FASTIGHET OCH FINANS FASTIGHETSEKONOMI GRUNDNIVÅ, 15 HP
STOCKHOLM, SVERIGE 2020
Hur bidrar projektet Hagastaden till Vision 2040- Möjligheternas
Stockholm?
Paula Rouhi Diana Younes
Bachelor of Science thesis
Title Authors Department TRITA number Supervisor Keywords
How does the project Hagastaden contribute to Vision 2040- Stockholm of opportunities?
Diana Younes and Paula Rouhi
Department of Real Estate and Construction Management TRITA-ABE-MBT-20511
Berndt Lundgren
Hagastaden, Housing market, Social sustainability, Welfare, Urban development
Abstract
Stockholm is a city that is constantly growing. In line with the population increase, there has been increased demand for housing and expanded community service, skills, capital and investments etc.
The rapid increase in population brings challenges in terms of urban planning and growing social and economic differences between districts in Stockholm. Segregation and income distribution have increased, and residents in Stockholm also tend to live in socio-economically homogeneous areas. In order for all the city's actors to work towards the same goal, the City of Stockholm has developed a vision that will be fulfilled by the year 2040. The goal is for Stockholm to become a big city that is versatile, sustainably growing and dynamic as well as smart and innovative.
Hagastaden is considered to be an important part of the city's realization of the vision. The new city will be formed by connecting Solna and Stockholm. The goal is to develop the city into an inclusive neighborhood for people in different stages of life, with different conditions, needs and interests. A challenge with the project is mentioned to be the difficulty to include all socio-economic groups in the city, as newly-manufactured housing is relatively expensive. This may contribute to increased social gaps, unequal life chances, exclusion and reduced social cohesion in the society. This development is not good for neither individuals nor for society at large.
The purpose of this bachelor's thesis has been to, through qualitative literature studies and interviews, examine whether Hagastaden contributes to further growing social and economic differences in Stockholm and whether the housing construction in the city contributes to a more socially inclusive and sustainable city. We have based on the goals that have been set for Vision 2040 and compared to what the project contributes to society.
The results showed that it has been difficult to include socio-economic groups when it comes to housing. On the other hand, they are included by making the district accessible to anyone and easy to navigate through. Hagastaden has succeeded in becoming an innovative, versatile and experience-rich city. There is a mix of housing supply, but since the city only consists of newly-manufactured housings, low-income earners cannot afford to move there. It is acknowledged to be a challenge to include the socio-economic group, but it is also pointed out that the current housing policy is the reason why the situation is as it is today.
Acknowledgement
This thesis has been written as the final part of the Bachelor's program Real Estate and Finance at the Royal Institute of Technology. The thesis is focused on real estate economics and corresponds to 15 higher education credits.
We would like to extend a big thank you to Märit Wikström, project communicator at the development office in Stockholm City and to Timothy Chapman, Deputy Mayor's secretary at the Stockholm City Council, for taking the time to answer us in detail. We would also like to thank the construction developers who answered our many questions. All the answers have led to in-depth knowledge and important facts to our work.
We would also like to thank our supervisor Berndt Lundgren for the support and guidance we received throughout the work.
Stockholm, 2020
Diana Younes & Paula Rouhi
Examensarbete
Titel Författare Institution TRITA nummer Handledare Nyckelord
Hur bidrar projektet Hagastaden till Vision 2040 - Möjligheternas Stockholm?
Diana Younes och Paula Rouhi
Institutionen för Fastigheter och Byggande TRITA-ABE-MBT-20511
Berndt Lundgren
Hagastaden, Bostadsmarknaden, Social hållbarhet, Välfärd, Urban utveckling
Sammanfattning
Stockholm är en stad som ständigt växer. I takt med befolkningsökningen har det skett ökad
efterfrågan på bostäder och utbyggd samhällsservice, kompetens, kapital och investeringar med mera.
Den kraftiga befolkningsökningen medför utmaningar vad gäller stadsplanering och växande sociala och ekonomiska skillnader mellan stadsdelar i Stockholm. Segregationen och inkomstspridningen har ökat och stockholmarna tenderar även att bo i allt mer socioekonomiskt homogena områden. För att alla stadens aktörer ska arbeta mot samma mål har Stockholm stad tagit fram en vision som ska uppfyllas till år 2040. Målet är att Stockholm blir en storstad som är mångsidig, hållbart växande och dynamisk samt smart och innovativ.
Hagastaden anses av Stockholm Stad vara en viktig del av stadens förverkligande av visionen. Den nya stadsdelen ska bildas genom att sammankoppla Solna och Stockholm. Målet är att staden ska utvecklas till en inkluderade stadsdel för folk i olika livsfaser, med olika förutsättningar, behov och intressen. En utmaning med projektet benämns vara att det blir svårt att inkludera alla
socioekonomiska grupper i staden, då nyproducerade bostäder är relativt dyra. Detta kan riskera att bidra till ökade sociala klyftor, ojämlika livschanser, utanförskap och minskad social sammanhållning i samhället. Denna utveckling är varken bra för enskilda individer eller för samhället i stort.
Syftet med detta kandidatexamensarbete har varit att, genom kvalitativa litteraturstudier och intervjuer, granska om projektet bidrar till ytterligare växande sociala och ekonomiska skillnader i Stockholm samt om bostadsbyggandet bidrar till en mer socialt inkluderande och hållbar stad.
Resultatet visade att det har varit svårt att inkludera socioekonomiska grupper när det gäller bostad.
Däremot inkluderas de genom att stadsdelen blir tillgänglig för fler och enkel att röra sig i. Hagastaden har lyckats med att bli en innovativ mångsidig och upplevelserik stad. Det finns en blandning av bostadsutbud, men eftersom det endast handlar om nyproduktion har inte låginkomsttagare råd att flytta dit. Det erkänns vara en utmaning att inkludera den socioekonomiska gruppen, men man pekar även på att den rådande bostadspolitiken är skälet till att situationen är som den är idag.
Förord
Detta examensarbete har skrivits som den sista och avslutande delen för kandidatprogrammet
Fastighet och Finans vid Kungliga Tekniska Högskolan. Arbetet är inriktat mot fastighetsekonomi och motsvarar 15 högskolepoäng.
Vi vill rikta ett stort tack till Märit Wikström, projektkommunikatör på exploateringskontoret i Stockholm stad och till Timothy Chapman, biträdande borgarrådssekreterare på finansroteln i Stockholms stadshus, som tog sig tid att svara oss detaljerat. Vi vill även rikta ett tack till de
byggherrar som svarat på våra många frågor. Alla svar har lett till fördjupad kunskap och viktig fakta inom vårt berörda område.
Vi vill även tacka vår handledare Berndt Lundgren för det stöd och den vägledning vi fått genom arbetets gång.
Stockholm, 2020
Diana Younes & Paula Rouhi
Innehållsförteckning
1 Inledning 1
1.1 Bakgrund 1
1.1.1 Fördjupning om Vision 2040 1
1.1.2 Fördjupning om Hagastaden 2
1.2 Syfte & frågeställning 4
1.3 Avgränsning 4
1.4 Disposition 4
2 Litteraturstudie 5
2.1 Bostadspolitiken i Sverige 5
2.2 Bostadsmarknaden i Stockholm 6
2.2.1 Bostadspriser i Stockholm och Hagastaden 7
2.2.2 Förbättringsförslag 8
2.2.3 Bostadslösningar i Europa 9
2.3 Urban utveckling 9
2.4 Hållbar urban utveckling 11
2.4.1 Socialt hållbar stadsutveckling 12
2.4.2 Kritik framfört av Boverket 14
2.5 Är jämlika samhällen bättre samhällen? 15
2.6 Hammarby Sjöstad - Ett segregerat bostadsområde 16
3 Teori 18
3.1 Välfärdsteori 18
3.1.1. Svenska välfärdsmodellen 19
3.2 Hållbar utveckling 20
3.3 Boendesegregation och integration 21
4 Metod 23
4.1 Litteraturstudie 23
4.2 Intervjuer 23
5 Resultat 25
5.1 Intervju 1 - Hagastaden 25
5.2 Intervju 2 - Vision 2040 26
5.3 Intervju 3 - Byggherrar i Hagastaden 27
6 Analys 29
6.1 Hagastaden och Vision 2040 29
6.2 Socialt hållbar stadsutveckling 30
6.2.1 Helhetssyn 30
6.2.2 Variation 31
6.2.3 Samband 31
6.2.4 Inflytande och samverkan 31
6.3 Boendesegregation och välfärd 32
7 Diskussion 34
7.1 Utförandet av vårt arbete 34
7.2 Hagastaden och social hållbarhet 35
7.3 Bostadspolitik 36
7.4 Framtida forskning 37
8 Slutsats 38
Referenser 39
Bilagor 43
Bilaga 1 - Intervju om Hagastaden 43
Bilaga 2 - Intervju om Vision 2040 43
Bilaga 3 - Intervju med byggherrar i Hagastaden 44
1 Inledning
1.1 Bakgrund
I takt med urbaniseringen förväntas Stockholm år 2040 vara uppe i 1,3 miljoner invånare (Stockholm stad, 2020b). Den kraftiga befolkningsökningen medför utmaningar så som ökad efterfrågan på bostäder och utbyggd samhällsservice, ökad konkurrens om kompetens, kapital och investeringar, utmaningar vad gäller stadsplanering och sist men inte minst växande sociala och ekonomiska skillnader mellan stadsdelar i Stockholm (ibid.).
Flertalet rapporter visar dock att utvecklingen mellan stadsdelarna i Stockholm sker i olika takt och klyftorna växer, vilket leder till stora skillnader mellan stadsdelarna och mellan grupper av
stockholmare (Stockholm stad, 2015). Förutsättningarna ser olika ut beroende på var man bor i staden.
Segregationen och inkomstspridningen har ökat, samtidigt som invånare med olika bakgrund möter varandra allt mer sällan i vardagslivet. Stockholmarna tenderar även att bo i allt mer socioekonomiskt homogena områden och boendekostnaderna i Stockholm är markant högre än genomsnittet i landet (ibid.).
De tydliga sociala och ekonomiska skillnaderna mellan stadsdelarna i Stockholm har tagits upp som en utmaning för Stockholm stad. För att åtgärda dessa problem och säkerställa en god välfärd har Stockholm stad tagit fram en vision som alla stadens aktörer ska följa, kallad Vision 2040 -
Möjligheternas Stockholm. Alla nämnder och bolagsstyrelser i stadens organisation har i uppdrag att arbeta i visionens riktning, där både långsiktiga och kortsiktiga beslut ska påverkas (Stockholms stad, 2020a).
Projektet Hagastaden anser Stockholm Stad vara en viktig del av stadens förverkligande av visionen, med bärande idéer om en innovativ och växande region som är mångsidig och upplevelserik. I området kommer det att byggas flera bostadskvarter och tillföras arbetsplatser. Målet är att det ska utvecklas till en inkluderade stadsdel för folk i olika livsfaser, med olika förutsättningar, behov och intressen. Dessutom ska högskolor, forskningsinstitut och näringsliv arbeta i nära samverkan och bilda ett Life science-kluster, bland annat genom att området integreras med Karolinska Institutet och Nya Karolinska Solna. Invånarna har fått lämna in synpunkter på detaljplanen och har inkluderats vid planeringsprocessen.
I detaljplanen för Hagastaden nämns att en utmaning med projektet är att det blir svårt att inkludera alla socioekonomiska grupper i staden, då nyproducerade bostäder är relativt dyra. Detta kan riskera att bidra till ökade sociala klyftor, ojämlika livschanser, utanförskap och minskad social
sammanhållning i samhället. Denna utveckling är varken bra för enskilda individer eller för samhället i stort.
1.1.1 Fördjupning om Vision 2040
För att få en djupare förståelse för Vision 2040 och vad som planeras i Hagastaden, lyfter vi i denna och nästa punkt upp de aspekter inom boende och social hållbarhet som skildras i beskrivningen om Vision 2040 och i detaljplanen eller andra dokument som beskriver Hagastaden.
1
I planen för Vision 2040 är de tre huvudmålen att Stockholm ska vara en mångsidig storstad för alla, en hållbart växande och dynamisk stad samt en smart och innovativ storstad. Tillsammans ska dessa huvudmål agera som drivkrafter för en socialt, ekonomiskt och miljömässig hållbar utveckling (Stockholm stad, 2020a).
Stockholm stad ska vara världens mest jämställda storstad genom att arbeta framgångsrikt mot ökad jämlikhet bland invånarna samt vara fritt från diskriminering. Alla ska ha likvärdiga förutsättningar och möjligheter att forma sina liv och uppfylla sina livsdrömmar, vilket grundar sig i de goda
uppväxtvillkor staden ska tillhandahålla genom att erbjuda människorna bostad, utbildning och arbete.
Välfärden ska hålla högsta kvalitet och det ska råda jämlikhet i hälsa och levnadsvillkor för alla stockholmare (Stockholms stad, 2020a).
Stockholm ska dessutom vara en av världens vackraste städer med den bästa livsmiljön, genom en unik kombination av storstadskvaliteter och närhet till naturupplevelser. Det kraftiga och kontinuerliga bostadsbyggandet kommer att ha ökat utbudet av tillgängliga och anpassade bostäder av högsta kvalitet, vilket ska förbättra valmöjligheterna och därmed bidra till en välfungerande bostadsmarknad.
Den balanserade bostads- och samhällsplaneringen ska motverka ojämlikheter och stärka den sociala hållbarheten (ibid.).
Staden ska även vara ett föredöme för innovativt, socialt och miljömässigt hållbart stadsbyggande.
Dessutom ska staden vara världens smartaste stad och konkurrenskraftig med stora möjligheter för arbete. Det är en välkomnande, sammanhängande och funktionsblandad stad, vilket gör Stockholm attraktivt. I hela staden ska det finnas ett brett utbud av bostäder med olika upplåtelseformer, där människor med olika förutsättningar ska ha möjlighet att bo i livets alla skeden. Bostäderna byggs även tätt och högt. Vid nybyggnationer används klimatsmart teknik, hållbara material och
högtsträvande miljö- och energikrav. Det är en funktionsuppdelad stad där det samsas kvaliteter som bostäder, arbetsplatser, skolor, naturområden, idrott och kultur. Funktionsuppdelningen skapar identitetsstarka stadsdelar som inbjuder till delaktighet, det är naturligt att röra sig mellan de olika stadsdelarna och människor med olika bakgrund möts i vardagen (ibid.).
1.1.2 Fördjupning om Hagastaden
När Hagastaden står klart är tanken att det står färdigt 6 000 nya bostäder, som Östra och Norra delen av Hagastaden delar hälften på. Planen är att området successivt ska utvecklas till en tät och integrerad del av staden, med en blandning av ny och gammal bebyggelse, variation i byggnadstyper och
hushöjder samt ett mångfacetterat innehåll. Bostäderna ska interagera med stadslivet på gatorna genom lokaler och entréer i bottenvåningarna. I gatukvarteren planeras affärer, restauranger och annan service tillsammans leda till 50 000 arbetsplatser i området (Stockholms stad, 2020b).
För att få ner barriärerna mellan de två stadsdelarna ligger fokus på att bygga stråk, vilket man hoppas ska göra det enkelt att röra sig mellan stadsdelarna. Stråken tros skapa trygghet i den nya stadsdelen.
Stråken ska även vara till för att bygga bort bland annat socioekonomiska barriärer genom att göra stadsdelar och parker tillgängliga och trygga för alla. Stråken främjar ett mer inkluderande samhälle och samspelsintegration genom att öka det offentliga rummet för alla genom att öka antalet
2
mötesplatser och tillgänglighet (ibid.).
Den största delen av Hagastaden ligger i Norrmalm och en mindre del ligger i Solna stad. Båda områdena består nästan uteslutande av flerbostadshus och områdena bedöms vara områden med god socioekonomisk status (Stockholms stad, 2020b) Med detta menas att det råder låg arbetslöshet, låg andel hushåll med behov av försörjningsstöd, hög utbildningsnivå, höga medelinkomster, låga ohälsotal och många stadskvaliteter. Därmed bedöms även den socioekonomiska statusen i Hagastaden vara hög (Stockholms läns landsting, 2015).
Av de 6 0000 bostäder som byggs i området, är den största delen av bostäderna som byggs
bostadsrätter. Bostäderna byggs av etablerade aktörer på marknaden så som Atrium Ljungberg, Einar Mattsson, Ikano Bostad, Oscar Properties samt det kommunala bostadsbolaget Familjebostäder. En del av bostäderna stod inflyttningsbara redan 2017, medan många ännu är i byggnationsfasen och
beräknas stå klara fram till år 2025 (Stockholms stad, 2020b).
En utmaning som konstateras i detaljplanen för Östra Hagastaden är att det blir svårt att inkludera alla socioekonomiska grupper i området och särskilt låginkomsttagare. Detta då nyproducerat är relativt dyrt. Utmaningen baserar sig på att bygga nybyggda hyresrätter inom prisklassen för en
låginkomsttagare, vilket är 7 700 kr för en trea på 77 kvm (Carlander och Dahlin 2017, refererad i Lindholm, 2020), medan hyresrätterna i Hagastaden beräknas kosta mellan 15 000 kr och 20 000 kr (Lindholm, 2020) . I nuläget finns en viss variation av bostäder och upplåtelseformer då det byggs och planeras hyresrätter, bostadsrätter, studentbostäder samt ett vård- och omsorgsboende. När projektet är klart vill man ha en bra blandning av upplåtelseformer i olika prisklasser. Detta regleras dock inte ytterligare i detaljplanen (ibid.).
Figur 1: Översiktsbild Hagastadens delområden (Stockholms stad, 2020)
3
1.2 Syfte & frågeställning
Syftet med arbetet är att undersöka huruvida bildandet av Hagastaden verkligen bidrar till förverkligande av Vision 2040 ur ett socialt hållbart perspektiv?
Frågeställningarna är:
● Bidrar tillförandet av bostäderna i Hagastaden till en mer socialt inkluderande och ett socialt hållbart Stockholm?
● Kan tillförandet av bostäderna i Hagastaden bidra till ytterligare växande sociala och ekonomiska skillnader i Stockholm?
1.3 Avgränsning
Stadsutveckling och bostadsmarknaden består av ett komplext system med inslag av sociokulturella, tekniska, ekonomiska och biologiska delsystem. Detta gör en stad svår att beskriva och förstå. Vi har därmed försökt att avgränsa oss genom att lägga stort fokus på socioekonomisk segregation och socialt hållbar stadsutveckling hållbarhet. Projektet kommer således att undersökas ur ett mer socialt hållbart perspektiv och inte så mycket ur ett ekologiskt eller ekonomiskt perspektiv.
1.4 Disposition
Denna kandidatuppsats följer en strukturerad uppställning, för att ge läsaren en god förståelse kring ämnet. Arbetet börjar med en bakgrund kring ämnet, syftet med vårt arbete och de frågeställningar vi ska behandla, samt hur vi begränsar oss inom arbetet.
Det andra kapitlet följs av litteraturstudie, där det redovisas vad som är publicerat inom den forskning som är relevant för vårt område. Vi börjar med att beskriva den rådande bostadspolitiken i Sverige och hur detta har påverkat bostadsmarknaden. Vi går sedan in på de ojämlikheter som finns i Stockholm stad. Till sist tar vi upp ett exempel på ett projekt som haft en liknande vision som Hagastaden och lyfter fram den kritik som riktats mot det projektet. Vidare presenteras de teorier som senare kommer ligga till grund för den analys och de slutsatser vi kommer att dra.
I det fjärde kapitlet återfinns metoden för utförandet av vårt arbete, med en genomgång av undersökningens samtliga beståndsdelar och tillvägagångssätt. Resultatet av våra genomförda undersökningar återfinns i arbetets resultatdel i kapitel fem. Här redovisas de intervjuer vi genomfört med ansvariga för projektet Hagastaden och utgivare av stadens vision.
Slutligen följer en analys och diskussion av vårt arbete i kapitel sex och sju. Här drar vi paralleller mellan den litteraturstudie vi genomfört och de teorier vi tagit upp för att besvara våra
frågeställningar. Vi tar även upp våra egna reflektioner.
4
2 Litteraturstudie
2.1 Bostadspolitiken i Sverige
Rätten till en lämplig bostad är en mänsklig rättighet som bland annat regleras i FN:s konventioner och i Sveriges lag. Enligt 1 kapitlet 2 § i Regeringsformen ska den offentliga verksamheten “trygga rätten till bostad” (SFS 1974:152). Enligt Lag 2000:1383 om kommunernas bostadsförsörjningsansvar ska varje kommun planera för bostadsförsörjningen i syfte att skapa förutsättningar för alla i
kommunen att leva i goda bostäder. Denna lag, tillsammans med Plan- och Bygglagen 2010:900 preciserar kommunernas ansvar, och i den förstnämnda lagen preciseras även innehållet i riktlinjerna och hur processen att ta fram dem ska gå till. Kommunen ska också redovisa med vilka insatser målen ska nås (Länsstyrelsen, 2019).
Den svenska bostadspolitiken sträcker sig redan till 1910-talet, då nödbostäder byggdes för att möta bostadsbristen i storstäderna. 1917 infördes en hyresreglering för att dämpa prisutvecklingen på hyrorna under och efter krigstiden och året därpå infördes möjlighet till statligt och kommunalt bidrag för att bygga tillfälliga bostäder. “Folkhemmet” introducerades år 1928 av dåvarande statsminister Per Albin Hansson, med tanken om att Sverige skulle vara allas hem präglat av jämlik ekonomisk och social trygghet.
År 1947 formades ett system där staten skulle tillhandahålla generella bostadsstöd och kommunerna selektiva stöd. Då handlade det om att förbättra bostadsstandarden och att hålla nere hyresnivåerna.
När målet om att bygga bort trångboddheten och hålla nere hyrorna i nyproduktion var satta, utformades medlen i form av generella stöd för att sänka produktionskostnaderna i nyproduktionen och att ge bostadsrabatter till hushållen i form av familjebostadsbidrag. Genom att ge icke
vinstdrivande allmännyttiga bolag bättre villkor än privata byggbolag tänkte man sig minska risken för kostnadsökningar med statliga stöd till marknaden och hushållen. Både de generella statliga stöden och de selektiva kommunala stöden var tydligt kopplade till ett bostadspolitiskt mål att bygga bort trångboddheten.
Med anledning av fastighetskraschen på 1990-talet, till följd av en kraftig utbyggnad av
bostadsstocken, avskaffades de större bostadspolitiska åtgärderna som ränteavdrag och de statliga bostadsfinansieringarna. I samband med detta skiftade bostadsmarknaden från staten till marknaden.
Staten lämnade på så sätt över ansvaret till marknaden att tillgodose landets bostadsbehov (Fastighetsägarna, 2018).
År 2000 infördes en bostadsförsörjningslag som ger kommunerna ansvar att planera för
bostadsförsörjningen i respektive region. Detta stärkte kommunernas incitament att tillhandahålla bostäder för dess invånare (ibid.). Kommuner måste utifrån dessa regleringar ha ett antal lägenheter som de tecknar i första hand till allmännyttiga bostadsbolag eller privata hyresvärdar, och hyra ut i andra hand till särskilt svaga grupper på bostadsmarknaden.
5
2.2 Bostadsmarknaden i Stockholm
Mellan åren 2017–2019 ökade befolkningen i Stockholms län med över 110 000 personer.
Befolkningen väntas fortsätta öka och det beräknas att Stockholm år 2030 kan ha 2,8 miljoner invånare (Boverket, 2019c). Att staden växer ses som bevis på att Stockholm är en attraktiv storstadsregion att leva i. Däremot måste tillväxttakten i regionen hanteras på ett sätt som stärker huvudstadsregionen. För att staden ska behålla sin attraktivitet genom åren och klara
bostadsförsörjningen för den ökade befolkningen, krävs därmed god tillgång till bostäder och ett välplanerat byggande i jämn och hög takt över tid som är varierat i pris, storlek och upplåtelseform.
De senaste åren har det varit en rekordhög bostadsproduktion och det färdigställs rekordmånga bostäder. År 2020 bedöms 12 000 bostäder bli inflyttningsklara (Boverket, 2019c). Att många bostäder färdigställs ses som positivt på grund av bostadsbristen som råder i länet.
Trots det beräknas den dåligt fungerande bostadsmarknaden i länet ha blivit ännu sämre med tiden.
Det råder i dagsläget bostadsbrist på den svenska bostadsmarknaden, vilket beror dels på att det finns för lite bostäder i tillväxtområden, dels att bostadsmarknaden är ineffektiv (Hall, 2015). År 2019 hade 240 kommuner ett underskott på bostäder. (Boverket, 2019b). Detta har i sin tur medfört ett
produktionsbortfall på mellan 330 och 660 miljarder kronor på grund av bostadsbrist endast i Stockholm under ett 20 års spann (Hall, 2015). Boendesituationen försvåras i takt med befolkningsökningen.
Det råder fortfarande konkurrens om samma sorts bostäder, det vill säga bostäder i äldre bestånd med lägre hyror (Boverket, 2019c). Detta beror på att nyproducerade bostadsrätter är dyra att köpa medan hyresrätter är dyra att hyra. Stor vikt läggs vid “gestaltning och stadsmässighet” vilket driver upp priserna på bostäderna (Kungliga Tekniska Högskolan [KTH], 2019). Därmed råder svaga incitament att hyra eller köpa nyproduktion, även för hushåll med goda ekonomiska förutsättningar. Det finns alltså betalningsförmåga men saknas betalningsvilja. Således lämnas de bostadssociala problemen olösta och konsekvenserna av detta blir en fortsatt ökad bostadsbrist, som i sin tur leder till ökad segregation och trångboddhet och i värsta fall hemlöshet (Boverket, 2019c).
Det största hindret för inträde på den svenska bostadsmarknaden idag är bristen på lediga hyresrätter med låg hyra. Hyrorna har ökat med cirka 60 % sedan år 2009 och priset på bostadsrätter med cirka 84
%. Sverige har därmed en av de största prisökningarna på bostäder inom hela OECD (Hall, 2015).
Trots denna prisökning på hyresrätter skulle en efterfrågad marknadshyra i Stockholm innebära en ökning av det nuvarande priset med 68%, vilket medför risk för negativa sociala konsekvenser (Svensson et al ., 2019).
Bostadsbristen drabbar redan socioekonomiskt utsatta grupper som unga, nyanlända och låginkomsttagare värst, samtidigt som även medelinkomsttagare idag är i riskzonen för att bli bostadslösa (KTH, 2019). Val av upplåtelseform och område att bo i avgörs i de flesta fall av på den ekonomiska ställning ett hushåll har (Svensson et al., 2019). Läget anses idag vara så allvarligt att det nästan blivit omöjligt för dem att etablera sig på bostadsmarknaden. Detta då dessa sociala grupper oftast är de hushåll utan lång kötid i bostadskön och utan stora besparingar.
6
Den kraftiga befolkningstillväxten i länet i samband med bostadsbrist, har dessutom medfört att boendetätheten, det vill säga antalet personer per rum, har ökat sedan 1990-talet (Skillnadernas Stockholm, 2015). Normen för trångboddhet är en person per rum, där två sammanboende vuxna kan dela rum. Normen används som riktvärde men är inte formellt fastställd. Idag är 16 % av alla hushåll i Sverige trångbodda och det är mer vanligt bland hushåll med svag ekonomi (Nylander et al., 2018).
Carina Listerborn, forskare inom stadsbyggnad hos Malmö Universitet, påpekar att det inte längre bara handlar om bostadsbrist, utan idag handlar det även om en växande bostadsojämlikhet
(Fastighetsfolket, 2019). Bostadsojämlikheten speglar de växande inkomstklyftorna i samhället, som inte ökat i takt med bostadspriserna. För låginkomsttagare försvåras denna situation ytterligare när många hyresvärdar, både privata och kommunala, ställer höga inkomstkrav på de blivande
hyresgästerna (Svensson et al., 2019). För hushåll med låg inkomst är lågprishyreslägenheter det enda de har råd att bo i.
Boverket (2019a) anser att en del av bakgrunden till den uppkomna situationen är de skyhöga bostadspriserna följt av bolånetak och höjda amorteringskrav. De nya finansiella kraven skapar utestängningseffekter på bostadsmarknaden för den stora gruppen som saknar finansiellt sparande.
Alla invånare har därmed inte samma förutsättningar vad gäller tillträde till bostadsmarknaden. De bostadssociala verktygen som bostadsbidrag, bostadstillägg, försörjningsstöd och sociala förturer grundar sig dessutom i mitten av 1990-talets bostadssociala situation, vilket inte anses vara tillräckligt för dagens bostadsmarknad (Boverket, 2019c).
Dessutom anser Boverket (2019c) att det inte räcker att enbart bygga nya bostäder. Idag byggs för dem som redan bor bra och det planeras för många bostäder i samma segment. Därmed finns ett bostadsbehov som inte tillgodoses och stora grupper lämnas utanför bostadsmarknaden. Befintlig forskning om flyttkedjor stöder inte heller idén om att nya bostäder skapar flyttkedjor för
låginkomsthushåll (ibid.). Synen på bostadsförsörjning måste därmed ändras så att det inte bara handlar om volymer, utan att man även tar hänsyn till och hittar lösningar inom det befintliga beståndet.
2.2.1 Bostadspriser i Stockholm och Hagastaden
En större del av Hagastaden ligger idag i Norrmalm, där bostadspriserna är som högst i länet.
Skillnaderna mellan de högsta och lägsta bostadspriserna i länet är 56 000 kr/kvm, vilket för en bostad om 60 kvadratmeter blir cirka 3,4 miljoner kronor (Stockholms stad, 2015).
Priserna på de nyproducerade bostadsrätterna i Hagastaden varierar. Einar Mattssons bostadsrätter har sålts från 3,3 miljoner kronor för en tvåa, till 7,6 miljoner kronor för en fyra. Veidekkes bostadsrätter som sålts har varierat mellan cirka 3 till cirka 14 miljoner kronor för 1-5 rum. Det välkända projektet Norra Tornen som byggs av Oscar Properties är ännu högre i pris, där en tvåa har sålts för nästan 6 miljoner och en fyra för drygt 14 miljoner, medan den dyraste bostaden på våning 33 sålts för 45 miljoner kronor (Fastighetsaktien, 2018).
7
Även för hyresrätter skiljer sig priserna. En tvåa med öppen planlösning och balkong, uppfört av Ikano Bostad, hyrs ut med en månadshyra på cirka 11 000 - 15 000 kr i månaden (Ikano Bostad, 2020). Enligt Ikano Bostad ligger den genomsnittliga månadshyran för en trea på cirka 15 000 kr.
Dessutom kräver bolaget att hushållet har en inkomst på tre gånger årshyra (Ritzén, 2019). Detta innebär att hushållet måste ha en årsinkomst på minst 540 000 kr.
Samtidigt har Familjebostäder hyrt ut en etta för mellan cirka 8 500 till över 10 000 kr och en fyra för lite under 20 000 kr i månaden (Bostadsförmedlingen, 2020). Detta medan medelhyran för en tvåa i hela Stockholm stad, förmedlad via Bostadsförmedlingen i Stockholm, ligger i snitt på 6 000 till 8 000 kr i månaden (Bostadsförmedlingen, u.å.). En trea i Stockholm stad som inte räknas som en
nyproducerad bostad har en genomsnittlig månadshyra på 6 000 till 8 000 kr, medan månadshyran för nyproducerad trea ligger på 12 000 till 14 000 kr (ibid.). Hagastadens bostäder är i Stockholm stad dyrast per kvadratmeter i områden som Hammarby Sjöstad, Norra Djurgårdsstaden och Järvastaden, där priset per kvadratmeter i Hagastaden ligger på 60 000 kr/kvm, medan priserna i de andra
områdena ligger mellan 35 000 och 45 000 kr/kvm (Tillväxt och regionplaneförvaltningen [TRF], 2015).
De högsta månadshyrorna för nyproducerade bostäder finns i Stockholms innerstad, där normhyran för förmedlad nyproduktion låg under 2019 på nästan 3 000 kr/kvm/år, vilket motsvarar cirka 18 000 kr i månaden för en trea (TRF, 2020). Övriga kommuner redovisar hyresnivåer på cirka 2 000 kr/kvm/år. Inkomstkraven för nybyggda hyresrätter är även de högst i innerstaden, där det krävs en disponibel inkomst på cirka 800 000 kr för sammanboende och cirka 400 000 kr för ensamboende (ibid.).
2.2.2 Förbättringsförslag
En utmaning för dagens bostadspolitik är hur det ska underlättas för låg- och medelinkomsttagare att komma in på bostadsmarknaden. Behoven av långsiktiga förändringar som är hållbara är stort och man bör beakta bostaden som en central del av den svenska välfärden igen. Det behövs en
genomgripande bostadssocial utredning för att genomlysa de ojämlika och diskriminerande
praktikerna som råder på svensk bostadsmarknad och för att överbrygga de stora kunskapsluckorna (Svensson et al., 2019).
Det finns en rad förslag på åtgärder för att förbättra situationen på den rådande bostadsmarknaden.
Förslag för att pådriva byggandet av bostäder är bland annat att byggherrar får förbättrade
kreditvillkor, detaljplaner ska kunna tas fram av staten samt ökade möjligheter att expropriera mark.
Dessutom borde byggherrar får en tidsbegränsad byggrätt så att de inte passivt kan vänta på att marken ökar i värde. Faktum är att hyresrätterna behöver bli fler, vilket kan uppnås genom att tvinga
kommuner att planera in dessa samt att allmännyttiga bostadsbolag får i uppdrag att bygga hyresrätter (Hall, 2015).
8
Situationen på bostadsmarknaden idag grundar sig däremot i den bostadspolitik som framförs.
Fastighetsägarna (2018) har därmed kommit med förslag för att främja den sociala bostadspolitiken och att få in även låginkomsttagare i bostadsmarknaden. Förslagen innebär bland annat att ge hushåll ökat ekonomiskt stöd i form av bostadsbidrag och bostadstillägg, samt bidrag för delar av bostadens månadsavgifter. Ytterligare en lösning kan vara att införa bostadssubventioner till de hyresvärdar som hyr ut åt resurssvaga hushåll. Slutligen bör det underlättas för privat bostadsfinansiering, genom att införa ett skattegynnat bosparsystem och möjlighet till startlån med subventionerad ränta för ekonomiskt svaga grupper.
2.2.3 Bostadslösningar i Europa
När det råder en sådan omfattande bostadsbrist är det inte fel att kolla hur andra länder hanterat sin bostadssituation. I merparten av länderna i Europa, så som Schweiz, Frankrike och Nederländerna, har frågan lösts genom att staten erbjuder subventionerade bostäder till hushåll med lägre inkomster.
Länderna har alltså på så sätt skapat en bostadsmarknad som ingår i den sociala sektorn (Boverket, 2016).
I Österrike och Nederländerna betraktas inte subventionerade bostäder som en lågstatuslösning för fattiga. Tvärtom utgör lösningen en integrerad del av bostadsmarknaden. Det vanligaste är att det finns ett inkomsttak för vilka som får flytta in i en bostad som ingår i den sociala sektorn, men målgruppen kan även omfatta medelinkomsttagare. Genom att välkomna både låg- och medelinkomsttagare undviks stigmatisering som tros kan uppstå av hela områden med sociala bostäder. I exempelvis Österrike har upp till 80 % av hushållen möjlighet att söka bostad inom den sociala sektorn, där det ingår hushåll med en sammanlagd månadsinkomst på upp till 80 000 kr per månad (ibid.).
I Österrike ska ett hushåll ha ett bostadsbehov för att kunna anmäla intresse för en lägenhet. Dessutom kan man vid intresseanmälan ange sina preferenser som läge, hyra och storlek. Om hushållet redan besitter en bostad som uppfyller ett normativt definierat behov, är det inte möjligt att få en
subventionerad bostad. Detta till skillnad från i Stockholm, där man ställer sig i bostadskö och står kvar där genom att betala en årlig årsavgift, , vare sig man letar efter en bostad eller inte.
En annan iakttagelse som gjorts i en del länder i Europa är att de flesta har en förhållandevis omfattande reglering av hela bostadsmarknaden (ibid.).
2.3 Urban utveckling
Redan på 1930-talet präglades stadsplaneringen av modernistiska idéer, som uppförandet av
“hus-i-park”, ett flerbostadshus som omges av en icke-inhägnad park. År 1960 dominerades stadsplaneringen istället av en funktionsseparerad bilstad. Städer fick inte längre byggas efter de principer som dittills gällt, allt gammalt skulle rivas och allt nytt skulle följa modernisternas idéer.
Dåtidens moderna idéer har fått mycket kritik för den storskalighet som präglade genomförandet och för föreställningen att inget fick vara på ett annat sätt (Global Utmaning, 2011).
9
Idag kännetecknas den “moderna” urbana forskningen och stadsplaneringen istället av ett fokus på hur en stad kan göras så attraktiv som möjligt som boendemiljö. Detta kan vi se i flera av de
nybyggnadsprojekt som genomförs eller har genomförts i Stockholm idag. Ofta syftar projekten till att försöka göra regionen så attraktiv att regionen kan konkurrera med de mest populära städerna i
Europa. Bland annat anges i den regionala utvecklingsplanen för Stockholm (RUFS, 2010) att
Stockholm ska utvecklas till Europas mest attraktiva storstadsregion. Det sägs även i planen att många ska vilja leva, vara verksamma och arbeta i regionen och att det ska skapas kreativa och iögonfallande lösningar. Detta liknar även vad som sägs i Stockholm stads vision.
Dagens stadsutveckling kännetecknas av regionförstoring och koncentration till städernas inre, detta till följd av en alltmer globaliserad ekonomi och urbanisering (Global Utmaning, 2011). Tittar vi på visionerna för de flesta nybyggnadsprojekt, däribland Hagastaden, är återkommande inslag bland annat att effektivisera energianvändningen, utveckla kollektivtrafiken, minska miljöfarliga utsläpp och buller, bevara natur- och kulturmiljöer, främja integration, upprusta storskaliga bostadsområden och skapa attraktiva allmänna platser. Stort fokus läggs idag dels på att bygga bort barriärer och utveckla överblivna ytor till attraktiva grönområden och mötesplatser för ett socialt liv, dels för att komplettera stadsdelen med det som saknas (ibid.).
Inte heller dagens moderna stadsplanering har fått undgå kritik. Det är tydligt att det i visionerna av byggnadsprojekten läggs större fokus på tekniska lösningar, medan de sociala åtgärderna presenteras vagt och de ekonomiska strategierna och analyser av målkonflikter, det vill säga vilka mål som underlättas eller försvåras av olika åtgärder, är få (Global Utmaning, 2011). Därmed saknas det som är skillnaden mellan visioner och strategier. Visionerna kritiseras för att vara just det; visioner.
Dessutom kan dagens snabba urbanisering medföra utmaningar till stadsutvecklingen. Dessa kan bland annat vara ökad segregation och därmed ökade spänningar mellan olika grupper av människor, som hotar den sociala sammanhållningen (Boverket, 2010). Även den ekonomiska hållbarheten utmanas i form av arbetsfördelning mellan regioner, resursslösande produktion och arbetslöshet.
Däremot anses det i storstäderna finnas de bästa förutsättningarna att utveckla hållbara energi- och transportlösningar, där framtidens nya arbeten kan växa fram och där förutsättningarna finns för att bygga en social sammanhållning (ibid.). Den största utmaningen med dagens stadsplanering anses därmed att vara att gå från ord till handling.
Koncentrationen till städernas inre bedöms även leda till gentrifiering av innerstaden. Med
gentrifiering menas en social förändringsprocess där människor med en högre socioekonomisk status flyttar till ett område där individer med lägre socioekonomisk status bor. Högre inkomster och ökad social status ökar därefter efterfrågan och trissar upp bostadspriserna i dessa områden, som gradvis tvingar den tidigare befolkningen att söka sig till bostadsområden med lägre prisutveckling (Global Studies, 2012). Detta kan till slut leda till segregering i området, då hushåll som inte har
förutsättningar att efterfråga dyr nyproduktion tvingas bort till stadens ytterområden (Global Utmaning, 2011).
10
Något positivt med dagens stadsutvecklingsvisioner är att gjorda investeringar i infrastruktur och bebyggelse gör städerna mer attraktiva och de kan erbjuda mer service, kultur och stadsliv, vilket bidrar till en livlig och pulserande stad. Tätare städer med mer sammanbundna stadsdelar skapar därmed förutsättningar för en förbättrad social integration (Skillnadernas Stockholm, 2015). Dessutom kan dagens planering bidra till minskade klimatgasutsläpp och ökade möjligheter på arbetsmarknaden.
Men för att städerna ska fortsätta driva mot en hållbar stadsutveckling, krävs att vinsterna från den positiva utvecklingen används i syfte att bryta de negativa trenderna (Global Utmaning, 2011). Detta framgår inte i några av de stadsutvecklingsvisioner eller policydokument som finns idag från regering, riksdag eller EU (Urbaniserad Värld, 2011).
2.4 Hållbar urban utveckling
Att definiera begreppet hållbarhet vid genomförande av projekt är lättare sagt än gjort. Definitionen av hållbarhet varierar beroende på vilken typ av projekt det handlar om och vem som är delaktig i
projektet. I praktiken handlar det därmed om att redovisa vilka ekologiska, ekonomiska och sociala effekter som projektet kommer medföra (Global Utmaning, 2011). Kärnfrågan handlar om på vilken grund man kan hävda att projektet bidrar till hållbarhet i de tre dimensionerna och hur dessa
dimensioner kan samspela i projektet.
De tre hållbarhetsdimensionerna utgör varandras förutsättningar och den ena dimensionen kan inte uppnås utan de andra två. Ofta sammanfaller de sociala, ekonomiska och ekologiska
hållbarhetsaspekterna vid genomförande av projekten och det är svårt att sära på dem. Exempel på situationer där dimensionerna kan sammanfalla utan konflikter är få. I praktiken finns snarare
regelmässigt konflikter som innebär att det som är önskvärt ur en av dimensionerna, är ohållbart ur de andra två dimensionerna (ibid.).
Vid byggande av dagens moderna hållbara städer uppstår ofta konflikter mellan ekologisk och social hållbarhet, genom att de investeringar som krävs för att bygga hållbara städer och bostäder driver upp kostnaderna för bostäderna så pass mycket att det leder till segregation (Wangel, 2013). Vid tillfällen där de tre hållbarhetsdimensionerna inte går att förena behövs en förklaring för på vilka grunder en hållbarhetsdimension ska prioriteras på bekostnad av en annan (Global Utmaning, 2011). Dessutom behöver man bearbeta projektet för att minimera effekterna av den hållbarhetsdimensionen som inte uppfylls, eller arbeta med åtgärder för att kompensera för det.
I typiska stadsbyggnadsprojekt har ekonomiska och miljömässiga överväganden självklar status, där den miljömässiga planeringen ofta sker parallellt med den ekonomiska (ibid.). Ekonomisk tillväxt upplevs oftast som en förutsättning för såväl ekologisk som social hållbarhet (Abrahamsson, 2012).
Den ekonomiska analysen grundas i en bedömning av kostnader och intäkter eller nytta, vilka oftast kan bedömas med precision. Miljökonsekvensanalyser kan även dem ofta uttryckas precist, bland annat i form av buller- och utsläppsnivåer.
11
Däremot finns ofta en osäkerhet om vad social hållbarhet handlar om, vilket kan vara en anledning till varför den aspekten fått mindre uppmärksamhet. Det är osäkert om fokus ska riktas mot påverkan på segregationsmönster, medborgarnas möjligheter till påverkan, eller stadens attraktivitet (Global Utmaning, 2011). Detta leder till att den sociala aspekten stannar till att handla om mycket allmänna, icke kvantifierbara målbilder, där begrepp som livskvalitet och attraktivitet lyfts fram.
2.4.1 Socialt hållbar stadsutveckling
I Boverkets rapport “Socialt hållbar stadsutveckling” (2010) lyfts fram fem återkommande teman som ofta tas upp i aktuella diskussioner om socialt hållbar stadsutveckling i allmänhet och förnyelse av utsatta bostadsområden i synnerhet. De fem teman är helhetssyn, variation, samband, identitet samt inflytande och samverkan. Dessa teman har vi för avsikt att använda för att utvärdera huruvida utvecklingen av Hagastaden bidrar till social hållbarhet, i den mån de kan tillämpas i vårt arbete.
Vikten av ett helhetsperspektiv på staden understryks ofta i samband med sociala aspekter på stadsutveckling, därav det första temat helhetssyn. Enbart områdesspecifika åtgärder kan inte bryta boendesegregation, utan åtgärderna måste omfatta hela staden. Detta innebär att en socialt hållbar stadsutveckling måste omfatta både områdesförnyelse och planeringsåtgärder, för att göra enskilda bostadsområden mer attraktiva respektive för att skapa en fungerande helhet och binda samman olika delar av staden.
En helhetssyn av staden innebär även att det föreligger en ökad medvetenhet om att de förändringar man åstadkommer, eller inte får till, i den enda änden av staden även påverkar förutsättningarna i den andra änden av staden. Detta då segregation förstärks inte bara av att vissa perifert belägna stadsdelar försummas, utan även av att spektakulära bostadsprojekt och attraktiv nyproduktion lokaliseras till andra delar av staden. Även gentrifiering av innerstäderna anses vara en bidragande faktor till segregation.
Under temat variation föreligger dels en reaktion mot idealet om den funktionsuppdelade staden med bostäder för sig och verksamheter för sig, dels en strävan mot det ideal som präglade stadsbyggandet i början av förra seklet, kallat blandstaden, kvartersstaden eller rutnätsstaden. Stadsmässighet är ett vanligt förekommande och positivt laddat begrepp som handlar om att blanda inte bara bostäder och verksamheter, utan även olika boendeformer, mötesplatser och serviceutbud med mera. ”I en bra stad blandas bostäder, verksamheter, rekreation, idrott, service, kultur och utbildning” (Boverket, 2010).
Denna uppdelning ska helst ske på kvartersnivå och även i ytterstadsmiljöer. Även en ökad gestaltningsmässig variation i bebyggelsen är något som eftersträvas.
Inom variation ingår även ett varierat bostadsutbud. Idag eftersträvas en ökad variation i
lägenhetsstorlekar, upplåtelseformer och hustyper i samma bostadsområde. Detta för att matcha de behov och önskemål hos dem som redan bor eller vill bosätta sig där, men också i förhoppning om att på sikt kunna motverka boendesegregation genom att det bildas en mer allsidig
hushållssammansättning.
12
Att möjliggöra en bostadskarriär inom området kan även det vara ett sätt att motverka att ett
bostadsområde töms på hushåll som i efterhand blir mer resursstarka. Även olika boendeformer som riktar sig till äldre, ungdomar eller studenter kan uppfattas som ett viktigt komplement till
bostadsutbudet i en stadsdel. Det är däremot viktigt att undvika alltför stora koncentrationer av specialbostäder och att möjliggöra flexibilitet i användningen av bostäderna, för att inte bidra till rumslig uppdelning mellan grupper.
En annan viktig dimension är att det finns olika standarder, priser och hyresnivåer på bostäderna. En svårighet med att få en blandad befolkning i nyproducerade områden, med avseende på olika
inkomstgrupper, är att nyproduktion oftast blir väldigt dyrt i förhållande till vad som betalas i de äldre delarna av bostadsbeståndet. Men på lång sikt tros förutsättningarna för en allsidig
hushållssammansättning öka om det byggs med variation i fråga om hustyper, bostadsstorlekar, upplåtelseformer och standard.
Det tredje temat är samband, eller “den sammanhållna staden”, som går ut på att förstärka de fysiska sambanden mellan stadens olika delar. En fysiskt sammanhållen stad ses som ett sätt att skapa förutsättningar för en socialt sammanhållen stad. Ofta innebär det att länka samman perifert belägna och isolerade bostadsmiljöer med de mer centrala delarna av staden, genom att bygga ihop olika stadsdelar eller genom att öka möjligheterna och incitamenten att röra sig i och mellan de olika delarna av staden genom olika stråk eller förbättrad kollektivtrafik.
På det sättet skapas nya förutsättningar för möten mellan människor, som i sin tur antas minska främlingskap och främja integration. Det diskuteras även kring vikten av att skapa anledningar till att forcera eventuella barriärer, genom att utveckla målpunkter i staden som lockar människor att ta sig från den ena delen av staden till den andra.
Hur sambandet med övriga delen av staden ser ut är inte bara en fråga om tillgänglighet till det utbud staden erbjuder, utan avspeglar även den roll bostadsområdet förväntas spela i förhållande till resten av staden. Redan i utvärderingen av storstadssatsningen år 2004, ett åtgärdspaket riktat till Sveriges mest utsatta delar, konstaterades att ”Kommunikationer är viktiga för tryggheten, men också för tillgänglighet och integration i vid mening – de innebär kontakt med arbetsplatser, skolor,
institutioner, med stadsliv och vänner, även utanför den egna stadsdelen. De är i likhet med förtätning ett sätt att kompensera för brister i den ursprungliga planeringen, där områden och stadsdelar
placerades som öar i landskap, ofta vid vägs ände.” (Boverket, 2010, sid. 54).
Identitet är det fjärde temat som Boverket lyfter upp. Detta tema handlar både om att stärka den kollektiva självkänslan i socioekonomiskt svaga bostadsområden, samt att höja områdets status i andras ögon. På grund av att detta temas karaktär mer lämpar sig för redan utsatta bostadsområden, kommer vi inte att gå in djupare i detta.
Det sista temat heter inflytande och samverkan. Där poängteras vikten av att utgå från dem som redan bor i området vid områdesförnyelse och vikten boendeinflytande. Många kommuner arbetar med medborgardeltagande i såväl planeringsprocesser, som andra utvecklingsprocesser. Fastighetsägare pekar på vinsterna med ett ökat boendeinflytande, eftersom de boende har värdefulla kunskaper om hur bostadsområdet fungerar och i vilka avseenden de fungerar mindre bra. Det är av stor betydelse att de boende kan känna sig respekterade och lyssnade på.
13
2.4.2 Kritik framfört av Boverket
Boverket konstaterar att social hållbarhet har en central plats vid planering av städer och integreras ofta med ekologisk och ekonomisk hållbarhet, samt att det finns en hög grad av medvetenhet och mycket kunskap i kommuner gällande hur bostadssegregationen ser ut och dess mönster och uttryck.
Däremot har Boverket i rapporten “Socialt hållbar stadsutveckling” (2010) även lyft fram kritik mot hur planering av en socialt hållbar stadsutveckling hanteras idag. Enligt forskaren Helena Nordström Källström finns det fortfarande stora kunskapsluckor i den svenska forskningen om social hållbarhet i allmänhet (ibid.).
Trots insatser för att bryta utvecklingen av boendesegregationen, visar befintlig forskning att den rumsliga uppdelningen mellan fattiga och rika bostadsområden fortsätter att öka i Sverige. Intrycket av Boverket är att kommunerna i den fysiska stadsutvecklingen inte gör så mycket för att komma åt boendesegregationen i sig. De metoder som används är inte till för att bryta segregationen mellan fattiga och rika i boendet, utan åtgärderna syftar endast till att kunna erbjuda nya, attraktiva
boendeformer i redan resurssvaga bostadsområden. Dessa projekt blir ofta ganska små, samtidigt som väldigt lite gör för att bryta upp den ensidiga befolkningssammansättningen i de mer välbärgade områdena.
Boverket konstaterar att det finns ambitioner att åstadkomma ett varierat bostadsutbud i nya bostadsområden, men att dessa i praktiken ändå ofta riktar sig till en välbärgad målgrupp. Därmed förstärks den socioekonomiska boendesegregationen, snarare än motverkas.
Boverket menar att helhetsperspektivet i en stad verkar mestadels leda till ambitioner att försöka länka samman olika delar av en stad som kanske inte definieras som utsatta bostadsområden. Fokus ligger numera på att främja integration, snarare än att komma åt boendesegregationen. Detta genom att skapa förutsättningar för människor att mötas och känna sig delaktiga i stadslivet, något som i längden tros bidra till minskad boendesegregation.
För att motverka boendesegregation och främja integration, menar Boverket att det krävs olika typer av insatser, inte minst av social karaktär. Förtätning ger möjlighet att komplettera med de
bostadstyper, upplåtelseformer och lägenhetsstorlekar som saknas i staden, vilket skapar
förutsättningar för en mer blandad befolkning i stadens olika delar. I dokumenten som Boverket tagit del av framstår det inte som att “den täta staden” leder till konflikter mellan de tre hållbarhetsmålen, utan tvärtom är förtätning ett sätt för städerna att växa resurseffektivt med såväl sociala som
miljömässiga vinster. Förtätning ses som ett sätt att förändra stadsbilden och skapa den variation och de samband som man menar modernismens funktionsuppdelning bröt och som har bidragit till en separering av människor i staden.
Boverket anser att om det primära syftet är att motverka boendesegregationen, skulle en effektiv strategi vara att bygga olika boendeformer (hyreslägenheter/villor/äganderätter) i ett område som endast präglas av ett av dessa. En förutsättning för att få en socioekonomiskt blandad befolkning är ju att införa ett flöde av andra hushåll i området, vilket i sin tur skulle kunna innebära att mer resurssvaga hushåll trängs ut. Ju större denna utväxling blir, desto mer påverkas boendesegregationen, förutsatt att de resurssvaga hushållen inte koncentreras till en annan del av staden.
14
Till slut anger Boverket att en hållbar stadsutveckling bara kan ske om generella statliga åtgärder medvetet kombineras med specifika regionala och kommunala åtgärder. Åtgärderna ska främja energihushållning, klimatsmart beteende och sociala processer som skapar jämlika villkor för individer av olika kön, ålder och bakgrund att utveckla sina liv i staden.
2.5 Är jämlika samhällen bättre samhällen?
Rapporten “Skillnadernas Stockholm” (2015) visar att utvecklingen av stadsdelarna sker i olika takt och klyftorna växer, vilket leder till stora skillnader mellan stadsdelar och mellan grupper av stockholmare. Segregationen i staden har ökat och invånare med olika bakgrund möter varandra alltmer sällan i vardagslivet. Förutsättningarna för att förverkliga sina ambitioner i livet ser därmed olika ut beroende på var man bor i Stockholm.
I Marmotrapporten, som presenterades inom ramarna för WHO:s arbete med förbättrad folkhälsa, visas sambandet mellan ohälsa och ekonomisk tillväxt (Marmot, 2008). I rapporten framhävs att ohälsan inte främst berodde på människors mat- eller motionsvanor, utan framförallt på sociala levnadsförhållanden som inkomst, sysselsättning och bostadsområde. Därefter sattes ett mål för att jämna ut hälsoklyftorna och detta ansågs som en förutsättning för social hållbarhet. Genom ökad jämlikhet och delaktighet skulle den sociala sammanhållningen stärkas.
Studier visar att sociala och ekonomiska ojämlikheter kan påverka ett samhälles välbefinnande och hälsa negativt och att minska skillnader i livsvillkoren kan därmed stärka välbefinnandet för alla stockholmare. Forskning visar dessutom ett nära samband mellan socioekonomisk status och hälsa (Skillnadernas Stockholm, 2015). Ohälsan har visat sig öka gradvis ju mer avståndet från innerstaden ökar. Där det finns mycket nyproduktion flyttar främst de med hög utbildning och bra hälsa, vilket leder till att hälsan ökar inom specifika geografiska områden.
Mellan 1995–2016 ökade BNP per capita i Sverige med 50 %, vilket är en större ökning än i de flesta andra OECD-länder (Regeringen, 2017). Under samma period har däremot inkomstskillnaderna i landet ökat och Sverige tillhör de länder i OECD där ökningen varit som störst (ibid.). Detta förklaras av att vissa delar i välfärdsmodellen har försvagats. Mellan åren 2004 till 2012 ökade inkomsterna för stadens barnfamiljer med cirka 45 %, medan det för de tio stadsdelar som har lägst inkomstnivå endast ökade med 20 % (Skillnadernas Stockholm, 2015).
Enligt OECD har de ökade inkomstskillnaderna i Sverige hämmat landets tillväxt och inneburit en förlorad tillväxtpotential på cirka 7,2 % mellan åren 1990 och 2010, jämfört med en situation där klyftorna inte hade vuxit. I mer ekonomiskt jämlika samhällen har det visat sig att befolkningen överlag har bättre hälsa och upplever större välbefinnande och forskning kopplar även samman jämnare inkomstfördelning med starka social sammanhållning, lägre kriminalitet och större samhällsengagemang (Skillnadernas Stockholm, 2015).
I Skillnadernas Stockholm (2015) påpekas att stadens utformning och människors boendemiljö påverkar välbefinnande och hälsa på ett direkt sätt, där närhet till viktiga stadskvaliteter såsom arbetsplatser, service, kollektivtrafik och grönområden stärker livskvaliteten och ökar välbefinnandet.
Den fysiska miljöns utformning kan alltså stärka det sociala kapitalet genom att främja möten mellan grupper i samhället.
15
Det finns idag tydliga uppdelningar av stadskvaliteter och socioekonomiska förutsättningar mellan stadsdelarna i Stockholm. Innerstaden präglas av fler stadskvaliteter och högt socioekonomiskt index, medan ytterstaden har färre stadskvaliteter. Höginkomsttagare och högutbildade tenderar att välja boende i de stadsdelar med fler stadskvaliteter, samtidigt som hushåll som har nära till arbetsplatser har lättare att få jobb och majoriteten av jobben finns i innerstaden. De mest socioekonomiskt utsatta grupperna återfinns i huvudsak i de stadsdelar med färre stadskvaliteter och de kvaliteter som finns värderas inte högt på bostadsmarknaden.
Det finns ett tydligt mönster hur man flyttar som är starkt knutet till individernas inkomster
(Skillnadernas Stockholm, 2015). Stockholmarna tenderar att bo i alltmer socioekonomiskt homogena områden, vilket innebär att de med relativt höga inkomster flyttar till innerstaden och till
villaområden, medan de med lägst inkomster flyttar till hyresrätter i stadens yttre delar. Hushåll som präglas av låg sysselsättningsgrad, låg utbildningsnivå och låg inkomst koncentreras till samma områden och vice versa (ibid.). Att hyresrätterna blivit färre och mer koncentrerade till stadens yttre delar har medfört en viss inlåsningseffekt. Detta har förstärkt den socioekonomiska segregationen i Stockholm. Ett tydligt resultat av segregation är att individer med olika bakgrund möter varandra i vardagslivet i allt mindre omfattning.
Trångboddhet ses som ett centralt mått på välfärd inom boendesektorn (Nylander et al., 2018).
Bostadsförsörjning och trångboddhet påverkar vilka möjligheter invånarna har att välja var de vill bo och vilket liv de vill leva, dessa faktorer sammanlagt samverkar för att skapa en god boende- och stadsmiljö och förutsättningar för välbefinnande (Skillnadernas Stockholm, 2015). De typer av hushåll som har hög andel psykiska och fysiska besvär, sammanfaller med de typer av hushåll som har hög andel trångbodda (Nylander et al., 2018).
Att låta den sociala ojämlikheten växa är samhällsekonomiskt kostsamt, då en allt större del av samhällets resurser behöver allokeras för att bekämpa de konsekvenser som uppstår vid ojämlikheter.
Minskade skillnader i samhället skulle leda till växande humankapital och produktivitetsökningar, vilka skapar tillväxt och stärker konkurrenskraften (Länsstyrelsen, 2019). Att förbättra livsvillkoren för socioekonomiskt utsatta grupper i samhället är därför positivt både för individen och samhället i stort.
2.6 Hammarby Sjöstad - Ett segregerat bostadsområde
Vi har inte kunnat se att frågan gällande segregation eller social hållbarhet i Hagastaden har tagits upp någon annanstans. Däremot finns ett liknande projekt som genomfördes för bara några år sedan, Hammarby Sjöstad. Vid en Google-sökning uppkommer nästan genast artiklar, uppsatser och krönikor som benämner Hammarby Sjöstad som ett exempel på en stad som gentrifierats och som lett till segregation.
Det populära och uppmärksammade exemplet Hammarby sjöstad har framgångsrikt utformat hållbara lösningar på fysiska och infrastrukturella system. Men när det gäller infrastruktur för vardagslivet, den sociala infrastrukturen, var nytänkandet inte lika utmärkande. Tvärtom visade det sig att området fick brist på social service.
16
Målet i Hammarby Sjöstad var att skapa urbanitet, mångfald och stadsliv genom fler verksamheter i bottenvåningar för mer liv, mindre parkområden och mer slutna kvarter (Ericson et al., 2002, s. 27).
Projektet tillförde 11 500 lägenheter och 5 000 arbetsplatser, samt byggde nya förutsättningar för cykel-och gångväg och kollektivtrafik. Naturtillgångarna i området utmärker sig på så sätt att den har nära till natur och vatten, och gränsar till det största naturreservatet i Stockholm, Nackareservatet (Wangel, 2013).
Hammarby Sjöstad var dock inte endast byggt för att vara hållbart, utan dess huvudsyfte var att locka till sig OS 2004 till Stockholm. Dock gick det inte hela vägen och stadsdelen fick ändra riktning till att marknadsföra den så kallade Hammarbymodellen, som innehåller svensk miljöteknik med integrerade kretsloppslösningar. Som stadsdel har Hammarby sjöstad blivit markerad som en hållbarhetsprofil, men det har ifrågasatts om stadsdelen når upp till ens de grundläggande miljömålen (Wangel, 2013).
Projektet har inte varit hållbart vare sig miljömässigt eller socialt, menar Wangel (2013). Visserligen är det svårare att definiera den sociala hållbarheten, då den ofta bygger på upplevelser hos invånare samt andra mjuka värden. Till stor del handlar det dock om rättvisa, rättigheter, makt och välstånd, och tolkas olika beroende på kontext.
Det som går att konstatera är att området inte inkluderar låginkomsttagare då priserna på hyrorna är ofantligt mycket dyrare än vad de behöver vara för att bolagen ska gå i vinst. Faktum är att
miljöinvesteringarna i området har kostat 5 % över det pris som sätts utan miljösatsningar, men att företagen har tagit ut en hyra som bortsett från dessa 5 % ligger över nivån för en hyra av respektive bostadsslag. Denna prisskillnad har lett till segregering, då man tagit ut den högsta hyran möjligt utifrån attraktivitet av området samt att bolagen behövt kompensera för det höga markpris som staden har satt (ibid.).
17
3 Teori
3.1 Välfärdsteori
På 1800-talet lades grunden för välfärdsstaten i modern industriell tid av den tyske kanslern Otto von Bismarck. Tanken bakom att skapa välfärd i Tyskland var att stoppa arbetskraft att emigrera till USA, där lönerna var högre men det inte fanns någon välfärd, för att vinna stöd hos de tyska industrierna. I den tyska välfärden ingick national sjukvård, olycksförsäkring samt pensionssystem för äldre (Sacks, 2019).
En central princip för dagens moderna välfärdsstat är att ge alla invånare i ett land samma möjligheter och förhindra diskriminering i alla dess former, samt öka befolkningens välmående. Principen grundar sig i teorin om att ett samhälle inte kan vara jämlikt om det existerar stora inkomstskillnader mellan grupper av invånare (Stiglitz, 2015). Den moderna välfärdsstaten är, förutom ett socialt skydd, även ett system för konsument-, investerar- och arbetarskydd. Dessutom är det ett system som ska bidra till att öka marknadens konkurrenskraft och transparens. Detta i tron att mer konkurrenskraftiga och öppna marknader förbättrar samhällets välfärd.
En väsentlig del av välfärdsteori är välfärdsekonomi, vilket diskuterar hur den sociala välfärden påverkas av fördelningar av varor och resurser i samhället. Detta har en direkt koppling till inkomstfördelning och ekonomisk effektivitet. Vidare behandlas hur detta påverkar det allmänna välbefinnandet för människor och hur det därmed påverkar samhällets ekonomi. Denna information ska i sin tur ge den offentliga politiken vägledning för tillämpning i praktiken, så att samhällets totala nytta kan öka (Chappelow, 2019)
Det finns flera komplexa teorier om hur en stat ska uppnå en perfekt välfärd och ekonomisk
effektivitet och det råder delade meningar om vilka teorier som gäller. De fyra mest använda teorierna är Pareto-effektivitet, Kaldor-Hicks kriteriet, Scitovsky paradoxen samt Bergson-Samuelsons sociala välfärdsfunktion. Pareto-effektivitet innebär i teorin att den sociala välfärden maximerats, detta genom att en omfördelning av resurser leder till att åtminstone en individ får det bättre utan att någon annan får det sämre (Investopedia). Däremot är det svårt att uppnå en sådan omfördelning, i praktiken kommer nästan alla tänkbara omfördelningar i ekonomin att göra vissa individer bättre ställda och andra sämre (Housing Economics, 2014).
Kaldor-Hicks kriteriet menar istället att det råder ekonomisk effektivitet så länge det finns en
nettovinst för samhället, eftersom eventuella “förlorare” kan kompenseras från nettovinsten. Scitovsky paradoxen bygger sedan på denna teori genom att påpeka att fokus på nettovinst kan leda till
motstridiga resultat. Bergson-Samuelsons sociala välfärdsfunktion bygger därefter på att för maximal ekonomisk välfärd krävs att hänsyn tas till individernas ordinära preferenser (Bestarticle, 2019).
18
3.1.1. Svenska välfärdsmodellen
Sverige är tillsammans med de andra nordiska länderna kända för sin unika nordiska välfärdsmodell.
De länder med högst välstånd och lägst inkomstskillnader domineras av de nordiska länderna, inklusive Sverige, där länderna under en längre tid utvecklat likartade strategier för inkluderande tillväxt, en nordisk modell för arbetsmarknad, välfärdspolitik och ekonomisk politik. Däremot finns länder som har både högre BNP per capita och högre jämlikhet än Sverige, vilket indikerar att det i Sverige är möjligt att förbättra välfärden ytterligare genom väl utformade åtgärder (Regeringskansliet, 2017).
Den svenska välfärdsmodellen består av tre grundpelare. Dessa omfattar en arbetsmarknad som underlättar omställning, en generell välfärdspolitik samt en ekonomisk politik för öppenhet och stabilitet. Den första grundpelaren innebär att landet ska ha en aktiv arbetsmarknadspolitik, en väl fungerande arbetslöshetsersättning och ge stöd när strukturförändringar gör att arbetskraften behöver ställa om till nya arbetsuppgifter. Den andra grundpelaren baseras på de generella principerna om att alla medborgare ska ges tillgång till välfärdstjänster av hög kvalitet samt ge ekonomisk trygghet för alla medborgare som uppfyllt sina skyldigheter under sin arbetsföra ålder. Den tredje grundpelaren innebär att den ekonomiska politiken ska präglas av öppenhet och bejakande av den internationella konkurrensen, samtidigt som politiken ska främja stabilitet i ekonomin och skapa förutsättningar för ett dynamiskt näringsliv (ibid.).
Modellens centrala mål är att säkerställa att välståndet ökar och delas jämlikt mellan medborgarna, bland annat genom att inkomsterna är jämnt fördelade (ibid.). Ett högt och konstant ökande välstånd förutsätter ett dynamiskt näringsliv som bidrar till hög produktivitetstillväxt och sysselsättning.
Jämlikhetsmålet utgår ifrån den grundläggande uppfattningen om att alla människor är lika värda och har rätt till oberoende och självständiga liv.
Det beskrivs ibland som en paradox att Sverige och de övriga nordiska länderna lyckats behålla en stark ekonomisk utveckling trots att de har en så stor offentlig sektor. Det beskrivs som att Sverige lyckats nå detta stadium på grund av en ömsesidig samverkan mellan jämlikhet och effektivitet i samhället (ibid.). Detta står i kontrast till den klassiska välfärdsmodellen, där en högre grad av jämlikt fördelade inkomster bara kan uppnås till priset av lägre effektivitet. “Försöken att dela kakan (den samlade inkomsten) mer lika leder till att kakan blir mindre” (ibid.).
Detta betyder inte att välfärden i Sverige har utmaningar. På lång sikt är några av de utmaningar som behöver hanteras en åldrande befolkning, globalisering och därmed ökad efterfrågan och utbud av offentliga tjänster (SOU 2015:53).
19
3.2 Hållbar utveckling
Begreppet hållbar utveckling tros ha börjat användas redan år 1972, under FN:s globala möte om miljö och utveckling i Stockholm. Begreppet började dock inte spridas förrän år 1987 genom
Brundtlandkommissionens rapport “Vår gemensamma framtid” (Our common future), som skrevs inför FN:s världskonferens om miljö och utveckling år 1992. Sedan dess har arbetet med hållbar utveckling fortsatt till än idag.
I Brundtlandrapporten definieras hållbar utveckling som en utveckling som tillgodoser dagens behov, utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov (Förenta Nationerna, 1987). Begreppet används för att peka ut en önskvärd samhällsutveckling (KTH, 2020). Det är ofta uppdelat i tre ömsesidigt beroende dimensioner; ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet (Boverket, 2010).
Ett sätt att beskriva hur de olika dimensionerna hänger ihop är genom ett venndiagram, som förmedlar en bild av hållbar utveckling där alla tre dimensioner ges lika tyngd och värde. Ett annat sätt att beskriva hållbar utveckling är i form av en hierarki, där ekologisk hållbarhet har större vikt och ses som en förutsättning för social och ekonomisk hållbarhet. Även här karaktäriseras dimensionerna av ett beroendeförhållande - den sociala hållbarheten är grunden för att ekonomisk hållbarhet ska vara uppnåelig. Däremot säger dessa modeller ingenting om relationerna mellan dimensionerna, alltså de synergier och konflikter som uppstår (KTH, 2020).
Figur 3: Två modeller av hållbar utveckling (KTH, 2020)
År 2015 skapades av FN en resolution för en bättre värld, kallat Agenda 2030. Agendan består av 17 globala mål för en ekonomiskt, socialt och miljömässigt hållbar utveckling världen över fram till 2030.
Inom ekologisk hållbarhet innefattas allt som har med jordens ekosystem att göra, alltså vatten, luft, land, biodiversitet och ekosystemtjänster. Ibland inkluderas även människors hälsa, i den mån den påverkas av den yttre miljön i form av bland annat buller och föroreningar. Produktion av varor och tjänster får inte kompromissa med ekosystemets bärförmåga. Det vill säga att naturen måste hinna återskapa uttagna resurser. SCB har i uppgift att följa upp hur Sverige lever upp till de globala hållbarhetsmålen. År 2019 visade uppföljningen att Sverige har långt kvar till att nå de nationella miljömålen och att det är en av de stora utmaningarna för Sverige (Naturvårdsverket, 2020).
20
