Anna Bohlin
KöK till vildmarK
Det kvinnliga medborgarskapets spatialitet i nordisk 1840-talslitteratur
»[J]ag känner att det gifves ett lif utom det husliga, äfven för qvinnan, ett lif, en verksamhet för idéer […]!«1 Så utropar Gerda i Fredrika Bremers roman Syskonlif, utgiven revolutionsåret 1848. Gerdas känsla för kvinnans utvidga- de verksamhetsområde upplivar många romanhjältinnor i 1840-talets littera- tur av kvinnliga författare i både Norge, Finland och Sverige. Oavsett om de serverar bakelser på konditori i Göteborg, bedriver lanthandel i Älvdalens vildmark eller öppnar skola i de egna hemmen i Uleåborg och Trondheim, är målet med verksamheten att bidra till nationsbyggande. Även de kvinnor som stannar vid spisen på landsbygden styr med fast hand hushållet i en noga kalkylerad produktion av såväl livsmedel som moral – båda uppfattades som lika avgörande för de framväxande medborgarnationerna. Kvinnor saknade politiska och nästan alla juridiska rättigheter, men kvinnan var ändå »med- borgarinna«, ett begrepp vars innebörd var under debatt. Denna artikel syf- tar till att analysera hur det kvinnliga medborgarskapet fylls med innehåll i 1840-talsromaner av norska Hanna Winsnes, svenska Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén, samt i finska Sara Wacklins Hundrade minnen från Österbotten (del I–III 1844–1845).
Medborgarskap under 1800-talets första hälft är dock inte lätt att definiera.
Det var en kategori under konstruktion: villkoren för medborgarskap kodifie- rades exempelvis i svensk lag så sent som 1858.2 Artikeln inleds därför med en diskussion om medborgarskapets historiska förutsättningar och feministiska perspektiv på medborgarskapsbegreppet. Eftersom kvinnan så starkt koppla- des till hemmet och den privata sfären, är en viktig utgångspunkt för under-
sökningen av hur medborgarskap gestaltas – att ställa frågan om var det ge- staltas, att uppmärksamma medborgarskapets spatialitet.
Medborgarskap
Medborgarskapet reglerar individens relation till staten. Det är en status som medför en uppsättning rättigheter och skyldigheter, vilka förändras över tid.
Det »pågår en ständig förhandling om medborgarskapets natur och gränser«, konstaterar historikerna Christina Florin och Lars Kvarnström.3 Den mo- derna medborgarskapstanken är en grundsten för de demokratiska rörelser som följde i upplysningens spår och del av nationalstatens utveckling, men aktualiserar en lång tradition från antiken. Som bekant räknades i den aten- ska demokratin och romerska republiken endast en mycket liten elit av fria män som medborgare, och den fråga genusforskare ställer sig är hur kvinnor ska kunna inbegripas i ett begrepp som ursprungligen är konstruerat just för att utesluta dem. Den abstrakta föreställningen om medborgaren har i själva verket en manlig kropp.4 I Norden vann kvinnor politiska rättigheter i bör- jan av 1900-talet – först i Finland år 1906, sedan i Norge 1913 och sist i Sverige 1919/1921 – och kvinnors juridiska rättigheter infördes endast långsamt och tvekande från mitten av 1800-talet.
I sin studie Citizenship: Feminist Perspectives (1997/2003) omformulerar statsvetaren Ruth Lister medborgarskapet för att göra rättvisa åt kvinnors samhällsdeltagande. Hon hämtar stöd i den antika republikanska traditionens betoning av deltagande i statens angelägenheter som en plikt, och slår fast att föreställningen om medborgarskap som status måste kompletteras med med- borgarskap som praktik för att synliggöra kvinnor som politiska aktörer.5 Det är en analytisk ingång som visat sig fruktbar också för historiskt material. Om praktik (och inte bara status) läggs till grund begränsas inte analysen av med- borgarskap till vissa platser eller institutioner, utan kan inbegripa alla möjliga
»handlingar som riktar sig mot offentligheten«, handlingar som »syftar till att förändra det offentliga«.6 Den distinktion mellan det privata och det offent- liga som upprättas i början av 1800-talet blev aldrig absolut: de skilda sfärer- na kan inte förstås lösryckta från varandra och gränsen mellan dem var före- mål för ständig förhandling.7 Exempelvis kan något så privat som kvinnors brev vara del av den borgerliga offentlighetens politiska samtal, vilket också ger intimsfärens plats, hemmet, en dynamisk politisk roll.8 Redaktörerna för
antologin Space, Place and Gendered Identities (2015) slår fast att problemati- seringen av rum och plats på det genusteoretiska fältet under de senaste de- cenniernas spatial turn, har rört sig från hur platser och föreställda rumsliga relationer producerar genus till den sociala och politiska användningen av plats. Spatiala praktiker transformerar rum.9
Slutligen bör man hålla i minnet hur olika kvinnor och män påverkades av övergången från hushållsekonomi till marknadsekonomi – och hur lång tid den processen tog. Att sakna individuell inkomst var inget problem så länge hushållet försörjde sina medlemmar och Anita Göransson understry- ker att hushållet visserligen var ett husbondevälde, men »samtidigt en utpräg- lad samarbetsorganisation«.10 Eftersom kvinnor inte hade direkt tillgång till marknaden försvårades också deras försörjningssituation när den individu- alistiska marknadsekonomin blev dominerande.11 I sin klassiska studie Fa- mily Fortunes (1987) visar historikerna Leonore Davidoff och Catherine Hall att familjen förblev basen för ekonomisk aktivitet långt in på 1800-talet. Fa- miljeföretagen litade till både kvinnlig arbetskraft och kvinnligt kapital. Det dröjde också innan hem och arbetsplats separerades rumsligt – och i räken- skapsböckerna.12
Skönlitteraturen var del av det offentliga, politiska samtalet – den enda del av offentligheten som kvinnorna hade direkt tillgång till och kunde utnytt- ja för att formulera politisk teori. Romanerna är därför i sig själva exempel på hur författare utövar medborgarskap: de riktar sig mot det offentliga med ambitionen att förändra. I inledningen till Män i Norden framställer Jørgen Lorentzen och Claes Ekenstam medborgarskap och manlighet som utbytbara begrepp under 1800-talet och sammanfattar: »medborgarnas olika egenska- per […] konstituerade [tillsammans] nationalkaraktären, det vill säga natio- nens politiska förmåga stod i direkt förbindelse med de individuella med- borgarnas (männens) förmåga att kultivera sina medfödda och förvärvade egenskaper«.13 Tidens kvinnliga författare insisterade på att kvinnornas bi- drag till nationen var minst lika viktigt som männens: medborgarinnans egenskaper måste räknas in i nationens moraliska och ekonomiska kapital.
Oberoende kvinnor – äktenskap som hinder?
Fredrika Bremers roman En dagbok (1843) inleds med att huvudpersonen Sofia fastslår sin rättsliga status, sin myndighet: »Oberoende till förmögen-
het och lefnadsställning får jag nu efter långa års fångenskap smaka friheten, och vid trettio års ålder följa blott min egen vilja.«14 Myndighetsreformen ge- nomfördes först 1858, men innan dess fanns en möjlighet för ogifta kvinnor att ansöka om myndighet hos kungen, något som Bremer själv liksom roma- nens Sofia gjort.15 Det är dock inte kampen för myndighet som är föremål för diskussion i romanen utan villkoren för underkastelse. Det gäller även Emilie Flygare-Carléns Ett år (1846), där huvudpersonen Lavinia i romanens inled- ning ser fram emot bli »fri och oberoende«, fri att leva ensam efter att äkten- skapet hon nyss ingått har upplösts.16 På bröllopsnatten har nämligen makar- na upprättat ett kontrakt om att skiljas, men först efter ett år för att undvika skandal. Kärlek uppstår och ställer planerna på ända, men kärleken funge- rar främst som ett medel för jämlikhet; kärleken upphäver inte kontraktstan- ken – den omförhandlar villkoren. Problemet med maktobalans utgörs, en- ligt dessa romaner, inte nödvändigtvis av äktenskapet som institution, utan av den despotiske mannen.
Emellertid är kvinnans despotism, enligt Bremer och Flygare-Carlén, lika samhällsförstörande som den lagligt sanktionerade manliga despotismen.
Det bör inte uppfattas som konservatism; jag vill visa att det tvärtom är ett led i en argumentation för ett liberalt, moraliskt medborgarskap. Motexemplet hos Flygare-Carlén är den lättsinniga Julia, som tar sina moderliga och hus- moderliga plikter på lek och gör mannen till slav för sina nycker.17 Lavinia läxar upp Julia:
Då en så despotisk styrelse till en viss tid fortgått, kan det ej undgå att slutligen bli revolution. Derpå följer i bästa fallet att monarkien förvandlas till republik;
men man kan ej vara säker att icke republiken i sin tur uttränges af en ny en- våldsregering, med den skilnad att det då blir han och icke hon som sitter vid styret.18 (Flygare-Carléns kurs.)
Jämlikhet uppnås genom ett moraliskt ansvarstagande för makt. Också Bre- mers En dagbok genomsyras av politisk metaforik; här är det syskonen Flora och Felix som förförs till allsköns osedlighet av den onde St. Orme, men räd- das av sin förmyndare, »den sanna statsmannen« Lennartson.19 I slutet sam- manfattar Flora sina nya insikter om »sannt menniskovärde« och förutspår att när kvinnan »i samhället vunnit sin sanna ståndpunkt, som människa, som medborgarinna, då skall hon ånyo blifva gudaföderska för jorden, och ur sitt sköte frambära en förnyad och förädlad mensklighet!«.20 Denna »sanna
ståndpunkt« preciseras av Sofia, som oroar sig för att kvinnor i äktenskapet
»förlora sinnet för det allmänna«, och slår fast att »uteslutande kärlek till en menniska vore ett alltför ringa mål för ett menniskolif, för en medborgare af ett gudomligt rike«.21 Att »uppfylla [sin] menskliga kallelse« är hos Bremer att engagera sig i allmänna angelägenheter, ett engagemang som kan äga rum på olika platser.22
Gerdas längtan till »ett lif utom det husliga« (min kurs.) i det inledande citatet ur Syskonlif är drivkraften till en frigörelse ur en förlovning med en despotisk man som inte begriper innebörden i ordet »maka«. »Makar! – […]
det betyder ju likar!«23 (Bremers kurs.) Gerda byter det förtryckande äkten- skapet mot ett liv i offentlighet i Amerika, där hon framträder som sångerska tillsammans med sin bror och gör succé med »sitt hemlands sånger«, fram- sprungna ur nordisk natur och »folkets eget […] lif«.24 I offentligheten ver- kar också den framgångsrika skulptrisen Lagertha från Island. Grunden för hennes självständighet och konst kopplas likaså till uppväxtens vilda natur, liksom den finländska vildmarken framställs som grogrunden för Sofias obe- roende och demokratiska ideal i En dagbok. Den nationalistiska tankefiguren gör kvinnornas ursprung i vildmark till ett livgivande element i deras med- borgerliga bidrag till offentligheten. Hos Bremer finns dock även exempel på motsatt rörelse: en kvinna som reser från civilisation till vildmark för att utöva medborgarskap. Samtidigt knyter de alla an till en äldre förståelse av medbor- garskap: att göra nytta.
Nyttiga medborgare
I Bremers roman I Dalarna (1845) förekommer den adliga fröken Lotta, vars bror »enligt den ännu i Sverige gällande arfsrätten« ärvt dubbelt och i egen- skap av förmyndare förstört både sitt eget och större delen av den övriga fa- miljens arv.25 Fröken Lotta kallas allmänt för »majoren«, eftersom hon »af naturen fått en stark kropp« tillika mustascher, vilket får henne att redan ti- digt konstatera att hon inte kan bli ett »behagligt fruntimmer«, men däremot
»en dugtig hushållsmenniska«.26 Majoren visar sig ha »hvad man kallar ›föd- geni‹«, och hushållning och textilproduktion ger henne ett startkapital för att sätta upp lanthandel i det vilda Älvdalen. Dessutom tar hon till sig »en stack- ars, ung, ofärdig« manlig släkting, som stärks av bad i Dalälven så »att han ej mer klagade öfver en sjukdom, som icke längre hindrade honom att vara
en nyttig och lycklig menniska«.27 Majoren planerar därför en utveckling av verksamheten genom att vårda fler funktionsnedsatta ungdomar till ett aktivt medborgarskap. Att vara en »nyttig och lycklig menniska« är koden för delta- gande i de nya liberala medborgarnationerna, att med sina personliga egen- skaper bidra till den gemensamma nationens framgång. Den nyttige medbor- garen har emellertid en längre historia.
Upplysningens självständiga, myndiga »medborgare« konkurrerade lång- samt ut »undersåten« i det sena 1700-talets politiska filosofi, men övergången från enväldets till demokratins retorik var inte helt rätlinjig. I svenskan fick ordet »medborgare« genomslag under frihetstiden och blev en succé, vilket fick olika politiska läger – även rojalister – att försöka lägga beslag på begrep- pet och fylla det med eget innehåll.28 Gustav III framställde rentav sig själv som »den förste medborgaren« och Alexander I tilltalade, vid lantdagen i Borgå år 1809, sina nya finska undersåtar som medborgare.29 Mikael Alm be- skriver glansen som omgav begreppet: »Stöpt i en antikiserande form hylla- des medborgaren som den nyttige samhällsmedlemmen som med patriotisk nit arbetade för fosterlandets bästa.«30
Kanske är det inte förvånande att den text i urvalet som lutar sig tyngst mot ett äldre medborgarskapsideal är Sara Wacklins Hundrade minnen från Österbotten (tre delar 1843–1844). Som framgår av titeln handlar det strängt taget inte om fiktion – även om samtliga anekdoter är mer eller mindre litte- rärt bearbetade. Många av dem tilldrar sig under decennierna runt sekelskif- tet 1800 och behandlar både svenska kungar och den avgudade tsar Alexander I. Ett längre avsnitt i tredje delen är ett slags katalog över medborgerliga in- satser av Österbottens framstående män, bland andra apotekaren Johan Julin, vars naturaliesamling beskrivs ingående och omnämns som »ett betydligt bi- drag till bildningens befordrande i orten«; hans nytta för nationen intygas av inte mindre än femton medaljer.31 Kvinnorna får förvisso inga medaljer, men flera handlingskraftiga kvinnor träder fram, inte minst moster Stina, »en nyt- tig medlem i samhället« i egenskap av lärare, liksom författaren själv.32 För- utom undervisningsverksamheten i hemmet har Stina fullgjort sin sjuklige fars postmästartjänst och därmed i praktiken fungerat som statstjänsteman.
Den politiskt intresserade Stina fylls av »beserksvrede« [sic] vid tanken på den orättvisa arbetsdelningen mellan kvinnor och män, en vrede som tar sig specifikt uttryck i gestaltningen av den ständigt återkommande figuren »den fattiga änkan«.33 Kvinnor framställs som offer för avsaknaden av civilt med-
borgarskap, och den fattiga änkan, som har ansvar för sina barn men från- känns möjligheter att förbättra sin situation, prövar medborgarnas ansvars- tagande. Omgivningens handlingar mot den fattiga änkan bestämmer deras moraliska halt och därmed deras förmåga att utöva medborgarskap.
Det offentliga, politiska medborgarskapsidealet försköts under 1700-talets sista år mot ett ekonomiskt: hushållningssällskap bildades och åkerbruks- handledningar gavs ut, särskilt av präster, för att skapa »upplysta medbor- gare av allmogen«.34 Ett tydligt exempel på hur denna medborgarskapstanke gav genklang ännu i 1840-talslitteraturen är prästfrun Hanna Winsnes roman Grevens Datter (1841). Förutom ett par romaner (under manlig pseudonym) och sagor för barn gav Winsnes ut ett antal skrifter med råd till fattiga hus- mödrar och tjänstefolk samt en enormt berömd kokbok. En moraliserande ambition är grunden för författarskapet och såväl klass- som könsmässigt är Winsnes i många avseenden konservativ, men som Kari Melby lyfter fram bi- drog hon till professionaliseringen av husmodersarbetet.35 Jorunn Hareide påpekar vidare att Winsnes hållning bör förstås som ett försvar för kvinnors position i hushållsekonomin, vilken gav myndighet och ekonomiskt ansvar.
Winsnes var en hängiven anhängare av den norska grundlagen och norsk na- tionalism. Grevens Datter utspelar sig i Danmark, men en resa till Norge med besök i Stortinget ger tillfälle till jämförelse mellan å ena sidan det fria Norge (personalunionen med Sverige förbigås med tystnad) med fri press och bön- der som deltar i det politiska livet, å andra sidan enväldets Danmark. En de- batt om konstitutionen löper genom romanen och slutar i besvikelse över ute- blivna reformer och den danska statens misskötta finanser – Winsnes roman förbjöds också i Danmark.36 Statens styrelseskick får omedelbar inverkan på individernas vilja att engagera sig i allmänna angelägenheter, att utöva med- borgarskap.
Lika viktigt som det offentliga livet är det ekonomiska i Grevens Datter: ti- teln är lätt missvisande eftersom centralgestalten är grevens utmärkta hushål- lerska Susanne Nørager. Hon har fått en sträng uppfostran och tidigt tving- ats arbeta i faderns butik enligt devisen »ethvert Menneske skulde gjøre saa megen Nytte, han kunde«.37 Det har också lärt henne ordentlighet och rä- kenskaper – egenskaper som kommer till nytta när hon blir hushållerska på en stor gård efter att fadern lånat ut pengar till fel personer och avlidit av grä- melse. Susannes arvtagerska i nästa generation är systerdottern Helene, som redan vid första besöket hos sin blivande make besiktigar prästgårdens miss-
skötta ekonomibyggnader och imponerar genom sina kunskaper i att beräkna smörförråd i förhållande till mjölkmängd. Förförelsen är ett faktum när hon avslutar med orden »hvad vi ikke kunne beregne, det er Guds Velsignelse, […]
altid rigeligere end vi fortjene«.38 Mycket riktigt gör hon också prästen till »en velhavende Mand ved at bringe hans forsømte Gaardsbrug i Orden«.39 Roma- nen implicerar att en sådan hushållerska är vad den danska nationen behöver istället för en enväldig kung som inte förmår beräkna statens finanser så att förråden räcker.
Den nyttige medborgaren hade ett brett verksamhetsområde: politik, ekonomi och vård liksom insatser för konst och vetenskap uppfattades som medborgerliga gärningar för fosterlandet. Gerdas svenska sånger i Ameri- ka kan därför också förstås som ett led i denna äldre tradition. Anna Willi- ams har undersökt svensk-amerikanen Jakob Bonggrens (1854–1940) publi- cistiska verksamhet och visat hur han blev en drivande kraft i utvecklingen av en etnisk medvetenhet i Svensk-Amerika – en utveckling som ägde rum först under 1800-talets andra hälft.40 I Syskonlif utgiven 1848 har de natio- nella sångerna i den Nya världen en annan uppgift: deras »ursprungskraft renar och upplifvar den civiliserade verldens hjerta« och frändskapet med Amerika betonas i hyllningen till familjen i sångerna, »som med harmoniens makt befästa samhällets eviga grundpelare«.41 Sången i offentligheten över- tar här med andra ord hemmets moralskapande funktion. Även fröken Lot- tas rörelse från civilisation ut i vildmarken installerar ett slags offentligt hem i utkanten av samhället genom att sälja livsmedel och planera en medborgar- skapande vårdinrättning. Gerdas och Lottas användning av rummet, deras spatiala praktiker, gör offentligheten och vildmarken till platser för utövande av ett kvinnligt, nyttigt medborgarskap genom att förvandla dessa platser till en tidig version av ett folkhem.
Att äga kropp
Den springande punkten mellan den äldre medborgarskapstanken respektive den moderna, liberala, är vem som legitimerar staten: kungen eller medbor- garna? I Syskonlif pågår genom hela romanen en konflikt mellan ett modernt begrepp företrätt av syskonen och ett äldre företrätt av syskonens morbror, general Herkules. Bremer formulerar skillnaden i att generalen vill styra fol- ket »faderligen«, medan syskonen vill »låta folket – styra sig sjelft«.42 Den li-
berala föreställningen om den ansvarstagande individen som statens grund har också en ekonomisk aspekt. I Winsnes Grevens Datter driver den kapi- talistiska ekonomin människor i döden – hos Flygare-Carlén är den tvärtom grunden för frihet och deltagande i samhällslivet.
Lavinias och Ludvigs skilsmässokontrakt i Ett år är långt ifrån det enda kontrakt som upprättas i Flygare-Carléns författarskap; här vägs och mäts ständigt debet mot kredit i kärleksrelationerna. Utbyten av förtroenden, ba- lansering av svartsjuka och reglering av rättigheter är del av den mora liska ekonomi romanerna upprättar. Den motsvaras av, men är åtskild från, en exakt återgivning av penningekonomins realiteter: i Pål Värning (1844) är det ekonomi som driver intrigen och läsaren hålls nogsamt underrättad om Påls samlade tillgångar i alla lägen. Villkoren för såväl moralisk ekonomi som pen- ningekonomi har emellertid en grund i den individualistiska marknadseko- nomin: såväl Pål som hans fästmö Nora blir oberoende, självständiga aktörer i sina relationer och på marknaden i kraft av att de äger sina egna kroppar.
Samtidigt blir just kroppen plats för en svår balansgång mellan moral och pengar. Att sälja sin kropps arbete är en utsatt position för både Pål och Nora.
I första hand sjunker och stiger den kvinnliga kroppens värde beroende på vilket slags arbete som säljs – att sälja kyssar är tveklöst en värdesänkare och Noras bottennotering nås när hon föder ett oäkta barn. Återhämtningen sker långsamt genom sedesamt leverne, undervisning av fattiga barn, textil- produktion och lönearbete på kaffeservering i Göteborg, tills Pål i slutet av boken gläder sig över att han nu »rätt kan skatta [Noras] värde«.43 Den enda kropp i romanen som framställs som en fullständigt förtingligad vara är den falska Jeanette, som visar alla tecken på vad som i Bremers Stockholmsroman benämns att »spatsera i Hummelgården«.44 Kvinnan i offentligheten löpte en ständig risk att bli tagen för prostituerad.45 Triumfen för Nora kommer när Pål kan konstatera att Nora har precis lika vackra fötter och skor som Jea- nette utan att varans sken döljer beräknande falskhet; den moraliska krop- pen redovisas i en yttre skönhet som inte bedrar.46 I Flygare-Carléns roman måste dock även den manliga kroppen balansera moral och inkomst. Påls genomärliga karaktär är vid sidan av räkenskapskompetensen den vara han försöker sälja på arbetsmarknaden, men vid ett tillfälle öppnar sig en annan försörjningsmöjlighet även för honom: ett giftermålsanbud av en rik bok- tryckaränka. Att »försälja sin trohet, sin frihet och ungdomsglädje« är dock inget som lockar: »›Nej‹, sade Pål i sitt hjerta, ›giftermål utan kärlek duger
inte!‹«47 I Flygare-Carléns moraliska ekonomi måste den valuta som ingår i utbytet vara densamma: förtroende för förtroende, kärlek för kärlek, kropp för kropp. Pengar för arbete bryter mönstret och sätter det moraliska systemet i gungning, men är samtidigt hos Flygare-Carlén grunden för ett självständigt deltagande i den liberala medborgarnationen. Det är emellertid avgörande att kroppen inte blir en vara, utan återvinns till sitt livgivande, affektiva bruks- värde i kärleksrelationen. Moral bygger samhället även hos Flygare-Carlén.
Det moraliska medborgarskapet
I Hanna Winsnes andra roman Det første Skridt (1844) görs inledningsvis en strikt uppdelning mellan mannens offentlighet och kvinnans snäva verk- ningskrets: kvinnan kräver något att »elske med sin hele Sjæl«.48 Hela den ef- terföljande romanen går dock ut på att visa hur moderskärlekens olika kvali- tet och praktik får direkta konsekvenser för samhällslivet. I Bremers Syskonlif har syskonen ambitionen att rentav inkludera hela samhället i familjen, ja, faktiskt hela mänskligheten. Det biologiska föräldraskapet får träda tillbaka för ett andligt; Bremer myntar begreppet »den andra modern, vårdarinnan, läkarinnan, fostrarinnan, som ofta är mera moder, än den som bär namnet«.49 Dessa egenskaper ska komma hela nationen tillgodo och skapa en medbor- gerlig moral; som Eva Heggestad påpekar »upplöses motsättningen mellan hemmet och det offentliga livet«.50
Ekvationen mellan privat och offentligt löser Bremer genom att föra in en moralisk distinktion: hållningen till verksamheten i intimsfären blir avgöran- de. När Sofia i En dagbok oroar sig för att som maka »förlora sinnet för det allmänna« får hon mothugg av sin blivande man:
Ty den rätta kärleken är den, som i det den förenar två varelser med hvarandra, med detsamma förenar dem djupare med samhälle och mensklighet; det rätta äktenskapet viger menniskan in i en högre och rikare verld, det rätta hemmet är det, där gudsfruktan herrskar, som en osynlig ande, och gör alla dess med- lemmar verksamma för det stora verldshemmet, hvar efter sin kraft och gåfva.51 Bremer skriver rent ut att den som inte fattar denna distinktion är lite kor- kad: det är »lite dumt!«52 Den moderna feministiska teorin har emellertid varit just, med Bremers terminologi, lite dum och helt missat denna subtila distinktion mellan att å ena sidan ägna sig åt det privata och att å den andra
ägna sig åt det allmänna i det enskilda. Hemmets betydelse som politisk plats har skymts av Simone de Beauvoirs välkända slakt av husmodern, dömd till immanens, och den efterföljande kvinnorörelsens uppfattning av offentlighet som enda vägen till frigörelse.53 Här kommer även Listers medborgarskaps- begrepp som handling riktad mot det offentliga till korta: Bremer går ett steg längre. Platsen är inte avgörande för handlingens politiska betydelse, men själva handlingen är inte heller det avgörande kriteriet, utan den moraliska hållningen. Exempelvis kan barnuppfostran snäva in blickfånget till det pri- vata – och därmed förlora sin kvalitet av medborgarskap – eller öppna för verksamhet »för det stora verldshemmet«. När Sofia i romanens slut förlovar sig och tar hand om mannens barn ger hon inte upp sitt medborgarskap. Hon ger upp sin legala status som myndig, men inte sitt moraliska medborgarskap.
Hushållet som ekonomisk bas för nationens produktion, hemmet som po- litisk plats och familjen som grogrund för en politiserad samhällsmoral är framträdande drag i de nordiska kvinnornas 1840-talslitteratur. För att be- greppsliggöra den diskussion om kvinnors samhällsdeltagande som förs i ro- manen, den offentliga arena kvinnliga författare hade tillgång till, måste vi förutom medborgarskapet som status och praktik lägga till medborgarskap som moral. Marknadsekonomin värderas olika hos å ena sidan Winsnes, som lägger vikten för kvinnors medborgerliga insats vid deras ekonomiska ansvar i hushållsekonomin, och å andra sidan Flygare-Carlén, som betonar den in- dividualistiska, kapitalistiska ekonomin som grund för ett självständigt med- borgarskap. Det kvinnliga medborgarskapets rum sträcker sig från kök till vildmark, och kvinnornas spatiala praktiker förvandlar såväl offentlighet som urskog till ett hem, medan hemmet öppnas för allmänna angelägenheter och blir motorn i samhällsförändringen.
NOTER
Artikeln ingår i projektet Förtrollande nationer: varumarknad, folktro och nationalism i skandinavisk skönlitteratur 1830–1850, finansierat av RJ. För en presentation av projektet, se Bohlin & Haux 2016.
1 Bremer 1848, I, s. 268.
2 Berling Åselius 2005, s. 24. Se även Manns 2005.
3 Florin & Kvarnström 2002, s. 14.
4 Ibid., s. 16 f.; Lister 2003, s. 70.
5 Lister 2003.
6 Florin & Kvarnström 2002, s. 19.
7 Se t.ex. Landes 1988; Hammar 1998; Svanström 2002; Björk 2000.
8 Hannan 2015.
9 Beebe, Davis & Gleadle 2015. Se även Gleadle 2009.
10 Göransson 1996, s. 52; Davidoff & Hall 1987, s. 285.
11 Göransson 1996, s. 53 f. Se även Göransson 2000.
12 Davidoff & Hall 1987. Se även Gleadle 2009.
13 Lorentzen & Ekenstam 2006, s. 11.
14 Bremer 2009, s. 1. För en diskussion om Bremers medborgarskapstanke, se Hammar 2002; Bohlin 2013.
15 Om förmyndarskap under första hälften av 1800-talet, se Ighe 2002. Om relationen mellan Bremers eget liv och En dagbok, se Burman 2001, s. 226–239; Ahlmo-Nilsson 1990.
16 Flygare-Carlén 1846, s. 39.
17 För en diskussion om nyckfullhet som emancipatorisk strategi, se Löfgren 2003. Se även Nordin Hennel 1994; Borgström 1994.
18 Flygare-Carlén 1846, s. 302.
19 Bremer 2009, s. 23.
20 Ibid., s. 183 f.
21 Ibid., s. 107 f.
22 Ibid., s. 108.
23 Bremer 1848, I, s. 268, 253.
24 Ibid., II, s. 18 f.
25 Bremer 1845, s. 158 f. Lika arvsrätt infördes i Sverige just år 1845. För en diskussion om romanens tillkomst och reception, se Furuland 2007; Burman 2001, s. 244–249.
26 Bremer 1845, s. 159. Om transmotiv i 1800-talslitteraturen, se Holmqvist 2017. För en analys av I Dalarna som nationell kartografi och hur gränsen intensifierar diskussio- nen om medborgarskap, se Bohlin 2016.
27 Bremer 1845, s. 162 ff.
28 Lindberg 2006, s. 100; Christensson 1996, s. 126–139.
29 Alm 2002, s. 116–139; Tandefelt 2009.
30 Alm 2002, s. 119.
31 Wacklin 1845, III, s. 50 ff.
32 Wacklin 1844, I, s. 115.
33 Ibid., I, s. 109.
34 Christensson 1996, s. 159 ff., citat s. 164.
35 Melby 1991.
36 Hareide 1999, s. 46 ff.
37 Winsnes 1841, s. 103.
38 Winsnes 1841, s. 194.
39 Ibid., s. 269.
40 Williams 1991, särskilt s. 144–177.
41 Bremer 1848, II, s. 19 f.
42 Bremer 1848, II, s. 174.
43 Flygare-Carlén 2000, s. 275.
44 Bremer 1848, II, s. 83.
45 Svanström 2002.
46 Flygare-Carlén 2000, s. 253 ff.
47 Ibid., s. 235 f.
48 Winsnes 1844, s. 3.
49 Bremer 1848, I, s. 45.
50 Heggestad 2003, s. 54. Se även Burman 2001, s. 249–260.
51 Bremer 2009, s. 108.
52 Ibid., s. 108.
53 Beauvoir 2002, se särskilt s. 522–536, 577–625. Ang. 1970-talets kvinnorörelse, se t.ex.
översikt i Landes 1998.
LITTERATURFÖRTECKNING
Ahlmo-Nilsson, Birgitta, »Skrift och passion. Om Fredrika Bremers roman En dagbok«, Romantikens kvinnor. Studier i det tidiga 1800-talets litteratur, red. Brigitta Ahlmo- Nilsson, Eva Borgström & Ingrid Holmquist (Stockholm: Hammarström & Åberg Bokförlag, 1990), s. 129–153
Alm, Mikael, Kungsord i elfte timmen. Språk och självbild i det gustavianska enväldets legi timitetskamp 1772–1809 (Stockholm: Atlantis, 2002) [diss. Uppsala]
de Beauvoir, Simone, Det andra könet, övers. Adam Inczèdy-Gombos & Eva Gothlin ([Le Deuzième sexe, 1949] Stockholm: Norstedts, 2002)
Beebe, Kathryne, Davis, Angela & Gleadle, Kathryn, »Introduction«, Space, Place and Gendered Identities. Feminist History and the Spatial Turn, red. Kathryne Beebe &
Angela Davis (London & New York: Routledge, 2015), s. 1–10
Berling-Åselius, Ebba, Rösträtt med förhinder. Rösträttsstrecken i svensk politik 1900–
1920, Acta Universitatis Stockholmiensis (Stockholm, 2005) [diss.]
Björk, Gunnela, Att förhandla sitt medborgarskap. Kvinnor som kollektiva politiska aktö- rer i Örebro 1900–1950 (Stockholm: Arkiv, 2000) [diss.]
Bohlin, Anna, »Den manliga frimodigheten. Gud och andra män hos Fredrika Bremer«, Kvinnorna gör mannen. Maskulinitetskonstruktioner i kvinnors text och bild 1500–
2000, red. Kristina Fjelkestam, Helena Hill & David Tjeder (Göteborg & Stockholm:
Makadam förlag, 2013), s. 311–342
—, »Den svenska 1840-talsromanen som nationell kartografi«, Samlaren 137, 2016, s. 58–86
Bohlin, Anna & Haux, Caroline, »Förtrollande nationer: varumarknad, folktro och na- tionalism i skandinavisk skönlitteratur 1830–1850«, Tidskrift för litteraturvetenskap 1, 2016, s. 65–69
Borgström, Eva, »Emilie Flygare-Carlén och ›äktenskapets politik‹«, En ros, ett år. Artik- lar kring Emilie Flygare-Carlén, red. Monica Lauritzen, Skrifter från Emilie Flygare- Carlén Sällskapet (Göteborg: Tre Böcker Förlag AB, 1994), s. 46–61
Bremer, Fredrika, Nya teckningar ur hvardagslifvet. I Dalarna (Stockholm: L.J. Hjerta, 1845)
—, Nya teckningar ur hvardagslifvet. Syskonlif del I–II (Stockholm: L.J. Hjerta 1848)
—, En dagbok, utg. Maria Wahlström (Stockholm: Svenska Vitterhetssamfundet, 2009) Burman, Carina, Bremer. En biografi (Stockholm: Albert Bonniers Förlag, 2001) Christensson, Jakob, Lyckoriket. Studier i svensk upplysning (Stockholm: Atlantis, 1996)
[diss. Lund]
Davidoff, Leonore & Hall, Catherine, Family Fortunes. Men and Women of the English Middle Class, 1780–1850 (London, Melbourne, Sydney & Johannesburg: Hutchinsons Education, 1987)
Florin, Christina & Kvarnström, Lars, »Inledning«, Kvinnor på gränsen till medborgar- skap. Genus, politik och offentlighet 1800–1950, red. Christina Florin & Lars Kvarn- ström (Stockholm: Bokförlaget Atlas, 2002), s. 13–40
Flygare-Carlén, Emilie, Ett år. Novell (Stockholm: N.H. Thomson, 1846)
—, Pål Värning. En skärgårds-ynglings äfventyr, utg. Johan Svedjedal, Svenska Vitterhets- samfundet (Stockholm, 2000)
Furuland, Gunnel, »Författare som resenärer och resenärer som författare. Fredrika Bre- mer och H.C. Andersen i Dalarna«, Resenärer i Dalarna – från Carl von Linné till Göran Palm (Mora: Stiftelsen Bonäs Bygdegård, 2007), s. 19–46
Gleadle, Kathryn, Borderline Citizens. Women, Gender, and Political Culture in Britain, 1815–1867 (Oxford: Oxford University Press, 2009)
Göransson, Anita, »Kön som analyskategori i den ekonomiska historien. Några linjer och resultat«, Kvinnovetenskapens vadan och varthän. Rapport från en konferens, red.
Eva Borgström & Anna Nordenstam (Göteborg: Institutionen för kvinnovetenskap, 1996), s. 49–67
—, »Kön, handling och auktoritet«, Sekelskiften och kön. Strukturella och kulturella över- gångar år 1800, 1900 och 2000, red. Anita Göransson (Stockholm: Bokförlaget Pris- ma, 2000), s. 97–124
Hammar, Inger, »Den svårerövrade offentligheten. Kön och religion i emancipations- processen«, Kvinnovetenskaplig tidskrift 2, 1998, s. 16–28
—, »Kvinnokall och kvinnosak: Några nedslag i 1800-talets debatt om genus, medbor- garskap och offentlighet«, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800–1950, red. Christina Florin & Lars Kvarnström (Stockholm: Bokför- laget Atlas, 2002), s. 116–148
Hannan, Leonie, »Making Space: English women, letter-writing, and the life of the mind, c. 1650–1750«, Space, Place and Gendered Identities. Feminist History and the Spatial Turn, red. Kathryne Beebe & Angela Davis (London & New York: Routledge, 2015), s. 67–82
Hareide, Jorunn, »›Saaledes findes der ofte digterisk talent, hvor man mindst formo- der det‹. Hanna Winsnes’ kjærlighetsromaner«, Skrivefryd og penneskrekk. Selvfram- stilling og skriveproblematikk hos norske 1800-tallsforfatterinner. En artikkelsamling (Oslo: Cappelen Akademisk forlag 1999)
Heggestad, Eva, En bättre och lyckligare värld. Kvinnliga författares utopiska visioner 1850–1950 (Stockholm/Stehag: Symposion, 2003)
Holmqvist, Sam, Transformationer. 1800-talets svenska translitteratur genom Lasse-Ma- ja, C.J.L. Almqvist och Aurora Ljungstedt (Göteborg & Stockholm: Makadam förlag, 2017) [diss. Uppsala]
Ighe, Ann, »Manliga förmyndares medborgerliga rättigheter och skyldigheter – Något om genus som kvalifikation till offentlighet, omkring 1800–1850«, Kvinnor på grän- sen till medborgarskap. Genus, politik och offentlighet 1800–1950, red. Christina Florin
& Lars Kvarnström (Stockholm: Bokförlaget Atlas, 2002), s. 94–115
Landes, Joan B., Women and the Public Sphere in the Age of the French Revolution (Ithaca
& London: Cornell University Press, 1988)
—, »The Public and the Private Sphere: A Feminist Reconsideration«, Feminism, the Pu- blic and the Private (Oxford: Oxford University Press, 1998), s. 135–163
Lindberg, Bo, Den antika skevheten. Politiska ord och begrepp i det tidig-moderna Sverige, Filologiskt arkiv 45 (Stockholm: 2006)
Lister, Ruth, Citizenship. Feminist Perspectives, 2:a uppl. (Basingstoke & New York: Pal- grave Macmillan, 2003)
Lorentzen, Jørgen & Ekenstam, Claes, »Inledning«, Män i Norden. Manlighet och moder- nitet 1840–1940, red. Jørgen Lorentzen & Claes Ekenstam (Hedemora: Gidlunds för- lag, 2006)
Löfgren, Maria, Emancipationens gränser. Emilie Flygare-Carléns 1840-talsromaner och kvinnans ställning (Stockholm/Stehag: Symposion, 2003) [diss. Umeå]
Manns, Ulla, Upp systrar, väpnen er! Kön och politik i svensk 1800-talsfeminism (Stock- holm: Bokförlaget Atlas, 2005)
Melby, Kari, »Hanna Winsnes og standsinteressene«, KvinneMinneBok til Ida Blom på 60-årsdagen, 20. februar 1991, red. Bente Gullveig Alver & Lisbeth Mikaelsson, Senter for humanistisk kvinneforskning (Bergen: 1991), s. 187–198
Nordin Hennel, Ingeborg, »Rollspel och förställning. Ett motiv i ett år«, En ros, ett år.
Artiklar kring Emilie Flygare-Carlén, red. Monica Lauritzen, Skrifter från Emilie Fly- gare-Carlén Sällskapet (Göteborg: Tre Böcker Förlag AB, 1994), s. 62–74
Svanström, Yvonne, »Offentliga kvinnor i offentliga rum: Prostitutionens reglemente- ring i 1800-talets Stockholm«, Kvinnor på gränsen till medborgarskap. Genus, poli- tik och offentlighet 1800–1950, red. Christina Florin & Lars Kvarnström (Stockholm:
Bokförlaget Atlas, 2002), s. 41–69
Tandefelt, Henrika, Borgå 1809. Ceremoni och fest (Helsingfors: Svenska litteratursällska- pet i Finland, 2009)
Wacklin, Sara, Hundrade minnen från Österbotten, del I–III (Stockholm: L.J. Hjerta, 1844–1845)
Williams, Anna, Skribent i Svensk-Amerika. Jakob Bonggren, journalist och poet, Skrifter utgivna av Avdelningen för litteratursociologi, 26 (Uppsala 1991) [diss.]
Winsnes, Hanna [pseud. Hugo Schwartz], Grevens Datter. En Novelle (Christiania: Guld- berg & Dzwonkowski, 1841)
—, Det første Skridt. En Novelle (Christiania: Guldberg & Dzwonkowski, 1844)
