En förstärkning eller försvagning av demokratin?

Institutionen för statsvetenskap Kandidatuppsats

Folkomröstningar

En förstärkning eller försvagning av demokratin?

Författare: Nelly Runesson Handledare: Daniel Silander Examinator: Torgny Klasson Termin: HT17

Ämne: Statsvetenskap Nivå: G3

Kurskod: 2SK30E Antal ord: 10 024

Abstract

This study is testing referendums and how democratic they are by studying the pros and cons. To help analysing my pros and cons I am doing a case study on the referendum in Catalonia 2017. The reason why I decided on this case is because it is the second time in a three years that the region is holding a referendum on independence, and to say the result has not been controversial would be equally controversial. To answer my questions What are the pros and cons with referendums? and In which ways are these visible in the referendum in Catalonia 2017? I have done a quick study on democratic theory and the possible ways of participation, the focus being on participatory

democracy, in particular referendums.

Referendums are a great way of letting the public decide on matters that will affect them. However the public’s lack of knowledge on politics and democracy may effect their ability to make wise decisions. For them to make the wisest decision it is necessary that the politicians educate the public on the alternatives and their consequences. There is no way of saying that a referendum is or isn’t democratic, it all depends on how it is executed.

Keywords:

Innehållsförteckning

1 Inledning 4

1.1 Syfte, frågeställningar och avgränsningar 6

1.2 Disposition 7

2 Metod 7

2.1 Fallstudie 7

2.2 Teoriprövande studie 7

2.3 Material och källkritik 8

3 Teori 9

3.1 Demokrati och demokratiskt deltagande 9

3.2 Fördelar med folkomröstningar 12

3.3 Nackdelar med folkomröstningar 14

4 Analys 18

4.1 Fördelar 18

4.2 Nackdelar 24

5 Slutdiskussion 30

6 Källförteckning 33

1 Inledning

Demokrati sägs idag vara den främsta av alla styrelseskick, demokratin är dock inte ofelbar och det finns flertalet invändningar mot den (Christiano, 2012:83, Dahl 1998:45). Det finns flera olika former av deltagande genom vilka medborgarna kan påverka den demokratiska processen. Dessa är valdemokrati, deltagardemokrati samt samtalsdemokrati. De här är dock endast idealtyper, vilket betyder att de inte speglar den verkliga formen av deltagande (Giljam, 2010).

Jag har valt att fokusera på deltagardemokrati och den direktdemokratiska formen av deltagande, där bland annat folkomröstningar ingår och de tre typer av folkomröstningar det finns. (Ibid, 2010) De tre formerna är rådgivande, konsulterande och beslutande folkomröstningar beroende på vilken av de här formerna som tillämpas är resultatet av en folkomröstning bindande (Usvat, 2017). I uppsatsen diskuterar jag de för- och nackdelar som finns med ökat medborgerligt deltagande i den demokratiska processen med syfte att få reda på hur demokratiska folkomröstningar är. Då jag vill kunna testa och se om folkomröstningar är mer eller mindre demokratiska än vad allmänheten kanske tror kommer teorin testas av ett fall.

Uppsatsen är en teoriprövande fallstudie, det innebär alltså att jag testar min teori mot fallet för att kunna avgöra hur demokratiska folkomröstningar är i verkligheten. Det fall som presenteras i uppsatsen är folkomröstningen i Katalonien 2017. Katalonien har en lång historia som eget land.

Den i dag autonoma regionen hade en gång i tiden ett eget språk, egna traditioner och lagar som skilde den från Spanien. Under århundraden av spanskt styre har regionen dock tvingats på spansk kultur och lagar och det har nästan alltid funnits en liten del av regionen som önskat att den ännu en gång ska få bli en självständig stat (Alexander, 2017). Regionen har även en av de starkaste

ekonomierna i Spanien, vilket är tack vare sina naturtillgångar och industrier. Detta har i sin tur bara sporrat deras självständighetssträvanden. Åsikter om regionen ska eller inte ska bli självständig från Spanien är delade. Vissa anser att regionen bör förbi enat med Spanien, andra anser att Katalonien inte borde vara självständigt men få mer frihet från den spanska staten, medan andra kämpar för absolut självständighet (Vaczi, 2016:354).

Numera är allt fler positiva till självständighet än tidigare. Under Franco-diktaturen var regionen relativt förtryckt, regionens språk förbjöds och kulturen trycktes ner. När Spanien blev en demokrati i slutet av 1970-talet så började separatisterna hoppas på ett fritt Katalonien. Katalonien blev inte

självständigt men tilldelades en viss autonomi som ett tack för regionens kamp för demokratin i Spanien. Relationen mellan Madrid och Katalonien har stundvis varit skakig. Det katalanska parlamentet anser att deras beslut inte har kunnat genomföras och har stoppats av det spanska parlamentet, vilket Katalonien självklart ser som en kränkning av deras autonomi. Katalonien har under en lång period varit en av de rikaste regionerna i Spanien och är den region som bidrar mest till den spanska statskassan, vilket har ökat irritationen från Kataloniens håll, allra helst när

regionens beslut om att minska på sitt ekonomiska bidrag till regioner med sämre ekonomi stoppas av Spaniens parlament (Vaczi, 2016:357). Det innebär kort och gott att Katalonien anser att Spanien inte accepterar den självständighet som regionen anser sig har rätt till och därmed kränker

regionens rättigheter.

Självständighetssträvandena fortsatte som sagt efter Francos död. I september 1977 samlades över en miljon katalaner i Barcelona i en demonstration där de bland annat krävde att Katalonien skulle bli en autonom region och återupprättandet av det regionala parlamentet la Generalitat de

Catalunya. Anledningen till varför regionen fick en autonom författning är tack vare den hjälp regionen hade bidragit till i Spaniens kamp för demokrati. Den autonoma författningen har gjort att Katalonien idag kallas för Comunitat Autònoma, alltså en självstyrande gemenskap. La Generalitat har ansvar över vissa samhällsinstitutioner. Ett av de områden som det regionala parlamentet dock inte har kontroll över är polis och rättsväsendet som lyder under det spanska parlamentet (Pugi i Scotoni, 1986:153).

Folkomröstningen handlar i grund och botten om regionens historia och kultur. Den första folkomröstningen om regionens självständighet hölls 2014 då 80 procent röstade för

självständighet. Valdeltagande var dock mycket lågt och resultatet kunde inte realiseras. Inför folkomröstning nummer två 2017 visade en opinionsundersökning ett splittrat Katalonien där färre än 50 procent av de tillfrågade var för självständighet. Trots detta utlyste Kataloniens regering en folkomröstning den 1 oktober. Spanien väljer att döma ut folkomröstningen som oförenlig med landets konstitution och gjorde allt för att stoppa folkomröstningens genomförande. Spanien

förhindrade bl.a. spridningen av information om folkomröstningen genom att bland annat censurera hemsidor på internet (Laurell, 2017). Inför valet kom också rapporter som sa att spansk polis hade beslagtagit flera miljoner röstsedlar och Guardia Civil hade gripit flertalet personer. Spanien valde även att avskaffa Kataloniens självstyre i enlighet med landets konstitution vilket gjorde att

folkomröstningen, från katalanska separatisters håll, istället sågs som ett sätt att försvara

demokratin. På valdagen hade spansk polis spärrat av de lokaler som hade tänkts användas som vallokaler, valdagen kantrades också av våld där valdeltagare attackerades av polis och valurnor och valsedlar beslagtogs. När rösterna hade räknats hade 90 procent röstat ja till Katalonien som en självständig stat. Däremot hade endast 42 procent av de röstberättigade gått och röstat (SVT, 2017).

När resultatet från folkomröstningen offentliggjordes valde som sagt Spaniens genast att upphäva självstyret och tog kontroll över regionen. När resultatet av folkomröstningen debatterades i Kataloniens parlament valde oppositionen att lämna lokalen, men röstningen om självständighet genomfördes ändå och regionen utropade sig utefter det här resultatet som en självständig stat (Mannerheim, 2017).

1.1 Syfte, frågeställningar och avgränsningar

Syftet med uppsatsen är att studera hur demokratiska folkomröstningar är. Syftet ska uppnås genom att finna svar på följande två frågeställningar.

Vilka fördelar och nackdelar finns med folkomröstningar?

På vilka sätt visar sig för- och nackdelarna i fallet Katalonien 2017?

Uppsatsen handlar främst om demokrati och om demokratiskt deltagande med fokus på deltagardemokrati och folkomröstningar. Anledningen till varför jag har valt att fokusera på

folkomröstningar är för att det är en av de verkliga formerna av utförande i deltagardemokratin. En annan anledning är att folkomröstningar ofta ses som den renaste formen av demokrati och därför är det intressant att studera hur demokratiska de verkligen är. De fördelar och nackdelar som

presenteras i kapitel 3 appliceras på fallet valet i Katalonien 2017.

Det fall jag har valt hjälper mig att studera hur demokratiska folkomröstningar verkligen är. Jag har valt att använda mig av folkomröstningen i Katalonien som mitt fall då det är andra gången, under relativt kort period, som regionen har hållit en folkomröstning om självständighet. Det finns olika former av folkomröstningar som en enskild folkomröstning kan vara. Beroende på om den är rådgivande, konsulterande eller beslutsfattande kan de påverka hur demokratisk en folkomröstning är.

1.2 Disposition

Uppsatsen inleds med en introduktion av mitt forskningsproblem och mitt fall och har i ovan introduktion följts av uppsatsens syfte, frågeställningar och avgränsningar. Kapitel 2 innehåller en presentation av min metod och en kritisk genomgång av det material jag har använt för att samla in min information. Kapitel 3 inleds med en kort introduktion till demokrati, de olika formerna av demokratiskt deltagande samt för- och nackdelar med folkomröstningar. Kapitlet avslutas med en sammanställning av fördelar och nackdelar. I kapitel 4 analyserar jag den informationen som jag har samlat in, jag använder mig av de för- och nackdelar jag sammanställde mot mitt fall för att se hur demokratisk eller odemokratisk en folkomröstning kan vara i relation till folkomröstningen i Katalonien 2017. I kapitel 5 går jag sen igenom allt jag har kommit fram till i analysen för att nå slutsatser för att se hur demokratiska folkomröstningar kan vara och vad som kan göras för att göra de mer demokratiska. Uppsatsen avslutas med en källförteckning med källorna i bokstavsordning.

2 Metod 2.1 Fallstudie

Uppsatsen utgår ifrån en fallstudie av folkomröstningen i Katalonien som hölls i oktober 2017. Med hjälp av det här fallet har jag kommit fram till om folkomröstningar kan verka stärkande eller försvagande för demokratier. Uppsatsen är en fallstudie eftersom jag prövar min teori mot ett fall.

Alltså har jag två analysenheter, dessa är folkomröstningar i teorin samt en faktisk folkomröstning nämligen Katalonien 2017. (Esaiasson et.al, 2017:109, Bennet et,al. 2005:21). Genom att

genomföra en fallstudie kan jag enklare avgöra vad som endast kan uppkomma i teorin och vad som verkligen förekommer.

2.2 Teoriprövande studie

Jag vill med hjälp av mitt fall förklara vilka fördelar respektive nackdelar som kommer med folkomröstningar. Då jag inte är intresserad av att använda mig av en teori för att förklara fallet, utan istället är intresserad av att använda fallet för att förklara teorin är uppsaten en teoriprövande studie. Att genomföra en teoriprövande studie är fördelaktig då jag vill kunna se om min teori kan förstärkas eller försvagas (Esaiasson, et.al, 2017:41).

2.3 Material och källkritik

Det inledande materialet består av en kort sammanfattning om vad demokrati är, de källor jag har använt är Thomas Christianos kapitel i antologin Issues in Political Theory redigerad av Catriona McKinnon och Mikael Giljams kapitel ur antologin Demokratins mekanismer som han har redigerat tillsammans med Jörgen Hermansson. Vidare för att förklara mitt fall och varför situationen i

Katalonien ser ut som den gör har jag använt mig att flera olika källor. Anledningen till varför jag har använt mig av så många är att de är väldigt bristfälliga på information då de flesta endast är nyhetsartiklar. Det finns ännu inte mycket som har publicerats om ämnet. De källor jag har valt är en artikel från The Telegraph av Alexander och Badcock som förklarar varför Katalonien vill bli självständigt. Vidare har jag använt mig av en vetenskaplig artikel skriven av Vaczi som förklarar nationalismen i regionen. Materialet från Pugi i Scotoni har jag använt för att få lite mer

information om vad regionen har rätt att själva bestämma över och vad som Spanien kontrollerar.

Materialet från SVT, Laurell och Mannerheim har jag använt för att förklara tidsförloppet, vad som hände innan, under och efter folkomröstningen.

Till min metod har jag använt mig av Metodpraktikan av Esaiasson med flera samt Case Studies and Theory Development in the Social Sciences av Bennet med flera. Jag använde mig av dessa främst till att bestämma vilken teori och metod jag skulle använda mig av. Bennets bok valde jag för att den går mer på djupet om fallstudier än vad Metodpraktikan gör.

Till det teoretiska materialet valde jag återigen att använda mig av material från Thomas Christiano och Mikael Giljam och Jörgen Hermansson, jag använder mig även av Robert Dahls teorier om demokrati samt Usvats förklaring av de olika former av folkomröstningar som finns. Då demokrati i sig inte var huvudämnet för studien valde jag att inte lägga ner mycket tid detta utan valde att lägga mer fokus på fördelar och nackdelar med folkomröstningar.

Till fördelarna i min teori har jag använt mig av Erik Amnås kapitel i Demokratins mekanismer, de fördelar med folkomröstningar som presenteras i Komparativ politik - institutioner och beteende av Anckar med flera. Andra fördelar med medborgerligt deltagande har tagits från Carole Patemans Participation and Democratic Theory där hon presenterar sin idag välkända teori om deltagande samt Usvats artikel som jag tidigare har nämnt. Jag kan här känna att det finns en brist på olika

källor, vilket kan innebära att jag har missat flera fördelar. Dock är något som jag har upptäckt att många av de här texterna nämner samma fördelar.

Det var lättare att finna material till nackdelarna med folkomröstningar. Även har använde jag mig de nackdelar som presenterades i Komparativ politik. Jag har även använt mig av Erik Amnå och Mikael Giljams invändningar och problem med folkomröstningar från deras respektive kapitel i Demokratins mekanismer. Jag nämner kort en SOM-undersökning som sammanställts av Sofia Arkhede som behandlar medborgarnas vilja att delta i det politiska beslutsfattningarna denna har jag tillsammans med artikeln från Valmyndigheten endast använt för att ge läsaren perspektiv, det är inget som analyseras i sig. Anledningen till varför jag har valt att använda mig av SOM-

undersökningen är på grund av invändningarna som presenteras av Mikael Giljam. Kort har jag också använt mig av nackdelar som Andrew Heywood presenterar i sin bok Political Theory: an introduction.

3 Teori

3.1 Demokrati och demokratiskt deltagande

Demokrati sägs vara det bästa sättet att i dagens samhälle fatta politiska beslut. Anledningen till detta är att de som kommer påverkas av de besluten som tas har möjlighet att välja mellan de alternativ som har presenterats för dem. Då ingens röst kan heller tvingas på någon annan och ingens röst är inte heller mindre värd än någon annans (Christiano, 2010:82).

Robert Dahl har fem kriterier för den demokratiska processen, vilka är effektivt deltagande, lika rösträtt, upplyst förståelse, kontroll över dagordningen och inkluderande av vuxna individer.

Effektivt deltagande innebär att alla medlemmar i en enhet ska ha haft lika möjligheter att få sin åsikt hörd av de andra i enheten innan beslut tas. Lika rösträtt menar Dahl är att när ett beslut väl ska tas ska alla medborgare ha möjlighet att lämna sin röst. Ingens röst är mer värd än någon annans. Upplyst förståelse innebär att medlemmarna under en rimlig tid ska ha lika möjligheter att samla in information om alternativ och vilka konsekvenser alternativen har. Dahl menar också att medlemmarna måste få ha kontroll över dagordningen, med det menar han att alla ska ha lika möjligheter att kontrollera vad som ska tas upp i dagordningen. Slutligen menar Dahl att alla vuxna

individer ska få delta i den demokratiska processen (Dahl, 1998:37). Dessa kriterier betonas vara nödvändiga för om medborgarna ska vara politiskt jämlika i beslutsprocessen. (1998:38).

Dahl betonar vidare att demokrati utgör ett bra styrelseskick även om även demokratin har sina problem. Jämfört med andra politiska system som provats i länder är dock demokratin utan konkurrens. Han ger 10 olika anledningar till varför han anser att demokratin vara det främsta styrelseskicket (1998:45):

1. Demokrati hjälper medborgarna att undvika tyranni.

2. Demokrati ger medborgarna grundläggande rättigheter.

3. Demokrati ger medborgarna frihet.

4. Demokrati gör det möjligt för medborgare att bestämma över sig själva.

5. Demokrati ger medborgarna en sorts moralisk autonomi.

6. Demokrati gör att medborgare kan utvecklas som människor.

7. Demokrati skyddar grundläggande intressen.

8. Demokrati ger medborgarna politisk jämlikhet.

9. Demokrati är fredligt.

10. Demokrati bidrar till ökat välstånd.

I Demokratins mekanismer (2010) tar Mikael Giljam och Jörgen Hermansson flertalet

demokrativärden, de är följande: folksuveränitet, politisk jämlikhet, politiskt deltagande, folkviljans förverkligande, allmänanda, personlig utveckling, upplyst förståelse och tolerans för att nämna några. Dessa är demokratiska kärnvärderingar, det innebär att en enhet inte kan kalla sig

demokratiskt utan att uppfylla värderingarna som jag har nämnt ovan samt ett antal till som jag inte har nämnt. (2010:13).

Det finns tre olika former av idealtyper av demokratiskt deltagande. Den första av dessa är valdemokrati. Valdemokrati är ett samlingsord för de demokratiideal där regelbundna val av

konkurrerande representanter väljs av medborgarna. Medborgarna påverkar således politiken genom att rösta på politiker och partier (Giljam et.al. 2010:15). Mellan valen är det sen de valda

representanterna som fattar besluten. Det är lätt hänt att man misstar valdemokrati för representativ demokrati, de är dock inte synonymer (2010:16).

Den andra idealtypen är deltagardemokrati. Här deltar medborgarna på andra sätt än enbart genom att välja sina representanter. Grundtanken är att så många som möjligt kontinuerlig ska vara med och besluta om politikens utformande. Det finns två sorter, deltagande som påverkandeförsök samt direktdemokratiskt deltagande där bland annat folkomröstningar ingår. Deltagardemokratin

begränsar sig inte endast till de demokratiska kärnvärdena folkstyrelse, politiks jämlikhet, och folkviljans förverkligande utan kräver utöver detta politiskt aktiva och engagerade medborgare som tar sitt ansvar även mellan de politiska valen (2010:19). Det är den här idealtypen som ligger till grund för den teoretiska analysen.

Det finns tre olika former av folkomröstningar, det finns det beslutande, just sådana här

folkomröstningar är alltid bindande, den andra är konsulterande folkomröstningar, i dessa används medborgarnas åsikter som ett stöd och slutligen rådgivande folkomröstningar, här samlas

medborgarnas åsikter och de är upp till policymakarna hur de använder uppgifterna, dessa är alltså inte bindande. Folkomröstningar är mer legitima än andra beslut som fattas av valda representanter och är ett säkert sätt att få fram medborgarnas åsikter i frågor. Skillanden mellan rådgivande och konsulterande folkomröstning kan vara lite oklar, men en konsulterande folkomröstning ställer generellt frågan ”Vilket av följande alternativ anser du är det bästa”, här får väljaren välja mellan ett antal alternativ. En rådgivande folkomröstning ställer oftast frågan ”Ska vi göra detta? - Ja eller Nej?” (Usvat, 2017:87).

Den tredje och sista formen är samtalsdemokrati, här är det samtalet och diskussionen som ska leda vägen till politiska beslut. Det finns enligt Habermas tre kännetecken och de är de följande, (1) att uppmärksamheten förskjuts från olika typer av intresse- och åsiktsaggregering till opinions- och preferensbildning, (2) makt och intressekamp finns inte, utan besluten präglas i stället av en förståelse för varandras argument och (3) i det ideala fallet har det en förädlande effekt på våra åsikter och ger i slutändan upphov till samförstånd (2010:22). Det finns dock många invändningar till den här idealtypen, den främsta av dessa är att många ser den som alldeles för orealistisk. Det går inte heller att undvika makt och intressekamp som idealet säger är möjligt, de säger även att samförstånd inte heller bör uppfattas som ett ideal då själva grundtanken med demokrati är att hantera eventuella konflikter och åsiktsskillnader (2010:23). I grund och botten är tanken med

samtalsdemokrati att hjälpa os att undvika onödiga konflikter som kan uppstå vid ett beslutsfattande (2010:24).

En aktiv befolkning är ena grundpelaren i ett fungerande demokratiskt system (Anckar et.al.

2013:249). För att få så många medborgare att delta i val har en del stater infört röstplikt. Röstplikt innebär att medborgarna enligt lag är skyldiga att rösta och skulle de inte uppfylla sin skyldighet riskerar de att straffas. Detta är dock ovanligt och i majoriteten av dagens demokratiska stater baseras valen generellt på frivilligt deltagande (2013:250). De tre länderna där röstplikt tillämpas är Australien, Belgien och Luxemburg. Dessa är de länder som har bland det högsta valdeltagandet i världen. De tre demokratiska länderna med lägst valdeltagande är Portugal, USA och Schweiz som alla tre hamnar under 60 procents valdeltagande. Schweiz är det land som presenteras i Komparativ politik: institutioner och beteende som har lägst valdeltagande på endast 49% (2013:259). Intressant att notera här är att Schweiz är det land i världen som har mest direkt demokratiska inslag (Anckar, et.al. 2013:259).

3.2 Fördelar med folkomröstningar

I sitt kapitel i Demokratins mekanismer (2010) presenterar Erik Amnå hur folkomröstningar kan fungera som komplement till den representativa demokratin (Amnå, 2010:107). Amnå anser att den deltagande demokratin, alltså folkomröstningar, bidrar till en horisontalitet mellan medborgare och beslutsfattare. Medborgarskapet är enligt honom en överenskommelse mellan medborgare, genom det medborgerliga deltagandet minskar avståndet mellan medborgarna och den politiska eliten. Han anser också att ökat deltagande gör att varje medborgares egenintresse prövas mot det

gemensammas bästa. Det innebär i sin tur att medborgare ger upp en del av sin frihet för att följa de rättvisa principer som de tillsammans har röstat om (2010:108). Politik blir således ett projekt kring de gemensamma problem och de lösningar som läggs fram, på så sätt kan bland annat

folkomröstningar uppnå det allmännas bästa (2010:109).

Deltagardemokrati kan, enligt Amnå, göra det möjligt för medborgare att avgöra sina gemensamma angelägenheter, detta för att ingens vilja ska kunna tvingas på en annan. Politik är en institution som ska förverkliga folkviljan. Folkviljan i sin tur ska preciseras av, inte för, medborgarna. Att

medborgarna får vara med och delta i politiska beslut kan göra den representativa demokratin mer representativ och ger medborgarna en ökad känsla av autonomi från beslutsfattarna (Amnå,

2010:109). Det gör alltså att makten sprids bland medborgarna istället för att koncentreras hos ett begränsat antal medborgare (2010:110). Folkomröstningar kan också verka självförverkligande i och med att de ger dem en ökad autonomi. Det bildar medborgarna, ger dem en starkare självkänsla och utverkar deras karaktär. I och med att medborgarna får delta i beslut har alla ett lika värde, då allas åsikter väger lika har alla medborgare möjlighet att påverka besluten (Ibid.)

I och med att medborgarna blir allt mer bildade minskar risken att de går att manipulera. Det är varje enskild individs intressen som står i centrum för besluten, inte elitens. Medborgarna blir allt mer kritiskt tänkande och gör sina val med allt större medvetenhet och konsekvenstänk. Motverkar politisk korruption samt manipulation. Minskar även risken för att beslut fattas allt för elitistiskt vilket i sin tur blir mer demokratiskt (Amnå, 2010:111-112)

I Komparativ Politik: Institutioner och beteende (Anckar, et.al.:2013) presenteras diverse fördelar med direkt demokrati och folkomröstningar. En fördel som presenteras här att det ger samtliga medborgare en möjlighet att delta i beslutsfattandet (2013:41). Medborgarna får själva vara med och fatta de beslut som i slutändan kommer att påverka dem själva. Det finns även fördelar med folkomröstningar från regeringens och parlamentets håll då de kan hjälpa dem att finna lösningen av problem som har splittrat dem. Kan också innebära att medborgarnas politiska intresse hålls vid liv (2013:44).

Att medborgarna i större utsträckning får vara med och delta i beslutsfattandet har enligt Carole Pateman en bildande effekt på medborgarna. De får större kunskap om politik och om demokrati.

Hon har även svårt att se att det skulle finnas några större problem med ökat medborgerligt deltagande (1970:42). Patemans centrala hypotes om deltagande som säger att ju mer medborgare deltar, desto bättre blir de på att göra det (1970:43). Hon menar också att ökat deltagande fungerar som ett sätt att öka integrationen av en enhets medlemmar eftersom de själva får vara med och fatta besluten (1970:63).

I artikeln Legitimation of the Referendum - The Standard Mechanism of Participatory Democracy diskuterar Usvat (2017) just folkomröstningars legitimitet. Han menar att en folkomröstning ger varenda medborgare självständighet. De beslut som tas blir mer legitima eftersom besluten har tagits av medborgarna själva. Folkomröstningar bör inte, enligt Usvat, fungera som ett substitut till

den representativa demokratin men kan ge medborgarna större rum i beslutsprocessen. Vidare menar han att folkomröstningar inte är ett hot mot den representativa demokratin, syftet med ett pelibiscit är att hjälpa och ge stöd till den representativa demokratin då den kan göra

beslutsfattandet mer legitimt (Usvat, 2017:85). Folkomröstningar blir mer legitima på det sätt att medborgarna själva får vara med och bestämma. Detta kräver dock att medborgarna besitter goda kunskaper i ämnet i vilket de ska fatta beslut. Usvat menar dock inte att detta endast påverkar endast folkomröstningar och är minst lika viktigt i andra politiska val (2017:86).


 3.3 Nackdelar med folkomröstningar

I Komparativ politik: Institutioner och beteende (2013) presenterar de även nackdelar med direkt demokrati och folkomröstningar. De nackdelar som de presenterar är att direkt demokrati kräver att de politiska enheterna är små, eftersom det förutsätter att alla medborgare ska delta. Ska alla medborgare i ett till exempel land på ca 10 miljoner medborgare delta i en omröstning skulle det kräva mycket tid och resurser i form av personal och ekonomi. Folkomröstningar ses av många som den renaste formen av demokrati eftersom alla får vara med att ta besluten. De är däremot försedda med en restriktion, väljarna har oftast bara två alternativ att välja mellan. För många och för

komplicerade alternativ gör det svårt för väljarna att välja mellan alternativen, samtidigt som för få svarsalternativ kan innebära att vissa alternativ missas. Folkomröstningar gör det även svårt att hålla en konsekvent och sammanhållen politik då motstridiga förslag kan få stöd från väljarna. Det finns även en risk att allt för frekventa folkomröstningar kan leda till att intresset för dem sjunker och att deltagandet minskar (2013:44). En annan nackdel med folkomröstningar är att de generellt sätt oftast är rådgivande. Makthavarna frågar folket men är inte tvungna att följa resultatet av folkomröstningen (2013:42).

De problem som Erik Amnå listar är: jämlikhetsproblemet, kvalitetsproblemet,

fragmenteringsproblemet, och effektivitetsproblemet. Jämlikhetsproblemet är det problem som av Amnå väger allra tyngst. Det innebär att de som redan har goda politiska resurser kommer erhålla mer makt än de med mindre resurser. Detta innebär i sin tur att den elitism som deltagardemokratin säger sig motarbeta ändå finns. Det finns även möjligheter att motarbeta parlamentariska

valförluster genom att mobilisera sina resurser för att snäva gruppintressen under själva

genomförandet. En illusion av demokrati. Detta innebär att folkviljan kan blockeras och kan i värsta fall innebära ett hot mot den representativa valdemokratin. Tilltron till politiken skulle därmed

minska och den politiska instabiliteten skulle öka (Amnå, 2010:116). Den parlamentariska

demokratin skulle, enligt Amnå, kunna sätta stopp för detta, men det ställer frågan huruvida det är värt för medborgarna att delta i bland annat folkomröstningar om resultaten av dessa kan ignoreras av policymakarna (2010:117).

Nästa problem som Amnå presenterar är kvalitetsproblemet. Det finns alltid en risk att de kollektiva besluten som tas är dåliga. De som är tveksamma till den deltagande demokratin anser att

människan inte är lämpad att fatta beslut som gäller en större enhet, men är lämpad att välja ledare som ska ta besluten åt dem. Det är väljarnas ansvar att skaffa fram ett legitimt ledarskap.

Kvalitetsproblemet uppkommer enligt Amnå när det kollektiva beslutsfattandet inte styrs av en representativ och kontrollerbar ledning. Folkomröstningar bör därför endast fungera som en diskussion snarare än rent beslutsfattande (Ibid.).

Problem nummer tre är fragmenteringsproblemet. Med fragmenteringsproblemet menar Amnå att det kommer finnas en ökad risk att olika grupper i samhället istället för att se till att folkviljan förverkligas, försöker se till sina egna intressen (Amnå, 2010:117). Problemet anser även att människan i allmänhet har svårt att se till helheten och kommer att ta sina beslut efter sina egna intressen (2010:118). Problemet med effektivitet är att det finns en risk att beslutsfattandet blir ineffektivt när politiken sprids från den centrala styrelsen fram ut till folket. Det kräver också större resurser eftersom väljarna måste bildas i de frågor som det ska beslutas om för att dessa ska kunna vara träffsäkra samt kunna ge tydliga resultat (2010:119).

Mikael Giljam presenterar i sitt kapitel Demokrati med förhinder (2010) en mängd av hinder, dessa har han sen rangordnat från det lättast vägande till det tyngst vägande. I den här delen kommer jag att fokusera på de fyra som han anser är de tyngst vägande. Det som enligt honom är det tyngst vägande hindret mot ökat medborgerligt deltagande inom politiken är att det står i konflikt med demokrativärdet politisk jämlikhet, de tre som han sen väger som ganska tungt är att 1)

medborgarna vill inte, 2) medborgarna deltar endast för att maximera sitt egenintresse och 3) det står i konflikt med förnuftigt helhetstänkande och beslutssamordning (Giljam, 2010:210-211).

Giljam håller med Amnå att jämlikheten, eller bristen på den, är den starkaste invändningen. Det blir medborgarnas sociala och ekonomiska situation som kommer att styra om de väljer att delta

eller ej. Som nämnt i tidigare stycken så är det de medborgare med störst resurser som deltar (Giljam, 2010:203). Att resurser är splittrade mellan medborgare ska egentligen inte vara några problem så länge som representanterna använder deltagandet som en källa för information än direkt beslutsfattande, detta gör att de själva kan fatta bättre beslut. Det som Giljam presenterar som problem med detta är att det kan ge en skev bild av verkligen och kan leda till ojämlika beslut (2010:204).

För att besluten ska kunna bli mer jämlika krävs det att ett större antal medborgare engagerar sig.

Med det stöter vi på ett annat hinder, nämligen: medborgarna vill inte (Ibid.). I SOM-

undersökningen 2001 svarade de tillfrågade att de skulle önska ett större medborgerligt deltagande i den politiska processen när det gäller vissa beslut. Däremot finns det inget som säger att de faktiskt skulle delta även om de fick chansen (Giljam, 2010:191). I SOM-undersökningen från 2016 hade andelen som ansåg att de hade goda möjligheter att påverka beslut i Sverige minskat med en procentenhet från 2015 (Arkhede, 2016:10). Detta kommer fram samtidigt som allt färre väljer att engagera sig, politiskt eller ej, notera dock att SOM-undersökningarna har gjorts i Sverige och inte nödvändigtvis är representativt för resten av världen (2016:21-35). Vidare diskuterar Mikael Giljam i sitt kapitel i Demokratins mekanismer (2010) att även om medborgarna önskar att deras åsikter fick ta mer plats i beslutsfattandet är det alltså inte sannolikt att de kommer att delta om de anser det vara allt för krävande (2010:191). Detta innebär att Giljam väger denna invändningen som ganska tung och en av de invändningar som det är svårast att värja sig mot (2010:193).

Giljam väger Medborgarna deltar endast för att maximera sitt egenintresse som ganska tungt vägande eftersom ökat medborgerligt deltagande har negativa konsekvenser för medborgarnas förmåga att fungera tillsammans i en demokratisk gemenskap. Det blir här ett större fokus på var medborgares egna intressen snarare än att uppnå det allmännas bästa (Giljam, 2010:196). Det finns därför en risk att de enbart väljer att engagera sig i frågor som gäller att maximera sitt egenintresse (2010:199).

Gällande invändningen att det står i konflikt med förnuftigt helhetstänkande och beslutssamordning menar Giljam att medborgerligt deltagande och folkomröstningar i sig inte nödvändigtvis kan leda till mindre förnuftiga beslut, än beslut som har fattats under, vad han kallar, normala förhållanden (2010:206). Han menar att det istället handlar om att beslut som fattas åtskilda från varandra och

med bristande hänsyn till andra beslut blir oförnuftiga. Ett beslut i sin helhet kan alltså vara förnuftigt, men det kan uppstå problem när besluten ska samordnas (2010:207).

Andrew Heywood diskuterar i Political Theory: an introduction (2015) direkt demokrati. Han menar att det inte är möjligt att föra en politik där flertalet miljoner ska vara med. Risken för att sätta hinder för den effektiva beslutsprocessen är allt för stor och kan i slutändan innebära att ett land blir omöjligt att styra. Han menar också att folkomröstningar kan fungera, men endast i mindre enheter, med omkring tusen medborgare (Heywood, 2015:147).

Nedan listas för- och nackdelar som presenterats i kapitel 3.

Tabell 3.1: Folkomröstningar – fördelar och nackdelar

Fördelar Nackdelar

Folkomröstningar minskar avståndet mellan medborgare och politiker

Folkomröstningar gör det svårt att föra en konsekvent politik

Folkomröstningar gör den representativa demokratin mer representativ

Folkomröstningar kan vara ojämlika

Folkomröstningar är självförverkligande I folkomröstningar ligger större fokus på egenintresset snarare än det allmännas bästa Folkomröstningar har bildande effekter på

medborgarna

Risk att ett land blir omöjligt att styra när medborgarna får mer att säga till om

Folkomröstningar håller intresset för politik levande Folkomröstningar kräver större ekonomiska resurser för att kunna genomföras

Folkomröstningar gör medborgarna mer integrerade i samhället

Folkomröstningar kräver att medborgarna har rätt information om alternativen för att göra goda val Folkomröstningar kan fungera som ett stöd till den

representativa demokratin

Medborgarna vill inte delta, få som lämnar sina röster

Folkomröstningar ger medborgarna möjligheter att bestämma om sina egna angelägenheter

Folkomröstningar kan ge oss en illusion av demokrati

4 Analys

I det här kapitlet analyserar jag fördelarna och nackdelarna från Tabell 3.1

4.1 Fördelar

Folkomröstningar minskar avståndet mellan medborgare och politiker

Medborgarskapet ska vara en överenskommelse mellan medborgare och politiker. Det kräver att politikerna har medborgarnas intressen i åtanke när de fattar beslut. Genom att lägga en del av beslutsfattandet i händerna på medborgarna istället för hos politikerna minskar risken för elitism (Amnå, 2010:18).

Folkomröstningen i Katalonien hjälpte till viss del med att minska avståndet mellan regionen och Spanien. Trots att det spanska parlamentet satte stopp för folkomröstningen valde regionen ändå att genomföra den. Genom att göra detta visade de att de spanska politikerna inte längre kan göra som de själva önskar med regionen. Genomförande att folkomröstningen gjorde att fler utomstående fick upp missnöjet som finns i regionen gentemot den spanska centralmakten. Det har länge funnits kritik från Kataloniens håll där de ansett att Spanien har lagt sig i allt för mycket i regionens beslutsfattande. Detta har gått mot regionens rätt till autonomitet enligt medborgarna i Katalonien (Vaczi, 2016:357). Folkomröstningen i Katalonien fungerade alltså till viss del som ett sätt att försöka minska avståndet mellan medborgare och politiker samt som ett sätt att ge tillbaka en viss del av makten till folket i regionen.

Folkomröstningar gör den representativa demokratin mer representativ

Folkomröstningar gör den representativa demokratin mer då den ger möjlighet för fler att delta i beslutsfattandet. Det är mer representativt då medborgarna själva får vara med och besluta om sina angelägenheter (Usvat, 2017). Folkomröstningen i Katalonien handlade om regionens suveränitet.

Att hålla en folkomröstning om självständighet gör inte nödvändigtvis inte den representativa demokratin mer representativ, men är ett självklart fall där medborgarna själva får vara med och besluta om det som rör dem. Om en del av en enhet inte längre bör de ha rätten att själva besluta om de vill vara en del av den eller inte (Amnå, 2010:110). Genom folkomröstningen har katalonierna uttryckt sin önskan och har haft möjlighet att själva bestämma huruvida de vill fortsätta vara en del av Spanien eller inte.

Ofta sägs det att folkomröstningar är mer representativa och demokratiska om fler deltar. I

Democracy and its critics av Robert Dahl (1989:225) diskuterar han om folkomröstningar verkligen är mer representativa och demokratiska om fler deltar. De är med stor sannolikhet mer

demokratiska, men är de mer representativa? Inte alltid. Anledningen till varför han anser att folkomröstningar endast bör användas i mindre enheter är att en enskild väljare blir mindre representerad ju fler som deltar. I grund och botten handlar det om en enskild väljare är en på ett tusen eller en på en miljon.

I fallet Katalonien 2017 kan diskussionen som Dahl för i Democracy and its critics (1989) bidra till en intressant diskussion. Valdeltagandet i folkomröstningen var lågt, endast 42 procent av de röstberättigade valde att lämna sin röst. Att beslut ändå fattades från Kataloniens håll har fått kritik från omvärlden (SVT, 2017). Ur ett perspektiv blev färre personer representerade i beslutsfattandet, samtidigt som de som faktiskt valde att rösta blir mer representerade eftersom varje röst i sig blev mer värd i relation till alla andra röster.

Folkomröstningar är självförverkligande

Folkomröstningar är självförverkligande då de gör beslutsfattandet mer jämlikt, allas röster vägs ihop för att fatta besluten det betyder att besluten blir mer demokratiska. I en representativ demokrati är folkomröstningar självförverkligande då det ger medborgarna ett syfte annat än att enbart välja sina representanter. Att medborgarna får ett syfte är självförverkligande då det ger dem en känsla av att de tillhör något som är större än dem själva. Det ger medborgarna autonomi, ger dem ökat självförtroende och utvecklar deras karaktär (Amnå, 2010:110). Folkomröstningar är också självförverkligande då medborgarna får större kunskap om politik och om hur demokrati fungerar, det är alltså bildande för medborgarna (Pateman, 1970:40).

På vilket sätt var folkomröstningen i Katalonien självförverkligande? Genom att medborgarna i regionen själva fick välja om de ville fortsätta vara en del av Spanien gavs de en viss autonomi (Alexander et.al. 2017). De fick vara med och besluta om sin egna framtid vilket gör att de för tillfället tillhör något som är större än dem själva. Eftersom allas röster i en folkomröstning väger lika och är det som besluten i slutändan generellt baseras på är folkomröstningar i teorin alltid

demokratiska. Att det katalanska parlamentet efter folkomröstningen röstar för en separation mellan Spanien och Katalonien är alltså legitim (Amnå, 2010:110).

Folkomröstningar har en bildande effekt på medborgarna

Folkomröstningar ska enligt Carole Pateman verka bildande då medborgarna genom att delta i dessa får större kunskap om politk och om hur demokrati fungerar. Hon säger också att ju mer

medborgare får delta i politiska beslut, desto bättre blir de på att göra det. När medborgarna deltar och erhåller mer kunskap om demokrati och politik blir de även svårare att manipulera. De blir mer kritiskt tänkande och får en större politisk medvetenhet. I slutändan kommer de att ha större

möjligheter att göra kloka val (Amnå, 2010:111-112).

I folkomröstningen i Katalonien gav medborgarna möjlighet att kunna påverka sin framtid. Det betyder att de måste samla ihop information om de alternativ som finns. Genom att göra detta behövde katalanerna väga för och nackdelarna med att fortsätta vara en del av Spanien eller att bli en ny självständig stat. När folkomröstningen dömdes som icke-demokratisk så valde separatisterna i Katalonien att ändra vinkeln på folkomröstningen från självständighet till att försvara de

demokratiska värderingarna. Det är oklart om detta bidrog till att fler valde att lämna röster, men valdeltagandet var lågt, detta kan ha varit för att genom att delta i flera folkomröstningar under åren har medborgarna i Katalonien fått större kunskap om politik och demokrati och ändå inte valde att lämna sin röst (Mannerheim, 2017).

Folkomröstningar håller intresset för politik levande

Genom att låta medborgarna få delta i politiska beslut hålls intresset för politik levande.

Medborgarna får känslan av att de har möjligheter att få sina röster hörda och att deras åsikter kommer kunna göra skillnad. Om vi utgår från Carole Patemans teori om deltagande, alltså att ju mer medborgarna deltar, desto bättre på det blir de, de kommer få en ökad självkänsla, deras förtroende till sin egna politiska kapacitet kommer att öka vilket innebär att de kommer fortsätta delta i det politiska beslutsfattandet (Pateman, 1970:43).

Det kan också bidra till att hålla intresset för politik levandes om intresset för det tidigare har varit lågt. Genom att skifta beslutsfattandet från representanter som kanske inte sköter sitt jobb till medborgarnas händer kan intresset för politik öka. Även här gäller Carole Patemans teori (Ibid.).

I Katalonien så hade det länge funnits en irritation över hur Spanien hanterade regionens

autonomitet (Alexander, et.al, 2017). Att det Katalanska parlamentet väljer att flytta beslutsfattandet från sig själva ut till folket gavs medborgarna i regionen möjligheten att göra sina röster hörda. För en medborgare att kunna säga att de var med och beslutade om regionens självständighet eller fortsatta union med Spanien gör att beroende på vilken sida som vann valet får ökat självförtroende, större förtroende till det politiska systemet et cetera. Folkomröstningen i Katalonien engagerade så många människor att det inte går att säga något annat än att det höll regionens intresse för politik levande, för stunden (Laurell, 2017).

Folkomröstningar gör medborgare mer integrerade i samhället

Ibland händer det att medborgarna säger att de har lågt förtroende för politiker och att politiker inte längre lyssnar på vad medborgarna vill. Avståndet mellan de med inflytande och de med mindre eller utan kan i vissa fall bli alldeles för långt. I sådana fall kan folkomröstningar fungera som ett sätt att minska distansen mellan politiker och medborgare, men det kan även fungera integrerande (Pateman, 1970:63).

Genom att genomföra folkomröstningar kan avståndet mellan de med störst resurser och de med mindre eller minst resurser minska (Amnå, 2010:111). Det är för att medborgarna här har

möjligheten att välja vilket alternativ som de själva anser är det bästa. Folkomröstningar verkar integrerande då oavsett hur mycket resurser man som medborgare har väljer mellan ett bestämt antal alternativ. Det betyder att oavsett hur resursstark en medborgare är kan anse att det bättre alternativet är det samma som en medborgare med mindre resurser. I vissa fall händer det att personer som vid val av representanter valde ett politiskt parti men väljer att frångå partilinjen vid folkomröstningar då de anser att de finns andra alternativ som är bättre.

I Katalonien gavs som sagt medborgarna möjlighet att besluta huruvida de ville fortsätta vara en del av Spanien eller om regionen borde bli en självständig stat. Genom att göra en folkomröstning gav de alla medborgare en möjlighet oavsett resurser att kunna påverka sin framtid (SVT, 2017).

Folkomröstningar kan fungera som ett stöd åt den representativa demokratin

Genom att ge medborgarna möjligheten att delta i beslutsfattandet kan folkomröstningar fungera som ett stöd åt den representativa demokratin. I vissa frågor kommer politikerna inte alltid överens och genom att rådfråga medborgarna om deras åsikter i frågan kan hjälpa dem att fatta det mest lämpliga beslutet (Usvat, 2017:85).

Vissa frågor är även så pass stora att medborgarna bör ha möjlighet att kunna påverka dem. I Spanien har folkomröstningar inte tillhört vanligheten och endast en nationell folkomröstning och den handlade om Spaniens skulle signera Maastrichtfördraget (Fernández, 2016). Folkomröstningar kan alltså fungera som ett sätt att stödja den representativa demokratin genom att ge medborgarna möjlighet att kunna påverka sin framtid.

Att hålla en folkomröstning om självständighet är sannerligen en fråga som påverkar en enhets framtid oavsett dess storlek. Att låta medborgarna besluta om denna är därför rimligt. Att

politikerna i Katalonien valde att flytta beslutsfattandet från politikerna och parlamentet som var väldigt splittrade i frågan till folket. Resultatet från folkomröstningen var sedan det som

parlamentet baserade sitt slutliga beslut på (Mannerheim, 2017).

Folkomröstningar ger medborgarna möjlighet att bestämma om sina egna angelägenheter Med de tidigare nämnda fördelarna kan vi enkelt säga att folkomröstningar ger medborgarna en möjlighet att bestämma över saker som i slutändan kommer att påverka dem. Det tillhör de

demokratiska värderingarna att medborgarna ska ha möjlighet att bestämma om sina angelägenheter (Dahl, 1989:217). Genom att låta medborgarna bestämma över sina egna angelägenheter ger

folkomröstningar bland annat stöd åt den representativa demokratin, det gör medborgarna mer integrerade i samhället och kan bland annat bidra till att göra den representativa demokratin mer representativ. Därför anses folkomröstningar av många vara den renaste formen av demokrati.

Demokrati betyder direkt översatt från grekiskan att folket ska bestämma, och i folkomröstningar får de möjligheten att verkligen göra det.

Självständighet är någonting som kommer påverka medborgarna i en enhet allvarligt. Med allvarligt menar jag att det kommer ha stora konsekvenser, både positiva och negativa, på enhetens framtiden.

Att man i Katalonien därför valde att hålla en folkomröstning om just detta gör att de hade möjlighet att bestämma om hur de ville att regionen skulle styras (Mannerheim, 2017).

Nedan presenteras en sammanställning av fördelarna i relation till fallet.

Tabell 4.1: Fördelar

Fördelar Katalonien

Folkomröstningar minskar avståndet mellan medborgare och politiker

Gav medborgarna möjligheten att ge tillbaka en viss makt till regionen och sig själva. Då regionen vid flera tillfällen ansett att Spanien brutit mot regionens rättigheter

Folkomröstningar gör den representativa demokratin mer representativ

Att valdeltagandet var lågt är inte nödvändigtvis negativt då var och en som röstar blir mer representerad om färre deltar.

Folkomröstningar är självförverkligande Gjorde att medborgarna i regionen blev en del av någonting som är större än dem själva.

Folkomröstningar har bildande effekter på medborgarna

Kan ha inneburit att få valde att delta, i och med att folkomröstningen dömdes ut av Spanien gick de inte att manipulera som separatisterna kanske hade hoppats.

Folkomröstningar håller intresset för politik levande Gav medborgarna möjligheten att göra sina röster hörda. De gav dem ökat självförtroende för sin egna politiska förmåga.

Folkomröstningar gör medborgarna mer integrerade i samhället

Gjorde att alla medborgare, oavsett resurser möjligheten att bestämma över sin framtid.

Folkomröstningar kan fungera som ett stöd till den representativa demokratin

I en fråga där resultatet kommer påverka

medborgarna även långt in i framtiden är det rimligt att politikerna låter medborgarna ta över

beslutsfattandet.

Folkomröstningar ger medborgarna möjligheter att bestämma om sina egna angelägenheter

Genom att genomföra folkomröstning fick

medborgarna avgöra vilket alternativ som de ansåg var bäst för Katalonien.

4.2 Nackdelar

Folkomröstningar gör det svårt att föra en konsekvent politik

Ett problem som kommer med att allt för frekvent hålla folkomröstningar är att det kan göra det svårare att föra en konsekvent politik. Det finns alltid en risk att motstridiga beslut fattas. Detta förklaras av det faktum att medborgarna behöver besitta kunskap som de inte nödvändigtvis har (Anckar et.al, 2014:44). Ta som exempel, medborgarna i en enhet ska besluta om avskaffandet av till exempel dödsstraff. Enheten röstar ja till ett avskaffande och att döma brottslingar till dödsstraff är därmed inte möjligt. Någon tid senare har politiska skiftningar skett och återigen ska

medborgarna i enheten få vara med i beslutsfattandet. Denna gången handlar frågan om lika straff för lika brott. Medborgarna anser att detta är en rimlig lagstiftning och lika straff för lika brott införs. Lika straff för lika brott innebär inte direkt att personer som har dömts för mord ska straffas med döden även om det kan finnas en underliggande tanke att så kan vara fallet. På så sätt har beslutsfattandet varit inkonsekvent, lika straff för lika brott är inte det samma som dödsstraff, däremot är dödsstraff för personer som dömts för mord lika straff för lika brott.

Det krävs därför att medborgarna inte bara har kunskap om demokrati och politiken i landet utan även om vilka lagar som gäller eftersom deras beslut kan komma att ändra dessa. I det exempel som jag tog upp ovan har medborgarna inte haft tillräcklig kunskap om beslutsfattandet och har därmed inte gjort ett klokt val (Giljam, 2010:207).

Om vi tar detta i relation till folkomröstningen i Katalonien, vi har sen tidigare kommit fram till att folkomröstningen inte var laglig i enlighet med den spanska konstitutionen som regionen lyder under (Laurell, 2017). Är det klokt av medborgarna att lämna en röst som inte kommer kunna påverka resultatet? Troligtvis inte. Politikerna i regionen var väl medvetna om att den

folkomröstning de önskade genomföra inte var möjlig, men valde ändå att genomföra den. Det är även andra gången som regionen har gått till val om sin självständighet. Folkomröstningarna var vid båda gångerna inte tillåtna, de hade lågt valdeltagande. Skillnaden mellan de båda valen var att det första valet inte ledde till en omröstning i det regionala parlamentet vilket den andra gjorde

(Mannerheim, 2017).

Folkomröstningar kan vara ojämlika

Själva grundtanken med folkomröstningar är att göra den representativa demokratin mer

representativ, detta är genom att ge medborgarna möjlighet att kunna fatta besluten som kommer att påverka dem. Problemet är att det finns en risk att besluten ändå inte är så jämlika som teorin förutsätter. Då det är möjligt att utesluta vissa grupper från att delta i folkomröstningar (Giljam 2010:203).

Detta är det problemet som är allra allvarligast med folkomröstningar. Det är enklare för personer med goda resurser att delta än vad det är för de med sämre resurser. Med resurser menas

ekonomiska tillgångar, utbildning och så vidare. En person med goda ekonomiska tillgångar påverkas inte av att en omröstning hålls på en vardag då den jobbar då det är lättare för denna att ta ledigt från sitt jobb eller andra engagemang. En person med sämre ekonomiska tillgångar och som har låg utbildning har det mycket svårare. Den måste väga sitt politiska deltagande mot att ta ledigt från jobbet och få lägre lön et cetera (Amnå, 2010:116).

Folkomröstningen i Katalonien hölls den 1 oktober 2017 vilket var på en söndag, en dag då många är lediga från jobbet vilket innebar att många hade möjligheten att delta i folkomröstningen. Detta förklarar dock inte det låga valdeltagandet. Däremot så gjorde spansk polis allt för att förhindra att folkomröstningen genomfördes vilket innebar att de beslag tog valsedlar (SVT, 2017; Laurell, 2017). Att detta skedde kan ha inneburit att alla medborgare inte fick möjligheten att lämna sin röst.

Om medborgarna inte fick möjlighet att samla ihop information om det val de skulle göra kan de ha valt att inte rösta då de kände att de inte hade fullständig kunskap om frågan. Att valsedlar

beslagtogs innebar att de som ville gå inte hade möjligheten att lämna en röst då det inte fanns fler valsedlar för dem att fylla i. För att kunna göra detta hade medborgarna behövt komma tidigare till vallokalerna vilket vissa kanske inte hade möjlighet att göra, om det nu fanns möjlighet för

medborgarna att förtidsrösta vilket inte är information som jag har kommit över.

I folkomröstningar ligger större fokus på egenintresset snarare än det allmännas bästa En risk som kommer med folkomröstningar är att istället för att tänka på det allmännas bästa när man fattar ett beslut tänker på sig själv och vad som är bäst för en själv. Folkomröstningar fungerar som ett stöd till den representativa demokratin, de representanter som medborgarna väljer beslutar om det allmännas bästa. Att låta medborgarna bestämma vad som är det allmännas bästa är därför

riskfyllt (Amnå, 2010:117). Det största problemet är dock att avgöra vad som är det allmännas bästa, eftersom alla har olika bakgrund och preferenser. Att låta medborgarna avgöra vad denna är genom en folkomröstning kan alltså vara en fördel.

I Katalonien var medborgarna och politikerna väldigt splittrade i frågan, det allmännas bästa var därför väldigt svårt att avgöra (SVT:2017). Är det allmännas bästa att fortsätta vara en del av Spanien, att få en större grad av självbestämmande eller är det det bästa för regionen att bli en suverän stat? Risken med att lägga beslutsfattandet i händerna på regionens medborgare är att de inte har tillräcklig kunskap om vilka konsekvenser deras agerande får om de önskar uppfylla sina egna intressen. Att fatta ett beslut baserat på endast sina egna preferenser utan att ta hänsyn till andra och hur detta kan påverka dem är en klar nackdel för folkomröstningar.

Risk att ett land blir omöjligt att styra när medborgarna får mer att säga till om

I fördelen Folkomröstningar håller intresset för politik levande nämnde jag att folkomröstningar kan göra att medborgarna får ett större intresse i att delta i det politiska beslutsfattandet. Problemet med det är att det finns en risk att de valda politikerna i en enhet blir överflödiga. Medborgarnas självförtroende för sin egna politiska förmåga blir alldeles för stark att de inte längre lyssnar till politikerna och istället fattar de beslut som de tycker är det bästa för dem. Ett land kan på så vis bli nästintill omöjligt att styra Heywood, 2015:147).

Folkomröstningar är generellt rådgivande. Vilket vi även kan anta att folkomröstningen i Katalonien var (Fernández, 2016). Rådgivande folkomröstningar innebär att politikerna frågar medborgarna vad de tycker och sen fattar ett beslut, det finns dock inget krav på att resultatet av

folkomröstningen ska ligga till grund för beslutsfattandet (Usvat, 2017). Att låta medborgarna vid upprepade tillfällen vara med i beslutsfattandet och sen ignorera resultatet kan innebära ett minskat förtroende från medborgarna, medborgarna kan i sin tur anse att de rådande politiska systemet inte fungerar och önska ändra det. Politikerna kommer ha svårt att kontrollera medborgarna.

Folkomröstningen i oktober 2017 var inte den första folkomröstningen som regionen har hållit om självständighet. Första gången den hölls var valdeltagandet så pass lågt att resultatet inte kunde leda till att ett beslut togs (Laurell, 2017). När regionen sen gick för att rösta andra gången hade

folkomröstningen ännu en gång väldigt lågt valdeltagande, skillnaden denna gången är att regionen

valde att gå till beslut baserat på resultatet på folkomröstningen, detta beslutet har dock varit väldigt kontroversiellt och regionens självständighet har inte erkänts av andra stater (Manneheim, 2017).

Om medborgarna får mer att säga till om, men deras åsikter ignoreras gör ökar risken för att de förlorar förtroendet för politikerna. När medborgarna får större förtroende för sin egna förmåga att föra politik men deras nyfunna kunskaper ignoreras av de valda politikerna kan innebära att medborgarna tröttnar på den representativa demokratin och väljer att ta över politiken själva. På så sätt kan ökat medborgerligt deltagande i beslutsfattandet göra att medborgarna inte längre lyder deras valda politiker (Usvat, 2017).

Folkomröstningar kräver större ekonomiska resurser för att kunna genomföras Folkomröstningar är dyra. De kostar mycket att genomföra. Det krävs personal som sköter vallokalerna, räknar röster, sköter spridningen av information och så vidare. Dessa vill såklart ha lön för sitt arbete. Vidare kostar det även pengar att trycka valsedlar, röstkort och att skicka ut dem till de röstberättigade. Folkomröstningar är därför en mycket påkostad form av demokratiskt deltagande. Att hålla folkomröstningar allt för frekvent har en stor ekonomisk påverkan (Amnå, 2010:119).

Folkomröstningen i Katalonien var andra gången regionen under loppet av fem år röstade om sin självständighet (Laurell, 2017). Vi har redan kommit fram till att folkomröstningar kostar mycket pengar att genomföra. Att regionen har genomfört två relativt kostsamma folkomröstningar som inte kan leda till beslut under bara några år kan ses som oansvarsfullt och ett slöseri med pengar i

regionen.

Folkomröstningar kräver att medborgarna har rätt information om alternativen för att göra goda val

När vi gör val kräver det att vi har god kunskap om alternativen och vilka konsekvenser våra handlingar kommer få för personer runt om kring oss. Detta gäller i det privata så väl som inom politiken. Det är därför en fördel att representanterna gör våra politiska val åt oss då det är deras jobb att sätta sig in i frågan, fördjupa sig i ämnet och väga alternativen. Det är något som många kritiker menar att medborgarna inte har möjlighet att själva göra (Amnå, 2010:117).

Skulle en folkomröstning behöva genomföras av olika anledningar krävs det alltså att medborgarna har möjlighet att finna information om alternativen. Informationen bör vara lättillgänglig och lätt att förstå. Skulle medborgare av olika anledningar hindras från att ta del av informationen finns det en risk att de inte har tillräckligt med kunskap och kan därför göra ett oklokt val (Amnå, 2017:118).

Det finns alltså en risk att resultatet av folkomröstningen i Katalonien är på grund av att

medborgarna gjorde okloka val. Alla medborgare hade inte lika möjlighet att finna information om de olika alternativen de hade att välja mellan, de hade inte heller möjlighet att väga konsekvenserna av sina val eftersom de hade begränsad möjlighet att få information om dessa. Att Spanien valde att blockera och censurera hemsidor som spred information om omröstningen kan alltså ha gjort att regionen gjorde ett val som de kanske inte hade gjort om de hade fått större kunskap om

alternativen (Laurell, 2017).

Medborgarna vill inte delta, få som lämnar sina röster

Folkomröstningar har tyvärr ofta ett lågt valdeltagande. Detta trots att undersökningar visar att medborgare vill ha större inflytande i politiska beslut, men när de får möjligheten att göra det väljer de att inte göra det (Giljam, 2010:193). I Katalonien hade folkomröstningen mycket lågt

valdeltagande (SVT, 2017). Detta behöver däremot inte betyda att medborgarna regionen inte ville delta. Först och främst dömdes folkomröstningen som olaglig, det innebär att medborgarna kan ha valt att inte delta på grund av att de visste att deras röster inte skulle betyda något. En annan anledning kan ha varit våldsamheterna kring valdagen när polis attackerade vallokaler och väljare, detta kan ha inneburit att de som gick för att rösta inte hade möjlighet och att vissa eventuellt stannade hemma och valde att inte lämna sin röst för att undvika de våldsamma attackerna mot vallokaler och valdeltagare (Laurell, 2017). En tredje anledning kan ha varit att det inte fanns något intresse för att ens hålla en folkomröstning från första början (SVT, 2017).

Folkomröstningar kan ge oss en illusion av demokrati

Politiker kan göra så att folkomröstningar ser ut att vara demokratiska även fast de inte är det. Att ge medborgarna möjligheten att bestämma över sig själva är i grund och botten demokratiskt, men kan ibland användas som ett sätt att vrida politiska förluster till vinster (Amnå, 2017). I Katalonien hade det redan hållits ett val om självständighet, men tyvärr gav det inget tydligt resultat. 2017 försökte de igen, folkomröstningen blev utdömd och resultatet av denna kan alltså inte bli

verklighet. Detta var ett bakslag för separatisterna som då började vrida folkomröstningen från att vara som självständighet till att vara en folkomröstning där demokratins framtid var hotad

(Mannerheim, 2017). Det är oklart om denna vridning av folkomröstningen lyckades locka fler väljare till valurnorna men är ett klart tecken på hur politiker kan utnyttja förluster till sin egen fördel med hjälp av folkomröstningar.

Nedan presenteras en sammanställning av nackdelarna i relation till fallet.

Tabell 4.2: Nackdelar

Fördelar Katalonien

Folkomröstningar gör det svårt att föra en konsekvent politik

Folkomröstningen dömdes som olaglig. Det betyder att resultatet inte kan bli verklighet. Att medborgarna därför väljer att inte delta är rimligt då det kräver deras tid och resurser fast det inte kommer leda till någonting.

Folkomröstningar kan vara ojämlika Då Spanien gjorde allt för att stoppa omröstningen fick alla medborgare inte lika möjlighet att lämna sina röster.

I folkomröstningar ligger större fokus på egenintresset snarare än det allmännas bästa

Risk att medborgarna inte har tillräcklig kunskap och därför kommer göra ett val som kommer att gynna dem själva utan att ta hänsyn till andra.

Risk att ett land blir omöjligt att styra när medborgarna får mer att säga till om

Om medborgarna vid upprepande tillfällen får vara med i beslutsfattandet men deras röster ändå inte betyder något finns det en risk att de förlorar förtroendet för politikerna. Detta kan betyda att politikerna ses som överflödiga.

Folkomröstningar kräver större ekonomiska resurser för att kunna genomföras

Eftersom omröstningen i Kataloninen var olaglig är frågan om det är rimligt att genomföra dyra folkomröstningar om de ändå inte kan nå beslut.

Folkomröstningar kräver att medborgarna har rätt information om alternativen för att göra goda val

Eftersom Spanien stängde ner många medier och beslagtog valsedlar finns det en risk att

medborgarna inte fick möjlighet att samla information om alternativen.

Medborgarna vill inte delta, få som lämnar sina röster

Få valde att delta i folkomröstningen 2017.

Folkomröstningen 2014 hade även den lågt valdeltagande. Kan innebära att det inte finns ett intresse från medborgarna att delta.

Folkomröstningar kan ge oss en illusion av demokrati

När folkomröstningen dömdes ut förvreds den till någonting den inte var av separatisterna i ett försök att få den att verka mer demokratisk än vad den verkligen var.

5 Slutdiskussion

Folkomröstningar är ett utmärkt sätt att göra medborgare mer engagerade i politiken. En av grundvärderingarna i det demokratiska samhället är trots allt folksuveränitet. Det innebär at medborgarna i en politisk enhet ska ha möjligheten att påverka den politiska processen. De flesta demokratiska system är idag representativa, det innebär kort och gott att medborgarna väljer de som ska fatta besluten åt dem. Folkomröstningar fungerar oftast som ett komplement till dessa, de kan även fungera som en kompromiss i de fall då representanterna inte kan komma överens.

En uppfattning som finns bland många är att folkomröstningar är mer legitima, demokratiska och demokratiska, men är så verkligen fallet? Demokrati betyder folkstyre, folket ska alltså vara med och fatta besluten. Det innebär indirekt att alla medborgare ska få möjlighet att kunna påverka beslutsfattandet. Problemet med folkomröstningar är dock att de ofta har lågt valdeltagande, detta gör det svårt att säga att de är mer representativa och därmed mer demokratiska.

I Democracy and its critics av Robert Dahl (1989) så läste jag en intressant diskussion om representativitet. Där diskuterar Dahl hur vi ska definiera representativitet. Är det personlig representation eller total representation av alla medborgare i en enhet. Han resonerar att om vi definierar representation som personlig representation är lågt valdeltagande inte ett problem för folkomröstningar. Vid lågt valdeltagande blir var och en mer representerad då deras röst har haft en större påverkan på resultatet. Det är helt klart en stor skillnad på att vara en av tusen röster än att vara en av flera miljoner. Är lågt valdeltagande då verkligen ett problem? Inte nödvändigtvis.

Oavsett om vi antar att representativitet är personlig eller total så är tio procent av rösterna

fortfarande tio procent av de totala rösterna. Det är därför möjligt att anta att åsikterna bland de som inte lämnade någon röst är lika fördelat mellan de som lämnade röster. Dock är det omöjligt att säga att så skulle vara fallet eftersom vi omöjligt kan veta deras preferenser i och med att de inte

lämnade sin röst.

Folkomröstningar sägs göra det politiska beslutsfattandet inkonsekvent då det finns en möjlighet att medborgarna fattar ett beslut som går mot ett annat. Den risken anser dock jag är ganska låg. Risken gäller endast vid regelbundet uppkommande folkomröstningar. Folkomröstningar är däremot inget som förkommer ofta, i mitt fall Katalonien kan vi se att folkomröstningar har förekommit men det