Erfarenheter av att genomgå regional anestesi -En systematisk litteraturstudie

Magisteruppsats

Erfarenheter av att genomgå regional anestesi

-En systematisk litteraturstudie

Författare: Carolin Johansson &

Maria Lundström

Handledare: Lisbet Andersson Examinator: Carina Werkander Harstäde

Termin: VT22 Kurskod: 4VÅ41E

Sammanfattning

Bakgrund: Varje år genomförs flera hundra tusen operationer i Sverige. Många av dem sker under regional anestesi, vilket ofta innebär att patienterna är vakna och mer medvetna om vad som händer. De befinner sig i en främmande miljö och ska genomgå en operation vilket i sig kan vara en påfrestning. Det är därför av stor vikt att belysa patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi.

Syfte: Syftet var att belysa patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi.

Metod: En systematisk litteraturstudie genomfördes till vilken grundade sig i 14 vetenskapliga artiklar av kvalitativ ansats.

Resultat: Följande överordnade kategorier utgjorde resultatet En känsla av kontroll och Att vara patient i operationsmiljön.

Det framkom att flera av patienterna inte förstått anledningen till att de skulle opereras under regional anestesi och därmed vara vakna. Vidare visade det att patienterna upplevde att anestesisjuksköterskan var betydelsefull. Många var mer nöjda med regional än generell anestesi eftersom det gav mindre biverkningar postoperativt och då verkar det som att den övergripande upplevelsen blev mer positiv. Vissa patienter förlitade sig helt och hållet på sjukvårdspersonalen då de var i stort behov av operationen och accepterade därför att det var obehagligt eller smärtsamt. När den regionala anestesin började verka tappade patienterna kontrollen över sin kropp, vilket kunde ge en overklighetskänsla.

Konklusion: Författarna anser att anestesisjuksköterskan har en viktig roll att informera patienten varför regional anestesi valts. Det är viktigt att anestesisjuksköterskan kan känna in vad patienten vill utan att den säger det, vidare menar författarna att vårdpersonalen har ett stort ansvar för patientens

helhetsupplevelse. Anestesisjuksköterskan har ett ansvar att informera patienten utifrån deras behov.

Nyckelord: anestesi, anestesisjuksköterska, erfarenhet, kvalitativ, patient, regional anestesi, systematisk litteraturstudie.

Tack till vår handledare Lisbet Andersson och deltagarna i vår handledningsgrupp för gott samarbete och bra återkoppling.

Abstract

Background: Every year, several hundred thousand surgerys are performed in Sweden. Several of them take place under regional anesthesia, which often means that patients are awake and more aware. They are in a foreign environment and are going to have a surgery, which in itself can be a strain. In order to gain more knowledge about how the patients experience this, we have chosen to compile patients' experiences of undergoing regional anesthesia.

Purpose: The purpose was to shed light on patients' experiences of undergoing regional anesthesia.

Method: A systematic literature study was conducted which was based on 14 scientific articles of qualitative approach.

Results: Following higher order headings were setted a scence of control and to be a patient in the operating theatre. It emerged that several of the patients did not understand the reason why they would be operated on under regional

anesthesia and there for be awake. It emerged that the patients felt that the nurse anaesthetist was important. Furthermore, it emerged that many people were more satisfied with regional than general anesthesia because it produced less side effects postoperatively and then it seems that the overall experience became more positive. Some patients relied entirely on the medical staff as there was a great need for the surgery and accepted that it was unpleasant or painful. When regional anesthesia began to work, the patients loss control of their body, which could give an unreal feeling.

Conclusion: The authors believe that the nurse anaesthetist has an important role to play in informing the patient why regional anesthesia has been chosen. It is important that healthcare professionals know what the patient want without it saying so, and the authors argue that the healthcare professional has a great responsibility for the patient's overall experience. The nurse anaesthetist has a responsibility to inform the patient based on their needs.

Keywords: anaesthesia, experience, nurse anaestheitist, patient, qualitative, regional anaesthesia, systematic literature review

Innehållsförteckning

1 Inledning ________________________________________ 6 2 Bakgrund ________________________________________ 6 2.1 Operationskontexten ____________________________ 6 2.2 Anestesisjuksköterskans yrkesroll _________________ 6 2.3 Regional anestesi ______________________________ 7 2.4 Patientens perspektiv ___________________________ 8 3 Teoretisk referensram ______________________________ 9 3.1 Personcentrerad vård ____________________________ 9

3.1.1 Förmågan att förstå personen i operationskontexten _____________________________________________ 10 4 Problemformulering _______________________________ 10 5 Syfte ___________________________________________ 11 6 Metod __________________________________________ 11 6.1 Design ______________________________________ 11 6.2 Urval _______________________________________ 11 6.3 Datainsamlingsmetod __________________________ 12 6.4 Kvalitetsgranskning ___________________________ 13 6.5 Analysmetod _________________________________ 13 6.6 Forskningsetiska övervägande ___________________ 14 7 Resultat ________________________________________ 15 7.1 Känsla av kontroll _____________________________ 15 7.1.1 Behov av information ______________________ 15 7.1.2 Användande av copingstrategier ______________ 16 7.1.3Anestesisjuksköterskans betydelse _____________ 17 7.2 Att vara patient i operationsmiljön ________________ 17 7.2.1 Betydelsen av att vara vaken _________________ 17 7.2.2 Upplevelse av obehag/lidande ________________ 18 8 Diskussion ______________________________________ 19 8.1Metoddiskussion ______________________________ 19 8.2 Resultatdiskussion_____________________________ 21 9 Kliniska implikationer _____________________________ 24 10 Slutsatser ______________________________________ 25 11 Fortsatt forskning ________________________________ 25 12 Referenser _____________________________________ 26

Bilagor

Söktabeller databaser – Cinahl, Pubmed och PsycInfo Bilaga A

Artikelöversikt Bilaga B

Kvalitetsgranskning enligt Bettany-Saltikov och McSherry Bilaga C

Exempel på analys i tabellform Bilaga D

Etisk egengranskning – Etikkommitten Sydost Bilaga E

1 Inledning

Många patienter genomgår operationer i regional anestesi vilket innebär att patienten är mer medveten om vad som händer eftersom de många gånger är vakna. Under våra fältstudier fann vi att patienterna som genomgick operationer under regional anestesi upplevde det som en utsatt situation. Detta då de befann sig i en situation där delar av deras kropp var under regional anestesi, samtidigt som de oftast till stor del var vakna och medvetna om vad som hände i rummet. Patienternas sätt att hantera situationen upplevde vi variera mellan olika patienter. Att arbeta som anestesisjuksköterska och ha förmågan att möta patienterna i denna speciella situation ställer krav på förmågan att se och möta patienter.

2 Bakgrund

2.1 Operationskontexten

I Sverige utfördes det i slutenvården under 2020, 391 000 kirurgiska ingrepp. (Socialstyrelsen, 2021). Patienter i varierande åldrar kommer till operationsavdelning för större eller mindre ingrepp. De flesta operationer är planerade (Naess & Strand, 2013). Vården inom operation och anestesi benämns perioperativ vård där peri innefattar tiden närmast omkring operation eller anestesiologisk verksamhet. Den perioperativa vården delas in i olika tidsperioder:

preoperativ vilket menas med tiden före operation, intraoperativ vilket är tiden under operation samt postoperativ som är tiden efter operation (Mauleon Larsson, 2012).

Operationer kan genomföras i regional eller generell anestesi. Vid regional och lokal anestesi är patienten vaken och vid generell anestesi är patienten sovandes. Dessa anestesiformer kan kombineras eller erhållas var för sig (Naess & Strand, 2013).

2.2 Anestesisjuksköterskans yrkesroll

Svensk sjuksköterskeförening (2021) beskriver att anestesisjuksköterska är en sjuksköterska med specialistsjuksköterskeexamen, med inriktning mot anestesisjukvård. Det övergripande arbetsområdet är anestesisjukvård vilket kräver goda kunskaper både inom omvårdnads- och medicinsk vetenskap. För att tydliggöra yrkesrollen och dess kompetens i det perioperativa omvårdnadsarbetet finns kompetensbeskrivning för denna profession. Dessutom syftar beskrivningen till att bidra till en god och säker vård för patienter och deras närstående. Den internationella benämningen på en svensk anestesisjuksköterska är Nurse Anesthetist och några av de huvudsakliga arbetsuppgifterna är att på ordination, och med visst stöd av anestesiolog, självständigt utföra generell anestesi och sedering vid olika ingrepp och undersökningar. Några av de krav som ställs på anestesisjuksköterskan sammanfattas i sex kärnkompetenser, vilka också är gemensamma för alla professioner inom vården. Innebörden av dessa kompetenser kan beskrivas kortfattat som; Personcentrerad vård vilken handlar om att anestesisjuksköterskan ska utgå från den enskilde patientens autonomi, ”Samverkan i team” där anestesisjuksköterskan ska kunna respektera, samarbeta, kommunicera och beslutsfatta i dialog med multidisciplinära team, Evidensbaserad vård som präglas av att kunna inhämta och granska relevant kunskap vilket är förutsättningen för att kunna implementera ny kunskap på ett säkert sätt. Vidare är Förbättringskunskap och

kvalitetsutveckling en del av kärnkompetenserna där anestesisjuksköterskan har ett ansvar att utveckla sitt yrkeskunnande, kompetens och förhållningssätt. Detta genom utveckling och fördjupning av teoretiska och praktiska kunskaper. Säker vård kräver kunskap om att analysera och utvärdera patientens vitala parametrar och vidta adekvata åtgärder för att säkerställa patientens individuella behov. Sista kärnkompetensen informatik innebär att

anestesisjuksköterskan ska kunna arbeta i en högteknologisk miljö samt delta i utvecklingen av dokumentationssystem. Andra faktorer som skapar kontinuitet och trygghet för patienten är att arbeta för interprofessionellt samarbete, kommunikation och dialog i det multidisciplinära teamet (Svensk sjuksköterskeförening, 2021). Nilsson och Jansson (2016) har gjort ett försök att definiera anesthetic nursing. I denna definition framkom tre utmärkande egenskaper; hålla kontakten med patienten, vaka över, och att ligga steget före. Anestesisjuksköterskan ska säkerställa säkerheten under anestesin. Vidare kan anestesisjuksköterskan stödja patientens vitala funktioner, känslomässiga och fysiska behov samt skydda patienten och förebygga skada och lidande. Att respektera patientens integritet och värdighet är också en del av anestesisjuksköterskans uppdrag.

Anestesisjuksköterskan behöver vara vaksam på flera olika tecken och uttryck som patienten kan ge. En klinisk blick fångar upp och tolkar många olika saker hos patienten, så som hudens färg, muskeltonus, bröstkorgens rörelse etc. Genom observation och kommunikation kan en orolig patient uppmärksammas vilket ofta visar sig i små detaljer. En vänlig blick och en varm hand kan vara allt som behövs för att patienten ska känna sig lugn, likväl kan en ovänlig blick och en ”kall” hand ge en obehagskänsla hos patienten och förstärka deras oro. Att visa

medkänsla har visat sig ha betydelse för att förstå och tolka de kliniska observationerna vi ser och hör (Nortvedt 2013).

2.3 Regional anestesi

Valet av anestesimetod ordineras av anestesiolog med hänsyn till patientens hälsotillstånd, operationens art samt behov av analgesi. Regional anestesi är en anestesimetod som omfattas av lokalanestesi, intravenös regional anestesi samt perifera och centrala nervblockader som alla kan administreras enskilt eller i kombination med sedering eller generell anestesi.

Fördelarna då det ges som enda anestesiform är att luftvägarna inte behöver manipuleras samt att den smärtlindrande effekten finns kvar postoperativt. Metoden upplevs av många patienter som positiv då det ges möjlighet till att vara delaktiga och att en viss egenkontroll upprätthålls peroperativt (Naess & Strand, 2013).

Lokalanestetika används vid både kortvariga och långvariga kirurgiska ingrepp och till postoperativ smärtlindring. Lokalanestetika innefattar tre olika varianter, ytanestesi i form av lidokaingel som används vid t.ex. inläggning av Foleykateter och vid cystoskopi (Naess &

Strand, 2013). Det används för att bedöva hud inför venprovstagning och perifer venkatetersättning. Vidare även för bedövning av slemhinnor som vid katetrisering av urinblåsan samt inför bronkoskopi och endotrakealtubssättning (Lindahl & Winsö, 2016).

Infiltrationsanestesi där lokalbedövningsmedel infiltreras i vävnad och sårytor t.ex vid suturering av hud samt ledningsanestesi blockerar nervimpulser från ett mer avgränsat och specifikt område t.ex. en fotblockad (Narkosguiden, 2019). Intravenös regional anestesi är en form som kan ges vid operationer perifert på arm eller ben och administreras i princip

självständigt av kirurg eller anestesisjuksköterska. Det används oftast vid kortare operationer under en timme. Fördelen är att endast det aktuella området bedövas dock krävs det att patienten kan samarbeta (Naess & Strand, 2013).

Exempel på perifera blockader är hand- och fotblockad som kan användas med enbart lokal blockad, alternativt med sedering som komplement. När det administreras i ett nervplexus verkar det lokalt i nerven och i dess dermatom (Naess & Strand, 2013). I de centrala blockaderna ingår spinal-, epidural och sakralanestesi som kan användas till de flesta kirurgiska ingrepp under navelnivå (Naess & Strand, 2013). Vid spinalanestesi (SPA)

injiceras lokalbedövningsmedlet direkt i likvor vilket gör att det snabbt kommer i kontakt med

nervrötterna och ger därför ett snabbt tillslag. Det krävs endast en liten mängd läkemedel, vilket gör att det inte föreligger någon risk för systemtoxicitet. SPA kan användas vid operationer som varar mellan tre och fyra timmar. Epiduralanestesi (EDA) har i stort sett samma fysiologiska effekter som SPA men skiljer sig åt gällande anslagstid då EDA har en längre sådan. Lokalbedövningsmedlet måste diffundera över dura mater och har sin effekt på de spinala nervrötterna vilka är omgivna av dura mater. Vid EDA krävs en betydligt större mängd lokalbedövningsmedel varför risk för systemtoxicitet föreligger. Ofta används kateterteknik som gör det enklare att anpassa blockadens utbredning. Både SPA och EDA lämpar sig till ingrepp under navelnivå, såsom ortopediska, urologiska samt obstretiska ingrepp såsom sectio. EDA är även utmärkt att använda till postoperativ smärtlindring vid omfattande kirurgi. I dessa fall kan katetern läggas in preoperativt och kombineras med generell anestesi. Slutligen beskrivs sakralanestesi vilket är en form som lämpar sig för kirurgiska, urologiska och gynekologiska ingrepp i bäckenregionen. Det är också möjligt att använda kateterteknik och till per- och postoperativt bruk. Dock har denna metod de senaste åren ersatts av låg SPA (Lindahl & Winsö, 2016).

2.4 Patientens perspektiv

Inom anestesiologisk omvårdnad, precis som inom all omvårdnad, är en av de viktigaste etiska principerna att patienten ska vara delaktig i sin vård och vara del i beslutsfattandet.

Såväl i planering av ingrepp, behandling och anestesiform. Patienten har rätt att vara delaktig i både planerad och icke planerad anestesi men har även rätt att fritt välja olika metoder, förutsatt att det är medicinskt försvarbart och relevant. För att uppnå detta måste det vid planerade samtal/möten ges tydlig information samt att patienten ges möjlighet att ställa frågor. Det åligger även sjukvårdspersonal att se till att patienten har förstått informationen och har kunnat reflektera över den (Nortvedt 2013). Flera patienter som ska genomgå

anestesi, vare sig den är lokal, regional eller generell upplever ångest inför detta. Orsaken kan vara rädsla och oro inför det okända, vad som kommer att hända. Det kan även vara rädsla för smärta och om den kommer vara värd mödan. Det beskrevs också vara obehagligt och

ångestframkallande för patienten att känna operatören dra och slita i ens kropp (Mitchell, 2008). Haugen et al., (2009) beskriver att patienter upplever stress när de kommer in på operationssalen, 15% upplevde ångest under induktionsfasen och 9 % under operationsfasen.

Resultatet av studien visar att 49 % upplevde en ångestlindring om de fick regelbunden information och 55 % upplevde minskad ångest om de själva kunde ställa frågor under

operationen. Mitchell (2011) påvisade i en annan studie att de flesta patienter var mer nervösa och oroliga inför generell anestesi än inför regional anestesi, men även där framkom att information var det viktigaste för att känna sig trygg.

En studie av Kadirehally Bheemanna et al. (2017) visar att en del patienter upplever det obehagligt att vara vakna, detta då de är rädda för att känna smärta perioperativt men även en rädsla för att själva nålsticket vid anläggandet av den regional anestesi ska vara smärtsamt. I en annan studie visar Galitzine et al., (2020) att patienter upplevde det som obehagligt med regional anestesi, men såg en fördel i återhämtningen var snabbare. Det var övervägande en bättre upplevelse än vid generell anestesi då sövningen kräver ett tillfrisknande i sig samt att de slapp få obehag i halsen postoperativt av endotrakealtuben. En annan fördel var att de var vakna och därmed kunde uttrycka sin oro intraoperativt.

Enligt hälso-och sjukvårdslagen (HSL, 2017) ska patienter få möjlighet att få individanpassad information och den ska anpassas efter den enskilda patienten och dess förutsättningar.

Information är grundläggande för att skapa förtroende mellan patient och sjukvårdspersonal.

Detta är även av stor vikt ur den aspekten att patienten ska ges förutsättningar för att

förbereda sig. Det är viktigt att se patientens perspektiv och upplevelser, men samtidigt kunna förmedla sin medicinska kunskap och erfarenhet så att patienten känner sig trygg. Därtill att patienten förstår varför den ena eller den andra formen av anestesiform väljs, detta eftersom den medicinska och teknologiska kontexten ständigt är under utveckling och förändras med tiden (Gran Bruun, 2013, Dahlberg & Ekman, 2017). Många gånger är det nödvändigt att upprepa information för att patienten ska kunna ta till sig den och bäst görs detta genom både muntlig och skriftlig information (Nortvedt, 2013).

3 Teoretisk referensram

För att kunna ge god vård behövs det kunskap om hur människan är i förhållande till hälsa, lidande och vårdande. Vårdvetenskap är ett kunskapsområde som kännetecknas av en helhetssyn på människan och har sitt fokus i att se den existentiella dimensionen hos

patienten. Kunskap är nödvändigt om hur det är att leva med sjukdom och ohälsa samt om hur vårdare kan lindra dess lidande samt skapa förutsättningar för hälsa hos patienten (Ekebergh, 2015). Att se människan som en flerdimensionell enhet av kropp, själ och ande är ett

ontologiskt antagande som är grunden för vårdvetenskapen. Människan lever i samspel med sin miljö vilket innebär att hon både påverkar och påverkas av sin omgivning. Vårt arv och miljö formar personlighetens kärna vilket ger möjlighet till växt och utveckling (Asp, 2017).

3.1 Personcentrerad vård

Ontologin inom personcentread vård innebär att människans aktivitet och varande inte kan skiljas åt. Det grundläggande i varandet är att handla och vara medveten om sina egna och andras handlingar. Epistemologi i personcentrad vård är en kombination av en

naturvetenskapligt baserad människosyn och ett livsvärdsperspektiv, där sårbarheten blir den gemensamma utgångspunkten. Detta innebär att naturvetenskaplig medicinsk kunskap ska kopplas samman med ett förtydligande av livsvärldsperspektivet som har sin utgångspunkt i den mänskliga erfarenheten av den levda kroppen. Personcentrerad vård är ett partnerskap mellan patienten, patientens anhöriga och vårdpersonal där patientens berättelse är

utgångspunkten (Ekman & Norberg, 2021).

Inom personcentrerad vård är det inte bara det sjuka som ska förstås utan hela personens livsvärld i förening med medicinsk information. Personcentrerad omvårdnad innebär god omvårdnad utifrån en etisk humanistisk grund. Detta syftar till att sätta personen i centrum och inkludera denna i alla vårdprocesser och beslut. Patienten inom personcentrerad omvårdnad benämns i stället som ”personen” då det anses att begreppet patient syftar till sjukdom, eller den sjuka kroppen. (Vårdhandboken, 2020; Dahlberg & Ekman 2017).

Centrala utgångspunkter är att se personen, finnas där, bekräfta dennes upplevelse av sjukdom och utgå från den enskilda individens perspektiv. Ofta förminskas personens egna

upplevelser, tolkningar och erfarenheter i mötet med vården och patienten blir objektifierad.

Att bli benämnd som ett ”nummer” eller ”patienten på sal 3” bidrar till att vårdpersonal förminskar och objektifierar en person och denne blir mer en sjukdom eller ett uttryck för ett visst beteende (Edvardsson, 2010).

Det är genom samtalet som relationen mellan vårdpersonalen och personen skapas, detta är en betydelsefull del för att kunna förstå varandra. Det råder en asymmetri mellan vårdaren och personen eftersom han/hon är i beroendeställning och denna asymmetri behöver vårdpersonal vara medvetna om. Vårdpersonal behöver vara lyhörda och det är något de behöver träna sig i.

Att se och lyssna på hela personen, inte bara det som kommuniceras verbalt, utan även

kroppsspråk. Det är vårdpersonalen som ansvarar för samtalet och för att skapa en god

relation. Detta kräver intresse och engagemang för personens livsvärld, att vara lyhörd, öppen och uppmärksam. Det är viktigt att som vårdpersonal kunna känna in vad personen vill utan att den säger det. Detta kräver övning, erfarenhet och reflektion hos vårdpersonalen. En sak som är betydelsefull är att tala i samma ögonhöjd som personen för att denna inte ska uppleva att den är i underläge. Först behöver vi bekanta oss lite genom småprat, detta för att lyssna in vem det är och vad för behov den har. Genom att se personen skapar vi tillit (Ekebergh, 2017).

3.1.1 Förmågan att förstå personen i operationskontexten

När en patient befinner sig i en operationskontext befinner de sig i en främmande miljö.

Patienter som ska genomgå anestesi har till viss del många saker gemensamt, men varje patient har en unik upplevelse av situationen. Att vara patient innebär att vara i en ny roll och därmed ha lite kontroll över situationen. Patienten är beroende av vårdpersonalen. Många gånger uppför sig patienten på ett sätt som de tror att andra förväntar sig och anpassar sig efter situationen (Valeberg, 2013). Genom att se personen som en unik varelse och skapa en

relation kan anestesisjuksköterskan bidra till att personens enskilda behov blir tillgodosedda (Ekebergh, 2017). Då patienten är under regional anestesi är patienten utsatt

naturvetenskapligt medicinskt genom att den får regional anestesi och andra mediciner, detta bidrar till att patientens levda livsvärld inte är i sitt habituella tillstånd vilket gör den mer sårbar (Nortvetd, 2013; Ekman & Norberg, 2021). Möten inom vården mellan patienten och vårdpersonal sker många gånger genom frågeformulär i färdiga dokument. Det svåra här är att personen som fyller i dem inte ges utrymme till personliga förklaringar och livserfarenheter som kan vara betydelsefulla för den individen och avgörande för hur den ska bemötas. Ges personen möjlighet att få berätta om sina upplevelser så blir det ett större djup och en ökad förståelse vilket leder till att personen upplever sig sedd och mer trygg, vilket i sig kan vara helande. Det är genom att få berätta som människan känner sig hel och sedd och erkänd av andra. Det är betydelsefullt att få berätta sin föreställning för att känna sig trygg, eftersom alla personer har olika erfarenheter, upplevelser och känslor (Santamäki Fischer, 2010).

Interaktionen mellan personen och vårdpersonalen är avgörande för hur tillfredsställd en person blir. Att ge omvårdnad och information är betydelsefullt och avgörande för personen som får den (Kristensson Ekvall, 2010). Miljön på ett sjukhus är starkt förknippad med medicinska specialiteter såsom operationskontexten och utformad efter medicinska behov.

Tekniken ska fungera, hygien och ergonomi ska tillgodoses. Sjukhusmiljön uppfattas ofta som steril och avidentifierande, vilket förstärks av att patienter har likadana kläder och lätt blir objektifierade. Som patient upplevs detta många gånger som skrämmande och avskiljande från resten av världen. I en högteknologisk miljö med många apparater kan patienten uppleva att de ”glöms bort” (Wijk, 2010). Det är viktigt att se patienten som en person att bli

respekterad, ta hänsyn till dennes önskemål och bli delaktig i sin vård för att känna sig trygg och sedd (Arakelian et al., 2016).

4 Problemformulering

Flera patienter som ska genomgå anestesi vare sig den är regional eller generell upplever ångest inför detta. Patienten är rädd för det okända och vet inte vad som ska hända vilket kan skapa oro hos patienten. De är rädda för att det ska vara smärtsamt och om det är värt mödan.

Det är en främmande miljö med många högteknologiska apparater som piper, kontroller som ska tas och frågor som ställs vilket kan upplevas som skrämmande för patienten. Det är viktigt att se patientens perspektiv och upplevelser, men samtidigt kunna förmedla medicinsk

kunskap och erfarenhet så att patienten känner sig trygg. Därtill att patienten förstår varför

den ena eller den andra formen av anestesi väljs. Vid regional anestesi är patienten vaken och det ställer andra krav på anestesisjuksköterskan, till exempel att ge information kontinuerligt och vara vaksam på patientens signaler. Inom personcentrerad omvårdnad är det inte bara det sjuka som ska förstås utan hela personens livsvärld i förening med medicinsk information.

Anestesisjuksköterskan behöver få ökad förståelse och mer kunskap om hur patienter erfar regional anestesi. Genom att undersöka detta kan kunskap förmedlas om patienters erfarenhet av detta och på så vis kan deras situation bättre förstås och anpassas efter patientens behov.

5 Syfte

Syftet med studien var att belysa patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi.

6 Metod

6.1 Design

En systematisk litteraturstudie genomfördes vilket enligt Rosén (2017) syftar till att få en bild av nuvarande forskningsläge. Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) bygger

systematiska litteraturstudier på relevanta artiklar som blivit kvalitetsgranskade och sammanfattade i ett resultat med en noggrann vetenskaplig metod. För att kunna besvara syftet i examensarbetet användes artiklar med en kvalitativ ansats vilken grundar sig i att undersökaren söker efter förståelse av ett fenomen. Vidare bygger den på en holistisk tradition där avsikten är att studera personers levda erfarenheter av ett fenomen. Vidare kom studien att baseras på ett induktivt förhållningssätt. I och med att utgångspunkten ligger i personers levda erfarenhet av ett fenomen kommer teorin i slutet av forskningsprocessen, till skillnad från ett deduktivt förhållningssätt där forskaren utgår från en vald teori (Priebe & Landström, 2017).

6.2 Urval

Inklusionskriterier var att artiklarna skulle vara originalstudier med kvalitativ ansats, vara engelskspråkiga samt var peer-reviewed. Vidare fanns kravet att artiklarna skulle vara baserade på datainsamling utifrån vuxna personers erfarenheter, blivit godkända av en etisk kommitté samt att det fanns ett väl beskrivet etiskt övervägande. Vidare begränsades

publiceringsåren till 2011–2021. För att finna artiklar som besvarade syftet med studien och för att tydliggöra forskningsfrågan och urvalskriterier kom PEOT-strukturen att användas.

Akronymen PEOT står för people, exposure, outcome och type of study, där people avser populationen som ska studeras, exposure inkluderar vad populationen utsätts för, outcome för vad som ska undersökas och type of study innefattar studiedesign. Detta är en struktur som vanligtvis används till att besvara kvalitativa forskningsfrågor. Den har varit till hjälp för att tydliggöra inklusions- och exklusionskriterier, (tabell 1) samt för att identifiera relevanta sökord till artikelsökningen, (tabell 2) (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016).

Tabell 1. Urvalskriterier enligt PEOT-strukturen.

Inklusionskriterier

Population -Vuxna patienter som genomgått regional anestesi.

Exposure -Regional anestesi.

Outcome Patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi.

Type of study Kvalitativ design

-Orginalstudier - Engelskspråkiga - Vara peer-reviewed - Etiskt granskade av en etisk kommitté

- Publiceringsår 2011–2021

Tabell 2. Sökord utifrån PEOT-strukturen

Population Exposure Outcome Type of Study

Vuxna patienter som har genomgått regional anestesi.

Regional anestesi. Patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi.

Kvalitativ design

“patients”, “patients

experience” “local anesthesi*”, “regional anesthesi*”, “spinal anesthesi*”,

“epidural anesthesi*”,

“anesthesi* care”

“perioperativ*, orthopedic*,

“operation room”, “operation theatre”, awake, surgery”

“Qualatativ*, interview, phenomenology, hermeneutics,

“content analysis”

6.3 Datainsamlingsmetod

Datainsamlingen utfördes genom sökning i databaser där publicerade vetenskapliga artiklar finns tillgängliga. Databaserna som användes var Cinahl, PubMed och PsycINFO vilka inkluderar artiklar inom ämnet omvårdnad (Linnéuniversitetet, 2022).

Olika former av sökning kan användas men då syftet var att samla in relevanta artiklar och sålla bort irrelevanta artiklar kom en systematisk sökning att utföras vilken är en mer

noggrann sökning. För att kunna göra en systematisk sökning användes informationsvideos, instruktionsmanual till PubMed samt bibliotekarie från Linnéuniversitet till hjälp. Till de olika databaserna användes sökverktyg t.ex.; först gjordes en sökning med fritextord vilket fångar upp alla ord som finns med i referensposten och i abstraktet men för att göra sökningen mer exakt lades ämnesord till, vilket är taggar eller etiketter som artiklarna erhåller för att spegla deras innehåll. Ämnesord finns i de flesta databaser, I Cinahl heter de Cinahl headings, i PubMed, MeSH-termer och i PsycInfo, Thesaurus. Booleska operatorer användes för att kunna söka på mer än ett ord och då skrivs termerna AND, OR, NOT mellan sökorden.

Sökningarna genomfördes med utgångspunkt mot syftet med hjälp av olika

begränsningsfunktioner, dessa kan skilja i olika databaser men kan t.ex. vara begränsningar i form av publiceringsår, språk, publikationstyp och begränsningar utifrån ålder på deltagare.

Trunkering användes vilket innebär att det går att söka på alla ord som har samma rot samtidigt. Ett exempel på trunkeringstecken är*, exempelvis patient*. Slutligen användes frassökning för att söka på ord som måste vara nära varandra och detta gjordes genom att sätta orden inom citationstecken, exempelvis ”regional anesthesi*” (Karlsson, 2017,

Linnéuniversitet, 2022). Till hjälp för att översätta relevanta sökord till engelska användes svenska MeSH (Karolinska institutet, 2022). Den systematiska sökningen resulterade i tio artiklar se bilaga A och B.

Enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016) bör det göras ett tillägg till den systematiska sökningen för att försäkra sig om att all tillgänglig forskning inom ämnet är uttömt. Därför genomfördes ett komplement till den systematiska sökningen med manuella sökningar med endast fritextord i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Detta tillägg resulterade i ytterligare fyra artiklar som inkluderades i resultatet, tre från Cinahl och en från PubMed.

För att kunna sålla ut artiklar som bäst besvarade syftet med studien lästes först titlarna på artiklarna som framkom vid sökningen. I de fall då titeln var intressant lästes abstrakten för att kunna skapa sig en bild av den skrivna studien. Därefter lästes studierna i sin helhet för att se om de levde upp till de förutbestämda kriterierna. Att hålla sig till denna process gör att artiklarna samlas in på samma sätt vilket bidrar till en ökad trovärdighet i resultatet (Bettany- Saltikov & McSherry, 2016).

6.4 Kvalitetsgranskning

Kvalitetsgranskning av samtliga 14 artiklar som inkluderats i studien utfördes för att försäkra sig om att metoden som använts i artikeln var relevant för syftet med studien. Detta görs av olika anledningar, såsom att försäkra sig om att författarna till studien inte är partiska och att resultaten av studien troligen kan representera sanningen. Genom att kvalitetsgranska

artiklarna skapade det en högre trovärdighet vilket är en av nyckelpunkterna i en systematisk litteraturstudie. Genom att använda standardiserade ramverk för kvalitetsgranskning ökar det tillförlitligheten och validiteten (Bettany-Saltikov & McSherry 2016).

Samtliga artiklar som inkluderats i den systematiska litteraturstudien och som presenterats i resultatet har kvalitetsgranskats enligt Bettany-Saltikov och McSherry´s (2016)

granskningsmall för kvalitativa artiklar (bilaga C). I de fall där det föreföll någon form av otydlighet eller att ej tydlig beskrivning fanns, har detta kommenterats i artikelöversikten, se bilaga B. Dock var den sammanhängda bedömningen att samtliga artiklar uppfyllde

kriterierna för god vetenskaplig kvalitet och därmed kunde inkluderas i studien.

6.5 Analysmetod

För att extraherade data från artiklarnas resultat som besvarade syftet med studien användes ett formulär enligt Bettany-Saltikov och McSherry (2016). För att extraherade data skulle bli överskådlig sattes den in i tabellform och tydliggjordes med färg. I nästa steg analyserades resultatet utifrån Burnad´s metod för tematisk analys vilken finns beskriven i Bettany-Saltikov och McSherry (2016) i nio steg.

Steg 1: Först lästes resultaten från de inkluderade studierna flera gånger av båda författarna för att försäkra oss om att vi tagit till oss deltagarnas livsvärld och förstå hur de upplevde det som undersöktes.

Steg 2: Studiens syfte var att undersöka patienters erfarenheter av att genomgå regional anestesi. För att vara säkra på att all data som besvarade vår studies syfte extraherades gick författarna igenom artiklarna var för sig. All relevant data färglades med blå penna och efter detta jämfördes extraktionerna. Det visade sig att författarna nästintill identiskt färglagt samma meningar. Det som inte var identiskt diskuterades om det kunde svara på syftet tills konsensus mellan författarna rådde.

Steg 3: Efter detta klipptes alla färglagda meningar in i ett dokument likt det i bilaga D under Dataextraktion. För att veta vilken artikel extraherade data kom ifrån och för att enkelt kunna gå tillbaka så noterades även sidnummer, vilken kolumn och vilken rad, detta för att lätt kunna referera till artikeln i resultat och resultatdiskussion.

Steg 4: Nästa steg var att göra en öppen kodning av dataextraktionen, här tolkade författarna mer fritt dataextraktionen till den öppna kodningen.

Steg 5: Den öppna kodningen resulterade i olika kategorier som färglades i olika kulörer för att gruppera dem till kategorier och till överordnade kategorier. Syftet med detta steg var att samla ihop liknande och reducera antalet kategorier.

Steg 6: I nästa steg arbetade författarna med kategorierna och liknande överordnade kategorier togs bort.

Steg 7: För att minska risken för bias och öka validiteten i studien bör utomstående kollegor läsa samma artikel och komma fram till samma kategorier utan att ha läst författarnas kategorier. Detta ska sedan diskuteras sinsemellan och eventuella justeringar utförs. Då författarna inte hade några kollegor att konsultera frångicks detta steg, i stället diskuterade författarna det med varandra.

Steg 8: I detta steg lästes resultatet i samtliga artiklarna ytterligare en gång för att försäkra oss om att de slutgiltiga överordnade kategorierna och kategorier täcker in alla relevanta delar i resultatet. Detta resulterade i små justeringar i kategorierna.

Steg 9: Ovanstående åtta steg genomfördes på samtliga 14 artiklar som inkluderades i studien (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016).

Under hela processen fanns litteraturstudiens syfte i åtanke för att försäkra sig om att extraherad data besvarade syftet. Det som framkom i den tematiska analysen

har därefter sammanställts och presenterats som överordnade kategorier och kategorier i vårt resultat (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016).

6.6 Forskningsetiska övervägande

Vetenskapligt arbete innebär att ökade kunskaper skapas vars syfte är att öka förståelsen för ett fenomen och på så sätt kunna förbättra individers liv och utveckling av samhället. För att kunna skapa sig denna kunskap krävs det deltagande av andra människor som måste ge av sin tid och utsätta sig för risker. Därför är det nödvändigt att beakta att det alltid finns en fara att människor utsätts för förnuftslösa risker. Av denna anledning finns forskningsetik där grunden är att värna om människors lika värde, integritet och självbestämmande hos de som berörs. Ett examensarbete ska präglas av etiska överväganden och ska genomsyra hela processen, från val av ämne och syfte till genomförande och rapportering samt spridning av resultatet (Kjellström, 2017).

Av dessa anledningar var det av stor vikt att i examensarbetet reflekterat över etiska

överväganden. Detta innebar att i samtliga artiklar som inkluderats i studien ska forskarna ha identifierat relevanta etiska problem. I detta ingår att forskarna har identifierat hur

informanternas rättigheter har skyddats och att informerat samtycke har erhållits. Eftersom artiklar som inkluderas berör hälso- och sjukvården ska ett godkännande finnas från en etisk kommitté (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016). Helsingforsdeklarationen är en internationell

riktlinje med fokus på medicinsk klinisk forskning. Med detta som grund var vissa etiska principer vägledande i studien; såsom Konfidentialitetskravet d.v.s. att allt material var avidentifierat och inte gick att koppla till en enskild individ samt att det endast var behöriga som fått ta del av materialet. Samtyckeskrav skulle tillgodosetts genom att medverkan i studien var frivillig och att deltagandet grundats på tillräcklig information samt att deltagarna kunde avbryta sitt medverkande när de ville. En litteraturstudie medför ett etiskt övervägande gällande risken att det sker en orättvis bedömning av inkluderade artiklar då det kan

förekomma bristande erfarenheter gällande metodologiska kunskaper och engelska språket (Kjellström, 2017). I föreliggande studie förekom viss bristande metodologisk erfarenhet och i viss mån i engelska språket. I föreliggande litteraturstudie, vilken baserades på befintlig forskning och därmed inte innebar någon hantering av känsliga uppgifter bedömdes risk/nyttoförhållandet vara enbart till nytta. Detta för yrkesverksamma inom området. I enlighet med Kjellström (2017) har hänsyn tagits till hederlighet och ärlighet då det är

grunden i ett vetenskapligt arbete. Oredlighet är en benämning för när en person avsiktligt och vilseförande manipulerar och förvränger det vetenskapliga arbetet. Ett exempel på detta är att plagiera text eller att förvränga eller ändra i metoder och resultat. Analysen av resultatet har inte generaliserats till andra sammanhang än den aktuella kontexten (Priebe & Landström, 2017). En etisk egengranskning har gjorts enligt Etikkommittén Sydost vilket består i ett frågeformulär av elva ja och nej-frågor, där de första sex frågorna avgör om behov finns för rådgivning från Etikkommittén Sydost. Detta visades dock inte vara aktuellt då studien är en systematisk översikt av befintlig forskning (Bilaga E).

7 Resultat

Tabell 3.

Översikt av resultatet

Överordnade kategorier Känsla av kontroll Att vara patient i operationsmiljön

Kategori Behov av information Betydelsen av att vara vaken

Kategori Användande av copingstrategier Upplevelse av och obehag/lidande

Kategori Anestesisjuksköterskans betydelse

7.1 Känsla av kontroll

Det framkom att deltagarna hade olika tillvägagångssätt för att försöka få kontroll över situationen. Det visade sig att information, användande av copingstrategier samt samspelet med anestesisjuksköterskan var betydande för deras känsla av kontroll.

7.1.1 Behov av information

Att delges information om anledningen till att deltagarna skulle vara vakna under operationen var något som återkom. Många av dem visste inte varför de skulle vara vakna och drog då sina egna slutsatser, dessa slutsatser kunde t.ex. vara att det ansågs vara en mindre operation (Bager et al., 2015; Ericsson et al., 2017; Karlsson et al., 2012; McCloud et al., 2013;

Pulkkinen et al., 2016 & Teixeira et al., 2017). Då de inte fått förklarat för sig varför just den anestesimetoden valts eller att personalen i något fall liknade det vid en tandläkarbedövning.

Detta resulterade i att vissa deltagare förminskade ingreppets omfattning och innebörden av anestesimetoden (Henningsen et al., 2017). Att i förväg få vetskap om hur anestesin går till, att veta vad de kan förvänta sig samt hur det kommer att kännas var positivt och lugnande för

de flesta. (Bager et al., 2015; Ericsson et al., 2017; Karlsson et al., 2012; McCloud et al., 2013; Pulkkinen et al., 2016 & Teixeira et al., 2017).

Vissa deltagare ville ha detaljerad information om hela processen då detta minskade deras oro och rädsla samt gav dem trygghet och kontroll. Att vara ordentligt informerad och förberedd är av stor vikt för vissa av deltagarna, att förstå vad som kommer hända både innan under och efter operationen (Hudson et al., 2014). I motsats till dem ville andra ha väldigt lite

information då det oroade dem mer att veta (McCloud et al., 2013). Även om deltagarna fick samma information så var det vissa som tog till sig informationen för att vara så förberedda som möjligt, vissa hade fått information, men upplevde inte att de alls var förberedda på vad som skulle hända. Att få information, en del önskade till och med mer konkret information, var en av de viktigaste sakerna för att kunna känna att de hade kontroll över situationen, detta för att veta vad de kunde förvänta sig (Bager et al., 2015; Fletcher et al., 2012; Howie et al., 2016; Pulkkinen et al., 2016 & Teixeira et al., 2017).

Tidigare erfarenheter av operation under regional anestesi kunde göra att deltagaren kände sig mer trygga och förberedda för kommande situation, detta upplevdes positivt eftersom det gav dem ett lugn och mindre stressa. De som inte hade tidigare erfarenheter av att opereras kunde uppleva det som skrämmande att komma in i operationssalen (Bager et al., 2015; Bergman et al., 2011; Engström et al., 2016; McCloud et al., 2013 & Teixeira et al., 2017). Det påverkade också vissa vad bekanta hade för tidigare erfarenheter av regional anestesi, dels kunde de känna sig mer förberedda men det kunde samtidigt bidra till en känsla av att något var fel om det inte stämde överens med vad de hört från sina bekanta, (Bager et al., 2015).

7.1.2 Användande av copingstrategier

Deltagarna hade olika copingstrategier när de skulle genomgå regional anestesi. En del upplevde det som lugnande att fortlöpande få information under operationen, det gav dem en känsla av kontroll (Bergman et al., 2011 & Ericsson et al., 2017). I vissa fall kunde för detaljrik information upplevas negativt och vissa ville därför inte alls veta vad som hände, i stället överlämnade de sig i händerna på vårdpersonalen (Ericsson et al., 2017 & Howie et al., 2016). Detta kunde även upplevas som befriande, att inte ha kontroll. En del använde sig av ett positivt tankesätt men också av humor för att hantera situationen, exempelvis genom att skoja med personalen (Yilmaz et al., 2020). Genom att distrahera sig och komma bort från sammanhanget kunde de lättare hantera situationen (Fletcher et al., 2012; Howie et al., 2016;

Karlsson et al., 2012 & McCloud et al., 2013).

Genom att förlita sig på sjukvårdpersonalen och deras kompentens samt låta dem arbeta ostört trodde deltagarna att det skulle vara gynnande för dem själva i situationen de befann sig i. Att den regionala anestesin möjliggör kommunikation med sjukvårdspersonalen bidrog till att deltagarna kände sig inkluderade i sammanhanget (Bager et al., 2015; Howie et al., 2016;

Karlsson et al., 2012 & Pulkkinen et al., 2016). De deltagare som valde att kommunicera med personalen valde även aktivt bort att inte ha på sig hörselskydd eller att lyssna på musik detta för att bevara sin kontroll. I motsats fanns det deltagare som valde exempelvis hörselskydd att lyssna på musik eller gå in sin egen bubbla. Detta var ett sätt för dem att släppa kontrollen och överlämna den till sjukvårdpersonalen (Karlsson et al., 2012).

Deltagarna uttryckte att även om de upplevde situationen som obehaglig, så förstod de att det var bättre att bara följa med i vad som hände snarare än att sätta sig emot, operationen var nödvändig för deras skull (Bager et al., 2015; Engström et al., 2016; Ericsson et al., 2017;

Fletcher et al., 2012, Howie et al., 2016; McCloud et al., 2013 & Pulkkinen et al., 2016).

Resultatet var viktigare än själva processen i sig. (Joy Khu et al., 2011). Att deltagarna tilldelades en roll under operationen bidrog till en känsla av kontroll och att de lättare kunde distrahera sig. För att känna sig involverade och därmed också bibehålla sin kontroll ville en del deltagare se så mycket som möjligt av operationen, till och med när operatören sågade och borrade i deras kropp. Vid dessa fall tyckte de att draperingen var i vägen (Bergman et al., 2011 & Howie et al., 2016).

7.1.3Anestesisjuksköterskans betydelse

Att vara i en operationssal som patient innebär att finna sig i en främmande miljö och att tappa kontrollen. Anestesisjuksköterskan spelade en viktig roll för att deltagarna skulle känna sig till freds, detta genom att hon såg och bekräftade deras behov. Att få bekräftelse kunde bland annat vara att få mer smärtstillande när det behövdes (Ericsson et al., 2017). Att känna anestesisjuksköterskans hand och få ögonkontakt minskade deltagarnas känsla av ensamhet och utsatthet. Eftersom de inte alltid kunde se anestesisjuksköterskan upplevde de det som lugnade att i stället höra deras närvaro eller att ha en dialog med dem. Även då deltagarens sikt var skymd och att de därmed inte kunde ha en överblick över rummet så kompenserades detta genom att anestesisjuksköterskan var nära (Bergman et al., 2011; Engström et al., 2016, Ericsson et al., 2017; Hudson et al., 2014; Karlsson et al., 2012 & Pulkkinen et al., 2016).

Det var inte alltid att deltagarna vågade prata och då upplevdes det som positivt när anestesisjuksköterskan tog initiativet och pratade med dem. Detta gjorde att de kände sig synliga, de ville känna sig sedda även om det inte sades något. Genom att veta vem de kunde vända sig till skapade trygghet, tillit och ett lugn hos deltagarna. De ville försäkra sig om att anestesisjuksköterskan var närvarande och när de inte kände anestesisjuksköterskans närvaro kände de sig övergivna och exponerade. När de kände anestesisjuksköterskans närvaro ledde till att deltagarna kände sig unika och därmed minskade känslan av att bli sedd som ett objekt.

De vill bli sedda som en person och inte som en patient i mängden (Bager et al., 2015;

Bergman et al., 2011; Engström et al., 2016; Ericsson et al., 2017; Howie et al., 2016; Hudson et al., 2014; Karlsson et al., 2012; Pulkkinen et al., 2016 & Yilmaz et al., 2020). En del

deltagare uttryckte att de inte endast ville ha anestesisjuksköterskans uppmärksamhet genom övervakningsutrustningen utan även genom fysisk närvaro och kontakt (Karlsson et al., 2012).

Anestesisjuksköterskan behövde nödvändigtvis inte prata om saker som rörde själva ingreppet utan gärna om vardagliga saker vilket upplevdes som positivt och lugnande (Bager et al., 2015; Bergman et al., 2011; Engström et al., 2016; Ericsson et al., 2017; Howie et al., 2016;

Hudson et al., 2014; Karlsson et al., 2012; Pulkkinen et al., 2016 & Yilmaz et al., 2020).

Deltagarna beskrev att då det var en god atmosfär inne på operationssalen bidrog det till ett lugn, och tvärtom så bidrog det till en osäkerhet och rädsla om atmosfären mellan personalen inne på operationssalen inte var bra (Bergman et al., 2011; Howie et al., 2016 & Hudson et al., 2014).

7.2 Att vara patient i operationsmiljön

Att vara patient i operationsmiljön var en annorlunda upplevelse och kunde sammanfattas i två kategorier: betydelsen av att vara vaken och upplevelse av obehag/lidande.

7.2.1 Betydelsen av att vara vaken

Hela situationen uppfattades av en del deltagare som stressfull och de var oroliga över om de skulle klara av operationen. Detta tog sig i olika uttryck, en del hade svårt att sova natten före, en del var rädda att inte bedövningen skulle räcka eller att kirurgen var stressad eller sen och därför eventuellt skulle utföra ett dåligt arbete och därför skulle behöva göras om (Bager et al., 2015; Bergman et al., 2011; Engström et al., 2016, Ericsson et al., 2017; Henningsen et

al., 2017; Pulkkinen et al., 2016 & Yilmaz et al., 2020). Tidigare smärtsamma och negativa upplevelser i samband med regional anestesi kunde skapa oro hos vissa deltagare (McCloud et al., 2013 & Bager et al., 2015). Saker som kunde oroa deltagarna var då operationen tog längre tid än vad de förväntat sig, de blev då oroliga och trodde att något var fel. Även

känslan av att inte känna sin bedövade kroppsdel en tid efter operationen skapade oro över att det skulle bli bestående skador på nerverna (Bager et al., 2015; Ericsson et al., 2017 &

Henningsen et al., 2017).

En del deltagare upplevde regional anestesi och att ha varit vakna under ingreppet som positivt. Detta på grund av de kunde vara med i alla steg under förfarandet och höra och se vad som gjordes, vissa ville till och med ha ännu mer detaljerad information om ingreppet.

Anestesimetoden kunde även minska deras rädslor från att dö av anestesin eller få permanenta skador. Andra positiva upplevelser med regional anestesi var att de kunde få gå hem samma dag och inte behövde belasta vården i onödan (Bager et al., 2015; Bergman et al., 2011;

Ericsson et al., 2017; Henningsen et al., 2017; Joy Khu et al., 2011; Pulkkinen et al., 2016;

Teixeira et al., 2017 & Yilmaz et al., 2020). Det framkom att deltagarna uppskattade att vara vakna under operationen eftersom de då inte blev påverkade av läkemedel som gjorde dem dåsiga/illamående (Bergman et al., 2011; Henningsen et al., 2017 & Teixeira et al., 2017).

Deltagare som genomgått generell anestesi tidigare upplevde regional anestesi och att vara vakna mer positivt, då de hade mer kontroll samt att återhämtningen var snabbare (Teixeira et al., 2017). Någon deltagare beskrev det till och med som att titta på den film (Yilmaz et al., 2020). Andra deltagare upplevde motsatsen, det vill säga att det var ångestfyllt att genomgå regional anestesi. Det upplevdes som negativt för deras psykiska mående, så som att se eller höra vad som pågick. Vissa uppgav att de hade önskat att i stället få sova och att de inte alls var förberedda eller hade kunnat förbereda sig på hur det faktiskt var (Henningsen et al., 2017; Karlsson et al., 2012; McCloud et al., 2013 & Yilmaz et al., 2020).

7.2.2 Upplevelse av obehag/lidande

En del deltagare trodde att de behövde stå ut med smärtan, att det var normalt och de accepterade därför den. En del hade ont under hela ingreppet medan andra hade under delar av det. Deltagarna som genomgick samma ingrepp hade olika upplevelser av smärta, det varierade från att inte känna någon smärta alls till extrem smärta. En del upplevde att de kunde stå ut med smärtan som uppstod när de fick den regionala anestesin p.g.a. att smärta då var tillfällig, medan vissa uttryckte att de kände sig manövrerade när det fick den regionala anestesin. Detta medförde att de kände sig som ett objekt (Bergman et al., 2011; Ericsson et al., 2017; Karlsson et al., 2012 & McCloud et al., 2013). De kunde även beskriva det som obehagligt och smärtsamt när nålen träffade skelettet samt i de fall då det krävdes flera försök för att lyckas (Bager et al., 2015).

När den regionala anestesin började värka så tappade deltagarna kontrollen över sin kropp inom loppet av bara några minuter, vilket kunde ge en overklighetskänsla t.ex. att kroppsdelen inte längre tillhörde deras kropp. De kunde ha svårt att uppfatta kroppen eftersom de upplevde den som oigenkännlig, oförutsägbar och utom kontroll. En del deltagare beskrev det som att kroppsdelen sov. En del var rädda för att det skulle förbli så och att de aldrig mer skulle känna sin kroppsdel. Även att kroppsdelen blivit bedövad så tyckte de nödvändigtvis inte att det var skrämmande. De kunde beskriva det som en märklig känsla att de inte kände någon smärta med tanke på vidden av ingreppet. Ibland var de tvungna att få bekräftelse av vårdpersonal att den bedövade kroppsdelen tillhörde dem eftersom de såg den men inte kände den. (Bager et al., 2015; Bergman et al., 2011; Henningsen et al., 2017 & Karlsson et al., 2012).

Att ligga helt stilla i en obekväm position upplevdes av många som obehagligt. En del deltagare beskrev att då de inte kunde ändra ställning resulterade det i stelhet i leder, muskler och rygg. Vissa utryckte att det gav en känsla av klaustrofobi. Andra obehagliga upplevelser som framkom var muntorrhet, att vara exponerad och svårigheter att andas, Detta kunde många gånger upplevas mer obehagligt än smärtan. De kunde även beskriva det som kallt och som en främmande miljö och att känna lukten av desinfektionsmedel gav en föreställning av att det var en steril miljö (Bergman et al., 2011; Ericsson et al., 2017; Karlsson et al., 2012;

Teixeira et al., 2017 & Yilmaz et al., 2020). Att bli draperad, särskilt runt huvudet och över ansiktet kunde bidra till en panikkänsla (Ericsson et al., 2017). När de låg bakom draperingen och hörde instrumenten låta och att de arbetade med deras kropp eller då instrumenten var nära deras ansikte upplevde många det som obehagligt. Att känna trycket från skalpellen på huden, gjorde att de var rädda för att det skulle göra ont. Känslan av att någon drar och sliter i ens kropp uppfattades som obehagligt av en del, medan andra bara konstaterade att någon arbetade med deras kropp. Dock upplevde vissa deltagare det som positivt att den regionala anestesin hade effekt eftersom då kunde operationen fortgå. Att till exempel höra ljud från en borr eller såg och att vara fastspänd upplevdes obehagligt, men de kunde trots detta tolerera det (Bager et al., 2015; Bergman et al., 2011; Engström et al., 2016; Fletcher et al., 2012;

Henningsen et al., 2017; Howie et al., 2016; Joy Khu et al., 2011; Teixeira et al., 2017 &

Yilmaz et al., 2020). En del beskrev det till och med som en bisarr upplevelse men ändå fascinerande och överraskande positiv upplevelse (Fletcher et al., 2012, & Yilmaz et al., 2020). En del kunde beskriva det som att något i deras kropp blev ersatt av något konstgjort och det kunde vara överväldigande (Engström et al., 2016).

8 Diskussion

8.1Metoddiskussion

En systematisk litteraturstudie valdes baserad på studier utförda med kvalitativ metod, vilket utgör en styrka för att undersöka personers erfarenheter av ett fenomen (Henricson & Billhult, 2017). En systematisk litteraturstudie är en sammanställning av aktuell forskning vilket ger yrkesverksamma möjlighet att ta del av en sammanställning av aktuell forskning (Rosén, 2017). Ett alternativ hade kunnat vara att genomföra en kvalitativ intervjustudie men p.g.a.

tidsaspekten valdes detta bort. Detta då intervjuer med patienter hade varit mer tidskrävande och omfattande arbete samt ställer troligen större krav på intervjuaren (Danielson, 2017). En svaghet med kvalitativa studier är att det baserar på intervjuer med få deltagare, där forskaren är en del av datainsamlingen och medskapare av texten, detta medför att resultatet inte är att anses som oberoende av forskaren (Henricson & Billhult, 2017). Kvantitativa artiklar valdes bort eftersom kvantitativ ansats lämpar sig bättre när forskaren önskar beskriva med djupare statistisk analys eller se samband mellan olika variabler, eller att jämföra olika saker (Billhult, 2017). En induktiv ansats valdes eftersom analysen skulle kunna ske mer objektivt och inte vara färgade av en teori. Eftersom en induktiv ansats har använts kunde analysen ske

förutsättningslöst och utan styrning av någon befintlig hypotes som det är vid deduktiv ansats (Henricson & Billhult, 2017). En nackdel med ett induktivt förhållningssätt kan vara att forskaren riskerar att endast upprepa tidigare material och att det därför inte genererar ökad förståelse eller förklaring av det fenomenet som studerats (Priebe & Landström, 2017).

Inklusionskriterier utformades med hjälp av PEOT-modellen för att tydliggöra vilken population som skulle undersökas, vad de utsätts för samt deras erfarenheter av detta. En styrka med att ha tydliga inklusionskriterier är att det blir tydligt vilka artiklar som ska inkluderas (Bettany-Saltikov & McSherry 2016). Studien grundas på artiklar av kvalitativ design som baserades på vuxna personers erfarenheter av att genomgå någon form av regional

anestesi där patienten kunde återberätta sin erfarenhet av det. Anledningen till att endast vuxna personer inkluderats var att begränsa studiens omfattning samt att barns erfarenheter troligen skiljer sig från vuxnas erfarenheter. Regional anestesi innefattar många olika typer av anestesiformer (Naess & Strand, 2013). Att inkludera alla typer av regional anestesi kan ses som en svaghet när resultaten sammanställs och analyseras eftersom det inte är exakt samma studiepopulation (Rosén, 2017). Önskvärt hade varit att rikta in studien på en typ av regional anestesi för att få en djupare analys av en viss regional anestesiform å andra sidan resulterar vår analys i ett bredare kunskapsläge och fokus läggs på erfarenheten av att vara vaken.

Orsaken till att det inte gjordes var på grund av det inte fanns tillräckligt med studier.

Relevanta sökord utformades med hjälp av PEOT-modellen för att tydliggöra och optimera sökningen. Styrkan med att strukturera sökningen med PEOT-modellen är att det optimerar sökningen så att alla relevanta artiklar som svarar på syftet inkluderas (Bettany-Saltikov &

McSherry, 2016). Den systematiska sökningen upplevdes som svår, eftersom ingen tidigare erfarenhet av att göra en sådan sökning fanns. Först utfördes sökningar var för sig för att få en bild av forskningsläget. En brist på kvalitativ forskning upplevdes. Med hjälp av frågestunder som erbjöds av Linnéuniversitetets bibliotek gjordes justeringar av både sökord, ämnesord och kombinationer av dessa. Detta resulterade i något fler artiklar, men för att försäkra att all relevant forskning kommit med i sökningarna togs kontakt med en bibliotekarie på

Linnéuniversitet för att få hjälp. Att ta hjälp av bibliotekarie/ämnesexpert och att ägna mycket tid och noggrannhet på informationssökningen ses som en styrka med studien vilket beskrivs av Rosén (2017). Den systematiska sökningen resulterade i tio artiklar. Därefter

kompletterades det med en manuell sökning för att vara säkra på att all relevant forskning kommit med i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry (2016). Detta resulterade i ytterligare fyra artiklar. Styrkan i datainsamlingen var att sökning gjordes i tre databaser.

Genom att söka i flera databaser som är relevanta för ämnet stärks trovärdigheten i studien då det ökar chansen att finna relevanta artiklar. Eftersom några av artiklarna återkom med olika sökord och ämnesord samt att mer än en databas användes ökade detta trovärdigheten för resultatet (Henricson, 2017). Inklusionskriterierna var att artiklarna skulle vara

engelskspråkiga, inkluderade vuxna personer som genomgått regional anestesi, var

originalartiklar och etiskt granskade av en etisk kommitté samt var publicerade 2011–2021, detta för att få en aktuell bild på forskningsläget. Att artiklarna skulle vara peer reviewed innebär att artiklarna är kvalitetsgranskade av sakkunniga, vilket medför att trovärdigheten ökar (Henricson, 2017). Då den funktionen ej finns i PubMed, där en av artiklarna hittades, bedömdes den ändå vara av god vetenskaplig kvalitet efter kvalitetsgranskning enligt Bettany- Saltikov och McSherrys (2016) kvalitetsgranskningsmall, samt utformningen av artikeln och tidskriftens art. I några av artiklarna var det få deltagare, detta skulle kunna ses som en svaghet för dem artiklarna. Inom kvalitativ forskning är antalet deltagare dock av mindre betydelse och författarna i studierna uppgav att datamättnad rådde (Henricson & Billhult, 2017). Reproducerbarheten i studien anses av författarna vara god eftersom det finns en transparens i urval, datainsamling och analysmetod (Henricson, 2017).

Bettany-Saltikov och McSherry (2016) kvalitetsgranskningsmall för kvalitativa artiklar användes. De 14 artiklarna delades lika mellan författarna, detta p.g.a. tidsaspekten. Att inte samtliga artiklar är kvalitetsgranskade av båda författarna kan ses som en svaghet och skulle kunna sänka tillförlitligheten i studien (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016 & Henricson, 2017). I de fall där det fanns oklarheter eller osäkerhet diskuterades artiklarna tillsammans.

Sammanfattningsvis ansågs samtliga artiklar uppfylla kraven för att vara av god vetenskaplig kvalitet enligt Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) kvalitetsgranskningsmall, vilket medför en hög trovärdighet (Bilaga C & D). Genom att ta ställning och kontrollera att

samtliga 18 punkter i Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) kvalitetsgranskningsmall uppfylldes skapades en bild av artiklarnas kvalitet.

Steg ett till tre i Bettany-Saltikov och McSherrys (2016) analysmetod genomfördes

självständigt och artiklarna lästes och dataextraktion genomfördes var för sig. När materialet sedan jämfördes visade det sig att i stort sett identiskt material hade extraherats. Detta styrker att allt material som svarar på syftet är extraherat. Steg fyra till nio i Bettany-Saltikov och McSherry (2016) gjordes gemensamt och detta resulterade i två överordnade kategorier och fem kategorier. Det upplevdes stundtals svårt att följa alla stegen, gemensamt diskuterades olika överordnade kategorier och kategorier flertalet gånger tills konsensus rådde. Viss hjälp av handledaren för examenarbetet och av deltagarna i handledningsgruppen erhölls. I steg sju i analysmetoden står det att hjälp bör tas av utomstående att granska kategorierna för att minska risken för bias och öka validiteten i resultatet. Dock fanns ingen möjlighet att be utomstående om hjälp med detta, förutom handledaren och deltagarna i handledningsgruppen vilket borde ha gjorts vilket kan ses som en svaghet. Genom att konsekvent följa alla stegen i analysmetoden förbättras validiteten av resultatet (Bettany-Saltikov & McSherry, 2016).

Vissa artiklar gav mer utförlig beskrivning av patienternas erfarenhet av att genomgå regional anestesi. Medan en del artiklar även hade annat fokus än det som besvarade vårt syfte och i dessa fall tog vi enbart med det som var relevant i studien.

En del av artiklarna var från utomeuropeiska länder, vilket skulle kunna påverka

överförbarheten till Sverige. Författarna anser sig ha för lite kunskap och erfarenhet för att säkert kunna bedöma vilken påverkan detta har. Dock inkluderades dessa ändå, dels eftersom det var brist på kvalitativ forskning inom området, dels för att vår föreställning ändå är att det är så pass likt i genomförandet av anestesimetoden att det går att överföra. Patienterna har beskrivit sin erfarenhet av regional anestesi. Tidsaspekten och bristen på kvalitativ forskning inom området gjorde att rikta in sig på en form av regional anestesi inte var genomförbart, vilket skulle kunna ses som en svaghet i resultatets överförbarhet (Wallengren & Henricson, 2012).

8.2 Resultatdiskussion

Litteraturstudiens huvudfynd resulterade i följande överordnade kategorier och kategorier;

Känsla av kontroll-Behov av information-Användande av copingstrategier-

Anestesisjuksköterskans betydelse, Att vara patient i operationsmiljön-Betydelsen av att vara vaken-Upplevelse av obehag/lidande. I enlighet med Henricson (2017) är inte

resultatartiklarna refererade i resultatdiskussionen.

En känsla av kontroll gav sig uttryck på olika sätt. Deltagarna hade olika behov av att känna att de hade kontroll, flera av deltagarna hade inte förstått anledningen till att de skulle

opereras under regional anestesi och vara vakna, i dessa fall tenderade de att dra sina egna slutsatser. De uttryckte t.ex. att orsaken kunde vara allt från att det inte var ett så stort och omfattande ingrepp och att det därför var tillräckligt med regional anestesi. Vidare visade det sig att en del deltagare ville ha så detaljerad information som möjligt, då detta gav dem kontroll över situationen. De ville veta detaljerat hur allt skulle gå till och de sökte även efter mer information. Däremot fanns det deltagare som ville veta så lite som möjligt. I vissa studier hade deltagarna fått exakt samma information men det visade sig vara väldigt stor skillnad i hur de tog till sig informationen. En stor faktor till att ha en känsla av kontroll är att få information, det framkom att de behövde information i varierande mängd men att få information var för de flesta avgörande för hur förberedda de var. Detta styrks av Haugen et al. (2009) som beskriver att patienter upplever stress i mindre utsträckning om de får