Karlstads Universitet
Aleksandra Toskov
Varför är det pinsamt?
En kvalitativ studie om social skam.
Why is it embarrasing?
Qualitative study about social embarrasement.
Sociologi
C-uppsats
Datum/Termin: vt 2007
Innehållsförteckning.
1. Inledning och syfte... 1-2
2. Frågeställning ... 2
3. Metod ... 3
3.1 Målgrupp och teman ... 3-4
3.2 Problematisering ... 4
3.3 Tillvägagångssätt... 4-5
3.4 Transkribering och analysuppbyggnad... 5-6
3.5 Etik ... 6
4. Teoretisk bakgrund och centrala begrepp ... 7
4.1 Jeffmar om människor i samspel. ... 7-9
4.2 Elias Norbert om civilisationsprocessen. ... 9-10
4.3 Charles Horton Cooley om spegeljaget. ... 10
4.4 Erving Goffmans dramaturgiska teori. ... 11-12
4.5 Thomas Scheff om skam. ... 12-13
5. Resultat och analys ... 14
5.1 Tema 1: Vad är pinsamhet för dig?... 15-16
5.2 Tema 2: Hur ser man på sig själv och andra
1. Inledning och syfte.
Den sociala situation jag valt att skriva om är social skam, eller som vi säger till vardags pinsamhet. Studien syftar till att besvara frågan hur individer upplever pinsamhet. Men eftersom dessa situationer kan vara oändligt många, har jag inriktat mig på fysisk pinsamhet. Med det menar jag allt från kroppsljud till klumpighet.
Varför valde jag just pinsamhet kan man fråga sig. Jag har alltid funnit människans beteende intressant. Det var därför jag började studera beteendevetenskapliga ämnen på universitetet. Jag började studera psykologi, men då jag ville lära mig mer om människan och samhället valde jag sociologi som mitt huvudämne. Det jag fann mest intressant var den socialpsykologiska inriktningen. Jag tycker att mellanmänskliga relationer är mycket intressanta. Många böcker och föreläsningar har inspirerat mig till att forska om upplevelsen av social pinsamhet i mellanmänskliga interaktioner. Pinsamma situationer är en stor del av våra interaktioner. Vi människor försöker alltid undvika att uppföra oss ”fel”. Vi vill följa de oskrivna regelsystemen om hur vi borde uppföra oss. Det intressanta med fysisk pinsamhet är att hur mycket vi än försöker undvika att göra bort oss är det oundvikligt. En individ kanske råkar välta ett glas med rödvin på en vit duk under en middag. Det är pinsamt och då det är en olyckshändelse går det inte att förutse och undvika. Sedan är det intressant hur individen försöker undvika att visa de tycker det är pinsamt. Men på något sätt söker vi alltid minimera skadan genom vad Goffman (1998) kallar försvarsåtgärder. När en oväntad incident inträffar vill vi rädda situationen genom att styra tillbaka publikens intryck till det intrycket vi gav innan incidenten.
då det är lite känsligt att öppna sig om sådant. Risken är större de vill framstå på ett visst sätt, medan människor man känner faktiskt har gjort bort sig i ens närvaro och kan vara lite mer öppna om sådana situationer.
Syfte.
Syftet är att ta reda på hur människor upplever pinsamma situationer. De teorier jag använder är Goffmans (1998) Dramaturgiska teori, Jeffmars (1987) människor i samspel samt Starrin, Dahlgrens (2004) emotionssociologi. Alla dessa teorier är relevanta för min undersökning. Goffman för att han talar om våra interaktioner med andra som en teater där vi söker styra publikens intryck så de uppfattar oss som vi vill framstå. Jeffmar är relevant då han talar om människor i samspel där social- kognition och perception spelar en viktig roll. Men även attribution och våra attityder spelar en viktig roll när vi möter andra. Starrin är av relevans då emotioner är centrala, vilka spelar en enorm roll när en pinsam situation uppstår. För vad är pinsamhet om inte en uppsättning emotioner.
2. Frågeställning.
3. Metod.
Jag har läst många böcker om kvalitativ forskning och metod. Dessa har alla inspirerat mig till att göra en kvalitativ studie. Metoden bygger på tre metodteoretiska böcker. I den kvalitativa forskningen är intervjun ett ovärderligt redskap. Intervjuprocessen har sju steg, från att utforma en intervjuundersökning till att sätta dess resultat på pränt (Kvale, 1997). Genom att studera ett specifikt fenomen kan vi utveckla teorier. För att göra detta är två saker av stor vikt, nämligen att ställa frågor om fenomenet och att sedan göra jämförelser av de resultat vi fått fram (Strauss, 1998). Språket är ett kommunikationsverktyg och studeras genom analys av intervjuer, text och transkription. För att kunna analysera ett intervjumaterial använder vi transkribering. Det underlättar för forskaren att studera vad som egentligen sägs (Silverman, 2001).
Alla metodteorier har bidragit till uppbyggnaden av denna studie. Från att besvara
undersökningens varför och vad som ska undersökas till val av analysmetod och slutligen en slutsats.
3:1 Målgrupp och teman.
Forskningsunderlaget har samlats in genom öppna intervjuer. Den grupp jag valt att studera är nära vänner till mig. Alla är kvinnor i trettio- till fyrtioårsåldern. Jag valde att strukturera min intervjuguide med enbart teman och inga specifika frågor. Detta valde jag för att
intervjupersonerna är nära vänner till mig. En öppen intervju där samtalet styrs in på enbart teman är att föredra när man intervjuar nära vänner. Detta för att vi pratar annorlunda med vänner och obekanta (Kvale, 1997). Mitt mål med intervjuguidens teman var att de skulle bidra till att skapa ett vardagligt samtal om pinsamhet. En strukturerad intervju med många frågor skulle vara en nackdel för min studie. Eftersom vänner gärna avslutar varandras meningar och pratar i mun på varandra. Det skulle även bidra med en stel stämning. Jag tror det skulle leda till att intervjupersonerna och intervjuaren skulle uppleva intervjun som lite komisk. Detta för att vi aldrig pratar så med våra vänner, det blir lite fel. Att ha en intervju som liknar ett samtal, en diskussion är att föredra. Det hela blir mer naturligt när vi intervjuar nära vänner.
för upplevelsen av pinsamhet i sociala interaktioner är de flesta temana inriktade på just interaktioner (Kvale, 1997).
3:2 Problematisering.
Jag har alltid funnit det pinsamma mycket intressant och hade redan innan min studie en god tematisk förståelse för ämnet. Ett självklart val för min studie var Erving Goffman (1998). Han beskriver våran vardag som en teater. Men jag ville ha andras teorier om skam och började då fundera på vad pinsamhet egentligen är. Jag hade redan konstaterat att skam är pinsamhet i vardagligt tal, men vad mer? Jag började fundera på hur man upplever en pinsam situation när man exempel går in i en lyktstolpe på stan. Utifrån den tankegången kom jag fram till att pinsamhet är en känsla vi har inom oss. Men pinsamhet har även att göra med vad vi tror andra tycker om oss. Genom den tankegången erinrade jag mig om att jag läst en bok om emotionssociologi (Dahlgren & Starrin, 2004), vilken kunde ge mig en bredare teoretisk grund att stå på (Kvale, 1997). Jag funderade även på att vi alltid tycker något när någon annan eller vi själva hamnar i en pinsam situation. Då tänkte jag på attityder, alla har vi dem. Jag hittade en teori av Jeffmar (1987), som handlar om just våran uppfattning om andra.
Nu hade jag kommit fram till vad jag ville skriva om och vilka teorier som var av relevans. Jag började med att läsa igenom en teori åt gången. Det visade sig att många av de teorier jag trodde hade relevans för min studie inte var användbara, då det inte stod mycket om pinsamhet/skam. Men som jag nämnde ovan var tre böcker mycket relevanta. Dessa blev min teoretiska bakgrund för studien. Nu kunde jag utforma min intervjuguide. Jag hade redan en ide om vilka teman som skulle användas i intervjuguiden. Men så pratade jag med min handledare och han kom med ett mycket bra förslag. Varför inte fråga intervjupersonerna vad de tycker är bäst och sämst med pinsamhet/skam. Jag tycket detta var bra teman, då jag själv enbart tänkte på pinsamhet/skam som något dåligt. Så jag började fundera på om det kan finnas något bra med pinsamhet/skam.
3:3 Tillvägagångssätt.
Jag valde att intervjua mina vänner då pinsamma situationer är lättare att prata om med närmare vänner. Anledningen till att jag utformade min intervjuguide med enbart teman var att det skulle vara mer som ett samtal, en diskussion. När man gör intervjuer med obekanta blir det stelare och det är då lättare att ha färdiga frågor, i alla fall huvudfrågor. Men när man intervjuar vänner är det annorlunda. Det är svårt att ha specifika frågor, då vänner gärna avslutar varandras meningar, man tror sig veta vad den andre ska säga innan den uttalat hela meningen osv. (Kvale, 1997). Därför valde jag att bara ha teman, vilka jag ledde in samtalet på allteftersom det fortskred.
Intervjupersonerna informerades om att deras identitet kommer att vara otillgänglig information, endast jag kommer att veta vilka de är. Det som kommer att vara tillgängligt för andra individer är att intervjupersonerna är kvinnor, ungefärlig ålder, samt vad de sagt och hur det har analyserats. Sedan fick de veta att jag tänkte intervjua dem om pinsamhet och hur de ser på pinsamhet. Intervjuerna spelades in för att få med allt som intervjupersonerna säger. Men även för att jag helt och hållet skulle kunna koncentrera mig på samtalet (Strauss, 1998). Det hela började med att fråga intervjupersonerna vad pinsamhet betyder för dem. Detta visade sig vara en svår fråga, då alla intervjupersoner hade problem att definiera pinsamhet. Men genom att omdefiniera frågan till vad en pinsam situation är så var det betydligt lättare för dem att förklara. När vi väl kommit förbi den frågan fortskred intervjun utan några större problem. Ibland fick jag hjälpa intervjupersonerna lite, då de blev fundersamma genom att tala om att det är helt okej om de tar tid att tänka efter. Något intressant var att alla hade ett svar på vad som är dåligt med pinsamhet. Men när jag frågade vad som var bra med pinsamhet blev det ganska tyst. Jag fick då hjälpa till att utveckla min fråga i syfte att intervjupersonerna skulle få en aha upplevelse.
Efter fyra intervjuer uppstod teoretisk mättnad (Kvale, 1997). Och några möjligheter att generalisera finns givetvis inte, då detta är en kvalitativ studie. Men jag kan dra slutsatser för den målgrupp jag valt att studera. Denna grupp är kvinnor i trettio till fyrtioårsåldern. Det viktigaste är att få fram människors innersta upplevelser och känslor av pinsamhet.
3:4 Transkribering och analysuppbyggnad.
konstiga meningarna blir när de skrivs ner från talspråk till skrift. Men meningen med transkriberingen är att förstå hur intervjupersonerna organiserar sitt prat, detta underlättar analysen (Silverman, 2001). Efter många timmars transkribering och lystrande på materialen färdigställde jag transkriberingen. Nu var det dags att börja med de teman jag valt för att kunna analysera mitt material. De teman som användes i intervjuguiden är samma som kommer används i analysen. Jag tog en intervju i taget och satte in delar av intervjun som passade till de olika temana. Intervjupersonerna kallade jag A, B, C och D. Jag ville både analysera vad intervjupersonerna upplever och om det finns skillnader/likheter i deras upplevelser (Strauss, 1998). När resultaten från alla intervjuer delats upp i teman var det dags att klarlägga materialet för att underlätta analysen. Då mycket som intervjupersonerna sagt var likvärdigt komprimerade jag deras utsagor till mindre fragment. Jag kommer inte att beskriva hur jag gått tillväga med analysen i metodavsnittet. Detta kommer jag att förklara i analyskapitlet, som kommer efter kapitlet om centrala begrepp och teoretisk bakgrund.
3:5 Etik.
4. Teoretisk bakgrund och centrala begrepp.
Här kommer jag att redovisa ett antal begrepp som är centrala för förståelsen av mitt forskningsområde. • Sociala relationer. • Normövervakare. • Intrycksstyrning. • Försvarsåtgärder. • Framträdandet. • Framträdandestörningar. • Spegeljaget. • Civilisationsprocessen. • Attityder.
4:I Jeffmar om människor i samspel.
När vi träffar på andra människor vill vi bilda oss en uppfattning av dem. Detta gör vi genom att använda oss av ett informationssystem, som Jeffmar (1987) kallar för socialt schema. Detta informationssystem styr våra inre uppfattningar om den sociala världen, som vi förvärvat genom inlärning och erfarenheter. Detta system har varje individ utvecklat för att kunna handskas med olika slag av relationer, när vi hamnar i likartade situationer. Ett exempel på detta är att vårat beteende är olika om vi är värd eller gäst på en middagsbjudning. Man kan se på detta som en kod för hur vi ska handla i bestämda situationer. Det sociala schemat är en sammanhållande länk mellan två forskningsfält, nämligen social perception och social kognition.
Social perception rör det omedelbara intrycket vi får av andra, alltså det vi varseblir på ett ögonblick. Den sociala perceptionen (omedelbart intryck av den vi möter) påverkas av känslomässiga överväganden. Den är ett resultat av tidigare kognitiva processer.
Men vi har även en social kognition till vårat förfogande i mötet med andra individer.
från ett förväntat beteende, utseende mm. Men vi riktar även uppmärksamheten mot oss själva, alltså inåt. Detta gör vi för att bibehålla en kontinuerlig anpassningsprocess, det är inom oss vi kan jämföra vårt beteende med våran inre attityd som vi utvecklat. En annan viktig del av vår sociala kognition, som bygger upp vårat sociala schemata, är våra tolkningar av andra. Vi har en tendens att nöja oss med tumregler när vi tolkar varför andra handlar som de gör. Vi har en tendens att övergeneralisera och därmed ignorera information om det motsatta. För att lättare kunna tolka andra använder vi oss av fördomar. Allt detta för att kunna placera in personen i rätt social grupp så att vi kan använda ett lämpligt socialt schemata och anpassa vårt beteende. Våran sociala kognition kan utvecklas medan våran perception är en ögonblicklig reaktion på andra.
Vi tillskriver andra egenskaper, s.k. attribution. Jeffmar (1987) talar om Kelleys teori, där kärnan specificerar under vilka förhållanden vi väljer att se en persons handlingar som resultat av hans egenskaper (intern orsak) eller som resultat av den speciella situationen som denne inta kan påverka i större utsträckning (extern orsak). Denna teori menar att vi hellre förklarar andras handlingar genom interna orsaker, vi fokuserar mer på dennes handling än själva situationen. Men vårat eget handlande söker vi istället en extern orsak till, alltså fokuserar vi på situationen och inte på våra handlingar.
omgivning) i våran sociala kognition som kan förstärkas eller försvagas för att reducera dissonans. Med det menas att desto fler orsaker vi hittar som rättfärdigar det egna agerandet, desto mindre dissonans och desto mindre attitydförändringar äger rum.
Alla individer är i behov av nära relationer. Men för att få delta med andra i olika aktiviteter krävs att vi kan följa de oskrivna regelsystem som finns, detta för att relationer ska kunna upprätthållas. Jeffmar (1987) menar att relationer är som spel och i varje spel finns regler. Dessa regler är informella normer för hur vi ska agera och är i viss mån bestämda av den situation man befinner sig i och den roll man spelar.
4:2 Elias Norbert om civilisationsprocessen.
Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) talar om hur uttryck av starka känslor blivit något avvikande i vårt samhälle. Han skrev om civilisationsprocessen för att förklara hur förändringsprocessen av vårat samhälle har påverkat den mänskliga psykiska strukturen. Detta genom att studera förändringar i etikettsregler och uppträdande från medeltiden till idag. Vad han upptäckte var den sociala betydelsen av skam och vilken viktig roll den har gällande förändring av normer och beteende. Det som sågs som normalt beteende på medeltiden skulle idag ses som osmakligt och skamligt. Allt eftersom samhället blev mer civiliserat, med högre levnadsstandard och större trygghet kände människor större olust inför sina kroppsliga funktioner. Detta har lett till att skamribban höjts gradvis och desto mer den höjts desto mer självbehärskning och självkontroll har människorna behövt behärska. I det moderna samhället är det viktigt att kunna tygla djuriska impulser.
på ett system som ska undvika och förebygga emotionell oordning. Detta för att den sociala världen ska kunna fungera utan större problem, skam är ett inslag i den samhälleliga sociala kontrollen.
Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skamkänslan uppkommer automatiskt och vanemässigt hos individen vid givna tillfällen. Det handlar om en konflikt med självet, där rätt och fel, tillåtet och otillåtet finns inpräntat från uppväxten. Elias har utvecklat en hypotes om skammens samhälleliga och personliga dimension. Han menar att våran skamkänsla är en inre kontrollpanel, vilken varnar oss för att överträda normer och förbud. Det förklarar varför människor uppträder enligt föreskrivna normer och det i sin tur leder till att vi känner skam när vi gör något fel.
Allt eftersom civilisationen drar fram blir sådant man måste skämmas för och sådant man finner pinsamt hos andra allt mer omfattande och mångdimensionellt.
Elias menar att desto mer civiliserade vi blir desto högre blir ribban för skam och äckel. Man kan säga att civilisationen har sina rötter i skam och att skam har sina rötter i det kroppsliga. Då ingen fullständigt kan kontrollera kroppen kan den spela en ett spratt och då känner vi skam pga. vi vet vi överträtt reglerna för ett korrekt beteende. Ironiskt nog är det känslan av skam som utlöser många av dessa kroppsliga reaktioner, som i sin tur orsakar skam. Det den moderna människan räds mest är att våran självkontroll ska rubbas av oavsiktliga emotioner. .
4:3 Charles Horton Cooley om spegeljaget.
4:4 Erving Goffmans dramaturgiska teori.
Goffman (1998) utvecklade Cooleys tanke att emotioner uppstår ur rolltaganden. Men istället för begreppet skam använde han förlägenhet (embarrassment). Förlägenhetens skam förekommer i nästan all social interaktion. Men vi människor vill undvika att visa vi känner skam och där kommer Goffmans intrycksstyrning in. Det är en drivkraft som är central i människans beteende när det handlar om interaktioner. Vi söker helt enkelt visa oss från våran bästa sida för andra då vi oroar oss för hur de ska se på oss och för att slippa känna skam. Goffman (1998) menar att vi alla är känsliga för hur mycket respekt vi får och då vi söker gillande blir skam den viktigaste emotionen vid en social interaktion.
innebär att välja sin publik. Goffman (a.a.) menar vi tenderar ha en mindre strikt fasad när vi framträder inför människor vi känner och när vi framträder inför nyare bekanta stramas fasaden åt. Vid incidenter använder aktören försvarsåtgärder, vilka jag inte ska gå djupare in på, då de inte är relevanta för studien. Goffman (a.a.) menar att trots dessa olika försvarsåtgärder brukar aktörer oftast låtsas som ingenting har hänt och bara fortsätter. Då en incident inträffar är det inte bara den agerande som använder försvarsåtgärder, utan även publiken och utomstående. Oftast uppträder publik och utomstående på ett taktfullt ointresserat sätt när incidenter inträffar. Detta gör det möjligt att skapa isolering utan väggar då samhället menar man inte lägger sig i andras angelägenheter på offentlig plats. Det är genom antydningar som publiken varnar den agerande att hans uppträdande är olämpligt och att han borde ändra på det för att rädda situationen.
Framträdandet äger rum i den främre regionen, som Goffman (1998) liknar vid en teaterscen. Vid ett framträdande betonas vissa sidor av aktiviteten på ett expressivt sätt, medan andra aspekter undertrycks, som exempel oavsiktliga gester. De aspekter av aktiviteten som undertrycks kommer fram i den bakre regionen, som Goffman (1998) refererar till som bakom kulisserna. Exempel på en bakre region är personal rummet på en arbetsplats, det är där vi kan beklaga oss, ta av oss masken, kliva ur rollen, planera nästa framträdande mm. Den bakre regionen är publik fri, som våra sovrum och badrum. I vårt samhälle har vi en renlighets- och snygghetsnorm, vilket innebär att vid biologiska behov vill vi vara ifred och då är toaletten en bakre region. Goffman menar att det kanske är därför våra toaletter är försedda med lås. Det ger individen möjlighet att återställa sin expressiva mask som han behöver vid direkt interaktion.
4:5 Thomas Scheff om skam.
Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) relaterade skam och stolthet till karaktären hos de sociala banden. Goffman (1998) uppmärksammade att förlägenhet eller föreställningen om förväntad förlägenhet förekommer i all form av social interaktion.
också reglerande då den styr i vilken grad vi tillåts uttrycka andra emotioner. Vilket är beroende av i vilken grad vi skäms för dem. Scheffs teori (a.a.) är relationell då han menar att upprätthållandet av sociala band är det mest betydelse fulla mänskliga motivet. Men det moderna samhället med sin sociala och geografiska mobilitet utgör ett hot mot våra sociala band. Då människor har behov av sociala band går de i moderniteten förlorade. För att dölja förlusten för medborgarna har samhället institutionaliserat två typer av försvar. Först handlar det om myten om individualism och förnekandet och undertryckandet av emotioner som är associerade med sociala band – skam och stolthet. Sedan är det myten att det är lätt att förstå sig på människor.
5. Resultat och analys.
Jag vill börja med att beskriva hur jag gått tillväga med min analys. Detta beskrevs inte så grundligt i metodavsnittet. Anledningen till att jag valt att beskriva analystillvägagångssättet i detta kapitel istället, är för att jag anser det mer passande. Genom att göra det slipper läsaren bläddra tillbaka till metodkapitlet för att se hur jag har tänkt och gjort analysen.
Som jag sagt i metodkapitlet, har intervjumaterialet komprimerats för att underlätta analysen. Varje intervjuperson kodade jag med en färg. Detta gjordes för att jag tycker det är lättare att hålla isär de olika intervjupersonernas utsagor, då dessa ska sättas in i teman och analyseras. (Strauss, 1998). Men i studiens analyskapitel kommer intervjupersonerna vara kodade med bokstäver (A, B, C och D). Jag började med ett tema i taget och gick igenom den transkriberade intervjun noga för att hitta de delar som passade in i just det temat. Så fortsatte jag tills alla teman var fyllda med information från intervjupersonen. Det uppstod sekundära teman i vissa huvudteman, som tillfördes allteftersom klassificeringen fortskred. Men då intervjun är uppbyggd som ett vardagligt samtal finns det inga restriktioner för vad ett tema ska innehålla. Med det menas att under transkriberingen uppstod konflikter i ett tema. Vissa utsagor hörde till ett annat tema och var tvunget att flyttas. Andra utsagor var en blandning av teman. Dessa var lite svårare att placera, så de fick för tillfället vara kvar där de var
I nästa kapitel dras slutsatser från analysen. Först drar jag slutsatser om respektive tema. Sedan dras en slutsats för alla teman. Denna slutsats syftar till att öka förståelsen för hur individer upplever pinsamhet. Vilket är syftet med min studie.
Analysen kommer att göras med hjälp av de teman jag valt att inrikta mig på redan under intervjuerna. Dessa teman är:
Vad är pinsamhet för dig? Olika situationer av pinsamhet? Hur ser man på andra och sig själv i pinsamma situationer? Rädda situationen? Finns skillnad mellan vänner och okända i upplevelsen av pinsamhet eller finns det ingen skillnad? Nature/nurture? Det bästa med pinsamhet. Det sämsta med pinsamhet. Avvikelser.
De centrala begrepp som kommer användas vid analysen är sociala relationer, normövervakare, intrycksstyrning, försvarsåtgärder, framträdandet, spegeljaget, civilisationsprocessen och attityder.
Intervjupersonernas svar på temafrågorna kommer att citeras i analysen, för att förstärka förståelsen av de olika temana. Intervjupersonerna kommer i analysen att kodas för att läsaren lätt ska kunna se skillnad på vem av intervjupersonerna som sagt vad. Kodningen består av bokstäver, från A till D. Då intervjupersonerna vill vara anonyma kan jag inte säga mycket om dem. Men alla är kvinnor, i trettio- till fyrtioårsåldern och tillhör medelklassen. De är även alla nära vänner till mig.
A är intervjuperson 1. B är intervjuperson 2. C är intervjuperson 3. D är intervjuperson 4.
5:1 Tema 1: Vad är pinsamhet för dig?
Alla intervjupersoner anser att pinsamhet/skam är något man upplever när man gör bort sig inför andra.
A: ”Men det rör sig om det här pinsamhet när det är folk runt omkring en då upplever man
C: ”Man vill ju visa sitt bästa.”
Enligt Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) uppstår emotioner som skam när vi speglar vårat jag i andras ögon. Det är just det vi gör när en pinsam situation uppstår, för det är då vi blir extremt medvetna om att vi faktiskt bryr oss om vad andra tycker. Cooley (a.a.) menar det beror på att skam/pinsamhet är emotioner som är starkt rotade i våra sociala band. Det är genom att passa in som vi skapar dessa sociala band och när en pinsam situation uppträder känner vi att vi inte passar in längre, därför blir det så pinsamt, vi tror att andra ser ner på oss.
B: ”Inte pinsamt om du gör något dumt när du är själv, utan det är ju om, när folk ser på.”
Även Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skam är knuten till våra sociala relationer, det är en relationskänsla. Han menar att när vi känner skam är det en signal som talar om för oss att en social relation är hotad.
D: ”Säg trilla, typ på ett sådant där klumpigt sätt, då nää fy, och någon ser en.”
Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att när vi känner skam/pinsamhet har en konflikt uppstått inom oss som handlar om icke acceptabelt vs acceptabelt beteende. Detta är djupt förankrat inom oss då det är inpräntat i oss hela vår uppväxt. Även Elias (a.a.) menar att skam är en signal om hotade sociala relationer. Elias menar att det förklarar varför vi följer samhällets normer och skäms när vi avviker från normen.
5:2 Tema 2: Hur ser man på andra och sig själv i pinsamma situationer.
Hur ser du på andra när de gör bort sig?
A: ”Blir bara oj då kanske o sen är det bra.”
Det är inte meningen att utomstående ska se framträdandet och då uppför sig intervjupersonerna på ett taktfullt ointresserat sätt mot den agerande. Goffman (a.a.) menar att detta räcker som isolering då vi människor helst inte lägger oss i offentligt. Genom små antydningar kan publik/utomstående visa att ett uppträdande är olämpligt. De är nog därför som intervjupersonerna agerar ointresserat, för att undvika att den agerande ska känna obehag.
B: ”Ja tänker nog stackare, jag är nog lite så dära.”
Jeffmar (1987) menar att vi oftast riktar vår uppmärksamhet mot avvikelser när vi interagerar med andra. Människor tillskriver andra attribut för att fastställa orsaker till ett agerande. Vi förklarar andras handlingar genom interna orsaker, då vi lägger fokus på själva handlingen istället för själva situationen. Detta stämmer inte med min studien, då ingen av intervjupersonerna fokuserar på personens handling (intern orsak). De verkar istället fokusera på situationen (extern orsak) och tycker synd om personen som gör bort sig. Hade de fokuserat på själva handlingen/interna orsaker, så hade intervjupersonerna tillskrivit den bortgjorde med egenskaper som klumpig.
Om du vet personen i fråga vet att exempel en stolpe står där, men ändå går in i den.
B: ”Ja de är klumpigt, ja för då borde han ju ha sett sig för.”
C: ”Om det är en kompis, skulle jag nog skratta, så länge den inte skadar sig skulle jag nog
tycka det var komiskt.”
Intervjupersonerna tillskriver personen interna orsaker, som att den är klumpig. Detta stämmer väl med Jeffmars (1987) teori att vi helst tillskriver andra attribut som har med själva handlingen (intern orsak) att göra och inte med situationen. Detta beror antagligen på att om vi vet att någon annan vet att ett föremål är ivägen, men ändå går in i den så är det antagligen någon vi känner. Vänner kan man tillskriva egenskaper som klumpig.
En intervjuperson avviker från de andra. Hon tillskriver inte personen interna attribut utan externa då hon tycker synd om denna. Det stämmer inte med Jeffmars (1987) teori. Men vi analyserar detta närmare i temat om avvikelser.
Hur tänker du om dig själv när du gör något pinsamt?
B: ”Klumpig helt enkelt.”
D: ”Klumpig.”
Jeffmar (1987) menar vi människor letar efter externa orsaker till vårat eget handlande när vi avviker från normen, vi skyller händelsen på situationen och inte på vårat eget agerande. Detta stämmer inte med min studie, det är snarare tvärt emot. Intervjupersonerna beskriver sig som klumpiga när de gör något som är pinsamt, alltså tillskriver de sig själva en intern orsak. Kanske vill de framstå bättre än vad de är och tillskriver heller sig själva som klumpiga och andra okända individer med externa orsaker.
C: ”Det var mitt fel men det var inte för att jag var klumpig, utan sen.”
Endast en intervjuperson avviker från de andra, då hon tillskriver sig externa orsaker där situationen gjorde att det blev pinsamt. Detta stämmer väl överens med vad Jeffmar (1987) beskriver. Men vi analyserar detta närmare i temat avvikelser.
5:3 Tema 3: Olika situationer av pinsamhet.
Detta tema valde jag att använda för att se vad intervjupersonerna skulle inrikta sig på för sorts pinsamhet. Alla fokuserade på fysisk pinsamhet, som har med kropp och rörelse att göra.
D: ”Sen precis när taxin skulle komma så trampade jag snett med mina högklackade skor och
trillade precis när taxin stannar.”
C: ”Jag hade en baddräckt och den var antingen för stor eller för liten, tror nog för stor. Och
den ramlade ju ner.”
Enligt Elias (a.a.) kan vi aldrig helt kontrollera våran kropp och det är när den spelar oss ett spratt som vi känner skam. Detta beror på att det inte är ett korrekt beteende att ramla, rapa eller något annat som kroppen kan ställa till med. Det är något vi uppfostras till att tycka och känna. Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skamkänslan utgör en informell normövervakare, så att vi beter oss enligt samhällets föreskrivna normer. Att intervjupersonerna förknippar pinsamhet/skam med det fysiska skulle enligt Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) och Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) bero på att vi uppfostras till att bete oss enligt en samhällelig norm. Den största tabu i vårt samhälle är just det kroppsliga, det vi har allra minst kontroll över.
5:4 Tema 4: Rädda situationen.
A: ”Inombords känns det oj , därför att jag gjorde fel , men det är bara att fortsätta . och så
frågan vad tycker folk det är det som e pinsamt, man vet ju inte vad de tycker…om de tycker något över huvud taget. Man försöker låtsas som ingenting”.
När en pinsam/skamlig situation uppstår försöker intervjupersonerna låtsas som ingenting, genom att gå därifrån eller kanske skratta lite eller kommentera något om incidenten.
D: ”Nej jag skämtar bort det, typ säger gud vad klumpig jag är, vad håller jag på med, jag
skämtar bort det liksom. Så de märker nog inte att jag tycker det är pinsamt. Men jag tycker ju det är pinsamt, men jag visar det ju inte”.
Detta stämmer med hur intervjupersonerna gör när de hamnar i en pinsam/skamlig situation. På detta sätt slipper den bortgjorde de små antydningar som publik och utomstående kan ge vid ett icke tillåtet beteende.
5:5 Tema 5: Pinsamhet med vänner och okända.
Vänner.
Intervjupersonerna anser det inte är pinsamt att göra bort sig inför sina vänner. De menar att vänner känner man och med dem kan man vara sig själv. Men i alla interaktioner utför vi ett framträdande inför en publik. Vi uppför oss olika beroende på situation, exempel om vi är värd eller gäst på en tillställning. När vi umgås med våra nära vänner är vi bakom kulisserna och det är här vi kan slappna av, ta av masken för en stund och vara oss själva. Men även om vi är ”oss själva”, har vi alltid en roll att spela, för i en grupp måste olika roller finnas för att den ska kunna fungera. Det är därför vi känner oss mer avslappnade med vänner, då vi egentligen inte gör något framträdande för en publik utan vi spelar bara den rollen vi tilldelats (Goffman, 1998).
A: ”Nej, men jag tror att det är, är pga. att man är mer avslappnad, att man vet vilka man
har med att göra om jag säger så. Och di kommer bara skratta gött inget annat och då är det okej…”
B: ”Utan att skämmas, faktiskt. För då är du dig själv, du behöver inte spela, det är ju det.”
pinsamma situationer uppstår, en trygghet att vännen fortfarande ser dig som den personen du är och inte dömer dig efter den situationen du är i.
C: ”Jag tror nog att bland vännerna så kan man göra bort sig utan att känna att det är lika
hemskt för att du har redan gjort bort dig, dom känner dig redan, på något sätt kan man vara lite mer människa och göra misstag.”
D: ”Ja men då är det inget pinsamt, då är det ju vänner som jag känner.”
Okända.
Intervjupersonerna känner skam/pinsamhet när en incident inträffar framför okända individer. Det är något intervjupersonerna anser vara fruktansvärt pinsamt. När vi interagerar med okända människor sker detta offentligt och Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar vi har uppfostrats till att vissa oskrivna normer gäller vid sådana tillfällen.
D: ”Då är det ju pinsamt att sitta där och man vet inte vad man ska göra, och man ska vara
så där fin och äta vackert. Då är det klart att det är pinsamt hela tiden.”
Det blir mycket pinsammare när en incident inträffar offentligt, bland okända än med vänner. Detta beror på att intervjupersonerna inte har möjlighet att vidta någon försiktighetsåtgärd. De har ingen möjlighet att välja sin publik och då fysisk pinsamhet inte alltid är så lätt att kontrollera uppstår incidenter plötsligt (Goffman, 1998). Vi blir då extremt medvetna om alla runt omkring oss, all denna publik. Vi har misslyckats med att styra det intryck vi ger andra och det enda vi kan göra för att rädda situationen är att använda oss av försvarsåtgärder. Trots att vi har många försvarsåtgärder att välja mellan så brukar vi inte använda oss av dem, utan vi låtsas helt enkelt som ingenting, för att inte visa att vi känner skam/pinsamhet (a.a.).
C: ”Medan hos främmande så är det mer så att du vill visa det bästa av dig du vill visa att du
inte gör misstag.”
Intervjupersonerna har en attityd som gör att de tycker de själva avvikit från den tillåtna normen, de känner skam/pinsamhet och de agerar i syfte att ta sig därifrån så fort som möjligt, för att undgå att visa vad de egentligen känner (Jeffmar, 1987).
Detta är intressant och jag undrar om det finns ett svar egentligen. Intervjupersonerna anser det är pinsammare att göra bort sig inför okända människor än inför vänner. Det intressanta är varför vi känner så, då det borde vara viktigare att imponera på vänner än någon man aldrig mer kommer att träffa.
A: ”Ja vi gör tvärt emot. Varför vet jag inte… det är, tror allt rör sig om uppfostran, vi ska va
på ett visst sätt.”
Enligt Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) består det moderna samhället av människor som lärt sig vilka känslor som är tillåtna och inte tillåtna att ge uttryck för offentligt. Genom uppfostran lär föräldrarna sina barn att känna skam när de gör något opassande. Denna uppfostran sker offentligt då barnet inte följer de offentliga normerna. Detta kan vara en förklaring till varför vi människor bryr oss mer om vad helt okända personer tycker om oss i en pinsam situation. Vi lär oss att med nära och kära har vi större utrymme för misstag, det gör inte så mycket om vi gör någon liten normöverträdelse. Men är andra människor med i ett sådant tillfälle, blir vi tillrättavisade.
C: ”Den personen har sett dig i en timmer och av den timmen har tio minuter gått åt till att
göra bort sig. Då är tio procent av dig bara misstag, man dömer av vad man ser.”
Detta är skapandet av en attityd genom betingning (Jeffmar, 1987), vilken talar om för oss att så här ska man uppföra sig annars tycke andra människor att du är konstig. Denna attityd kommer stå fast så länge individen inte upplever kognitiv dissonans.
5:6 Tema 6: Nature/nurture.
A: ”Måste vara man är formad så man ska inte göra nåt fel det är vad allmänheten förväntar
sig från en, det är ju det.”
dess invånare känner skam för då kan otillåtna känslouttryck elimineras och emotioner som får visas kommer kontrolleras av individen, då vi alla vill passa in.
D: ”Det är inte meningen man ska göra bort sig, man får lära sig att man ska vara på ett
visst sätt och alla ska vara så jävla perfekta. Jag tror det är svårt att leva upp till det när man blir äldre.”
Intervjupersonerna menar det är föräldrar och samhällets olika institutioner som formar oss till att bete oss på ett inlärt vis. Då människan är en social varelse med behov av att känna tillhörighet fogar vi oss för samhällets normer. Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att vi gör detta för att passa in och samhället hjälper till att få människan att vilja passa in genom att uppmuntra ett ideal beteende. Det intressantaste med skam är att vi skäms för att vi skäms, även om en pinsam situation inte kunde ha undvikits.
5:7 Tema 7: Det bästa med pinsamhet?
Detta var en intressant fråga då intervjupersonerna blev lite fundersamma och undrade om det finns något bra med pinsamhet. Men efter lite funderande kom de fram till att pinsamma situationer kan leda till något bra ändå. 75 % av intervjupersonerna tyckte det bästa med pinsamhet är att det kan leda till nya bekantskaper, medan 25 % ansåg man kan lära sig något nytt av pinsamhet och kanske inte gör om det igen och att man kan skratta med sina vänner.
A: ”Kanske får nya vänner genom just den pinsamheten exempel, eller så tittar de ännu mer
snett på en.”
Goffman (1998) menar att skam är den viktigaste emotionen vid sociala interaktioner. Scheff (Dahlgren & Starrin, 2004) menar att skam är den klart dominerande känslan av alla. Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) menar skam upplevs när vi betraktar oss ur andras synvinkel. Jeffmar (1987) menar att skam är en betingad känsla.
B: ”Att man får skratta.”
säger något om att det kan ge ett gott skratt, att nya sociala relationer kan skapas från en skamlig situation. Det visar mycket på varför intervjupersonerna blev lite ställda när de tillfrågades vad de tycker är bäst med pinsamhet. Vi är helt enkelt inte vana att tänka på pinsamhet/skam på ett positivt sätt, för vi har lärt oss att emotionen pinsamhet/skam är negativ. Den uppkommer när vi gjort en normöverträdelse. Emotionen pinsamhet är en normövervakare.
5:8 Tema 8: Det sämsta med pinsamhet?
Intervjupersonerna tycker att det sämsta är just känslan som uppstår och att den egentligen är så onödig. Men människan kan inte komma ifrån den känslan då vi genom uppfostran lärt oss hur vi ska bete oss och fått en attityd inpräntad, som talar om för oss att vi ska känna skam när vi gör en normöverträdelse (Jeffmar, 1987).
D: ”Det värsta är just det att man känner själv, jag vet ju att de andra kanske inte tycker man
är klumpig eller att man egentligen ska tycka de är pinsamt för att det är något naturligt. Men det är just den här känslan man har själv, man vill bara försvinna.”
Människan strävar efter att uppföra sig enligt idealet och när vi misslyckas med att styra över det intryck vi vill ge andra känner vi pinsamhet/skam. Oftast är vi ganska dåliga på att rädda en sådan situation, vi låtsas helst som ingenting, allt för att inte visa vad vi egentligen känner (Goffman, 1998). Då skam/pinsamhet är en emotion djupt förankrad i våra sociala band är det lätt för samhället att manipulera fram önskade beteenden, genom skambeläggning av oönskade beteenden.
5:9 Tema 9: Avvikelser.
Det fanns bara två avvikelser. Men då avvikelser kan ge intressant information om materialet i analysen så är det av stor vikt att analysera även de minsta avvikelserna.
hur de skulle reagera på ett sådant scenario. Alla intervjupersonerna tillskrev den bortgjorde interna orsaker, då de beskrev denne som klumpig.
D: ”Nej men jag tittar väl, tänkte om det gick bra.”
Endast en tillskriver den bortgjorde externa orsaker, då intervjupersonen tycker synd om den bortgjorde. Enligt Jeffmar (1987) tillskriver vi gärna andra människor interna orsaker då en incident inträffar. Då denna intervjuperson tillskrev externa orsaker stämmer det inte med Jeffmars (1987) teori.
En annan avvikelse uppstod i samma tema som ovan, men i underfrågan hur vi ser på oss själva när vi gör bort oss.
C: ”Det var mitt fel men det var inte för att jag var klumpig, utan sen.”
6. Slutsatser.
Det första temat skulle belysa vad pinsamhet är. De slutsatser som dragits är att pinsamhet/skam är en emotion. Det är en emotion som uppstår när vi gör bort oss inför andra. Pinsamhet upplevs när vi speglar vårat jag i andras ögon. Det vi speglar är vad vi tror den andre tycker om oss i en given situation. Då människan är en social varelse är våra sociala band mycket viktiga för oss och dessa bygger vi upp genom att bete oss enligt de föreskrivna normerna. Men när något pinsamt inträffar känner vi att våra sociala band är hotade, vi har helt enkelt avvikit från normen. Det är därför som något blir pinsamt när andra ser på, inte när man är helt ensam.
Det andra temat skulle belysa hur vi ser på oss själva och andra i en pinsam situation. Vi uppför oss på ett taktfullt sätt när andra individer gör bort sig och tycker lite synd om den bort gjorde. Vi tillskriver andra individer externa orsaker till varför de gjort bort sig istället för att tycka de är klumpiga eller någon annan intern orsak. Men när vi själva gör bort oss tycker vi att det var klumpigt, alltså tillskriver vi oss själva interna orsaker istället för att skylla på exempel stenen som vi snubblade över.
Det tredje temat skulle belysa vilken sorts pinsamhet vi tycker är värst, vilken sorts pinsamhet vi tänker på när vi talar om pinsamhet. Slutsatsen är att vi inriktar oss på fysisk pinsamhet.
Det fjärde temat skulle belysa om vi alltid försöker rädda situationen när en incident uppstår och hur vi går tillväga. Analysen visar att intervjupersonerna vid incidenter alltid söker rädda en situation. Detta för att de vill bibehålla det intryck de gav publiken och de utomstående innan incidenten. Av analysen framkom att intervjupersonerna låtsas som ingenting när en incident inträffar på en offentlig plats. Det är just en sådan försvarsåtgärd vi oftast använder när en pinsam situation inträffar (Goffman, 1998). Det kan bero på att en fysiskt pinsam incident är svår att ursäkta sig ur.
förälder visar ogillande när barnet gör någon normöverträdelse betingas en attityd om vad andra tycker. Med nära och kära lär vi oss att vi har mer utrymme för att göra ”fel” än vad vi har offentligt (Elias; Dahlgren & Starrin, 2004). Denna attityd lever kvar hos oss som vuxna individer och det kan var en förklaring till varför vi bryr oss så mycket mer om vad okända tycker än vad nära och kära gör. Att göra bort sig inför vänner tycker intervjupersonerna inte är pinsamt. Detta kan bero på att när intervjupersonerna umgås med sina vänner är de bakom kulisserna där de kan slappna av och ta av sig masken för en stund. Men det innebär inte att vi är ”oss själva”, för i alla grupper spelar alla olika roller, det är så en grupp fungerar (Goffman, 1998). Men då vi framför vänner inte gör något egentligt framträdande har vi ingen social fasad att upprätthålla utan endast en roll. Med okända stramar vi åt masken lite extra och är fullt medvetna om de normer som ska upprätthållas.
Det sjätte temat har till syfte att besvara om pinsamhet uppkommer biologiskt eller genom uppfostran. Analysen visar att emotionen pinsamhet inte är medfödd utan det är något vi fostras till av de signifikanta andra och den generaliserande andre. Detta är möjligt då människan är en social varelse med behov av att passa in och det är därför vi fogar oss för samhällets normer (Elias, Dahlgren, 2004). Intervjupersonerna anser vi lär oss genom uppfostran vad som är tillåtet och vad som är en normöverträdelse. De anser även vi påverkas av samhällets institutioner samt vänner.
Det sjunde och åttonde temat skulle besvara vad som är bäst och sämst med pinsamhet. Det sämsta med pinsamhet är själva känslan. Det bästa med pinsamhet är att det kan leda till nya bekantskaper, ett gott skratt eller att man helt enkelt lär sig något av det. Vi kan inte komma ifrån skamkänslan då det är en betingad attityd som får oss att känna, tycka och agera på ett visst sätt i en given situation. Vi ser inte på pinsamhet/skam på ett bra sätt då vi lärt oss att det enbart är dåligt. Allt som är skrivet om pinsamhet/skam beskriver det hemska med den emotionen. Det förklarar för oss att skam/pinsamhet är en varning på hotade sociala band. Det är kanske därför vi bryr oss så mycket om vad andra tycker, då vi är rädda för att hamna utanför den sociala gemenskapen. Alla vill vi bli omtyckta och respekterade, det tror vi att vi uppnått genom att uppföra oss som samhällsidealet.
bara en intervjuperson som tillskriver denne externa orsaker, då hon tycker synd om denne. Denna avvikelse visar att alla inte känner och tycker likadant om en situation. Den andra avvikelsen gällde hur vi ser på oss själva i en pinsam situation. Endast en intervjuperson tillskrev sig externa orsaker när denne gör bort sig. Enligt Jeffmars (1987) teori stämmer det avvikande svaret. Slutsats har dragits att det är genom uppfostran känslan av pinsamhet betingas. Alla uppfostras vi i olika miljöer och det är kanske därför avvikelser har uppstått i frågan om hur vi ser på oss själva och andra.
Syftet med uppsatsen var att ta reda på hur individer upplever pinsamhet. Det finns många olika sorters pinsamhet. Men den fysiska pinsamheten är studiens inriktning. Det är även det fysiska som intervjupersonerna tänker på när de talar om känslan av pinsamhet. Det kan bero på det Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) menar med civilisationsprocessen. Genom den har vi fått mer och mer avsmak för det kroppsliga, vilket i dagens samhälle ska kontrolleras.
Pinsamhet är en emotion, vilken vi upplever när vi gör bort oss inför andra individer. Men denna upplevelse gäller enbart när vi gör bort oss inför okända eller mindre bekanta individer. Slutsatsen är att när vi speglar oss i en väns ögon upplever vi oss som accepterade och omtyckta oavsett om vi gjort bort oss. Men när vi speglar oss i en främmande individs ögon upplever vi att denne dömer oss. Det vi speglar i en okänd individs ögon när en incident inträffar är vad vi egentligen tillskriver oss själva, nämligen interna orsaker till incidenten. Men vi tycker gärna lite synd om andra när de gör bort sig.
7. Diskussion
Den slutsats jag kom fram till genom analysen är att pinsamhet/skam är en emotion som är relationell, då den uppträder när andra är närvarande. Detta stämmer med Scheffs (Dahlgren & Starrin, 2004) perspektiv, då han menar att pinsamhet/skam är en normövervakare som talar om för oss när vårat beteende inte stämmer med samhällets ideal. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) ide om civilisationsprocessen ger också en förklaring till varför pinsamhet/skam är en relationell emotion. De slutsatser som genererades ur analysen var mycket intressant. Jag var mest nyfiken på varför vi tycker det är så pinsamt att göra bort oss inför okända individer, som vi aldrig mer kommer att träffa. Men jag fick inget egentligt svar på den frågan av intervjupersonerna. Däremot var teorierna till mycket stor hjälp för att ge en ide om varför. Något jag inte tänkt på var att våran uppfostran har mycket att göra med hur vi reagerar på incidenter. Elias (Dahlgren & Starrin, 2004) talar om civilisationsprocessen. Jag tycker det han säger låter rimligt. Ser man tillbaka i tiden var normerna annorlunda, vad som var normalt då är inte normalt nu. Men jag tror människan alltid har anpassat sig till miljön omkring sig för att passa in. Men desto mer civiliserade vi blir desto mindre tolereras spontana känslor och känslouttryck. Tänk om vi inte blev uppfostrade till hur vi skulle uppföra oss i givna situationer. Tänk om känslan av skam/pinsamhet inte existerade. Hur skulle vi uppföra oss då?
betingat fram. Jag tror att avvikelser uppstod i just den frågan eftersom vi har uppfostrats olika när det gäller att skylla något på det interna eller det externa.
Enligt Goffman (1998) gör vi alltid ett framträdande när vi interagerar med andra. Då denna studie är inriktad på fysisk pinsamhet är framträdandet av stor vikt. När en individ går på stan gör denne ett framträdande. Jag menar att vi i ett sådant tillfälle uppför oss enligt de föreskrivna normerna. Om individen plötsligt halkar och ramlar så uppstår en incident. I individens framträdande ingick det inte att ramla. Detta blir då pinsamt och individen låtsas om som om ingenting har hänt och skyndar därifrån. Jag tror att när vi gör bort oss fysiskt är det relativt omöjligt att rädda situationen. Vi kan inte styra tillbaka publikens intryck till att tycka vi är perfekta. Det är kanske därför det blir så pinsamt. Men analysen visar att intervjupersonerna inte tycker något hemskt om den som gör bort sig, de tycker lite synd om denne. Varför kan vi tycka synd om någon annan som gör bort sig, men inte om oss själva? När man själv gör bort sig tycker man det är pinsamt, vi tror då att alla tycker vi är exempel klumpiga. Om vi kunde projicera över våra egna tankar när någon annan gör bort sig till oss själva när vi gör bort oss, kanske vi inte skulle tycka det är så pinsamt. Jag tror att det vi tror att andra tycker om oss i en pinsam situation är vad vi egentligen tycker om oss själva. Även om vi skyller på externa orsaker till incidenten så tycker vi fortfarande det är pinsamt att exempel ramla mitt på stan. Alltså måste det vara så att vi reagerar på det vi är rädda att andra ska tycka om oss. Vi har genom uppfostran lärt oss vad som är normenligt och inte. Jag tror inte att en förälder blir arg på sitt barn för att det ramlar mitt på stan. Men det kan vara så att föräldern omedvetet kollar runt, det är ju det vi gör som vuxna, kollar om någon såg. Det kanske är en så liten detalj, som är omedveten för den som utför den, som påverkar oss så starkt. Andra saker har vi genom uppfostran, verbalt fått lärt oss att så gör man inte, men det är uppenbart varför vi tycker det är pinsamt.
framträdande inför våra vänner. Därför är det inte pinsamt att göra bort sig inför dem. Vi spelar självklart en roll, men alla har vi en roll att upprätthålla. Ett framträdande är något annat. Visst har vi en viss roll vi ska hålla oss till när vi framträder, men när vi framträder gör vi det för att imponera. Vi vill visa det bästa av oss själva, det mest samhällsideal beteendet till publiken. Med vänner har vi tilldelats en roll för att gruppen ska fungera. Alla kan inte vara ledaren i gruppen, men någon måste vara det. Vi verkar bry oss mer om vad okända individer tycker om oss än vad våra vänner gör enligt resultatet. För att tolka Cooley (Dahlgren & Starrin, 2004) handlar det egentligen inte om att vi inte bryr oss mindre om vad våra vänner tycker. Det handlar om att vi speglar oss i andras ögon när vi interagerar med andra. Men vad vi ser är inte vad den andre egentligen tycker eller tänker om incidenten och oss. Det vi ser är vad vi själva tycker och tänker. Jag menar att när vi speglar oss i vännens ögon känner vi oss accepterade och omtyckta. Men när vi speglar oss i en okänd persons ögon är det attityden om hur vi ska bete oss offentligt med okända som tar över vad vi tror den andre tycker om oss.
Litteraturlista.
Andersen, H, Kaspersen, Lars Bo. (2003). Klassisk och modern samhällsteori. Lund: Studentlitteratur
Asplund, J. (1987). Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet. Göteborg: Korpen
Bauman, Z. (2006). Globalisering. Lund: Studentlitteratur
Berg, Lars-Erik. (1992). Den lekande människan: en socialpsykologisk analys av
lekandets dynamik. Lund: Studentlitteratur
Dahlgren, L & Starrin, B. (2004). Emotioner, vardagsliv och samhälle: en introduktion till
emotionssociologi. Malmö: Liber
Focault, M. (1993). Övervakning och straff. Lund: Arkiv
Goffman, E. (1998). Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. Stockholm: Prisma
Jeffmar, C. (1987). Socialpsykologi – människor i samspel. Lund: studentlitteratur
Kvale, S. (1997). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur
Sennett, R. (2006). När karaktären krackelera., Stockholm: Atlas
Silverman, D. (2001). Interpreting qualitative data Methods for analysing talk, text and
interaction, London: Sage
Strauss, Anselm L. (1998). Basics of qualitative researschProcedures of developing
