Effekten av åtta veckors studentledd fysisk aktivitet hos personer med
psykiatrisk diagnos
Självständigt arbete idrottsvetenskap Kandidatuppsats, 15hp
Författare: Sara Rundqvist &
Johan Smith Handledare: Eva Andersson &
Patrick Bergman Examinator: Marie Alricsson Termin: VT2019
Abstrakt
Bakgrund: Den psykiska ohälsan i Sverige har ökat under det senaste decenniet och har blivit ett stort folkhälsoproblem. Aktuell forskning tyder på att fysisk aktivitet som behandlingsmetod har en positiv effekt på psykisk ohälsa, men där oenighet råder om vilken dos och form av fysisk aktivitet som ger störst effekt mot psykisk ohälsa.
Syfte: Det primära syftet med denna studie var att undersöka om en åtta veckors studentledd intervention har haft någon effekt på psykisk hälsa och fysiska förmågor hos personer med en psykiatrisk diagnos jämfört med en motsvarande kontrollgrupp.
Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns några samband mellan förändringar i olika fysiska förmågor och psykisk hälsa.
Metod: I studien användes insamlad data från ett hälsoprojekt vid Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH) vårterminen 2018. Studenter på GIH erbjöds olika gruppträningspass två gånger i veckan under åtta veckor till 30 deltagare (18-83 år) med någon form av psykiatrisk diagnos (fr.a. depression och ångest). Även en motsvarande kontrollgrupp (n=12, 23-83 år) undersöktes med samma testmetodik men utan att få någon ledarledd fysisk aktivitet. Totalt utfördes två förtest innan interventionen och ett eftertest i slutet av interventionen, där den fysiska förmågan mättes med ett testbatteri av olika fysiska tester och den psykiska hälsan mättes med enkäterna MADRS-s och HAD. Värdet vid det andra förtestet jämfördes med eftertestet.
Resultat: Resultaten av Repeated Measures ANOVA visade ingen signifikant effekt till interventionens fördel i något av testerna. En Spearman Rank korrelation (på alla individer i båda grupperna sammantaget) visade en positiv signifikant korrelation mellan den procentuella förändringen i MADRS-s och Vilopuls (Rs = .439, p = .011), MADRS och Ekblom-Bak; medelpuls slutbelastning (Rs = .407, p = .019), HAD Ångest och Ekblom-Bak; medelpuls slutbelastning (Rs = .389, p = .028), HAD Ångest och Antal uppresning första 30 sekunder (Rs = .428, p = .013), samt HAD Ångest och Pyramid: Antal vändor 5min (Rs = .426, p = .021).
Konklusion: Denna studie visade ingen signifikant effekt för en åtta veckors studentledd träningsintervention jämfört med en kontrollgrupp.
Nyckelord
Psykisk ohälsa, Ångest, Depression, Fysisk aktivitet, Fysiska förmågor
Förord
Stort tack riktas till Eva Andersson och GIH för tillgång av data samt mycket snabb och hjälpsam respons vid behov.
Vi vill även rikta ett stort tack till vår andra handledare Patrick Bergman som varit till värdefull hjälp under arbetet med denna uppsats.
Sara Rundqvist & Johan Smith
Innehållsförteckning
Abstrakt ... 1
Nyckelord ... 1
Förord ... 2
1 Inledning ... 4
2 Bakgrund ... 5
2.1 Psykisk ohälsa – Förekomst och riskfaktorer ... 5
2.1.1 Depression ... 5
2.1.2 Ångest ... 5
2.2 Psykisk ohälsa och fysisk aktivitet ... 6
2.2.1 Depression ... 7
2.2.2 Ångest ... 8
3 Syfte ... 9
3.1 Frågeställningar ... 9
4 Metod ... 10
4.1 Tillvägagångssätt ... 10
4.1.1 Fysiska tester ... 10
4.1.2 Hälsoenkäter ... 10
4.1.3 Intervention ... 10
4.2 Urval ... 11
4.3 Etiska ställningstagande ... 11
4.4 Statistisk analys ... 11
5 Resultat ... 12
5.1 Korrelation ... 12
5.2 Interventionseffekt ... 15
6 Resultatdiskussion ... 16
7 Metoddiskussion ... 17
8 Konklusion ... 18
9 Referenser... 19
9.1 Artiklar ... 19
9.2 Rapporter ... 22
9.3 Webb-sidor ... 22
9.4 Böcker ... 23
10 Bilagor ... 24
10.1 Bilaga 1: Testbatteri... 24
10.2 Bilaga 2: Hälsoenkäter... 27
10.2.1 MADRS-s ... 27
10.2.2 HAD ... 29
10.3 Bilaga 3: Fysiska tester inkluderade i denna studie ... 31
10.4 Bilaga 4: Intervention ... 32
1 Inledning
EU-kommissionen beskriver psykisk ohälsa som den enskilt största
folkhälsoutmaningen i Europa, där kommissionen uppskattar att 1 av 6 personer (ca 84 miljoner människor) drabbades av någon form av psykisk ohälsa under år 2016
(Folkhälsomyndigheten 2019). I en rapport från OECD och EU-kommissionen (2018) framkom det att Sverige har den högsta andelen av befolkningen som lever med kronisk depression jämfört med övriga länder i EU. Folkhälsomyndigheten (2019) beskriver även att den allmänna psykiska ohälsan i Sverige har ökat under det senaste decenniet och har blivit ett stort folkhälsoproblem.
Detta påverkar den enskilda individen men även samhällsekonomiska faktorer i form av ökade kostnader inom bland annat sjukvården. Socialstyrelsen (2019) redovisar en totalkostnad på cirka 607 miljoner kronor som gick till antidepressiva läkemedel under år 2017, där Socialstyrelsen även redovisade statistik som visade på en ökning på 26 % av antal patienter som ordinerad antidepressiva läkemedel under de senaste 10 åren.
Fysisk aktivitet (FA) och träning finns som en behandlingsmetod för psykisk ohälsa som ger en positiv effekt för individen, som erhåller både psykiska och fysiska effekter (Börjesson & Jonsdottir 2004; Martinsen, Hovland, Kjellman, Taube & Andersson 2016). Tidigare forskning har visat på att FA kan ge lika stor effekt mot psykisk ohälsa (fr.a. depression) som samtalsterapi och läkemedelsbehandling (Martinsen et al. 2016).
Vid andra psykiatriska diagnoser (fr.a. ångest) så har kognitiv samtalsterapi större effekt än FA, dock är det rekommenderat att använda FA parallellt med terapeutiskbehandling samt att FA har större effekt än ingen behandling alls (Hovland, Martinsen, Taube, Anderson & Kjellman 2016). Således kan det vara av värde att försöka skapa möjligheter för personer med psykisk ohälsa att få delta i projekt med FA, gärna ledarledd (Gordon et al. 2018).
2 Bakgrund
2.1 Psykisk ohälsa – Förekomst och riskfaktorer
Psykisk ohälsa är ett begrepp som inkluderar både psykiska besvär, som kännetecknas av psykisk obalans, och psykiska sjukdomar, där tillståndet uppfyller kriterier för en diagnos (Folkhälsomyndigheten 2017a). Risken att drabbas av psykisk ohälsa rör sig om ett samspel mellan biologiska faktorer och yttre omständigheter såsom ökad stress, högre arbetsbelastning och minskad återhämtning vid sociala sammanhang, där även ökat stillasittande är en bidragande faktor. (Arbetsmiljöverket 2018;
Folkhälsomyndigheten 2019a).
År 2018 var det 17 % av Sveriges befolkning i åldern 16-84 år som uppgav ett nedsatt psykiskt välbefinnande (Folkhälsomyndigheten 2019b), där depression (ca 20 %) och ångest (39 %) är bland dem vanligaste förekommande tillstånden.
(Folkhälsomyndigheten 2017b; Folkhälsomyndigheten 2019c; Martinsen et al. 2016).
2.1.1 Depression
I Sverige drabbas ca 20 % av befolkning av depression någon gång i livet, där stress är en stor utlösande faktor (Folkhälsomyndigheten 2019a; Kringlen, Torgerson & Cramer 2001). Tillståndet står för den största enskilda orsaken till reducerade friska levnadsår, där depression kännetecknas med förändringar i känslor, tankar och kroppsliga
funktioner som varar i minst två veckor. Depression kan visa sig i form av bland annat koncentrationssvårigheter, sömnlöshet, minskad aptit och nedstämdhet, där symtomen för depression kan orsaka kliniskt lidande eller försämrad funktion i arbetet eller andra sociala sammanhang (Martinsen et al. 2016; SBU 2004).
Depression kan gå över av sig själv men sjukdomstiden kan förkortas med hjälp av olika terapeutiska insatser, i form av kognitiv beteendeterapi (KBT) och interpersonlig terapi (IPT) (Beck 2011; Weissman 1997), antidepressiva läkemedel samt FA
(Martinsen et al. 2016).
2.1.2 Ångest
Ångest kan delas in i olika typer, där faktorn till varför ångesten utlöser sig skiljer dem olika typerna åt. Den gemensamma definitionen för alla typer av ångest är ”en
överdriven rädsla för olika situationer, objekt och kroppsliga tillstånd eller en ihållande oro för framtida faror och hot” (Hovland et al. 2016).
Riskfaktorerna för att utveckla någon form av ångest är belastande eller traumatiska händelser som har skett någon gång i livet, sömnlöshet samt psykosocial stress
(Neckelmann Mykletun & Dahl 2007; Hovland et al. 2016. En rapport av SBU (2005) uppskattar att var fjärde individ någon gång i livet kommer att drabbas av ett
ångestsyndrom.
Behandlingen för ångest är i huvudsak samtalsterapi samt läkemedelsbehandling. Även FA har visats ge en positiv effekt, men för fler av de olika ångestsyndromen finns det relativt få kliniska studier utförda på alla olika typerna av ångest för att kunna
säkerställa behandlingseffekten av FA (Hovland et al. 2016). Här redovisas bland annat att samtalsterapi ger större långtidseffekter än FA som behandlingsmetod vid
generaliserat ångestsyndrom. Vidare rapporteras att ett träningspass har en akut ångestdämpande effekt och att FA vid vissa olika ångestsyndrom är bättra än ingen behandling (ibid).
2.2 Psykisk ohälsa och fysisk aktivitet
FA finns som metod för att utveckla och/eller bibehålla god hälsa. Vidare beskriver Faskunger (2013) FA som ett biologiskt behov som får människor att må bra. Att vara fysiskt aktiv kan bidra till en positiv effekt på flera av hjärnans system som påverkar bland annat hormonerna dopamin och noradrenalin samt serotonin och endorfiner (Meeusen 2005; Ernst, Olson, Pinel, Lam & Christie 2006). Det kan även bidra till en normalisering av kortisolhalter vilket i sin tur bidrar till en ökad motståndskraft mot stress (Martinsen et al. 2016). Dessutom resulterar FA i en reducering av olika
följdsjukdomar som kan komma i och med psykisk ohälsa, så som övervikt, diabetes typ 2 samt hjärt- och kärlsjukdomar (Börjesson & Jonsdottir 2004; Martinsen et al. 2016).
Hos patienter med olika psykiatriska diagnoser kan FA dels ge akuta positiva effekter (Ellis, Randall & Punnett 2013) samt även mer långvariga positiva effekter (Stubbs et al. 2018). I den sistnämnda studien lyfts det fram att FA kan ha en jämförbar effekt med andra behandlingsformer.
Vidare har FA i form av dans visat att den psykiska hälsan förbättrades i förhållande till en kontrollgrupp där effekten av dansen kvarstod upp till 12 månader efter behandlingen (Duberg, Möller & Taube 2013).
2.2.1 Depression
En metaanalys av Cooney et al. (2013) visar på att FA kan ge en likvärdig effekt som antidepressiva läkemedel och KBT vid mild till måttlig depression, där FA dessutom kan reducera risken för återfall i en högre utsträckning jämfört med läkemedel.
Användandet av FA som behandlingsform har således visat på en positiv effekt vid lindrig till måttlig form av depression, men rekommenderas att användas parallellt med samtalsterapi och/eller antidepressiva medel vid medelsvår till svår depression (Mura, Moro, Patten & Carta 2014; Kvam, Kleppe, Nordhus & Hovland 2016).
Resultatet av forskning av Schuch et al. (2016, 2018) stödjer dels att FA kan användas som en evidensbaserad behandlingsmetod vid mild till måttlig depression, samt dels att individer som är mer fysiskt aktiva löper en lägre risk för depression jämfört med individer som är mer inaktiva. Gällande intensitetsnivån vid FA visar Helgadóttir, Hallgren, Ekblom & Forsell (2016) att regelbunden FA oavsett intensitet är en effektiv behandling vid mild till måttlig depression. Dessutom har det rapporterats att
regelbunden vardagsmotion oavsett intensitetsnivå är preventivt för depression (Harvey et al. 2018).
2.2.1.1 Styrketräning
Styrketräning har visats ha en effekt på depression, där effekten är stor i jämförelse med ingen behandling, samt att styrketräning har en större effekt än aeroba träning för att minska depression (Martinsen et al. 2016; Cooney et al. 2013). Dock nämns här att antalet studier med styrketräning är färre än antalet med aerob FA vid depression, så samlat ses ingen generell skillnad mellan träning av styrka eller kondition gällande behandlingseffekten av depression.
I en studie av Singh et al. (2005) visar på att styrketräning med hög intensitet (80 % av 1RM) har en större effekt på depression än styrketräning på låg intensitet (20 % av 1RM). I en metaanalys av Gordon et al. (2018) innehållande 16 studier såg att
styrketräning gav en signifikant sänkning av depressiva symtom hos vuxna oavsett total styrketräningsvolym och ökning i styrka. Studien visade även att träning med en
instruktör gav större positiv effekt.
2.2.1.2 Aerob träning
Martinsen, Hoffart & Solberg (1989a) visar på att båda träningsformer aerob och icke- aerob form (styrketräning, rörlighet och avslappning) signifikant förbättrade sin depression. Den maximala syreupptagningsförmågan (VO2max) ökade signifikant endast hos den gruppen som utfört aerob träning. Detta resulterade inte i en signifikant minskning depression jämfört med icke-aeroba gruppen och ingen signifikant
korrelation hittades mellan minskning av depression och ökning av VO2max.
I en studie av Dunn, Trivedi, Kampert, Clark & Chambliss (2005) visar på att konditionsträning med måttlig intensitet hade en högre effekt på depression än konditionsträning på låg intensitet.
2.2.1.3 Övrig träning
En studie av Burschka, Keune, Hofstadt-van Oy, Oschmann & Kuhn (2014) visade att sex månaders tai-chi träning signifikant förbättrade balans, koordination och sänkte depression jämför med kontroll.
2.2.2 Ångest
Ett flertal studier har visat att FA kan reducera symtom vid vissa former av ångest (Martinsen, Hoffart & Solberg 1989b; Martinsen, Sandvik & Kolbjørnsrud 1989;
Hovland et al. 2016). Harvey et al. (2018) visar dock att regelbundet FA oavsett intensitet inte förebygger ångest.
En litteraturöversikt av Kemp (2018) visade att FA hade en signifikant effekt på ångestsymtom jämfört mot kontroller, men inte lika stor effekt som vid KBT. Här rapporterades även om en annan studie som visade att FA tillsammans med KBT gav en större effekt än endast FA, som dock hade signifikant effekt jämfört med ingen
behandling.
2.2.2.1 Styrketräning
Styrketräning av benmuskulaturen hos patienter med generaliserad ångest har visats ha god effekt, där muskelstärkande FA två gånger i veckan i sex veckor kan ge
förbättringar hos patienter jämfört med en kontrollgrupp (Herring, Jacob, Suveg, Dishman & O’Connor 2012). En positiv effekt visades även av Cassilhas, Antunes,
Tufik & Túlio de Mello (2010) där 24 veckor med högintensiv styrketräning hos äldre individer minskade ångest jämfört med kontroll.
Styrketräning har visat signifikant minskning av ångestsymtom, dock finns ingen ökad effektstorlek beroende på intensitet, duration, frekvens eller om den uppmätta styrkan ökade hos deltagarna (Gordon, McDowell, Lyons & Herring 2017).
2.2.2.2 Aerob träning
Akuta effekter av aerob träning på måttlig till hög intensitet i 15 – 60 minuter kan reducera ångestframkallande ämnen som framkallar panikanfall i jämförelse med vila eller lugn aktivitet (Esquivel et al. 2008; Strohle et al. 2009; LeBouthillier &
Asmundson 2015).
Även längre studier med aerob träning visade positiva effekter på centrala paniksymtom i jämförelse med ingen behandling, men inte lika stor effekt som läkemedel (Broocks et al. 1998; Jazaieri, Goldin, Werner, Ziv & Gross 2012).
2.2.2.3 Övrig träning
En studie av Hülya Aşçı (2003) visade att 10 veckor med dans och aerob träning hos studerande kvinnor signifikant ökad balans och rörlighet samtidigt som ångest minskade jämfört med kontrollgrupp.
3 Syfte
Det primära syftet med denna studie är att undersöka om en åtta veckors studentledd intervention har haft någon effekt på psykisk hälsa och fysiska förmågor hos personer med en psykiatrisk diagnos jämfört med en motsvarande kontrollgrupp.
Det sekundära syftet är att undersöka om det finns några samband mellan förändringar i fysiska förmågor och psykisk hälsa.
3.1 Frågeställningar
1. Har åtta veckors studentledd intervention någon effekt på fysisk förmåga och psykisk hälsa hos en grupp med psykisk ohälsa jämfört med en motsvarande kontrollgrupp?
2. Finns det något samband mellan förändringar i fysiska förmågor och psykisk hälsa bland dess individer med psykisk ohälsa?
4 Metod
4.1 Tillvägagångssätt
I denna studie användes insamlad data från Gymnastik och Idrottshögskolan (GIH) i Stockholm. GIH genomförde under vårterminen (5/3-27/4) 2018 ett projekt där studenter på GIH tränade individer, från 18 år och uppåt, med någon form av
psykiatrisk diagnos (ställd via psykiatrisk mottagningar) två gånger i veckan under åtta veckor. I detta projekt utfördes sammanlagt tre testtillfällen, två förtest innan
interventionen (1 vecka emellan) och ett eftertest i slutet av interventionen. Vid dessa testtillfällen utfördes både fysiska tester och psykiska tester. Den fysiska förmågan mättes med ett, vid GIH utvecklat, testbatteri och den psykiska hälsan mättes med enkäter.
4.1.1 Fysiska tester
Det testbatteri av fysiska tester som användes för att undersöka deltagarna med förklaras och presenteras i bilaga 1.
4.1.2 Hälsoenkäter
De enkäter som användes för att mäta psykisk hälsa var MADRS-s (Montgomery Åsberg Depression Raring Scale) och HAD (Hospital Anxiety and Depression Scale) (se bilaga 2). Bedömningen för MADRS-s sträcker sig från 0 till över 35 poäng, där 0- 12 indikerar på ingen eller mycket lätt depression, 13-19: lätt depression, 20-34: måttlig depression samt över 35: svår depression (Montgomery & Åsberg 1979).
Poängsystemet för HAD sträcker sig från 0 till över 11 poäng, där 0-7 indikerar på ingen diagnos, 8-10: diagnos föreligger möjligen samt över 11 poäng: diagnos
föreligger (Zigmond & Snaith 1983). HAD är konstruerat för att mäta både ångest och depression, där varannan fråga mäter respektive diagnos.
4.1.3 Intervention
Träningsupplägget för deltagarna var FA i form av kombinationer av styrketräning, cirkelträning, yoga, friluftsjogg, stavgång och dans (se bilaga 4). Träningen erbjöds två gånger i veckan i form av gruppträning och var frivillig för deltagarna att delta i. Varje pass varade mellan 60-90 minuter där intensiteten anpassades till varje deltagare, och var mestadels måttlig till intensiv intensitet men även inslag av lätt intensitet.
4.2 Urval
Totalt rekryterades 30 deltagare till interventionsgruppen och 12 deltagare till kontrollgruppen. Åldersspannet var mellan 23-83 år i kontrollgruppen och 18-83 är i interventionsgruppen. Utefter rekryteringsordning placerades deltagare in i antingen interventionsgrupp eller kontroll. Kontrollgruppen uppstod på så sätt att det ej fanns platser kvar i interventionen. Könsfördelning inom grupperna var sex män och sex kvinnor i kontrollgruppen och 11 män och 19 kvinnor i interventionsgruppen.
För att minska risken för inlärningsbias användes i denna studie endast resultaten från förtest 2 och eftertest. Både förtest 1 och förtest 2 utfördes innan interventionens start där förtest 2 utfördes 1 vecka efter förtest 1.För denna studie valdes totalt 19 fysiska test ut för att representera muskelstyrka, kondition, balans, rörlighet och koordination (de utvalda fysiska testen är markerad med * i bilaga 1, samt förklaring av testerna finns i bilaga 3).
4.3 Etiska ställningstagande
Författarna till denna studie skrev under ett sekretessavtal som bekräftar att uppgifter och data endast används i ändamål för denna studie.
När projektet utfördes på GIH under vårterminen 2018 följdes aktuella etiska ställningstaganden som beaktades genom Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska principer: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och
nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002).Deltagarna delgavs information om projektet och tester, och gav initialt i projektet med sin underskrift samtycke till att resultaten kan sammanställas anonymt på gruppnivå. Deltagarna fick via sitt samtycke information om att individen har möjlighet att avbryta sin medverkan i projektet när som helst utan att behöva uppge orsak. Vid hantering av data i studien tilldelades varje deltagare ett ID- nummer för att inte kunna identifiera enskilda personer.
4.4 Statistisk analys
Den statistiska analysen utfördes i SPSS version 25. För att undersöka sambandet mellan förändringar i fysiska förmågor och psykisk hälsa utfördes en Spearman korrelation mellan den procentuella skillnaden mellan förtest 2 och eftertest mellan de fysiska och psykiska testerna. En Spearman korrelation utfördes eftersom datanivån för psykisk hälsa är ordinal.
Interventionens effekt mättes genom Repeated Measures ANOVA på förtest 2 och eftertest mellan grupperna. Residualernas normalfördelning kontrollerades där sju variabler innehöll residualer som ej kunde antas vara normalfördelade (Medelpuls slutbelastning eftertest, Axelpress eftertest, Uppresning från golv förtest 2, Klivtest Vänster eftertest, MADRS-s förtest 2, MADRS-s eftertest och HAD Ångest förtest 2).
Dessa transformerades om genom att ta roten ur variabeln. Efter transformationen utfördes nya normalfördelningstest på residualerna som då kunde antas vara normalfördelade.
5 Resultat
5.1 Korrelation
Resultatet av en Spearman rank correlation redovisas i tabell 1 och visade ingen signifikant korrelation mellan den procentuella förändringen på HAD Depression och den procentuella förändringen i någon av de fysiska testerna. Totalt hittades två signifikanta korrelationer mellan den procentuella förändringen på MADRS-s och den procentuella förändringen i de fysiska testerna, dessa var Vilopuls (figur 1) samt Ekblom-Bak; Medelpuls slutbelastning (figur 2). Tre signifikanta korrelationer hittades mellan den procentuella förändringen på HAD Ångest och den procentuella
förändringen i de fysiska testerna. Dessa tre tester var Ekblom-Bak; Medelpuls slutbelastning (figur 3), antal uppresningar från stol första 30 sekunder (figur 4) och Pyramid; Antal vändor 5 min (figur 5).
Tabell 1: De fysiska tester som visar en signifikant korrelation mellan procentuell skillnad på de fysiska testerna och de psykiska hälsoenkäterna.
MADRS-s HAD Ångest HAD Depression
Vilopuls Före Test
r .439* .211 .043
Sig. .011 .246 .816
N 33 32 32
Ekblom-Bak, Medelpuls Slutbelastning
r .407* .389* .143
Sig. .019 .028 .436
N 33 32 32
Antal uppresningar första 30 sekunder
r .168 .428* .342
Sig. .343 .013 .051
N 34 33 33
Pyramid, Antal vändor 5min
r .194 .426* .262
Sig. .305 .021 .169
N 30 29 29
* P<0.05
Resultatet av en Spearman rank correlation visar att det förekommer en positiv signifikant korrelation på den procentuella förändringen av Vilopuls och MADRS-s mellan förtest 2 och eftertest.
Figur 1: Korrelationen mellan den procentuella förändringen av Vilopuls och MADRS- s. Rs = .439, p =.011, R2 =.193.
Resultatet av en Spearman rank correlation visar att det förekommer en positiv signifikant korrelation på den procentuella förändringen av Ekblom-Bak; Medelpuls slutbelastning och MADRS-s mellan förtest 2 och eftertest.
Figur 2: Korrelationen mellan den procentuella förändringen av Ekblom-Bak;
Medelpuls slutbelastning och MADRS-s. Rs = .407, p =.019, R2 =.166.
Resultatet av en Spearman rank correlation visar att det förekommer en positiv signifikant korrelation på den procentuella förändringen av Ekblom-Bak; Medelpuls slutbelastning och HAD Ångest mellan förtest 2 och eftertest.
Figur 3: Korrelationen mellan den procentuella förändringen av Ekblom-Bak;
Medelpuls slutbelastning och HAD Ångest. Rs = .389, p =.028, R2 =.151.
Resultatet av en Spearman rank correlation visar att det förekommer en positiv
signifikant korrelation på den procentuella förändringen av antal uppresningar från stol första 30 sekunder och HAD Ångest mellan förtest 2 och eftertest.
Figur 4: Korrelationen mellan den procentuella förändringen av Antal uppresningar första 30 sekunder och HAD Ångest. Rs = .428, p =.013, R2 =.183.
Resultatet av en Spearman rank correlation visar att det förekommer en positiv
signifikant korrelation på den procentuella förändringen av Pyramid; antal vändor 5min och HAD Ångest mellan förtest 2 och eftertest.
Figur 5: Korrelationen mellan den procentuella förändringen av Pyramid; Antal vändor 5min och HAD Ångest. Rs = .426, p =.021, R2 =.181.
5.2 Interventionseffekt
Totalt visade 21 av 22 test ingen signifikant effekt på Tid*Grupp. En signifikant effekt visades på Tid*Grupp för HAD Depression till kontrollgruppens fördel (figur 6).
Figur 6: Tid*Grupp för HAD Depression: F(1.35) = 5.779, p =.022, ηp 2 = .142.
Intervention N = 28, Kontroll N = 9.
6 Resultatdiskussion
Det primära syftet med denna studie var att undersöka om en åtta veckors studentledd intervention har haft någon effekt på psykisk hälsa och fysiska förmågor hos personer med en psykiatrisk diagnos jämfört med en motsvarande kontrollgrupp. Resultatet av Repeated Measures ANOVA visade endast ett signifikant resultat, vilket var en
minskning av HAD Depression till kontrollgruppens fördel. Detta belyser betydelsen av att ha standardiserade kontrollerade studier för att möjliggöra gynnsamma
förutsättningar för att upptäcka skillnader som beror på interventionen och inte slumpmässiga eller okontrollerade faktorer (Sibbald & Roland 1998). Här skulle en orsak till avsaknad av skillnad i resultat, mellan de båda grupperna, exempelvis kunna vara testförfarandet i studien. Kontrollgruppen fick vara med och utföra två separata tester med en veckas mellanrum initialt i projektet innan interventionen, och det i sig kan eventuellt tänkas påverka måendet och grad av deras FA under de påföljande åtta veckorna.
Det sekundära syftet var att undersöka om det fanns några samband mellan förändringar i fysiska förmågor och psykisk hälsa. Resultatet av denna studie visar positiva
signifikanta korrelationer mellan MADRS-s och Ekblom-Bak; Medelpuls slutbelastning och Vilopuls, samt positiva signifikanta korrelationer mellan HAD Ångest och Ekblom- Bak; Medelpuls slutbelastning, Antal uppresningar första 30 sekunder och Pyramid;
Antal vändor 5 min. Detta skulle kunna tyda på att en förbättring av aerob kapacitet möjligtvis kan ha en funktion i att behandla psykisk ohälsa även om denna studie inte visade något signifikant förbättring till interventionens fördel, gällande jämförelser mellan de båda gruppernas skillnader i förändringar mellan förtest 2 och eftertest.
Föreliggande studie pekar dock att vissa aeroba förbättring korrelerar med förbättring av psykisk hälsa. Detta kan ge visst stöd till studier av Broocks et al. (1998), Jazaieri et al.
(2012) samt Dunn et al. (2005) som visar på att aerob träning har en positiva effekter i jämförelse med ingen behandling hos personer med ångest eller depression.
Individer som förändrar sin psykiska hälsa utifrån redan låga resultat vid förtest 2 kan få en stor påverkan på resultatet när procentuella ökningar används. I de test som visade signifikanta korrelationer så har totalt 3 individer lika med eller större än 100 procentiga förändringar i enkäterna för psykisk ohälsa. En individ ökade från 2 till 4 (+100%) på HAD Ångest, en individ från 2 till 0 (-100%) på MADRS-s och en individ från 5 till 11
på MADRS-s (+120%). En Spearman korrelation utfördes efter att kontrollerat för de deltagare (9 MADRS-s, 8 HAD Ångest & 13 HAD Depression) som låg under det nedre gränsvärdet för psykisk ohälsa enligt enkäterna (≤12 på MADRS-s och ≤7 på HAD).
Resultaten visade samma korrelationer på ursprungliga testet men med tillägget av signifikanta korrelationer mellan MADRS-s och Pyramid; antal vändor 5 min och Pyramid; power 5 min, samt mellan HAD Ångest och Pyramid; power 5 min. Att kontrollera för dessa deltagare ändrar inget väsentligt för denna studie. Ett annat tillvägagångssätt för denna typ av studie skulle kunna vara att enbart ta med individer med diagnostiserad depression, och ingen annan psykiatrisk diagnos, i en undersökning.
7 Metoddiskussion
Denna studie utgår från en kvantitativ metod, där syftet är att få en generaliserbarhet av resultatet för att vidare kunna tillämpa detta på andra grupper samhället. Urvalet för studien är därmed en viktig faktor (Holme & Solvang, 2012). Vid förtest 2 visade det sig att nio, åtta respektive 13 deltagare (av de totalt 42 studerade individerna) låg under det lägsta gränsvärdet i MADRS-s, HAD Ångest respektive HAD Depression. Detta ökar osäkerheten att dessa deltagare vid studiens start hade tillräckliga symptom för psykisk ohälsa, vilket kan påverka validiteten i studien då syftet var att mäta på deltagare med psykisk ohälsa.
Eftersom interventionens utförande inte var standardiserad eller kontrollerad går inga säkra slutsatser att dras om hur FA påverkar psykisk hälsa i denna studie, då dosen och formen av FA som samtliga deltagare totalt utfört under interventionen ej fanns
tillgänglig för den föreliggande studien. Det blir därmed svårt att avgöra vad FA har för påverkan på psykisk hälsa när uppgifter om utförd FA inte finns att tillgå (Kendall 2003).
Det är en styrka för studiens kvalité att ha inkluderat en kontrollgrupp. Vid små
studiepopulationer är det dock fördelaktigt om de olika grupperna är i liknande storlek, annars kan det ha en påverkan på resultatet. Randomisering av studiepopulationen till grupperna rekommenderas för att ge lika gruppstorlekar och öka studiens kvalité (Kendall 2003). Det hade varit önskvärt att fler individer kunde ha deltagit i respektive grupp.
De fysiska testerna utfördes inte efter en förutbestämd specificerad ordning för varje deltagare. På grund av att flera deltagare testades av flera studenter vid samma
testtillfälle så fick studenterna utföra de test som fanns ledigt vid tillfället. Detta kan ha resulterat i att olika deltagare gör de fysiska testen i olika ordning, samt att samma deltagare gör testen i olika ordning mellan förtest 2 och eftertest. Denna brist på standardisering under testtillfällena påverkar reliabiliteten (Sibbald & Roland 1998).
All data från de tre testtillfällena loggades i Excel, vissa uträkningar på olika fysiska test som t.ex. Antal uppresningar per sekund, Relativ V02 max och Pyramid; power 5 min var felaktigt uträknade alternativt felaktigt ifyllda vilket resulterades i att författarna till denna studie var tvungna att stryka värden som inte gick att spåra eller rätta till. Den sanna effekten av detta projekt har därmed förändrats av att författarna i denna studie har behövt stryka vissa data som ej kunnat användas.
En styrka var att studien var utformad med två förtest vilket resulterar i att inlärnings bias reduceras. Detta ökar sannolikheten i att förändringarna i testerna sker på grund av faktiska fysiologiska förändringar och mäter därmed studiens syfte med högre validitet.
Man kan spekulera i om enbart testförfarandet i sig kan vara en motiverande faktor för individer i kontrollgruppen till förbättrat välmående och ökad FA.
8 Konklusion
Denna studie visade ingen signifikant effekt för en åtta veckors studentledd
träningsintervention bland 30 personer med psykisk ohälsa jämfört med en motsvarande kontrollgrupp på 12 personer. Positiva signifikanta korrelationer mellan den
procentuella skillnaden i två olika fysiska tester inom aerob kapacitet och antal poäng på MADRS-s samt på tre olika fysiska tester inom aerob kapacitet och antalet poäng på HAD Ångest, vilket kan peka mot att en förbättring av aerob kapacitet har en viss påverkan mot att förbättra psykisk hälsa i detta avseende. Framtida forskning med syfte att undersöka FA och träningens påverkan på psykisk ohälsa är av betydelse och här rekommenderas att följa riktlinjer för randomiserade kontrollerade studier.
9 Referenser
9.1 Artiklar
Broocks, A., Bandelow, B., Pekrun, G., George, A., Meyer, T., Bartmann, U., Hillmer- Vogel, U. & Ruther, E. (1998). Comparison of aerobic exercise, clomipramine, and placebo in the treatment of panic disorder. Am J Psychiatry, 155(5), Ss. 603-609.
Doi:10.1176/ajp.155.5.603
Burschka, J. M., Keune, P. M., Hofstadt-van Oy, U., Oschmann, P. & Kuhn, P. (2014).
Mindfulness-based interventions in multiple sclerosis: beneficial effects of Tai Chi on balance, coordination, fatigue and depression. BMC Neurology. 14.
Doi:10.1186/s12883-014-0165-4
Börjesson, M., & Jonsdottir, I. H. (2004). Fysisk aktivitet som profylax och terapi vid stressrelaterade tillstånd. Läkartidningen, 101(15-16). Ss. 1394-1400
Cassilhas, R. C., Antunes, H. K. M., Tufik, S. & Túlio de Mello, M. (2010). Mood, Anxiety, and Serum IGF-1 in Elderly Men Given 24 Weeks of High Resistance Exercise. SAGE Journals. 101(1), Ss. 265-276. Doi:10.2466/pms.110.1.265-276.
Cooney, G. M., Dwan, K., Greig, C. A., Lawlor, D. A., Rimer, J., Waugh, F. R.,
McMurdo, M. & Mead, G. E. (2013). Exercise for depression. Cochrane Database Syst Rev, 12(9). Doi:10.1002/14651858.CD004366.pub6.
Duberg, A., Möller, M., & Taube, J. (2013). Dans kan ge unga skydd mot psykisk ohälsa. Läkartidningen, 110(36), Ss. 2-4.
Dunn, A. L., Trivedi, M. H., Kampert, J. B., Clark, C. G. & Chambliss, H. O. (2005).
Exercise treatment for depression: efficacy and dose response. Am J Prev Med, 28(1), Ss. 1-8. Doi:10.1016/j.amepre.2004.09.003
Ellis, N. J, Randall, J. & Punnett, G. (2013). The Effects of a Single Bout of Exercise in Mood and Self-Esteem in Clinically Diagnosed Mental Health Patients. Journal of Medical Psychology, 2(3), Ss. 81-85. Doi:10.4236/ojmp.2013.23013.
Ernst, C., Olson, A. K., Pinel, J. P., Lam, R. W. & Christie, B. R. (2006).
Antidepressant effects of exercise: Evidence for an adult-neurogenesis hypothesis? J Psychiatry Neurosci, 31(2). Ss. 84-92.
Esquivel, G., Díaz-Galvis, J., Schruers, K., Berlanga, C. Lara-Munoz, C. & Griez, E.
(2008). Acute exercise reduces the effects of a 35% CO2 challenge in patients with panic disorder. Journal of Affective Disorders, 107(1-3), Ss. 217-220.
Doi:10.1016/j.jad.2007.07.022
Gordon, B. R., McDowell, C. P., Lyons, M. & Herring, M. P. (2017). The Effects of Resistance Exercise Training on Anxiety: A MetaAnalysis and Meta-Regression
Analysis of Randomized Controlled Trials. Sports Med. Doi:10.1007/s40279-017-0769- 0
Gordon, B. R., McDowell, C. P., Hallgren, M., Meyer, J. D., Lyons, M. & Herring, M.
P. (2018). Association of Efficacy of Resistance Exercise Training With Depressive Symptoms. JAMA psychiatry, 75(6), Ss. 566-576.
Doi:10.1001/jamapsychiatry.2018.0572.
Harvey, S. B., Øverland, S., Hatch, S. L., Wessely, S., Mykletun, A., & Hotopf, M.
(2018). Exercise and the Prevention of Depression: Results of the HUNT Cohort Study.
American Journal of Psychiatry, 175(1), Ss. 28–36. Doi:
10.1176/appi.ajp.2017.16111223.
Helgadóttir, B., Hallgren, M., Ekblom, Ö. & Forsell, Y. (2016). Training fast or slow?
Exercise for depression: A randomized controlled trial. Prev Med. 91, Ss 123-131.
Doi:10.1016/j.ypmed.2016.08.011.
Herring, M. P., Jacob, M. L., Suveg, C., Dishman, R. K. & O’Connor, P. J. (2012).
Feasibility of exercise training for the short-term treatment of generalized anxiety disorder: a randomized controlled trial. Psychother Psychosom, 81(1), Ss. 21-28.
Doi:10.1159/000327898
Hülya Aşçı, F. (2003). The effects of physical fitness training on trait anxiety and physical self-cencept of female univerity students. Psychology of Sport and Exercise.
4(3), Ss. 255-264- Doi:10.1016/S1469-0292(02)00009-2.
Jazaieri, H., Goldin, P. R., Werner, K., Ziv, M. & Gross, J. J. (2012). A Randomized Trial of MBSR Versus Aerobic Exercise for Social Anxiety Disorder. Journal of Clinical Psychology. 68(7), Ss. 715-731. Doi:10.1002/jclp.21863
Kemp, D. (2018). Is Exercise an Effective Treatment for Reducing Anxiety in Patients with Panic Disorder? PCOM Physician Assistant Studies Student Scholarship. 367.
Kendall, J. M. (2003). Designing a research project: randomised controlled trials and their principles. Emerg Med J. 20, Ss. 164-168. Doi:10.1136/emj.20.2.164
Kringlen, E., Torgerson, S. & Cramer, V. (2001). A Norwegian psychiatric epidemiological study. Am J Psychiatry. 158(7), Ss. 1091-1098.
Doi:10.1176/appi.ajp.158.7.1091
Kvam, S., Kleppe, C. L., Nordhus, I. H. & Hovland, A. (2016). Exercise as a treatment for depression: A meta-analysis. J Affect Disord. 202, ss. 67-86.
Doi:10.1016/j.jad.2016.03.063
LeBouthillier, D. M., & Asmundson, G. J. (2015). A single bout of aerobic exercise reduces anxiety sensitivity but not intolerance of uncertainty or distress tolerance: A randomized controlled trial. Cognitive behaviour therapy, 44(4), Ss. 252-263.
Doi:10.1080/16506073.2015.1028094.
Martinsen, E. W., Hoffart, A. & Solberg, Ø. (1989a). Comparing aerobic with
nonaerobic forms of exercise in the treatment of clinical depression: A randomized trial.
Comprehensive Psychiatry. 30(4), Ss. 324-331. Doi:10.1016/0010-440X(89)90057-6
Martinsen, E. W., Hoffart, A. & Solberg, Ø. Y. (1989b). Aerobic and non-aerobic forms of exercise in the treatment of anxiety disorders. Stress Med, 5(2), Ss. 115-20.
Doi:10.1002/smi.2460050209
Martinsen, E. W., Sandvik, L. & Kolbjørnsrud, O.B. (1989). Aerobic exercise in the treatment of nonpsychotic mental disorders: an exploratory study. Nordic Journal Psychiatry, 43(6), Ss. 521- 529. Doi:10.3109/08039488909103250
Meeusen, R. (2005). Exercise and the brain: insight in new therapeutic modalities. Ann Transplant, 10(4). Ss. 49-51.
Montgomery, SA. & Åsberg, M. (1979). A ned depression scale designed to be sensitive to change. Br J Psychiatry. 134, Ss. 381-389.
Mura, G., Moro, M. F., Patten, S. B. & Carta, M. G. (2014). Exercise as an add-on strategy for the treatment of major depressive disorder: a systematic review. CNS Spectrums, 19(6), Ss. 496-508. Doi:10.1017/S1092852913000953
Neckelmann, D., Mykletun, A. & Dahl, A. A. (2007). Chronic insomnia as a risk factor for developing anxety and depression. Sleep. 30(7), Ss. 873-880.
Schuch, F. B., Vancampfort, D., Richards, J., Rosenbaum, S., Ward, P. B. & Stubbs, B.
(2016). Exercise as a treatment for depression: A meta-analysis adjusting for
publication bias. J Psychiatr Res. 77, Ss. 42-51. Doi:10.1016/j.jpsychires,2016.02.023 Schuch, F. B., Vancampfort, D., Firth, J., Rosenbaum, S., Ward, P. B., Silva, E. S., Hellgren, M., Ponce De Leon, A., Dunn, A. L., Deslandes, A. C., Fleck, M. P., Carvaho, A. F. & Stubbs, B. (2018). Physical Activity and Incident Depression: A Meta-Analysis of prospective Cohort Studies. Am J Psychiatry. 175(7), Ss. 631-648.
Doi:10.1176/appi.ajp.2018.17111194.
Sibbald, B. & Roland, M. (1998). Understanding controlled trials: Why are randomised controlled trials important? BMJ. 316. Doi:10.1136/bmj.316.7126.201
Singh, N. A., Stavrinos, T. M., Scarbek, Y., Galambos, G., Liber, C. & Fiatarone Singh, M. A. (2005). A randomizes controlled trial of high versus low intensity weight training versus general practitioner care för clinical depression in older adults. J Gerontol A Biol Sci Med Sci, 60(6), Ss. 768-776.
Strohle, A., Graetz, B., Scheel, M., Wittmann, A., Feller, C., Heinz, A. & Dimeo, F.
(2009). The acute antipanic and anxiolytic activity of aerobic exercise in patients with panic disorder and healthy control subjects. Journal of Psychiatric Research, 43(12), Ss.
1013-1017. Doi:10.1016/j.jpsychires.2009.02.004.
Stubbs, B., Vancampfort, D., Hallgren, M., Firth, J., Veronese, N., Solmi, M., Brand, S., Cordes, J., Malchow, B., Gerber, M., Schmitt, A., Corell, C. U., De Hert, M., Gaughran, F., Schneider, F., Kinnafick, F., Falkai, P., Möller, H. & Kahl, K. G. (2018). EPA guidance on physical activity as a treatment for severe mental illness: a meta-review of the evidence and Position Statement from the European Psychiatric Association (EPA), supported by the International Organization of Physical Therapists in Mental Health
Weissman, M. M. (1997). Interpersonal psychotherapy: current status. Keio J Med.
46(3), Ss. 105-110.
Zigmond, A. S. & Snaith, R. P. (1983). The hospital Anxiety and Depression Scale.
Acta psychiatr. 67, Ss. 361-370
9.2 Rapporter
Folkhälsomyndigheten (2019). Folkhälsans utveckling.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/contentassets/d162673edec94e5f8d1da1f78e54da c4/folkhalsans-utveckling-arsrapport-2019.pdf [2019-04-28]
Hovland, A., Martinsen, E. W., Taube, J., Anderson, E. & Kjellman, B. (2016). Fysisk aktivitet vid ångestsyndrom. http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2017/09/angest.pdf [2019-04-13]
Martinsen, E. W., Hovland, A., Kjellman, B., Taube, J. & Andersson, E. (2016). Fysisk aktivitet vid depression. http://www.fyss.se/wp-content/uploads/2018/01/Depression.pdf [2019-04-13]
OECD/EU (2018). Health at a Glance: Europe 2018: State of Health in the EU Cycle.
Paris: OECD Publishing.
https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/state/docs/2018_healthatglance_rep_en.pdf [2019-04-28]
SBU (2004). Behandling av depression - Frågor och svar.
https://www.sbu.se/sv/publikationer/skrifter-och-faktablad/behandling-av-depression/
[2019-04-28]
SBU (2005). Behandling av ångestsyndrom, En systematisk litteraturöversikt (Rapport 171/2). Stockholm: SBU.
https://www.sbu.se/contentassets/9d72344e14304869ab29e0b9e1274127/angest_vol_2.
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-
samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf [2019-04-28]
Yrkesföreningar för Fysisk Aktivitet (2011). Rekommendationer för fysisk aktivitet.
http://www.yfa.se/rekommendationer-for-fysisk-aktivitet/ [2019-04-12]
9.3 Webb-sidor
Arbetsmiljöverket (2018). Psykisk ohälsa, stress, hot och våld. https://www.av.se/halsa- och-sakerhet/psykisk-ohalsa-stress-hot-och-vald/?hl=stress [2019-04-13]
Folkhälsomyndigheten (2017a). Psykisk hälsa - Begrepp.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/livsvillkor-levnadsvanor/psykisk-halsa-och- suicidprevention/psykisk-halsa/begrepp-psykisk-halsa/ [2019-04-13]
Folkhälsomyndigheten (2017b). Depression – ett stort folkhälsoproblem som kan förebyggas. https://www.folkhalsomyndigheten.se/nyheter-och-
press/nyhetsarkiv/2017/april/depression-ett-stort-folkhalsoproblem-som-kan- forebyggas/ [2019-04-13]
Folkhälsomyndigheten (2019a). Stress.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans- utveckling/halsa/psykisk-ohalsa/stress/ [2019-04-13]
Folkhälsomyndigheten (2019b). Nedsatt fysiskt välbefinnande.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans- utveckling/halsa/psykisk-ohalsa/nedsatt-psykiskt-valbefinnande/ [2019-04-13]
Folkhälsomyndigheten (2019c). Ängslan, oro eller ångest.
https://www.folkhalsomyndigheten.se/folkhalsorapportering-statistik/folkhalsans- utveckling/halsa/psykisk-ohalsa/angslan-oro-eller-angest/ [2019-04-13]
Socialstyrelsen (2019). Statistikdatabas för läkemedel.
http://www.socialstyrelsen.se/statistik/statistikdatabas/lakemedel [2019-04-18]
World Health Organization (2011). Physical Activity and Adults.
http://www.who.int/dietphysicalactivity/factsheet_adults/en/ [2019-04-13]
World Health Organization (2014). Basic documents, 48:th edition.
http://apps.who.int/gb/bd/PDF/bd48/basic-documents-48th-edition-en.pdf#page=1 [2019-04-13]
9.4 Böcker
Beck, J. S. (2011). Cognitive behavior therapy, Basics and beyond. Second edition.
New York: Guilford Press.
Faskunger, J. (2013). Fysisk aktivitet och folkhälsa. Lund: Studentlitteratur.
Holme, I. M. & Solvang, B. K. (2012). Forskningsmedodik om kvalitativa och kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur.
10 Bilagor
10.1 Bilaga 1: Testbatteri
Tester Kroppsmått
Uppskattad kroppslängd (m) Uppskattad kroppsvikt (kg) Kroppslängd, uppmätt (m) Kroppsvikt, uppmätt (kg) Body Mass Index (BMI) Midjemått (cm)
Höftmått (cm) Midja-höftkvot Bukhöjd (cm)
Kroppssammansättning (bioimpedans) Kroppsfett bål, 1:a mätn. (%)
Kroppsfett helkropp, 1:a mätn. (%) Kroppsfett bål, 2:a mätn. (%) Kroppsfett helkropp, 2:a mätn. (%) Cirkulation
Vilopuls, manuell mätning (slag/min)
* Vilopuls, pulsklocka (slag/min) Systoliskt blodtryck, manuellt (mmHg) Diastoliskt blodtryck, manuellt (mmHg)
Systoliskt blodtryck, automatisk blodtrycksmanschett (mmHg) Diastoliskt blodtryck, automatisk blodtrycksmanschett (mmHg) Ekblom-Bak cykelergometertest
* Medelpuls minut 3-4, standardbelastning (0,5kp) (slag/min)
* Medelpuls minut 3-4, slutbelastning (slag/min)
Upplevd ansträngning, sista 4 minuterna på slutbelastning (RPE-20)
* Absolut VO2max (l/min)
* Relativ VO2max (ml*kg-1*min-1)
Benstyrka (tåhävnings-, knäböjnings- och klivhöjdtest) Tåhävning, båda fötterna (Ja = 1, Nej = 2)
Tåhävning, höger (Ja = 1, Nej = 2) Tåhävning, vänster (Ja = 1, Nej = 2) Knäböjning, med handstöd (1-3) Knäböjning, utan handstöd (1-3)
* Klivhöjd, höger ben (cm)
* Klivhöjd, vänster ben (cm) Teoretisk maximal klivhöjd (cm) 6- minuters gångtest
Gångsträcka Slutpuls (slag/min)
Upplevd ansträngning, direkt efter avslutat test (RPE-20) Gånghastighet, 6 meter
Självvald hastighet (m/s) Maximal hastighet (m/s) Timed Up and Go (TUG)
* Tid (s)
Uppresning från golv till stående
* Tid (s)
Uppresningar från sittande
* 5 uppresningar från sittande: Tid (s)
* Antal, första 30 sekunder
Antal, snuddar endast stol (max 50st, sätter sig direkt = 0) Antal, totalt (max 50st)
Tid, vid max antal uppresning (s) Hastighet (antal uppresningar/tid) Styrketester
* Sörens test, 180° (s)
* Buk/höftböj, 45° (s)
* Axelpress, växelvis vänster/höger, kvinnor 3 kg, män 5 kg (totalt antal)
* Handgrip höger (bäst av tre försök)
* Handgrip vänster (bäst av tre försök) Stand and reach
* Avstånd: fingrar-fotsula/underlag (cm) GIHs balanstest
Höger, nedtramp efter 60s (antal)
Höger, tid vid första nedtramp (s) Vänster, nedtramp efter 60s (antal) Vänster, tid vid första nedtramp (s)
Höger med slutna ögon, tid vid första nedtramp (s) Vänster med slutna ögon, tid vid första nedtramp (s) 5-minuters pyramidtest
Antal vändor efter 1 min Antal vändor efter 2 min Antal vändor efter 3 min Antal vändor efter 4 min
* Antal vändor efter 5 min
Slutpuls, direkt efter avslutat test (slag/min)
Upplevd ansträngning, direkt efter avslutat test (RPE-20) Puls, 1 min efter avslutat test (slag/min)
Puls, 2 min efter avslutat test (slag/min) Puls, minst 5 min efter avslutat test (slag/min)
Systoliskt blodtryck, minst 5 minuter efter avslutat test (mmHg) Diastoliskt blodtryck, minst 5 minuter efter avslutat test (mmHg)
* Beräknad power, efter 5 min (W)
*Test som användes för analys till denna studie
10.2 Bilaga 2: Hälsoenkäter
10.2.1 MADRS-s
10.2.2 HAD
10.3 Bilaga 3: Fysiska tester inkluderade i denna studie
Övning Syfte Position Utförande Avslut/beräkning
Ekblom-bak
Submaximalt VO2-max Cykla först 4 min på 0,5 KP, sedan 4 min på
högre belastning uträknat från dem första 4 minuterna,
frekvens: 60 varv/min, uppnå steady-state
· Medelpuls minut 3-4 standard belastning
· Medelpuls minut 3-4 slutbelastning
· Absolut VO2max
· Relativ VO2max Klivhöjdstest
Maximala benstyrka, rörlighet, balans &
koordination
Upp på en låda på ett ben, börjar på en höjd där knä och höft är 90 grader
· Ökar klivhöjden till deltagaren inte längre klarar av testet korrekt eller inte orkar
· Beräkning: Klivhöjd höger + vänster Timed up and go
(TUG)
Förflyttningsförmåga + dynamisk balans
Om möjligt: händerna korsade över bröstet vid uppresning
Gå ”normalt”, ej springa
Sittande - resa sig snabbt - gå 3 m förbi en markering - vända och gå tillbaka - sätta sig på stolen
· Till sittande igen
· Beräkning: Tid (s)
Uppresning från golv till stående
Dynamisk balans Ligger raklång med armarna på sidan, handflatorna neråt
Ställa sig upp så snabbt som möjligt · När deltagaren står på fötter. Utförs 3ggr
· Beräkning: Tid (s) Uppresningar från
sittande
Dynamisk uthållighetsstyrka i benen
Rak höft- och knäled vid uppresning
· Göra max 50 uppresningar snabbt Beräkning:
· Tid för de första 5 uppresningar från sittande
· Antal uppresningar, första 30 sekunder Sörensens test
Statisk uthållighetsstyrka i muskler som sträcker bålen.
· Underkropp placeras på plint
· Höftbenskammen på plintens kant
· Mage nedåt utifrån plint
Överkropp i horisontell position så länge som möjligt med händer korsade över bröstet
· När deltagaren inte orkar
· Inte återgår till korrekt position efter korrigering
· Beräkning: sekunder i position Buk- höftböj, 45
grader
Statisk uthållighetsstyrka i mage & höftböjare
· Sit-up position, överkropp i 45 grader (stabil rak bål), böjda ben
Hålla positionen så länge som möjligt · Inte återgår till korrekt position efter korrigering
· Beräkning: sekunder i position
Axelpress
Uthållighetsstyrka i axlar &
armar
· Handflator riktade framåt.
· Från händerna i axelhöjd till utsträckt arm
· Hantel: män 5 kg, kvinnor 3 kg
· Takt: 60 BPM
· Pip 1: Vänster arm upp
· Pip 2: Vänster arm ner
· Pip 3: Höger arm upp
· Pip 4: Höger arm ner
· Så länge deltagaren orkar håller takten
· är ur position under en längre period
· lyfthöjden är otillräcklig 3 ggr i rad
· Beräkning: Totalt antal
Handgrip Greppstyrka · Handflatan framåt
· Armen rak en bit utanför kroppen · så hårt som möjligt i 3 sekunder · Genomförs 3 ggr växelvis/arm
· Beräkning: bäst av tre försök Stand and reach Rörlighet i bål, knä- och
höftled
Stå på ramp/låda med fötter ihop och raka ben
Överkroppen fälls nedåt, fingertopparna så långt ner som möjligt
Beräkning: Avstånd fingrar-fotsula/underlag (cm)
5 minuters pyramidtest
Uthållighet vid maximal gång upp och nedför pyramidformad trappa.
Fram och tillbaka i trappan så många vändor som möjligt under 5 min
Slut efter 5 minuter
· Beräkning: antal vändor + power (W)
10.4 Bilaga 4: Intervention
Styrketräning
Styrketräningen utfördes i ett gym med tillgång till styrketräningsmaskiner, konditionsmaskiner, fria vikter och excentrisk svänghjulsträning. Uppvärmningen genomfördes tillsammans följt av egen träning där varje deltagare själva fick välja vad de ville träna. Testledarna fanns på plats för att hjälpa till och instruera vid efterfrågan.
Cirkelträning
Cirkelträningen bestod av ca 10 övningar för både kondition och styrka, där
deltagarna jobbade mellan 20-60 sekunder och vilade i 10-30 sekunder i och med byte av station. Varje pass utfördes i 2-4 varv med en längre vila, ca 5 minuter, mellan varje varv. Passet började och avslutades med gemensam uppvärmning samt nedvarvning och stretch.
Yoga
Yoga användes som metod för att lugna ner kroppen och hitta andningen med syfte att aktivera det sympatiska nervsystemet samt för att utveckla rörligheten. Uppläggen på dessa pass varierade beroende på vilka som deltog.
Friluftsjogg och stavgång
Friluftsjogg och stavgång utfördes med syfte att upptäcka naturen och samtidigt motionera i en behaglig takt. Passen varade i ca 60 minuter inklusive uppvärmning och nedvarvning. Farten bestämdes under passets gång utifrån deltagarna.
Dans
Dans utfördes med inspiration av olika dansstilar som bl.a. linedance, zumba gold och afrikansk dans. Passet varade i 60 minuter med en låg till måttlig intensitet.
