Olivia Seger
Att våga gå utanför sin comfort zone
En självstudie i improvisation
To Dare and Go Beyond Their Comfort Zone
A Self-Study in Improvisation
Självständigt arbete 15 hp Lärarprogrammet
Datum: 16-05-03 Handledare: Philip Miller
Sammanfattning
Självständigt arbete inom musiklärarprogrammet inriktning gymnasium Titel: Att våga gå utanför sin comfort zone. En självstudie i improvisation Författare: Olivia Seger
Termin och år: VT 16
Kursansvarig institution: Musikhögskolan Ingesund, Karlstads universitet Handledare: Philip Miller
Examinator: Ragnhild Sandberg-Jurström
Improviserad musik är något jag länge fascinerats av men inte utövat själv speciellt mycket. Med mina musikaliska rötter i den klassiska musiken vill jag utforska något främmande och utvecklas som musiker. I studien utforskas min livsvärld och hur den förändras när jag tar mig utanför min comfort zone och lär mig improvisera. Syftet är att utforska fenomenet improvisation genom att studera den egna lärandeprocessen vid lärandet av en jazzblues på altsaxofon. Den metod jag använt mig av i studien är logg- boksskrivning där jag antecknat efter varje övningspass. Studien gjordes utifrån ett livs- världsperspektiv som tillhör den fenomenologiska rörelsen. Analysen av denna instude- ringsprocess har fokus på mina egna reflektioner och slutsatser när jag övar improvisat- ion utifrån min livsvärld. Resultatet visar olika aspekter kring positiv och negativ utvär- dering i studien samt tänkbara slutsatser kring detta. I resultatet visas också vad jag valt att öva på i studien, likheter i progression av olika övningar samt skillnader i de öv- ningsstrategier som visas. Min egen nyfikenhet och fantasi utforskas då jag tar mig utan- för min comfort zone, går på främmande mark och övar på att improvisera. Avslutnings- vis diskuterar jag resultatet i förhållande till litteratur och tidigare forskning inom om- rådet och tar upp egna reflektioner kring studien och min fortsatta forskning inom området improvisation.
Nyckelord: Feeling, övningsstrategier, livsvärldsperspektivet, fenomenologi, loggbok, mönster
Abstract
Degree Project in Music Teacher Education Programme
Title: To Dare and Go Beyond Their Comfort Zone. A Self-Study in Improvisation Author: Olivia Seger
Semester and year: Spring term 2016
Course coordinator institution: Ingesund School of Music, Karlstad University Supervisor: Philip Miller
Examiner: Ragnhild Sandberg-Jurström
I have been fascinated by improvised music for a long time, despite my lack of experi- ence in this area. With my roots firmly set in classical music, I would like to expand and develop myself as a musician. The study examines my life-world and how it is affected when I am outside my comfort zone and studying the phenomenon of improvisation.
The purpose of this study is to ascertain which practice strategies I use when learning a jazz blues on the alto saxophone. The method applied is the log book, in which I record my observations after each practice session. The study was based on a life-world per- spective that belongs to the phenomenological movement. The analysis of the rehearsal process focuses on my own reflections and conclusions when practicing improvisation based on my life-world. The results show different aspects of positive and negative eval- uation in the study as well as possible conclusions from this. The result further indicates what I have chosen to practice in the study, similarities in the progression of various exercises as well as the differences in the practice strategies that are listed. My own cu- riosity and imagination are explored when I am taken outside my comfort zone, explore uncharted ground, and practice improvisation. Finally, I discuss the results in relation to literature and previous research in the field and consider my own reflections on the study and my continued research in the field of improvisation.
Keywords: Feeling, exercise strategies, life-world perspective, phenomenology, log book, patterns
Innehållsförteckning
FÖRORD 5
1 INLEDNING 6
1.1 INLEDANDE TEXT 6
1.2 PROBLEMFORMULERING, SYFTE OCH FORSKNINGSFRÅGOR 7
2 BAKGRUND 8
2.1 LITTERATUR INOM OMRÅDET 8
2.2 TIDIGARE FORSKNING INOM OMRÅDET 9
2.3 TEORETISKT PERSPEKTIV 10
2.3.1 FENOMENOLOGI 10
2.3.2 LIVSVÄRLDSPERSPEKTIVET 11
3 METODKAPITEL 12
3.1 BESKRIVNING OCH MOTIVERING AV METOD 12
3.2 METOD OCH DESIGN AV STUDIEN 13
3.2.1 VAL AV MUSIKALISKT GESTALTANDE PROJEKT 13
3.2.2 VAL AV DOKUMENTERADE SITUATIONER 13
3.2.3 GENOMFÖRANDE AV DOKUMENTATIONEN 14
3.2.4 BEARBETNING OCH ANALYS AV DOKUMENTATIONEN 14
3.2.5 ETISKA ÖVERVÄGANDEN SAMT STUDIENS GILTIGHET OCH TILLFÖRLITLIGHET 15
4 RESULTAT 16
4.1 TID FÖR REFLEKTION 16
4.2 ÖVNINGSSTRATEGIER 17
4.2.1 UPPDELNING I MINDRE DELAR OCH REPETITION 18
4.2.2 SHUFFLE-RYTMISERINGAR 18
4.2.3 LÄRANDE AV SKALOR 19
4.2.4 ATT TA MIG UTANFÖR MIN COMFORT ZONE 19
4.3.1 ANVÄNDNING AV PIANO KURSIVERT UTAN SIFFROR 19
4.3.2 UTANTILLSPEL KURSIVT UTAN SIFFROR 20
4.4 SAMMANFATTNING OCH SLUTSATSER 20
5 DISKUSSION 22
5.1 RESULTATDISKUSSION 22
5.1.1 ÅTERKOPPLING TILL LITTERATUR OCH FORSKNING 22
5.1.2. MIN LIVSVÄRLD 23
5.2 EGNA REFLEKTIONER 24
5.3 ARBETETS BETYDELSE 24
5.4 FORTSATTA FORSKNINGS- OCH UTVECKLINGSARBETEN 25
6 REFERENSER 26
Förord
Jag vill tacka Sofia Dellstig och Anders Hoglert i min kamrathandledningsgrupp för stöttning och värdefull feedback i studiens början. Utan er hade jag varit väldigt vilsen och förvirrad.
Jag vill tacka min handledare Philip Miller för hjälp, stöttning och brainstorming i stu- dien och för din positiva inställning!
Jag vill också tacka the one and only KickiB för minnesvärda timmar i tyska rummet där du stöttat mig i arbetet, svarat på mina tråkiga frågor och såklart pratat hemligheter. Jag hoppas vi kan fortsätta med onsdagsfikat i framtiden, det blev ju inte mer än två gånger.
Xoxo
1 Inledning
I detta kapitel beskrivs mitt intresse för det valda projektområdet samt studiens pro- blemformulering, syfte och frågeställningar.
1.1 Inledande text
Jag har valt att arbeta med improviserad musik i mitt musikaliskt gestaltande projekt för att jag vill få kunskap om andra musikgenrer än de jag redan kan. Som klassiskt utö- vande musiker spelar jag genrer som fransk barockmusik, wienklassicism, renässans, modernistiskt musik etc. Genom att få genrebredd hoppas jag på att få nya idéer och erfarenheter i mitt eget musicerande.
Improviserad musik inom jazzgenren har jag valt för att det är musik som jag i många sammanhang varit delaktig i eller varit omgiven av, men inte utövat själv speciellt myck- et. Jag har ofta sett improviserad musik som något magiskt då jag upplevt att musikerna spelat ifrån hjärtat och haft en sådan frihet på sina instrument. Musiken och improvisat- ionerna har jag upplevt som så rent och skört, och därför vill jag göra en självstudie i improvisation och ta reda på hur jag kan närma mig dessa musikupplevelser. Detta ska jag göra utifrån mina nuvarande kunskaper och erfarenheter, för att förhoppningsvis någon gång uppleva den känslan när jag själv spelar. Jag ser också improviserad musik som ett sätt för mig att musicera utan ett manus av noter framför mig, som jag är van vid i den klassiska musiken som oftast är noterad. Självklart har jag en frihet i hur jag tolkar olika klassiska stycken, men i grunden ser jag att det är kompositören som har en klar idé av hur det ska låta. I improviserad musik får jag chansen att utmana mig själv till något främmande och spännande och utveckla min egen kreativitet och fantasi. I impro- viserad musik uppstår därför en utmaning att spela något som är onoterat, d.v.s. mina egna improvisationer. Jag vill studera hur jag på olika sätt kan arbeta med improvisation och känna mig trygg i att improvisera.
I mitt musikaliskt gestaltande projekt har jag som mål att lära mig en jazzblues. Jag ville från studiens början att det skulle vara en främmande låt för mig, därför bad jag min syster att ge förslag på en passande låt. Denna låt valdes för att den hade en passande längd, innehåller ett tonförråd som jag behärskar samtidigt som harmoniken ger mig en utmaning. Studien kommer göras på altsaxofon som är mitt andrainstrument.
De svårigheter jag ser framför mig i mitt gestaltande projekt är memorering av låtar och harmonier och att utmana mig själv när det känns trögt och svårt. Jag vill hitta strategier för att kunna lära mig en specifik låt med hjälp av olika idéer som jag kan bära med mig i min musikaliska utveckling. Jag har valt att göra detta i enbart en specifik låt för att på ett konkret sätt studera hur jag lär mig att improvisera och ta reda på vilka övningsstra- tegier jag använder. Jag hoppas detta arbete kommer ha en betydande roll i mitt utbild- ningsområde då jag som blivande musiker och musiklärare vill ha en bred musikalisk kunskap med mig från min musiklärarutbildning på Musikhögskolan Ingesund. Att för- djupa mig i detta under en begränsad period hoppas jag kommer ge mig bra kunskaper om hur jag får in improviserad musik i mitt dagliga övande, som förhoppningsvis håller i sig hela livet ut.
1.2 Problemformulering, syfte och forskningsfrågor
Dagens musik har en oändlighet av variationer, smaker, färger och genrer. I denna stu- die vill jag bredda mig musikaliskt och genremässigt, utforska min kreativitet, min nyfi- kenhet, uppleva något nytt och spännande genom att söka mig utanför min huvudgenre.
Hur gör jag för att upptäcka annan musik än det jag är skolad i och bekväm i att spela?
Jag ska studera hur jag arbetar med att lära mig en jazzblues på altsaxofon och vad jag väljer att öva på för att känna mig bekväm i att improvisera. Hur ska jag gå tillväga för att lära mig en jazzblues utifrån mina nuvarande kunskaper inom improviserad musik?
Hur är det att arbeta på egen hand utan någon lärare som vägleder mig? Hur utmanar jag mig själv till att gå utanför min comfort zone och fortsätta utvecklas?
Syftet är att utforska fenomenet improvisation genom att studera den egna lärandepro- cessen vid lärandet av en jazzblues på altsaxofon. Min forskningsfråga är:
Vilka övningsstrategier använder jag när jag lär mig att improvisera?
Min förhoppning med denna självstudie är jag själv ska få erfarenhet i att utforska något främmande och spännande som hjälper mig att växa som musiker och person. Jag hop- pas också att lärare, elever och andra musiker där ute får inspiration till att söka sig ut- anför sin comfort zone och hela tiden hålla sin nyfikenhet och sitt intressesökande igång i sitt musicerande för att få nya spännande musikupplevelser.
2 Bakgrund
I detta kapitel presenteras relevanta begrepp inom improvisation och övning, litteratur inom området, tidigare forskning samt det teoretiska perspektiv som ligger till grund för studien.
2.1 Litteratur inom området
I boken Konsten att undervisa i musik. 3, Konsten att öva av Gunnar Lif (1998) skriver han om konsten med att öva som enligt honom är att utveckla en så stor tekniskt färdig- het som möjligt på sitt instrument för att kunna göra en god tolkning av ett musikstycke.
Han skriver att varje instrument har sina speciella problem och tekniska svårigheter som vi måste ha som utgångspunkt när vi övar. Detta ska självklart också vara kopplat till den sorts musik som ska spelas. Lif tar upp fördelar med att ha ett övningsschema för att få struktur på sitt övande, men menar att alla individer är olika och varje musiker får skapa ett övningsschema som passar en själv bäst. Ett exempel på ett övningsschema som han nämner är att vi i förtid kan bestämma hur lång tid det behövs för att öva in en låt eller ett stycke. Detta ser jag som relevant för min studie där jag har en specifik låt att lära mig under en begränsad tid.
I kapitlet om övningsmetodik skriver Lif (1998) att övningsmetodiken inte är statisk, då den ändras och varieras efter tid. Han menar att resultatet av ens övning beror på föl- jande faktorer: koncentration och uppmärksamhet, tålamod och kontinuitet, tiden som läggs till problemlösning, disponering av tiden och slutligen begränsningar av övnings- moment (s. 6-7). I samma kapitel beskrivs faktorn arbetstempo som är en central del i övningsmetodiken. Han skriver att det är viktigt att öva med en lugn känsla och att ar- beta långsamt för att få snabba resultat. Dock är det skillnad på långsamt och låg intensi- tet. Fördelar med att öva långsamt är enligt Lif att musikern hinner registrera fingrarnas rörelse och har tid till att lyssna och kontrollera tonbildning och dynamik.
I boken Jazzpiano av Daniel Nolgård (2004) beskrivs improvisation som ”komposition i ögonblicket” (s. 80). Melodi, harmoni och rytm, samt musikalisk form och klang beskrivs som musikens musikaliska beståndsdelar. Relationen mellan teoretisk improvisations- träning och sin gehörsmässiga intuition beskrivs som en balansgång för improvisatören.
Den ena väger inte tyngre än den andra, men med den teoretiska träningen fylls musi- kerns bagage på som i sin tur kan användas med hjälp av sin intuition.
Det centrala begreppet ”instrumentalgehör” beskriver Nolgård (2004) som ett av de mest angelägna momenten vid improvisation. Utvecklingen av instrumentalgehöret är nödvändigt för att improvisatören ska kunna spela de toner hen föreställt sig. Tillsam- mans med sin intuition kan improvisatören ”lyssna fram de toner som låter rätt i just det ögonblicket” (a.a., s. 81).
I Nolgårds (2010) skrift Vad är improvisation? En Introduktion till improvisation som konstart och övningsverksamhet, tar han upp vanliga frågor om improvisation som stu- denter tar sällt till honom om ämnet i en av kurserna på Musikhögskolan Ingesund. Han ger tydliga och konkreta exempel och tips på vad som är bra att öva på i improvisation.
Jag ser denna skrift som relevant då den har fokus på just genrebredd, nämligen att närma sig något som är främmande eller nytt, vilket är mitt fokus i denna studie. Jag ci- terar en intressant text ur skriften där Nolgård liknar improvisation med talspråket:
”Skall man tänka skalor eller ackord när man improviserar?”, är lik frågan: ”Ska man tänka ord eller bokstäver när man samtalar?”(s. 2).
2.2 Tidigare forskning inom området
Harald Jørgensen (2004) skriver i sitt kapitel Strategies for individual practise i boken Musical Excellence – Strategies and techniques to enchance performance om olika strate- gier för individuell övning. Han beskriver en strategi i tre steg som består av: planering och förberedelse inför övningen, utförande av övningen och sist observation och utvär- dering av övningen. När musikern gör en planering inför ett övningspass är detta en
”tänkt” strategi. Efter ett tag blir denna strategi ett ”beteende” då musikern succesivt ökat tempot i övningen. Han menar att strategier ofta är medvetna, men med träning så blir dessa automatiska. Genom att använda dessa tre strateginivåer kan musikern öva upp förmågan att vara sin egen lärare och därmed nå en högre nivå i sitt musicerande.
Jørgensen (2004) nämner också att olika strategier inte är praktiska eller opraktiska i sig självt. Eftersom vi alla lär oss på olika sätt och utvecklas i olika tempon är det viktigt att varje musiker hittar strategier som är utformade för just sig själv. För att framhäva sina styrkor och motverka sina svagheter letar musiker efter effektiva strategier. Ofta finns det gemensamma strategier som musiker kan använda för att utvecklas och nå nya resultat effektivt.
En teori om improvisation går att läsa i Oxford Handbook of Music Psychology där Ri- chard Ashley (2009) i kapitlet om komposition och improvisation skriver om hur im- provisation går till samt vilka olika sorters fysiska och psykiska begränsningar som skapar den musikaliska miljö en improvisatör befinner sig i. Den första begränsningen han nämner är the body, som innefattar våra fysiska begränsningar. Ashley lyfter fram likheter mellan skapandet av improviserad musik genom våra fötter, händer och röster med språkets uppbyggnad av ord och meningar. Begränsning nummer två benämner han som real time, som betyder tid eller timing. I vissa sammanhang, till exempel i mycket bluesmusik, är inte improvisatören beroende av att samarbeta för att få en ge- mensam time med de andra musikerna i bandet, då improvisatören har en frihet i att själv skapa en time i musiken som hen tycker passar. I andra sammanhang integrerar improvisatören tillsammans med musikerna en så exakt och precis timing som möjligt, som också kan göra improvisatörens frihet begränsad. Ashley hävdar att vi människor kan märka skillnad i timing ända ner till 1/10000 dels sekund. Den tredje begränsning- en betecknas med rubriken ”limits of what we know” (s. 414) dvs. kunskapsbegräns- ning. Termen know-how-to, dvs. veta hur du ska utföra något, används oftare än termen know-about, dvs. att veta något. Ashley hävdar att detta har att göra med hastigheten i ens improvisation. Eftersom improvisatören inte har så mycket tid till att tänka måste hen kunna spela det hen vill i stunden. Ashley beskriver det på följande sätt:
Musicians can articulate only a limited answer, because the underlying mental process- es are largely unconscious. If you ask yourself how you are able to speak a sequence of English sentences that make sense, then you will find that you are consciously aware of the only tip of the process. (Johnson-Laird, 2002, s.417, citerad I Ashley, 2004 s. 414)
I detta citat lyfter Johnson-Laird, (2002, refererat i Ashley, 2004) fram likheten mellan medvetenheten när vi ska beskriva hur vi kan tala en mening som låter logisk med just
improvisation. Han menar att vi bara kan ge ett begränsat svar i improvisation, då vi inte är medvetna om hela processen, precis som i talet.
2.3 Teoretiskt perspektiv
Denna studie utgår från ett fenomenologiskt perspektiv, vilket jag ser som passande för att ta reda på vilka övningsstrategier jag använder när jag improviserar utifrån min nu- varande kompetens och kunskap.
2.3.1 Fenomenologi
Fenomenologi betyder enligt Nationalencyklopedin ”läran om det som visar sig för med- vetandet”, som kommer från det grekiska ordet fenomen som betyder ”det som visar sig” (NE, 2016). Nationalencyklopedin skriver att musikvetenskapen har ett fenomeno- logiskt inspirerande betraktelsesätt, som vi kan se i musikestetik och musikpsykologi.
Fokus har lagts på icke-klangliga fenomen som endast kan förstås genom medvetandet, som beskrivs som följande: spänning, upplösning, rörelse, energi, förväntan, med mera.
Dessa beskriver alltså upplevelsen av musiken som helhet hos individen. Dessa icke- klangliga fenomen och begrepp kan vara relevanta i min studie när jag ska beskriva hur jag upplevt ett övningspass.
Jan Bengtsson (2005) skriver i sin bok Med livsvärlden som grund att i fenomenologin är det intressanta att det inte kan finnas något som visar sig utan att det finns något att visa sig för, och därmed blir relationen mellan objekt och subjekt en viktig sammanflätning.
Fenomenologi är enligt Bengtsson inte en enhetlig metod, och den har heller aldrig varit det. Det är en filosofisk riktning som finns i olika variationer, och som har gett namn åt beteckningen den fenomenologiska rörelsen. För att något ska kallas fenomenologiskt måste det självfallet finnas något gemensamt som ständigt är i rörelse. Dessa variationer inom fenomenologin ger i sin tur utrymme till att tolka och skapa sitt eget perspektiv.
Ett exempel på en gemensam nämnare är ”att gå tillbaka till sakerna själva” (s. 11). Ett andra exempel är misstänksamheten mot färdiga regler och metoder för att tolka och nå saker. Bengtsson menar att användandet av en färdig metod kan begränsa tolkningen av saker då deras naturliga variationer och mångfald inte framkommer.
I boken Sammanflätningar, Husserls och Merlau-Pontys fenomenologi skriven av Bengts- son (2001) lyfter han fram att vilken variation fenomenologin än har så får vi inte ta varken åsikter, teorier eller det sunda förnuftet för givet. Istället måste vi göra full rätt- visa åt de objekt som är föremål i en undersökning som innefattar känslor, kulturobjekt, fysiska ting med mera. Jag citerar Bengtsson:
Det är sakerna själva och vår tillgång till dem är erfarenhet. Det är i den som de visar sig och är således utifrån erfarenheten som sakerna måste klargöras. Likaså är erfarenhet- en en stum början, eftersom alla teorier, begrepp, åsikter och liknande har sitt ur- sprung i erfarenheter. (Bengtsson, 2001, s. 26)
Enligt Bengtsson (2001) är fenomenologins uppgift att studera saker som fenomen och så som de visar sig i erfarenheten, gå tillbaka till sakerna själva och sedan begreppslägga dem.
2.3.2 Livsvärldsperspektivet
Inom den fenomenologiska tanketraditionen finner vi det centrala begreppet ”livsvärl- den”. Bengtsson (2005) hävdar att vi alltid befinner oss i en värld som vi är förtrogna med och tar för givet, då det är självklart för oss eftersom den alltid är där. Livsvärlden är anonym och underförstådd och gör att olika situationer, möten och upplevelser blir meningsfulla. Människan undkommer aldrig livsvärlden så länge vi är i livet. Bengtsson beskriver livsvärlden som en värld som vi alltid lever i tillsammans med andra männi- skor som vi kan kommunicera med. Livsvärlden kan förklaras som en social värld med föremål som är skapade av människan och mänsklig organisering av livet, som förs vi- dare från människa till människa. Livsvärlden blir också en historisk värld där olika bruksföremål pekar genom sin existens till en uppkomst och därmed en skapare.
Bengtsson antyder att i livsvärlden finns det inte ett enda föremål. Detta beror på att varje föremål som vi upplever eller hanterar är i sin tur omgiven av andra föremål utan- för den aktuella omgivningen.
Fenomenologi kan också ses som en erfarenhetsfilosofi, där utgångspunkten är att göra den naturliga erfarenheten rättvisa. I Husserls femte Logische Untersuchungen, (logiska undersökningar) (Bengtsson, 2001) presenteras en teori om medvetandets intent- ionalitet som innebär att försöka fastställa den naturliga erfarenheten. Dock uttrycker han i denna teori att vårt medvetande alltid är riktat mot något annat än sig självt, att det är ett medvetande om något och att det alltid är riktat mot något föremål. Kortfattat beskriver han att tanken har sitt tänkta, önskan sitt önskande, föreställningen sitt före- ställda osv. Jag citerar ett stycke där Bengtsson skriver såhär:
Medvetandet transcenderar oupphörligt sig självt och är i sig inget annat än denna spe- cifika psykiska akt i vilket ett föremål visar sig, den specifika kvalitet som skiljer ett varseblivande medvetande från fantiserande, ett tänkande, ett önskande medvetande osv. (Bengtsson, 2001, s. 28)
Intentionalitetsteorin uttrycker också att de saker som medvetandet är riktat mot inte behöver vara ren positiva fakta oberoende av det erfarande medvetandet. ”Sakerna er- fars alltid som något, dvs. de har en mening; en mening utan vilken det inte skulle kunna vara vad de faktiskt är och utan vilken det inte skulle finnas en värld som vi kunde leva i” (Bengtsson, 2001, s. 29).
Ett fenomenologiskt förhållningssätt anser jag vara lämpligt till denna självstudie då jag själv är forskningsobjekt. I och med att jag själv också är studieobjektet kan studien inte visa mer än vad jag själv upplever under forskningsperioden. Med livsvärlsperspektivet vill jag fördjupa mig och kunna förstå vad som sker i mitt övande i den aktuella livsvärl- den. Även mina tidigare erfarenheter kommer troligen att påverka vad jag gör i min öv- ning och mitt skapande av improvisation.
3 Metodkapitel
I detta kapitel presenteras metoden för studien. Här redogörs för metodens genomfö- rande, bearbetning och analys.
3.1 Beskrivning och motivering av metod
Den metod jag använt mig av i studien är loggbok. Detta valdes för att på bästa sätt kunna observera vilka övningsstrategier jag använder när jag lär mig att improvisera.
3.1.1 Loggbok
Den forskningsmetod jag valt att använda i min studie är loggboksskrivning. Jag citerar Björndal (2005) som skriver i sin bok ”Det värderande ögat” att ”en loggbok är kanske det enklaste och minst tidskrävande sättet som man kan ta till för att skriva ner sina ob- servationer” (s. 61). Björndal nämner att loggböcker kan vara och se ut på lite olika sätt, till exempel ostrukturerad eller strukturerad. Han menar för att få ut bästa möjliga re- sultat ska vi medvetet bestämma vilken typ av loggbok som ska användas och därefter hur den ska formas. Loggboksskrivandet öppnar upp för en djupare förståelse och re- flektion av något som skett genom att vi skriver och dokumenterar händelserna. Genom att föra loggbok avsätts tid till reflektion, som annars lätt prioriteras bort i vår stressiga vardag. Genom loggboksskrivning blir det också lättare att uttrycka sina känslor då den är personlig och ingen annan än forskaren själv kommer läsa den. Detta gör att forska- ren kan undvika att oroa dig över att bli dömd av andra utifrån det hen dokumenterat, skriver Björndal (2005).
Fördelen med en ostrukturerad loggbok är att forskaren inte är begränsad i sina reflekt- ioner då hen öppnar upp sig för saker som är halvt omedvetna för henom, eller som hen tidigare inte reflekterat över, menar Björndal (2005). Det som behöver dokumenteras och skiljas på är i princip olika tidpunkter och skeenden. Det negativa med denna typ av loggbok är att det krävs väldigt mycket tid till analys och bearbetning. Vid en längre dokumentation med mycket text kan det därför, enligt Björndal, bli svårt att hitta möns- ter och sammanhang.
Jag har valt att använda mig av en strukturerad loggbok. Björndal (2005) ger exempel på hur strukturerade loggböcker kan utformas. Jag har valt att utforma min strukturerade loggbok genom att blanda olika exempel ur hans bok, vilket resulterade i en metakogni- tiv-anekdotisk loggbok. I en metakognitiv loggbok är syftet att reflektera över sin egen läroprocess genom att reflektera över hur vi själva lär oss olika saker. I en anekdotisk loggbok gör vi ett urval av händelser som uppfattas typiska för en speciell situation eller ett tema, som i detta fall är positiva- och/eller negativa upplevelser. Frågorna i min loggbok är följande:
1. Vad hände?
2. Vad lärde jag mig?
3. Hur lärde jag mig?
4. Vad kändes bra?
5. Vad kändes dåligt?
I denna studie är den metakognitiva loggboken aktuell då jag direkt efter ett övnings- pass får facit i hand på hur jag lärt mig något och utifrån det kan reflektera om jag tycker
det var en bra metod att använda, och kan då ge mig själv förslag till förbättring till näst- kommande övningspass. Den anekdotiska loggboken är passande då jag i min studie vill lära mig att känna mig trygg i att improvisera. För att känna mig trygg behöver jag
”boostas”1 med positiva erfarenheter i övningen. Genom att dokumentera vad som kän- des bra och vad som kändes dåligt kan jag söka efter mönster och försöka gå till roten med varför något inte kändes bra.
3.2 Metod och Design av studien
I detta kapitel presenteras val av musikaliskt gestaltande projekt, val av dokumenterade situationer, genomförande av dokumentationen, bearbetning och analys av dokumentat- ionen och slutligen etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet.
3.2.1 Val av musikaliskt gestaltande projekt
Projektet handlar om att jag ska vidga mina musikaliska vingar och testa något utanför min comfort zone, d.v.s. något jag inte är så bekväm i. Fokus ligger på att ta reda på vilka olika övningsstrategier jag använder mig av i mitt övande och ta redan på hur jag arbe- tar med inlärningen av en specifik låt. Jag hade från studiens början ett tydligt syfte och det var att studera hur jag lärde mig denna jazzblues och studera vad jag valde att öva på. Jag satte aldrig upp något mål att jag skulle klara av att spela den på någon konsert eller med andra. Det tänkte jag mer som en positiv erfarenhet om tiden fanns. Tiden för denna studie bestämde jag från början att den skulle vara ungefär 6 veckor, där jag hade som mål att ha 1-3 övningspass i veckan på 20-30 minuter.
Jag bestämde mig från studiens början att jag ville ha loggbok och ljudinspelning som observationsmetod. Loggboken valdes för att jag ville ha en dokumentation som jag känner mig bekväm i, och att skriva för hand har jag alltid tyckt varit ett bra sätt att ut- rycka mig själv på. Genom att skriva för hand kan jag rita små pilar eller bilder som ska komplettera min text som också blir en hjälp i min analys av materialet.
3.2.2 Val av dokumenterade situationer
Jag beslöt mig för att ha bestämda frågor att svara på i min loggbok, därav skapade jag en egen loggbokstyp från Björndals (2005) olika förslag till strukturerade loggböcker.
Mina val av dokumenterade situationer var inget jag bestämde från studiens början. Jag valde en strukturerad loggbok för att jag ville ha färdiga frågor att svara på i loggboken, men jag var samtidigt öppen för att anteckna andra reflektioner och tankar utanför des- sa färdiga frågor. Jag såg det också som ett smidigt och enkelt sätt att bara ta med mig mitt anteckningsblock och en penna till mina övningstillfällen och sedan planera in några minuter i slutet av passet för loggboksskrivning. För att underlätta min doku- mentation valde jag att utforma fem färdiga frågor att svara på i min strukturerade logg- bok.
Efter mitt första övningspass valde jag att inte ha med ljudinspelning då jag i denna stu- die ville ha fokus på inlärning av låten, hur mina upplevelser var och hur jag dokumente- rade detta. Faktorer som jag ville undvika var att haka upp mig på hur jag låter när jag spelar och en tänkbar nervositet vid ljudinspelning.
1 ”Boost” kommer från det engelska ordet ”booster” som på svenska betyder förstärkare, upphöja, lyfta
3.2.3 Genomförande av dokumentationen
Jag införskaffade i början av studien ett färgstarkt kollegieblock som skulle bli min logg- bok. Fördelar med att den är färgstark var att jag lätt skulle hitta den bland mina andra böcker och att färger överlag ger min en positiv känsla. I mitt block satte jag fast en bläckpenna som alltid skulle sitta där för att vara redo att användas. I min loggbok har jag numrerat mina frågor för att det ska gå snabbt och smidigt att svara på efter passet. I loggboken finns också notbilden på den låt jag valt att instudera. Denna finns i två olika versioner, en klingande Eb-stämma och en noterade C-stämma.2 I början av varje öv- ningspass hade jag en inre föreställning på vad mitt fokus skulle vara. Det var ofta ett huvudfokus och ett andra fokus om tiden fanns. En regel jag hade för mig själv var att jag hellre skulle utföra en övning eller ett fokus bra, än att slarva för att hinna med två olika moment. Efter ett övningspass började jag först med att packa ner mitt instrument och sedan sätta mig ner och svara på loggbokens frågor i nummerordning. Jag började då med att skriva vad som blev passets olika fokus och hur jag upplevde att utföra dem. Att dokumentera ner passet tog ca 10-15 minuter. Loggboksskrivningen skedde alltså alltid i direkt anslutning till övningspasset. Observationerna ägde rum i de olika övningsrum- men på skolan.
Loggbokens fokus var att skriva tydligt så att jag förstod vad jag själv menar, då det bara är jag som kommer ha tillgång till att läsa den. Jag använder mig i vissa fall av förkort- ningar eller små bilder i anslutning till texten för att tydliggöra vad jag övat på. Värt att nämna är att jag varit uppvärmd innan varje pass och att passen ofta ägt rum på efter- middagar eller kvällar. Detta är ett medvetet val jag gjort för att i så stor utsträckning som möjligt kunna skriva i loggboken i lugn och ro, utan att behöva tävla mot klockan och stressa iväg till en lektion.
Passens längd varierade från 20-30 min och enstaka gånger längre. Jag har haft koll på klockan när jag börjat spela, tittat på den några gånger under passet och sedan i slutet när jag valt att avsluta övningspasset. Min tanke från studien början var att ställa en ti- mer på 30 minuter, men jag valde bort detta då jag inte ville att klockan skulle störa mig om jag var mitt uppe i ett solo eller en övning.
3.2.4 Bearbetning och analys av dokumentationen
I bearbetningen och analysen av loggboken började jag med att i lugn och ro läsa igenom mina loggboksfrågor ett par gånger för att fräscha upp dem i minnet. Därefter läste jag en fråga i taget i kronologisk ordning för att hitta mönster, likheter, olikheter, förhåll- ningssätt med mera. Efter att jag hade läst varje loggboksfråga och jämfört svaren sepa- rerar från varandra valde jag att sortera mina olika intryck i teman som jag skulle kunna ha i resultatet. För att få en helhet valde jag sedan att läsa hela loggboken som en fly- tande text. Jag läste den då först i kronologisk ordning, sedan läste jag den också bak- länges vilket gav en spännande synvinkel på studien och min utveckling. Genom att både analysera och reflektera i kronologisk ordning och i icke kronologisk ordning fick jag ett tydligt och brett perspektiv på vilka övningsstrategier jag hade använt mig av för att im- provisera.
2 Altsaxofonen är ett transponerat instrument som är stämd i Eb, dvs. har ett annat tonläge än greppnam- nen och noterad därför i en annan tonart. Altsaxofonen klingar en stor sext nedåt än det noteras. (NE, 2016).
3.2.5 Etiska överväganden samt studiens giltighet och tillförlitlighet
I denna studie är jag både studieobjekt och forskare. Som musiklärarstudent har jag ti- digare analyserat enstaka undervisningssituationer av mig själv, samt fört övningsdag- bok tidigare, men inte i en så stor omfattning som denna studie. Alltså var inte självob- servation något främmande för mig vid studiens början. Bjørndal (2005) menar att vi alltid väljer ut något att fokusera på i en analys, vilket i sin tur gör att vissa saker väljs bort då allt inte går att analysera i en situation. För att få ut så mycket som möjligt av min analys valde jag därför att från studiens början bestämma mig för vad jag skulle an- vända för sort loggbok och hur den skulle struktureras. Min strukturerade loggbok har jag följt noga, vilket jag tycker har underlättat min analys då jag sett tydliga mönster och mycket återkommande moment när jag svarat på samma frågeställning efter varje öv- ningspass.
Jag anser att min studie är trovärdig då jag försökt att gå utanför mina egna reflektioner och försökt sätta in mig i en forskarposition. Studiens tillförlitlighet blir lite problema- tisk då det är mig själv som jag har studerat. Något jag tror skapat en värdefull distans i min studie är att själva övandet och loggboksskrivandet ägde rum på hösten. Efter några veckors paus började min analys av mitt material som alltså ägde rum under vå- ren. Detta tror jag är en fördel i min studie då jag glömt bort mycket av vad jag gjort och därför enbart använt mig av det insamlade materialet. Alltså tiden emellan att vara stu- dieobjekt till att vara forskare har skapat en distans som hjälpt mig i arbetet och i min analys. I min studie har jag inte behövt tänka på etiska överväganden av andra männi- skor då det bara är jag själv som nämnts i loggboken och i min analys av studien.
4 Resultat
I detta kapitel presenteras resultatet av analysen. Dessa har delats in i tre huvudteman benämnda: tid för reflektion och övningsstrategier. I slutet av kapitlet presenteras en kort sammanfattning.
4.1 Tid för reflektion
Tid för reflektion är en strategi jag använt mig av i studien. Den har hjälpt mig att se vilka framsteg jag gjort i studien men har också varit till hjälp för att kunna reda ut pro- blem och svårigheter under processens gång.
I min loggbok under fråga 4. Vad kändes bra? visas mönster av uppmuntran till mig själv.
Jag citerar ett utdrag ur loggboken:
Fint spelat idag! Fin ton och energi. Jag fick feeling3 och tyckte det var kul att improvi- sera. Avspänt och positivt psyke. Känns som att jag tog ett kliv framåt idag! (Seger, 22/10-15)
Anteckningarna ovan visar att jag känner mig nöjd med dagens övningspass. Känslan av att det är roligt att öva och att jag får feeling och är inne i musiken är något jag eftersträ- var i studien och nu upplever. Ur detta utdrag finner jag att jag berömmer mig själv ge- nom att skriva ”fint spelat idag!”. Avspändheten antyder jag till fingrarnas rörelse och avspändhet i ambis4. Om jag är spänd i min ambis så går generellt alltid övningen dåligt då jag får ont i både käken och i läpparna av att spänna mig. Den sista meningen i citatet tolkar jag som att jag hittar ett känsloläge som jag eftersträvar och vill därför berömma mig själv att jag nått den. Ett annat utdrag ur loggboken under samma loggboksfråga några övningspass senare är kortare beskrivet, men med likheter från förra utdraget:
Röret, ambis kändes bra. Lätt att blåsa/spela. Feeling, fina melodier ☺ (Seger, 1/11-15).
I detta utdrag ger jag mig själv beröm genom att skriva att jag spelat fina melodier, som också är något jag eftersträvar i studien. Bidragande faktorer till att dessa melodier blev fina var troligen att jag upplever ”feeling” igen i mitt spel. Som blåsmusiker ska det kän- nas lätt att blåsa och luften ska aldrig hindra spelet. Därför har jag vid varje övningspass skrivit upp vilket rörblad5 jag använt och hur det kändes. Om rörbladet är för hårt blir det väldigt jobbigt att spela då lufttrycket måste vara starkare än normalt, vilket i sin tur gör att jag upplever det fysiskt jobbigt att blåsa. Under fråga fyra i min loggbok hittar jag mycket likheter, men också olikheter. Vid ett tillfälle skriver jag såhär:
Allt kändes bra idag. Var trött i början av passet, men det vände. Jag fann motivation från genrebreddlektionen som jag hade tidigare under dagen. Skönt med löst rör, hit- tade också fina melodier. (Seger, 3/11-15)
I detta utdrag jag börjar med att beskriva mitt dagsläge i början av passet och sedan hur det förändrades. Bidragandet till att det känns bra tolkar jag som att jag upplever moti-
3 Feeling: engelskt ord som på svenska betyder känsla och inlevelse (NE, 2016).
4 Ambis: är en förkortning av ordet embouchure som är muskulaturen runt munnen för en musiker som spelar blåsinstrument, samt läpparnas anpassning vid spelet (NE, 2016).
5 Rörblad: är en tunn, elastisk trätunga som genom vibrationer frambringar toner hos vissa träblåsin- trument (NE, 2016).
vationen så stark att det tar över min trötthet och slutar i något bra. Att jag spelar på ett löst rör tolkar jag som ett medvetet val för att underlätta övningen då jag skriver att jag var trött från början.
När det gäller femte frågan i min loggbok, Vad kändes dåligt?, märker jag i min analys att jag lämnat femte frågan blank på ungefär hälften av mina övningspass. Detta kan upp- fattas som positivt då jag vid vissa övningspass inte hittat något som varit dåligt. En an- nan synvinkel på detta kan vara att jag haft fokus på det positiva i min utvärdering och redan där omedvetet valt att inte nämna något som gick dåligt eller mindre bra på grund av att jag vill minnas det positiva och boosta mig själv. Ett utdrag ur loggboken från första övningspasset under fråga fem ser ut såhär:
Svårare att läsa a-vista6 när åttondelarna är raka i notbilden men ska ha shuffle-feeling när jag spelar. Luras av att temat är väldigt svårt i inspelningen pga. att de spelar så snabbt. (Seger, 7/10-15)
I detta utdrag ser jag hur jag uppfattar låten utifrån notbilden och hur den förändras när jag lyssnar på en inspelning. Genom att först titta på notbilden får jag en känsla av hur rytmen är och hur fraserna ser ut. När jag sedan lyssnar på låten blir jag förvånad över hur avancerad melodin låter. Ur detta utdrag tolkar jag det som att jag efter detta öv- ningspass fått en översikt på både melodin och rytmiseringen som ger mig ett lugn.
Jag har dock upptäck att det också finns negativ reflektion. Ett mönster på detta har jag hittar ur fråga fem som är ordet energi. Återkommande ord är: orkar inte, trött, dålig energi. Efter ett pass beskriver jag att det kände dåligt för ”att jag inte hittar/orkar göra fina melodier” (Seger, 2/12-15). Detta kan tolkas som att jag inte har varit i ett bra dags- läge eller känt mig omotiverad redan innan jag börjat spela. I vissa fall har jag under fråga fem skrivit vad jag ska ha för fokus eller vad jag ska repetera till nästa gång, men detta har bara varit ett fåtal gånger.
Att avsätta tid för reflektion har varit en viktig och betydelsefull strategi för mig i stu- dien. Jag valde att göra detta för att på egen hand kunna reda ut problem men också för att se vilka framsteg jag gjort och på vilket sätt jag utvecklats och kan fortsätta utvecklas under studiens gång.
4.2 Övningsstrategier
Kortfattat har jag från studiens början en bild i huvudet som består av en fyrstegsmodell på hur jag ska lägga upp mitt övande. Den består av följande: melodi, harmonik, skalor och improvisation. Denna modell är inget jag skrivit ner, men den har funnits i mitt hu- vud hela tiden och som jag nu i bearbetningen av mitt material inser har styrt mitt upp- lägg ganska mycket. I min analys har jag därför valt att ha denna fyrstegsmodell som utgångspunkt. I denna modell har mest fokus lagts på de tre sista stegen i fyrstegsmo- dellens dvs. harmonik, skalor och improvisation där jag funnit flera olika övningstrate- gier till dessa olika delar. Övningsstrategierna presenteras som följande:
6 A-vista: kommer italienskans a prima vista som betyder ’vid första åsynen’. Detta är en musikterm som
4.2.1 Uppdelning i mindre delar och repetition
Från studiens första pass beskriver jag hur jag lär mig låtens melodi genom att dela upp den i fyra delar. Jag delar upp melodin i fyra delar med fraser som låter logiska. Detta kan jämföras med att dela upp en text i olika meningar eller stycken. Jag nämner också att jag nynnar och sjunger melodin för att kunna uppfatta den utan att fingrarna eller andra tekniska svårigheter på instrumentet ska vara ett hinder. I anteckningarna från detta pass skriver jag också att jag övar en fjärdedel av låten tills jag upplever att jag klarar av att spela den innan jag övergår till nästa del. Ett begrepp som nämns i loggbo- ken är ”loopa”7 som betyder att jag spelar en fras om, och om igen. Först efter att alla delar kändes avspända och naturliga i fingrarna testade jag att spela hela melodin i ett behagligt tempo. Likt detta upplägg hittar jag återkommande mönster vid inlärning av harmoniken i låten. Ett utdrag ur första övningspasset med harmoniken i fokus ser ut såhär:
Jag lärde mig genom att först spela grundtonen i ackordet. När det kändes bra spelade jag fyrklangerna upp och ner en oktav. Jag delade upp låten i två delar. (Seger, 16/10- 15)
Här syns en tydlig strategi och en genomtänkt progression i en övning som jag själv kommit på. Den bygger på att jag börjar på en grundläggande nivå som sedan succesivt blir mer utmanande. Här lär jag mig att memorera ackordens grundton för att ha något att referera till när jag sedan spelar fyrklangerna i ackorden. Genom att börja med att spela en lång grundton på varje ackord tvingar jag mig själv att ha fokus på just det jag gör och lyssna på mig själv.
Anledningen till att jag delar upp låten i två delar är att de innehåller lite olika ackord och för att lättare komma ihåg vad jag nyss spelat väljer jag att repetera halva låten i taget. Senare i loggboken skriver jag att jag övar fyrklangerna i två oktaver som alltså blir mer utmanande.
4.2.2 Shuffle-rytmiseringar
Shuffle-rytmiseringar innebär att jag först spelar i den rytmisering som låten är i, det vill säga en punkterad åttondel följt av en sextondel, istället för raka åttondelar som låten är noterad i. När det känns bra i fingrarna vänder jag på denna rytmisering så att en den blir omvänd, det vill säga först en sextondel följt av en punkterad åttondel. På en grund- läggande nivå kan vi säga att jag i denna omvända rytmisering först spelar en kort ton och sedan en längre.
När en intränad rytmik ska spelas på ett omvänt sätt krävs extra koncentration då upp- levelsen av låten blir helt annorlunda. Betoningar flyttas och låtens fraser låter ofta ona- turliga. Jag vill poängtera att detta bara är en övningsstrategi för att träna fingrarnas motorik vid olika tonbyten. Genom att använda olika rytmiseringar blir bytet mellan varannan ton lite snabbare än resten av rörelsen. Mitt syfte med att öva rytmiseringar är att det snabba bytet mellan olika toner blir flyttat och därför blir en jämn teknikövning för fingrarna.
7 ”Loopa: kommer från det engelska odet ”loop” som betyder att något upprepas ett antal gånger tills det känns logiskt (NE, 2016).
4.2.3 Lärande av skalor
Vid lärande av skalor syns en återkommande strategi i olika steg. De skalor jag har valt att ha med i studien som jag tycker passar till låten är en pentaskala, en bluesskala och tre mixolydiska skalor. I loggboken har jag dokumenterat att jag lärt mig dessa skalor på liknande sätt som låtens harmonik. De mönster jag hittar här är att jag börjar med att ha fokus på en skala i taget, där första steget är att öva en oktav, sedan i två oktaver och sedan i de olika rytmiseringar som jag nämnde tidigare. Vid inlärning av skalorna har jag en notbild framför mig som visar vilka toner som finns med i skalan. Jag spelar med not- bilden framför mig några minuter för att sedan medvetet släppa den då jag vill kunna skalorna utantill.
En annan strategi jag hittat är en så kallad tersskala. Då har jag ritat en uppåtgående rörelse och sedan en nedåtgående på en whiteboardtavla i övningsrummet. När jag spe- lat dessa några minuter väljer jag åter igen att medvetet släppa notbilden och spela dem utantill. Skalornas mönster ser lite olika ut beroende på hur många toner som finns med i varje skala. I till exempel pentaskalan blir det inte terser staplade på varandra, men jag har utformat mönstret så nära en tersskala som möjligt för att jag ska slippa öva in ännu ett mönster. Likheter vid min inlärning av låtens olika ackord är att jag börjar med att begränsa mig till en oktav och sedan succesivt ökar till två oktaver. Ett mönster i denna sortens progressionsövning är att jag repeterar de skalor jag redan kan i slutet av vissa övningspass. Jag skriver till exempel såhär i slutet av ett pass-”Jag fräschade också upp penta & bluesskalan (Seger, 28/10-15).” Genom denna typ av repetition av det jag redan kan förhindrar jag att glömskan ska ta över och skalorna känns hela tiden naturliga att spela på instrumentet.
4.2.4 Att ta mig utanför min comfort zone
Syftet är att utforska fenomenet improvisation genom att studera den egna lärandepro- cessen vid lärandet av en jazzblues på altsaxofon. Nu har jag närmat mig detta genom tre av fyra steg i min fyrstegsmodell som består av: melodi, harmonik, skalor och improvi- sation, som jag nämnde innan. Det jag beskrivit tidigare tänker jag som viktiga delar i improviserad musik, men också som förberedande steg som är nödvändiga när jag nu ska improvisera, som är det sista steget i min fyrstegsmodell. Genom att repetera dessa olika skalor och lära mig att känna en trygghet i att faktiskt kunna dem utantill gör att en nyfikenhet väcks inom mig. Vad blir nästa steg nu när jag känner mig säker på hur ska- lorna låter och de sitter i fingrarna? Jag bestämmer mig för att förflytta mig till den del av processen som jag vill kalla improvisation, det vill säga när jag får uttrycka mina idéer, gå på okänt vatten och ta mig utanför min comfort zone.
Användning av piano
Jag bestämmer mig för att börja grundläggande med det jag redan kan, som i detta fall är låtens ackord. I loggboken skriver jag flertalet gånger att jag lägger ackordet på pianot, trycker ner pedalen så det klingar ut länge och sedan testar jag att improvisera över ackordstonerna. Fördelar med denna strategi är att jag sätter upp en konkret ram för mig själv och vet vad mitt fokus är i övningen. Här har jag alltså improviserat över ett ackord i taget, dvs. tre eller fyra toner beroende på vilket ackord det är och sedan varit helt fri i hur jag ska spela, vilken artikulation jag har, vilket tempo jag väljer med mera.
Efter att jag gjort detta över alla ackord i låten och enligt loggboken känner mig trygg
de olika skalorna som jag kan sedan tidigare. Här får jag utforska min nyfikenhet och testa vilka toner jag tycker låter fint till de olika ackorden, vilka toner jag tycker lät lite off eller spännande, men också att försöka hitta fina melodier. Återkommande i loggbo- ken är att jag hittar fina melodier som jag gillar, vilket är en positiv överraskning.
Det som varit svårt vissa övningspass när jag övat på att improvisera är som jag nämnde under rubriken negativ utvärdering är att jag vissa dagar inte hittar melodier som jag tycker låter bra eller som är meningsfulla. Om jag börjar ett övningspass och inte har en bra känsla eller har en dålig dag så avspeglar det sig lätt i min improvisation då jag i loggboken ser mönster av att det gått mindre bra på grund av trötthet eller bristande på motivation. Detta beteende har inte varit långvarigt och därför har jag valt att inte ha fokus på det så mycket i studien. Men dagsformen och mitt humör och energi tolkar jag som en tydlig avspegling av hur min improvisation låter. Är jag i bra form dvs. utvilad, mätt och på ett glatt humör sker ofta motivationen utan att jag behöver tänka på den, vilket gör att min nyfikenhet och mina idéer till improvisation slutar i något positivt som jag är nöjd med efteråt.
Utantillspel
En utmaning i studien har varit att spela utan notbild i så stor utsträckning som möjligt.
Denna strategi har visat sig upprepade gånger genom att jag först spelat med en notbild framför mig och sedan medvetet tagit bort den. I min analys syns mönster av reflektion där jag använder mitt gehör på ett annorlunda sätt än innan. Detta framkommer genom små kommentarer i loggboken där jag berömmer mig själv när jag hittar fina melodier. I dessa kommentarer märks det att jag har ett annorlunda fokus när jag improviserar, då jag kan anta att jag utan notbild som jag är van vid, skapar plats till mer lyssnande och reflektion av mig själv och mitt instrument. Mitt utantillspel har blivit bättre och att jag kan lära mig en skala mer effektivt då loggboken visar att jag spelat med notbilden fram- för mig betydligt längre tid i början av studien än mot slutet. Jag uppfattar genom logg- boken att jag lärt mig något mer djupgående om jag spelar utantill då jag minns skalorna och ackorden snabbare än jag vanligtvis brukar göra.
4.4 Sammanfattning och slutsatser
Under rubriken tid för reflektion jämför jag mina svar i loggboken för att hitta mönster, likheter, men också olikheter. En slutsats som går att dra är att min dagsform och mitt humör för dagen har en stor inverkan på resultatet av övningspasset. Hur motiverad jag är innan ett övningspass har också betydelse och kan vid ett tillfälle som jag nämnde övervinna min trötthet.
I stycket om övningsstrategier beskriver jag mer detaljerat hur jag gått till väga för att lära mig improvisera. Jag nämner min fyrstegsmodell som har funnits i mitt huvud un- der studiens gång som består av: melodi, harmonik, skalor och improvisation. De öv- ningsstrategier jag hittat när jag övat dessa fyra delar har visat sig ha många likheter med varandra. De likheter som visat sig i studien är bland annat på vilket sätt jag övat en specifik sak. Materialet visar att jag har haft liknande upplägg på till exempel övning av harmonik och skalor. I samma stycke nämns vikten av att spela något tills det känns bra innan jag går vidare.
Under rubriken att ta mig utanför min comfort zone skriver jag om en nyfikenhets som väcks inom mig när jag klara av att spela något utantill. Därefter reflekterar jag över vad
nästan steg är i min läroprocess i improvisation. Här analyserar jag när jag i studien tes- tar olika idéer och tar mig utanför min comfort zone. Som en hjälp i att öva improvisat- ion och utforska vad jag tycker låter bra och inte har, jag tagit hjälp av ett piano. Ett ack- ord får klinga ut så att jag i lugn och ro kan experimentera med olika toner och melodier.
I studien spelar jag i så stor utsträckning som möjligt utan notbild, vilket också är en strategi jag upptäckt.
En slutsats av att spela utan noter är att jag nu reflekterar mer över hur jag låter när jag spelar och kan lägga energi på mer detaljer än förut, då mitt mesta fokus varit på notbil- den framför mig. Jag uppfattar också att jag lär mig de olika ackorden och skalorna mer djupgående och kommer förmodligen minnas dem i framtiden genom att jag övat dem noggrant och kan spela dem utan notbild.
Denna studie har absolut förändrat mitt synsätt på vilka övningsstrategier jag använder när jag övar. Både överraskande och väntade reaktioner har uppstått hos mig, och jag har lärt mig att reflektera mer över mitt spel för att få ut så mycket som möjligt av övan- det och för att öva effektivt. Många tillvägagångssätt i denna studie kommer jag ha nytta av i framtiden nu när jag klivit utanför min comfort zone och öppnat dörren till improvi- sationens värld.
5 Diskussion
I detta kapitel presenteras arbetets diskussion. Först diskuteras resultatet i relation till litteratur och tidigare forskning. Därefter tas egna reflektioner, arbetets betydelse samt fortsatta forsknings- och utvecklingsarbeten upp.
5.1 Resultatdiskussion
I resultatdiskussionen lyfts olika litteratur och forskningar fram som har påverkat mig i studien, till exempel det jag läst tidigare om ämnet improvisation och hur kroppens be- gränsningar påverkat mig. Därefter förs ett resonemang om hur min livsvärld utvecklats under studien, samt några slutsatser kring detta.
5.1.1 Återkoppling till litteratur och forskning
Lif (1998) skriver om vikten av att uppnå en teknisk nivå på sitt instrument för att kunna uttrycka sig och tolka ett musikstycke. Att utveckla mig tekniskt på altsaxofon är något jag har haft fokus på i min studie. En teknikövning jag medvetet övat på i studien är användningen av olika rytmiseringar när jag övat olika skalor och harmoniken. Ge- nom att göra dessa rytmiseringar i två olika varianter blev detta en teknikövning vars fokus var att träna på att få fingrarnas rörelser och förflyttningar att bli jämna i skalorna.
Ett långsiktigt mål med detta är att hjälpa mig att bli fri i mina improvisationer då tek- niska svårigheter inte ska hindra mig i mitt spel. Vikten av att öva långsamt för att hinna reflektera över fingrarnas rörelsemönster och lyssna på hur jag låter när jag spelar, är också något Lif lyft fram som har påverkat mig. I teknikövningen som jag nyss nämnde blir detta ett tydligt exempel på att öva något långsamt, då mitt resultat visar att jag varit noga med att öva ett moment noggrant innan jag går vidare till nästa. Lif har påverkat mig genom att göra mig mer medveten om hur jag spelar. Genom att läsa hans bok har jag förstått att medvetenhet är nödvändig i min övning för att få ett så bra resultat som möjligt.
Nolgård (2010) skriver i sitt material konkreta saker att öva på när en ska lära sig att improvisera. En av de punkterna han nämner är ”harmonisk orientering”. Han menar att det kan vara svårare att hitta toner som låter rätt till olika ackord och därför behöver musikern öva på att orientera sig. I mitt resultat syns det att jag lagt den mesta delen av tiden på att öva låtens harmonik. När jag sedan lärt mig harmoniken blev nästa steg att testa vilka toner som jag tycker passar till de olika ackorden. Detta gjorde jag med hjälp av pianot då jag lagt ett ackord på pianot, tryckt ner pedalen och låtit ackordet klinga ut.
Vissa ackord tog längre tid innan de kändes bra, men genom att öva på detta sätt trä- nade jag både mitt gehör och mitt gehörsminne till att spela toner som jag tycker låter bra. Nolgård menar att genom att öva sig på harmonisk orientering anpassar musikern sig automatiskt till det hen hör, vilket gör att hen inte längre behöver tänka på något speciellt över de olika ackorden.
Jag antog från början av studien att jag skulle få lägga mycket tid till att öva harmoniken då jag från tidigare erfarenheter vet att detta har tagit tid. Jag upplever att jag omedvetet närmat mig att automatiskt anpassa mig till det jag hör, men detta har bara skett vid vissa tillfällen i studien som mitt resultat visar när jag till exempel har fått ”feeling”. Då upplevde jag att jag var inne i musiken och att mina improvisationer lät bra utan att jag behövde tänka på något särskilt.
En slutsats jag kommer fram till i mitt resultat är att jag utvecklat mitt sätt att se på olika övningsstrategier när jag övar. Jag har i min analys av materialet sett mönster som visar hur lång tid olika moment tagit och kan nu reflektera över om jag kan förbättra något till min framtida övning. Jørgensen (2004) beskriver en övningsstrategi i tre steg som be- står av: planering och förberedelse inför övningen, utförande av övningen och till sist observation och utvärdering av övningen. Som mitt resultat visar har jag i studien haft minst fokus på det första steget, planering och förberedelse, då jag bara haft en visuell bild av vad dagens fokus skulle vara. I min analys av materialet hade jag inte heller pla- nerat in dagar då jag skulle öva. Han nämner också att olika strategier inte är praktiska eller opraktiska i sig självt. Alla är vi olika och därför behöver en musiker utforma en strategi som fungerar för just denne. Jag upplever att jag hittat strategier i studien som fungerar för mig, men till min framtida övning önskar jag att jag varierar mig mer och kan hitta fler sätt att öva en sak på.
I mitt resultat hittades mönster av negativa tankar i utvärdering när jag varit trött innan övningspasset. Richard Ashley (2009) skriver om kroppens begränsningar och den mu- sikaliska miljö som skapas för improvisation. När ett övningspass gått dåligt för mig har detta ofta berott på fysiska begränsningar som till exempel: spänd ambis, spänd käke, trött i kroppen etc. Ashley menar att kroppens begränsningar är avgörande för den miljö som skapas och en slutsats som går att dra av detta är att om jag redan innan ett öv- ningspass är trött och negativ så speglas också detta i min improvisation och den musi- kaliska miljö jag befinner mig i. Tidigare nämnde jag att jag medvetet valt att lägga min improvisationsövning på kvällen för att hinna öva i lugn och ro. En ny insikt jag fått av detta är att jag kunde ha varierat mina övningspass mer, dvs. att jag inte alltid behövde öva på kvällen. Ett möjligt svar till varför jag varit trött är kanske att jag varit aktiv hela dagen och därför inte haft energi till att öva så fokuserat som jag hoppats.
5.1.2. Min livsvärld
I min analys har jag medvetet strävat efter att vara öppen i mina reflektioner. En gemen- sam nämnare i den fenomenologiska rörelsen är enligt Bengtsson (2005) ”att gå tillbaka till sakerna själva” (s. 11). Att använda en färdig metod kan enligt Bengtsson begränsa tolkningen av saker då deras naturliga variationer och mångfald inte framkommer, vil- ket jag också har haft i åtanke. I fenomenologins olika variationer ges också utrymme till att skapa mitt eget perspektiv och hur olika fenomen visar sig för mig och mitt med- vetande. Därför har jag i min analys inte haft en färdig metod jag använt då jag ville ge föremålet i undersökningen full rättvisa genom att inte låta åsikter, teorier eller mitt sunda förnuft störa min tolkning av fenomenet.
I denna självobservation är min livsvärld mitt perspektiv och hur den visar sig för mig.
Bengtsson (2005) beskriver livsvärlden som anonym och underförstådd och gör att olika situationer, möten och upplevelser blir meningsfulla. Ett mål i studien var att bli trygg i att improvisera och som i mitt resultat skedde när jag fått feeling. Dessa situat- ioner, när jag känner mig trygg och tycker det varit givande att improvisera, blir därför meningsfulla för mig. I min analys blir detta i sin tur en variant på livsvärldsperspektivet då jag varit öppen i mina reflektioner och inte använt mig av en färdig metod som jag nämnde ovan. I studien kan slutsatser bara dras för mig själv då det är min livsvärld som studerats och hur mina upplevelser och reflektioner visat sig. Därför behöver inte mina upplevelser av att studera improvisation stämma överens med en annan persons upple-
Genom att spela själv har denna studie har varit en förberedelse för mig till att fortsätta öva improvisation. Min livsvärld har breddats och studerats och jag känner mig nu mo- gen att spela tillsammans med andra. När jag går igenom detta steg kommer min nuva- rande livsvärld förhoppningsvis kunna utvecklas till en större livsvärld när jag spelar med andra.
5.2 Egna reflektioner
Nya insikter jag fått i studien är hur mycket jag lärt mig om min egen övning och hur intressant det är att studera mig själv. Jag har alltid sett övning som en gåta med tusen olika lösningar och variationer på hur en person kan tänkas gå till väga. Ett speciellt ex- empel jag tänker på är när jag lärt mig olika skalor och i stort sätt gjort detta på samma sätt. Med hjälp av reflektion kan jag ställa mig frågor om varför jag valde att göra så och vilka andra sätt jag skulle kunna göra för att lära mig samma sak. De positiva och nega- tiva utvärderingarna i min loggbok har gjort det möjligt för mig själv att ta reda på var- för något kändes bra, men också för att förebygga att något ska kännas dåligt efter ett pass. Ett konkret exempel på detta är min dagsform. Genom mina nya kunskaper om att jag oftast spelar sämre när jag är trött och hungrig gör att jag kan förbereda mig bättre innan ett övningspass för att få ut så mycket som möjligt och kunna hålla bra fokus i övandet. När ett övningspass har gått bra och jag känner mig nöjd med mitt spel blir detta meningsfullt för mig. Med meningsfulla pass blir det lättare att plocka upp saxofo- nen nästa dag då jag vet varför jag lägger tid till att öva och känner mig motiverad till att fortsätta.
En tanke som har varit återkommande i studien är att jag har studerat på egen hand och inte tagit hjälp av någon lärare eller annan person. På det sättet har jag blivit min egen lärare, vilket jag tror hjälpt mig att lösa vissa svårigheter och problem. Vikten av att vara sin egen lärare och att lära sig att vara sin egen lärare är en slutsats som går att dra för mig, men också för andra musiker. Jag upplever att det finns både positiva och negativa aspekter med att bara ha sig själv att dela tankar med. En positiv aspekt är att musikern tvingas tänka i andra banor och försöka komma fram till en lösning eller en variation i övande. Samtidigt kan detta bli en negativ aspekt då jag själv upplevt idétorka och haft svårt att motivera mig själv.
5.3 Arbetets betydelse
Denna studie har haft stor betydelse för mig då jag utforskat något som jag länge velat göra, eftersom jag tidigare har varit obenägen att ta mig utanför min comfort zone. I stu- dien har jag lärt mig att det är okej att vara nybörjare och att jag måste ta mig igenom vissa grundläggande steg för att närma mig mitt mål. Jag har lärt mig att det inte funge- rar att lära mig något snabbt och slarvigt för att bli duktig och nöjd med mitt eget spel.
Studien har öppnat upp min livsvärld och jag har lärt mig mycket om mig själv i mina reflektioner. Denna självobservation har gjort mig mer observant på vad jag övar på, hur jag gör det och att vikten av reflektion är värdefull då det gynnar min övning och mitt musicerande. Det jag lär mig i denna studie tror jag absolut kommer påverka mig i mitt framtida övande som musiker och som lärare då jag nu lärt mig att problematisera, re- flektera och utvärdera mig själv.
I mitt framtida yrke som musiklärare anser jag denna studie relevant då jag troligen
