Social hållbarhet i detaljplaneskede och i genomförandeavtal

Social hållbarhet i detaljplaneskede och i genomförandeavtal

Regleringar av sociala värden genom metodverktyg, avtal och bestämmelser

Lucas Sandberg

Civilingenjör, Arkitektur 2020

Luleå tekniska universitet

Institutionen för samhällsbyggnad och naturresurser

Förord

Det här examensarbetet är den sista delen i civilingenjörsprogrammet med inriktning stadsbyggnad på Luleå Tekniska Universitet. Studien angriper frågor om framtidens socialt hållbara städer ur ett civilingenjörsperspektiv. Examensarbetet har varit en lärorik och givande process vilket jag har många personer att tacka för.

Jag vill tacka min mentor Glenn Berggård på LTU för hans engagemang i min ämnesfråga och för god handledning längs vägen. Jag vill tacka min handledare på mark- och exploateringssektionen i Huddinge kommun Åsa Tjusberg för det kontinuerliga stödet genom hela processen. Jag vill också rikta ett tack för intressanta diskussioner till hela projektgruppen i Huddinge kommun som jobbat med utvecklingsåtagandet social hållbarhet åt kommunens vägnar. Tack också till studiens

respondenter för hjälp med nyttiga kunskaper och erfarenheter. Vidare vill jag tacka Holger Nilsson för ett lysande fikastöd genom hela arbetet. Det sista tacket går till min familj, tack för att ni alltid finns som ett stöd oavsett vad saken gäller.

Lucas Sandberg Stockholm, mars 2020

Sammanfattning

Studien granskar behovet av en konkretisering av begreppet social hållbarhet för att vägledning på strategisk nivå ska kunna genomföras. Vidare analyseras olika former av övergripande systematik som kan säkerställa ett likartat utfall gällande den sociala hållbarheten. Utöver sociala metodverktyg undersöker också studien hur sociala värden kan tas om hand och säkerställas i planbeskrivningar och planbestämmelser, samt hur kriterier för sociala krav kan utvecklas vid markanvisning och i avtalsmallar.

I huvudsak fokuserar studien på hur sociala processer i detaljplaneskedet kan integrera den sociala hållbarheten som ett naturligt inslag i projekt. Samt hur dessa sociala värden sedan ska regleras och säkras genom detaljplan och genomförandeavtal.

Studiens resultat har möjliggjort genom metodikerna litteraturstudie, etnografi och fallstudie.

Metoddelen för fallstudien är i sin tur uppbyggd av en dokumentstudie, intervju samt ett projekturval.

Genom presenterad tidigare forskning inom social hållbarhet samt genom en undersökning gällande hur olika kommuner förhåller sig till begreppet social hållbarhet visar examensstudien på bredden av konceptet. Studien presenterar också några av de viktigaste bidragsfaktorerna till social hållbar utveckling inom den urbana kontexten.

Studien har genom analys av kommunerna Huddinge, Göteborg, Malmö och Stockholm fastslagit att framgångsrika metodverktyg för att jobba med social hållbarhet i detaljplaneskedet förekommer där en välfungerande SKA-metodik utmärker sig. Studien visar på hur projektresultat som avser social hållbarhet kan höjas genom att lyfta in en social konsekvensanalys i tidigt projektskede. Studien trycker på att sociala konsekvensanalyser bör finnas med genom hela stadsbyggnadsprocessen och att en tydlig kommunal definition av begreppet social hållbarhet ska finnas. De sociala

konsekvensanalyserna får också gärna finnas i stadens budget för att ge utrymme åt sociala frågor i beslutsfattandet.

Studien visar på att det är svårt att juridiskt reglera de mjuka värdena som är viktiga för den sociala hållbarheten på stadsdelsnivå. Dock pekar studien på flertalet fysiska faktorer som är, i olika stor grad, reglerbara genom detaljplan samt genom markanvisnings- och exploateringsavtal. Regleringar för de fysiska faktorerna kan säkerställa sociala värden samt skapa förutsättningar och möjligheter för uppfyllelse av de mjuka värdena.

Studien visar att detaljplanen som verktyg för att uppnå en stärkt social hållbarhet har varit framgångsrik för att tillgodose sociala aspekter med en tydlig förankring till den fysiska miljön. För sociala aspekter där en lika tydlig fysisk förankring saknas finns begränsningar i vad som går att reglera i en detaljplan.

Av genomförandeavtalen visar studien på att markanvisningsavtalet framstår som det

genomförandeavtal med störst möjlighet att påverka den sociala hållbarheten. Här kan kommunen i sin position som markägare säkerställa vissa sociala aspekter för projektet. I exploateringsavtalet finns mindre möjlighet till reglering av sociala värden. I dessa sammanhang bygger mycket på exploatörens egna ambitioner för den sociala hållbarheten.

Studien landar i att sociala aspekter med en tydlig fysisk förankring går att reglera i detaljplan och i genomförandeavtal. Studien visar dock på att många sociala aspekter kan vara lättare att tillgodose genom handlingar likt kvalitetsprogram, planprogram, hållbarhetsstrategier samt genom

byggherredialoger med tillhörande sociala handlingsplaner. Med nuvarande lagstiftning och direktiv finns ett större spelrum i dessa handlingar för att planera och kravställa åtgärder som främjar den sociala hållbarheten. Allt för hårda regleringar i detaljplan och i genomförandeavtal som saknar ett tydligt lagstöd riskerar istället att klassas som kommunala särkrav vilket inte är tillåtet. Mjuka värden utan fysisk förankring är lika viktiga för den sociala hållbarheten men svårare att omhänderta i dessa

handlingar.

Nyckelord: Social hållbarhet, detaljplaneskede, social konsekvensanalys, detaljplan, markanvisning, genomförandeavtal

Abstract

The study examines the need for a conceptualization of the concept of social sustainability in order for strategic guidance to be implemented. Furthermore, various forms of an overall systematics are analyzed so that a similar outcome regarding social sustainability can be ensured. In addition to social method tools, the study also examines how social values can be taken care of and ensured in plan descriptions and plan provisions. As well as how criteria for social requirements can be developed in land allocation and in contract templates.

In essence, the study focuses on how social processes in the detail planning stage can integrate social sustainability as a natural element of a project. And how these social values should then be regulated and secured through detailed plans and implementation agreements.

The result of the study have been made possible by the methods literature study, ethnography and case study. The case study is built up of a document study, interview and a selection of projects.

By presenting previous research in social sustainability as well as a study on how different

municipalities relate to the concept, the study shows the breadth of the concept social sustainability.

The study presents some of the most important contributing factors to socially sustainable development in the urban context.

The study, through an analysis of the municipalities of Huddinge, Gothenburg, Malmö and Stockholm, established that successful method tools for working with social sustainability in the detail planning phase exist where a well-functioning SKA methodology stands out. The study shows how project results related to social sustainability can be increased by launching a social impact assessment at an early project stage. The study emphasizes that social impact assessments should be included throughout the urban building process and that a clear municipal definition of the concept of social sustainability should be included. Social impact assessments may also be included in the city's budget to allow for social issues in decision-making.

The study shows that it is difficult to legally regulate the soft values that are important for social sustainability at the district level. However, the study points to a number of physical factors that are, to varying degrees, controllable through detailed plans and through land use and development agreements. The regulations can safeguard social values and create conditions and opportunities for the fulfillment of the soft values.

The study shows that the detailed plan as a tool for achieving a strengthened social sustainability has been successful in meeting social aspects with a clear anchoring to the physical environment. For social dimensions where an equally clear physical anchorage is lacking, there are limitations to what can be regulated in a detailed plan.

Of the implementation agreements, the study shows that the land use agreement appears to be the implementation agreement with the greatest opportunity to influence social sustainability. Here, the municipality in its position as landowner can ensure certain social aspects for the project. In the exploitation agreement there is less opportunity for regulation of social values. In this context, much is based on the developer's own ambitions for social sustainability.

The outcome of the study is that social aspects with a clear physical foundation can be regulated in the detailed plan and in implementation agreements. However, the study shows that many social aspects can be easier to meet through actions such as quality programs, planning programs, sustainability strategies and through building dialogues with associated social action plans. With current legislation and directives, there is a greater leeway in these documents to plan and demand measures that promote social sustainability. All too strict regulations in the detailed plan and in implementation agreements that lack clear legal support risk instead being classified as unlawful municipal requirements. Soft values without physical support are equally important for social sustainability but more difficult to deal with in these documents.

Keywords: Social sustainability, detailed planning stage, social impact assessment, detailed plan, implementation agreement

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 8

1.1 Syfte/forskningsfråga och frågeställningar ... 9

1.2 Avgränsning/omfattning ... 9

2. Bakgrund ... 10

2.1 Social hållbarhet ur ett kommunalt perspektiv ... 10

2.2 Detaljplaneskedet ... 12

2.3 Genomförandeavtal... 13

2.3.1 Markanvisningsavtal ... 13

2.3.2 Exploateringsavtal ... 14

3. Metod ... 15

3.1 Arbetsprocess ... 15

3.2 Kvalitativa metoder ... 15

3.3 Litteraturstudie ... 16

3.4 Etnografi ... 16

3.5 Fallstudie ... 17

3.5.1 Urval av projekt ... 18

3.5.2 Dokumentstudie ... 18

3.5.3 Intervjuer ... 19

3.6 Validitet och reliabilitet ... 20

3.7 Etiska aspekter ... 20

4. Urban social hållbarhet ... 22

4.1 Agenda 2030 för en hållbar utveckling ... 23

4.2 Social konsekvensbeskrivning/konsekvensanalys ... 24

4.2.1 Sållningsverktyg ... 25

4.2.2 Planerandet av en SKB ... 26

4.2.3 Genomförandet av en SKB ... 26

4.2.4 Redovisning av SKB i planhandlingarna ... 27

4.2.5 Vidare arbete, överlämning och återkoppling ... 27

4.3 Social hållbarhet i plan- och bygglagen ... 28

4.4 Socialtjänstlagen ... 30

4.5 Markanvisningsavtal för främjandet av social hållbarhet ... 31

4.5.1 Krav för socialt hållbar markanvisning ... 32

4.5.2 Verktyg för socialt hållbar markanvisning ... 32

4.6 Exploateringsavtal för främjandet av social hållbarhet ... 34

5. Regleringar och metoder för att säkra sociala värden ... 37

5.1 Systematisk arbetsmetod för social hållbarhet i fysisk planering– Huddinge kommun ... 38

5.1.1 Social hållbarhet i Huddinge kommuns fysiska planering ... 38

5.1.2 Reglering av social hållbarhet i Huddinge kommun ... 41

5.1.3 Detaljplaneskede ... 43

5.2 Fallstudie - Sege Park ... 53

5.2.1 Planprogram ... 54

5.2.2 Sociala konsekvenser ... 60

5.2.3 Markanvisningsprogram... 62

5.2.4 Granskning och uppföljning av hur sociala värden säkerställts i projektet ... 63

5.2.5 Checklistan ... 69

6. Analys ... 71

6.1 Sociala aspekter ... 71

6.1.1 Sociala möten ... 71

6.1.2 Delaktighet och jämställdhet ... 71

6.1.3 Samhällelig stabilitet ... 72

6.1.4 Identitet ... 72

6.1.5 Trygghet ... 73

6.1.6 Slutsatser ... 73

7. Diskussion ... 74

7.1 Regleringen av social hållbarhet ... 74

7.2 Reflektion kring studiens resultat ... 76

8. Vidare studier ... 77

9. Referenser ... 78

10. Bilagor ... 81

10.1 Intervjuguide ... 81

10.2 Transkribering av intervju med planhandläggare Sara Lööf, Malmö stad ... 82

10.3 Detaljplan Sege Park: Dp5455 ... 84

8

1. Inledning

Hållbarhet är ett ledord i modern planering och ett genomgående element i hela utbildningen på Luleå Tekniska Universitet för civilingenjörer med en inriktning mot stadsbyggnad.

En av de mest vedertagna definitionerna för hållbar utveckling togs fram i Brundtlandrapporten på uppdrag av FN 1987 och lyder; ”Hållbar utveckling är utveckling som tillgodoser dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov” (Brundtland, 1987).

Brundtlandrapporten menar vidare att hållbar utveckling inte är något fixerat stadie av harmoni. Det är snarare en process av förändring i termer av resurser, investeringsinriktning, orientering av teknikutveckling samt att institutionella förändringar görs med hänseende till nuvarande och framtida behov. (Brundtland, 1987)

Den sociala hållbarheten är ett av tre ben i det bredare paraplybegreppet hållbar utveckling. Enligt författare kring ämnet social hållbarhet finns ingen given koncensus kring begreppet och dess innebörd (Dempsey et al., 2009).

Dempsey et al. menar även de på att begreppet är svårdefinierat och kan uppfattas något otydligt, men det till trots är allmänt accepterat. De vill hävda att lite fokus har legat på social hållbarhet men att social sammanhållning, socialt kapital, inkludering och exkludering varit mer omskrivna ämnen som berör det bredare ämnet. Sammanfattningsvis påstår de att det finns två undergrupper till den urbana sociala hållbarheten, vilka är socialt kapital (equity) samt hållbarheten i samhället

(sustainability of community) (Dempsey et al., 2009).

Det som är kännetecknande för samhällsbyggandet är det långsiktiga förhållningssättet. Det som skapas idag kommer längre fram i tiden att representera bilden av vår tid och våra värderingar.

Värderingar och behov är föränderliga över tid som inte minst visat sig genom arkitekturhistorien där synen på vad som ansetts som estetiskt tilltalande kraftigt svängt över tiden.

Nya ekonomiska och tekniska förutsättningar påverkar dagens värderingar, på individuell nivå såväl som på samhällelig nivå. Idag har miljöfrågor fått större genomslag medan de sociala aspekterna värderades tyngre för 40 år sedan. Längre tillbaka var det den dagliga födan som utgjorde det primära behovet. (Mattson N. & Hagander C-G., 2011)

Fysisk planering handlar om mark- och vattenanvändning i stort, men utgår i det fundamentala att det är det mänskliga behovet som ska tillgodoses. Ur en social synpunkt ska planläggning bland annat främja en god livsmiljö som är tillgänglig och användbar för alla samhällsgrupper (2 kap. 3§ PBL). Det innebär att det sociala perspektivet alltid ska finnas med inom fysisk planering och att det ytterst handlar om kvalitet i planläggning och genomförande (Adolfsson K & Boberg S, 2013).

En del av fysisk planering där sociala aspekter förekommer är i detaljplanering. Detaljplanen har två huvudsakliga syften vilket är att reglera förändringar av markanvändning och bebyggelse och att reglera bevarande eller förnyelse av befintliga bebyggelseområden. Detaljplanen ska ge en samlad bild över den tänkta markanvändningen och hur miljön inom planområdet är avsedd att förändras eller bevaras. Detaljplanen ska tillgodose både lokala så väl som nationella mål. Som kommun finns en stor frihet att utveckla en lokal bebyggelsepolitik i detaljplaneringen men den lokala planeringen måste dock alltid uppfylla de nationella målen i 2 kap. PBL och i hushållningsbestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken (Adolfsson K & Boberg S, 2013).

9 En annan del av fysisk planering där sociala aspekter förekommer är i genomförandeavtal.

Genomförandeavtal i olika former tillämpas ofta när exploateringar genomförs av professionella byggherrar. Någon officiell terminologi för hur de olika formerna av genomförandeavtal ska

benämnas existerar inte, men beroende på vem som äger marken när exploateringen initieras brukar avtalen kallas exploateringsavtal eller markanvisningsavtal. Exploateringsavtal används när

byggherren äger den mark projektet avser och där kommunens förhandlingsposition baserar sig på det kommunala planmonopolet. Markanvisningsavtal tillämpas då kommunen äger marken när exploateringen initieras och den kommunala förhandlingspositionen grundar sig främst i markägandet (Adolfsson K & Boberg S, 2013).

1.1 Syfte/forskningsfråga och frågeställningar

Det övergripande syftet med examensarbetet är att undersöka hur sociala värden kan säkerställas i planbeskrivningar och planbestämmelser. Samt att granska hur sociala krav vid markanvisning och exploateringsavtalsmallar kan säkra sociala värden.

Arbetet ska generera en övergripande förståelse för hur social hållbarhet kan definieras. Studien ska visa på hur de framtagna definitionerna kan komma att integreras i det konkreta detaljplanearbetet.

Vidare ska examensarbetet även belysa vad sociala konsekvensanalyser (SKA) bör innehålla samt syfta till.

Arbetet som berör mark- och exploateringssektionen ska syfta till att ge uppslag till hur de sociala frågorna kan hanteras i för- och genomförandeavtal inklusive markanvisningar. Arbetet ska resultera i kunskap om vad som kan tas med i avtal, vilka delar som inte är reglerbara samt om det kan finnas delar med ökad nytta att synliggöra men som egentligen inte får regleras.

Examensarbetet ska sammanfattningsvis leda till en ökad förståelse till hur frågan om social hållbarhet kan arbetas med inom kommunens detaljplaneskede. Resultatet av arbetet ska även generera en ökad förståelse för säkerställandet av social hållbarhet ur ett kommunalt perspektiv.

Huvudfråga: Hur kan sociala värden säkerställas i detaljplaneskede samt i genomförandeavtal?

Delfrågor:

 Vad är social hållbarhet?

 Vilka konsekvenser kan relateras till social hållbarhet?

 Vilka planbestämmelser har koppling till social hållbarhet?

 Vilka relevanta faktorer till social hållbarhet kan inkluderas i riktlinje för markanvisning?

 Vilka relevanta faktorer till social hållbarhet kan inkluderas i riktlinje för exploateringsavtal?

1.2 Avgränsning/omfattning

Examensarbetet har i huvudsak fokus på att belysa integrerandet av social hållbarhet i

detaljplaneskede samt i genomförandeavtal för studiefallet Huddinge kommun och övergripande för ett fåtal av de större kommunerna i Sverige.

Omfattningen för arbetet utgår från ett kommunalt perspektiv där medborgardeltagande och brukarperspektiv inte tas i beaktning på grund av storleken av arbetet. Vidare har även sociala aspekter som inte har en direkt koppning till den fysiska planeringen inte getts likvärdig prioritet som sociala aspekter med en direkt koppling. Anledningen är att de aspekter som saknar en tydlig fysisk förankring är svårare att reglera i de handlingar som granskats i detta arbete. Slutligen bottnar omfattningen beträffande de dokument som inkluderats till studien i att de ska anses ha en nyckelroll i detaljplaneskedet eller i genomförandeavtal, för att tas i beaktning.

10

2. Bakgrund

I kapitlet presenteras teoretisk bakgrund till ämnesområdet social hållbarhet inom den urbana kontexten för att positionera studien i relation till tidigare kunskap.

2.1 Social hållbarhet ur ett kommunalt perspektiv

Det finns ett utvecklingsåtagande för många kommuner i Sverige beträffande säkerställandet av sociala värden i detaljplaneskede och i genomförandeavtal. Ofta synliggörs ekologiska- och ekonomiska hållbarhetsaspekter i en större utsträckning i detaljplan och genomförandeavtal i jämförelse med de sociala hållbarhetsaspekterna. (Huddinge kommun, 2019a)

En förklaring till varför just de sociala hållbarhetsaspekterna hamnat i skymundan för många

kommuner kan vara att en tydlig definition av begreppet inte genomarbetats på kommunal nivå. Här kan behovet av en konkretisering av begreppet vara nödvändig i det fall vägledning på en strategisk nivå ska kunna genomföras för både plansektionen så väl som för mark- och exploateringssektionen.

Integration i detaljplaneskedet bör underlättas av tydliga definitioner. (Huddinge kommun, 2019a) I dagsläget menar många kommuner att hur frågan om social hållbarhet i detaljplaneskedet hanteras är personberoende till en väldigt stor utsträckning. Även om stöd för bedömningen gällande hur detaljplanen möter sociala aspekter kan finnas, saknas ofta en övergripande systematik som

säkerställer utfallet. För att frågan ska hanteras likartat oberoende av handläggare behövs ett tydligt och väldefinierat tillvägagångssätt på en övergripande strategisk nivå. (Huddinge kommun, 2019a) Risk finns också att även sociala konsekvensanalyser blir personberoende i de fall inte övergripande rutiner finns när dessa ska tas fram. Det egna intresset för frågan kan komma att påverka i vilken grad den berörs med hänsyn till att ingen skillnad på projektstorlek och komplexitetsnivå tas.

(Huddinge kommun, 2019a)

Mark- och exploateringssektionens arbete för sociala hållbarhetsaspekter är direkt sammankopplade med plansektionsens arbete. Skrivelser i avtalsmallar om att en social konsekvensanalys ska tas fram inom projektet, både i föravtal och genomförandeavtal, tappar sin substans om inte rutiner för detta finns hos plansektionen. (Huddinge kommun, 2019a)

I Huddinge har samhällsbyggnadsavdelningen haft ett antal olika utvecklingsåtagande rörande området social hållbarhet. Plansektionen ansvarar främst för att utveckla hur sociala värden säkerställs i planbeskrivningar och planbestämmelser. Mark- och exploateringssektionen ansvarar i sin tur främst för att utveckla kriterier för sociala krav vid markanvisning samt avtalsmallar.

(Huddinge kommun, 2019a)

Då båda åtagandena bottnar i, eller på annat sätt är starkt kopplade till detaljplaneskedet ser Huddinge kommun tydliga fördelar med att arbeta sektionsövergripande i frågan. Vad som ska säkerställas i planbestämmelser respektive i avtal är en fråga som behöver ses ur ett större perspektiv än vad som görs idag. Kommunen menar att ett övergripande samarbete ifrån projektbeställning till lagakraftvunnen detaljplan där frågorna integreras och arbetas med över sektionsgränserna har potential att förtydliga och förenkla arbetet med social hållbarhet. (Huddinge kommun, 2019a)

Idag finns ett behov att synliggöra sociala hållbarhetsaspekter ännu mer i Huddinge för att kunna lyfta fram och säkerställa dem i en större utsträckning än vad som görs idag. Kommunen saknar en gängse definition av vad social hållbarhet är i Huddinge men i ett pågående arbete som den strategiska sektionen på kommunen ansvarar för konkretiseras begreppet. (Huddinge kommun, 2019a)

11 Idag har social hållbarhet uteslutande definierats i Huddinge som att handla om att bidra till fler mötesplatser, en mer blandad bebyggelse och en bättre sammanhållning. Detta har dock blivit frågor som i många fall snarare handlar om förutsättningar när ett projekt startar menar kommunen. Därav har ett mer övergripande tänk kring just social hållbarhet efterfrågats. (Huddinge kommun, 2019a) Enligt Stockholms stads definition handlar social hållbarhet om människor – hur de ska kunna leva bra, trygga liv och utifrån sina förutsättningar kunna förverka sina drömmar. Social hållbarhet nämns som en viktig del för den hållbara utvecklingen. (Stockholms stad, 2019)

Stockholms stad menar att social hållbarhet ofta bottnar i hur vi planerar service som skola och social omsorg men också hur den fysiska miljön planeras utifrån hus, gator och torg. Närhet till

arbetsplatser, service, kollektivtrafik, kulturliv och grönområden stärker livskvalitén och ökar trygghet samt välbefinnande. (Stockholms stad, 2019)

Ur stadsplaneringens perspektiv handlar det om att utforma staden så att fler människor kan möta varandra i vardagen på trygga och trevliga platser. Vidare handlar det också om att skapa en ökad genomströmning i staden samt att stadsdelar som idag är rumsligt/geografiskt segregerade knyts ihop med den övriga staden. (Stockholms stad, 2019)

För att analysera skillnader i livsvillkor i Stockholm och för att kunna ta fram åtgärder för en mer jämlik och socialt hållbar stad organiserades 2015 Kommissionen för ett socialt hållbart Stockholm.

De fyra delområdena som kommissionens arbete omfattar är avgränsat till demokrati och trygghet, arbete och inkomst, boende och stadsmiljö samt uppväxt och utbildning. (Stockholms stad, 2019) Även Göteborgs stad menar att stadsplanering behöver utgå från människan. Både från de som lever idag och verkar på en plats men även från de som i framtiden kommer att använda en plats.

Kommunen menar att viktiga förutsättningar för social hållbarhet är samspel med andra människor och miljöer som är jämlika och väl omhändertagna. Basalt ska helt enkelt fysiska miljöer fungera för alla människor som ska använda dem, idag och i framtiden. (Göteborgs stad, 2020)

En stads invånare har många olika behov och livssituationer, just därför hävdar Göteborgs stad att det är viktigt att ta in olika perspektiv och lyssna på röster från hela staden i planeringsskedet för att bland annat möjliggöra sociala värden. När en plats planläggs ska många olika intressen tillsammans skapa en bra helhet. Inom stadsutveckling arbetar de därför med målsättningen att stärka sociala aspekter och barnperspektivet när miljöer planeras. Kommunen eftersträvar en inkluderande stad med goda livschanser för alla invånare. En stad med möjligheter till deltagande och en stad med social sammanhållning. (Göteborgs stad, 2020)

Alla invånare ska ha förutsättningar för god hälsa på lika villkor, det menar Malmö stad. Det var utgångspunkten för Malmökommissionen som avslutade sitt arbete 2013. Med stadsplanering och med hjälp av fysiska insatser vill man som kommun bidra till en ökad social hållbarhet. Inom den urbana sociala hållbarheten har man lokaliserat bostadsfrågan som speciellt angelägen för att kunna möjliggöra en ökad social hållbarhet. Kommunen menar att det är av stor vikt att unga får tillgång till egen bostad, men också att det finns anpassade bostäder till äldre. Bostadsfrågan är dock komplex och kräver samverkan mellan flera olika aktörer på flera nivåer. Det behövs ett nytänkande både kring nyproduktion och befintligt bostadsbestånd. (Malmö stad, 2020)

12

2.2 Detaljplaneskedet

I det här delkapitlet beskrivs bakgrunden till hur ett detaljplaneskede är uppbyggt samt vilket rum det finns för reglering av sociala värden i detta stadie.

I ett detaljplaneskede är somliga delar obligatoriska samtidigt som andra är beroende av omständigheterna i det enskilda planärendet. Processen kan därmed variera något i olika

planärenden. Vid ett normalt planförande utgörs planprocessen i enlighet med dem nedanstående delmomenten (Adolfsson K & Boberg S, 2013):

I bestämmelserna i 4 kap. PBL anges vad som ska bestämmas och vad som får bestämmas i en detaljplan, det vill säga vad som är obligatoriskt och vad som är frivilligt. De frivilliga bestämmelserna är betydligt fler än de obligatoriska för att det ska vara möjligt att anpassa regleringen till behoven i varje enskild plan (Adolfsson K & Boberg S, 2013). I de frivilliga bestämmelserna ges ett visst spelrum för säkerställande av sociala värden i planbestämmelserna.

Upprättande av detaljplan är myndighetsutövning. En detaljplan är rättsligt bindande för myndigheter och enskilda. Det första steget i planarbetet är uppbyggt med att klara ut vad som behöver bestämmas i frågan om användning av mark och vatten. Det andra steget i arbetsgången är att klara ut de egenskaper som den planerade mark- och vattenanvändningen ska erhålla för att uppnå exempelvis just önskad social miljö. Det beskrivna arbetsmomentet utgör som regel tyngdpunkten i det formella planarbetet (Adolfsson K & Boberg S, 2013).

Om uppdraget istället är att byta pågående eller planlagd markanvändning, av exempelvis sociala skäl, så blir arbetssättet det omvända mot tidigare beskrivet. I följande fall måste kravbilden på mark- och vattenanvändningen börja bestämmas samt vilka egenskaper som planbestämmelserna ska styra (Adolfsson K & Boberg S, 2013).

Bestämmelsernas omfattning avgörs med hänsyn till både de åtgärder som detaljplanen ska reglera inom planområdet och till förhållandena i planområdets omgivning. De bestämmelser som används i planen måste alltid ha sin grund i att de ska medverka till att göra planområdet lämpligt för den form av användning eller bebyggelse som planen reglerar. (Adolfsson K & Boberg S, 2013)

Planbesked StartPM/Beslut

Behovsbedömning /Samråd (Programsamråd)

Samråd Granskning Antagande

Figur 1, normalt planförande under detaljplaneskede

13

2.3 Genomförandeavtal

I det här delkapitlet beskrivs bakgrunden till hur genomförandeavtal, markanvisningsavtal och exploateringsavtal, är uppbyggt samt vilket rum det finns för reglering av sociala värden i detta stadie.

2.3.1 Markanvisningsavtal

I markanvisningsavtal agerar en kommun utifrån sin roll som markägare. I kontrast till

exploateringsavtal ger det väsentligt annorlunda förutsättningar för vilka villkor och krav som en kommun kan rikta mot en exploatör. Kraven kan vara mycket långtgående och innefatta sociala värden. Det blir därefter en förhandlingsfråga om marknaden är villig att ingå avtalet till givna förutsättningar och även är beredd att betala för det (Mattson N. & Hagander C-G., 2011).

En kommuns förhandlingsposition utgår i detta fall i från ställningen som markägare. Det ger kommunen möjlighet att anvisa marken till den byggherre som anses mest lämpad till att utföra exploateringen. Avtalet innefattar preciserade villkor för exploateringens genomförande, exempelvis utformning och ansvar för olika åtgärder som kan komma att påverka planområdets sociala

hållbarhet. Här kan kommunen, i egenskap av markägare, bland annat bestämma att en viss andel av kommande bostäderna ska vidareupplåtas till kommunen för sociala ändamål. Kommunen får dock inte gynna en specifik köpare och försäljningen ska ske marknadsmässigt och utan subventioner (Mattson N. & Hagander C-G., 2011).

Figur 2, markanvisningsavtalets placering i detaljplaneskedet

14 2.3.2 Exploateringsavtal

I exploateringsavtal agerar en kommun utifrån sin roll som planmyndighet. Exploateringsavtalets syfte är att säkerställa att detaljplanen genomförs på ett bestämt sätt. I avtalet tas frågor upp som berör sociala värden i olika grad. Frågorna berör exempelvis marköverlåtelse, utförande och hur allmänna platser bekostas, specificering av bebyggelsens utformning, fördelning av

saneringskostnader, avgifter för kommunens planering och tillståndsgivning m.m. (Mattson N. &

Hagander C-G., 2011).

Kommunens förhandlingsposition grundar sig i det här fallet på det kommunala planmonopolet. Det syftar till kommunens rätt att bestämma över var, när och hur en detaljplan upprättas. I den här typen av avtalssituation agerar kommunen i egenskap av förvaltningsmyndighet vilket betyder att det som bestäms i ett exploateringsavtal därför måste ha stöd i den offentligrättsliga lagstiftningen.

Det innefattar regeringsformen, kommunallagen, avtalslagen samt PBL (Mattson N. & Hagander C-G., 2011).

Kommunen får inte använda planmonopolet för att tvinga fram prestationer från en exploatör, som kan lyfta sociala värden, som går utöver lagstiftningen. De förhållanden som är möjliga att reglera och precisera i exploateringsavtal är de som anges i PBL. Exploateringsavtals villkor får inte innefatta annat eller reglera annat än detta. Det får exempelvis inte ställas krav på utförande av bostäder med viss upplåtelseform som går utöver det som ges av Boverkets byggregler, BBR (Mattson N. &

Hagander C-G., 2011).

Figur 3, exploateringsavtalets placering i detaljplaneskede

15

3. Metod

Tillvägagångssättet för studien har varit med fokus på ett antal samhällsvetenskapliga forskningsmetoder. Dessa delmetoder har varit av en kvalitativ karaktär och innefattar en

litteraturstudie, deltagande observationer i form av främst projektmöten samt slutligen en fallstudie bestående av en dokumentstudie och intervju. Studiens teoretiska del är uppbyggd med hjälp av en litteraturstudie. Resultatdelens första del består av en kartläggning av Huddinge kommuns arbete med att utveckla sociala konsekvensanalyser till en integrerad del i detaljplaneskedet och i genomförandeavtal. Tillvägagångssättet i denna resultatdel har varit genom deltagande

observationer i form av projektmöten samt en löpande dokumentstudie. Resultatdelens andra del består av en fallstudie där ett aktuellt samhällsbyggnadsprojekt granskats. Tillvägagångssättet har varit genom en dokumentstudie och intervju.

3.1 Arbetsprocess

3.2 Kvalitativa metoder

I studien har kvalitativa metoder använts för att besvara studiens syfte samt de underliggande frågeställningarna. Kvalitativa metoder lägger sin tyngdpunkt på ord och ordval snarare än

kvantitativa aspekter som nummer i sin insamling och analys av data. Ett vanligt processflöde inom kvalitativa arbetssätt börjar ofta med en övergripande forskningsfråga, ett syfte med arbetet. Nästa steg är ett urval av relevanta ämnen som knyter an till syftet. Efter det kan insamlandet av relevant data påbörjas för att all data sedan ska kunna tolkas och genomarbetas. När man kommit så långt i processen att det teoretiska arbetet ska börja sammanställas kan det vara nödvändigt att ytterligare avgränsa sin forskningsfråga för att uppnå en än tydligare inriktning på arbetet. I det fallet kan ytterligare datainsamling som berör den mer avgränsade forskningsfrågan vara nödvändig innan resultat och slutsatser slutligen sammanfattas skriftligen (Bryman, 2012).

De huvudsakliga metoderna för att angripa sitt arbete på ett kvalitativt tillvägagångssätt är genom deltagande observationer, kvalitativa intervjuer, fokusgrupper, språkbaserade metoder för insamling av kvalitativ data eller insamling av data genom kvalitativ analys av text och dokument (Bryman, 2012).

Syfte samt omfattning Litteraturstudie Resultatinsamling - projektmöten Bakgrundssammanställning Teorisammanställning Urval av projekt för fallstudie Dokumentstudie Sammanställning av fallstudie Intervjuer Sammanställning av SKA Analys Diskussion och slutsats Kontextbeskrivning Rapportsammanfattning

Figur 4, tidsmässig resursfördelning av examensstudien

16 Även om det förekommer vissa återkommande metoddelar som ofta är inkluderade i kvalitativa studier saknas en entydig definition av vad exakt kvalitativ forskning är. Sällan leder kvalitativa studier till en linjär arbetsprocess samt att studiens avslut ofta tenderar att lämnas mer öppet än kvantitativa studier (Bryman, 2012).

3.3 Litteraturstudie

En litteraturstudie har genomförts i syfte att konkretisera definitionen av social hållbarhet utifrån vetenskaplig litteratur och rapporter. Studien syftar även till att ge en djupare förståelse för vilken roll social hållbarhet spelar inom ämnesområdena social konsekvensanalys, planbestämmelser, markanvisningsavtal och exploateringsavtal. Det konkreta genomförandet av litteraturstudien har följt det resonemang och process Bryman (2012) för som redovisas nedan.

Sökorden som applicerats i litteraturstudien är social hållbarhet/social sustainability, socialt hållbar stadsplanering/socially sustainable urban planning, urban social hållbarhet/urban social

sustainability, agenda 2030, social konsekvensbeskrivning, social konsekvensanalys, socialt

värdeskapande analys, sociala riktlinjer för exploateringsavtal. Den sökmotor som främst har använts för vetenskapliga publikationer har varit Goolge Scholar. Utöver det har kommuners hemsidor använts för relevanta handlingar som kommunerna själva publicerat. Kommunerna som använts är Stockholm, Göteborg, Malmö samt Huddinge.

Bryman (2012) menar att den mest uppenbara anledningen till varför en litteraturstudie bör

genomföras är för att få kännedom om den kunskap som redan är känd inom aktuellt ämnesområde.

Syftet med litteraturstudien är att identifiera vad som redan är känt inom ämnesområdet, identifiera relevanta koncept och teorier samt att lokalisera vilka metoder och tillvägagångssätt som genomförts inom ämnesområdet. Vidare handlar det också om att undersöka om det finns tydliga motsägelser i ämnet eller olika upptäckter som talar mot varandra.

En systematisk bedömning av litteraturen som använts i studien har genomförts under

arbetsprocessens gång. Vid en sådan typ av litteraturbedömning menar Bryman (2012) att det i synnerhet är fyra steg som är av avgörande betydelse. Det första steget är att avgöra

litteraturstudiens syfte och omfattning. Det andra steget kommer då naturligt, att söka efter studier som knyter an till litteraturstudiens syfte och omfattning. Efterföljande steg är att utvärdera

studierna från steg två efter relevanta kriterier. Slutligen är det sista steget i den systematiska litteraturbedömningen att analysera varje studie samt att producera en resultatsammanställning utifrån litteraturen.

3.4 Etnografi

Studiens resultat behandlar till viss del Huddinge kommuns utvecklingsåtagande rörande området social hållbarhet. Arbetet har fördjupats med hur sociala värden kan säkerställas i detaljplaneskedet samt hur kriterier för sociala krav vid markanvisning och avtalsmallar kan utvecklas.

Resultatinsamlingen för studien är genomförd med hjälp av deltagande observationer på

projektmöten och en medverkan längs hela arbetsprocessen. Syftet med resultatdelen har varit att ge kunskap i hur social hållbarhet kan bli en mer integrerad och naturlig del av arbetet i

detaljplaneskedet och i genomförandeavtal.

Bryman (2012) menar att syftet med etnografi och delaktighet i givna sociala sammansättningar under en specifik tidsperiod, som en projektgrupp, sker genom möjligheten till regelbundna

observationer. Det handlar lika mycket om att kunna lyssna och involvera sig i diskussioner, att kunna ifrågasätta oklarheter samt att tillgå relevanta dokument från gruppen. Slutligen handlar det också

17 om att utveckla en förståelse för gruppkulturen och en förståelse för hur folk förhåller sig till den samt att kunna skriva ner detaljerade redogörelser från varje gruppsammanträde.

Bell, återgivet av Bryman (2018), menar att ett av de svåraste stegen i etnologisk undersökning är att få tillträde till en social miljö som är relevant för den frågeställningen som används i studien. I denna examenstudie löstes detta genom att frågeställningen av studien formulerades i samråd med Huddinge kommun. Examensstudiens syfte och Huddinge kommuns projektbeställning gällande den sociala hållbarheten kunde hitta gemensamma utgångspunkter. Ingången till de deltagande

observationerna i Huddinge kommun klassas enligt Hammersley & Atkinson, återgivet av Bryman (2018), som en sluten och icke-offentlig miljö. Projektgruppen som studerats och varit grunden till delar av materialet i resultatdelen kategoriseras här som en organisation.

Rollen som medlem i projektgruppen för Huddinge kommun rymmer både fördelar och risker. En risk redogörs av Bryman (2018) som att den deltagande observatören identifierar sig för starkt med miljön. Det ger dock även fördelen att man kommer människor nära och på så sätt kan få en mer fullständig och mer djupgående förståelse av kulturen och de värderingar den inrymmer. En annan fråga som väcks i varje situation etnografen deltar i är i vilken utsträckning hen bör vara en aktiv eller passiv deltagare menar Van Maanen, återgivet av Bryman (2018). Det har också varit fallet i denna studie. Även då etnografen går in i en i huvudsak icke-observerande roll kan det förekomma

situationer där delaktigheten antingen är oundviklig eller forskaren kan känna sig tvingad till att gripa in. Dessa situationer leder till att etnografen blir en minimalt deltagande observatör.

Bryman (2018) menar att med anledning av att människans minne inte är helt pålitligt måste etnografer föra anteckningar utifrån observationerna. Dessa anteckningar bör vara förhållandevis detaljerade sammanfattningar av olika skeenden och beteenden samt forskarens egna reflektioner.

Detta resonemang har anammats i studien och använts under samtliga projektmöten för att dokumentera viktig information samt övriga observationer. Intryck och information har skrivits ner snarast möjligt efter att de delgetts. Fullständiga noteringar har skrivits ner senast mot slutet av dagen med detaljer som rör plats, deltagande personer, vad som orsakade samspelet och vilken tidpunkt som var aktuell. Anteckningarna har varit levande och tydliga.

3.5 Fallstudie

En fallstudie med ett pilotprojekt inom hållbar utveckling har genomförts som en del av resultatet.

Val av fallstudie motiveras i delkapitlet nedan. Syftet har varit att studera hur Malmö stad, en kommun i framkant för social hållbarhet, jobbar med frågan i detaljplaneskede och i

genomförandeavtal. Fallstudien bygger på kvalitativa metoder i form av en dokumentstudie samt intervju.

En grundläggande fallstudie innefattar en detaljerad och fördjupad analys av ett enstaka fall. Termen fallstudie associeras vanligen med en studie som omfattas av en geografisk plats eller en

organisation. Metoden tenderar också att kopplas ihop med kvalitativa studier då kvalitativa tillvägagångssätt som deltagande observationer eller ostrukturerade intervjuer ofta förespråkas för att kunna få den fördjupade kunskapen från fallet (Bryman, 2012).

Fallstudien är uppbyggd i huvudsak efter vad Bryman (2012) valt att kalla för en unik fallstudie. I kontrast till en exemplifierande fallstudie som beskriver omständigheter och orsaker som ses som något vanligt och typiskt förekommande, beskriver en unik fallstudie något mer extremt. Fallstudien Sege Park redovisas som ett pilotprojekt och föredöme inom social hållbarhet. Fallstudien har också vad Bryman (2012) kallar ett längsgående element. En faktor som påverkar valet av fallstudien för att

18 den är relevant och applicerbar till studiens forskningsfråga. Samt också för att frågan kan bli

studerad över en längre tidsperiod.

3.5.1 Urval av projekt

Sett till antalet fallstudier har urvalet valt att begränsas till ett. Argumentet har varit att uppnå en djupare studie om hur man genomför social hållbarhet istället för att fokusera på kvantiteten. Det som dock kan uppnås med ett antal olika projekt med vissa gemensamma nämnare är möjligheten till att dra slutsatser kring hänsynstagande av social hållbarhet inom projekten. Den faktorn förväntas att uppnås trots att endast en fallstudie genomförts. Bakgrunden är att vissa paralleller kan dras till kartläggningen av Huddinge kommuns arbetsmetoder för den sociala hållbarheten i

detaljplaneskedet. Trots att arbetet i Huddinge kommun syftar till att kartlägga arbetsmetoderna för den sociala hållbarheten kan det ställas i relation till fallstudien och vissa jämförelser kan göras.

Stadsutvecklingsprojektet har valts utifrån nedanstående kriterier:

 Ett projekt med en tydlig och uttalad hållbarhetsprofil

 Ett projekt i en kommun som har en kommission för social hållbarhet som jobbar mot utpekade sociala mål inom stadsbyggnad

 Ett projekt vars detaljplan vunnit laga kraft

 Upprättade markanvisningsavtal

Det stadsutvecklingsprojektet som har valts utifrån kriterierna är Sege Park i Malmö stad.

3.5.2 Dokumentstudie

Fallstudien har till stor del bestått av den genomförda dokumentstudien, där ett antal offentliga och interna dokument analyserats upprättade av Malmö stad. Alla dokument har på olika sätt haft koppling till stadsutvecklingsprojektet Sege Park. De dokument som primärt har studerats är den lagakraftvunna detaljplanen med tillhörande planbeskrivning, markanvisningsavtal,

workshopmaterial från byggherredialog, planprogram, hållbarhetsstrategier samt markanvisningsprogram.

Stora delar av de dokument som dokumentstudien är uppbyggd på är utgivna av kommuner och kommer på så sätt från en kommunal källa. J. Scott, återgivet av Bryman (2012), menar att dokument med en sådan typ av källa kan ses som autentiska och meningsfulla. Dock menar J. Scott också att man bör uppmärksamma risken i frågan om kredibilitet. Dokument utgivna av stat eller kommun måste alltid förhålla sig neutralt och bör därför ha god kredibilitet. Undantagsfallet är om det är handlingar från en enskild part som kan uppträda partisk i vissa frågor.

Dokumentstudien genomfördes enligt förhållningssättet av en kvalitativ innehållsanalys. Bryman (2012) menar att en kvalitativ innehållsanalys är en metod för att analysera innehållet i dokument.

Det inkluderar textmaterial så väl som bilder. Metoden genomförs med utgångspunkt i

förutbestämda kategorier och utförs på ett systematiskt och replikerbart sätt. Metoden kan både vara av kvalitativ natur och av kvantitativ natur. Kvalitativ innehållsanalys är en av de vanligaste metoderna i samband med kvalitativ analys av dokument och syftar till att synliggöra bakomliggande teman i materialet (Bryman, 2012). Examensstudiens fallstudie som baseras på Sege Park har tagit stöd i Brymans (2012) resonemang kring hur en kvalitativ innehållsanalys ska tillämpas för att synliggöra bakomliggande teman i materialet. I denna studie har syftet varit att synliggöra hur olika aspekter av social hållbarhet har säkerställts genom regleringar i detaljplaneskede och i

genomförandeavtal. Innehållsstudien genomfördes med den framtagna checklistan utifrån litteraturstudien som underlag. Den inkluderade de fem sociala dimensionerna sociala möten,

19 delaktighet och jämställdhet, samhällelig stabilitet, identitet samt trygghet. De fem sociala

indikatorerna innehåller i sin tur flertalet underliggande indikatorer.

Beträffande urvalet av dokument till dokumentstudien har dokument med en central roll för reglering av sociala värden i plan- och genomförandeprocessen används. Då studien utgår från att kartlägga vilka alternativ och metoder som använts för att säkerställa sociala värden i

detaljplaneskede och i genomförandeavtal kommer också ett sådant dokumenturval naturligt. Då detaljplanen är ett juridiskt bindande dokument som har rum för regleringar som kan få sociala konsekvenser var det ett självklart dokument att inkludera. Vidare valdes planprogrammet, ett dokument som ofta innehåller beskrivna strategier, mål och visioner över planområdet. Utöver det valdes även dokumenten markanvisningsprogram, samtliga markanvisningsavtal, upprättat

dokument rörande hållbarhetsstrategier och avslutningsvis dokumenterat diskussionsmaterial från byggherredialoger. Dokumenten har valts med anledning av att de kan ses som avgörande för vad som slutligen kommer att ligga till grund för hur regleringarna följs upp och genomförs. De kommer på sikt att ligga till grund för vilken bebyggelse som kommer att tillåtas.

3.5.3 Intervjuer

Kvalitativa intervjuers uppbyggnad skiljer sig ofta en del mot kvantitativa intervjuer i form av att de är mindre strukturerade menar Bryman (2012). I kvalitativa intervjuer ligger intresset i den

intervjuades perspektiv där sidospår och utläggningar av den ursprungliga frågeställningen ofta uppmuntras. Det är inte ovanligt med följdfrågor som bygger på ett tidigare svar. Resultatet av kvalitativa metoder i intervjuer tenderar oftast till att generera en större flexibilitet och en större detaljrikedom i svaren.

Bryman (2012) menar att kvalitativa intervjuer har två huvudsakliga utgångspunkter, den totalt ostrukturerade intervjun och den semistrukturerade intervjun. I följande studie har den

semistrukturerade intervjumetoden används. Den är uppbyggd med en lista av möjliga frågor som täcker ett tämligen specifikt ämnesområde, ofta refererad till en intervjuguide. Intervjun har dock en stor flexibilitet där följdfrågor och nypåkomna frågor förekommer i en stor utsträckning (Bryman, 2012).

Strukturen för intervjuguiden i examensstudien följde Brymans (2012) rekommenderade punkter. En ordning av relevanta ämnen upprättades som frågorna skulle beröra för att få ett flyt i intervjun. Det rörde sig övergripande om hur man i Sege Park jobbat med frågor gällande en sammanhållen stad, utformning, socialt arbete samt markanvisningsprogrammet. Frågorna formulerades också utefter ett tillvägagångssätt som skulle underlätta att ge svar på studiens forskningsfrågor. Ett språk som är förståeligt och relevant till intervjuobjektet användes samt att inga ledande frågor förekom. Slutligen noterades också uppgifter som exempelvis namn, ålder, yrkestitel samt tid hos arbetsgivaren för att underlätta kontexten av svaren.

Intervjun spelades in i syfte att kunna gå tillbaka och analysera inte bara vad som sas, utan även i vilket tonläge det sas. Bryman (2012) menar att kvalitativa studier bör fokusera på aspekten hur fakta framställs. Vidare menar Bryman även att personen som leder en kvalitativ intervju bör kunna vara väldigt alert på vad som sägs genom att följa upp intressanta uppslag som redovisas eller belysa inkonsekvenser presenterade av den intervjuade. Det genomförs bäst genom att inte distraheras med att anteckna allt intervjuobjektet säger. Precis som med allt annat som har med sociala studier att göra tillkommer en kostnad, utöver den finansiella kostnaden, för inspelade intervjuer.

Intervjuobjekt kan ofta uppträda reserverat eller extra självmedvetet i form av deras ordval i svar som presenteras när de vet att intervjun spelas in.

20 Intervjun genomfördes som telefonintervju på grund av distans och kostnad. De största bristerna med intervjumetoden menar Bryman (2012) är att de är osannolika att pågå en längre tid där traditionella intervjuer med fysisk närvaro har större potential i just den frågan. För det andra är det inte möjligt att observera kroppsspråk för att se hur den intervjuade svarar i en fysisk mening.

Kroppsspråk kan vara viktigt för att personen som leder intervjun ska kunna upptäcka faktorer som förvirring, osäkerhet eller obehag hos intervjuobjektet. Dock menar Bryman att telefonintervjuer också kan ha vissa fördelar sett till kvalitén på svaren. Känsliga frågor ställda över telefon är ofta mer effektiva då intervjuobjektet är mindre bekymrad över att svara med anledning av att intervjuaren inte fysiskt är närvarande.

Telefonintervjun pågick i en dryg halvtimme där samtligt material spelades in. Intervjuobjektet var mycket tillmötesgående och kunde ge goda och detaljerade svar på majoriteten av frågorna. Det var en flytande diskussion med intervjuguiden som utgångspunkt. Efter avslutad intervju har det

inspelade materialet bearbetats flertalet gånger, även skriftligt. Materialet har integrerats under aktuellt stycke i resultatdelen som berör fallstudien Sege Park.

3.6 Validitet och reliabilitet

Validitet och reliabilitet har enligt Bryman (2012) visat sig vara avgörande kriterier i bedömningen avseende kvalitén på arbetet när det kommer till kvalitativa metoder. Dock finns en form av koncensus från många kvalitativa forskare kring att dessa begrepps innebörd behöver ändras inom kvalitativ forskning. Vissa författare har föreslagit att kvalitativa studier ska bedömas och värderas utifrån helt andra kriterier än dem som kvantitativa forskare använder sig av. Lincoln och Guba, återgivet av Bryman (2018), föreslår istället två grundläggande kriterier för bedömning av en kvalitativ undersökning, nämligen tillförlitlighet och äkthet. Hur tillförlitlig studien är kan i sin tur delas upp i fyra delkategorier. Trovärdighet, överförbarhet, pålitlighet samt en möjlighet att styrka och konfirmera. Utöver tillförlitlighetens fyra delkriterier hävdar Lincoln och Guba, återgivet av Bryman (2012), att det finns vissa kriterier som visar på äktheten av studien. Dessa är att studien görs på ett rättvist sätt och genererar en rättvis bild, ontologisk autenticitet, pedagogisk autenticitet, katalytisk autenticitet samt taktisk autenticitet.

Den huvudsakliga anledningen till Guba och Lincolns tveksamhet rörande en direkt tillämpning av reliabilitets- och validitetskriterier på kvalitativa undersökningar bottnar i att dessa kriterier förutsätter att det är möjligt att komma fram till en enda och absolut bild av verkligheten. Denna examensstudie bygger vidare på de två författarnas resonemang att det kan finnas mer än en och möjligen många fler beskrivningar av denna verklighet. Därför tillämpas också i förstahand de alternativa kriterierna framför reliabilitets- och validitetskriterier. Det förhållningssättet som står för tillförlitlighet och äkthet genomsyrar också hela denna examensstudie. Allt material som tagits del av är trovärdigt och pålitligt samt går att styrka med hjälp av andra oberoende parter. Det resultat studien genererar presenteras på ett rättvist sätt där ingen manipulation av resultat förekommer.

3.7 Etiska aspekter

Studien har som utgångspunkt att inte motsätta sig några etniska principer. De fyra huvudkategorier som har beaktats är Diener och Crandall principer, återgivet av Bryman (2012).

1. Ingen skada för studiens deltagare ska förekomma

2. Ingen brist på information vid samtycke till medverkande i studien ska förekomma 3. Ingen integritetskränkning ska förekomma i studien

4. Inget bedrägeri ska förekomma i studien

21 Studien har inte resulterat i någon skada för de deltagande, varken fysisk skada eller i form av

minskat självförtroende och ökad stress. Studien har också haft som avsikt att tillhandahålla

tillräckligt med information till varje deltagare om studiens innehåll och syfte för att ett grundat och korrekt beslut om medverkande till studien ska kunna tas. Ingen information har medvetet

undanhållits och samtliga medverkande har alltid getts chansen att avstå. Studien har också gett möjligheten till anonymitet för medverkande om det önskats. Slutligen har inget som inkluderats i studien presenterats på ett sätt som kan uppfattas på ett annat sätt än vad det egentligen är. Det har aldrig funnits en avsikt om att vinkla eller manipulera innehåll, vilket kan ses som bedrägeri.

22

4. Urban social hållbarhet

Social hållbarhet är ett brett multidimensionellt koncept som bottnar i frågeställningen; vilka är de sociala målen i hållbar utveckling? Frågeställningen är öppen för en rad olika tolkningar och någon konsensus kring hur dessa mål ska definieras saknas (Hopwood et al., 2005; Littig and Griessler, 2005). Bristolöverenskommelsen innefattar ett gemensamt europeiskt förhållningssätt till hållbara samhällen som är antagna av EU-länderna. Överenskommelsen bygger på tidigare EU-initiativ samt Aalborgsstadgarna och Agenda 21. Här definieras hållbara samhällen som platser där människor vill arbeta och bo, nu och i framtiden. Samhällena ska möta diverse behov från existerande och framtida invånare, vara skonsamma mot dess miljö samt bidra till en hög livskvalité. De ska vidare också vara trygga och inkluderande, välplanerade och erbjuda jämlika möjligheter för god service till alla (ODPM, 2006). Definitionen lyfter fram den fysiska, i detta sammanhang urbana, kontexten samhällen existerar inom.

I tabellen nedan identifieras några av de viktigaste bidragsfaktorerna till den sociala dimensionen av hållbar utveckling inom den urbana kontexten:

Tabell 1, Urban social hållbarhet: bidragande faktorer identifierade i litteratur. Inkluderande källor: Chan and Lee, 2008;

Meegan and Mitchell, 2001; Turkington and Sangster, 2006; Jacobs, 1999; Bramley et al, 2009; Yiftachel and Hedgcock, 1993; Urban Task Force, 1999; Hopwood et al, 2005; Littig and Griessler, 2005; Burton, 2000; Boverket, 2010; Dempsey et al., 2009.

Enligt Dempsey et al. (2009) är den sociala hållbarheten, som presenterats i inledningen, uppbyggd i två delar. Den första delen av de två undergrupperna som hör till den urbana sociala hållbarheten är det sociala kapitalet. Konceptet för socialt kapital härstammar från begreppet social rättvisa. Det grundar sig i en rättvis fördelning sett till resurser och lika villkor (Burton, 2000). I den urbana kontexten är socialt kapital relaterat till social- och miljömässig exkludering. Ett rättvist samhälle, är

Faktorer indirekt kopplade den fysiska miljön

Utbildning och träning Social rättvisa

Delaktighet och lokal demokrati Hälsa, livskvalité och välmående

Social inkludering (samt eliminering av social exkludering)

Socialt kapital Gemenskap Trygghet

Blandad tjänstgöring Rättvis inkomstfördelning Social ordning

Social sammanhållning Gemenskapssammanhållning Sociala nätverk

Social integration

Känsla av gemenskap och tillhörighet Sysselsättning

Boendestabilitet

Aktiva samhällsorganisationer Kulturella traditioner

Faktorer direkt kopplade till den fysiska miljön

Urbanitet

Attraktiva publika mötesplatser Anständigt boende

Lokal miljökvalitet och bekvämlighet Tillgänglighet

Hållbar urban design Grannskap

Gångbar stadsdel: fotgängarvänlig Attraktiv offentlig miljö

Möjlighet till rekreation Funktionsblandning Minimering av barriärer Socialt blandat boende Sammanhållen stadsstruktur Gestaltning

Goda kommunikationer

23 ett samhälle med ett stort socialt kapital där handlingar som exkludering eller diskriminering som hindrar individer att delta ekonomiskt, socialt eller politiskt i samhället minimeras (Pierson, 2002;

Ratcliffe, 2000).

När det kommer till att mäta eller uppskatta det sociala kapitalet är tillgängligheten i samhället ett vedertaget fundamentalt mått (Burton, 2000). Den byggda miljön kan påverka omfattningen av tillgänglighet av en given plats. Exempelvis genom nödvändig service och faciliteter,

kollektivtrafikrutter samt tillhandahållandet av goda gång- och cykelmöjligheter. Tabell 1 indikerar några av de aspekterna som boende och folk som vistas i området till vardags behöver ha en rättvis tillgång till. Dessa inkluderar utbildning- och träningsmöjligheter, anständigt boende, offentliga tjänster, social infrastruktur, grönområden, kultur och rekreation. Några av aspekterna är direkt sammanlänkade med den byggda miljön, medan andra är indirekt sammanlänkade till den byggda miljön. Exempelvis kan tillgången till anständigt boende mätas i form av skicket på den fysiska byggnaden, men också baserat på servicen tillhandahållen av aktuell hyresvärd/lokal auktoritet (Dempsey et al., 2009).

Den andra av de två undergrupperna till den urbana sociala hållbarheten är vad som brukar benämnas som hållbarheten i samhället. Ett hållbart samhälle kretsar kring flertalet aspekter som utgår ifrån det sociala livet. För att kunna nyttja ett önskvärt socialt liv på stadsdels nivå har Dempsey et al. (2009) identifierat ett antal indikatorer för att se hur hållbart ett samhälle är. De fem

presenterade dimensionerna är följande:

 Sociala interaktioner/sociala nätverk i samhället

 Delaktighet i kollektiva grupper och nätverk i samhället

 Stabilitet i samhället

 Stolthet/platsidentifiering

 Trygghet och säkerhet

Det finns tydliga kopplingar mellan hur väl dessa aspekter uppnås och vilka funktioner som finns att tillgå i den byggda miljön menar Bramley och Power (2009).

4.1 Agenda 2030 för en hållbar utveckling

Agendan för 2030 som FN har tagit fram syftar till att vara en handlingsplan för människors och planetens välstånd. Det bottnar i 17 mål för hållbar utveckling och 169 delmål som ska appliceras på global skala. Agendan syftar till att förverkliga alla människors mänskliga rättigheter och att uppnå jämställdhet och egenmakt för alla kvinnor och flickor. Vidare hävdar FN att de tre dimensionerna av hållbar utveckling är enhetliga med varandra och odelbara (Regeringskansliet, 2015).

Tre av de globala huvudmålen har stora sociala värden som kan uppnås genom samhällsplanering som det primära verktyget. Dessa huvudmål med delmål kommer vidare att belysas på en djupare nivå.

Mål 4, Säkerställa en inkluderande och likvärdig utbildning av god kvalitet och främja livslångt lärande för alla, inkluderar tydliga sociala aspekter. Delmål 4.a visar på hur dessa sociala värden ska appliceras genom den urbana miljön. Det handlar om att bygga och förbättra utbildningsmiljöer som är anpassade för barn och personer med funktionsnedsättning. Det handlar också om att ta hänsyn till jämställdhetsaspekter och därmed kunna erbjuda en trygg, lugn, inkluderande och ändamålsenlig miljö för alla (Regeringskansliet, 2015).

Mål 10, Minska ojämlikheten inom och mellan länder, är ett mål som omfattas av social hållbarhet.

Delmål 10.2 ska verka för att alla människor, oavsett ålder, kön, funktionsnedsättning, ras, etnicitet,

24 ursprung, religion samt ekonomisk eller annan ställning, blir inkluderade i det sociala livet. Här spelar stadsplaneringen en avgörande roll för att genom den fysiska miljön tillhandahålla de rätta

förutsättningarna som krävs för att nå målet (Regeringskansliet, 2015).

Mål 11, Göra städer och bosättningar inkluderande, säkra, motståndskraftiga och hållbara, omfattas av tydliga sociala värden som tillhandahålls genom en hållbar stadsbyggnad. Delmål 11.2 kretsar kring att förbättra trafiksäkerheten. Fokus ligger främst på att bygga ut kollektivtrafiken, med en särskild uppmärksamhet på behoven för människor i utsatta samhällsgrupper. Det berör främst kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning samt äldre personer. Delmål 11.3 ska verka för en inkluderande och hållbar urbanisering samt att förbättra deltagandebaserad, integrerad och hållbar planering och förvaltning av bostäder. Delmål 11.4 bottnar i att stärka insatserna för att skydda världens kultur- och naturarv. Delmål 11.7 strävar efter att kunna tillhandahålla allsidig tillgång till säkra, inkluderande och tillgängliga grönområden och offentliga platser. Målgruppen är i synnerlighet kvinnor och barn, äldre personer samt personer med funktionsnedsättningar. Delmål 11.a ska främja sociala kopplingar mellan stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden genom att stärka den nationella och regionala utvecklingsplaneringen. Delmål 11.b verkar för att väsentligt öka antalet städer och samhällen som antar och genomför integrerade strategier och planer för

inkludering och motståndskraft mot katastrofer. Städerna ska också utveckla och genomföra, i linje med Sendai-ramverket för katastrofriskhantering 2015-2030, en samlad katastrofriskhantering på alla nivåer (Regeringskansliet, 2015).

4.2 Social konsekvensbeskrivning/konsekvensanalys

Verktyget social konsekvensbeskrivning eller social konsekvensanalys möjliggör ett systematiskt arbete med sociala aspekter i stadens fysiska planering löpande genom hela detaljplaneskedet.

Tillvägagångssättet för de två metoderna när det kommer till att angripa de sociala aspekterna i detaljplaneskedet utgår i snarlika principer men med olika namn. Göteborgs stad har valt

benämningen social konsekvensbeskrivning vilket följande stycke kommer att utgå i. Senare i studien kommer arbete med sociala konsekvensanalyser presenteras från flertalet andra kommuner.

Verktyget i fråga, framtaget av Göteborgs stad i projektet SMS – Sociala aspekter och

Medborgardialoger i Stadsplaneringen (2010), består av två olika delmodeller. Det första steget är en sållning som lägger grunden för en bedömning som rör hur aktuellt det är att arbeta vidare med en social konsekvensbeskrivning, SKB. Det andra steget är det själva genomförandet av SKB:n.

I figur 5 nedan redovisas de olika momenten i arbetet med sociala aspekter under detaljplaneskedet.

Den visar på en schematisk illustration för hur arbetsprocessen kan se ut även fast det i praktiken ofta kan saknas definitiva gränsdragningar mellan de olika skedena samt att faserna kan variera något från fall till fall.

25 Syftet med en SKB är att kunna beskriva konsekvenserna av ett planförslag samtidigt som de sociala behoven i den byggda miljön tydliggörs. Modellen kan belysa intressekonflikter och ge förslag på åtgärder. I begreppet ”sociala aspekter i detaljplaneskedet” ryms dock många dimensioner. Inom projektet SMS har vardagsintegration och stadens rumsliga påverkan på frågor som trygghet, jämlikhet och jämställdhet varit viktiga. Fysiska förändringar i den byggda miljön kan få väldigt olika konsekvenser för olika samhällsgrupper vilket behöver synliggöras. Därför är det viktigt att löpande i arbetet med sociala aspekter i detaljplaneskede utgå från och ta hänsyn till olika målgruppers behov (Göteborgs stad, 2010).

4.2.1 Sållningsverktyg

Göteborgs stad menar att en bedömning på om planen väntas få betydande sociala konsekvenser bör göras i samband med att planbeskedet tas fram, en så kallad sållning. De sociala aspekterna bör belysas så tidigt som möjligt. Sållningen underlättar framförallt med att, på politisk nivå, ange inriktningen för projektet som helhet. Sållningen synliggör om det finns behov av att arbeta med de sociala aspekterna, så att särskilt utrymme i planarbetet kan ges. Då kan tid avsättas och ekonomiska och andra resurser säkras (Göteborgs stad, 2010).

En förstudie kan med fördel göras inför planbeskedet för att ge ett utökat underlag för det politiska beslutet. I förstudien kan enkelt resultatet av sållningsarbetet belysas och utvecklas. Det sker emellertid inga fördjupade utredningar i förstudien, utan syftet är att förtydliga och lyfta den övergripande problematiken som kan påverka det fortsatta arbetet (Göteborgs stad, 2010).

Sållningen görs utifrån det material som redan finns tillhanda, som exempelvis områdesstatistik.

Genomförda analyser och strategiska dokument som pekar på specifika aspekter och social problematik ska beaktas om sådant material finns att tillgå. Det kan röra sig om material likt en översiktsplan, fördjupad översiktsplan, bostadsförsörjningsplan, folkhälsoplan, etcetera (Göteborgs stad, 2010).

Figur 5, modell för i vilka faser SKB spelar en avgörande roll i detaljplaneskedet (Göteborgs stad, 2010)

26 Följande frågeställningar bör sållningen besvara:

1. Förväntas planen få betydande sociala konsekvenser? Behöver en SKB i så fall genomföras?

2. Behöver en SKB vara kopplad till ett ökat invånardeltagande?

Som stöd till beslutsprocessen gällande huvudfrågorna presenteras sex delfrågor nedan:

Tabell 2, delfrågor som sållningen bör besvara (Göteborgs stad, 2010)

Kan förslaget väsentligt påverka platsen utifrån de sociala aspekterna sammanhållen stad, samspel, vardagsliv och identitet?

Kan förslaget väsentligt påverka sin omgivning utifrån de geografiska skalorna byggnad/plats, närmiljö, stadsdel, stad och region?

Kan planförslaget väsentligt påverka grupper som prioriteras av kommunen, exempelvis utifrån kön, funktionsnedsättning och socioekonomiska mått?

Kan förslaget väsentligt påverka utpekade mål (som folkhälsomål och miljömål) på kommunal, regional respektive nationell nivå?

Bör en SKB genomföras?

Bör en SKB vara kopplad till ett utökat invånardeltagande?

4.2.2 Planerandet av en SKB

I planeringsstadiet inför en SKB ska ställning tas till modellens omfattning och ambitionsnivå utifrån tidsram, resurser och planens förutsättningar. I följande arbetsmoment ska det också fastställas hur arbetet ska gå till, vilka aktiviteter som bör äga rum och i vilket skede allting ska fullbordas. Utöver det tidigare nämnda ska även planeringen kring hur detaljplanen ska följas upp efter planens genomförande äga rum. Har sållningen resulterat i att en SKB bör vara kopplad till ett utökat invånardeltagande bör även det planeras i detta stadie för att kunna samordnas med övriga arbetsmoment (Göteborgs stad, 2010).

Det finns ett antal viktiga parametrar att ta ställning till under planerandet av en SKB. Den första parametern att ta ställning till är i vilken utsträckning en SKB kommer att kunna påverka

planförslaget. Svaret kommer i sin tur att påverka i vilken fas den största omfattningen av arbetet rörande en SKB bör ske i. Det andra att ta ställning till är hur arbetsgruppen bör tillsättas. Den bör i grunden bestå av tjänstemän med blandade kompetenser och olika infallsvinklar utifrån sociala aspekter. Den bör också involvera projektägaren samt ha en sammansättning av olika kön och åldrar.

I vissa viktiga sakfrågor kan även externa medlemmar vara nödvändigt. Vidare bör man också beakta vilka aktiviteter som bör ingå i genomförandets tre faser där varje SKB-arbete måste anpassas till planens unika förutsättningar. Den sista aspekten att ta ställning till under planeringen är hur dokumentation, överlämning och uppföljning kommer att hanteras under hela processen. Långa löptider under detaljplaneskedet där aktörer och personer kan tillkomma och bytas ut under arbetets tid ska inte leda till att information och projektkunskap går förlorad.

4.2.3 Genomförandet av en SKB

Genomförandet av en SKB kan delas in i tre faser som tidigare visualiserat i figur 5. Det rör sig om inventeringsfasen, åtgärdsfasen samt konsekvensfasen.