Hänt i världen hösten 2014

Hänt i världen hösten 2014

Forsknings-, innovations- och utbildningspolitik

Tillväxtanalys samlar och analyserar kortfattat och två gånger per år händelser, trender och utvecklingsmönster i omvärlden som är strategiskt viktiga för Sveriges tillväxt. Underlaget är framtaget av Tillväxtanalys kontor i Brasilien, Indien, Japan, Kina, Stockholm och

Dnr: 2014/107

Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser Studentplan 3, 831 40 Östersund

Telefon: 010 447 44 00 Fax: 010 447 44 01

E-post: info@tillvaxtanalys.se www.tillvaxtanalys.se

För ytterligare information kontakta: Martin Wikström Telefon: +46 10 447 44 73

E-post: martin.wikstrom@tillvaxtanalys.se

Förord

På uppdrag av Näringsdepartementet sammanställer Tillväxtanalys två gånger per år händelser, trender och utvecklingsmönster som är strategiskt viktiga för Sveriges tillväxt.

Underlaget är framtaget av Tillväxtanalys utlandskontor och rapporteringen sker inom följande områden:

•

Energi och hållbar utveckling

•

Infrastruktur och transporter

•

Innovation och näringslivsutveckling

•

Informations- och kommunikationsteknik (IKT)

•

Livsvetenskaper och hälso- och sjukvård

•

Forsknings-, innovations- och utbildningspolitik

Denna rapport behandlar temat forsknings-, innovations- och utbildningspolitik. Det finns ytterligare fem rapporter, en för vart och ett av ovanstående teman. Dessa kan hämtas på www.tillvaxtanalys.se. Rapporterna har den gemensamma huvudtiteln Hänt i världen hösten 2014.

Tveka inte att kontakta oss om du har frågor eller vill ha ytterligare information om någon specifik del eller fråga.

Tematiskt ansvariga:

Energi och hållbar utveckling: Mats Engström Infrastruktur och transporter: Mats Engström Innovation och näringslivsutveckling: Andreas Larsson Informations- och kommunikationsteknik (IKT): Andreas Larsson Livsvetenskaper och hälso- och sjukvård: Martin Wikström Forsknings-, innovations- och utbildningspolitik: Martin Wikström Stockholm, september 2014

Enrico Deiaco

chef för avdelningen Innovation och globala mötesplatser

Innehåll

Universiteten, näringslivet och utbildningars relevans för arbetsmarknaden ... 7

Diskussion och analys ...7

1 Kina: Högskolereformer och arbetsmarknadsrelevans... 9

1.1 Inledning ...9

1.2 Näringslivets behov och ungdomsarbetslöshet ...9

1.3 Omfattande satsningar på yrkesutbildning ...9

1.4 Åtgärder för att minska arbetslösheten bland ungdomar ... 10

1.5 Resultatuppföljning ... 10

1.6 Diskussion ... 11

2 Japan: Hur näringslivets behov speglas i utbildningspolitiken ... 12

2.1 Företagens inflytande ... 12

2.2 Entreprenörskapet betydelse betonas alltmer ... 13

3 Sydkorea: Universitet uppmuntras öka samarbeten med lokal industri ... 14

3.1 Bristande utbildningsrelevans ... 14

3.2 Regionala universitetsatsningar ... 14

3.3 Elituniversitetet KAIST satsar på ökat samarbete med näringslivet ... 15

4 Indien: högskoleutbildningar och samverkan med arbetsmarknaden ... 17

4.1 Inledning ... 17

4.2 Näringslivet upplever små möjligheter att påverka utbildningars innehåll ... 17

4.3 Årlig kartläggning för att uppskatta universitetens och näringslivets samverkan ... 18

4.4 Fler samarbetsmodeller avsedda att stärka samverkan mellan näringsliv och universitet ... 18

4.4.1 Council for Industry & Higher Education Collaboration (CIHEC) ... 19

4.4.2 Matchningsportaler... 19

4.5 Konflikt mellan UGC och IIT:s vittnar om utmaningarna inom utbildningsväsendet ... 19

5 Högre utbildning och arbetsmarknaden i Brasilien ... 20

5.1 Inledning ... 20

5.2 Kopplingar mellan universiteten och näringslivet ... 21

5.2.1 Ingenjörsutbildningar ... 22

5.3 Efterfrågeaspekter ... 22

5.4 Det institutionella ramverket ... 22

6 Storbritannien: Olika initiativ för att öka universitetens arbetsmarknadsrelevans ... 24

6.1 Inledning ... 24

6.2 Nylansering av nationellt center för samarbete mellan universitet och företag ... 24

6.2.1 State of the relationship ... 24

6.2.2 Student Employability Index 2014 ... 25

6.3 Andra initiativ ... 26

7 Danmark: Expertkommitté för att utreda högskolutbildningars arbetsmarknadsrelevans och kvalitet ... 27

7.1 Inledning ... 27

7.2 Expertkommitté för arbetsmarknadsrelevans ... 27

7.3 Andra initiativ ... 28

8 Kanadensiska högskoleutbildningar och arbetsmarknadsrelevans... 29

8.1 Inledning ... 29

8.2 Kanada har hög utbildningsnivå ... 29

8.3 Universitet och colleges i Kanada ... 30

8.4 Lärlingsutbildning i Kanada ... 31

8.5 Andra federala initiativ för att matcha högskoleutbildning med arbetsmarknad ... 32

8.5.1 Arbetskraftsinvandring är viktigt i Kanada ... 32

9 USA: Högskoleutbildningar och arbetsmarknadsrelevans ... 34

9.1 Inledning ... 34

9.2 Universitet och colleges i USA ... 34

9.3 Breddad rekrytering viktigt inom amerikansk högskoleutbildning ... 34

9.4 MOOC:s ... 35

9.5 Industriforskningsinstitut höjer den lokala kompetensen ... 35

Universiteten, näringslivet och utbildningars relevans för arbetsmarknaden

Diskussion och analys

Traditionellt har universitetens oberoende setts som något mycket viktigt, inte minst för att värna den akademiska friheten i forskning och utbildning. Under senare år har dock

utbildningen av kvalificerad arbetskraft som matchar arbetsmarknadens behov kommit mer i fokus, vilket illustreras av utvecklingen i de flesta av de länder som Tillväxtanalys studerar.

Några av de viktigaste frågorna i sammanhanget är hur arbetsmarknadsrelevansen i utbildningar säkerställs, hur arbetsmarknadens behov bedöms, hur studenter får erfarenheter som underlättar inträde på arbetsmarknaden samt universitetens relationer med näringslivet mer generellt. Vi belyser några av dessa frågeställningar i rapporten.

Behovet av kompetens är en central fråga i många länder, och exempelvis Sydkorea utför regelbundet avancerade undersökningar för att bedöma denna. Många andra länder, som exempelvis Danmark och Storbritannien, studerar också utbildningars

arbetsmarknadsrelevans och arbetsmarknadens behov. Exempelvis publicerade en dansk expertkommitté nyligen en rapport som förslog åtgärder för att dansk utbildning ska bli mer flexibel och få höjd kvalitet.

I flera länder, som Kina, Brasilien och Sydkorea, anses matchningen mellan

utbildningar och arbetsmarknadens krav vara suboptimal, och företag anser att det är svårt att hitta rätt kompetens. Detta har bidragit till ökade satsningar på samarbetsprojekt mellan universitet och företag, ett ökat inflytande för näringslivet över läroplaner, nya pedagogiska verktyg, utbildningar som drivs av företagen själva och, i fallet Kina, reformer av hela utbildningssystemet. Kina är för närvarande i början av en reform som kommer skapa en ny högskolestruktur. Samtidigt som kvalitén vid en grupp universitet ska vara på högsta internationella nivå så kommer många andra omvandlas till vad som närmast kan som kan beskrivas som yrkeshögskolor. Eftergymnasial yrkesutbildning finns redan i Kina, men ses i allmänhet som ett sämre alternativ i ett land där utbildning är en tydlig statusmarkör. Viljan att öka utbildningarnas arbetsmarknadsrelevans har lett till nya utbildningsformer samt initiativ för utbildningssamarbeten mellan företag och

universitet. I flera länder är fokus i första hand på behovet av kompetens inom

naturvetenskap, teknik och matematik, vilket bland annat lett till gemensamma initiativ mellan tekniska universitet, företag och näringslivsorganisationer. Det kan exempelvis handla om fler praktikplatser, utbildningar direkt inriktade för anställning i ett eller flera företag, lärlingsutbildningar eller att låta näringslivet påverka läroplanerna. Satsningar på praktikplatser finns ibland annat Kina och Storbritannien.

Samarbeten finns i alla de studerade länderna, exempelvis i Kanada, USA, Indien och Sydkorea, men det land som förefaller ha svagast relation mellan universitet och företag är Brasilien. Landets företag förlitar sig därför delvis på egna företagsuniversitet. I andra länder, som Indien, verkar den pedagogiskt-tekniska utvecklingen vara betydelsefull då Massively Open Online Courses (MOOC:s) börjat användas av företag för utbildning.

MOOC:s är i vissa fall ett sätt att möta en brist på kompetenta lärare.

En viktig fråga är om, och i sådana fall hur, näringslivet kan påverka utformningen av universitetsutbildningar. I exempelvis Japan finns, under utbildningsdepartementet,

rådgivande kommittéer med representation från näringslivet som lämnar synpunkter på utbildningspolitiken. Näringslivsorganisationer i Japan är nöjda med det inflytande man fått på detta sätt. Även i andra länder finns forum för diskussion om

universitetsutbildningens utformning med representation från universitet, företag och den offentliga sektorn.

Sammantaget är arbetsmarknadsrelevans i högre utbildning en allt viktigare fråga för ländernas internationella konkurrenskraft och möjligheterna att möta samhälleliga utmaningar. Frågorna har under senare år fått högre prioritet och näringslivets inflytande över utbildningarna har ökat på flera håll även om policyåtgärderna varierar mellan länderna. I vissa fall finns samtidigt en oro över att näringslivets inflytande kan bli alltför stort.

1 Kina: Högskolereformer och arbetsmarknadsrelevans

¹

1.1 Inledning

Antalet utbildningsplatser inom högre utbildning i Kina har under de senaste decennierna ökat dramatiskt. Mellan 2002 och 2012 ökade antalet lärosäten för högre utbildning från 1 396 till 2 442 och antalet studenter från nio till 24 miljoner. Idag går omkring 30 procent av varje årskull vidare från gymnasiet till högre utbildning, en andel i nivå med många utvecklade länder. År 2020 beräknas andelen studenter som fortsätter på universitet vara omkring 40 procent. Arbetet med att reformera utbildningssystemet går nu in i en ny fas och centralregeringen satsar stort på en ny utbildningsreform som skall leda till högre kvalitet och relevans i utbildningssystemet. Detta innebär ett steg mot en ökad diversifiering inom systemet för högre utbildningssystemet.

1.2 Näringslivets behov och ungdomsarbetslöshet

I takt med att utbildningssystemet expanderat har arbetslösheten bland nyutexaminerade akademiker blivit ett problem. En studie av Chinese Academy of Social Sciences (CASS) visar att arbetslösheten bland nyutexaminerade år 2013 var över 17 procent. Parallellt med detta råder på många håll inom industrin och tjänstesektorn brist på arbetskraft med rätt kompetens. I en enkätstudie av det kinesiska arbetskraftsinstitutet (2010) svarade 19 procent av de tillfrågade företagen att de hade svårt att hitta lämpliga kandidater till de flesta av sina tjänster. Orsaken till detta är en obalans mellan utbud och efterfrågan.

Geografiska faktorer är en del av problemet då många unga väljer att söka sig till de stora städerna samtidigt som det i landets mindre utvecklade delar råder brist på utbildad arbetskraft. Orsaker finns också i utbildningssystemets utformning och här framträder framförallt två faktorer; studenter läser utbildningar som inte efterfrågas av marknaden och innehållet i många utbildningar stämmer dåligt överens med marknadens behov av

kompetens.

Störst svårigheter att få ett arbete efter avslutade studier har studenter från landsbygden som studerat vid lägre rankade universitet. Denna grupp hade omkring tio procent högre arbetslöshet än genomsnittet. Allra bäst ser situationen ut för studenter som gått ett yrkesförberedande program, där i genomsnitt 92 procent av studenterna får ett arbete omedelbart efter avslutade studier.

1.3 Omfattande satsningar på yrkesutbildning

Under våren 2014 presenterades planerna på en omfattande reform inom högre utbildning med syfte att skapa en tydligare rollfördelning mellan olika lärosäten och institut för utbildning. De nya reformplanerna anknyter till projekten 211 och 985,² vars syfte är att höja nivån på landets ledande institutioner och bidra till att dessa universitet får en hög akademiskt nivå och ett internationellt perspektiv. Skolorna som deltar i dessa projekt tillsammans med några äldre skolor på lokal nivå, bildar en grupp om totalt cirka 500 universitet och högskolor som framöver kommer utgöra kärnan i den akademiska delen av kinas utbildningssystem. Den stora utbildningsreform som är på väg att implementeras

1 Rapporten bygger på nyhetsartiklar, myndighetsdokument samt intervjuer med myndigheter och företag.

2 Se Tre viktiga projekt i Kinas utbildningspolitik, Tillväxtanalys, 2013

riktar dock in sig på de runt 2 000 universitet och högskolor som inte kvalificerar sig till denna grupp. Flertalet av dessa högskolor har idag svårt att på allvar konkurrera med de äldre och internationellt etablerade universiteten, och det är också studenterna från dessa skolor som har svårast att komma in på arbetsmarknaden.

I syfte att komma bort från dessa svårigheter har ett antal högskolor runt om i landet börjat marknadsföra sig som yrkeshögskolor med inspiration från bland annat de tyska

Fachhochschulen. Detta har fått stöd från utbildningsministeriet (MoE) som 2013 godkände bildandet av en nationell sammanslutning speciellt avsedd för dessa skolor. I april 2014 meddelade vice-ministern för MoE planerna på att etablera en andra

utbildningsväg för yrkesutbildning vid sidan om den akademiska. Detta innebär att omkring 600 universitet och högskolor på lokal och provinsnivå kommer göras om till yrkeshögskolor. När reformen är genomförd kommer 70– 80 procent av institutionerna för högre utbildning vara inriktade mot yrkesförberedande studier. Eftergymnasial yrkes- utbildning finns redan i dag men upplevs av flera anledningar som ett sämre alternativ. En orsak är att yrkesutbildningar generellt håller låg kvalitet och lider av stor resursbrist, samtidigt som den kinesiska kulturen värderar akademiska studier mycket högt. Med reformen fullt genomförd hoppas myndigheterna tillgodose ett betydligt större utbud av kvalificerade yrkesutbildningar med både bättre kvalitet och högre status.

1.4 Åtgärder för att minska arbetslösheten bland ungdomar

För att få in fler unga på arbetsmarknaden har den kinesiska centralregeringen och olika lokala myndigheter presenterat en rad åtgärder. Arbetslösheten bland nyutexaminerade akademiker lyftes speciellt i beslutet från centralkommitténs tredje plenum i november 2013. Beslutet utgår från att arbetsmarknaden och näringslivet inte hunnit anpassa sig till det snabbt växande antalet nyutexaminerade akademiker och man föreslår därför en rad åtgärder som ska snabba på processerna. Till exempel ska offentlig förvaltning öka antalet unga som anställs direkt efter avklarade studier samtidigt som främjandet av praktikplatser ska underlätta dessas steg in på arbetsmarknaden.

I maj 2013 släppte nio kinesiska ministerier och organisationer, bland annat ministeriet för humankapital och social säkerhet, utbildningsministeriet och centralbanken, ett gemensamt dokument som beskriver hur arbetet med att främja entreprenörskap bland unga akade- miker skall gå till. Universiteten uppmanas att lägga större fokus på entreprenörskap i utbildningen och aktivt främja samarbete med näringslivet. Vidare föreslås proceduren för bolagsregistrering göras enklare och riktade åtgärder ska användas för att stimulera till nystartande av företag av nyutexaminerade akademiker. Dessutom skall Kinas centralbank erbjuda en serie finansiella tjänster riktade till unga entreprenörer, och nya företag skall stöttas genom bättre tillgång på riskkapital. I ytterligare en åtgärd för att minska avståndet mellan universitet och näringsliv uppmuntras både lärosäten och företag att öka antalet vetenskapsparker och inkubatorer.

1.5 Resultatuppföljning

I syfte att följa upp effekterna av satsningarna har Utbildningsministeriet gett direktiv till universitet, högskolor och yrkesutbildningar att rapportera hur studenternas anställnings- situation ser ut efter examen. Universiteten skall också utvärdera och analysera resultaten.

Tanken är att en sådan återkoppling skall leda till högre kvalitet på utbildningen samtidigt som allmänhetens insyn ökar. Den första rapporten skall vara klar före slutet av 2014 och gäller då enbart universitet och högskolor. Skolor vars inriktning är yrkesutbildning får

ytterligare ett år på sig. På det här viset vill myndigheterna höja kunskapen och

medvetenheten om vikten av att utbildningar möter näringslivets och samhällets behov.

1.6 Diskussion

Kina försöker nu omstrukturera sitt utbildningssystem genom simultana satsningar på ökad självständighet för universiteten och satsningar på höjd kvalitet. Universiteten ska ges större frihet att själva anpassa sitt kursutbud och kursinnehåll till det lokala näringslivets behov. Detta är viktigt eftersom tillväxtmodellen och industristrukturen ser väldigt olika ut i olika delar av landet. Det kinesiska näringslivet förändras fort och med detta också efterfrågan på arbetskraft. Flera yrkesgrupper som lockade unga högutbildade för bara 10 till 15 år sedan är idag på väg att försvinna. Ett av de viktigaste utvecklingsområdena som planeras framöver innefattar en produktivitets- och kvalitetshöjning i den kinesiska industrin. Detta ställer krav på en kompetenshöjning hos arbetskraften. Reformerna inom högre utbildning kommer på detta sätt få stor påverkan på Kinas fortsatta reformarbete.

Utbildningstraditionen är djupt rotad i Kina. Att utbilda sig är en statusmarkör och tävlingsmomentet är tydligt redan från tidig ålder. Som en följd av detta blir innehållet i utbildningen ibland sekundärt. Synen på utbildning påminner ibland mer om ett spel där placering gentemot andra är det avgörande. Att förändra detta är en stor utmaning när yrkesutbildning ska expandera, eftersom denna typ av utbildning har lägre status än den akademiska. Framgången i att förändra denna attityd kommer ha en stor påverkan på möjligheterna att balansera utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden.

Ur svenskt perspektiv finns stor anledning att nära följa utvecklingen av det kinesiska utbildningssystemet. På kort tid har flera kinesiska skolor klättrat till höga platser på internationella rankinglistor. När detta sker ökar möjligheterna till forskar- och

studentutbyten. Sverige som har erfarenhet av en nära integration mellan universitet och näringsliv kan också bidra med kunskap i det kinesiska reformarbetet.

2 Japan: Hur näringslivets behov speglas i utbildningspolitiken

Frågan om hur näringslivet påverkar inriktning och utformning av utbildning i Japan är inte helt lätt att besvara. Det sker både öppet från rådgivningskommittéer vid

departementet och genom lobbying från företagsorganisationer mot politiker och tjänstemän. Men den nuvarande politiska ledningen tycks i hög grad lyssna till den etablerade industrin. För utbildningsdepartementet skapar det en situation där man ska implementera en politik starkt påverkad av näringslivets behov av internationellt kompetent personal och samtidigt ha långsiktigheten för landets medborgare framför ögonen. Näringslivets organisationer har dessutom, som anges nedan, sina egna kanaler för att direkt informera lärare och elever om företagens behov och villkor.

2.1 Företagens inflytande

Inom Japans utbildningsdepartement, Ministry of Education, Culture, Sports, Science and Technology (MEXT), finns flera kommittéer, vars syfte är att diskutera, formulera och sedan också implementera politiken för utbildning. En viktigt sådan är Central Council for Education (CCE), som består av ledamöter från företag som har intresse i

utbildningsfrågor. CCE är således en kanal för näringslivet att lyfta sina behov av framtida kompetens. Det handlar framför allt om kompetens som behövs i en globaliserad värld och det finns en oro inom näringslivet för bristande förmåga att tävla med utländska företag.

Keidanren, en av Japans mer inflytelserika näringslivsorganisationer, är nöjda med sina möjligheter att få gehör för sina önskemål, vilket bland annat handlar om att reformera universiteten. Det faktum att Japans konkurrenskraft har blivit en fråga för landets utbildningspolitik ses också som ett bevis på detta. National Institute for Educational Policy Research (NIEPR), ett institut under MEXT, vill tona ner inflytandet, och menar att förändringar snarare är resultatet av en medveten process och bred diskussion inom CCE, än av enstaka företags eller organisationers inflytande. NIEPR:s försiktiga hållning gentemot industrin kan vara ett uttryck för tjänstemännens försök att stå emot alltför starkt inflytande från näringslivet.

Under förra regeringen, ledd av Democratic Party of Japan, som har rötter i

fackföreningsrörelser, hölls samtal om utbildningens roll för att stärka samhället med hjälp av dess medborgare. Då arrangerade utbildnings- och näringsdepartementen, MEXT och METI, flera rundabords-samtal för att diskutera hur humankapitalet kunde tillvaratas bättre för att forma nya modeller för tillväxt och hur värde kan skapas. Mötena föddes ur den kraftansträngning som blev synlig i spåren av trippelkatastrofen i mars 2011, där just människors egna förmågor spelade en avgörande roll för regionens återhämtning och återuppbyggnad. Ledare från de större universiteten och företagen deltog i samtalen, totalt 32 olika organisationer. Mötena resulterade bland annat i ett lagförslag om reformering av universitetens styrning. Det senaste (och kanske sista) mötet hölls i november 2012,³ men efter regeringsskiftet, upphörde de.

En av medlemmarna i CCE är företagsledaren Mikitani, grundare av Rakuten, ett av Japans framgångsrika och snabbväxande e-handelsbolag. Mikitani ligger också bakom

organisationen Japan New Economy Association (JANE) som vill vara ett alternativ till det

3 http://www.meti.go.jp/english/press/2012/1128_01.html

mer etablerade och konservativa Keidanren. JANE organiserar över 600 företag. Varje år arrangerar JANE en konferens med företagsledare, politiker och andra beslutsfattare där man lyfter fram innovation, entreprenörskap och internationalisering som centrala teman för utvecklingen av den japanska ekonomin och samhället. I år valde man att lyfta fram utbildningsfrågan som kritisk för att nå målen för landet. I en paneldebatt gav ett antal internationella företagsledare en utblick genom att diskutera andra länders

utbildningssystem. Mikitani själv överlämnade en skrivelse till utbildningsminister Amari med arrangörens budskap. JANE vill påverka både innehåll i och metoder för

undervisningen. Framförallt vill man öka språkundervisningen; både vad gäller engelska och av programmeringsspråk. Dessutom lyfter man möjligheterna med att använda it i undervisningen.

Förändringar av engelskundervisningen är kanske det tydligaste inslaget vad gäller

förändringar i utbildningspolicy som sammanfaller med industrins krav. Fram till 2010 var engelska obligatoriskt från högstadiet, men de senaste åren har språkundervisningen påbörjats redan i femte klass. Förändringen var delvis ett resultat av påtryckningar från näringslivet, även om departementet menar att det var överläggningar i råd och kommittéer som ledde till beslutet. Engelskundervisningen har sedan länge mött stark kritik för att den lär ut språket med syfte att eleverna ska klara (skriftliga) inträdesprov på universiteten, inte använda det i praktiken. Den nya regeringen, med ambitionen att få fart på den japanska ekonomin genom ökad internationalisering, bekräftar att kunskaper i engelska är en nyckelfaktor för att lyckas. I år har MEXT därför sjösatt “The English Education Reform Plan”. I reformen betonas den praktiska användningen av språket medan det tidigare var tyngdpunkt på teoretiska färdigheter. En tänkt framgångsfaktor ska vara att börja undervisningen tidigare, redan i andra klass, en annan att förbättra lärarnas

engelskkunskaper. Tidplanen för att anpassa japansk engelskundervisning till att möta behoven i globaliseringens tidevarv sammanfaller med arrangerandet av OS i Tokyo 2020.⁴

2.2 Entreprenörskapet betydelse betonas alltmer

Näringslivet försöker också genom sina olika organisationer att mer direkt påverka utbildningskvaliteten och intresset för relevanta områden. Keizai Koho Center är en oberoende organisation för främjande av samverkan mellan industri och samhälle, och med starka kopplingar till Keidanren. De ordnar årligen en kurs, fritt översatt en ”företagsskola för allmänheten”, där lärare i grundskola och gymnasium får komma till olika företag för lära känna och förstå hur företag arbetar. Syftet är att lärarna genom sina nyvunna

erfarenheter ska kunna ge eleverna en bättre bild av arbetslivet. Kursen kan tillgodoräknas inom ramen för lärarnas obligatoriska kompetensutvecklingsprogram.

Ett annat sätt för företagen att förbereda elever och studenter för arbetslivets krav är att besöka skolor och universitet. Ovan nämnda JANE engagerar sig på grundskolenivå och ordnar föreläsningar och seminarier om entreprenörskap och ledarskap. Inom ramen för ett utbildningsprojekt besöker organisationens ledande medlemmar skolor för att diskutera och motivera eleverna att satsa på utbildning och en framtid inom företagsvärlden.

Organisationen pekar på behovet av entreprenörer och ledare som goda förebilder för att stärka Japans framtidsutsikter. De betonar också vikten av att börja förändringsarbetet i tidiga åldrar för att se en långsiktig förändring av landets näringslivsstruktur.

4 http://www.mext.go.jp/english/topics/__icsFiles/afieldfile/2014/01/23/1343591_1.pdf

3 Sydkorea: Universitet uppmuntras öka samarbeten med lokal industri

Som stöd för beslut gällande privata och publika lärosätens antagning av studenter, tar sydkoreanska utbildningsdepartementet varje år fram ett rikt analysmaterial av

arbetsmarknadens nutida och framtida behov. Analysen bygger bland annat på demografiska trender, statistik inom sysselsättning och inkomstutveckling, regionala planer samt aviserade regionala satsningar inom särskilda industrier. Även en analys av utbud och efterfrågan på medellång och lång sikt, för särskilda yrkeskategorier inom landets strategiska områden, utförs.

Trots det nås universitetsledningarna ständigt, och i ökande grad, av missnöjda kommentarer från många branschledande företag angående hur dåligt utexaminerade studenter passar in i företagen. Näringslivet menar att de alltför sällan kan hitta

nyexaminerade med rätt kompetensprofil för att direkt kunna gå in i deras organisationer och arbeta.

3.1 Bristande utbildningsrelevans

Relevansen i de högre utbildningarna har ifrågasatts särskilt av företag som är verksamma i snabbrörliga industrier såsom IKT, där forskningsfronten ständigt flyttas fram. Enligt en studie gjord av det sydkoreanska utbildningsdepartementet examineras runt 500 000 studenter från högre utbildningar årligen, men endast två tredjedelar av dessa har möjlighet att få ett jobb som motsvarar deras utbildningsnivå. Samtidigt som näringslivet efterfrågar en mer tekniskt specialiserad arbetskraft finns en ökande efterfrågan på mer praktiska, snarare än teoretiska, kunskaper inom många områden. En förklaring till den dåliga matchningen är att det idag råder överetablering av högre lärosäten. Enligt regeringen studerar mer än 85 procent av gymnasieeleverna vidare på någon form av högre utbildning (en viss nedgång sedan 2008) vilket är den högsta nivån inom OECD.

Sydkorea hade i november 2013, med 2,9 procent, den lägsta arbetslösheten inom OECD bland den ekonomiskt aktiva delen av befolkningen.⁵⁶ Arbetslösheten i åldrarna 15–29 år är nästan tre gånger så hög, och det finns en stor oro för att särskilt ungdomsarbetslösheten kan komma att skena iväg om det inte blir en bättre matchning mellan arbetsgivarnas behov av kompetens och lärosätenas produktion av nyexaminerade studenter. Statistiken döljer även andra problemområden på arbetsmarknaden, särskilt vad gäller mångfald och jämställdhet. Landet har till exempel en relativt låg andel högutbildade kvinnor som förvärvsarbetar.

3.2 Regionala universitetsatsningar

För att förstå problematiken runt arbetsmarknadsrelevans i Sydkorea från ett politiskt perspektiv, bör en genomgående trend att försöka stimulera tillväxt i andra delar än den dynamiska huvudstadsregionen nämnas. Ministry of Education är nu inne i en process för att dels försöka stärka konkurrenskraften för lärosäten utanför huvudstadsregionen, och

5 The Korea Economic Daily 15 januari 2014. Tillgänglig:

http://english.hankyung.com/news/apps/news.view?popup=0&nid=0&c1=01&newscate=1&nkey=2014011512 53211

6 Arbetslösheten mäts som andelen arbetslösa som aktivt sökt arbete under de senaste fyra veckorna jämfört med den aktiva befolkningen det vill säga summan av sysselsatta och arbetslösa.

dels minska det totala antalet lärosäten. Utbildningsdepartementet lanserade i februari 2014 ett stödprogram med en budget på 6,3 miljarder kronor (en biljon KRW) riktat mot att stödja konkurrenskraftiga universitet och högskolor i regionerna, så att de kan förbättra kompetensförsörjningen för den lokala arbetskraften. Paradoxalt ses det som positivt om ansökande universitet inkluderar en plan för hur det ska minska antalet studenter framöver, eller för att slå ihop institutioner. Bakgrunden är att utbildningsministeriet uppmuntrar universiteten att minska antagningen som svar på effekterna av Sydkoreas krympande befolkning, samt att med färre men vassare universitet ska man bättre kunna fokusera på varje regions styrkor.

3.3 Elituniversitetet KAIST satsar på ökat samarbete med näringslivet

I början av året publicerade utbildningsdepartementet en plan för att upprätta ett nytt utvärderingssystem för nationella universitet och minska antalet universitetsstudenter i landet med 160 000 under åren 2014 till 2022. Universiteten uppmuntras att samarbeta med den lokala industrin för att utveckla regionens profil och öka dess konkurrenskraft.

Universitet ska bilda konsortium med andra universitet och industrin, och kan få medel för varje projekt med upp till 12,5 miljoner kronor (2 miljarder KRW).⁷

Ett av Sydkoreas högst rankade universitet - Korea Advanced Institute of Science and Technology (KAIST)⁸ – har kanske tagit det mest drastiska steget för att låta industrin påverka utbildningsprogram. KAIST är ett statligt forskningsuniversitet beläget i centrala Sydkorea, i staden Daejeon, och anses av många sydkoreanska teknikföretag som det

”elituniversitet” som har de mest attraktiva studenterna för anställning.

Företagen har tillsammans med KAIST börjat agera för att förbättra universitetets arbetsmarknadsrelevans genom att skapa utbildningsprogram som är utvecklade

tillsammans med större företag som till exempel SK Hynix och Samsung Semiconductors.

Dessa kurser har en stark forskningsinriktning, men innehåller också element av praktisk problemlösning ute på plats bland företagen, och ger även en generell kunskap om det specifika företagets organisation och kultur. Studenterna uppmuntras att spendera tid på företaget och får lära sig mer om metoder, arbetskultur och de aktuella problem och möjligheter som företaget arbetar med.

En student som söker dessa program måste godkännas av både universitetet och företaget i fråga. När en student väljer och accepteras till en av dessa sponsrade inriktningar förväntas de även fortsätta arbeta för företaget när utbildningen är klar. Även om företagen ger ekonomiskt stöd till KAIST för dessa kurser, kommer ändå den största delen av finan- sieringen från universitetet, och därmed från statsanslag via departementet Ministry of Science, ICT and Future Planning.

KAIST vill erbjuda industrin ingenjörer av hög klass, och vissa snabbrörliga branscher där metoder och teknik är under snabb utveckling har speciellt höga krav på specialisering och kunskaper. Företagen är samtidigt ofta vid forskningsfronten och i behov av helt nya kreativa idéer. Därför är en anledning att företagen sponsrar programmet, förutom rekrytering, att universitetet ses som en lämplig miljö för idégenerering. I motsats till de

7 The special funding project for local university, Press release by the Ministry of Education 6 februari 2014 Tillgänglig:http://www.mest.go.kr/web/100026/ko/board/view.do?bbsId=294&pageSize=10&currentPage=3&

encodeYn=Y&boardSeq=52512&mode=view

8 Intervju med Professor Seung-bin Park, Dean of Engineering Science, KAIST 18 mars 2014

större företagen finns på KAIST förhållandevis lite barriärer för kunskapsutbyte och öppen kommunikation mellan olika forskargrupper och studenter.

Vi kan dock observera att de flesta studenter inte är intresserade av denna typ av specialiserade och stängda program. För närvarande väljer omkring tio procent av

studenterna att läsa en företagssponsrad inriktning. Det stora flertalet KAIST-studenter har hela sin utbildning finansierad via stipendier. De vill även kvarhålla neutralitet vad gäller framtida karriärmöjligheter och ha alla möjligheter öppna när företagen håller sina rekryteringsdagar på campus. Ett mindre antal studenter har redan under början av studietiden siktat in sig på ett specifikt företag och söker sig direkt till ett av de sponsrade och specialiserade kursprogrammen.

Förändringar i den tekniskt avancerade industri som KAIST utbildar studenter för sker ganska snabbt, ofta i teknikcykler om tre år eller mindre. Med de specialiserade sponsrade utbildningsprogrammen kan företagen matcha denna förändringstakt. Det finns dock ändå en ständig känsla av att oavsett bra matchning när studenterna påbörjar programmet är utlärda kunskaper redan föråldrade vid examen. En sorts motverkande trend är att ett alltför snävt fokus på grundnivå inte är fördelaktigt för den framtida

kompetensförsörjningen av forskare vid universitetet. Detta faktum ses som positivt för studenter som inte behöver välja en yrkes- eller forskningsinriktning i alltför tidigt skede. I vilken utsträckning de sponsrade programmen påverkar KAIST:s utveckling i stort beror på hur länge företagen fortsätter sitt engagemang, och hur intressant området är ur ett forskningshänseende. KAIST är noga med att påpeka att modellen med företagssponsrade utbildningar inte får komma att dominera utbildningskatalogen, utan ska ses som ett komplement till universitetets vanliga kurser.

En nackdel som universitet upplever med alltför stor ”lyhördhet” till tekniktrender är att vissa traditionella industrier, som till exempel kemiteknik eller elektronik, missgynnas på lång sikt när nya kursplaner utvecklas. Regeringen väljer ofta att lägga särskild

uppmärksamhet på sektorer där ny ekonomisk tillväxt är att vänta. Fakultet inom traditionella discipliner har signalerat att kompetensutveckling måste få fortsätta även inom de områden som inte har lika stort behov av teknologiska genombrott. Det som skett hittills är dock att dessa traditionella industrier kompenserat själva genom att i alla fall gå in och sponsra forskningsprogram.

Universitetsledningen på KAIST känner i vissa, men ganska sällsynta, fall behov av att agera motvikt till det upplevda stora inflytande industrin har över utformning av utbildning. Ett område som KAIST har ifrågasatt är de stora satsningarna på bioteknisk forskning och utbildning, med argumentet att Sydkorea inte har tillräckligt goda förutsättningar för kommersialisering av bioteknisk forskning.

4 Indien: högskoleutbildningar och samverkan med arbetsmarknaden

4.1 Inledning

I Indien intar frågan om utbildning en central plats i den politiska debatten. En generell höjning av utbildningsnivån anses nödvändig för att Indien ska kunna dra nytta av sin, i jämförelse med många andra länder, mycket unga befolkning och skapa arbetstillfällen som främjar landets ekonomiska utveckling. Eftersom den indiska statsförvaltningen är kraftigt underdimensionerad spelar privata aktörer av nödvändighet en viktig roll för att höja kvaliteten på den utbildning som förmedlas, liksom för att främja samarbeten mellan industrin och den akademiska världen. I dagsläget pågår en konflikt mellan University Grants Commission (UGC), den myndighet som reglerar det stora flertalet universitet och högskolor i Indien, och enskilda lärosäten, bland annat landets Indian Institutes of

Technology (IIT:s). Konflikten gäller möjligheten att erbjuda fyraåriga utbildningar på kandidatnivå, något som UGC motsätter sig. Den här typen av konflikt illustrerar tydligt bristen på flexibilitet inom det indiska utbildningsväsendet och de utmaningar som råder när det gäller att ändra utformningen på enskilda utbildningar.

4.2 Näringslivet upplever små möjligheter att påverka utbildningars innehåll

Enskilda företag och industrisammanslutningar upplever sig ha små möjligheter att påverka vilka utbildningar och studieplaner som erbjuds inom universitetsväsendet.⁹ Av det skälet har företag och industrisammanslutningar istället genomfört initiativ för att marknadsanpassa utbildningar utanför det formella universitetsväsendet, till exempel genom att erbjuda olika utbildningar som genererar certifikat snarare än akademiska poäng. Inom den indiska IT-industrin, men även inom läkemedelssektorn, finns exempel på företag¹⁰ som har etablerat egna utbildningsinstitutioner för att på så sätt säkerställa kompetensförsörjningen. Ett annat exempel utgörs av den nationella branschorganisationen för IT-sektorn, National Association of Software and Services Companies (NASSCOM), och dess arbete för att tillsammans med Indian Institutes of Technology och privata företag bygga upp en indisk MOOC:s-plattform för att förmedla IT-utbildningar vars innehåll ska bidra till att möta de kompetensbehov som finns inom IT-industrin.¹¹

Denna typ av samarbeten illustrerar det nyttotänkande som råder i Indien, det vill säga att samarbeten för kompetensutveckling bör organiseras så att de satsningar som genomförs också har acceptans hos de företag som förväntas anställa arbetskraften i slutändan. I ovanstående exempel har NASSCOM tidigt engagerat enskilda företag som bidrar med utformning av kurser och även erbjuder sina lokaler i samband med examinationer. Frågan om huruvida denna typ av kurser ska generera akademiska poäng eller endast certifikat är samtidigt av mindre betydelse. I slutändan är det viktigaste att industrin är villig att anställa de personer som genomfört dessa utbildningar och benägenheten att göra det anses öka om företagen engageras i ett tidigt skede.

9 Intervju med näringslivsorganisation, New Delhi, april 2014

10 Inom IT-industrin kan exempelvis Tata Consultancy Services (TCS), Infosys och Wipro nämnas, medan Biocon är ett exempel från den indiska läkemedelsindustrin.

11 För ytterligare information se Tillväxtanalys rapport ”Massive Open Online Courses – en omvärldsanalys i fyra länder”, publicerad 7 april 2014.

4.3 Årlig kartläggning för att uppskatta universitetens och näringslivets samverkan

För att bättre kunna marknadsanpassa utbildningar är det också viktigt att främja samarbetet mellan den akademiska världen och näringslivet rent generellt. Det har exempelvis från enskilda universitet och näringslivsorganisationer hävdats att den indiska industrin i hög grad misstror universitetens förmåga att leverera vid gemensamma

forskningsprojekt. Det är välkänt att tekniska universitet lider en omfattande brist på kvalificerad personal, och av det skälet saknas både intresse och förmåga från

universitetens sida att ingå samarbeten med industrin.¹² För att främja samarbeten mellan den akademiska världen och näringslivet genomför, sedan 2012, näringslivsorganisationen Confederation of Indian Industry (CII), i samarbete med All India Council for Technical Education (AICTE), en årlig kartläggning av indiska teknikuniversitets samarbeten med industrin. Syftet med den här typen av kartläggning är givetvis att göra industrin

uppmärksam på vilken typ av kompetens som finns vid de olika lärosätena, liksom att göra universiteten medvetna om vikten av att samarbeta med näringslivet för att på så sätt höja kvaliteten på utbildning och forskning. Bland de kriterier som ligger till grund för

bedömningen kan exempelvis nämnas i vilken omfattning företag rekryterat studenter från ett visst lärosäte, i vilken omfattning företrädare för industrin deltar i undervisningen och i vilken mån industrirepresentanter återfinns i universitetens styrelser.¹³

4.4 Fler samarbetsmodeller avsedda att stärka samverkan mellan näringsliv och universitet

Vid sidan av de initiativ som tagits av NASSCOM och CII kan även nämnas ett som genomförs i regi av

näringslivsorganisationen Federation of Indian Chambers of Commerce and Industry (FICCI). FICCI lanserade 2011 förslaget att främja samarbeten mellan industrin och den akademiska världen (i huvudsak utbildningsinstitutioner för ingenjörsutbildningar) genom etableringen av så kallade National Knowledge Functional Hubs (NKFHs) med representanter från både den akademiska världen och industriföretag.

NKFH:s ska verka för att den högre utbildning och forskning som äger rum också bidrar till att tillgodose industrins kompetensbehov (exempelvis genom att

delta vid utformningen av läroplaner), idag och i framtiden. De ska även främja forskningssamarbete mellan industri och lärosäten, och bidra till att ge forskningsresultat kommersiella

användningsområden. Flera NKFH:s har nu etablerats runt om i Indien, men det är ännu

12 Korrespondens med företrädare för Indian Institute of Science (IISc), september 2013

13 För ytterligare information se Tillväxtanalys rapport ”Hur länder jobbar med att koppla ihop arbetsgivare och utbildning – några exempel från Indien, Sydkorea och USA”, publicerad 27 juni 2014

Figur 1 Strukturen på National Knowledge Functional Hubs (NKFHs)

för tidigt att bedöma i vilken mån de har lyckats främja samarbeten mellan industrin och universiteten.

4.4.1 Council for Industry & Higher Education Collaboration (CIHEC)

När det gäller frågan om att främja samarbeten mellan den akademiska världen och industrin rent generellt kan även etableringen av ett särskilt råd för detta syfte nämnas. I april 2014 hölls det första mötet inom Council for Industry & Higher Education

Collaboration (CIHEC), ett råd som leds av Indiens utbildningsminister och där även representanter från näringslivsorganisationerna CII, FICCI, Associated Chambers of Commerce and Industry of India (ASSOCHAM) och PHD Chamber of Commerce and Industry (PHDCCI) ingår, liksom rektorer från centrala universitet, representanter från enskilda företag och det indiska utbildningsministeriet (MHRD). Rådet har etablerats med Storbritanniens Council of Industry and Higher Education (CIHE) som modell. CIHEC, som ska finansieras gemensamt av staten och det indiska näringslivet, ska ha mandat att främja samarbeten mellan industri och universitetsväsende och utarbeta ramverk för denna typ av samarbeten. Det bör dock tilläggas att det ännu är för tidigt att säga om det faktum att Indien nyligen fått en ny regering kommer att påverka rådets arbete.

4.4.2 Matchningsportaler

Ett annat initiativ som bör uppmärksammas är All India Council for Technical Educations’

(AICTE) projekt för att bygga upp en nationell matchningsportal för indiska

ingenjörsstudenter och företag. Syftet är att underlätta för studenter att finna arbete efter avslutade studier, samt underlätta för företag att hitta den kompetens de behöver.¹⁴ Portalen är tänkt att erbjuda en ny mötesplats för studenter och företag, utöver de rekryteringsverktyg som enskilda lärosäten administrerar.

4.5 Konflikt mellan UGC och IIT:s vittnar om utmaningarna inom utbildningsväsendet

Som Tillväxtanalys tidigare uppmärksammat pågår sedan en tid tillbaka en konflikt mellan University Grants Commission (UGC) och flera indiska lärosäten, bland annat de så kallade Indian Institutes of Technology (IIT:s). UGC kräver att dessa lärosäten inhämtar myndighetens godkännande innan de erbjuder fyraåriga utbildningar på kandidatnivå, en uppmaning som IIT:s motsätter sig eftersom de inte anser att UGC har mandat att reglera den verksamhet de bedriver. Det måste ses som anmärkningsvärt att det uppstår en situation där det inte är fullständigt klarlagt vilken kontrollmyndighet som har mandat att göra vad. Att UGC nu är indragen i en offentlig konflikt med indiska universitet visar behovet av att se över gällande regelverk. Det faktum att UGC anser sig ha rätt att lägga in veto mot enskilda utbildningar, t.ex. för att myndigheten anser att en kandidatutbildning bara ska pågå tre år istället för fyra, illustrerar vilka utmaningar företag och

industrisammanslutningar riskerar att möta om de försöker påverka utformningen av en utbildning. Att konflikten dessutom berör landets elituniversitet gör situationen än mer allvarlig.

14 http://timesofindia.indiatimes.com/city/pune/Job-portal-for-engineering- graduates/articleshow/39582600.cms

5 Högre utbildning och arbetsmarknaden i Brasilien

5.1 Inledning

Idag finns 59 federala universitet med nära 300 campus i Brasilien. Juridiskt sett betraktas de federala universiteten som förvaltningsmyndigheter, vilket gör att de lyder under samma lagar, förordningar och kontrollsystem som all regeringsverksamhet. Utöver de federala universiteten finns det några få statliga universitet, främst i São Paulo, landets rikaste delstat.

År 2012 fanns det över sju miljoner studenter i det brasilianska universitetssystemet;

73 procent vid privata institutioner och 27 procent vid offentliga institutioner. Dessa studenter hade följande profil: (i) 55 procent var kvinnor, (ii) 63 procent gick endast på kvällskurser, (iii) runt 30 procent av dem slutförde sina utbildningar och fick diplom, (iv) cirka 30 procent bodde i landets rikaste område (den sydöstra regionen – São Paulo, Rio de Janeiro, Minas Gerais och Espirito Santo), och (v) nära 40 procent var inskrivna vid kurser inom tre huvudområden: management, utbildning och juridik (se tabellen nedan).

Tabell 1 Antal nya studenter inskrivna vid brasilianska universitet per område Utbildning Antal

studenter

Procent

Management 238 595 22,7 %

Undervisning 112 198 10,7 %

Juridik 97 926 9,3 %

Ingenjörsvetenskap 66 045 6,3 %

Vård 46 658 4,4 %

Redovisning 41 704 4 %

Journalism 38 116 3,6 %

Datavetenskap 37 266 3,5 %

Idrott 34 286 3,3 %

Litteratur 30 120 2,9 %

Biologi 25 434 2,4 %

Psykologi 19 596 1,9 %

Summa från

ovanstående 787 944 75 %

Summa 1 050 413 100 %

Källa: 2012 INEP/MEC (2012)

Den federala regeringens spelar en central roll i det brasilianska universitetssystemet. Alla universitetskurser har godkänts av utbildningsministeriet och alla kurser på grundnivå, vid

såväl privata som offentliga universitet, utvärderas regelbundet av de federala myndigheterna. Kurser som inte når upp till uppsatta krav stängs.

Utöver ett omfattande system med utbildningskurser på grundnivå, har Brasilien utvecklat ett system med kurser på masters- och doktorsnivå. Dessa kurser måste godkännas av utbildningsministeriet och regleras av CAPES (myndigheten för samordning av högre utbildning). CAPES förvaltar även ett system för kollegial granskning och årlig bedömning av alla utbildningsprogram på avancerad nivå, baserat främst på akademiska resultat.

Under 2012 utfärdade de brasilianska universiteten cirka 12 000 doktorsexamina och nära 40 000 masterexamina. De flesta av dessa examina gavs av offentliga universitet som också står för över 90 procent av all utbildning på avancerad nivå.

5.2 Kopplingar mellan universiteten och näringslivet

Ett nära samarbete mellan företag och universitet anses vara ett viktigt inslag i den brasilianska utvecklingsstrategin. Relationen mellan universiteten och arbetsmarknaden varierar avsevärt beroende på utbildning och varje universitets traditioner. Generellt finns avsevärda svagheter i universitetens kopplingar till näringslivet, och därmed utbildningens relevans för stora delar av arbetsmarknaden.

I allmänhet är kopplingarna mellan företag och universitet emellertid svaga. Fall med starka kontakter är sällsynta och bör betraktas som undantag. De svaga kopplingarna mellan företag och universitet kan illustreras av följande förhållanden:

•

Brist på kanaler för konsultation och kommunikation: Det finns ingen formell mekanism för debatt och kommunikation mellan företag och universitet. Universiteten ser sig som oberoende enheter och samråder sällan med företag om läroplaner eller utbildningsstrategier.

•

Resursflödet mellan företag och universitet är litet och oregelbundet: Avtal om samarbeten inom teknik, partnersamarbeten och gåvor till universitet från företag eller före detta studenter, särskilt till de offentliga universiteten, är sällsynta och svåra att genomföra på grund av en rad lagar och förordningar. Medlen för att stödja

universitetens verksamhet kommer främst från skatteintäkter (offentliga universitet), undervisningsavgifter och andra avgifter (privata universitet).

•

Praktikprogram prioriteras inte: Praktikplatser och traineeprogram prioriteras inte av universitetens styrande organ, och integreras inte tillräckligt i läroplanerna.

•

Integreringen på arbetsmarknaden behandlas sällan: Framtagning av läroplaner och nya kurser anses vara varje enskilt universitets interna beslut, som endast är beroende av formellt godkännande från utbildningsministeriet. Dessa beslut styrs inte av arbetsmarknadens villkor. Näringslivsorganisationer, företag och före detta studenter rådfrågas sällan angående universitetens utvecklingsstrategier.

•

Läroplaner med fokus på att stödja innovation och entreprenöriell kompetens prioriteras sällan: Några få praktikprogram inom entreprenörskap och

teknikinkubatorer finns vid privata och offentliga universitet. De resultat som uppnås är dock än så länge blygsamma när det gäller att skapa nya patent, grunda nya företag och främja innovation.

5.2.1 Ingenjörsutbildningar

De brasilianska ingenjörsutbildningarna förtjänar att särskilt uppmärksammas, eftersom de väl avspeglar situationen för andra teknikinriktade yrken.

Ingenjörsutbildningarna betraktas som en prioritet av beslutsfattarna eftersom de fyller en mycket viktig roll i Brasiliens utvecklingsstrategi. Antalet unga ingenjörer har ökat avsevärt under senare tid och år 2012 tog sig 74 500 nyutexaminerade ingenjörer in på arbetsmarknaden. Detta motsvarar en ökning på nära sju procent jämfört med föregående år. Det finns cirka 300 utbildningsprogram på avancerad, master- eller doktorsnivå inom ingenjörsvetenskap i Brasilien.

De flesta ingenjörer i Brasilien befinner sig dock långt från ingenjörsbefattningar i näringslivet. En studie genomförd av ministeriet för vetenskap och teknik visade att av 680 000 brasilianska studenter som utexaminerades från ingenjörsskolorna mellan år 2000 och 2010 arbetade bara 42 procent i typiska ingenjörspositioner. Med andra ord arbetar över hälften av de som tagit examen vid ingenjörsskolor inom områden som inte har någon anknytning till deras utbildning, främst i byråkratiska befattningar inom offentlig sektor, där de kan få fasta tjänster och lönerna är högre.

Fallet med de brasilianska ingenjörsskolorna representerar relationerna mellan företag och universitet i Brasilien, inom nästan alla teknikområden, väl. Trots den snabba ökningen av antalet kurser och studenter, lider landet inte bara brist på ingenjörer, utan det har även ingenjörspopulation som befinner sig långt från företagen.

5.3 Efterfrågeaspekter

Som vi påpekade tidigare är kopplingarna mellan företag och universitet i Brasilien svaga.

Det är emellertid inte bara universiteten som har skulden till detta. Företagen har ställt väldigt få krav på universiteten.

Många brasilianska företag bortser från betydelsen av utbildning, forskning och utveckling som kommer från brasilianska universitet (särskilt från federala universitet). Företagen har prioriterat att skapa sina egna utbildningsprogram (företagsuniversitet) och/eller skickar sina arbetstagare utomlands för att studera.

Brasilianska företag köper ofta in befintlig teknik från andra länder snarare än att investera i inhemsk innovation. Detta är en vanlig strategi för teknisk utveckling i många

latinamerikanska länder. Brasilianska företag betalar ofta hellre för att förvärva teknik, genom att köpa in utrustning och sofistikerade maskiner, än tar risken att investera i utveckling av egna lösningar. Det är en strategi som kan verka klokt som ett sätt att hålla sig teknologiskt uppdaterad men det stimulerar inte efterfrågan på humankapital, särskilt inte vad gäller personer på mastersnivå och forskare från brasilianska universitet.

Företagen tenderar att sluta teknik- och innovationsavtal med kunder och leverantörer, snarare än med universiteten. Som en följd genererar de brasilianska universiteten forskare som sällan anlitas av brasilianska företag.

5.4 Det institutionella ramverket

De svaga kopplingarna mellan universitet och företag är till stor del är en följd av lagar och förordningar som skapar hinder för forskningsuniversitet, i synnerhet offentliga universitet, som vill knyta hållbara och stabila band med företag. Den rådande situationen ger inga incitament till utveckling av samarbeten mellan företag och universitet. Logiken bakom den institutionella miljön är tydligt kopplad till landets historia. Brasilien har en lång

tradition av att hålla federala universitet politiskt självständiga och finansierade enbart med skattemedel.

Brasilien har genom åren utvecklat en viss vetenskaplig kapacitet inom områden som jordbruk, växt- och djurvetenskap, biologi och flygteknik. Landet ser en snabb ökning av sin vetenskapliga produktion (uttryckt i nationella och internationella publikationer), tack vare CAPES, som har finansierat utbildningsprogram på avancerad nivå genom ett årligt bedömningssystem baserat på kollegial granskning.

Under senare år har Brasilien dessutom tagit några steg för att förbättra ramverket för relationer mellan företag och universitet. CAPES har till exempel erkänt vikten av att ta fram en samling yrkesutbildningsprogram på avancerad nivå som utformas gemensamt och/eller samfinansieras med industrin. Man strävar även efter en bättre balans mellan tillämpad forskning och grundforskning. Vidare har en ny lag skapats som främjar rörligheten för forskare från offentliga institutioner till den privata sektorn.

Brasilien har under de senaste åren även börjat framhäva centrala teknikområden ur en mer vertikal synvinkel, riktat in sig på specifika leveranskedjor och försökt förbättra

kopplingarna mellan företag och universitet. Bland de instrument som används för detta finns bl.a. sektorsspecifika fonder, främjande av tekniknätverk, innovationskluster och teknikparker, informationssystem inom vetenskap, teknik och innovation (Lattes och Sucupira), center för tekniköverföring och främjande av internationella

innovationsnätverk.

Följaktligen tillämpar den brasilianska utbildnings-, vetenskaps- och teknikpolitiken idag två olika och paradoxala strategier: Nya initiativ baserade på ett mer integrerande

tillvägagångssätt samexisterar med den tradition av mer monolitiska universitet som fortfarande dominerar.

6 Storbritannien: Olika initiativ för att öka universitetens arbetsmarknadsrelevans

6.1 Inledning

I Storbritannien finns flera olika initiativ för att på lång sikt öka arbetsmarknadsrelevansen inom högre utbildning, och då främst inom så kallade STEM-ämnen. Bland annat har man har gjort en nylansering av ett nationellt center för samarbete mellan universitet och näringsliv, som arbetar med flera studier för att kartlägga arbetsmarknadsrelevansen vid brittiska universitet.

I Storbritannien diskuteras studenters anställningsbarhet i förhållande till utbildning, och att det är viktigt att studenter får med sig sådana färdigheter som efterfrågas av

arbetsmarknaden. Till skillnad från i Sverige bestämmer universiteten i stort sett själva vilka program de ska erbjuda samt när de ska starta och avsluta egna program. En genomgående tanke i brittisk politik är att välinformerade studenter ska söka till de program som efterfrågas av arbetsgivare, och att denna mekanism ska styra utbudet av utbildning till att bli mer anpassat till arbetsmarknadens krav.¹⁵

6.2 Nylansering av nationellt center för samarbete mellan universitet och företag

Det nationella centret för universitet och företag, NCUB, nylanserades i april 2013, och bygger på en 25 år äldre organisation, Rådet för industri och högre utbildning (CIHE).

Centret stödjs av Ministry for Business, Innovation and Skills (BIS), men det finansieras av en lång rad andra statliga aktörer och aktörer från näringsliv och akademi.¹⁶ I huvudsak arbetar NCUB med att analysera högre utbildningars relation till näringslivet, men de arbetar också med att underlätta och förbättra samarbeten. Bland annat tar de fram goda exempel. STEM-ämnena - vetenskap, teknik, ingenjörsämnen och matematik - ligger i fokus eftersom dessa anses vara särskilt viktiga för näringslivets utveckling.

NCUB har under året startat ett samarbete med kvalitetssäkringsorganisationen för högre utbildning, Quality Assurance Agency for Higher Education (QAA). QAA anser det vara viktigt att lyssna till företags åsikter om utbildningar och detta är ett sätt att göra detta. I oktober i år kommer QAA och NCUB ha sitt första möte tillsammans med olika

arbetsgivarorganisationer, för att klargöra vilka färdigheter som saknas hos nyutexaminerade, och vad QAA och NCUB kan göra för att fylla dessa luckor.

6.2.1 State of the relationship

I syfte att kartlägga universitetens samarbeten publicerade NCUB sin första årliga rapport om universitetens relation till näringslivet i State of the relationship 2014”. Rapporten är uppbyggd som ett flertal fallstudier som behandlar olika sorters universitetssamarbeten, från innovationsfrämjande forskningsverksamheter som företagsfinansierade

forskningscenter till betalda praktikprogram som studenter kan delta i under eller precis

15 http://www.government.nl/documents-and-publications/reports/2013/02/01/higher-education-and-the-labour- market.html

16 Exempelvis finansieringsorganet för högre utbildning (HEFCE), Brittiska forskningsråden (RCUK), Tekniska strategi stytrelsen (TSB), och företag som BBC, BP och Cisco.

efter sin utbildning. Bland annat skriver man om Oxford University Student Consultancy och Plymouth Graduate Internship Programme (se nedan).

1. Oxford University Student Consultancy – hyr ut studenter till företag Sedan ett par år tillbaka har Oxford University ett program där studenter på kandidatnivå, från alla fakulteter, får möjlighet att arbeta som konsulter för olika företag och

organisationer. Studenterna får först genomgå en veckas träning och tilldelas sedan en kund som har ett problem inom sin affärsverksamhet. Syftet med programmet är att utveckla studenters arbetsmarknadsrelevanta färdigheter samt knyta kontakter med näringslivet, både för studenterna och för universiteten. Företagen får dessutom en stärkt närvaro på universitet, vilket är gynnsamt när de senare ska rekrytera nyutexaminerade studenter.

2. Plymouth Graduate Internship Programme

Ett annat exempel på hur universitet arbetar för att stärka studenters näringslivskontakt och därmed göra deras utbildning mer relevant är University of Plymouths program för betalda praktikplatser: Plymouth Graduate Internship Programme (PGIP). Alla studenter med en examen från brittiska universitet eller högskolor kan söka till programmet som erbjuder praktikplatser med lön under minst åtta veckor. En viktig del av programmet har varit att underlätta för företag att publicera jobbannonser och matcha dessa med relevanta ansökningar som företagen sedan kan välja bland. Praktikplatserna är särskilt utformade för att passa nyutexaminerade studenter och för att studenterna ska kunna utveckla ett flertal olika färdigheter som ska stärka deras attraktivitet på arbetsmarknaden. Genom programmet erbjuds dessutom regionala företag att dra nytta av studenternas kunskaper.

Precis som i Oxfords konsultprogram så bidrar detta till att skapa starkare band mellan universitetet och näringslivet.¹⁷

6.2.2 Student Employability Index 2014

Under året har NCUB publicerat Student Employability Index 2014, som syftar till att kartlägga arbetsmarknadsrelevansen hos olika högskole- och universitetsutbildningar.

Totalt 4 000 studenter från 20 olika institutioner deltog i undersökningen vars resultat presenterades i två etapper. Den första delen var fokuserad på två huvudområden:

•

Kvalitet, användning och värde av karriärs- och anställningsbarhetsstöd.

•

Deltidsjobb, arbetslivserfarenhet och praktikplatser.

Man fann signifikanta skillnader mellan olika ämnen gällande huruvida studenter hade möjlighet att få arbetsplatserfarenhet inom sitt fält under studietiden. Föga förvånande hade studenter inom naturvetenskapliga ämnen som ingenjörs- och läkarstudenter större möjligheter än exempelvis studenter i historia. I hög utsträckning uppgav studenterna att det är mycket viktigt att universiteten har länkar till näringslivet.

Den andra delen av indexet publicerades i juli och handlade om:

•

Hur anställningsbarhet påverkar studenters ämnes- och institutionsval.

•

Perspektiv på sektorer för framtida anställning.

17 NCUB, State of the relationship report 2014

I denna del fann man att möjligheter att finna arbete efter examen ansågs som viktigt för ämnesvalet för drygt 60 procent av studenterna, men även detta varierade stort mellan olika discipliner. Studien visar också att studenter i genomsnitt överskattar möjligheterna att få ett kvalificerat jobb efter examen. Studenterna såg det också, i hög utsträckning, som fördelaktigt att ha någon form av relevant arbetslivserfarenhet för att kunna få anställning inom den sektor de var intresserade av.

6.3 Andra initiativ

Kvalitetsäkringsorganisationen QAA befinner sig i en uppstartsfas vad gäller

arbetsmarknadsrelevans. Organisationen kommer inom kort se över vad universitet och högskolor gör för att öka studenters anställningsbarhet, i akt och mening att fastställa en så kallad best practise.¹⁸ QAA har också, särskilt under det senaste halvåret, i större

utsträckning börjat arbeta tillsammans med arbetsgivare. I sina utvärderingar av

utbildningars kvalitet beaktar de exempelvis synpunkter från företag som samarbetar med universiteten.¹⁹

Universitetens intresseorganisation, Universities UK, publicerade i maj 2014 en särskild rapport om doktoranders anställningsbarhet och vilka kopplingar de har till

arbetsmarknaden under sin utbildning. I juli publicerade Higher Education Statistics Agency (HESA) sin årliga statistik över utexaminerade universitets- och

högskolestudenter, Destination of Leavers from Higher Education Institutions.

Publikationen kartlägger vad studenter inom olika ämnesområden gör cirka sex månader efter examen, vilket är ett sätt att utvärdera hur väl utbildningen är anpassad till

arbetsmarknaden.²⁰

18 http://www.qaa.ac.uk/en/Newsroom/Pages/Getting-the-graduates-we-need.aspx

19 Intervju Dominic Passfield

20 https://www.hesa.ac.uk/publications-and-products?task=show_pub_detail&pubid=1708