Blackebergs gömda monster
En genreteoretisk studie av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in
The hidden monsters of Blackeberg
A genre-theoretical study of John Ajvide Lindqvist’s Let the right one in
Adam Blick
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Litteraturvetenskap
Svenska med didaktisk inriktning 5, litteraturvetenskaplig fördjupning 15 hp
Handledare: Emma Tornborg Examinerare: Johan Gardfors HT 2020
Titel: Blackebergs gömda monster: En genreteoretisk studie av John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in
Titel på engelska: The hidden monsters of Blackeberg: A genretheoretical study of John Ajvide Lindqvist’s Let the right one in
Författare: Adam Blick Sidor: 25
Sammanfattning
I den här studien analyseras John Ajvide Lindqvists verk Låt den rätte komma in ur ett
genreteoretiskt perspektiv. Uppsatsens fokus ligger i hur verket kan kopplas till vampyrgenrens olika konventioner, men även i hur dessa konventioner bryts. Verket använder sig av ett antal motiv och teman som också kan kopplas med vampyrgenren. Vissa teman är inte lika tydliga i jämförelse med annan vampyrlitteratur, så som det kristna motivet, samtidigt som andra motiv tar nya former, exempelvis sexualitet och transformation. Låt den rätte komma in visar även en form av ambivalens mot godhet och ondska, och även mellan människor och monster, vilket kan kopplas med den kalla världen karaktärerna i Blackeberg lever i.
Nyckelord: genreteori, genrer, motiv, vampyrer, gotik
Abstract
In this study, Let the right one in by John Ajvide Lindqvist is analyzed through the perspective of genretheory. The focus of this essay lies in the connection between the work of writing and the different conventions of the vampire genre, but also how these conventions are broken. The work of writing makes use of a number of motifs and themes which also can be connected to the vampire genre. Some themes are not as present in comparison with other vampire stories, like the Christian motif, while other motifs take new forms, like sexuality and transformation for example. Let the right one in also shows a form of ambivalence towards good and evil, and even between people and
monsters, which can be connected to the cold world the characters of Blackeberg are living in.
Keywords: genre theory, genres, motif, vampires, gothic
Innehåll
1. Inledning ... 1
1.1 Syfte och frågeställning ... 2
2. Forskningsöversikt ... 2
2.1 Gotikgenren ... 2
2.2 Vampyrgenren... 5
2.3 Låt den rätte komma in ... 7
3. Teori och Metod ... 8
4. Synopsis ... 10
5. Analys ... 11
6. Sammanfattning ... 24
Referenser ... 26
Primärlitteratur ... 26
Sekundärlitteratur ... 26
1
1. Inledning
Det finns få monster inom litteraturen som har lyckats att skapa en sådan internationell dragningskraft som vampyren har. Många pekar på Bram Stokers Dracula som en slags utgångspunkt för vampyrlitteraturen, mycket tack vare romanens uppkomst år 1897, men även tack vare uppföljande filmatiseringar under 1900-talet. Inte alla människor känner till
vampyrens bakgrundshistoria och alla folkmyter, men trots detta är det kanske genom
utvecklingen från folktro till litteratur som vampyrens popularitet har skapats. Detta visar två saker. För det första kan man säga att vampyrlitteraturen, på ett sätt, har manifesterat
vampyrens egenskap av odödlighet. Vampyrlitteraturen har överlevt länge, och vampyrens nutida popularitet är ett bevis på att vampyren är här för att stanna. För det andra kan man se att vampyrgenren, precis som andra genrer, konstant utvecklas och förändras med tidens gång.
Detta kan man även se i John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in, en roman som under sitt debutår 2004 omskakade och omdefinierade Sveriges skräcklitteratur. Det var en
vampyrberättelse som till slut även hyllades internationellt i översättningen Let the right one in, både i litterär form och genom Tomas Alfredssons filmatisering. Berättelsen placerar vampyren i Sveriges 80-tal och skildrar Oskar och vampyren Eli som båda försöker överleva på sitt sätt i förorten Blackeberg. Romanen följer många av de konventioner som har
etablerats i tidigare vampyrlitteratur, men det är trots allt mycket som skiljer Eli från Dracula.
Vampyren framställs ofta som ett monster, men Låt den rätte komma in är inte lika tydlig med att visa Elis mörka sida. Som läsare får man istället fråga om det finns någon tydlig godhet eller ondska, eller om ondskan istället finns överallt.
Låt den rätte komma in tillhör vampyrgenren, men detta i sig förklarar inte vad texten
innehåller, och gränsen mellan genrer är inte alltid lätt att dra. Verket har studerats utförligt ur genusteoretiska ståndpunkter, och mycket av forskningen baseras även på filmatiseringen.
Denna uppsats har därför som mål att bidra till forskningen om Låt den rätte komma in med ett fokus på vampyrlitteraturens kontinuitet och diskontinuitet. Det är av intresse att
undersöka hur verket använder sig av vampyrgenrens konventioner, hur konventionerna framställs, förändras eller upprätthålls. Samtidigt är det frågan om genretillhörighet som gör Låt den rätte komma in till en sådan unik läsupplevelse. Det är därmed verkets
genretillhörighet uppsatsen ämnar undersöka.
2
1.1 Syfte och frågeställning
Syftet med uppsatsen är att undersöka hur Låt den rätte komma in framstår i ett
genreperspektiv med ett fokus på verket som vampyrlitteratur. Genrekonventioner, hur dessa behandlas, bryts och omvandlas, är av särskild vikt för undersökningen. Uppsatsen söker därför att besvara följande frågor:
• På vilket sätt kopplas Låt den rätte komma in till vampyrgenren?
• Hur använder sig verket av olika vampyrkonventioner?
• På vilket sätt skiljer sig verket från tidigare vampyrlitteratur?
För att ge svar på dessa frågor kommer uppsatsen att bygga på en närläsning av Låt den rätte komma in, med ett speciellt fokus på genreteori. Uppsatsen fokuserar även på relevant
västerländsk litteratur som en utgångspunkt för vampyrmotivet. Som en avgränsning kommer uppsatsen endast att behandla vampyrmotivet ur ett litterärt perspektiv, det vill säga inte i andra sorters media.
2. Forskningsöversikt
Eftersom vampyrlitteratur har undersökts omfattande blir utmaningen med uppsatsen inte att hitta vampyrforskning, utan att hitta vampyrforskning som är relevant för Låt den rätte komma in. Utgångspunkten för uppsatsen är genreteoretisk, och därför kommer mycket fokus ligga på att belysa den gotiska genren och dess subgenre, vampyrgenren. Därefter presenteras tidigare forskning kring Låt den rätte komma in.
2.1 Gotikgenren
Mattias Fyhrs avhandling1 kommer att användas för att definiera gotikgenrens konventioner.
Avhandlingen ger ett historiskt perspektiv på gotikgenrens utveckling, och presenterar även gotiska skildringar i olika sorters media. Vampyrgenren är inte preciserad i avhandlingen, vilket ger goda förutsättningar för att kunna analysera genrernas konventioner separat.
1 Mattias Fyhr, De mörka labyrinterna: Gotiken i litteratur, film, musik och rollspel (Lund:
ellerström, 2003).
3
Enligt Fyhr har genren i sig alltid varit svår att skilja från skräck här i Sverige. Gotiken hade sitt intåg i Sverige under 1800-talets början, med översättningar av internationellt kända verk som Radcliffes A Sicilian Romance, The Mysteries of Udolpho av samma författare, och The Monk av Lewis.2 Det var främst när verken skulle översättas från sitt originalspråk till svenska som det uppstod en viss problematik. De svenska översättningarna tenderade att bli mer skräckartade, vilket man kan se i olika exempel som Fyhr tar upp i The Monk och The Mysteries of Udolpho. Ordet ”melancholy” fick ”skräckifierade” översättningar som kopplade till hemskhet, fasa, ryslighet, ohygglighet och ängslighet, något som skapade ett förvirrat mottagande.3
Samma slags förvirring skapas i översättningen av orden ”horror” och ”terror”. I svensk litteraturvetenskap får begreppen ofta den gemensamma översättningen ”skräck”, vilket har förvirrat definitionen ytterligare. ”Horror” kan översättas till skräck och avsky, men ”terror”
är betydligt mer nyanserat och rymmer ett känslospektrum av passioner.4 Denna förvirring kan även diskuteras i ljuset av genrebegreppet som helhet. Gotikgenren tycks vara
svårdefinierad på grund av den missförstådde kopplingen mellan melankoli och ryslighet.
Samtidigt kan inte gotikens skräckelement avfärdas helt. Spöken och vidskeplighet spelar en central roll i många gotiska verk, exempelvis The Castle of Otranto från 1764. Ur ett
genreteoretiskt perspektiv blir det därför svårare att dra tydliga gränser mellan olika genrer.
Det genreteoretiska perspektivet kommer därför att diskuteras i kapitel 3 av uppsatsen.
Med detta i åtanke kan man definiera gotiken med ett antal teman och motiv. Fyhr tar särskilt upp den subjektiva världen, det labyrintiska, ruiner, melankoli och dubbelgångare som gotikens genrekonventioner. Till att börja med kan den subjektiva världen ses som ett återkommande drag inom gotiken. Fyhr förklarar att gotiken ofta skildrar karaktärers
subjektiva känslor och tankar i koppling till ett händelseförlopp, det vill säga den subjektiva upplevelsen. Här spelar även karaktärernas lidelsefulla fantasi en central roll som en slags emotionell fruktan över vad som kan hända.5 Det labyrintiska är också vanligt återkommande inom gotiken. Här är Fyhr tydlig med att det inte bara är labyrinten som motiv, utan att det labyrintiska även kan manifesteras i narratologiska egenskaper. Däremot är det vanligt förekommande att just miljön beskrivs som just ”labyrintisk”, vare sig det är en skog, grotta,
2 Ibid, s. 36.
3 Ibid, s. 27.
4 Ibid, s. 18f.
5 Ibid, s. 66.
4
borg, skola, eller labyrint. Det labyrintiska bidrar till en vilsenhet för karaktärerna, men kan även tyda på hemligheter eller något osäkert.6 På ett liknande sätt kan man se ruiner inom gotiken: medeltida ruiner är ett återkommande motiv inom genren, men ruiner kan även visas i det narratologiska. Exempelvis kan verket framställas med en fragmenterad eller förfallen text där vissa meningar saknas.7
Melankoli och sorg är också ett återkommande drag, och kan kopplas samman med
karaktärernas subjektiva upplevelse. Fyhr menar att det melankoliska kan manifesteras både som psykisk och fysisk smärta som karaktärerna lider. I koppling till elizabethanska dramer kan melankolin även ses som en sjukdom med symptom. Till melankolin kan man ofta se olika typer av smärtlindring i gotiska verk, så som fysisk träning, musik eller litteratur.
Självskada kan även kopplas som smärtlindring inom gotiken, och har även på senare tid kopplats till goth-strömningen via rock- och metalmusiker.8 Till sist är dubbelgångarmotivet vanligt inom gotiken. Dubbelgångarmotivet kan beteckna två karaktärer som liknar varandra på ett eller annat sätt, antingen utseendemässigt, släktmässigt, eller via andra övernaturliga bindningar. Två dubbelgångarkaraktärer kan även samspela i en symbiotisk relation, som i Mary Shellys Frankenstein. Enligt Fyhr bidrar dubbelgångarmotivet till det labyrintiska genom en slags ofrånkomlighet.9
En teori som kopplar samman gotiken med subgenren vampyrlitteratur är Sigmund Freuds das unheimlich, eller översättningen the uncanny. På svenska kan begreppet översättas till
”det kusliga”, vilket inte riktigt förklarar teorin. Freud beskriver das unheimlich som “that class of the frightening which leads back to what is known of old and long familiar”.10 Allt som är nytt för människan behöver inte alltid vara skrämmande, utan det “kusliga” uppstår istället när det som redan är känt sedan tidigare förvrängs till något tvetydigt. Som ett exempel tar Freud upp vaxdockor. Det är ett dött eller autonomt objekt som ska efterlikna människan, ett levande objekt.11 En känsla av the uncanny kan skapas om det uppstår
6 Ibid, s. 94–98.
7 Ibid, s. 71.
8 Ibid, s. 77–80.
9 Ibid, s. 102f.
10 Sigmund Freud, The standard Edition of the Complete Psychological Works of Sigmund Freud.
Volume XVII (1917-1919) An infantile neurosis and other Works (London: The Institute of Psycho- analysis, 1955), s. 220.
11 Ibid, s. 220–224.
5
osäkerhet kring om något är levande eller dött, eller om ett livlöst objekt börjar likna ett levande objekt för mycket.12 Här kan man alltså dra vissa paralleller mellan vampyrgenren och the uncanny. Vampyrkaraktärer kan realisera tvetydigheten mellan levande och död, och kan även kopplas till dubbelgångarmotivet. Teorin används därför även i undersökningen av Låt den rätte komma in.
2.2 Vampyrgenren
Anna Höglunds doktorsavhandling13 ger en god översikt över vampyrberättelser ur ett historiskt perspektiv. Avhandlingen presenterar inte bara teman som ofta förknippas med vampyrmotivet, utan visar även hur dessa teman har förändrats genom åren. Janina
Nussbaumer presenterar på liknande vis relevanta teman för vampyrgenren i sitt komparativa verk.14 I sin avhandling presenterar hon två verk som sedan jämförs med ett fokus på
vampyrmotivens skillnader. Avhandlingen visar att vampyrmotivet behandlas på olika sätt och uppfyller olika genrekonventioner i verken.
Något som blir tydligt när man studerar vampyrmotivets historia är att bilden av vampyren har förändrats drastiskt från 1800-talet till 2000-talet. Enligt Höglund har vampyrgenren främst skildrat vampyrer som monster sedan Bram Stokers Dracula. Det är främst tack vare författare under 1900-talet som Anne Rice som vampyren började nyanseras till att bli mer human. Höglund delar därför upp vampyrkaraktärer i litteratur i två grenar: monstervampyren och humanvampyren.15
Höglund förklarar att det finns ett antal skillnader mellan monster- och humanvampyrer, och att en av dessa skillnader har att göra med vampyrkaraktärens roll i berättelsen. Det är sällan man får följa en berättelse ur perspektivet från en monstervampyr, eftersom dessa vampyrer ofta är onda antagonister i sina berättelser. Som läsare kan man sällan avläsa en
monstervampyrs inre känsloliv, och det blir därför svårare att identifiera sig med monstervampyrer. Som ett exempel använder sig Höglund av Dracula som en klassisk
12 Ibid, s. 233.
13 Anna Höglund, Vampyrer. En kulturkritisk studie av den västerländska vampyrberättelsen från 1700-talet till 2000-talet (Umeå: Bokförlaget h:ström, 2011).
14 Janina Nussbaumer, The Vampire in Literature. A Comparison of Bram Stoker's Dracula and Anne Rice's Interview with the Vampire (Hamburg: Anchor Academic Publishing, 2014).
15 Höglund 2011, s. 336f.
6
monstervampyr.16 Humanvampyren kan därmed beskrivas med motsatta egenskaper. Höglund beskriver humanvampyrer som karaktärer som lever med att tygla sin vampyrsida. Dessa kan vara protagonister eller berättarröster, och de kan därför vara lättare att identifiera sig med som läsare. Däremot är Höglund tydlig med att det inte finns någon klar linje mellan dessa två typer, och ingen vampyrkaraktär är rakt igenom god eller ond.17 Det som Höglund betecknar som humanvampyren undersöks också av Nussbaumer, som ställer karaktärerna i En vampyrs bekännelser i kontrast till vampyren i Dracula.
Genom att jämföra Bram Stokers Dracula med Anne Rices En Vampyrs Bekännelser visar Nussbaumer olika genrekonventioner för vampyrgenren, samtidigt som hon visar intressanta avvikelser. Sexualitet är ett framstående tema inom vampyrgenren, samtidigt som temat behandlas på olika sätt. Nussbaumer förklarar att temat är överhängande i Dracula, speciellt i koppling till sociala konventioner och moral. Den viktorianska eran präglades av sociala normer för män och kvinnor, och en slags moral för att upprätthålla dessa könsnormer. Därför kan vampyrerna i verket representera människors förtryckta sexualitet och förbjudna begär.18 Nussbaumer förklarar därefter att Rice istället använder vampyrfiguren och vampyrism som en metafor för homosexualitet. Detta syns tydligast i relationen mellan karaktärerna Louis och Lestat, men även i Louis transformation till vampyr. Transformation, tillsammans med att dricka blod, beskrivs med tydliga erotiska konnotationer. Sexualitet i verket är dock mer komplext än så. Det finns även incestuösa kopplingar mellan Louis och Claudia, eftersom att den sistnämnda kan ses som både en dotter och älskare. Således manifesteras sexualitet även i form av olika sociala avvikelser.19
Det kristna motivet är också vanligt inom vampyrgenren. Dracula har intressanta kopplingar till kristendomen, speciellt som en motsats till Jesus. Om Jesus kan ses som Guds son kan Dracula som motsvarande ses som djävulens son. Dracula tillhör även aristokratin, samtidigt som Jesus är en snickare. I Dracula kan vampyren alltså ses som en direkt motsats till kristendomen och dess värderingar.20 Här skiljer sig Anne Rices verk, som istället skildrar huvudkaraktären som en vampyr med kristen bakgrund.
16 Ibid, s. 336f.
17 Ibid, s. 337.
18 Nussbaumer 2014, s. 16f.
19 Ibid, s. 26-28.
20 Ibid, s. 14.
7
2.3 Låt den rätte komma in
Ajvide Lindqvists verk har också undersökts både nationellt och internationellt, mycket tack vare filmadaptionens internationella genombrott. Mycket av forskningen som finns handlar därför till övervägande del om filmadaptionen, istället för romanen. Mycket av forskningen som handlar om filmadaptionen kan fortfarande appliceras i en genreanalys, och bör därför inte bortses ifrån. I denna del presenteras tidigare forskning av Låt den rätte komma in.
Jørgen Bruhn, Anne Gjelsvik och Henriette Thune presenterar i sin artikel21 en analys av både romanen och den svenska filmadaptionen från 2008. Artikeln lägger ett fokus på särskilda motiv som verken har gemensamt genom adaptionsteori. Hanna Karlsson fokuserar istället enbart på filmen i sin artikel.22 Här ses filmen som en allegori för det svenska folkhemmets nedåtgång, där vampyren representerar sociala förändringar i 1980-talets Sverige. I artikeln argumenterar Karlsson att Eli är en mångsidig karaktär som, på ett sätt, representerar etniska utomstående som vill bli insläppta i det svenska samhället, vilket även kan kopplas till verkets titel. Karaktärer som hjälper Eli, som Oskar och Håkan, representerar ett nytt, globaliserat Sverige som växer fram. Lacke representerar istället det gamla Sverige och en försummad arbetarklass. Lackes roll som antagonist till Eli blir här särskilt intressant, eftersom att den symboliserar ett motstånd till idéerna Eli representerar.23 Karlsson menar att denna
allegoriska tolkning är en av många tolkningar, och att man även kan se att Eli skapar en positiv vändning för Oskar. Det är endast med hjälp av Eli som Oskar kan stå upp mot sina mobbare, vilket man kan se som att Eli ger nytt liv åt ett stillastående samhälle.24
En återkommande forskningsinstans är verkets sociala och samhälleliga motiv. Ranveig Stende Johnsens avhandling25 är omfattande i sin genomgång av verket, men fokuserar på ett liknande vis på romanens samhälls- och socialkritiska inslag. Skräcklitteratur kan inte sägas vara en samhällskritisk genre i sig, men samtidigt menar Johnsen att det går att se
samhällskritiska motiv i skräcklitteratur. Skräcklitteratur kan exempelvis gestalta kritik
21 Jørgen Bruhn, Anne Gjelsvik och Henriette Thune, Parallel worlds of possible meetings in Let The Right One In”, Word & Image 27:1 (2011).
22 Hanna Karlsson, The Vampire and the Anxieties of a Globalizing Swedish Welfare State: Låt den rätte komma in (Let the Right One In) (2008), De Gruyter 43:2 (2013).
23 Ibid, s. 190–192.
24 Ibid, s. 193.
25 Ranveig Stende Johnsen, Et samfunnskritisk bitt: En analyse av John Ajvide Lindqvists roman Låt den rätte komma in med fokus på samfunnskritikk (Oslo: Reprosentralen, 2010).
8
gentemot vetenskapens framväxt, och kan därför framställa vetenskap till ett skräckmotiv.
Rädslan som uppstår i Låt den rätte komma in ligger i det dolda, ett främmande hot som infiltrerar ett samhälle utgjort av främlingar, utan tydlig samhörighet, historia eller identitet.
Även Johnsen är tydlig med att verket är svårplacerat i ett genresammanhang. Verket framstår som en skräckroman vid en första anblick, men blandar även in konventioner från
kriminallitteratur, fantasy och socialrealism som komplement.26
3. Teori och Metod
För att undersöka hur Låt den rätte komma in förhåller sig till de givna genrerna, så väl som till genrebegreppet i sig, används genreteori som en teoretisk utgångspunkt. Som Alastair Fowler förklarar har synen på genreteori förändrats med genrebegreppet i sig. Teorin sågs först som ett klassifikationssystem, ett sätt att dela in verk med liknande innehåll i genrefack.
Med hjälp av undersökande kritiker av klassifikationssystemet som Kames och Blair i fronten förändrades synen på genretillhörighet under 1700-talet. Dessa menade att gränserna mellan genrer inte var särskilt starka, och att ett verks tillhörighet till en viss genre inte uteslöt tillhörighet till andra genrer.27
Att dra för hårda linjer mellan olika genrer skapar en viss problematik, vilket Fowler
demonstrerar med tragedin som genre. För att klassificera något som en tragedi är det rimligt att genren består av konstituerande drag eller nödvändiga element. Däremot blir det svårt att hitta samma konstituerande drag i de två tragedierna Oidipus i Kolonos och Hamlet. Det finns helt enkelt för få gemensamma drag. Att dela in tragedin i subgenrer kan till synes vara en lösning på detta, men även verk inom subgenrer kommer att ha skiljande drag, vilket gör klassifikation som syfte fruktlöst.28
Inom genreteori kan man därför tala om arter, typer och släkter istället för klassificering.
Wittgenstein har utvecklat genrebegreppet med benämningen ”släkttycke”, vilket även Fowler förespråkar som en adekvat liknelse.29 Likheter mellan olika verk går inte alltid att beskriva utifrån en enstaka ståndpunkt, eller ett enstaka konstituerande drag, utan verk kan istället ses
26 Ibid, s. 89f.
27 Alastair Fowler, Genreteori (Lund: Studentlitteratur, 1997), s. 254.
28 Ibid, 256–258.
29 Ibid, s. 259f.
9
som ”besläktade” genom mer komplexa sammanhang. Sammanhanget utgörs inte utav en återkommande likhet mellan verken i en genre, utan verken kan istället ses som relaterade genom ett nät av sammankopplingar. Genom släkttycket tillåts därför en variation mellan verk, samtidigt som likheterna bidrar till en sammankoppling.30
Inom genreteori kan man därför se dessa kopplingar mellan vissa verk genom imitation och tradition. ”Det visar sig snart att vad som producerar genremässiga likheter är traditionen: en sekvens av påverkan och imitation och nedärvda koder som förbinder verk inom genren.”31 Som Fowler förklarar tyder även detta på att genrer inte är beständiga, utan de förändras konstant. Det är därför viktigt att påpeka att diskussionen om en genre måste ses i ljuset av en viss temporal kontext. Ett uttalande om en genre måste ses som ett uttalande om genren vid en specifik tidpunkt.32
Som Fowler förklarar kan man dela in genreforskning i två skilda skolor. Den första
förespråkar ett synkront synsätt och fokuserar på beskrivning av beständiga genrer. Den andra ser genrer ur ett diakront perspektiv och drar inte några beständiga slutsatser kring genrer, utan visar en koncentration på förändring. Det anses vara viktigt att inte se dessa som
motsatser. Mycket finns att vinna i att bedriva forskning med ett kombinerat synsätt på genrer som föränderliga och bundna samtidigt.33 I koppling till detta finns det specifikt två saker som intresserar genreforskare i anknytning till genrers historiska kontext. Dessa är genrestadiet när ett specifikt verk skrevs, samt genrestadiet under forskarens egen tid.34 Det centrala med genreteori är att ett större fokus läggs på genrebegreppets kommunikatoriska egenskaper, istället för klassifikation. Fowler menar att det kommunikatoriska syftet används för att tolka meningen med ett verk, istället för att definiera det. Det finns en mening i ett verks likheter och avvikelser från tidigare variationer. Genreteori förespråkar därför i viss utsträckning rekonstruktion, tolkning och värdering av mening.35
Det är även samma ståndpunkt uppsatsen har. Syftet med uppsatsen är inte att klassificera Låt den rätte komma in som en roman ur en viss genre. De angivna genrerna som uppsatsen utgår
30 Ibid, s. 259–261.
31 Ibid, s. 261.
32 Ibid, s. 266.
33 Ibid, s. 268.
34 Ibid, s. 271.
35 Ibid, s. 255.
10
från, nämligen gotiken och vampyrgenren, används endast som ståndpunkter för att tolka verket. Det finns mycket att vinna i att se hur Låt den rätte komma in förhåller sig till besläktade verk, både i avvikelser och liknelser.
Uppsatsens metod utgår ifrån en tematisk analys genom en närläsning av Låt den rätte komma in. Analysmetoden grundar sig i hermeneutiken som förespråkar subjektets fördjupade
tolkning av ett givet forskningsämne. Den hermeneutiska tolkningsprocessen beskrivs ofta som en cirkel, där en grundförståelse av ett givet ämne utökas till en bättre förståelse genom undersökning och tolkning. Efter tolkningen kan den hermeneutiska cirkeln börja om igen för att kontinuerligt förbättra förståelsen av ett ämne. Det är en kunskapsfilosofi som lägger vikt på subjektets tolkning, och kopplas därför till kvalitativa undersökningsmetoder istället för kvantitativa. Litteraturvetenskap är generellt sett förankrad i den hermeneutiska
kunskapsfilosofin, och det är även denna kunskapsfilosofi som uppsatsen utgår från.
4. Synopsis
Romanen utspelar sig i förorten Blackeberg året 1981. Oskar är 12 år gammal när han blir vän med Eli, en flicka i samma ålder, som är nyinflyttad i lägenhetsområdet där Oskar bor. Vid samma tid mördas en ung pojke i en ort nära Blackeberg och som läsare får vi veta att det är Elis medhjälpare Håkan, en före detta lärare, som är mördaren. Eli är en vampyr, och Håkan hjälper Eli genom att samla blodet från sina offer för att kunna ge blodet till Eli. Håkan finner inte någon slags tillfredsställelse i att mörda människor, men är tvungen eftersom han inte kan låta sin förälskelse svälta. Efter att ett nytt mord sker i Blackeberg presenteras läsaren även för ett kamratgäng med medelårdersmänniskor som berörs av mordet, och två av dessa är Lacke och Virginia. Läsaren får även följa Tommy, en av Oskars vänner, som nyss har fått en polisman som styvfar.
I ett av sina mordförsök blir Håkan påkommen och blir tvungen att hälla syra över sitt ansikte i ett försök att göra sig själv oigenkännlig. Han överlever detta och blir förflyttad till ett sjukhus där han sedan blir utfrågad av Blackebergs polis. För att göra slut på Håkans lidande klättrar Eli upp till sjukhusrummets fönster och suger Håkans blod, varpå Håkan faller från sjukhusfönstret och dör. Nu när Eli inte har någon medhjälpare längre är hen tvungen att skaffa blod själv. Eli spenderar också mycket av sin tid med Oskar, som inte känner till Elis
11
hemligheter, och det blir även tydligt att Oskar har blivit förälskad i Eli. Oskar är mobbad av ett gäng i skolan, men han slår tillslut tillbaka mot en av mobbarna under en friluftsdag.
Eli jagar nu efter människor själv, och ett av hens offer är Virginia. Hon blir överfallen av Eli, men överlever attacken med endast ett bitmärke tack vare Lacke. Trots detta har Virginia blivit smittad av Eli, och transformeras gradvis till en vampyr. Det blir svårt för Virginia att tygla sin hunger efter blod, och för att inte skada Lacke och andra människor som hon älskar bestämmer hon sig för att ta sitt liv efter att ha blivit inlagd på Blackebergs sjukhus. Lacke bestämmer sig här för att jaga efter vampyren, som nu har dödat både hans vän och hans käresta. Det avslöjas även att Håkan har blivit smittad av Eli på samma sätt, varefter han återuppstår som ett monster i sjukhusets källarområde.
Oskar börjar förstå att Eli är en vampyr, vilket gör att hans relation med Eli kompliceras. Eli är tvungen att skaffa blod, men väljer att köpa blod av Oskars vän Tommy istället för att döda någon. Efter att detta är klart överfalls båda av monstret Håkan i lägenhetsområdets källare.
Eli undkommer Håkan, men Tommy blir kvarlämnad och är fast med monstret tills hans styvfar hittar honom. Eli lägger sig för att vila, men attackeras av Lacke som vill förgöra vampyren. Med hjälp av Oskar överlever Eli, och det är istället Lacke som dödas av Eli.
Efter konfrontationen lämnar Eli lägenhetsområdet och Oskar återgår till en vanlig vardag. I romanens sista del konfronteras Oskar av mobbare från skolan som hotar med att dränka honom i Blackebergs badhus, men innan han hinner drunkna dyker Eli upp och mördar mobbarna. Berättelsen avslutas därefter med att Eli och Oskar flyr från Blackeberg med ett tåg.
5. Analys
Som Höglund förklarar har folktro och vampyrmyter även fått ett fäste i vampyrlitteratur.
Många av de myter som Höglund tar upp finns även med i Låt den rätte komma in, medan andra istället används för att distansera Eli från den konventionella vampyren. I samband med detta förklarar Höglund att moderna vampyrkaraktärer sällan förvandlar sig till fladdermöss eller sover i kistor.36 Ajvide Lindqvists verk behandlar på liknande sätt dessa vampyrmyter på ett roande sätt. Oskar funderar själv över vampyrmyter. ”Han tog några steg mot dörren,
36 John Ajvide Lindqvist, Låt den rätte komma in (Stockholm: Ordfront förlag, 2004), s. 341.
12
hejdade sig. Dörren låg i skugga. Han knöt händerna, sög på en knoge. Om hon verkligen…
ligger i en kista. Löjligt. Varför skulle hon göra det? Varför gör vampyrer det över huvud taget? För att de är döda.”37 Även på följande sida grubblar Oskar över om Eli kan skadas av ljuset från en lampa, men avfärdar snabbt tanken när han inser hur löjligt det hade varit med att tillverka specialgjorda lampor för vampyrer. ”För löjligt. ”Specialaffär för
vampyrlampor.””38 Vad detta kan tyda på är en slags distansering från vissa vampyrmyter, precis som i annan modern vampyrlitteratur.
Andra vampyrkonventioner, som att vampyrer inte tål solljus, bevaras istället i Lindqvists verk. Det finns även en vampyrmyt som spelar en central roll för verkets händelseförlopp.
Myten, som även Höglund tar upp, är Elis behov av en inbjudan för att få gå in i hus. Att inte få komma in i hus utan en inbjudan är en återkommande konvention som dyker upp i andra vampyrberättelser, exempelvis True Blood och Buffy the Vampire Slayer.39 Detta
konkretiseras även i Lindqvists roman. Som Oskar märker börjar Eli att blöda om hen går innanför en tröskel utan en inbjudan.40 Som Karlsson förklarar kan tröskeln här symbolisera en vilja att accepteras av samhället.41 Men tröskeln pekar även på ett annat vampyrmotiv som har sina rötter i folktro, nämligen speglar. Det gemensamma mellan dessa motiv är att de fungerar som ett slags hinder eller distansering, något som separerar.
Som Nussbaumer förklarar har speglar en specifik funktion i vampyrmyten. I Bram Stokers verk är Dracula osynlig i speglar, vilket Nussbaumer tolkar som att Dracula är del av
huvudkaraktären Harkers undermedvetna. Om Harker representerar människans goda moraler så representerar Dracula ett mörkt inre av förbjudna begär.42 I Låt den rätte komma in
används spegelmotivet framförallt i samband med olika sorters fönster. I jämförelse med filmatiseringen är spegelmotivet inte lika framträdande i romanen, men spelar trots detta kvalitativt överens med filmatiseringens användning av motivet.43 Bruhn m.fl. skiljer här på spegelmotivets olika funktioner i relation till ett fönsters olika egenskaper. Likt en dörr kan ett fönster fungera som en tröskel mellan två platser. Ett fönster är genomskinligt, samtidigt som
37 Ibid, s. 269.
38 Ibid, s. 270.
39 Höglund 2011, s. 342.
40 Ajvide Lindqvist 2004, s. 303.
41 Karlsson 2008, s. 192.
42 Nussbaumer 2014, s. 13f.
43 Bruhn m.fl. 2011, s. 7.
13
det kan reflektera en spegelbild. Ett fönster kan även ses som ett separerande objekt mellan två parter.44
I Låt den rätte komma in är fönstermotivet med i berättelsen genomgående och används ofta som ett genomskinligt hinder mellan två världar. I början av berättelsen står exempelvis Oskar innanför skolans glasdörrar och ser på när resten av klassen pratar med poliserna på
skolgården.
Oskar gick ner till portarna och tittade ut genom glasrutan. Alla i klassen hade mycket riktigt samlats runt polisens bil. Oskar hade också velat vara där, men det var ingen idé.
Någon skulle knäa honom, någon annan dra upp hans kalsonger i stjärtvecket, polis eller inte.45
Man kan dra vissa paralleller här mellan Oskar och Eli. Likt Eli som är en vampyrisk outsider är även Oskar en outsider till skolgårdens värld. Genom berättelsen kan vi dock se en slags progression i detta. I berättelsens mittpunkt slår Oskar tillbaka mot sina mobbare under en friluftsdag ute på isen. Mobbarna planerar att släppa ner Oskar i en isvak, men förhindras när Oskar slår tillbaka med en träkäpp.46 Isen och isvaken är också ett exempel på fönstermotivet.
Likt en glasruta är isen genomskinlig, samtidigt som vattnet kan spegla en reflektion. Isvaken kan därför liknas vid ett fönster, och därigenom även en tröskel till en annan verklighet, en tröskel mellan fara och säkerhet, eller utanförskap och gemenskap.
Senare i berättelsen blir fönstermotivet något som speglar en splittring mellan den nya och den gamla Oskar. ”Han gick uppför backen, kastade en blick mot sitt eget släckta fönster. Där inne låg den vanlige Oskar och sov. Oskar… före Eli. Med pissbollen i kalsongerna. Själv hade han slutat med den, det behövdes inte längre.”47 Man kan se en progression mellan dessa två Oskars som separeras genom fönstret. Med tanke på att Oskar nu är utanför kan man även tyda att gränsen mellan Oskar och Eli blir tunnare. Han står nu utanför det fönster som en gång separerade Oskar i sitt sovrum från Eli i lekplatsen. Även väggar och dörrar fungerar på ett liknande sätt för att separera Eli och Oskar. Ett återkommande motiv i Låt den rätte komma in är Oskars och Elis morsekodskommunikation genom väggar. Även väggar är alltså ett hinder som karaktärerna tar sig igenom.
44 Ibid, s. 5.
45 Ajvide Lindqvist 2004, s. 12.
46 Ibid, s. 171f.
47 Ibid, s. 237.
14
Till sist avslutas fönstermotivet dramatiskt i berättelsens sista del. Här har mobbarna intagit badhallen tillsammans med Oskar och hotar med att dränka honom. Eli står utanför till en början och ser hjälplöst på när Oskar hålls nedanför vattenytan, tills någon som kan bjuda in Eli dyker upp.
»Du får komma in.« […] En ljusfläck syntes mot det svarta mittenfönstret och en mikrosekund senare splittrades det. Säkerhetsglaset sprack inte som vanligt glas. Det exploderade i tusentals pyttesmå rundade fragment som föll rasslande mot bassängkanten, […] glittrade som en myriad av vita stjärnor.”48
Fönstermotivet avslutas här med att Eli krossar en fönsterruta för att rädda Oskar från
mobbarna. Detta avslut kan tydas som att gränsen mellan Oskar och Eli nu är helt borta, vilket till sist även leder till att Oskar rymmer från Blackeberg tillsammans med Eli.49 På ett sätt har Oskar nu blivit Elis nya assistent, en ny Håkan som hjälper Eli att överleva. Men om man även tyder fönsterrutan som en del av spegelmotivet kan man dra fler paralleller mellan Oskar och Eli som dubbelgångare. Oskar och Eli har krossat gränserna och, på ett sätt, blivit en och densamma.
Dubbelgångarmotivet kan således även kopplas till karaktärerna i Låt den rätte komma in. I samspel med fönster- och spegelmotivet kan man även se Oskar och Eli som dubbelgångare.
Som nämnts tidigare är speglar en del av vampyrgenren, vilket kan kopplas till Draculas osynliga spegelbild och mänsklighetens mörka inre. Detta kan jämföras med Oskars första träff med Eli. Här ser han Eli först i reflektionen av kniven som han hugger trädet med.
Han använde bladet som en spegel och vinklade det mot klätterställningen. Någon stod där. Någon som inte stått där nyss. En suddig kontur mot det rena stålet. Han sänkte kniven och tittade direkt på klätterställningen. Jo. Men det var inte Vällingbymördaren.
Det var ett barn.50
Spegelbilden i utdraget kan tyda på en förändring i spegelmotiv i jämförelse med annan vampyrlitteratur. I jämförelse med Dracula är vampyrens spegelbild i Låt den rätte komma in synlig, samtidigt som spegelmotivet i sig kan ses som en del av vampyrlitteraturens
konventioner. Att Elis spegelbild syns i Oskars kniv tyder på en viss symbolik, och kan
48 Ibid, s. 412.
49 Ibid, s. 414f.
50 Ibid, s. 35.
15
framförallt förstås som en reflektion av Elis farliga natur som vampyr. Samtidigt är det Oskar som fantiserar att han är en mördare. Karaktärerna har få egenskaper som gör dem till
dubbelgångare, bortsett från att vara i samma ålder. Däremot kan man se att karaktärerna realiserar varandra på ett sätt. Oskar fantiserar att han är en mördare, samtidigt som Eli är en mördare. Eli döljer sin vampyrsida och framstår som ett vanligt barn, samtidigt som Oskar realiserar denna sida. Längre in i berättelsen argumenterar Eli på ett liknande sätt för att visa att även Oskar har en mordisk sida.
»För att jag är som du.«
»Vadå som jag? Jag…«
Eli gjorde en svepande rörelse i luften som om han höll en kniv i handen, sa:
»Vad glor du på, jävla idiot. Vill du dö eller? […]«
»Vad säger du?«
»Är inte jag som säger. Du sa det. Var det första jag hörde dig säga. Nere i lekparken.«
[…]
»Jag… dödar inte folk. «
»Nej. Men du skulle vilja. Om du kunde. Och du skulle verkligen göra det om du behövde. […] För att du vill leva. Precis som jag.«51
Dubbelgångarmotivet används här för att sudda ut gränsen mellan vampyren och människan, likaså gränsen mellan det goda och det onda. Detta eskalerar och avslutas med att fönstret krossas i romanens sista del. Efter att separationen har förstörts helt finns det inga gränser mellan Oskar och Eli, vilket även realiseras när de två rymmer iväg från Blackeberg. Således kan man se samspelet mellan fönster-, spegel- och dubbelgångarmotivet. Fönstret fungerar som en separation mellan utanförskap och samhörighet, mellan monster och människor.
Fönstret som krossas tar bort gränsen mellan dessa, och visar att människan Oskar och vampyren Eli ändå är rätt lika varandra.
Transformation har varit ett framträdande motiv i vampyrlitteratur ända sedan Bram Stokers Dracula konkretiserade vampyren. Låt den rätte komma in håller kvar denna konvention, vilket vi kan se i Elis transformation. Enligt Höglunds beteckning är humanvampyren och monstervampyren två skilda beskrivningar av vampyrkaraktärer. Det som vi istället ser i Låt den rätte komma in är en blandning mellan dessa. Detta är något som kan tolkas som en transformation från humanvampyr till monstervampyr.
51 Ibid, s. 308f.
16
Det gjorde knappt alls ont längre, kändes bara som en pirrning, en elektrisk ström genom fingrar och tår när de smalnade, omformade sig. Det knastrade om skelettet i fingrarna när de töjde ut sig, sköt fram genom fingertopparnas smältande hud och bildade långa, krökta klor. Samma sak på tårna. […] Ett ilande i tändernas rötter när Eli tänkte dem vassa. Kronorna buktade sig utåt, slipades av en osynlig fil, blev spetsiga.52
Det är dock inte bara Eli som transformeras i berättelsen, utan transformationsmotivet
reflekteras även i de andra karaktärerna. Man kan se en tydlig transformation med karaktären Håkan som, i bokens slutskede, transformeras till ett groteskt monster. Denna transformation är speciellt intressant eftersom den går emot gotikens genrekonventioner. Gotisk litteratur väcker sällan känslor av spänning eller äckel, och skildrar sällan det groteska. Fyhr ger också en bra definition på skräckelementens funktion i gotisk litteratur. Gotisk litteratur skrämmer sällan läsaren, utan skildrar istället händelser som är skrämmande för karaktärerna och därmed karaktärernas subjektiva upplevelser.53 Beskrivningen av Håkan i Låt den rätte komma in kan istället liknas vid grotesk skräck eller zombieskildringar.
Ett svart hål i nedre halvan av ansiktet. Inga läppar som kunde skyla tänderna, som därför låg blottade; en ojämn krans av vitt som gjorde mörkret i munhålan mörkare. […] Ett ihåligt skorrande ljud när varelsen pressade ut luft och en droppe av en gulaktig, seg vätska rann ur det dubbla hålet där näsan varit.54
Det är dock inte bara monstertransformationer som skildras i berättelsen. Ännu en
transformation kan man se i Oskar som, i ljuset av att bli mobbad i skolan, transformerar sig till ett alternativt jag. Detta kan man se tydligast i berättelsens början, när Oskar fantiserar att han är en mördare som knivhugger sina offer, genom att knivhugga ett träd.
Ett tydligt exempel på transformationsmotivet kan man även se i Oskars pappa. Oskar verkar ha det bra hemma hos sin pappa, ända tills pappans kamrat gör en överraskningsvisit. Ur Oskars perspektiv förstår vi tydligt att pappan inte är sig själv efter att ha druckit med sin vän Janne. Redan när pappan är på väg att hämta nubbeglasen och spritflaskan kan man känna Oskars förtvivlan, och det blir tydligt att detta är ett återkommande moment i relationen
52 Ibid, s. 193.
53 Fyhr 2003, s. 66.
54 Ajvide Lindqvist 2004, s. 342f.
17
mellan Oskar och hans pappa.55 Det är först efter att Oskar har gått upp på sitt rum som pappans transformation beskrivs mer i detalj.
Oskar låg i sin säng och väntade på Varulven. […] Han skulle komma in i Oskars rum och inte vara pappa längre. Bara en spritstinkande, klumpig massa av ömhetsbehov och sentimentalitet. […] Han slogs aldrig, nej. Men det som i de stunderna hände med hans ögon var det absolut otäckaste Oskar visste. Då fanns inte ett spår kvar av pappa. […]
Den människa pappa blev när han var full hade inget samband med den han var när han var nykter. Det var då en tröst att tänka sig pappa som en varulv. […] Som månen lockade fram vargen i varulven, lockade spriten fram denna varelse i pappa.56
Det som är intressant i det här utdraget är liknelsen mellan den fulla pappan och en varulv.
Det som vi ser här är inte en lika tydlig transformation som Elis eller Håkans fysiska transformation, men upplevs fortfarande som otäck enligt Oskars subjektiva upplevelse.
Liknelsen med varulven kan än en gång tyda på en utsuddad gräns mellan monster och människor. Samtidigt som Oskar kommer närmare Eli suddas även gränsen mellan gott och ont ut. Till sist visar utdraget även ett annat återkommande motiv, nämligen missbruk, en samhällsskildring som vi återkommer till.
De olika transformationerna visar hur verket förhåller sig till tidigare vampyrlitteratur.
Transformationen har varit en del av vampyrlitteraturen sedan långt tillbaka, och visas
antingen i form av människors transformationer till vampyrer, eller vampyrers transformation till animaliska former som i Dracula. Vi kan se att dessa konventioner lever vidare i Låt den rätte komma in, men har förändrats till att passa in med samtidens litteratur. Gränsen mellan människor och monster blir allt otydligare genom berättelsens gång, vilket även realiseras i dubbelgångarmotivet mellan Oskar och Eli. Sättet som Låt den rätte komma in förhåller sig till transformationsmotivet kan även liknas vid hur verket förhåller sig till genrebegreppet.
Gränsen mellan genrer suddas ut precis som gränsen mellan att vara människa eller monster.
Ett till exempel på gränser och ambivalens kan man finna i karaktären Eli som helhet. För det första kan man se Elis ålder som tvåsidig, eftersom hen framstår som väldigt ung, samtidigt som hen har levt i flera hundra år. Liknande åldersmotiv återfinns i Anne Rices En vampyrs
55 Ibid, s. 222.
56 Ibid, s. 226f.
18
bekännelser hos karaktären Claudia, som på liknande sätt har en komplicerad relation med karaktären Louis som är fysiskt äldre.57
Här är det även viktigt att ta upp romanens skildring av genus och sexualitet. Som nämnts i forskningsöversikten är sexualitet ett återkommande tema i all sorts vampyrlitteratur, men representeras på vitt skilda sätt. I Låt den rätte komma in är temat tydligast i relationen mellan Oskar och Eli, som alltjämt är komplex. I berättelsens andra del har Oskar kommit så nära Eli att han frågar chans, varpå Eli svarar att hen inte är någon flicka.
»Vadå. Är du en kille, eller?«
»Nej. Nej.«
»Vad är du för nåt då?« […]
»Jag är ingenting. Inte barn. Inte gammal. Inte pojke. Inte flicka. Ingenting.«58
I koppling till detta får Oskar även reda på att Eli inte har något könsorgan59, något som kan tolkas i ljuset av vampyrgenren. Nussbaumer förklarar exempelvis att sexuella akter inte alltid representeras av samlag inom vampyrgenren, utan genom andra symboler och motiv. Man kan exempelvis se vampyrtänder som en fallossymbol, där själva ätandet i det anseendet blir till en sexuell akt. Ett annat exempel taget ur Dracula är hur vampyrer dödas genom att spetsas genom hjärtat av en påle, varav pålen också kan ses som en fallossymbol.60
I Låt den rätte komma in är det dock annorlunda. Eli dödar sällan sina offer själv, utan Håkan hjälper till med att samla blod, vilket vi kan se i romanens första del där Håkan dödar sitt första offer, en ung pojke, för att samla blodet i en plastdunk. I detta avseende avsexualiseras akten av vampyrens blodsdrickande, eftersom att det inte är vampyren själv som jagar eller dödar sina offer. Det finns däremot mer att säga om Håkans sexualitet i koppling med hans offer, vilket man kan se i utdraget nedan.
Håkan låg bredvid pojken, studerade hans ansikte, smekte över det med pekfingret. Sedan makade han sig närmare pojken, tog den lealösa kroppen i sin famn och tryckte den mot sin. Han kysste pojken ömt på kinden, viskade »förlåt« i hans öra och reste sig.61
57 Nussbaumer 2014, s. 25.
58 Ajvide Lindqvist 2004, s. 153.
59 Ibid, s. 305.
60 Nussbaumer 2014, s. 17f.
61 Ajvide Lindqvist 2004, s. 26f.
19
På ett sätt kan man se att det sensuella, som är så vanligt för vampyrgenren, har bevarats i karaktären Håkan, samtidigt som vampyrkaraktären Eli avsexualiseras. Håkan attraheras av yngre personer, vilket vi även ser i relationen mellan Håkan och Eli. Vid ett tillfälle är Håkan även nära att hyra en ung pojke, men stoppar sig själv innan något dåligt händer. Även i romanens slutskede, när Håkan har blivit ett monster, lever hans sexuella driv kvar, vilket vi kan se när han söker upp Eli och överfaller hen i något som kan beskrivas som en våldtäkt.62 Något som man därför kan tolka i karaktären Håkan är en slags undertryckt, tabu sexualitet.
Som nämnts tidigare kan vampyren i vampyrlitteratur representera en slags social kommentar på samhällets syn på sexualitet eller sexuella avvikelser, vilket man kan tolka i exempelvis Anne Rices En vampyrs bekännelser där vampyren kan ses som en representant för
homosexualitet.63 I Låt den rätte komma in kan man dock se att sexualiteten hos Håkan beskrivs som grotesk och skräckinjagande. Höglund förklarar att vampyrberättelser från 2000- talet ofta har människokaraktärer istället för vampyrer som gestaltar driftstyrd sexualitet, och att dessa karaktärer ofta framställs med perverterade och onda former av sexualitet,
exempelvis nekrofili och pedofili.64 När Håkan blir till ett monster frigörs han från samhällets normer, vilket gör att han kan agera på sin undertryckta sexualitet. Än en gång kan man ta upp frågan om människor kontra monster. Håkan transformeras till ett monster, men på många sätt var han ett monster redan som människa.
Detta blir såklart även tydligt när det undersöks i kontrast med relationen mellan Eli och Oskar, som är betydligt mer positiv och oskyldig. Den positiva relationen kan relateras till den unga åldern som karaktärerna är i. Eli avsexualiseras på mer än ett sätt, som har visats med exemplen ovan. Med det sagt så verkar det sexuella ha förvridits till något negativt i Låt den rätte komma in. Håkan har förbjudna sexuella begär, vilket tillslut förvrids till något hemskt när det inte kan kontrolleras.
Det finns även mer att säga om relationen mellan Håkan, Eli och Oskar. Håkan är Elis medhjälpare genom romanen, men det är även viktigt att påpeka att karaktärerna har en slags kärleksrelation. Vi kan se att det handlar mer om överlevnad för Elis skull, och att Håkan
62 Ibid, s. 344f.
63 Nussbaumer 2014, s. 26.
64 Höglund 2011, s. 361.
20
motvilligt dödar folk i utbyte mot Elis kärlek, samtidigt som Eli är tvungen att ge denna kärlek för överlevnad.65
Pappans missbruk av alkohol är inte den enda formen av missbruk vi kan se i Låt den rätte komma in. I romanens första kapitel får vi följa Oskar i skolan när han och klassen får en genomgång i droger av en polis. Som ett exempel har polisen med sig en påse med vitt pulver, och Oskar förstår snabbt att det är en påse med heroin. 66 Vad vi kan tolka ur scenen är att droger och missbruk är ett välkänt fenomen, även för barnen i Blackeberg.
Man kan även tolka blodet som ett slags missbruk för vampyrer. Först och främst kan man se på interaktionen mellan Tommy och Eli i källaren under romanens fjärde del. Eftersom att Håkan inte har möjligheten att hjälpa Eli med att få tag i blod måste Eli ta hand om detta själv. I ett desperat försök att överleva försöker hon att köpa blod av Tommy i vad som kan liknas vid en drogaffär. Redan tidigare i berättelsen får vi veta att Tommy och hans vänner använder källarområdet som en slags gömd verksamhet för olagliga aktiviteter. Till och med före Eli knackar på har Tommy boffat lim.67 I samband med vampyrgenren har
missbruksmotivet funktionen av en tidsmarkör. Missbruksmotivet visas på alla
samhällsnivåer, vilket vi kan se i Oskars klassrum, Tommys missbruk, och i Elis blodaffärer.
Ännu en viktig karaktär för uppsatsens syfte är Lackes partner Virginia. Efter att ha blivit överfallen av Eli klarar sig Virginia bra med endast ett par stygn och ett plåster hos läkaren.
Hon upptäcker dock snart att hon har blivit överkänslig för solljuset och att hon inte klarar av att äta vanlig mat. Virginia råkar få ett sår i fingret ur vilket hon börjar suga sitt eget blod och för att lindra sin egen ångest och hunger börjar hon att skära sig i armvecket med ett rakblad för att kunna dricka mer blod. Tillslut förstår hon att det finns något annat som kontrollerar henne, nämligen ”smittan”.68
Vad vi kan se här är vissa kopplingar med gotiken och dess melankoliska inslag. Fyhr förklarar att melankolin ofta beskrivs som en slags sjukdom, som visar på både fysiska och psykiska symptom. Detta kan spåras tillbaka till elizabethanska dramer där den melankoliska protagonisten lider av fysiska problem som man kan dö av, vilket har fått ett samband med
65 Ajvide Lindqvist 2004, s. 46.
66 Ibid, s. 11.
67 Ibid, s. 323.
68 Ibid, s. 264.
21
”svart galla”.69 Som tidigare nämnts har karaktärer i gotikens anda alltid försökt lindra smärtan på ett eller annat sätt genom olika aktiviteter, däribland läsning och fysiska aktiviteter. På senare tid kan karaktärer skära sig för att lindra smärtan, något som vissa musiker även har anammat på scenen i samband med goth-strömningen.
Det går att dra intressanta paralleller mellan gotikens melankoli och ”smittan” som Virginia går igenom. Med tanke på att smittan gör Virginia känslig för ljuset och mänsklig mat är hon dömd att stanna inne ensam och hungrig. Vi får även många exempel på olika former av smärtlindring hon utsätter sig för. Det tydligaste exemplet får vi i formen av det Virginias självskadande, där hon självmant skär sig själv i armvecket för att få tag i mer blod. Vi får även se en mer konventionell form av fysisk aktivitet i ett av Virginias ångestanfall.
Det gick inte att beskriva. Det påminde om när hon tjugotvå år gammal fått beskedet att hennes far fallit ner från taket på sommarstugan och brutit nacken. Då hade hon också gått runt, runt som om det inte fanns en enda plats på jorden där hennes kropp kunde vara, där det inte gjorde ont.70
Vad vi ser här ovan är en liknelse mellan den smärta Virginia upplevde när hennes far gick bort och smärtan hon upplever med vampyrsmittan. Som Fyhr beskriver det lidande hjärtat inom gotiken som ett slags förfall av känslor där karaktärerna inte känner något alls längre.
Hjärtat slits ut i en slags känslomässig utmattning.71 Virginia kan kanske inte beskrivas ha exakt samma känslomässiga förfall, eftersom att hon fortfarande känner den fysiska smärtan av solljuset. Däremot blir ”vampyrsmittan” som gotikens nya form av ”svart galla”, vilket ger ett intressant samband mellan gotiken och vampyrgenren i samtida form. Tillslut driver smittan Virginia till att ta sitt liv inne på sjukhuset, men före detta beskriver hon sjukdomen för Lacke. ”Jag blev smittad. Och sen… har det bara växt. Jag vet var det sitter. I hjärtat. I hela hjärtat. Som cancer. Jag kan inte styra det.”72 Att sjukdomen beskrivs som en cancer som griper tag om hjärtat kan liknas vid det känslomässiga förfallet som kännetecknade gotikens melankoli. Som genreteorin förespråkar är det av vikt att undersöka när ett verk skrevs i
69 Fyhr 2003, s. 77.
70 Ajvide Lindqvist 2004, s. 218.
71 Fyhr 2003, s. 76.
72 Ajvide Lindqvist 2004, s. 336.
22
relation med en genres historiska kontext.73 Vad vi har sett här ovan kan vara ett exempel på hur gotiken lever vidare i samtidens litteratur.
Som nämnts tidigare är kristna symboler ett återkommande tema i vampyrlitteratur. Ofta skadar de vampyrerna på olika sätt. Dracula, exempelvis, var tydlig med att det kristna var något gott som skulle förgöra den onda vampyren, det okristna. Människan kunde liknas med något nära Gud, samtidigt som vampyren var djävulens motsvarande.74 Låt den rätte komma in är inget undantag, men det kristna behandlas på ett annat sätt här. Den mest framträdande formen av det kristna som motiv kan man se i karaktären Staffan, som är Tommys styvfar.
Med det kristna motivet kan relationen mellan Tommy och Staffan ses som mer tilltalande än karaktärerna i sig. Som polis och trogen kristen blir Staffan en motsats till Tommy som kan kopplas med kriminalitet.
Bokens slut innehåller även en kristen symbol. När Eli räddar Oskar från mobbarna beskrivs händelsen av vittnen som att Oskar blev hämtad av en ängel i en mirakulös händelse.75 Att just Eli liknas med en ängel kan vara ett till exempel på verkets ambivalens gentemot Eli på grund av att kristendomen ses som vampyrens motsats eller svaghet i tidigare
vampyrlitteratur. Även Elis namn är syftar till kristna inslag. När polisen tar emot vittnesmål från brottsplatsen där Håkan häller syra över sitt ansikte får vi veta att Håkan ropar ut till Eli i smärta. Därefter förklarar en av utredarna att Eli betyder Gud. ”Det är dom sista ord som Kristus sa på korset. Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Eli, Eli, lema
sabachtani?”76 Att just Eli, en vampyr, har en anknytning till Gud är ett exempel på verkets ambivalens mot det kristna motivet. Det är tydligt att kristendomen inte helt kan liknas vid något gott som står i motsats till vampyren eftersom att Eli syntetiserar båda dessa aspekter. I Låt den rätte komma in blir alltså det kristna mer tvetydigt på grund av hur kristna symboler kopplas till karaktärerna Eli och Staffan.
Ett återkommande motiv i gotisk litteratur är labyrinten, men som nämnts tidigare kan det labyrintiska även skildras på olika sätt. En form av det labyrintiska i verket kan vi se i källarområdet där Oskar bor. Speciellt intressant för den gotiska kopplingen är det stängda skyddsrummet som Oskar inte har inträde till.
73 Fowler 1997, s. 271.
74 Nussbaumer 2014, s. 14.
75 Ajvide Lindqvist, s. 413.
76 ibid, s. 134.
23
Oskar stod framför den massiva järndörren och den där tanken dök upp. Att någon…
något var inlåst här. Att det var vad kedjorna och låsen handlade om. Ett monster.77
Kommentaren kan vara en slags plantering eller ”foreshadowing” av monstret Håkan som attackerar Tommy och Eli i källarområdet i verkets fjärde del. Skyddsrummet kan däremot liknas vid ett annat gotiskt motiv, nämligen lönnrummet. Fyhr förklarar att lönnrummet går hand i hand med det labyrintiska motivet, och har ofta funktionen av att skapa en osäkerhet kring dörrar och väggar. Lönnrummet kan fungera som en flyktrutt, men kan även gestaltas i former av låsta rum som bevarar en hemlighet eller något hemsökt.78 Däremot upplevs inte källarområdet som något skrämmande för Oskar, eftersom att han istället upplever källaren som en flykt från världens alla krav.
Ännu ett ställe som kopplas med gotikens labyrintmotiv är kylrummet och källarområdet i sjukhuset. I texten får vi följa Benke under sitt skift, där han tillslut blir offer för Håkan.
Liken hade han inga problem med; servicemaskiner med slocknade hjärnor. Vad som däremot kunde göra honom lite nojig var de här korridorerna. Blotta tanken på detta nätverk av tunnlar tio meter under marken, de tomma salarna och rummen som någon slags administrationsenhet i Helvetet. Så stort. Så tyst. Så tomt.79
Den labyrintiska beskrivningen av källarkorridorerna kan således kopplas till gotikens labyrintmotiv. De stora korridorerna skapar en känsla av sublimitet, något som är större än människan och ofrånkomligt. Här är det även viktigt att ta upp subjektets upplevelse och fantasi, vilket Fyhr beskriver som en central del i att skapa karaktärernas förtvivlan.80 För Benke är liken inga problem att hantera, utan hans ångest uppstår istället upplevelsen av de stora, mörka korridorerna. Den subjektiva upplevelsen kan kontrasteras med Oskars
upplevelse av att vara i lägenheternas källarområde, som istället fungerar som något positivt för honom.
Sjukhusets källarkorridorer är även stället där Håkan återuppväcks till ett monster. Det är svårare att relatera monstret Håkan till gotiken, även om övernaturliga element är vanligt förekommande inom genren. Som nämnts tidigare kan både Håkans fysiska beskrivning och
77 Ibid, s. 90.
78 Fyhr 2003, s. 98.
79 Ajvide Lindqvist 2004, s. 252.
80 Fyhr 2003, s. 66.
24
mentala kapacitet liknas vid en zombie. I koppling till detta har Fyhr en intressant diskussion om vad relationen mellan skräck och gotik är. Inom skräck är monster mer centrala överlag, och spelar en väsentlig roll i berättelsens progression. Inom gotiken är monstret inte i fokus, och är istället bara ett av många problem eller hinder i berättelsen. Gränsen mellan vad som är verkligt och vad som är fantasi, vad som är sant och osanning, vem som är monster och vem som är människa, är allt suddigare i gotiken, medan skräck drar en tydligare linje mellan dessa.81
I samband med detta kan man alltså se Håkan som ett slags mellanting mellan skräck och gotik. Håkan kan beskrivas på många sätt som ett gotiskt monster, exempelvis i förhållandet till berättelsens värld. Håkan är inte den centrala punkten i berättelsen, utan är ett av många monster, exempelvis Eli, mobbarna, och kanske även Oskars pappa Varulven. Håkan var även ett monster redan som människa, både som mördare och pedofil. Å andra sidan kan man inte beskriva monstret Håkan som en suddig gräns mellan människa och monster, vilket man istället kan beskriva Eli som.
I diskussionen om gränser mellan olika genrer är det viktigt att ta upp genreteori. Som genreteorin förespråkar bör inte verket klassificeras som det ena eller det andra, eftersom att gränserna mellan genrer redan är suddig, och att tillhörighet i en genre inte utesluter andra genrer.82 Därför kan det argumenteras att Håkan är en del av den suddiga gränsen som visar på släkttycket mellan olika genrer. Låt den rätte komma in blir ett exempel på hur suddiga genregränserna är, med tanke på verkets kopplingar till vampyrgenren, gotiken, och
skräckgenren. Håkan är ett typiskt exempel på ett skräckmonster, samtidigt som verket i sin helhet visar vissa gotiska drag. I relation till genreteorins släkttycke är Låt den rätte komma in ett exempel på hur de tre genrerna kan samspela i samtidens litteratur.
6. Sammanfattning
Syftet med uppsatsen var att besvara tre frågeställningar. De två första frågeställningarna handlade om hur Låt den rätte komma in kan kopplas till vampyrgenren, och vilka slags vampyrkonventioner verket använder sig av. Som vi har sett i uppsatsens analysdel finns det både tydliga exempel, men även små och till synes obetydliga exempel på vanliga
81 Ibid, s. 45f.
82 Fowler 1997, s. 254.
25
vampyrkonventioner. Det kristna motivet är inte lika tydligt i Låt den rätte komma in som i tidigare vampyrlitteratur, samtidigt som det fortfarande finns vissa kristna motiv i verket.
Sexualitet, som också är ett konventionellt vampyrmotiv, är särskilt framstående i detta verk, vilket man kan se i ett antal karaktärer, däribland Håkan och Eli. Transformationsmotivet är särskilt intressant eftersom det inte bara är vampyren i som transformeras. Transformationen av Oskars pappa är särskilt tilltalande eftersom det är en mental transformation istället för en fysisk sådan.
Vad alla dessa motiv visar på är vampyrgenren i samtidens kontext. Som nämnts tidigare är det för genreteoretiker viktigt med en historisk kontext på verket som undersöks i relation med genren.83 Låt den rätte komma in har fortfarande med konventionella vampyrmotiv, men har anpassat dessa till en samtida kontext. Detta är även något Höglund tar upp i samband med vampyrer och sexualitet. I samtidens vampyrlitteratur är det ofta människan som gestaltar det mörka, perversa och förbjudna i form av sexualitet.84
Den sista frågeställningen sökte att besvara hur Låt den rätte komma in skiljer sig från tidigare vampyrlitteratur. Något som man kan se som ett genomgående tema i verket är skillnaden mellan människor och monster, och även gränsen mellan gott och ont. Som Höglund tar upp är humanvampyren en mer reflektiv vampyrkaraktär som tyglar sin onda sida.85 Låt den rätte komma in använder samma humanvampyr, men suddar även ut gränsen mellan godhet och ondska mellan människor och monster. Det är inte lika tydligt att vampyren i detta fall är helt ond eller god, samtidigt som alla människor i Blackeberg visar mörka och onda sidor.
Verkligheten är kall och försummande för Oskar som får stå ut med mycket, däribland
mobbare och sin pappa Varulven. Samtidigt har även Oskar sina mörka sidor, vilket vi kan se i hans farliga lekar med kniven. Det är denna ambivalens mot ondska och godhet, den suddiga linjen mellan människa och monster, som gör Låt den rätte komma in ett intressant exempel från vampyrgenren.
83 Ibid, s. 271.
84 Höglund 2011, s. 361.
85 Ibid, s. 337.
