2 Bearbetning och analys

(1)

(2)

Abstrakt

Denna undersökning är baserad på min egen serie av åtta rörliga porträtt av ungdomar och hur de uttrycker sig framför kameran i varje porträtt. Syftet med studien är att undersöka vad ungdomarna uttrycker när de står och poserar framför kameran i ett rörligt porträtt (Moving Portrait). Jag ville även få djupare kunskaper i hur resultatet av min egen forskningsprocess kan användas av mig i min profession som mediepedagog och bildlärare.

Jag har baserat undersökningen på en etnografiskt inspirerad metod och utifrån olika samtal, inspelningar av ljud och bild gjort en analys som har fokus på hur de olika modellerna uppträdde framför kameran och hur de valde att representera sin identitet under cirka en minuts tid. De teoretiska synsätten utgår från socialkonstruktionismens teorier. Jag ville använda det rörliga porträttet som en fri plats där modellerna kunde använda ett rum där de var kapabla att representera sin identitet.

I porträttserien ville jag undersöka sammanhanget som de är tagna i. Detta gjordes genom att vara med i en ganska sluten grupp i Bagarmossen. Själva undersökningen bygger på porträtten där var och ett har sitt eget värde som självstående porträtt men är även en del av en serie.

Varje porträtt visar inte bara en modell som står framför kameran utan olika moment som ger också utrymme till att modellen förändrar sitt uttryckssätt över tiden. Resultatet av min studie visar på att kameran är ett användbart medel för att kunna arbeta även i grupper som verkar svårtillgängliga eftersom kameran är ett välbekant objekt för modellerna. Genom att använda rörliga bilder kunde jag även synliggöra hur modellerna uttryckte sin identitet framför kameran. Studien belyser hur deras identitet skapas av den kulturen och tidsperioden de lever i. Eftersom de rörliga porträtten fångar in flera moment kunde jag studera dessa faktorers betydelse i ungdomarnas identitetskonstruktionen.

Nyckelord: Porträtt, rörliga porträtt, identitet, genus, bildpedagogik, mediepedagogik.

(3)

Abstract

This study is based on my own series of eight moving portraits of youths and how they express themselves in front of the camera. The purpose of the study is to investigate what they express when they show themselves standing in front of the camera in a moving portrait. I also wanted to get more knowledge about how my research process can be used by myself in my profession as a media and arts teacher.

I have based the study on a method inspired by ethnography and have made an analysis using discussions, recordings of sound and image that has it’s focus on how the models performed in front of the camera and expressed their identity for a duration of about a minutes time. The theoretical perspectives in the study proceed from social constructionist theories. I wanted to use the moving portrait as a free space where the models could use a room/space where they were capable of representing their identity.

In the portrait series I wanted to investigate the context where they were taken. This was made by becoming part of a relatively closed youths group in the suburb Bagarmossen outside of Stockholm. The investigation is based upon every portrait as it stands by itself, having it’s own value but also as a part of a series of portraits. Each portrait shows not only a model in front of a camera, in addition it shows different moments that gives the model a chance to change their manifestation over time. The result of my study shows the camera as a useful tool when working with closed groups as the camera is a familiar common object for the models. By using moving portraits it is possible for me to give visibility to how the models expressed their identity in front of the camera. The study illustrates how their identity is created by the culture and period of time that they live in.

As the moving portraits capture multiple manifestations I could study the factors of culture and time space and their importance for a youths identity construction.

Keywords: Portrait, moving portraits, identity, gender, creative media pedagogy.

(4)

Innehållsförteckning

1 Inledning ... 4

1.1 Introduktion ... 4

1.2 Bakgrund ... 4

1.3 Syfte ... 7

1.4 Frågeställning ... 7

1.5 Empiri ... 7

1.6 Urval och avgränsning ... 8

1.6.1 Ungdomsgård I Bagarmossen ... 8

1.7 Metod och Tillvägagångssätt ... 9

1.7.1 Porträtt i Bagarmossen ... 10

1.8 Teori och tolkningsram ... 11

1.8.1 Socialkonstruktionism ... 11

1.8.2 Visuell kultur ... 12

1.8.3 Representation ... 12

1.8.4 Multimodal analys ... 15

1.8.5 Distans och attityd ... 16

1.8.6 Identitetsskapande ... 17

1.8.7 Metonymi ... 18

1.9 Tidigare forskning ... 19

1.9.1 Interactive portraiture: designing Intimate interactive experiences ... 19

1.9.2 Porträttserie ... 20

2 Bearbetning och analys ... 21

2.1 Porträtt #1. Tid 1:36. Manlig modell ... 21

2.3 Porträtt #3. Tid 1:23. Kvinnlig modell ... 23

2.4 Porträtt #4. Tid 1:28. Paret ... 24

2.9 Visuellt Abstrakt ... 29

3 Tolkning och resultat ... 30

4 Slutdiskussion ... 31

5 Källförteckning ... 32

5.1 Tryckta Källor ... 32

5.2 Otryckta Källor ... 33

6 Bildförteckning ... 33

7 Bilagor ... 34

(5)

1 Inledning

1.1 Introduktion

Det fotografiska porträttet har alltid varit en gåta för mig och jag har alltid fascinerats av dess komplexitet. Jag började porträttera människor som befann sig runt mig som gav gestaltning och betydelse till min omgivning. Detta började jag med i en förort till Mexiko City där jag växte upp. Att vara bosatt i ett perifert område till en stor stad har varit en del av min egen karaktär och identitet.

Jag ville gärna börja jobba på en gång med mina två största intressen: ungdomar och fotografi.

När jag flyttade till Stockholm kom jag till en annan förort: Bagarmossen. Där kände jag igen mig med min bakgrund och började uppmärksamma de människotyper som jag hade referens till och tittade på dem med mina impregnerade (av min egen bakgrund) ögon. I Bagarmossen lade jag märke till en grupp ungdomar som umgicks utanför en livsmedelsaffär i centrum. Det kändes direkt utmanande och intressant att kontakta dem och ha en dialog med hjälp av en skapande verksamhet.

Jag undrade om ungdomarna skulle tänkas pröva att ha en öppen dialog med kameran emellan oss? Man kan ifrågasätta om fotografiska porträtt kan utrycka människans personlighet och hur mycket personen på bilden är ”sig själv” framför kameran. Fotografen Clarke Graham menar att ”Much twenty-century portraiture has questioned the very terms by which an individual can be ’known’ or ’expressed’ in terms of a photographic image”.¹

Jag ville också testa kameran som en kommunikationskanal mellan mig och dem.

1.2 Bakgrund

Rörliga porträtt kan definieras på många olika sätt men för mig så menas det en videofotografisk representation av en person och dess sammansatta identitet.

Jag inspirerades av att arbeta med rörliga porträtt (Moving Portraits) när jag fick upp ögonen för Enrique Pardo efter ett besök på National Portrait Gallery i London. ² Där såg jag en rörlig bild av konstnären Julian Opie som heter Julian with T-shirt.

1 Clarke, Graham (1997) The Photograph: A Visual and Cultural History, Ney York: Oxford University press, Oxford History of Art, s. 115.

2 Photographer focused on portraiture, editorial reportage and training. http://www.enriquepardo.com/about/enrique.

(6)

Bilden väckte mitt intresse och jag började söka efter mer information på Internet. Fick då av en händelse upp namnet på fotografen Enrique Pardo. Han är en schweizisk fotograf som fokuserar på porträtt och fick jag idén att ta kontakt med honom. Jag ville använda mig av hans sätt att arbeta i den workshop som jag skulle anordna i kursen Fördjupning Medier och lärande med examensarbete med mina klasskamrater.

Denna workshop på Konstfack var uppdelad i olika moment:

1. Fyra olika exempel visades av konstnärer som har arbetat med rörliga porträtt.

De som jag presenterade var den i London bosatte konstnären Julian Opie, den tyska fotografen Thomas Struth, den amerikanske konstnären Andy Warhol samt schweizaren Enrique Pardo som arbetar som fotograf.

2. Därefter visade jag en intervju med den sistnämnde konstnären Enrique Pardo.

Denna intervju hade gjorts innan, där jag samtalade med honom via videochat utifrån frågor som jag hade förberett.³ Här fick workshopdeltagarna reda på hur Pardo gjorde praktiska rörliga porträtt (Moving Portraits) och hur han sedan kunde lägga upp dem på till exempel Youtube ⁴.

Pardo berättade också hur han valde musiken utifrån porträtten och att han har arbetat med Creative Commons licenser när han valde musik för att det är fritt att använda.⁵

Han delgav sina erfarenheter av rörliga porträtt (Moving Portraits) genom att berätta hur känslomässigt det var att göra dessa porträtt. Efter en sjukdomsperiod blev hans bilder mer personliga och när Canon började med systemkameror som kunde videofilma så ändrades även hans teknik.

3 Skypeintervju 31mars 2011 av Liliana Camarillo med fotografen Enrique Pardo. Se bilaga 2.

4 Youtube är en webbplats där kan dess användare titta på och dela videor. www.youtube.com.

5 Creative Commons är en ideell organisation vars mål är att hjälpa de som skapar och vill dela med sig av sina verk (helt eller delvis). www.creativecommons.se.

Bild 1 Bild 2 Bild 3 Bild 4

(7)

Intervjun med Enrique Pardo låg offentligt på internet i 3 månader men enligt överenskommelse med honom så har den nu blivit privat åtkomst på Vimeo.⁶

3. Mina kurskamrater fick sedan pröva på att göra sina egna Moving portraits.

Vi började med att diskutera intervjun och hur vi skulle arbeta, vilket rum vi kunde använda samt hur ljussättningen skulle kunna vara. Var och en stod framför kameran och fick agera ensamma i rummet. Varje delmoment skulle ta en minut.

När de var klara så gick vi till datasalen på Bildinstitutionen för att lägga på ljud.

Varje deltagare valde egen musik till sitt porträtt. Vi använde oss av Soundcloud varifrån man kan ladda ner musik med hjälp av Creative Common licenser.⁷

Till redigeringen kunde man använda iMovie och Final Cut.⁸

När mina kurskamrater har gjort klart sina arbeten fick de via Skype möta Enrique Pardo och diskutera sina arbeten. De berättade hur det var för dem att arbeta på detta sätt och han gav dem feedback. Man diskuterade hur det var att vara modell, att stå framför kameran och hur man kunde använda detta i en undervisningssituation.

Responsen som jag fick från mina kurskamrater efter workshopen inspirerade mig att använda samma workshop med ungdomarna i Bagarmossen. Tanken att arbeta med just dessa ungdomar började i samband med att jag kom i kontakt med projektet Museers möte med ungdomar 2010.⁹ I undersökningen under grupparbetet på Konstfack hade vi som syfte att svara på frågan: Hur och varför arbetar museer med ung publik, specifikt ungdomar mellan 13 till 18 år. Det finns bara ett begränsat utbud av skapande verksamheter för ungdomar i den åldern eftersom de flesta vänder sig till barnfamiljer. De program som olika kulturella verksamheter har med ungdomarna sker enbart genom skolan.

6 Vimeo är en webbplats där kan dess användare titta på och dela videor. www.vimeo.com.

7 Soundcloud är en webbplats där kan dess användare ladda upp, spela in och dela musik. www.soundcloud.com.

8 Imovie är en videoredigeringsprogram enbart för Mac och iOS. http://www.apple.com/se/mac/imovie.

Final Cut är en professionell videoredigeringsprogram enbart för Mac och iOS. www.apple.com/se/final-cut-pro.

9 Detta är institutionens "FoU-vecka", avsatt för aktuell fortbildning där forskning, utvecklingsarbeten och studentprojekt sammanförs. I år är temat; In-finitum: 4 dagar om värdering och bedömning inom bildpedagogiken. 9-12 mars 2010. https://

konstfack.se/sv/Om-Konstfack/Institutioner/Institutionen-for-Bildpedagogik/FoU-veckan/In-finitum-4-dagar-om-vardering- och-bedomning-2010.

(8)

Med utgångspunkt i detta projekt blev jag intresserad av den amerikanska forskaren i Community art, Rebecca Yenawine och hennes projekt New Lens.¹⁰ Hon jobbar med att göra medieprojekt i en förort till Baltimore i USA. Hon har lyckat ändra ungdomarnas sätt att se på sig själva liksom deras attityder mot samhället. De här tankarna fick mig att anordna en workshop och pröva att använda mig av rörliga porträtt (Moving Portraits) tillsammans med ungdomar i Bagarmossen.

Teaching visual culture is not just teaching about popular culture, nor is it a process for uncritical acceptance. It is reasonable responses to contemporary realities in which the visual arts from past and present, and from multiple cultures, are infinitely recycled, juxtaposed, co-mingled and reproduce.¹¹

1.3 Syfte

Syfte med min studie är att undersöka vad ungdomarna uttrycker när de står och poserar framför kameran i ett rörligt porträtt (Moving Portrait). Jag ville även få djupare kunskaper i hur resultatet av min egen forskningsprocess kan användas i min profession som

mediepedagog och bildlärare.

1.4 Frågeställning

För att uppfylla syftet vill jag undersöka följande frågeställningar:

På vilket sätt ungdomarna uttrycker sig framför kameran och vad jag kan få fram genom att analysera detta?

Hur kan man använda kameran som ett kommunikationsverktyg i ett ungdomskollektiv som är relativt slutet?

1.5 Empiri

Jag har baserat min undersökning på åtta rörliga porträtt (Moving Portraits som har spelats in med rörlig bild). De är resultat av mitt möte med några ungdomar som samlas på Stiftelsen På Rätt vägs ungdomsgård i Bagarmossen. Bilderna kompletteras med samtal som jag hade med dem efter varje porträtt. Ungdomarnas deltagande var frivilligt efter att jag hade informerat dem om projektet och fick deras samtycke (muntligt) till att jag kunde använda deras porträtt för min undersökning.

10 New Lens is a youth driven social justice organization working to assist youth in making art and media about often- underrepresented perspectives. The work is used to address systemic problems, facilitate dialogue, shift perspectives and stimulate action. http://newlens.info/about_new_lens.html.

11 Freedman, Kerry (2003/2005) ”Recent shifts in US art education”, i Addison, Nicholas & Burgess, Lesley (red.), Issues in art and design, London: Routledge Falmer, s. 11.

(9)

Innan jag skulle komma och porträttera ungdomarna hade jag olika samtal med personalen som jobbade på ungdomsgården. De hjälpte mig att förbereda hur jag skulle möta ungdomarna och hur det kunde vara att bli mottagen av dem.

Jag frågade inte om deras ålder utan utgick från dem som en mer eller mindre homogen grupp på ungdomsgården.

En viktig del av min undersökning är arbetssättet och hur porträtten är komponerade och baserade på min intervju med Enrique Pardo.¹² Alla porträtt i serien är tagna i färg och senare retuscherade och redigerade i dator till svartvita. Valet att porträttera först i färg grundades på teknik. När man spelar in i färg har man bättre kontroll över de estetiska valen vid efterarbetet i datorn. Valet att göra alla porträtt svartvita är baserat på en serie av fotografiska och estetiska konventioner som jag ska beskriva senare i uppsatsen under rubriken: ”Bearbetning och analys”.

1.6 Urval och avgränsning

För att kunna förbereda mig på fältstudien tog jag kontakt med olika människor som arbetar med ungdomar. Dessa kontakter med Kulturskolan i Bagarmossen, Fryshuset och Mångkulturellt centrum i Fittja ”guidade mig” att komma till en stiftelse i Bagarmossen som jobbar direkt med de ungdomar som jag var intresserad av att arbeta med. Valet av institutioner styrdes av deras geografiska läge och vilken typ av arbete de har tillsammans med ungdomarna och hur framgångsrika deras projekt har varit.

Gruppen av deltagare valdes slumpmässigt. Åldrarna varierade mellan 15-21 år.¹³

1.6.1 Ungdomsgård I Bagarmossen

Efter många besök på ”Stiftelsen På rätt väg” ungdomsgård i Bagarmossen valde jag att arbeta med rörliga porträtt (Moving Portraits) med några ungdomar som ville samarbeta frivilligt med mig i projektet. Det var verkligen svårt att komma närmare dem och det var bara tack vare hjälp från ungdomsgårdens chef som det gick. ¹⁴

12 Bilaga 2.

13 Åldrarna baserad på ett tidigare samtal med personalen.

14 Ett av målen i arbetet på Stiftelsen På Rätt Väg är att bryta destruktiva mönster hos ungdomar som har hamnat i riskzonen för kriminalitet och skapa en positiv utveckling. Ungdomarna får stöd av brandmännen i området och de har bl.a. ett projekt att trygga boendemiljön i området. Personalen försöker anpassa verksamheten till ungdomarnas speciella behov.

(10)

1.7 Metod och Tillvägagångssätt

Studien fokuserar på mina observationer av och anteckningar om mötet med en grupp ungdomar i Bagarmossen. Vi hade en kort dialog efter varje porträtt jag och mina modeller (ungdomarna). Jag tyckte att dialogen skulle hjälpa mig att etablera en position som projektansvarig och att skapa närmare kontakt med dem och inte bara låta dem gå efter varje porträtt (se sidan 10 punkt 1.7.2 Porträtt i Bagarmossen).

Den undersökta gruppen består av unga människor som möts på en ungdomsgård i centrum som drivs av Stiftelsen På Rätt Väg. De som deltog var nästan bara män och endast en kvinna bestämde sig för att delta. Sammansättningen blev en mångkulturell grupp där männen och kvinnan hade olika ursprung.

I undersökningen har jag använt mig av en kvalitativ metod med etnografiskt inspirerade ansats. Forskaren Birgitta Kullberg beskriver att när man jobbar med en etnografisk metod så samlar man information och observerar hur människor beter sig och händelser som genereras och transformeras inom ett sammanhang medan undersökningen görs. ”Den kvalitativa forskningen har sagts vara icke- experimentell, beskrivande (deskriptiv), med tyngdpunkt på den kvalitativa processen /---/. Den kvalitativa forskaren använder ord och bilder istället för siffror för att beskriva resultatet”.¹⁵

Forskaren analyserar texter och bilder men försöker också förstå människors processer och förnimmelser i förhållande till sin omgivning i en avgränsad tidsrymd. Dessa interaktioner är inte stabila, det finns processer som sker kontinuerligt.

Som jag skrev tidigare i undersökningen, har jag utgått från Enrique Pardos arbete med Moving Portraits. Min första kontakt med Enrique Pardo var när jag intervjuade honom om Moving portraits. Vi ”träffades” på Skype och det var han som spelade in samtalet som jag senare fick per mejl. Intervjun hjälpte mig att förstå hur Pardos rörliga porträtt skapades och det använde jag för inspiration och för tillämpning av hans metod.

15 Kullberg, Birgitta (1996/2004) Etnografi i klassrummet. Lund: Studentlitteratur, s. 54.

(11)

Jag anser att metoden stämmer överens med den etnografiska ansatsen. En viktig del av hans metod består i att han lämnar modellen ensam i rummet och modellen kan då agera fritt framför kameran. Kameran ersätter fotografens ögon.

1.7.1 Porträtt i Bagarmossen

Även om jag hade en färdig plan för hur jag ville jobba så var det inte så lätt att samla ungdomarna. Det var svårt att få dem att komma på utsatt tid. Jag hade planerat att ha en Workshop med dem liknande den som jag hade på Konstfack med mina klasskamrater men vi fick improvisera och ompröva vårt sätt att jobba och ändra det till en fotosession. Jag hade också med mig en kameraman som hjälpte mig att dokumentera processen och vad som hände i bakgrunden.

Alla som blev inspelade och eller fotograferade visste redan från början att deras medverkan var frivillig och materialet skulle användas bara för min forskning. De kunde bestämma också hur mycket de skulle vilja medverka och vi kom överens om att de skulle vara anonyma.¹⁶ Som Pardo försökte jag ha samma ljussättning i alla porträtt och samma bakgrund så att det skulle uppfattas som en och samma porträttserie: “For the moment is a personal work so I always do it in the same place which is here in the office and even the thing I have to wait for the day when it´s sunny… I wanted always put the same place to have all the videos that look alike so it´s really a consistent work for the first series.” ¹⁷

Vi fick använda oss av artificiellt ljus när det var sent på dagen. Deltagarna fick samma instruktion: att stå och agera fritt ensamma under en minut framför kameran. Vi andra skulle vara utanför rummet under tiden i likhet med Pardos sätt att jobba när det gällde vilka instruktioner man skulle ge till modellerna: ”They are free. I just ask them not to move very much because I have very small depth of field so to avoid being too blurry and basically they

16 Jag följer de etiska riktlinjer från HSFR:s etikkommitté (1994) ETIK. Forskningsetiska principer för humaniora och samhällsvetenskap. Kap 1 Forskningsetiska principer. Stencil. 13 s.

17 Bilaga 2.

Bild 5

(12)

do what they want. Basically the only thing is that I´m not in the room, I go out. They are alone.”¹⁸

Efter en minut skulle vi komma in, jag och kameramannen och då kunde vi ha en kort stund där vi, ungdomarna och jag, kunde prata fritt och avslappnat om deras upplevelser. Det var olika för alla. Några har jag frågat om hur det kändes och hos andra har jag valt att de skulle associera fritt till några ord som ”förort” eller ”Bagarmossen”. ¹⁹

Dialogen kallar jag för ordassociationslek.

Vi skakade hand innan de lämnade rummet och det gav oss möjlighet att komma närmare varandra.

1.8 Teori och tolkningsram

I undersökningen har jag utgått ifrån följande teoretiska perspektiv och begrepp:

Socialkonstruktionism, visuell kultur, representation, multimodal analys, identitetsskapande, distans och attityd samt metonymi.

1.8.1 Socialkonstruktionism

Socialkonstruktionismen är baserad på idén att vi klassificerar begrepp, kulturella roller, värderingar och kunskaper och att de inte baseras på fullständigt objektivitet.

En omgivning som vi uppfattar som verklig, är inte en avbild av verkligheten i sig utan en konstruktion som vi gör baserad på ett samspel med andra människor som lever i en särskild kultur. Det vi ser och det vi tror utifrån våra erfarenheter är en produkt och styrs i sin tur av faktorer som kultur, tid och ett socialt samspel mellan människor.

We are not only our skin colour, our sex, our professional reputation, the sum of our possessions. We are simultaneously and quite possibly contradictorily, many other things as well /---/. Identity cannot be formed by the individual in isolation, but must be composed in response to social surroundings ²⁰

Dessa interaktioner är inte bara mellan individer utan också med omvärlden. Vi använder olika redskap som kan vara tecken, symboler eller fysiska verktyg som medierar vår relation med vår miljö.”Individen uppfattar inte världen rakt av utan nyttjar verktyg och tecken /---/.

Verktyg och tecken bär på historisk erfarenhet…” ²¹

18 Bilaga 2.

19 Bilaga 1.

20 Aldersey-Williams, Hugh (2009) “Who Now Selfhood & Society”, i Arnold, Ken & Gordon, Mick m.fl. (red.), Identity &

identification, London: Black dog publishing, Welcome collection and The authors, s. 14-15.

21 Strandberg, Leif (2006) Vygotskij i praktiken – bland plugghästar och fusklappar. Norstedts Akademiska förlag, s. 30.

(13)

Den brittiska forskaren Vivien Burr skriver att en individ är socialt producerad som ett resultat av deras egen relation med andra människor.²²

1.8.2 Visuell kultur

Begreppet kultur är knuten till praktiker som sker inom en specifik grupp av människors de processer och produkter som genereras från dessa. De som hör till en särskild grupp har ett karakteristiskt och komplex sätt att kommunicera, interagera med varandra samt hur de utrycker sig inom gruppen och till andra som är utanför gruppen. Dessa praktiker ger namnet till gruppen inom ett samhälle, till exempel, populärkultur, finkultur, spelkultur, invandrarkultur… också vidare.

Det som vi representerar på bilder är en reflektion, en konstruktion för att skapa mening.

Visuell Kultur avser praktiker och dess meningar inom det visuella, Vad är det som man ser, vem bestämmer det? Vilka är det som ses på bilder och hur ser vi dem? Vi genererar kunskap av det vi har sett och det vi tolkar.

Det sker ett möte mellan bildproducent och den som avläser bilden, en visuell kommunikation.

Vårt sätt att se utgör ett värderingssystem. “Visual culture is thus not just a representation of ideologies and power relations but is integral to them.” ²³

1.8.3 Representation

De amerikanska professorerna Marita Sturken och Lisa Cartwright skriver att representation är ett begrepp som används för att kunna diskutera beskrivningen av hur betraktaren uppfattar omgivningen och hur hen bearbetar mentalt vad hen ser. ²⁴

Termen ”representation” avser språkbruk och bilder som genererar betydelser i vår omvärld.

Världen såsom vi uppfattar den, är förstärkt med en rad föreställningar. Vi använder ord för att förstå, beskriva och definiera världen som vi ser det. Detta ger mening och form åt det vi ser omkring oss. Men denna förståelse färgas också av våra tidigare kunskaper. När man ser en bild som en konstnär har gjort så ser man den inte endast utifrån konstnärens öga utan den tolkas utifrån våra egna erfarenheter.

22 Burr, Vivien (2003) Social Constructionism, 2:a upplagan, London & New York: Routledge, s. 190.

23 Sturken, Marita & Cartwright, Lisa (2009) Practices of Looking, an introduction to visual culture, Oxford University Press, s. 23.

24Ibid.

(14)

The material world has meaning and can be ”seen” by us only through representations. The words is not simply reflected back to us reflected back to us through representations the stand in for things by copying their appearance. We construct the meaning of things though the process of representing them. Although the concept of mimesis has a long history, today it is no longer accepted that representations are mere copies of things as they are or as the person who created them believes they ought to be. ²⁵

Det finns olika faktorer som påverkar framställning och tolkning:

Tidsperioder och dess kultur är viktiga faktorer när man framställer eller tittar på en bild. Man känner igen olika betydelser utifrån den kulturen som man lever i.

Konstnärerna avbildar sina föremål/porträtt genom att förmedla dessa i enlighet med hur det är i den eran som de lever i. Man kan se olika tidsåldrars kultur avspegla sig i hur olika objekt har framställts.

I den västerländska kulturen är kvinnor porträtterade som objekt som blir betraktade av män som har den aktiva blicken och kvinnorna (den andre) har den passiva blicken. ”In this paintings women are posed as objects of an active or “male” gaze, and their returning looks are more often downcast, indirect, or otherwise coded as passive.”²⁶

Filmforskaren, Malin Wahlberg, skriver att betraktarens egen position och uppfattning av tidens gång har ett starkt samband med hur människor representeras på bilder. Betraktaren skapar ett känslomässigt förhållande till filmer och foton ”Bildens relation till tid har beröringspunkter med vårt personliga förhållande till tidens gång, vilket också förklarar de starka känslor som är förknippade med fotografisk representation i allmänhet och privata familjealbum i synnerhet“. ²⁷

Den tidsperiod betraktaren lever i är också viktig för hur hen uppfattar ett objekt. Tolkningen sker utifrån det rådande synsättet. ”The conventions of painting used in the eighteenth- century work are understood to convey realism according to the terms of the era /---/.

We learn the rules and conventions of the systems of representation within a given culture.” ²⁸

Vetenskapliga upptäckter har gjort att man förnyar sitt sätt att avbilda omgivningen. Det finns en tydlig koppling mellan teknologin, dess utveckling och sättet att avbilda.

Hur tiden och platsen spelar roll i representationen av verkligheten vill jag illustrera genom att visa två verk från samma år. Jag skall inte göra en djupare analys men här finns olika motiv och sättet är olika att framställa dem. Bilderna är från olika länder.

25 Ibid., s. 12.

26 Ibid., s. 123 f.

27 Wahlberg, Malin (2008) ”Dokument”, i Koivunen, Anu (red.) Film och andra rörliga bilder-En introduktion, Stockholm:

Raster Förlag, s. 225-226.

28 Sturken, Marita & Cartwright, Lisa (2009), s. 13- 14.

(15)

Den första bilden som är gjord av den flamländske målaren Jan van Eyck ²⁹ visar med sina rika detaljer modellernas sociala position. Det är viktigt att avbilda material ”som det är” i porträtten. I bildens komposition finns det ett ”centralt perspektiv” och en bearbetad ljussättning för att framhäva sakernas kvalitet.³⁰ Detta görs genom att mannen bär en dyr päls, kvinnan har ett vackert tyg i klänningen och detaljerna i bakgrunden är av guld. Äpplet i fönstret symboliserar fruktbarhet så gör även ljuset som riktas mot kvinnan men ger skugga på sängen.

Det andra verket är av Fra Angelicooch han använder sig av ett s.k. ”Kavaljersperspektiv”

som var nytt vid den här tiden i Italien. ³¹

Här visas symboliken med hjälp av den gängse västerländska kristna kulturen där vi känner igen ängeln som pratar med jungfru Maria och Adam och Eva som är förvisade ur Paradiset i bakgrunden. Ängelns ord blir text i guld som meddelar jungfrun hennes öde. Här ser man tydligt hur den religiösa tidseran påverkar hur bilden är representerad. Vanliga människor känner igen många av symbolerna som ängeln, duvan som Gud. Fra Angelico, han har själv mer kunskaper om teologi och konst vilket gör att han kan vända sig till människor som har fördjupat sig mer i dessa ämnen. Fra Angelico har sådana kunskaper att han kan i sin representation vända sig mot en snävare krets. Detta gäller exempelvis boken som jungfrun håller i sitt knä och ängelns finger som pekar och även i hur jungfrun håller händerna mot sitt bröst. Tolkningen av dessa symboler kräver mer insyn i det religiösa. Det finns alltså en social konstruktion i ett samhälle som avgör hur man avläser en bild. Tolkningen av symbolerna avgörs av var man står i den sociala rangskalan i vilken symbolerna konstrueras.

29 Jan van Eyck var en tidigt Nederländsk konstnär in Brygge och anses en av de bästa nordeuropeiska målarna på femtonhundratalet. (egen översättning). http://jan-van-eyck.org.

30 Perspektiv plan bild av ett föremål, så utförd, att man får intryck av dess utsträckning i rummet. Gunnarsson, Gunnar (red.) (1962) Norstedts uppslagsbok: illustrerad encyklopedi i ett band med världsatlas, Stockholm: Nordiska uppslagsböcker, s. 1074.

31 Fra Angelico var en av de främsta italienska konstnärerna i den tidiga renässansen. (egen översättning).

http://www.nationalgallery.org.uk/artists/fra-angelico.

Bild 6 Bild 7

(16)

1.8.4 Multimodal analys

Forskaren i sociosemiotik och multimodalitet Anders Björkvall i sin bok ”Den visuella texten:

Multimodal analys i praktiken” kallar såväl text som bild för semiotiska modaliteter. Material, byggstenar används för att skapa betydelser och texter. ³²

När flera resurser används på ett mer organiserat sätt kan man börja tala om semiotiska modaliteter såsom till exempel bildmodalitet. Modalitet är ett begrepp som avser hur verklighetstroget någon vill presentera något, hur pålitlig en bild är. Björkvall uppger som exempel att människor avbildas på olika sätt ur olika vinklar. Därmed blir vertikala och horisontala vinklar semiotiska resurser för att skapa mening i en bild.³³

För att förstå vår omvärld tolkar vi den utifrån de värderingar och normer som finns i kulturen vi lever i. Allt omkring oss är uppbyggt av tecken som betyder något för oss, men vi är oftast inte medvetna om hur dessa tecken fungerar och hur de påverkar vårt beteende. Tecknen har olika betydelser och blir bärare av koder som finns och som tolkas genom ett kodsystem.

Dessa koder är kulturella och historiska företeelser som utvecklas i vår sociala interaktion. En semiotisk analys är en idealisk metod för att identifiera och "avkoda" vad som uttrycks i visuell kommunikation.³⁴

Björkvall sammanfattar att det finns olika resurser för att uttrycka modalitet i bilder såsom färgmättad, detaljrikedom, djup, belysning och ljuskontrast. När man beskriver någonting verbalt så framkommer det i beskrivningen vilka attityder man har till människor, föremål eller företeelser.

I de flesta bilderna finns också ett inbyggt perspektiv som gör att den som tittar på bilden måste se på det som avbildats varken hen vill eller inte. Kameravinkeln kan sägas vara en semiotisk resurs för att avläsaren skall placeras i en viss position. Enligt Björkvall vi människor brukar skilja på subjektiva och objektiva bilder. I den subjektiva bilden finns ett inbyggt perspektiv.

Den som ser på subjektiva bilder tvingas att se personer och föremål ur en viss vinkel men i objektiva bilderna ser man allt som finns att se. En objektiv bild enligt Björkvall är till exempel en karta över en mässa.

Verkligheten uttrycks i sociala termer, det vill säga, beror på vår verklighetsuppfattning om vad den sociala grupp i vilken vi ingår betraktar som verkligheten. Vårt sätt att erkänna de bilder som omger oss är länkad med kulturella och historiska ramar som vår blick är tränad för.

32 Björkvall, Anders (2009) Den visuella texten, multimodal analys i praktiken, Hallgren & Fallgren.

33 Ibid., s. 13-14.

34 Sturken, Marita & Cartwright, Lisa (2009), s. 26.

(17)

Semiotiska resurser har alltså betydelsepotentialer och inte fixerade betydelser, men man måste komma ihåg att denna potential inte är hur omfattade som helst. Med andra ord, vilka betydelser som helst kan inte utryckas av en viss semiotisk resurs. Sociala och kulturella konventioner begränsar alltid betydelsepotentialerna. ³⁵

1.8.5 Distans och attityd

Enligt Anders Björkvall finns det två är två semiotiska resurser som står för hur betraktaren möter en bild.

Vår relation med andra människor, socialt och känslomässigt, bestämmer hur mycket vi kan vara nära varandra. Distans är hur en avbildad människa är beskuren på bilden och ger ett symboliskt avstånd mellan betraktarens och den avbildande personen. Den visar också olika grader av närhet. Personligt, socialt samt distanserat.

En vanlig närbild visar en persons huvud och axlarna, eller delar av dem. Beskärningen av bilden på detta sätt gör att distansen kopplas till ett personligt samtal, d.v.s. man ser ungefär lika mycket av den avbildade som när man står nära en person i en samtalssituation /---/. Man kan säga att kameravinkel är en kraftfull semiotisk resurs för att placera läsare av en bild i en viss position. Detta hänger ihop med den interaktiva betydelse potentialer som är knutna till attityder /---/. Avbildade personer kan också mötta betraktaren öga mot öga i samma höjd. Detta kallas för öga-mot-öga-perspektiv och då råder maktbalans.³⁶

Bild 8 ³⁷

Attityd handlar om var kameran är placerad i samband men den avbildade personen. Det finns två olika visuella resurser:

A) För makt: (Ovanifrån, öga-mot-öga perspektiv och underifrånperspektiv) där betraktarens position påverkats av kamera vinkeln.

Ovanifrån-perspektivet ger betraktaren större makt över den avbildade personen på bilden.

35Ibid., s. 15.

36Björkvall, Anders (2009), s. 41, 49 och 52.

37Ibid., s. 46.

(18)

Öga-mot-öga-perspektivet avses som att betraktarens ögon möter den avbildade personens blick i samma höjd och därmed maktpositionen ligger på samma nivå.

Underifrån-perspektivet däremot placerar betraktaren ”under” den avbildade personen som har makten över betraktaren.

B)För engagemang: (framifrån-perspektiv, bakifrån-perspektiv och sidoperspektiv) där objekt eller personens position i bildrutan bestämmer hur mycket betraktaren blir inkluderad eller exkluderar i bildens värld.

Då framifrån-perspektivet används för att avbilda, till exempel, en person är attityden inkluderande och engagerad.

Bakifrån-perspektivet däremot exkluderar betraktaren och är inte engagerad.

När sidoperspektivet används finns det en skala som går från framifrån- till bakifrån- perspektivet som inkluderar eller exkluderar betraktaren i olika grader.

1.8.6 Identitetsskapande

Begreppet Identitet kan förstås som olika positioner: vår identitet inom en grupp av människor som gör att vi deltar i olika aktiviteter som sker inom gruppen och också bestämmer hur och i vilken form som delen av kollektivet har en plats i.

Vår personliga identitet är mycket påverkad av dessa interaktioner i och utanför gruppen.

Professorn i kulturgeografi Gillian Rose citerar Robert Hodge och Gunther Kress och skriver att vi människor konstruerar vår sociala identitet genom sociala skillnader.³⁸

Dessa interaktioner är inte bara mellan individer utan också med omvärlden och mellan dem använder vi oss av redskap. Dessa redskap kan vara tecken, symboler eller fysiska verktyg som medierar vår relation med vår miljö. Identitet är inte något som är fast eftersom den påverkas av sociokulturella faktorer och därför ändras beroende på de situationer där vi som individer utsätter oss själva.

Även om kunskap och identiteter alltid är skapade och därmed möjliga att förändra, så kan de i konkreta situationer upplevas relativt låsta. Man kan hävda att de konkreta situationerna ger mycket begränsade ramar för vilka identiteter en individ kan anta och vilka utsagor som kan accepteras som meningsfulla.

Även om människan i princip har oändligt många möjligheter att tala och agera, och även om ingen situation är en exakt kopia av en annan, så kan de utsagor och de handlingar som produceras inom olika bestämda sammanhang vara relativt likalydande och repetitiv.³⁹

Vår identitet består också av hur vi människor uppfattar vår och andras sexualitet, genus och etnicitet. Dessa kategorier är kulturellt och historiskt anknutna i förhållande till ”den andre”

38 Rose, Gillian (2001/2007) Visual Methodologies. 2:a upplagan. London: Sage Publications, s. 96.

39 Winther Jørgensen, Marianne & Philips, Louise (2000). Diskursanalys som teori och metod. Lund: Studentlitteratur, s. 12.

(19)

Det vill säga att människor som hör till den dominerande kategorin ger namn till den motsatta kategorin i en dualism. Marita Sturken och Lisa Cartwrigh noterar att ”det kvinnliga” som kategori, till exempel, bestäms av "omaskulint" eller motsatsen till den. ⁴⁰

Doktoranden i didaktik, Lisa Öhman skriver ”Genom att röra sig, sitta och tala som en kvinna bör och förväntas göra formulerar vi en ’kvinnlighet’ som finns före uttrycket. Detta medför att subjektets syfte med sina handlingar är mindre betydelsefulla än den historiska tolkningen av dem”. ⁴¹ Att visa sig som man eller en kvinna synliggör vad som förväntas produceras inom diskursiva praktiker. ”Det poängterar att subjektet alltid är ’decentrerat’, med detta menas att subjektet aldrig är sig självt utan får sin identitet genom hur det representeras diskursivt”.⁴² Diskursen är ett bestämt sätt att prata om och förstå världen som hjälper att konstruera våra sociala identiteter som ändras beroende på hur vi använder språket.⁴³

Rickard Jonsson forskare i maskulinitet och etnicitet pratar om hur filosofen Louis Althusser svarar på tillåtet namn:

Att bli kallad vid namn är det sätt som människor ges identitet och självuppfattning i en ideologi, menar Althusser, och genom att människor svarar på tilltalet och intar en utpekad position upprätthålls ideologin, i en process som Althusser kallar för interpellation. Jonsson menar att Queerteoretikern Judith Butler använder Althussers begrepp när hon formulerar en teori om hur genus skapas performativt i en ordning som särskiljer det maskulina från det feminina. Ett performativt perspektiv på genus kan förenklat beskrivas enligt följande: Att bli kallad man, och att svara så är ett sätt att interpellerad som någon i en ordning som baseras på genus. Den som får namnet pojke/…/ har möjlighet att svara och uppträdda som en pojke eller en invandrarkille genom att lära sig att upprepa eller iscensätta det som i specifik tid och situation förknippas med en särskild maskulinitet och etnicitet. ⁴⁴

1.8.7 Metonymi

Metonymi är ett begrepp som handlar om att känna igen något utifrån något som är betydelsemässigt associerat och har nära relation med varandra. I en fotografisk bild, till exempel, i en närbild låter axlarna och huvudet står för hela människan.

Rose beskriver metonymi som ett tecken som står för något annat men ändå är relaterat till kulturen och betydelser som finns inom en grupp människor: ”Metonymic. This kind of sign is something associated with something else, which then represents that something else.”⁴⁵

40 Sturken, Marita & Cartwright, Lisa (2009), s. 111.

41 Öhman-Gullberg, Lisa (2008) Laddade bilder. Representation och meningsskapande i unga tjejers filmberättande.

Stockholms Universitet, s. 127.

42 Ibid., s. 46.

43 Öhman-Gullberg, Lisa (2008), s. 34.

44 Jonsson, Rickard (2008) ”Killar som kallas invandrare”, i Nordberg, Marie (Red.) Maskulinitet på schemat – pojkar, flickor och könsskapande i förskola och skola, Liber, s. 40 f.

45 Rose, Gillian (2001/2007), s. 82.

(20)

1.9 Tidigare forskning

Det finns flera konstnärer som har arbetat med rörliga porträtt, till exempel, Julian Opies data animerade porträtt (ca 2000- 2013), Thomas Struths One our video portraits (1996-2003), Andy Warhols screen tests (1964-1966), Phil Colins Baghdad Screen tests (2002) och Enrique Pardo Moving Portraits (2008).

När jag kommer i kontakt med Enrique Pardos Moving Portraits väcktes mitt intresse att vilja göra ett liknande verk. På grund av att det inte fanns någon litteratur om hans arbete, bestämde jag mig för att kontakta honom.

När jag intervjuade Enrique Pardo och ställde frågor angående hans arbete och egna influenser i hans sätt att arbeta med Moving portraits så svarade han: ”Not really actually, but I discover right after that Andy Warhol did a huge work like this in the sixties, which he called Screen test… It’s kind of funny that I discovered that right after. It´s not something new… Yes. I think that you never create anything. You only distribute what you have already seen”. ⁴⁶

Efter samtalet med Pardo tog jag reda på mer om Orit Zuckerman och hennes arbete med Moving Portraits. Orit Zuckerman är en konstnär som jobbar med interaktiva installationer.

Nedan citerar jag vad Pardo uttryckte om Zuckerman i intervjun.

Did I talk to you about the chap (Orit Zuckerman) the MIT in Boston? She did her thesis on Moving Portraits actually… I found her a bit randomly on the net… and she did a very interesting thesis on it…

She was about to do a very interesting work that. It´s to put people in front of a mirror and to film them in front of the mirror until they become uncomfortable with their own image. ⁴⁷

1.9.1 Interactive portraiture: designing Intimate interactive experiences

Orit Zuckerman har skrivit i sin avhandling, Interactive portraiture: designing Intimate interactive experiences, att hon arbetar med en interaktiv installation av en serie rörliga porträtt.Hon kallar dessa porträtt också för Moving portraits precis som Enrique Pardo.

46 Bilaga 2.

47 Ibid.

Bild 9 Bild 10 Bild 11 Bild 12 Bild 13

(21)

I den här installationen utforskar Zuckerman sambandet mellan betraktaren och motivet. Zuckerman försöker att undersöka och ta fram vilken känslomässig upplevelse det finns i processen av att stå framför ett verk.

Det är inte bara samspelet med publiken hon tittar på utan även hur samspelet påverkas av de porträtt som ligger intill varandra, hur de interagerar med varandra.

Zuckerman säger att i porträttfotograferingen finns det en känsla av intimitet, det skapas en känslomässig närvaro mellan betraktaren och motivet.

Författaren beskriver utförligt i sin avhandling om processen ”subjekt-objekt-kontinuum” som finns i porträttfotografering och som är fokus för hans forskning. ”The ’subject-object

continuum’ framework distinguishes between the sitter´s personality and the artist´s message.

A ’subject ’ portrait is one that focuses on the sitter´s inner personality. An ’object ’ portrait is one that focuses on the artist´s message, using the sitter as an object, a means to a goal”.⁴⁸ 1.9.2 Porträttserie

I varje fotografiskt porträtt finns det en person som står framför kameran och som vet att hen ska avbildas, samt att hen är motivet. I de flesta fall finns det också en person som står bakom kameran i samma rum och tid där personen är porträtterad.

Att göra ett porträtt är en process där människor interagerar med varandra med en kamera mellan dem. Det finns en plats och en process som äger rum under en specifik tidsrymd. I ett fotografi finns det en inbyggd tidsparadox: Är människan på bilden samma person varje gång vi ser dem? Eller är det vi som har ändrats? Den frågan då och nu kan upprepas i en evig slinga, det finns ett oändligt spel mellan bild och betraktare.

När man studerar ett porträtt så ser man känslomässiga uttryck men dessa är statiska och skillnaden med rörliga bilder är att man ser olika uttryck men man kan också se en händelsekedja eftersom det går en tid mellan den första och de kommande bilderna.

48 Zuckerman, Orit, (2006) Interactive portraiture: designing Intimate interactive experiences, Master of Science at the Massachusetts Institute of Technology, s. 7.

Bild 14

(22)

2 Bearbetning och analys

I min analys använder jag mig av två olika nivåer: en som beskriver olika moment i varje porträtt och en andra som är mina tolkningar av dem samt en kommentar om vad hände under ”ordassociationsleken”.⁴⁹

Alla porträtt är efterbehandlade på samma sätt: Formatet är liggande och rektangulärt. Det är också en närbild och har olika grader av öga-mot-öga-perspektiv som ska ge betraktaren en jämställd attityd med modellen. Attityd enligt Björkvall är bestämd av hur kameran och dess vinkel är placerad för att ge betraktaren en maktposition framför avbildad person/er.

Porträtten är ca en minut långa, de är i svart-vitt och har höjd kontrast. Det finns en svart vinjett som gör att hörnen på porträtten blir mörkare och suddigare än själva modellen. I alla porträtt ligger modellen i centrum av bilden och de är beskurna med tanken att ögonen ligger ungefär på första tredjedelen av bilden uppifrån räknat. Inget av porträtten har ljud för att jag ville ha fullt fokus på modellen. ⁵⁰

Anders Björkvall nämner antropologen Edward T. Hall apropå begreppet Distans. Det finns, beroende på kulturen, ett avstånd mellan personer när de träffas som kan kännas obekvämt eller intimt, beroende på vilket socialt/affektivt förhållande som finns mellan dem. När vi står framför porträtt finns det inte ett sådant fysiskt avstånd mellan oss och den porträtterade personen utan det vi ser är en beskärning av avbildade personer. ⁵¹

2.1 Porträtt #1. Tid 1:36. Manlig modell

Beskrivning:

00:07 Han låtsas ha en pistol i varje hand och rör händerna framför kameran. Ögonen tittar rakt in i kameran.

00:14 Han ler, vänder ögonen åt vänster och blundar.

00:19 Han fortsätter med grimaser och kommer lite närmare till kameran.

49 Bilaga 1.

50 Bilaga 3.

51 Björkvall, Anders (2009), s. 39.

(23)

00:30 Han blir allvarlig och tittar igen rakt in i kameran.

00:33 Han tittar rakt in i kameran fortfarande medan han böjer sig framåt.

00:44 Blundar igen och börjar med leendet och grimaserna igen.

00:56 Blir allvarlig igen och vänder sig igen åt sin vänstra sida, blundar och sen tittar han igen mot kameran.

01:13 Tittar igen in i kameran och gör olika miner.

Tolkning:

Modellen ville inte visa sig själv. Han grimaserar och leker framför kameran. Min uppfattning är att han bär en pistol i varje hand är resultatet av mina personliga erfarenheter om hur man ”gör” en pistol med händerna och låtsas skjuter, när man leker. En metonymisk lek där pistolen står för våld och samtidigt tillhörighet.

Han senare tittar rakt in i kameran direkt mot oss och ”undersöker oss”, han tittar som när man tittar på någonting närmare genom ett hål eller när man tittar på något konstigt som ligger framför en. Han vänder sig framåt. Där betraktarens personliga distans med modellen blir intim samt inkluderad.

Den här upplevelsen att vi kan träffa ”den andra” när vi har kontakt med deras blick kan sammanträffa med Pardos egna porträtt när han säger under intervjun ”I find it interesting when they do look in the camera. It´s when you see the portrait there is something engaging when you see the person.”

Ordassociationsleken:

Han känner sig bra, att vara på ungdomsgården som står för mycket bra saker. Han är trygg där. Bagarmossen står för polare.

Beskrivning:

00:07 Han börjar säga några ord/ meningar

00:10 Slutar med vad han säger och rör sig i håret. Blicken har varit mot kameran hela tiden.

00:25 Han kommer närmare och närmare till kameran.

(24)

00:36 Han blir allvarlig och flyttar blicken från kameran.

00:41 Han tittar igen in i kameran i 2 sekunder, börjar säga saker igen. Denna gång nickar han med huvudet, blir allvarlig och tar bort blicken igen från kameran.

00:55 Han skrattar och kommer närmare kameran igen medan han säger något.

01:09 Han blir allvarlig igen, tar samma position som i början av filmen och tittar mot kameran.

Tolkning:

Den här är ett av de tre porträtt som bryter mot att modellen skulle vara ensam i rummet. Det gör att modellen interagerar med någon annan som är på samma på plats. Den andra personen som är i rummet är modellen från porträttet #3 och har en mycket nära relation med modellen som gör att han agerar avslappnat framför kameran.

I porträttet känner sig betraktaren, nära modellen och på grund att han är med modellen från porträttet #3, flörtar han med kameran och tittar bort då och då och hans blick fastnar på modellen från porträtt #3. Distansen ändras från personlig till intim varje gång modellen närmar sig till kameran. Attityden i det här porträttet håller ett öga-mot-öga-perspektiv.

Modellens rörelser gör att han står och tittar rak fram mot kameran tills det att han vänder sig mot sidan med olika grader av engagemang som resultat. Han inkluderar oss för att sedan exkludera oss i en förförisk lek.

Ordassociationslekens kommenterar jag i porträttet #4

2.3 Porträtt #3. Tid 1:23. Kvinnlig modell

Beskrivning:

00:08 Hon tittar och ler mot kameran och står i semi-profil.

00:17 Vänder andra sidan till fortfarande med blicken mot kameran och ler.

00:25 Hon tittar bakom kameran.

00:40 Hon säger något och slutar att le.

00:45 Hon tittar mot vänstra sidan i rutan och bakom kameran och börjar skratta.

01:01 Hon tittar igen mot kameran och blir allvarlig.

(25)

01:17 Hon tar igen profilen mot kameran och skrattar.

Upplevelse: Spännande att vara med.

Tolkning:

Som jag har skrivit, den här är den andra porträtt där modellen inte är ensam i rummet. Killen från porträttet #2 är med i rummet som senare tillsammans gör porträttet #5. Det är den enda tjej som var med i serien.

Modellen uppträder framför kameran på samma sätt som vi är vana att se på kvinnobilder, den manliga blicken påverkar den kvinnliga attityden mot kameran. Modellen från porträtt #2 finns i rummet.

Distansen i porträttet håller betraktaren i en konstant personligt grad av närhet. I det här porträttet specifikt och i porträtt #3 kan man ifrågasätta med vem eller vad modellerna interagerar: med kameran eller med personen som är med modellerna; kanske både och. Sättet att röra på sig framför kameran är ett “kvinnligt” sätt att vara det är som kanske hon förväntar sig att hon ska visa.

Hon förhåller sig med en attityd där hon står i stort sätt i sidoperspektiv som inte helt inkluderar betraktaren och inte heller ger en helt exkluderande attityd.

Ordassociationslekens kommentar återkommer jag till i porträttet #4

2.4 Porträtt #4. Tid 1:28. Paret

Beskrivning:

00:05 Båda står nära varandra, kramas med en arm och tittar mot kameran. Hon säger något till honom. Han svarar.

00:27 Hon tittar på honom och han tittar tillbaka.

00:50 Hon tittar igen på honom och han tittar tillbaka igen och rör hennes näsa. Båda skrattar.

01:05 Båda tittar mot kameran och slutar le.

01:21 Båda tittar på varandras ögon och han tar hennes hand för att forma ett hjärta med sina och hennes händer.

(26)

Tolkning:

Att vara tillsammans framför kameran gör att båda modellerna måste bekräfta att de är ett par.

Deras utryck visar detta genom ögonkontakt, olika rörelser med händerna samt tecknet av ett hjärta. De blir viktiga delar i deras porträtt och hur de vill visa den här relationen för kameran.

Kamerans inställningar gör att så fort de tar varandras händer framför sig själva blir de automatiskt oskarpa. ”Ungdomstiden karaktäriseras på många sätt av ett sökande efter tillhörighet och identitet. En betydelsefull aspekt av detta utforskande innefattar sexualitet, kropp, och begär” ⁵²

I det här porträttet finns det ett förhållande mellan modellerna och i motsatsen med Pardos arbete där modellerna alltid är ensamma.⁵³ Parets lek är en självklarhet, de leker tillsammans och de drar oss till leken. “They are alone. And that it’s quite interesting because some people play and when you think that they are alone it´s kind of weird because you say ’they are playing with who?”⁵⁴

När vi pratade efter porträttet och jag började med ordassociationsleken var det han som svarade men det var hon som med sitt kroppsspråk gav honom ordet tills vi kom till sista frågan där hon först retade honom och sen svarade hon att hon ville göra någon form av estetiskverksamhet. Anders Björkvall pekar på att när människorna ställer en fråga är den sluten till social interaktion för att kunna uttrycka betydelser. ⁵⁵

Beskrivning:

00:02 Modellen tittar mot kameran och sträcker ut tungan, han hoppar lite på sin plats och grimaserar.

00:08 Han tar bort blicken från kameran.

52 Öhman-Gullberg, Lisa (2008), s. 103.

53 Bilaga 2.

54 Ibid.

55 Björkvall, Anders (2009), s. 11-12.

(27)

00:09 Han tittar igen mot kameran och gör olika gester med ansiktet med hjälp av sina händer.

00:21 Han tar upp båda händerna och visar handryggen mot kameran.

00:31 Han tar upp båda armarna i kors med armbågarna mot kameran.

00:45 Han tittat rak in i kameran med ett litet leende

01:41 Efter att han har slutat med att göra gester med ansiktet, tittar han rak mot kameran med hans högra axel lutad framåt.

Tolkning:

Modellens sätt att vara framför kameran har mycket att göra med olika företeelser i media som visar hur man kommunicerar ”hemliga koder” med kroppens uttryck. Händerna har en viktig roll i rapmusik och musiker uttrycker olika saker med hjälp av kroppsspråk. Här funkar armarna och position som ett metonymiskt tecken för rappkultur. Men det är inte bara det, han leker med sina ansiktsuttryck och visar en del av identiteten som en rolig kille. Identiteten är inte något stabilt och ändras beroende av tid, kontext och moment.

Modellen har ett framifrån-perspektiv i porträttet som inkluderar betraktaren hela tiden.

I momenten under ordassociationsleken kom gata och kärlek efter Bagarmossen. Modellen använder språket utifrån sitt eget sätt att konstruera sin identitet. Människor använder språket för att definiera världen och placera sig inom en kontext detta, ger mening åt vår omgivning.

Beskrivning:

00:07 Han ler mot kameran.

00:17 Han tittar rak in i kameran och andas för att ta en ny ställning.

00:26 De verkar som att han har båda händerna bakom ryggen och han kommer närmare mot kameran och med en axel framåt. Han ler inte.

00:51 Han lyfter huvudet och tittar mot kameran ”uppifrån”.

01:01 Han gör ett tecken med tummen upp.

01:13 Han för axeln närmare kameran.

(28)

Tolkning:

I det här porträttet visar modellen på ett markerat maskulint sätt att vara. Han uppträder framför kameran på samma sätt som modeller i modetidningar, som han som betraktare är van att se och konsumera i bilder. Nästan hela tiden har han ögonen mot kameran och även om han ändrar kroppspositionen har ögonen alltid kontakt med kameran.

Distansen och attityden är konstanta i det här porträttet, betraktaren håller sig till en personlig närhet med modellen och det hållna framifrån-perspektivet engagerar och inkluderar betraktaren.

I ordassociationsleken är det intressant att efter ”förorten” kommer ”ghetto”. Hans identitet bekräftas och genom att visa en förortkille positionerar modellen sig själv inom en kontext och ger namn till området där han själv bor.

Beskrivning:

00:08 Efter att han tittar runt i rummet vänder han sig mot kameran.

00:16 Han tittar runt i rummet igen och hans blick hoppar runt från en sida till en annan.

00:19 Han tittar in i kameran igen och sen vänder han blicken mot sidan.

00:26 Han tittar in i kameran och ler.

00:31 Han vänder igen blicken från kameran.

01:01 Han står fortfarande i samma ställning och med hakan mot bröstet tittar han mot kameran ”underifrån”.

01:21 Han tittar igen mot kameran.

Tolkning:

Porträtten skiljer sig från de andra. Här är modellen äldre. Han tittar mot kameran under några ögonblick men det verkar vara obehagligt att ha kameran så nära. I alla porträtt finns ett spel mellan distans och attityd som sker kontinuerligt inom porträtten men i det här porträttet och på grund av att porträttet är rörligt, finns det också variation där modellen tittar rak in i