Bror-Magnus Vifots arkeologiska forskning Stjernquist, Berta
Fornvännen 208-212
http://kulturarvsdata.se/raa/fornvannen/html/1987_208 Ingår i: samla.raa.se
Bror-Magnus Vifots arkeologiska forskning
Professuren i Förhistorisk och medeltidsarkeo- logi inrättades vid Lunds universitet år 1919.
Dess förste innehavare var Otto Rydbeck som från början av århundradet varit knuten till Lunds universitets historiska museum som fö- reståndare och forskare. I och med att en läro- stol i arkeologi inrättades öppnades nya möjlig- heter att utveckla den arkeologiska forskning- en. Medeltiden och stenåldern var områden som Otto Rydbeck var särskilt inriktad på.
K ä n n e d o m e n om bebyggelsen under brons- och järnålder var däremot länge begränsad. Se- dan professuren väl tillkommit tog sig emeller- tid yngre forskare an olika problem inom för- historien och inte minst dem som rörde just brons- och järnåldern. En av dem varJohn-Elof Forssander som blev Otto Rydbecks efterträda- re på lärostolen. En annan var den två år yngre Bror-Magnus Vifot som under en kort period
— i stort sett 1930-talet — gjorde betydelseful- la, nyorienterande forskningsinsatser för brons- och järnåldersstudiet. Efter detta följde för Vi- fot en lång sjukdomsperiod som varade från 1944 till 1968 då han avled. D e n n a långa frånva- ro från arkeologien var väl anledningen till att man då inte kom att förteckna och sammanfat- ta hans forskningsinsatser. Sett i ett längre per- spektiv är detta en lucka i historieskrivningen.
Mycket av hans insatser i arkeologisk forskning kom att bli fruktbärande som utgångspunkter lorden fortsatta forskningen. Kännedomen om dem behövs för att förstå senare arbeten. Vifots insatser kommer därför här att kort behandlas.
Bror-Magnus Vifot föddes den 9 september 1906 i Skurup som son till fabrikör Emil An- dersson och hans hustru Eliida Mårtensson, som kom från St. Herrestad. Hans intresse för fornforskning hade väckts bl. a. av farbrodern Olof som hade en fornsakssamling som senare skänktes till museet på Svaneholms slott. In- tresset för släktforskning förmedlades av hans mor. Den miljö som han levde i som barn och ung bidrog till att han började bedriva arkivstu- dier redan under gymnasietiden. Det är intres- sant att se att uppväxtmiljön kom att ge honom
varaktiga impulser inte bara till hans musei- verksamhet, som kom att bedrivas huvudsakli- gen vid Vemmenhögs härads hembygds- och fornminnesförening, utan även till hans veten- skapliga arbeten.
Efter studentexamen vid Lunds katedralsko- la år 1926 började han universitetsstudier i nor- disk fornkunskap för Otto Rydbeck och i folk- livsforskning för C. W. von Sydow. Detta kom- pletterades med en gedigen utbildning i konst- historia för Ragnar Josefsson. Är 1930 var han färdig med sin fil. kand.examen i dessa ämnen och påbörjade sina licentiatstudier i arkeologi.
De inriktades på att belysa bronsåldersbebyg- gdsen, ett då outforskat område. Avhandlingen för denna examen behandlade Brandgravar och keramik i svensk bronsålder. Den gav stoff till många av hans senare publicerade uppsatser.
Då Vifot avlade licentiatexamen 1935 hade han på för kulturhistoriker vanligt sätt redan under många år arbetat med praktiskt musei- arbete. Detta bedrevs till stor del i hembygdens museiförening, Vemmenhögs härads hembygds- och fornminnesförening. Vifot vårdade dess samlingar från maj 1928 till in på 1940-talet.
Formellt kvarstod han som intendent till 24 au- gusti 1946 men var i praktiken inte aktiv där längre än till 1944. Det är belysande för situa- tionen i museivärlden vid denna tid att han först 1942 fick fast lön. Den utgjorde 250 kr för ett år. Före den tidpunkten arbetade han enligt uppgift helt utan ersättning. H a n s arbete i hembygdsföreningen är dokumenterat i dess årsberättelser som han skrev under åren 1928—
1942. Skapandet av Svaneholms slottsmuseum är till större delen hans verk. H a n ledde restau- reringen av slottet som inköpts på initiativ av hembygdsföreningen och som fr. o. m. 1935 äg- des av en andelsförening, som hade nära sam- arbete med hembygdsföreningen.
En ledande princip i Vifots museiarbete var att utforma utställningarna så att funktionen bakom föremålen kom fram och att länka sam- man flera ämnen i en strävan att nå detta mål.
Parallellt med sitt arbete på Svaneholm var
Formännen 82 (1987)
B. M. Vifots arkeologiska forskning 209
Bror-Magnus Vifot. Tykesson Foto 1929.
Vifot knuten till Lunds universitets historiska museum för olika amanuensbefattningar un- der åren 1928-1938. H a n tog också ett tillfäl- ligt förordnande som t. f intendent vid Värm- lands museum under hösten 1930.
Det är inte utan intresse att n ä m n a den prak- tiska verksamhet som Vifot bedrev under den- na tid. Den hade betydelse för hans vetenskapli- ga utveckling och för hans författarskap. M e n den visar å andra sidan vilka svåra ekonomiska förhållanden som vid denna tid rådde för museimän och forskare under deras utbild- ningstid och som styrde och begränsade deras verksamhet. Många av de vetenskapliga upp- slag som Vifot hade och som han tog upp i sin forskning kunde inte alls eller med svårighet fullföljas då medel för utgrävning och för uppe- hälle var mycket begränsade.
Vifots breda intresse för kulturhistoria, präg- lar hans vetenskapliga skrifter. I dem finner
man framför allt arkeologi och folkloristik även om han som museiman kom att arbeta även med andra ämnen såsom exempelvis konsthis- toria och personhistoria. Insatserna på det konsthistoriska och folkloristiska området sked- de till stor d d i samband med utställningar eller inventeringar. De berörs här endast flyktigt.
H a n skrev 1934 om det medeltida Lybeckerka- pellet i Simrishamn. H a n skrev om allmoge- möbler och dräktsilver. M a n bör kanske n ä m n a att hans första skrift, som författades 1930 till- sammans med Anna Lundblad, behandlade värmländska julseder. M e n det är Vifots arkeo- logiska författarskap som här står i centrum.
Licentiatavhandlingen behandlade som nämnts kulturutvecklingen i Sverige under yngre bronsåldern så som den speglar sig i gravskick och keramik. Den berör problem som Vifot kom att arbeta med under hela sin verk- samma tid. Det var relativt obruten mark. Bror Schnittger hade 1919 visat på förekomsten av brandgravar och brandgravfält i Skåne och Knut Kjellmark publicerade bronsåldersbo- platsen vid Sohög j ä m t e en del gravmaterial i en uppsats i Fornvännen 1925. Folke Hansens publikation i Fornvännen 1923 av gravfaltsma- terialet från Svarte var av stort intresse tack vare materialets rikedom. Bakom detta fanns den imponerande amatörforskning som Gustaf Jacobaeus bedrev på sin egendom Ruuthsbo. En stor del av detta gravmaterial hade lätt kunnat förstöras men blev i varje fall insamlat och för- tecknat.
Genom dessa tidiga arbeten förbereddes marken för en mera intensiv probleminriktad forskning.
Vifot tog i sin forskning upp de problem som rörde gravformer och gravkeramik under den yngre bronsåldern och den äldre järnåldern samt boplatserna under den äldre järnåldern.
Centralt inom det första området ligger frågan om övergången mellan brons- och järnålder.
Parallellt med arbeten om dessa problem bear- betade han några fyndgrupper från yngre bronsålder och äldre järnålder, en angelägen forskningsinsats för att bringa reda i materi- alet. Samtidigt skaffade han sig en nödvändig materialöversikt. H a n s två första arkeologiska uppsatser kan n ä m n a s i detta sammanhang.
I Meddelanden från Lunds universitets his-
Bror-Magnus Vifot i arbete på Lunds universitets historiska museum 1941.
toriska museum 1931 publicerade han Fredshögs- fyndet, ett rikt depåfynd från yngre bronsåldern
vilket fanns i museets samlingar. Spjutspetsar, holkyxor, skaror, skaftlappsyxor och svärd fick här en grundlig bearbetning som haft stor bety- delse för forskningen i fortsättningen. På några delar av glasögonformade spännen gjorde han viktiga tekniska iakttagelser.
Studiet av holkyxorna öppnade nya forsk- ningsperspektiv för Vifot och han fortsatte att arbeta med denna fornsaksform, ett arbete som skulle ha blivit hans doktorsavhandling men som han aldrig förmådde slutföra.
I Meddelanden från Lunds universitets his- toriska museum 1932 publicerade han ännu en
Fornvännen 82 (1987)
materialstudie. Sammanställning och analyser av speciella former av armringar och stora spännen från den förromerska järnåldern i det arbetet var grundläggande och har fortfarande stor betydelse för forskningen.
Vifot kom i dessa arbeten in på frågan om kulturförbindelserna med kontinentens Hall- statt- och La Ténekulturer. Detsamma gäller hans arbete om den yngsta bronsålderns ler- kärlsformer med kontakter till Lausitzkerami- ken på kontinenten. Vifot utvecklade kunska- pen om dessa kontakter även i den grupp av uppsatser som behandlar brandgravskicket.
Gravar med bikärl och gravurnor med imiterad snörornamentik har i detta s a m m a n h a n g en
B. M. Vifots arkeologiska forskning 211
central ställning. Diskussionen visar att Vifot var väl förtrogen med det kontinentala materi- alet. H a n kunde på ett övertygande sätt knyta samman det sydsvenska materialet med Gö- ritzgruppen vid O d e r och med sena Lausitz- grupper i trakten av Weichsel. Det är resultat som stått sig väl.
De problem som Vifot diskuterade i sina ar- beten om brandgravarna har analyserats sena- re i olika arbeten och materialet har utvidgats men Vifots arbeten och de resultat han kom fram till är fortfarande giltiga i sammanhanget.
Detta gäller även i fråga om hans arbeten om brandgravskicket i äldre järnålder.
Vifot förankrade sin forskning i fältarbetet, som han bedrev med stort intresse. De begrän- sade satsningar som han av ekonomiska skäl hade möjlighet att göra för järnåldersboplatser- na gav viktiga resultat. Detta gäller såväl den förromerska husgrunden vid Hörtegården som utgrävningen på järnåldersboplatsen i Uppåk- ra. Båda dessa arbeten har varit värdefulla ut- gångspunkter i den senare forskningen kring järnålderns boplatser i Skåne.
Vifot hann även göra stora inventeringsarbe- ten. Arkeologiska lämningar stod i centrum för honom i dessa arbeten men han ägnade sig som helhet åt ett kulturhistoriskt material i Lunds universitets historiska museum. Det är Fasta fornlämningar i trakten av Lunds stad och Inventering av fasta fornlämningar i Vemmenhögs och Ljunits härader.
M a n kan konstatera att Vifot under den för- hållandevis korta tid som han fick vara verksam gjorde en mycket stor insats. Det är inte någon överdrift att säga att den moderna forskningen om yngre bronsålder och äldre järnålder i många fall arbetar vidare på Bror-Magnus Vi- fots forskningsinsatser under 1930-talet.
För uppgifter och fotografier tackar jag B r o r - M a g n u s Vi- fots dotter T o r e Sjögren.
Berta Stjernquist
Bibliografi
1930
[Tills.m] A n n a Lundblad. V ä r m l ä n d s k a julseder. Karlstads husmodersförenings julmässa 5, 6 och 7 december 1930. Karl- stad. S. 3 7 - 4 6 .
1931
Fredshögsfyndet. Ett skånskt depotfynd från bronsålderns fjärde period. — D e r Fund der Bronzezeit aus Fredshög.
[Dt. Zus.] Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundets i Lund årsbe- rättelse 1930-1931, I V Lund. S. 1 9 8 - 2 2 7 , 2 7 1 - 2 7 2 . Medde- landen från Lunds universitets historiska museum [2.]. S. 34—63, 1 0 7 - 1 0 8 .
1932
Några fornsaksformer från den äldsta j ä r n å l d e r n . — Einige Typen von Schmucksachen aus der ältesten Eisenzeit. [Dl.
Zus.] Kungl. Hum. vetenskapssamf. i Lund årsberättelse 1931 — 1932, V I I . L u n d . S. 2 3 8 - 2 5 7 , 280. Medd.fr. Lunds univ. hist.
mus. [3], S. 2 8 - 3 8 , 7 0 - 7 1 .
1933
Allmogens dräktsilver i Vemmenhögs härad. Skänes hem- bygdsförbunds årsbok. Lund. S. 49—66.
Tidiga u r n e b r a n d g r o p a r i Skäne. — Friihe U r n c n b r a n d - gräber in Schonen. [Dt. Zus.) Kungl. Hum. vetenskapssamf. i Lund årsberättelse 1932-1933, V. Lund. S. 1 4 0 - 1 5 6 , 1 6 3 - 164. Medd.fr. Lunds univ. hist. mus. [4]. S. 6 8 - 8 4 , 9 1 - 9 2 .
1934
En h u s t o m t n i n g från förromersk j ä r n å l d e r i Skåne. — Eine schonische Siedlung aus der vorrömischen Eisenzeit. [Dt.
Zus.] Kungl. Hum. veknskapssamj. i Lund årsberättelse 1933—
1934, V I I . L u n d . S. 3 0 3 - 3 1 5 , 3 2 1 - 3 2 2 . Medd. fr. Lunds univ. hist. mus. [5]. S. 1 7 4 - 1 8 7 , 193-194.
Det medeltida Lybeckerkapcllel i Simrishamn. Skånes hem- bygdsförbunds årsbok. Lund. S. 103—104.
1935
Svaneholms slott. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S.
138—139. (Skånska kulturminnesmärken] [Sign.: B.M.V.]
1936
Hällkista i Bollerup. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S.
144—145. [Skånska kulturminnesmärken.][Sign.: B . M . V ] Järnåldersboplatsen vid U p p å k r a . — D e r eiscnzeitliche
Wohnplatz bei Uppåkra. [Dt. Zus.] Kungl. Hum. vetenskaps- samf. i Lund årsberättelse 1935-1936, V I . Lund. S. 2 9 9 - 3 4 1 , 3 5 4 - 3 5 5 . Medd. fr. Lunds univ. hist. mus. (7). S. 9 7 - 1 3 9 , 1 5 2 - 1 5 3 .
Vemmenhögs härads fomminnes- och hembygdsförening och samlingarna på Svaneholms slott. Svaneholm. Wemmen- högs härads jörnminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 1:1 Väg- ledning och kalalog. Skurup. S. 1—47.
1937
Brandgravar frän Skänes järnålder. (I) Från stenålder till roko- ko. Studier tillägnade Otto Rydbeck den 27 augusti 1937. Lund. S.
5 7 - 6 9 .
Bronsåldersgravar i Borrby socken. Skånes hembygdsförbunds årsbok. Lund. S. 1—20.
1938
Svensk Lausitzkeramik. [Dt. Zus.] Winther-Festskrift. Til keb- mand fens Winther paa 75-aarsdagen, 1863 — 16. December — 1938. K0benhavn. S. 7 5 - 8 2 .
1940
Allmogemöbler i Vemmenhögs härad. Svaneholm. Wem- menhögs härads fornminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 1; 3—
4, [ S k u r u p ] S. 8 1 - 1 5 2 .
1941
Förteckning över allmogetextilier i Vemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförenings samlingar. Svane- holm. Wemmenhögs härads fornminnes- och hembygdsförening.
[Skrifter] 1:5, Skurup. Skånska allmogevävnader. S.
153-176.
1943
Äldre stenålder i W e m m e n h ö g s härad. Svaneholm. Wem- menhögs härads fornminnes- och hembygdsförening. [Skrifter] 2.
L u n d . S. 1-24.
[Medverkat med foto, u p p m ä t n i n g a r och teckning i Aina Stcnklo, Beskrivningar av g å r d a r och hus i W e m m e n h ö g s h ä r a d . ] Wemmenhögs härads fornminnes- och hembydsförening.
[Skrifter] 1:6. Skurup. S. 199, 204, 208, 2 1 8 - 2 2 0 .
Manuskript och materialsamlingar
Brandgravar och keramik i svensk bronsålder. 1935.
Fasta fornlämningar i trakten av Lunds stad. 1939.
Fasta fornlämningar i Vemmenhögs härad. En historisk- topografisk undersökning av fornlämningsbeståndet 1939.
B. Stjernquist o c h j . Ambatsis
Formännen 82 (1987)
