Förteckning över John-Elof Forssanders tryckta skrifter Stjernquist, Berta
Fornvännen 74, 174-178
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1979_174
Ingår i: samla.raa.se
Förteckning över John-Elof Forssanders tryckta skrifter
John-Elof Forssander, professor i nordisk arkeologi i L u n d 1938—1943, är den ende av de bortgångna professorerna i detta ämne, som inte tidigare ägnats en publicerad biblio- grafi. Då han i år skulle ha fyllt sjuttiofem år, har redaktionen ansett det vara ett lämpligt
tillfälle att till hans minne publicera en sam- manställning av hans tryckta skrifter. Sam- manställningen, som gjorts av Jannis Ambat- sis, föregås av en inledning av Berta Stjern- quist, nuvarande innehavare av hans lärostol.
John-Elof Forssander som forskare
Vid en forskares bortgång tillkommer ofta en sammanställning av tryckta skrifter och en kommentar till forskningsinsatserna som hel- het. John-Elof Forssandes fick inte mindre än fyra minnesteckningar
1där hans veten- skapliga arbete diskuterades. Det är inte lika vanligt att man efter ett stort antal år går tillbaka till en vetenskaplig produktion för att diskutera den ur ett framtidsperspektiv.
Det är emellertid av stort intresse att med distans i tiden vända tillbaka och se vilken roll en forskningsinsats kan ha spelat.
D å man nu beslutat att göra en samlad bibliografi av Forssanders produktion är det ett lägligt tillfälle att något diskutera forsk- ningsinsatsens betydelse under de gångna åren och dess relevans i nutida forskning.
Forssander skulle i år ha fyllt 75 år, en ålder då många forskare fortfarande är fullt verk- samma. D å han avled för 35 år sedan hade han emellertid redan hunnit med en om- fattande vetenskaplig produktion.
Forssander var inte någon forskare med snäv synvinkel och stark specialisering. H a n intresserade sig i stället för problem av skilda slag från alla huvudperioder av vår förhisto- ria: stenålder, bronsålder och järnålder. H a n valde centrala frågeställningar som förgre-
nade sig ut över materialet på kontinenten.
H a n gick i lära hos O t t o Rydbeck och hans första skrift — från 1928 — var en redo- görelse för utgrävningarna på domkapitel- husets i L u n d tomt 1927. Otto Rydbeck var medeltidsarkeolog men han hade dessutom stenålder som specialitet. Stenåldersproblem fångade Forssanders intresse under det första skedet av hans verksamhetsperiod.
U n d e r några år ägnade Forssander den yngre stenålderns stridsyxekulturer i vid be- märkelse och den svenska båtyxekulturen ett intensivt studium. Det var till stor del obruten mark. H a n mötte en flödande materialrike- dom. Hans gradualavhandling från 1933 med titeln Die schwedische Bootaxtkultur und ihre kontinentaleuropäischen Voraus- setzungen blev också banbrytande. Trots att problemområdet senare har' bearbetats av flera forskare och materialet har svällt har inånga av Forssanders huvudresultat be- hållit sin aktualitet. De h a r varit impuls- givande för och en nödvändig ingrediens i senare forskning.
Vid arbetet med stridsyxekulturerna kom
Forssander att arbeta sig in i hela komplexet
av stcnålderskulturer och tidiga metallkultu-
rer på kontinenten. Det var naturligt för
J.-E. Forssander tryckta skrifter 175
honom att direkt fortsätta med detta område.
H a n hade cn stark känsla för relevanta fråge- ställningar men han hade också ett utpräglat sinne för konkret fyndmaterial, det medel han behövde för att diskutera problemen.
H a n hade bild- och materialminnc. Der ost- skandinavische Norden während der ältesten Metallzeit Europas, resultat av dessa fort- satta studier, var en innehållsrik och stimu- lerande framställning som blev normgivande för diskussionerna om kontakterna mellan Norden och kontinenten under den yngre stenåldern. Även om många delanalyser ge- nom senare forskningsinsatser efter hand mist cn d d av sin aktualitet är andra huvudavsnitt i den innehållsrika framställningen t. ex. pa- ralldliseringen mellan vår yngsta stenålder och den äldsta bronsåldern på kontinenten bestående forskningsresultat. Det är ett fak- tum att det fortfarande inte finns någon samlad framställning som kan ersätta detta arbete om förbindelserna under yngre sten- ålder.
Stenåldcrsbcbyggdscn i Sverige var ett levande intresse för Forssander och han på- började intensivstudier av olika komplex.
H a n deltog i utforskandet av de mesolitiska boplatserna vid Sjöholmen. Den utgrävning av mesolitiska boplatser vid Ageröd som han planerat och till och med skaffat medel till kom emellertid inte till stånd men initiativet fanns där och togs sedan u p p av hans elev Carl-Axel Althin. Megalitkulturens boplatser och den gropkeramiska kulturens fick i stället ett visst utrymme i hans forskning.
Vid arbetet med stenåldcrskulturerna på kontinenten hade Forssander också fått kon- takt med tidiga metallförande kulturgrupper.
Några skarpa gränser fanns inte och han kom snart helt över på problemen kring metall- kulturerna. Problemställningarna var åter- igen förhållandet mellan Norden och konti- nenten. Nu gällde det bronsålder och tidig järnålder. Med stor intensitet ägnade han sig åt att försöka bringa reda i det rika mate- rialet. Hos författaren till dessa rader som följde forskningsförloppet som åhörare till sällsynt stimulerande föreläsningar om euro- peisk högbronsålder och hallstattid väcktes ett bestående intresse för dessa forsknings-
områden. Uppsatserna Europäische Bronze- zeit och Koban und Hallstatt har också spelat mycket stor roll för forskningen på kontinen- ten och de citeras fortfarande. Detsamma gäller de båda huvudarbeten som behandlar centrala järnåldersproblem i nordisk arkeo- logi.
Redan 1937 trycktes i Meddelanden från Lunds universitets historiska museum upp- satsen Provinzialrömisches und Germanisches.
Stilstudien zu den schonischen Funden von Sösdala und Sjörup. Forssander rörde sig med samma säkerhet inom materialgrupper och problemkomplex kring den germanska djur- ornamentiken och dess ursprung. Hans ut- präglade sinne för relevanta frågeställningar slog igenom även i detta arbete som alltjämt bildar bas för forskning kring folkvandrings- tidens stilhistoria. Det har säkert också spelat stor roll för G u n t h e r Haseloff vid tillkomsten av hans stora arbete om dessa problem som nu är under tryckning. Även arbetet Irland
— Oseberg, Forssanders sista arbete, har varit starkt stimulerande för senare forskning.
De komplicerade problemen kring den ger- manska djurornamentiken ställer stora krav på forskarens förmåga att se relevanta sam- band och att konkret belägga dem och dess- utom på hans förmåga till överblick. Forssan- ders förmåga att på ett självständigt sätt fin- na nya infallsvinklar till analysen är även för detta område synnerligen påtagligt.
D d finns många detaljproblem som Fors- sander tog u p p och belyste på ett bestående sätt såsom frågan om bautastenar från brons- åldern och den yngre stenålderns gravskick.
Som populärvetenskaplig författare var han mästerlig. H a n kunde göra framställningen pedagogisk och fängslande och på samma gång rik på information. Inledningsavsnittet Sveriges förhistoriska bebyggelse till Svenska folket genom tiderna är ett exempel på detta.
Forssander hade fått en kritisk historisk
skolning vid universitetet i Lund och han
hade vid studier i K ö p e n h a m n , där han hade
kontakt med Sophus Muller, fått en stark in-
riktning på de slutna fyndens betydelse i
arkeologisk forskning. Detta var ingredienser
i hans metodiska utbildning och de präglar
hans forskning. Men förklaringen till att han
176 B . S t j e r n q u i s t & J . A m b a t s i s
k u n n a t g ö r a så b e s t å e n d e f o r s k n i n g s i n s a t s e r p å m å n g a fält ligger k a n s k e f r ä m s t i s å d a n a f o r s k a r e g e n s k a p e r s o m k o n s t r u k t i v t v e t e n - s k a p l i g f a n t a s i o c h u t p r ä g l a t s i n n e för r e l e - v a n t a f r å g e s t ä l l n i n g a r o c h f ö r m å g a till ö v e r - blick. F ö r h o n o m v a r a r k e o l o g i e n u t p r ä g l a t i n t e r n a t i o n e l l v e t e n s k a p . H a n l a d e g r u n d e n till e n stark i n t e r n a t i o n e l l i n r i k t n i n g för l u n - densisk a r k e o l o g i v i l k e n s e d a n v a r i t b e s t å e n - de.
I d e t s t ä n d i g t å t e r k o m m a n d e t e m a t i F o r s - s a n d e r s a r b e t e n — k o n t a k t e n m e l l a n N o r d e n o c h k o n t i n e n t e n — a n a r m a n cn p å v e r k a n a v d e n k u l t u r m o d e l l s o m i slutet a v 1 9 2 0 - t a l e t k o n s t r u e r a d e s b l . a. g e n o m V . G o r d o n C h i l - d e s a r b e t e n . D e s s a a r b e t e n s t u d e r a d e h a n flitigt. F o r s s a n d e r h a d e e m e l l e r t i d e n kritisk i n s t ä l l n i n g till sitt m a t e r i a l o c h h a n g o d t o g i n t e r e s u l t a t e n o p r ö v a d e . H a n f ö r d j u p a d e sig i d e t k o n t i n e n t a l a m a t e r i a l e t p å e t t i m p o n e - r a n d e s ä t t o c h v a r b e r e d d a t t o m p r ö v a o c h n y k o n s t r u e r a . I d e t t a ligger k a n s k e f ö r k l a - r i n g e n till a t t h a n s p r o d u k t i o n , t i l l k o m m e n u n d e r c n k o n c e n t r e r a d v e r k s a m h e t s p e r i o d f r å n 1930 till 1 9 4 3 , fick e n s å d a n g e n o m s l a g s -
k r a f t . I d e n n u t i d a f o r s k n i n g e n d ä r d e n g a m l a m o d e l l e n o m k u l t u r s p r i d n i n g e n ä r u n d e r o m p r ö v n i n g k o m m e r d e t f o r t f a r a n d e a t t f i n n a s u t r y m m e för o c h b e h o v a v d e fråge- s t ä l l n i n g a r s o m F o r s s a n d e r s t ä l l d e o c h d e r e s u l t a t s o m h a n u p p n å d d e .
B e r t a S t j e r n q u i s t
L u n d s u n i v e r s i t e t s h i s t o r i s k a m u s e u m
K r a f t s t o r g 1, S - 2 2 3 5 0 L u n d
N o t
1
