för att grafiskt visualisera svaret på dessa tre underfrågor med målet att besvara forskningsfråga ett. Som nämndes i avsnitt 4.3.1 Tidsserieanalys görs här endast en jämförelse mellan storstadsregionerna Stockholm, Göteborg och Malmö och det som i SOM-institutet klassats som ”ren landsbygd”. Motiveringen är att de två övriga kategorierna

”mindre tätort” och ”stad” i samtliga analyser ger grafer som i allmänhet ligger någonstans mellan storstäderna och landsbygden. I Appendix C ges ett exempel på hur en graf över samtliga ortstyper ser ut, vilken också påvisar varför mindre tätort och stad undantagits från analysen för att generera mer intuitiva och läsbara grafer.

(28)

5.1.1 Förtroende för styrande makt - regering

I Figur 5.1 nedan redovisas förändringen i förtroende för regeringen hos individer på den svenska landsbygden, i relation till Stockholm/Göteborg/Malmö. Figuren består av två grafer: den övre - som påvisar hur förtroendet har förändrats över de 28 år som ingår i tidsperioden, och den nedre - som beskriver hur skillnaden i medelvärdet för förtroendet mellan de båda grupperna fluktuerat.

Vi kan exempelvis se att år 2007 var medelvärdet i förtroende för regeringen på landsbygden cirka 2.75, för storstaden cirka 3.10 (i den övre grafen) och att medelvärdesskillnaden samma år var cirka 0.35 (i den undre grafen). De vertikala strecken vid varje mätpunkt påvisar värdets konfidensintervall för konfidensgraden 95 procent. Dessa två grafer, tillsammans med den tillhörande tabellen som beskriver de skuggade trendlinjernas regressionsvärden, kommer att användas för att besvara UF1, UF2 och UF3 för respektive demokrativariabel.

FIGUR 5.1 Förtroende för regering 1988-2015

TABELL 5.1 Förtroende för regering 1988-2015

Ortstyp Justerat R² Lutning T-värde P-värde

Landsbygd 0.1987 0.014958 2.774 0.0101*

Storstad 0.2186 0.017300 2.924 0.00706 **

Medelvärdesskillnad 0.0257 0.001789 1.309 0.202

Signifikanskoder: . p < 0.1, * p < 0.05, ** p < 0.01, *** p < 0.001

(29)

Av den övre grafen i figur 5.1 att döma tycks landsbygdsbefolkningens förtroende för regeringen vara konstant lägre än storstadsbefolkningens. Intressant att notera är att kurvorna svänger i liknande takt samtliga år, utom år 2007 då storstadens förtroende för regeringen gick upp medan landsbygdens förtroende gick ned. I grafen kan olika historiska händelser som diskuterats i bakgrundsavsnittet utrönas. Vi ser exempelvis att starten och mitten av 90-talet karaktäriseras av en relativt kraftig nedgång i förtroendet, vilket skulle kunna förklaras av den djupa ekonomiska kris som drabbade nationen. Den temporära topp som ses år 1994 kan möjligtvis bero på det regeringsskifte som då inträffade (Müller, 2017, s.73). Av den nedre grafen, som påvisar medelvärdesskillnaderna mellan de båda grupperna, framkommer att skillnaden mellan landsbygd och storstad är statistiskt signifikant under 18 av de 28 år som uppmätts. Detta kan konstateras då medelvärdesskillnadernas konfidensintervall under 18 år är signifikant skilda från noll (det vill säga inte korsar x-axeln där y-värdet är noll). UF1 kan därmed besvaras med att det finns en statistiskt säkerställd positiv skillnad i förtroende för regeringen mellan stad och land under 18 av de 28 år som studerats.

För att besvara UF2 ser vi till trendlinjerna i den övre grafen i Figur 5.1 och Tabell 5.1. Som vi kan se är lutningen för både landsbygdens och storstadens trendlinjer positiva och statistiskt signifikanta på säkerhetsnivån 95 procent, då de båda p-värdena är mindre än 0.05. I storstaden har förtroendet i genomsnitt ökat med 0.017 enheter per år, medan motsvarande siffra på landsbygden har varit 0.015. Förtroendet för regeringen hos både landsbygds- och storstadsbefolkningen har således ökat genom åren enligt denna studie, vilket alltså är svaret på UF2. Detta är intres- seväckande då det går emot den upprättade hypotesen.

Gällande UF3 tittar vi till hur stora skillnaderna mellan medelvärdena i förtroende har varit under samtliga uppmätta år, i den undre av de två graferna i Figur 5.1. Bara genom en visuell analys kan vi se att den skuggade trendlinjen för svängningarna tycks vara relativt flack. Detta skulle alltså indikera att skillnaden inte förändras över tid. I Tabell 5.1 bekräftas denna bild, då vi kan se att trendlinjens lutning är 0.002 enheter per år för medelvärdesskillnaden. Detta innebär att skillnaderna totalt har ökat med28 ∗ 0.002 = 0.056 enheter över hela tidsperioden vilket får anses vara försumbart då det är en väldigt liten förändring i relation till skalan. Svaret på UF3 är således att skillnaden i förtroendet för regeringen mellan landsbygd och storstad inte har förändrats över tid. Värt att notera rörande Figur 5.1 är att konfidensintervallen är större under de tidigare åren av studien. Detta kan delvis förklaras av att antalet svarande i SOM-undersökningarna har ökat med tiden, vilket påverkar n, antalet observationer, som i sin tur påverkar konfidensintervallet.

(30)

5.1.2 Förtroende för lags ande makt - riksdag

Hur förtroendet för riksdagen har förändrats mellan åren 1988 och 2015 på den svenska landsbygden relativt storstaden går att se i Figur 5.2 och Tabell 5.2 nedan. Likheterna med Figur 5.1 är stora och det tycks vara så att landsbygdsbefolkningen såväl som storstadsborna generellt hyser likande förtroende för regering och riksdag.

FIGUR 5.2 Förtroende för riksdag 1988-2015

TABELL 5.2 Förtroende för riksdag 1988-2015

Landsbygd 0.05495 0.007029 1.603 0.121

Storstad 0.08307 0.008127 1.856 0.0748 .

Medelvärdesskillnad -0.0245 0.001098 0.595 0.557

Rörande UF1 kan vi i den övre grafen återigen se att det tycks finnas en skillnad i förtroende mellan storstad och landsbygd, där är landsbygdens förtroende är konstant lägre än storstadens.

I den undre grafen kan vi se att skillnaden mellan de båda grupperna är statistiskt signifikant vid 20 av de 28 mätningar som gjorts, vilket alltså är fler gånger än i analysen av förtroende för regeringen. UF1 kan således besvaras med att det finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan land och stad, även för riksdagsförtroendet.

(31)

Gällande UF2 ser vi i den övre grafen i Figur 5.2 och Tabell 5.2 att även förtroendet för riksdagen tycks ha ökat under de närmare 30 år som mätningarna har gjorts. I genomsnitt ökar förtroendet för riksdagen hos en person som bor i storstaden med 0.008 enheter per år och med 0.007 enheter för en person som bor på den svenska landsbygden. I motsats till förtroende för regeringen är dock denna trend inte statistiskt signifikant på säkerhetsnivån 95 procent, då p-värdet inte understiger 0.05. Vi kan därför inte fastslå att någon trend föreligger och således heller inte dra någon statistiskt säkerställd slutsats om förtroendet för riksdagen ökar eller minskar.

I den nedre grafen i Figur 5.1 ser vi att svaret på UF3 även här tycks vara att skillnaderna mellan grupperna varken ökar eller minskar över tid. Lutningskoefficienten som ges i Tabell 5.2 är i detta fall endast 0.001 och som vi kan se i grafen är trendlinjen så gott som flack. Även p-värdet förtäljer att skillnaderna inte varierar, då trenden inte är statistiskt signifikant på säkerhetsnivån 95 procent.

Det negativa värdet på R² för medelvärdesskillanderna i tabellen kan tolkas som att R² är noll, vilket innebär att ingen variation i medelvärdesskillnad tycks förklaras av tiden.

5.1.3 Förtroende för dömande makt - domstolar

I Figur 5.3 och Tabell 5.3 sammanfattas förtroendeförändringen för Sveriges domstolar så som den sett ut mellan åren 1994 och 2015.

FIGUR 5.3 Förtroende för domstolar 1994-2015

(32)

TABELL 5.3 Förtroende för domstolar 1994-2015

Landsbygd 0.2207 0.007807 2.636 0.0158*

Storstad 0.1466 0.007493 2.146 0.0443 *

Medelvärdesskillnad -0.0489 -0.00031 -0.144 0.887

Som vi kan se i den övre av de två graferna i Figur 5.3 följer landsbygdens storstadens förtroende i relativt hög grad. Noterbart är att landsbygdens förtroende år 1997, 2000 och 2007 ser ut att vara större än storstadens, vilket aldrig inträffade rörande förtroendet för regering och riksdag.

Enligt den nedre grafen är skillnaderna mellan grupperna statistiskt signifikant under 4 av de 22 år som uppmätts. Övriga år kan vi alltså inte med säkerhet säga, att skillnaderna som uppvisas inte beror på slumpen. Svaret på UF1 är således att skillnaden mellan storstad och landsbygd när det kommer till domstolsförtroende endast är statistiskt signifikant under 4 år.

Av den övre grafen i Figur 5.3 och Tabell 5.3 att döma kan vi se att trenden i förtroende för domstolar är positiv och statistiskt signifikant för båda grupperna. I genomsnitt har landsbygdsbefolkningens förtroende för domstolarna ökat med cirka 0.008 enheter per år, medan storstadens ökat med ungefär 0.007 enheter per år. Svaret på UF2 är således att förtroendet för domstolarna har ökat, både hos landsbygdsbefolkningen och storstadsbefolkningen.

Domstolarna tycks vara den institution för vilken skillnaderna i förtroende hos storstadsbefolkningen och landsbygdsbefolkningen har förändrats minst över tid. I den nedre grafen i Figur 5.3 kan vi se att det inte tycks finnas någon trend i skillnaderna mellan grupperna, då p-värdet är markant större än 0.05. Lutningen på trendlinjen är i princip obefintlig (-0.0003) och vi drar därför slutsatsen att svaret på UF3 är att skillnaderna i förtroende för domstolar mellan landsbygd och storstad inte förändrats under den studerade tidsperioden.

(33)

5.1.4 Förtroende för tredje statsmakten - media

UF1 rörande förtroende för tredje stadsmakten media, i denna studie representerad av dagspressen, kan besvaras med att det finns en statistiskt säkerställd skillnad mellan grupperna. Detta påvisas av den undre grafen i Figur 5.4, som förtäljer att skillnaden mellan storstaden och landsbygden är statistiskt signifikant under 23 av de 27 år som analyseras. Dagspressen är således den demokratiska institution för vilken skillnaden procentuellt varit statistiskt signifikant under flest år.

FIGUR 5.4 Förtroende för dagspress 1989-2015

TABELL 5.4 Förtroende för dagspress 1989-2015 Ortstyp Justerat R² Lutning T-värde P-värde Landsbygd 0.4527 -0.009316 −4.744 0.0000723***

Storstad 0.3725 -0.010048 −4.054 0.000431***

Medelvärdesskillnad -0.0326 -0.0007 -0.423 0.676

Förtroendet för dagspressen är den demokrativariabel som motsäger resultaten i de övriga analyserna. I den övre av de båda graferna i Figur 5.4 och Tabell 5.4 ses att förtroendet för dagspressen har minskat mellan åren 1989 och 2015. I tabellen kan vi utläsa att förtroendet i genomsnitt minskar med cirka 0.009 enheter per år hos landsbygdsbefolkningen och med 0.01 enheter i storstaden. Trenden är statistiskt signifikant och svaret på UF2 är därför att förtroendet för dagspressen minskar, vilket är i linje med den upprättade hypotesen. Eftersom förtroendet

(34)

minskar både i storstaden och på landsbygden, kan vi dock inte dra några slutsatser om huruvida det är den politiska isoleringen som lett till ett minskat förtroendet för dagspressen hos landsbygdsbefolkningen. Baserat på resultaten, där båda gruppernas förtroende minskar, är det mer troligt att det finns en annan, gemensam bakomliggande faktor som påverkar förtroendeminskningen.

I den nedre grafen i Figur 5.4 presenteras medelvärdesskillnaden i förtroendeförändring över tid och vi kan här se att skillnaderna mellan landsbygd och storstad inte tycks ha förändrats. Den skuggade trendlinjen är tillsynes flack även i detta fall och i Tabell 5.4 kan vi avläsa att lutningen inte ens uppnår -0.001 steg per år. Precis som för de övriga demokrativariablerna regering, riksdag och domstol kan vi således inte säga att skillnaderna förändrats över tid och svaret på UF3 är därför att skillnaderna hålls oförändrade.

5.1.5 Sammanfa ning

För att besvara frågan om hur förtroendet för demokratiska institutioner har förändrats under de senaste 30 åren på svensk landsbygd i relation till storstäderna ställdes tre underfrågor:

UF1: Finns en statistiskt säkerställd skillnad i förtroende mellan stad och land?

UF2: Har förtroendet ökat eller minskat över tid?

UF3: Har skillnaden förändrats över tid?

I Tabell 5.5 nedan sammanfattas svaren till underfrågorna för samtliga demokrativariabler.

TABELL 5.5 Sammanfattning av tidsserieanalys

UF1 UF2 UF3

Regering 18 av 28 år Ökat, både på landsbygd och i storstad Nej

Riksdag 20 av 28 år Ingen trend Nej

Domstolar 4 av 22 år Ökat, både på landsbygd och i storstad Nej Dagspress 23 av 27 år Minskat, både på landsbygd och i storstad Nej

Av analysen som genomförts har vi således fått bud som både styrker och dementerar den initiala hypotesen om att förtroende för demokratiska institutioner har minskat på landsbygden. Förtroen- det hos landsbygdsbefolkningen har ökat för regering och domstolar (vilket motsäger hypotesen), minskat för media (vilket bekräftar hypotesen) och påvisar ingen trend gällande riksdagen. Värt att notera är dock att det tycks vara svårt att urskilja landsbygdens förtroendeförändring i relation till resten av den svenska befolkningens, då storstadens och landsbygdens förändringsmönster i hög grad följer varandra. Detta påvisas också av att skillnaden mellan de båda grupperna i princip hålls konstant över samtliga år för alla demokrativariabler. Kanske är därför analysen av huruvida förtroendet har ökat eller minskat, inte lika intressant som det faktum att det framkommit

Periferi och Politik: En kvantitativ studie om den svenska landsbygdsbefolkningens förtroende för demokratiska institutioner

Vårterminen 2018

Kandidatarbete i Statskunskap 15 högskolepoäng