Systerskapets logiker
Till Maria,
som har lärt mig allt om det omöjliga/nödvändiga systerskapet.
Jenny Gunnarsson Payne
Systerskapets logiker
En etnologisk studie av feministiska fanzines
Institutionen för kultur och medier/Etnologi
Umeå universitet
ETNOLOGISKA SKRIFTER 38 ____________________________________
Institutionen för kultur och medier Umeå universitet
© 2006 Jenny Gunnarsson Payne och
Institutionen för kultur och medier, Umeå universitet
Omslag Harland Payne Photography
www.harlandpaynephoto.com
Sättning Lars-Daniel Öhman
Tryck Print & Media, Umeå universitet 2006
ISBN: 91-7264-120-7 ISSN: 1103 6516
Tack!
Först och främst vill jag tacka mina handledare, prof. Marianne Liliequist, fil. dr. Anna Sofia Lundgren och prof. Inga-Britt Lindblad för åren som jag har haft förmånen att samarbeta med er. Hur avhandlingen skulle se ut utan våra många samtal kring Inga-Britts runda bord, ert stöd och detaljerade läsningar går inte att föreställa sig! Också prof. Billy Ehn som följt mig sedan mina trevande försök att författa en magisteruppsats har haft en särskild betydelse för den spännande resa som avhandlingsprocessen utgör.
Min tid som doktorand vid Umeå universitet har också präglats av att många vänskapsband har knutits. I synnerhet vill jag nämna Linda Berg som under åren gått från att presenteras som ”en favoritkollega” till att vara en av mina viktigaste vänner. Jonas Danielsson vill jag tacka för många samtal om både livets och vetenskapens svårigheter och glädjeämnen. Gänget från de många fredagarna på Rött under de första åren av min doktorandtjänst förtjänar också att nämnas särskilt. Hela doktorandkollegiet vid Institutionen för kultur och medier tackar jag för såväl intressanta seminarier som trevliga fikastunder både i A4-korridoren och på ”andra sidan”.
Mina återkommande resor till University of Essex, Storbritannien, har också varit avgörande för avhandlingens utformning. I Essexgänget vill jag särskilt nämna fil. dr. Aletta Norval för klarsynta kommentarer på mina idéer kring representation och reflexivitet och för hennes generositet både i egenskap av akademiker och vän. Jag vill också tacka samtliga lärare och övriga deltagare på Discourse Theory Summer School och doktorandseminariet Ideology and Discourse Analysis. Jag vill även säga tack till Esther Robinsson, Mercedes Barros och Tim Appleton som på varsina sätt bidragit till att Essex också blivit ett (av flera) ”hemma”. Charlotte Fridolfsson från Örebro universitet har också spelat en viktig roll i egenskap av min ständiga kurs- och konferenskompis, både i Essex och på andra platser. Utan ekonomiskt bistånd skulle dock varken doktorandtjänst eller utlandsvistelser blivit av.
För det tackar jag Humanistiska fakulteten, STINT och Stiftelsen JC Kempes Minne.
För avhandlingens mer intensiva slutskede vill jag i synnerhet framhålla min tacksamhetsskuld till slutseminariets opponent fil. dr. Lasse Thomassen, University of Limerick, som med sina detaljerade och insiktsfulla kommentarer hjälpte mig att se vad som krävdes för att projektet skulle
kunna slutföras. För förverkligandet av detta slutförande har det dock dessutom krävts en hel del del hjälp av mer praktisk karaktär. För barnvaktning och emotionellt stöd tackar jag mamma Christina och syster Maria Gunnarsson. Svärmor Judy Payne tackar jag särskilt för hennes insats med att designa avhandlingens fina omslag och för sina stränga lektioner i hur man scannar in bilder på ett professionellt sätt. Tack ”svärmorfar”
Stanley Douglas för att du blixtsnabbt bistod med de CD-romskivor vi behövde för försöka åtgärda ett katastrofalt datorhaveri i sista minuten! Och tack OpenOffice.org som gratis erbjuder den mjukvara som slutligen räddade projektet och därmed visar att icke-kommersialism har ett värde även utanför fanzinegemenskapen. Lars-Daniel Öhman vill jag tacka för korrekturläsning, sättning, goda råd vid ovan nämnda datorhaveri och för all praktisk hjälp kring tryckningen av avhandlingen, men framförallt för mångårig vänskap och lojalitet.
Min älskade David förtjänar ett gigantiskt tack för markservice i avhandlingsprocessens sista skede, hjälp med det engelska språket i abstract och sammanfattning, a(nta)gonistiska intellektuella diskussioner och sin aldrig sviktande kärlek och omtanke. Lilla Theodor tackar jag för att han hjälpt sin mamma att få perspektiv på tillvaron och inse vad som egentligen är viktigt, även i avhandlingsprocessens mest kaotiska stunder.
Pappa Ronny Carlson och hans Ann-Marie Jansson tackar jag för att ni i åratal har stått ut med tjat om denna avhandling som då aldrig tycktes bli klar och för lata sommardagar hemma i er trädgård genom åren – med eller utan böcker. Varmt tack till Anna och Tobias Kervefors för att ni under alla mina resor i arbetet välkomnat mig med öppna armar i ert hem. Särskilt tack vill jag ge till dig Anna, för din förmåga att kombinera bisarr humor med livsvisdom när man som allra mest behöver det. Tack Linda Elgh, Sofia Almström och Katja Hedenqvist för att ni följt med på min väg från tonårsrebell med rockstjärnedrömmar till trött småbarnsmor och torr akademiker. Visst ska det bli spännande att se vart livet tar oss härnäst?
Innehållsförteckning
1. Inledning ...9
Syfte och frågeställningar ...9
Bakgrund ...10
Från fanzines till Grrrlzines ...12
Forskningssammanhang ...14
”En speciell form av kommunikation” – tidigare forskning om fanzines...15
Grrrlzines i elektronisk version – fanzinens nätburna systrar ...18
Varför undersöka feministiska fanzines? Motivering och avgränsning...19
Avhandlingens disposition ...19
2. Teoretiska utgångspunkter, material och analysstrategier ...23
Med diskursteoretiskt perspektiv på kön, genus och den feministiska rörelsen ...23
Det diskursiva könet ...24
Feminismen och dess logiker ...26
Genussystem och feminismer: sociala respektive politiska logiker...30
Feministisk communitas – om det anti-strukturellas (o-)organisering...31
Analysstrategier...33
Problematisering som analysstrategi...34
Representation och reflexivitet...36
Materialet...39
Att skapa sitt arkiv...39
Arkivets huvudpersoner – fanzinen...41
Samtal som material – om intervjuer...46
3. Feministisk DIY: Att skapa ett eget rum ...49
DIY som etos och praktik – om att ”göra det själv”...50
Dubbelmoral eller DIY? Kommersialismens sexistiska problematik...51
Oberoendets princip: om icke-kommersialism som frihet ...53
Sprid ditt budskap: fanzineproduktion som decentraliserande praktik ...55
Systerskaplig distribution ...60
DIY som politisk estetik ...63
Prototypisk DIY...63
Feministiska bricolage ...66
Med fienden som inspirationskälla...67
Producera! Den feministiska fanzinegemenskapen som communitas ....69
4. Logikernas systerskap: Objektifiering, förtryck och feministiska motstrategier ...71
Från ”skönhet” till ”plastdocka”: ombeskrivningar av vår tids ideal ...72
Masker, maskerader och feministiska identiteter ...76
Sexuella praktiker som frigörelse och förtryck ...80
Sexuella a-topier – Radarkas radikalfeministiska strategier ...81
Re-sexualiserande strategier i Lilith och Killed By Beauty ...84
Sexuell DIY – att återerövra den objektifierade kroppen ...87
Kvinnan som handelsvara – den yttersta objektifieringen ...93
Pornografins objekt och subjekt...95
Pornografi som emancipation – en feministisk möjlighet?...97
Bytet blir till jägare: cynismfeministiska strategier ...100
Radarkas feministiska hybrider...105
Objekt, subjekt och feministiska logiker – sammanfattning och avslutande reflektioner ...107
5. Det paradoxala systerskapet ...111
Från kvinnoidentifiering till systerskapande: mot en definition av systerskap ...112
Osysterskapliga systrar – sprickor i helheten...116
”Good sister, bad sister!” Recensioner som konfliktyta...116
Butch/femme – queera systrar under omförhandling ...122
Vem är Fienden? Om patriarkatet som feminismens hot och gränsdragningarnas svårigheter ...125
Separatistiska strategier och könsliga dikotomier...129
Det flytande queera ...134
Systerskapets nödvändiga omöjligheter ...136
6. Forskning som systerskapande: reflexivitet och den feministiska forskarpositionen ...139
Feministiska upprinnelser och personliga betraktelser ...141
Möten mellan systrar ...142
När förväntningar bryts – forskarneutralitet som chimär ...144
Från dissensus till agonism i relation till Radarka...145
Representation, makt och transparens ...148
Alla vägar leder inte till Rom – frågan om forskning som hegemonisk process...149
Reflexivitet som gränsattityd – ett förslag...150
Vad är en feministisk forskarposition?...152
7. Varför systerskap? Avslutande reflektioner ...157
Feministiska fanzines som communitas...157
Systerskapet som enande tecken...159
Gemensam fiende: patriarkatets instabila gränser...160
Det ”populistiska” systerskapet...161
Varför feministisk reflexivitet?...162
Det omöjliga/nödvändiga systerskapet ...163
Litteratur...165
Bilaga 1: Riot Grrrl Manifesto ...185
Summary ...187
1. Inledning
”Fanzines. Underground. Ungdomskultur.
Arga eldtal. Personliga anekdoter. Poesi.
Skrivet för hand. Klipp och klistrat.
Kopierat. Eller väldigt professionellt.
Det handlar om att uttrycka sig. Om en vilja att berätta, skapa något eget. Att skapa sin egen uttrycksform och att bygga utrymmen för det egna skapandet.
Girlzines. Skapade av kvinnor.
Skapade av oss.”
(Amazon #8)
Underground, ungdomskultur, arga eldtal, personliga anekdoter, poesi och en vilja att uttrycka sig. Orden i det citat jag valt för att inleda denna text var redan i början av mitt avhandlingsarbete betydelsebärande för min förståelse av feministiska fanzines. Ett fanzine är en mindre icke-kommersiell tidskrift som i allmänhet sprids via andra distributionskanaler än mainstream- medierna. Ett fanzine kan handla om i princip vad som helst – och gör det också. Det finns fanzines om allt ifrån musik, tv och film, sex och hälsa till ämnen som genusteoretikern Judith Butler!1 De fanzines som här ligger i fokus har som minsta gemensamma nämnare att de själva definierar sig som feministiska och att de har producerats i Sverige.
Syfte och frågeställningar
Avgörande för formuleringen av studiens syfte är fanzinens tydliga betoning på feminismens kollektivistiska dimension: Slagord som ”systerskap ger styrka” och ”every girl is a Riot Grrrl” återkommer ständigt i materialet.
”Systerskap” är en uttalad norm för en absolut majoritet av fanzinen.
Samtidigt tycks begreppets faktiska innehåll – i alla fall vid en första anblick – vara vagt och svårt att greppa. Den här avhandlingen avser att undersöka detta systerskap. Avhandlingens syfte är att studera vilken betydelse föreställningen om ett systerskap har i konstituerandet av en feministisk fanzinegemenskap, men även hur denna föreställning uttrycks och verkar inom densamma.
1 Fanzinet Judy! nr. 1 publicerades våren 1993 av några studenter i Iowa City, USA (Duncombe 1997: 109)
Att systerskapet är nödvändigt för en feministisk politik uttrycks som en självklarhet, men på samma gång ställer fanzinen frågor om vad systerskap egentligen är – samma frågor som jag själv ställt mig under avhandlings- projektets gång och som bör läsas som centrala frågeställningar: Hur definieras ”systerskap”? Hur kan detta i sin tur förstås i relation till en vidare feministisk rörelse? Vilken roll spelar fanzinegenren2 för de tankar om systerskap som artikuleras i materialet? Hur hanterar man mångfald i en rörelse som betonar värdet av kollektiv politisk mobilisering? Vem inkluderas i systerskapet – och vem utesluts? På vilka grunder sker detta? Hur definieras
”feminismens subjekt”, den som rörelsen talar för? Utgörs detta subjekt av
”kvinnan”, eller finns det andra identiteter som kan omfattas av systerskapet?
Hur definieras kön respektive genus i fanzinen? Hur artikuleras det frigjorda subjektet, subjektet efter det emancipatoriska momentet? Ett väsentligt delsyfte är att finna och utifrån avhandlingens teoretiska ramverk vidare- utveckla begrepp som lämpar sig för att besvara dessa frågor i relation till studiens specifika material.
De frågor som ställs till materialet manar till reflexivitet. De flesta av dem kan nämligen också ställas till den feministiska forskarpositionen i studiet av den feministiska rörelsen. Hur kan, eller bör, jag hantera det faktum att jag är en del av den feministiska rörelse jag studerar och att de tolkningar som görs i den här avhandlingen också deltar i samma kamp om tolknings- företrädet som dess studieobjekt? Kan systerskapet vara en användbar tankefigur för att förstå den feministiska forskarpositionen, och i så fall hur?
Bakgrund
Själva ordet fanzine beskrivs ofta som en sammansättning av orden fan och magazine och betyder i den bemärkelsen just ”ett magasin för fans”.
Historiska kopplingar kan göras till de fanmagasin som uppstod i Hollywood under 1910-talet, även om dessa var kommersiella produkter och därför skiljer sig mycket från den typ av fanzines som undersöks här (Bolin 1998: 91). I en engelskspråkig kontext används i regel förkortningen zine, till vilken man ofta sätter olika prefix för att beteckna olika subgrupper. Även i mitt material finns i varierande grad texter om musikidoler och recensioner av skivor, filmer och teveprogram. Trots att man inte kan betrakta dessa produkter som fanfokuserade i första hand finns i och med dessa inslag
2 En genre definieras här som en språklig stil som är sammankopplad med och bidrar till att konstituera en viss social eller politisk praktik (jfr Fairclough 1995b: 56).
likheter med fanzines i ordets bokstavliga bemärkelse. De feministiska fanzinen kallas inte sällan femizines eller Grrrlzines och de dagboksliknande fanzinen benämns perzines.3 Andra typer av fanzines, eller zines, är politiska fanzines, scene zines (som behandlar en lokal musikscen), network zines (som fungerar som ett slags knutpunkt inom en viss subkultur genom att recensera och publicera texter om andra fanzines, musik, konst eller annan typ av
”undergroundkultur”), religiösa fanzines, sexfanzines, fanzines om hälsa, konst eller resor (Duncombe 1997, 2002; Gunderloy 1992). I en svensk kontext används ofta ordet fanzine för att beteckna alla typer av zines, oavsett om de berör fankultur eller inte. På kulturkaféet Lavas hemsida, där de presenterar sitt fanzinebibliotek definieras fanzines:
Här hittar du tidningar som tar upp det ingen annan skriver om.
Entusiastiska, förbannade engagerade, personliga, alternativa. Förmodligen har någon gjort ett fanzine om det du går och tänker på. Kom hit, leta upp det och läs!
(Lavas hemsida 010212)
Ett fanzine kan alltså handla om vad som helst. Fortfarande existerar fanzines som kan sägas göra namnet rättvisa genom att vara magasin skrivna av fans för fans, som behandlar ämnen som science fiction, film, TV och musik (Bolin 1998: 91). Den fanfokuserade subgruppen av fanzines är enligt Stephen Duncombe, som undersökt fanzines i USA, den äldsta och fortfarande mest utbredda typen (1997: 9f). De tidigaste fanzinen som liksom dagens var icke-kommersiella uppstod redan under tidigt 1930-tal i USA bland science fictionfans (Duncombe 1997: 108).4 Det som i allmänhet uppmärksammas som det första fanzinet någonsin, The Comet, gavs ut i maj 1930.5 Principen om deltagande och aktiv produktion istället för passiv konsumtion var stark redan för de tidigaste science fictionfanzinen
3 Prefixet ”per- ” är en förkortning av engelskans personal, det vill säga personligt.
4 För en mer fördjupad studie av science fictionfanzines, se Frederic Werthams bok The World of Fanzines (1973).
5 Historiska kopplingar kan göras till 1970-talets kvinnobulletiner, 1910-talets fanmagasin eller ännu längre tillbaka. Redan under 1500-talets reformation använde sig de protestantiska aktivisterna av tryckta texter för att sprida sina åsikter, och Martin Luther själv lär ha sagt att tryckpressen var Guds senaste och bästa gåva, även om han var kritisk mot det stora flertalet av de publikationer som cirkulerade under den här tiden. Franska revolutionen kan ses som ytterligare ett av många historiska uppsving för alternativa medier. Fram till 1789 växte ett stort antal förläggare fram och ett många agenter arbetade för att få ut böcker med revolutionära budskap till en vidare läsekrets. Dessa tankar spreds inte endast genom tidskrifter, utan även genom skvaller och rykten, musik, brev och affischer (Downing 2001:143ff).
(Duncombe 1997: 108f). Den referenspunkt som oftast nämns idag är emellertid punken: Dess slagord ”Do it yourself!,” eller förkortningen DIY är, och har sedan 1970-talet så varit, en viktig ledstjärna inom punkscenen där fanzineproduktion spelar en betydande roll i spridning av såväl politiska åsikter som musik.6 Fanzineskrivande är vad man kan kalla en ”deltagar- kultur” och fanzinen själva fungerar som redskap för subkulturell kommuni- kation (Duncombe 1997: 108f; Triggs 1995: 74).
Från fanzines till Grrrlzines
Under 1990-talet skedde en ökning av feministiska fanzines i såväl USA som Europa, en ökning som i USA var så betydande att den ofta har kommit att kallas ”the girl zine revolution” (Green & Tormino 1997: xxi). Detta upp- sving kan delvis förstås som både en fortsättning på och ett motstånd mot punkrörelsen. I skiftet mellan 1980- och 1990-talet uppstod fenomenet Riot Grrrl i USA. Riot Grrrls har beskrivits som ett slags utbrytarrörelse från punken, som en kritik av en där rådande manlig homosocialitet. Band med namn som Bikini Kill och Huggy Bear startades och kvinnor uppmanades att börja spela musik, anordna konserter eller skriva fanzines – att ”göra det själva”. Slagordet DIY kom därmed att konnotera inte bara punkens ideal om deltagande utan laddades nu också med ett feministiskt innehåll. I den här kontexten är motsatsparet aktiv/passiv på så vis betydelsebärande inte endast som ett motstånd mot passiv konsumtion utan även mot en tradi- tionell kvinnoroll. Målet var makttagande (empowerment) för flickor och kvinnor och Riot Grrrls följde på så vis i fotspåren av den tidigare femi- nistiska rörelsen. Betoningen på ”flickan” (Grrrl) snarare än ”kvinnan” är dock samtidigt en markering av ett brott med densamma. Där kvinnor från den feministiska rörelsen tidigare vänt sig mot att vuxna kvinnor kallades
”flicka” och sett det som ett sätt att förminska eller infantilisera dem (se t.ex.
Greer 1999: 314), fick nu flickan en renässans i och med Riot Grrrls – om än i en radikaliserad form (jfr Soccio 1999). På samma sätt började många Riot Grrrls istället kalla sig för det vuxnare Ladies, med samma omdefini- ering av ordets ursprungliga konnotationer till följd (Zobl 2003; 2004a;
6 Greil Marcus påpekar i sin bok Lipstick Traces: A secret History of the Twentieth Century att DIY som etos har rötter som sträcker sig längre tillbaka i tiden än punken, som annars är den vanligaste referenspunkten i sammanhanget. Flera decennier innan punkvågen, i 1950- och 60-talens Frankrike uppmanade vänsterintellektuella den enskilde/a att ta personligt ansvar för att omstörta det kapitalistiska samhället (Marcus 2002).
2004b).7 Framväxten av Riot Grrrlsrörelsen och dess relaterade grupperingar kan sägas vara ett resultat av att många av de krav som lyfts av den tidigare feministiska rörelsen inte uppfyllts, samtidigt som den också lyfte ett antal nya frågor som tidigare inte givits prioritet av feminismen (Kearney 1997:
223).8
Trots att Riot Grrrls ofta rönt uppmärksamhet på grund av de många band som startades i deras efterföljd, omfattade deras politiska projekt mer än så.
Rörelsen handlade förutom om konserter och skivinspelningar också om att skapa nätverk för kommunikation mellan flickor och kvinnor. Fanzines utgjorde en ny möjlighet att diskutera personliga erfarenheter och lyfta feministiska frågor som sexualiserat våld, rätt till abort och marginalisering av lesbiska. Liksom för den manligt dominerade punkscenen kom fanzines att spela en central roll för Riot Grrrls i egenskap av politiskt projekt.
Fanzines blev ett sätt att knyta kontakter mellan olika lokala, nationella och internationella grupper och därmed – trots en viss heterogenitet i politiska åsikter – skapa en större rörelse med vissa gemensamma mål (se Leonard 1997: 238f; Spencer 2005: 47ff; Zobl 2003). Trots att rörelsens glansdagar ofta lokaliseras till det tidiga 1990-talet är dess anda fortfarande i allra högsta grad närvarande några år in på det nya millenniet: Dels fortlever ett stort antal aktiva grupper runt om i Europa, Canada, Sydamerika och USA och dels har konceptet Ladyfest, det vill säga icke-kommersiella feministiska festivaler, arrangerats världen över.9
I Sverige kom Riot Grrrls inte att bli en lika omfattande rörelse som i länder som USA och Storbritannien, men det är svårt att inte se ett samband med
7 Att många Grrrls började kalla sig Ladies, producera ladyzines och arrangera musikfestivaler under namnet Ladyfest, har i vissa sammanhang beskrivits som ett uttryck för att rörelsen har ”vuxit upp” och blivit äldre (Zobl 2004a: 2). En alternativ tolkning är att detta är en motståndsstrategi mot vad rörelsen sedan tidigt 1990-tal ansett sig exploaterade av de kommersiella krafterna. Dels skedde detta genom att Riot Grrrls i USA kände sig missrepresenterade av massmedierna och dels därför att slagord som ”Girl Power” övertagits av den kommersiella musikindustrin, som t.ex. den brittiska popgruppen Spice Girls, och därmed fråntagits sin politiska sprängkraft (Leonard 1997:
244ff; Turner 2001: 21ff).
8 För en kortfattad översikt över Riot Grrrls skriven på svenska, se Johanna Udéhns artikel
”Revolution, Grrrl-Style, Now!” (2006).
9 År 2004 uppgick antalet Riot Grrrlsgrupper, så kallade ”kapitel” (”chapters”), till ett fyrtiotal. Den första Ladyfest-festivalen arrangerades 2000 i Washington Olympia, USA, d.v.s. på samma plats som Riot Grrrls först uppstod, och har sedan dess organiserats på så skilda platser som Europa, USA, Nya Zeeland, Indonesien och Canada (se t.ex. Zobl 2004b: 3).
”the girl zine revolution” och den markanta ökning av feministiska fanzines som ofta sägs ha skett i Sverige under 1990-talet. Många, om än inte alla, av de fanzines som startats erkänner explicit Riot Grrrls som en viktig inspirationskälla.
Forskningssammanhang
Ett flertal medieforskare har påpekat att studier om alternativa medier, det vill säga medier som produceras utanför mainstreammediernas institutioner och nätverk, under allt för lång tid har ignorerats av såväl medievetenskap som Cultural Studies.10 Medieforskarna Chris Atton och Nick Couldry påpekar att den här typen av medier på ett eller annat sätt handlar om att utöva medborgerliga rättigheter (2003: 579). Utmärkande för alternativa medier är oftast att producenterna arbetar under snäva ekonomiska för- hållanden. De är ofta småskaliga och ouppmärksammade, även om de vid vissa tillfällen uppmärksammas av en större allmänhet eller mainstream- medier.11 Dessa medier är ofta kortlivade, men kan också vara verksamma under längre tidsperioder (jfr Duncombe 1997: 12ff). Ett drag som en stor del av dessa medier delar är att de försöker vara mindre hierarkiska12 i sin struktur än mainstreammedierna och en sak som kan sägas vara gemensam för dem alla är att de bryter någons regler, dock sällan i alla bemärkelser (Downing 2001:v-xi, jfr Atton 2003). Fanzinens strävan att utgöra alternativ innebär i praktiken att de uppfyller de kriterier som medieforskaren James Hamilton använder för att urskilja ”alternativa medier” från mainstream- medierna. Han föreslår tre karaktäristika som han menar att de förstnämnda bör leva upp till: De bör vara icke-professionella, icke-kapitalistiska och icke- institutionella, och som en följd därav vara tillgängliga även för människor utan professionell träning i journalistik eller utan något större ekonomiskt kapital. De måste därtill befinna sig utanför befintliga massmediala institu- tioner som mediekoncerner eller distributionskanaler (Atton 2001: 4, 25).13
10 ”Alternativa medier” är bara en av flera möjliga benämningar på dessa medier – i andra sammanhang kallas de ”radikala alternativa medier” (Downing 2001) eller ”medborgar- medier” (Rodriguez 2001).
11 Detta ibland endast för att göras till föremål för ilska eller åtlöje, skriver Downing (2001: vi). Detta har dock inte bekräftats av mitt material. Tvärtom är de tidningsartiklar jag studerat under denna undersökning i regel positivt inställda till fanzines.
12 Här påpekar dock Downing att just försöken till en icke-hierarkisk ordning i vissa fall kan bidra till att existerande hierarkier osynliggörs och därmed reproduceras (Downing 2001: 71).
13 Den svenska medievetaren Peter Dahlgren gör en distinktion mellan the Common Domain (den gemensamma sfären) och the Advocacy Domain (den förespråkande sfären).
Den första betecknar både kommersiella och statligt finansierade medier som vänder sig
”En speciell form av kommunikation” – tidigare forskning om fanzines Antalet undersökningar om både fanzines och Riot Grrrlsrörelsen har ökat stadigt sedan jag påbörjade avhandlingsarbetet, vilket åtminstone till viss del kan kopplas till den renässans fanzinekulturen genomgått sedan 1990-talet.
Den första studien om fanzines gavs dock ut redan för drygt tre decennier sedan då den tysk-amerikanska psykiatrikern Frederic Wertham publicerade The World of Fanzines: A Special Form of Communication (1974). Trots att Wertham kanske främst har gjort sig känd för sin kritik av massmediernas inverkan på människans psyke14 är hans tolkning av dåtida fanzines att de utgör en ”hälsosam” och ”kreativ” sysselsättning för fanzinemakarna.
Historikern Stephen Duncombes Notes from Underground: Zines and the Politics of Alternative Culture (1997) har liksom sin föregångare undersökt i huvudsak nordamerikanska fanzines. Duncombe erbjuder en inblick i fanzinekulturens specifika särdrag, som det centrala DIY-etoset och företeelsens karaktär av mothegemonisk rörelse. Samtigt som författaren beskriver sin attraktion till företeelsen i relation till sin bakgrund som fanzinemakare och aktiv inom punkrörelsen är hans slutgiltiga analys av fanzinen ambivalent och slutsatsen om deras radikalitet tidvis tämligen pessimistisk. Han menar att just den icke-konformistiska strävan som är nödvändig för att skapa fanzinen som motkultur också är vad som undergräver deras politiska potential. Å ena sidan beskriver han fanzines som en möjlighet för vem som helst att uttrycka sina tankar och idéer, vilket i sig är, menar Duncombe, en radikal aspekt av fanzinekulturen. Genom att man uppmanar till aktiv produktion istället för en (förment) passiv konsumtion utmanar fanzinen marknadskapitalismen och lyckas skapa en relativt auto- nom sfär som alternativ till kommersiella massmedier. Å andra sidan menar han att dessa strategier inte bidrar till att organisera politisk aktivism och därmed inte heller kan lyckas uppnå några långsiktiga politiska effekter.
Orsaken därtill är att Duncombe menar att den fanzinegemenskap han undersöker i alltför hög grad hyllar annorlundahet och autenticitet. Ett resultat av detta är att de varken formulerar några krav eller några strategier,
till en mer allmän publik. Den andra består delvis av tid eller plats som gjorts tillgänglig av medier inom den gemensamma sfären, men också av texter och andra produktioner gjorda av politiska partier, sociala rörelser, organisationer och nätverk. (1995: 155ff; Bolin 1998:
37ff, se även Camauër 2000: 52f). Översättningarna till svenska, det vill säga beteckningarna ”den gemensamma” respektive ”den förespråkande” sfären, är hämtade från den svenska medieforskaren Göran Bolin (1998: 116).
14 Detta gäller inte minst inte minst de forskningsresultat han redogör för i sin bok Seduction of the Innocent (1954) som behandlar tecknade serier med våldsamma inslag.
vilket i sin tur förhindrar denna fanzinegemenskap att åstadkomma någon samhällsförändring. Dessutom tenderar bemödandet om autenticitet och unicitet, enligt Duncombe, att gå hand i hand med marknadens individua- listiska logik – något som också bekräftas av det faktum att marknads- krafterna har lyckats kolonisera och därmed de-politisera vissa av de stilkoder som fanzinekulturen använder sig av (Duncombe 1999).
I sin studie The Football Imagination: The Rise of Football Fanzine Culture undersöker Cultural Studiesforskaren Richard Haynes (1995) hur brittiska fotbollsfans från och med mitten av 1980-talet började producera fanzines som en motreaktion mot massmediernas sensationslystnad och vad man menade var stereotypiserande bilder av fotbollssupportrar. Liksom de feministiska fanzinen fick fotbollsfanzinen ett uppsving under 1990-talet.
Haynes spårar fotbollsfanzinens genealogiska ursprung till både tidigare generationers fotbollsjournalistik och punkens DIY-ideal och -estetik. Han visar att fotbollsfanzines är en genre som även har starka beröringspunkter med politiska frågor som går utanför idrottsarenorna. Fotbollsfanzinen fungerar i många fall som en nätverksskapande verksamhet, där supportrar kan enas inte bara kring det egna fotbollslaget, utan i många fall också kring frågor som på ett eller annat sätt rör sporten i sin helhet. Förutom frågor som krav på förbättringar av fotbollsarenor, relationen mellan klubben och dess supportrar eller massmediernas representationer av fotbollsfans, behandlas också i fanzines med titlarna Born Kicking och The Football Pink krav på ökad jämställdhet respektive kritik mot heteronormativitet inom sporten. Haynes menar att feministiska motstrategier som formuleras inom denna fanzinegemenskap för att bekämpa sportens androcentrism i huvudsak sker med hjälp av tre olika strategier: en assimilatorisk som strävar efter att inkludera kvinnor på en redan befintlig manlig arena, en kvinnlig separa- tistisk strategi samt en strategi där kvinnor samarbetar med män för att finna nya modeller för idrottsutövande där kön inte längre har betydelse. Denna uppdelning har många likheter med vad jag längre fram i avhandlingen kommer att kalla för feministiska logiker.
Den kanske mest omfattande studien som tidigare gjorts om kopierade eller tryckta feministiska fanzines är den österrikiska fanzineforskaren Elke Zobls doktorsavhandling The Global Grrrl Zine Network: A DIY Feminist Revolution for Social Change (2004). Zobls studie undersöker engelskpråkiga, oftast europeiska och amerikanska, fanzines med etnografiska metoder och argumenterar för ett internationellt perspektiv på feministiska fanzines. Hon
inkluderar också grupper som identifierar sig som lesbiska, queer, bi- och intersexuella i sin studie – grupper som sällan kommer till tals i mainstream- medierna och som Zobl menar ofta förbises av såväl allmänheten och akademin som av den feministiska rörelsen. Studien betonar särskilt de feministiska fanzinens globala aspekt och betraktar dem som en inter- nationell nätverksskapande verksamhet. Hon menar dessutom att de fungerar som en form av individuellt psykologiskt makttagande som uppstår då människor kollektivt får artikulera sina erfarenheter, skapa nätverk och utbyta kunskaper. Zobl har liksom Duncombe engagerat sig i den rörelse hon undersöker, till exempel genom att skapa hemsidan Grrrlzines.net och anordna utställningar på temat fanzines. Ett av hemsidans syften är att skapa en översikt över befintliga feministiska fanzines. Dessutom publicerar hon där sina intervjuer med feministiska fanzinemakare, akademiska texter med relaterade teman, listor med aktuella distributionskanaler i olika länder och kontaktuppgifter till olika fanzinemakare.
Förutom ovan nämnda analyser av fanzines i termer av politik och/eller kultur finns också ett fåtal mindre studier i mer praktisk-politisk fanzine- forskning. Dessa utgår från fanzinens demokratiska potential i betydelsen att
”vem som helst kan göra det” och menar att de därför bör inkorporeras i redan befintliga strukturer i bibliotek respektive skolor. Bibliotekarien Annie Knight argumenterar till exempel i sin masteruppsats Scratching the Surface:
Zines in Libraries (2004) för att fanzines bör inkorporeras i biblioteken därför att de representerar alternativa åsikter och kultur skrivna av icke- professionella skribenter, vilket ligger i linje med bibliotekens demokratiska uppgift. Genom att fanzinen representerar subkulturer eller andra grupper utanför den litterära eller politiska eliten, som annars inte kommer till tals i den allmäna offentligheten utgör de dessutom källor som med tiden kommer att bli till viktigt historiskt material. Samtidigt som flera av de bibliotekarier som förespråkar fanzinens intåg på offentliga bibliotek själva är en del av DIY-kulturen finns röster inom samma kultur som opponerar sig och istället menar att fanzines varken hör hemma i bibliotek eller andra institutioner. På grund av fanzinens icke-institutionella särdrag, som den oregelbunda utgivningen eller deras sporadiska livslängd, kan de dessutom vara problematiska att inkorporera i bibliotekens planering eller katalogsystem (se t.ex. Knight 2004; Perris 2004).
I likhet med tidigare studier om alternativa medier och fanzines vill jag lyfta fram den väl bevarade hemlighet som dessa icke-kommersiella medier utgör.
Också jag är övertygad om de feministiska fanzinens värde för enskilda producenter och konsumenter, även om den här studien i första hand undersöker deras funktion som en del av en kollektiv politisk rörelse.
Grrrlzines i elektronisk version – fanzinens nätburna systrar
Brittiska Roger Sabin och Teal Triggs, redaktörer för boken Below Critical Radar: Fanzines and Alternative Comics from 1976 to now, menar att de distributionsmöjligheter Internet medför sammanfaller med att många alternativa bok- och skivhandlar läggs ner. Marknaden har blivit allt mer centraliserad vilket i sin tur har ökat Internets betydelse för spridning av alternativa medier (2001: 11). Internet tycks dock inte ha medfört en minskning av publikationer på papper till förmån för elektroniska magasin, trots att flera fanzines – både de som ingår i mitt material och andra – har eller har haft egna hemsidor som ett komplement till sin pappersprodukt.
Den svenska medievetaren Martina Ladendorfs avhandling Grrlziner:
populärfeminism, identitet och strategier (2004) som behandlar engelsk- och svenskspråkiga elektroniska populärfeministiska magasin har vissa likheter med min studie. De populärfeministiska e-zinen, som ofta kallas för
”Grrlzines”15 eller ”gURL-zines”16, intar en position mellan alternativa och kommersiella medier och använder sig av damtidningsgenren för att föra ut ett feministiskt budskap. Ladendorfs avhandling tillämpar bland annat olika feministiska teorier, poststrukturalistisk teoribildning, Nancy Frasers offentlighetsteori och medieetnografi. Förutom analys av själva magasinen har Ladendorf också med hjälp av intervjuer och deltagande observationer i e-zinens diskussionsforum på Internet undersökt hur läsarna förhåller sig till de identitetspositioner som erbjuds i magasinen, och betonar att läsarna inte bara interpelleras av utan också bjuder motstånd mot dessa. Grrlzinen karaktäriseras av att de använder sig av strategier som är typiska för vad som kommit att kallas ”den tredje vågens” feministiska rörelse och inkluderar bland annat ovan nämnda Riot Grrrls. De uppvisar dessutom, till skillnad från de flesta fanzines, en positiv attityd gentemot konsumtionskultur, något som Ladendorf i ungdomskulturforskaren Dick Hebdiges efterföljd menar
15 Stavningen skiljer sig här från Riot Grrrls, som oftast stavas med tre r. Denna stavning som kan tolkas som något ”snällare”, har jag under avhandlingsarbetet i högre grad stött på i samband med kommersiella medieprodukter än med fanzines som är en del av Riot Grrrlsrörelsen.
16 Stavningen är en kombination av ”girl” (eller ”Grrrl”) och URL som är en term som lånats från datorterminologi.
kan sägas vara symptomatiskt för den svåra gränsdragningen mellan kommersiell exploatering och kreativitet (jfr även Duncombe 1999).
Ladendorf menar att Grrlzinen ger uttryck för en subversiv användning av traditionellt feminina koder genom att anlägga ett ironiskt förhållningssätt till dem och därmed låta dem fungera som redskap för makttagande.
Varför undersöka feministiska fanzines?
Motivering och avgränsning
I den här studien undersöks hur feministiska fanzines i egenskap av alternativt medium kan fungera för att skapa en feministisk motstånds- gemenskap mot såväl kommersialism som sexism och fungera som alternativ till kommersiella och patriarkala medier. I likhet med Zobl och Ladendorf menar jag att medan åtskilliga studier gjorts om kvinnors mediekonsumtion så är forskning om deras aktiva medieproduktion och deras förmåga att skapa motrörelser mot de kommersiella medierna i högre grad eftersatt.
Materialet har avgränsats till att enbart omfatta svenska fanzines och låter mig på så vis, till skillnad från Zobls studie, se hur en fanzinegemenskap kan fungera på en nationell arena. Materialet har också avgränsats till att endast inkludera pappersfanzines och utesluta elektroniska. Detta beror dels på att Ladendorfs studie omfattar det fåtal svenska feministiska gURL-zines som publicerats under tiden för materialinsamlingen. Dels beror det på att det föreligger relativt omfattande genremässiga skillnader som skulle ge upphov till en jämförande diskussion som för oss allt för långt bort från avhand- lingens avsikter.
Undersökningens empiriska material, de feministiska fanzinen, kan också betraktas som en fallstudie, vars resultat kan kasta ljus även över mer generella frågeställningar. Avhandlingen är därför också en studie av politisk mobilisering utanför den partipolitiska arenan på ett mer allmänt plan; en undersökning av hur politiska allianser kan bildas.
Avhandlingens disposition
Att avhandlingsprocessen till stor del har ägnats åt att finna och vidare- utveckla teoretiska resonemang som kan besvara studiens frågeställningar återspeglas i avhandlingens disposition. De första två kapitlen lägger grunden för undersökningen i termer av syfte och frågeställningar, historisk bakgrund, forskningssammanhang, teoretiska utgångspunkter, analytiska strategier och en presentation av materialet. Därefter formuleras vart och ett
av kapitlen, fram till avhandlingens avslutande diskussion, utifrån särskilda problem som härrör från operationaliseringen av en uppsättning teoretiska begrepp i relation till mitt specifika material.
Kapitel tre, ”Feministisk DIY: att skapa ett eget rum” undersöker den feministiska fanzinegemenskapen i termer av communitas. Här undersöks den feministiska fanzinegemenskapens organisation, distribution och deras utmärkande estetik. Det problem kapitlet kretsar kring utgörs av frågan om hur fanzinegemenskapens identitet och rumslighet bildas utifrån en upp- sättning organiserande principer. Här undersöks särskilt hur detta sker i relation till det kommersiella medielandskapet. För att fördjupa min analys av feministiska fanzines som communitas fortsätter nästföljande två kapitel med att utreda dels hur man kan förstå rörelsens interna oenigheter och dels hur fanzinen trots dessa oenigheter kan skapa en ”enad front” gentemot en yttre fiendebild.
I kapitel fyra, ”Logikernas systerskap: objektifiering, förtryck och femi- nistiska motstrategier”, studeras fanzinens resonemang kring objektifiering och motståndsstrategier utifrån vad jag kallar feministiska logiker, i synner- het i relation till framträdande teman i fanzinen, som till exempel skönhets- ideal, prostitution och pornografi. Utformandet av det här kapitlet söker operationalisera de tre feministiska logiker som presenterats i teoriavsnittet.
Med hjälp av logikbegreppet vill jag undgå att klassificera fanzinen i på förhand bestämda feministiska kategorier och istället se hur inte bara ett och samma fanzine, utan också en och samma text, kan innehålla element från olika feminismer.
I kapitel fem, ”Det paradoxala systerskapet”, utreds frågan om hur de olika fanzinen, trots att de ibland företräder radikalt skilda feministiska logiker, kan sägas ingå i ett och samma systerskap. Här undersöks hur systerskapet fungerar som ett slags minsta gemensamma nämnare för fanzinen, trots att deras innehåll skiftar beroende på vilken feministisk logik som i huvudsak företräds. Här utforskas vem som räknas som ”syster”, vem som utestängs och hur fanzinens motståndare konstitueras.
Även i kapitel sex, ”Forskning som systerskapande: reflexivitet och den feministiska forskarpositionen”, problematiseras frågan om systerskap, men här i relation till den feministiska forskarpositionen. Här undersöks särskilt den problematik som uppstår om man betraktar den feministiska forskaren
som en deltagare i samma hegemoniska kamp som sina informanter.
Betydelsen av representationens olika aspekter för en reflexiv feministisk forskning undersöks också.
Det avslutande kapitlet ”Varför systerskap? Avslutande reflektioner”
sammanfattar avhandlingens olika kapitel och diskuterar utifrån dessa bland annat vad som utmärker de feministiska fanzinen från till exempel partipolitiskt jämställdhetsarbete.
2. Teoretiska utgångspunkter, material och analysstrategier
I konstruktionen av avhandlingens teoretiska ramverk har en mängd olika teoretiska perspektiv spelat betydande roller. Feminism och genusteori är avgörande, liksom olika ingångar till reflexivitet. Den bärande väggen utgörs dock av postmarxistisk diskursteori – i huvudsak så som den utformats av Ernesto Laclau och Chantal Mouffe.17 Utifrån denna stomme har de övriga perspektiven integrerats och anpassats till de frågeställningar studien ställer och dess empiriska material. I de fall de teoretiska resonemangen och begreppen inte ursprungligen delar diskursteorins epistemologiska utgångspunkter har de omformulerats i enlighet med dessa för att tillsammans med de övriga teoretiska komponenterna bilda ett koherent ramverk.
Med diskursteoretiskt perspektiv på kön, genus och den feministiska rörelsen
Diskursbegreppet och teoretiska perspektiv med namn som ”diskursanalys”
och ”diskursteori” har under de senaste decennierna blivit allt vanligare i vetenskapliga studier och man kan numera konstatera att fältet omfattar en mängd olika definitioner och synsätt. Detta har resulterat i att diskurs- begreppet inte i sig har en självklar och entydig betydelse, utan att olika perspektiv använder sig av olika definitioner. En likhet mellan de olika definitionerna är dock att språkets betydelse betonas. Många diskurs- analytiska studier framhåller inte bara språket som centralt för vår förståelse av omvärlden utan också hur det är sammanlänkat med normer, exkluderingar och maktrelationer (se t.ex. Winther Jørgensen & Phillips 2000: 7; Fairclough 1992, 1995a, 1995b).
Den postmarxistiska diskursteorin är ett paradigm, eller ett forsknings- program, som rymmer många möjligheter till olika typer av samhälls- vetenskapliga och humanistiska studier. Gemensamt för de olika inrikt- ningarna inom paradigmet är en uppsättning ontologiska antaganden, teoretiska koncept och metodologiska föreskrifter och förslag. Det mest
17 En viss slagsida har dock Laclaus arbete på grund av hans rigorösa teori om betydelsen av hegemoniska processer i konstruktionen av politisk mobilisering, som inte minst utvecklas i hans senaste verk On Populist Reason (2005).
grundläggande antagandet är att alla objekt och praktiker är meningsfulla och att betydelser är kontextuella, relationella och kontingenta (Laclau 1990:
31ff; Howarth 2004: 317 ).
Den definition av diskursbegreppet som används i den här avhandlingen omfattar såväl språkliga som pragmatiska aspekter av tillvaron: det diskursiva omfattar inte bara det talade eller skrivna – även handlingar och materiella fenomen ses som diskursiva. Ingen distinktion mellan språket och det extralingvistiska görs, utan diskursen uppfattas som konstitutiv. Vad ett objekt ”är”, bestäms av den diskurs inom vilken dess betydelse fixeras. En sten kan till exempel i ett sammanhang definieras som ett mineral medan det i andra kontexter kan vara ett vapen, ett föremål för avgudadyrkan eller ett smycke. Genom benämnandet skapas betydelser, och eftersom ingenting alls kan ”förstås” om det inte förstås som något, är benämnande och meningsskapande praktiker konstituerande och kan därmed sägas skapa den verklighet den ämnar att endast beskriva. Vi kan inte finna tingens betydelse i dem själva oavhängigt den diskursiva kontexten. Istället är allt vad det är för oss (se t.ex. Laclau & Mouffe 1990).
Det diskursiva könet
Frågan om vad ”kön” egentligen är, är en fundamental fråga för de femi- nistiska fanzinen. Hur kön definieras inverkar nämligen på de feministiska strategier som formuleras och på vem som inkluderas i deras feministiska gemenskap. Fanzinen deltar i en intra-feministisk kamp om vilken mening
”kön” ska laddas med, men också i en kamp där deras meningsmotståndare i frågan befinner sig utanför den feministiska rörelsen. Samtidigt som de ger uttryck för en inre oenighet gällande detta är de dock överens om en sak:
kön är inte en oproblematisk kategori.
Att kön konstitueras i sin historiska och kulturella kontext kan bäst belysas med hjälp av ett historiskt exempel. Kön har nämligen inte alltid, som i den nutida västvärlden, betraktats som en ontologisk kategori utan sågs tvärtom före upplysningen som sociala roller. Grupperna ”man” respektive ”kvinna”
var visserligen bestämmande för socialt liv, men de fungerade som genuskategorier snarare än som ”kön”. Istället för att som i modern tid betrakta ”de två könen” som två artskilda grupper, förstod man i förmodern tid snarare kön i termer av gradskillnad. Enligt den förmoderna ”enköns- modellen” uppfattades män och kvinnor som två biologiska varianter med
likadana könsorgan, men med den skillnaden att kvinnans könsorgan var placerat på insidan, som en ut-och-in-vänd penis. Könet var inte en konstant kategori, utan en person som tidigare varit kvinna kunde bli man genom att utveckla ett externt, manligt, könsorgan, till exempel genom att agera som man i en heterosexuell kärleksrelation (Laqueur 1990: 8, 126). Kön är således, liksom varje annat ting, vad det är för oss; dess mening är under ständig omförhandling (jfr Laclau & Mouffe 1990: 100ff).
Dagens förståelse av kön, tvåkönsmodellen, som beskriver kön som två skilda typer av biologiska varelser, förstås därmed som en kontingent fixering av mening, en fixering som kan upplösas och ge plats åt en annan tolkning.
Detta bör dock inte tolkas i termer av godtycklighet, utan de menings- bestämningar som sker gör det alltid inom ett diskursivt fält som är delvis strukturerat och sedimenterat, vilket begränsar de sätt på vilka dessa omstruktureringar kan ske i praktiken. Olika diskurser som strävar efter att ge mening åt ”kön” samexisterar och konkurrerar med varandra.
För att förklara dominerande föreställningar om kön och genus använder jag mig av begreppet genussystem. Med genussystem menar jag (tillfälliga) fixeringar av såväl föreställningar om som de maktrelationer som organiseras kring kön och genus. Dessa konstitueras, produceras och reproduceras genom artikulatoriska praktiker. En artikulation är en akt som om- strukturerar diskursiva element och genom att sammankoppla dem på nya sätt skapar och förskjuter betydelse (se Laclau & Mouffe 1985: 93). Ett exempel på en feministisk artikulation som jag redan nämnt är hur Riot Grrrls genom att artikulera tecknet ”flicka” som feministiskt ideal istället för som patroniserande förminskning ändrade tecknets innebörd.
Avhandlingen undersöker fanzinens strategier för att utmana genussystemet genom att reartikulera,18 föreställningar om kön, genus och sexualitet och hur de i denna strävan kan sägas delta i en hegemonisk process. Vad denna process syftar till kan enklast beskrivas som att ”organisera samtycke” vilket sker genom artikulatoriska praktiker som strävar efter att fixera betydelserna av dessa kategorier (Laclau & Mouffe 1985: 112ff).19 Den uppsättning
18 Att jag på många ställen i avhandlingen valt att använda begreppet ”reartikulering” är för att betona hur denna artikulation föregåtts av sedimentering och att betydelsen genom denna akt omstruktureras och reaktiveras.
19 För att undvika begreppsförvirring har jag valt att enbart använda ordet hegemoni i termer av process och undviker att benämna en dominerande föreställning som
”hegemonisk”, vilket förekommer i andra forskningssammanhang. För att beskriva detta
artikulationer som i en hegemonisk process har lyckats fixera ”sin” betydelse av kön/genus och gjort den till en del av det dominerande genussystemet kommer jag att kalla för en hegemonisk intervention (se Laclau 1993: 282).
Trots att jag har valt att använda dualismen kön/genus, som normalt står för biologiskt respektive kulturellt kön följer jag i huvudsak Judith Butlers kritik av densamma.20 I enlighet med poststrukturalistiska grundantaganden ses
”kön”, liksom ”genus”, som diskursivt konstituerat. Biologi betraktas således inte som en för-diskursiv kunskapsdomän, utan som ytterligare en diskurs genom vilken betydelsen av ”kön” görs begriplig (1999: xxii, 46ff). Orsaken till att jag trots detta har valt att använda mig av distinktionen är att den utgör en viktig analytisk kategori i mina tolkningar av hur fanzinen artikulerar vem som bör omfattas av systerskapet samt hur de avgör vem som är kvinna och vem som är man.
Feminismen och dess logiker
Liksom redan avhandlingens titel antyder spelar begreppet logiker något av en huvudroll i min förståelse av de feministiska fanzinen och det systerskap de bildar. En logik förstås här som de regler som styr en institution, en praktik eller ett system av relationer mellan objekt. Logikbegreppet refererar också till de typer av entiteter och relationen dem emellan som förutsätts av dessa regler (Howarth 2004: 323; Laclau 2000: 282ff).21 Jag talar om tre feministiska logiker som var och en utgår från delvis skilda ontologiska premisser och argumentationslinjer i fråga om hur kön bör förstås och hur den feministiska kampen bör drivas.
I tillämpningen av logikbegreppet tar jag i första hand min utgångspunkt i den franska psykoanalytikern Julia Kristevas diskussion om feminismens tre generationer respektive den brittiska statsvetaren Jodi Deans identitets- politiska faser för att formulera vad jag har valt att kalla tre olika feministiska
tillstånd använder jag mig istället av begrepp som ”sedimenterat”, ”dominerande” eller
”objektivt” (se Laclau 1990: 34).
20 För en fördjupad diskussion av mitt perspektiv på distinktionen kön/genus, se konferenspaperet ”’Miss’-en-scene: Representation and the Subject of Feminism” (2005).
21 För att konkretisera vad detta innebär tjänar Howarths exempel ”marknadens logik”
som ett belysande exempel: För att marknadens logik ska kunna tänkas krävs en uppsättning regler som styr de ”överenskommelser” som för samman köpare och säljare av varor. Utan den centrala regeln prismekanismen, om tillgång och efterfrågan, kan inte marknadens logik förstås, utan den tjänar som en organisatorisk princip kring vilken relationerna mellan köpare, säljare och varor struktureras (Howarth 2004: 323).
logiker. Jag betraktar dessa som renodlingar av feministiska tankemönster vars startskott i någon mån kan lokaliseras i historien och vars idéer delvis kan kopplas till olika perioder i kvinnorörelsens framväxt. Trots det bör de inte ses som väl avgränsade faser där den ena avlöser den andra. Logikerna samexisterar och kan dessutom artikuleras tillsammans och på så sätt bilda en mängd olika konstellationer.
Den första, liberalfeministiska logiken, är sprungen ur vad som allmänt kommit att kallas för feminismens första våg, vars liberala idéer formulerades i den franska revolutionens efterföljd. Denna första period i kvinnorörelsens historia kallar Dean för dess ”assimilationsfas”. Den kännetecknas av att den utgår från en rättvisetanke som är fast förankrad i en föreställning om den autonoma individens förmåga till rationella beslut. Det är individers lika stora kapacitet till förnuft som legitimerar varje människa att uttrycka sina ståndpunkter (Dean 1996: 50f). Kristeva sätter de olika feministiska generationerna i relation till olika förhållningssätt till tid. Hon menar att den här feministiska hållningen – som hon exemplifierar med såväl suffragetterna som med existentialistisk feminism – organiseras kring en linjär tidsupp- fattning och eftersträvar att inkludera kvinnor i den hittills av män skrivna historien. Den här typen av feminism är inte bara otvetydigt universalistisk, utan också starkt kopplad till nationalstatens sociala och politiska liv, vilket ger sig tillkänna genom politiska krav som lika lön för lika arbete och tillgång till sociala institutioner och beslutande organ (Kristeva 1986: 192f).
De tankar som artikulerades av den första vågens kvinnorörelse är på många sätt levande idag och existerar även utanför den feministiska rörelsen, till exempel i form statlig jämställdhetspolitik. Tanken på kvinnors lika rättigheter har idag i hög grad sedimenterats och institutionaliserats genom bland annat lagstiftning även om deras efterlevnad ofta ifrågasätts.22
22 Tidsmässigt kan den placeras till 1800-talets andra hälft, även om en person som ofta nämns som startskottet för den västerländska feminismen, Mary Wollstonecraft, redan 1792 publicerade klassikern A Vindication of the Rights of Woman (Till försvar för kvinnans rättigheter, 1792) (Wollstonecraft 1997). Wollstonecrafts tankar är i hög grad kopplade till den tidsperiod i vilken hon levde. Boken gavs ut för första gången bara tre år efter franska revolutionen och hennes skrift utgår från upplysningens liberala idéer om jämlikhet. Hennes argument är byggda kring en stark tro på förnuftet, vilket är genomgående för hela den liberala tanketraditionen. Hon betonar särskilt vikten av lika rättigheter i fråga om utbildning och uppfostran (Wollstonecraft 1997; Gemzöe 2002:
30ff). Det andra paradexemplet som brukar lyftas fram som representant för den första vågens liberala feminism är den liberala filosofen John Stuart Mills text The Subjection of Women (Förtrycket av kvinnorna, 1869). Han argumenterar liksom Wollstonecraft för att de liberala principerna ska gälla lika för båda könen, samt att kvinnors eventuella skillnader i fråga om förnuft har sin orsaksförklaring i uppfostran – även om han menar
Assimilationsfasen har efterföljts av en fas som startade i kölvattnet av 1968 och utvecklades till vad jag har valt att kalla för den radikalfeministiska logiken (jfr Dean 1996: 50ff). Medan den första vågens feminism till stor del lyckades utföra en hegemonisk intervention i fråga om ekonomisk, politisk och professionell jämställdhet, så kom den andra vågen att fokusera på vad som tidigare inte i samma grad uppnåtts, nämligen jämlikhet på det sexuella planet. Detta fokus omfattar såväl rätten till ett eget (hetero- eller homosexuellt) sexliv som rätten till abort och preventivmedel (Kristeva 1986: 196). Denna generation, eller fas, söker skapa vad Kristeva kallar för en a-topi, snarare än en utopi. Istället för att skriva in kvinnan i en redan befintlig androcentrisk historia vill den bilda en motkultur, en plats utanför eller bortom patriarkala institutioner som till exempel nationalstaten. Medan den första vågens feminism arbetar med att omvandla dessa institutioner och inkludera kvinnor i dem, väljer den andra vågen hellre att skapa alternativ.
Till skillnad från ”assimilationsfasen” som organiseras kring en linjär tidsaxel menar Kristeva att den andra vågens feminism är sammanlänkad med en
”evig” och cyklisk temporalitet, en mer ”kvinnlig” sådan, och placerar sig därmed utanför den androcentriska linjära historien (Kristeva 1986: 192).
Den andra vågens feminism lägger tyngdpunkt på frågor som specifikt berör kvinnor som grupp, som till exempel reproduktion, moderskap, sexualiserat våld och hemarbete (se t.ex. Gillis & Howie & Munford 2004: 1). Den är i högre grad än den tidigare generationen kollektivistisk till sin natur: Det är i sin egenskap av tillhörighet till gruppen ”kvinnor” snarare än i sin egenskap av autonom individ man definieras som politiskt subjekt (se Dean 1996:
50ff).
Den tredje fasen, vars logik jag kallar för postfeministisk kom att bli allt mer framträdande i den feministiska rörelsen under 1980- och 1990-talen, till exempel i form av Riot Grrrls. Dess startskott kan dock lokaliseras redan till det sena 1970-talet, då feminister i allt större utsträckning började ifrågasätta feminismens förankring i föreställningen om en essentiell kvinnlig identitet (se t.ex. Adams & Cowie 1990). Den kännetecknas av ett ifrågasättande av kön som två dikotoma kategorier. Den skarpa distinktionen mellan män och kvinnor som två artskilda kategorier betraktas som metafysisk och tonvikt läggs istället vid den mångfald av skillnader som uppvisas såväl inom grupperna som mellan dem – liksom inom det enskilda subjektet (Kristeva
att den gifta kvinnans yrke är att vara mor och hustru och således bevarar den traditionella arbetsfördelningen mellan könen (Mill 1983; Gemzöe 2002:30ff).
1986: 209f). Den här generationen har beskrivits både som ”tredje vågens feminism” och ”postfeminism”, benämningar som båda har varit föremål för kritik i den inomfeministiska debatten. Många feminister talar bara om två
”vågor” och ser denna fas som en del av andra vågens feminism (se bl.a.
Gemzöe 2002; Nicholsson 1997). Termen ”postfeminism” har ofta även använts för att beskriva ett feminismens alltför individualiserade bakslag, huvudsakligen därför att ordet konnoterar ett ”efter” feminismen, som om feminismen spelat ut sin roll (Brooks 1997; Gillis & Howie & Munford 2004). Båda begreppen fyller dock en betydande funktion för min analys.
Med ”postfeminism” menar jag den feministiska riktning som uppstått i mötet med teoretiska perspektiv som postmodernism, psykoanalytisk teori, Cultural Studies, poststrukturalism och queerteori. Rörelser som har anammat dessa eller liknande idéer exemplifieras bland annat av Riot Grrrls och delar av queerrörelsen. Prefixet ”post” i ”postfeminism” förstås här således som en fortsättning på feminismen likväl som ett kritiskt engagemang i dess principer (se Brooks 1997: 1ff).23
Samtidigt som beskrivningen av den feministiska rörelsen som ”vågor” eller
”generationer” riskerar att reproducera en alltför förenklad historieskrivning, är den användbar för att diskutera tre framträdande tendenser i den feministiska rörelsen, tendenser vars samexistens är avgörande för rörelsens interna dynamik. De har en förmåga att påverka rörelsens själva struktur: De styr de sätt på vilka rörelsen organiseras, vilka överenskommelser och konfliker som pågår där och de genererar nya hybrider i fråga om feministiska ståndpunkter och uttryck. Genom att använda mig av logikbegreppet istället för någon av våg- eller generationsmetaforerna hoppas jag kunna frångå föreställningen om dem som tre skilda feministiska faser eller distinkta tanketraditioner och istället framhäva deras både dynamiska
23 Som Ann Brooks påpekar används prefixet ”post” i många sammanhang för att antyda ett markant brott med en tidigare tradition och som en indikation på en inställning till denna tidigare tradition som något som nu överkommits för att ge rum åt en ny, mer upplyst, hållning. Denna användning av ordet har framförallt i populärkulturella sammanhang använts för att beskriva ett tillstånd då feminismens krav antingen är uppfyllda eller att dess krav av annan anledning inte längre är legitima. Termen uppstod under perioden mellan den första och den andra vågens feminism i USA och betecknade i den kontexten den feministiska rörelsens seger i frågor som kvinnlig rösträtt och möjlig- heter att inta fler positioner i samhället. Senare lanserades begreppet av den feministiska skribenten Susan Faludi som ett sätt att benämna vad hon kallar för det feminismens bakslag som uppstod under 1980-talet i form av bland annat den ökade biologiska determinism som inte minst florerade i massmediala sammanhang och en upptrappad individualism där strukturella förklaringsmodeller alltmer förlorade mark (Brooks 1997:1ff; Faludi 1992: 70).
och organiserande karaktär. De tre feministiska logikerna har i ett första steg formulerats utifrån redan befintlig historieskrivning av rörelsens tre faser, vågor eller generationer. Därefter har jag undersökt hur dessa feministiska tanketraditioner artikuleras i materialet. Logikbegreppet fungerar därmed inte som en typologi, utifrån vilken de olika texterna klassificeras, utan som renodlingar av en mängd för den feministiska rörelsen centrala före- ställningar, praktiker och ideal. Dessa fungerar i sin tur som ett slags diskursiva resurser utifrån vilka de enskilda fanzinen organiserar sin verklighetsuppfattning och sina politiska praktiker.
Genussystem och feminismer: sociala respektive politiska logiker
Det finns inget inherent i genussystemet som skapar en konflikt mellan könen, ingen inneboende motsättning mellan dem, asymmetriska maktrelationer till trots. Endast om kvinnor, i egenskap av sin tillhörighet till en underordnad grupp, motsätter sig den ojämlika maktrelationen skapas en konflikt (Laclau 1990: 6ff, 16 se även Laclau & Mouffe 1985: 122ff).
Genussystemet betraktas ju i många, eller kanske de flesta, kontexter som naturligt, normalt och funktionellt. Genussystemet är, i den här be- märkelsen, en social logik, det vill säga en uppsättning sedimenterade och normaliserade praktiker. En antagonistisk relation mellan könen uppstår istället då den bryts av en politisk logik som utmanar det naturliggjorda och öppnar för en omstrukturering av socialt liv. De politiska logikerna är därmed på en och samma gång det socialas möjlighetsvillkor och dess o- möjlighetsvillkor. Å ena sidan är det just på grund av de politiska logikernas brott med sedimenterade normer som nya föreställningar kan bildas, men å andra sidan utgör det politiska samtidigt ständigt ett hot mot det sociala då det alltid hotar att upplösa det (Laclau 1990: 35; 2005: 117; Howarth 2004:
323).
Ytterligare ett historiskt exempel som belyser hur dynamiken mellan sociala och politiska logiker kan gestalta sig är hur rörelsen för kvinnors rösträtt24 i början av förra århundradet utmanade dåtidens normaliserade föreställningar om genus innan den slutligen nådde sitt mål och kvinnor tilläts rösta i riksdagsvalet 1921. Det som då var en politisk intervention är idag
24 I Sverige representerades denna bland annat av föreningar som Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). För en fördjupad diskussion om rösträttsrörelsen i Sverige, se Josefin Rönnbäcks doktorsavhandling Politikens genusgränser: den kvinnliga rösträttsrörelsen och kampen för kvinnors politiska medborgarskap 1902-1921 (2004).
