Barns uppfattningar om miljöarbete
En intervjustudie om förskolebarns tankar om och erfarenheter av
nedskräpning, sophantering och återvinning
Children’s thoughts about environmental work
An interview study on preschool children’s thoughts and experiences of littering,
garbage disposal and recycling
Sofia Berg
Fakulteten för humaniora och samhällsvetenskap Förskollärarprogrammet
Grundnivå: 15hp
Handledare: Karin Thörne
Examinator: Getahun Yacob Abraham Datum: 2017-06-26
Abstract
The aim with the study is to examine children’s thoughts and experiences about nature, environment, garbage disposal and recycling. The survey form in this study is qualitative interviews with twelve children (5-6 years old) in three different preschools. I interviewed one teacher at each preschool, to get to know how they work with these questions in their
preschool and what knowledge they think that the children need to develop in this area. The results of the survey show the children’s difficulties in prescribing abstract concepts as nature and environment. Nature is most associated with different kinds of vegetation while the children’s answer about environment substantially was about littering and its consequences. The most important argument why littering should be avoided is because the animals should not get hurt in different ways. The answers about garbage disposal and recycling showed that the children’s knowledge and experiences was very varying. The preschool teacher’s stresses that working with environment is really important and that they try to involve it in the living but that they also have an ambition to be even better at this. Currently is waste separation and recycling the most concrete activities that the children participate in. However only a few children perceives that the preschools are working with waste separation and recycling. Keywords: Environment, garbage disposal, nature, preschool children’s thoughts, recycling.
Sammanfattning
Syftet med studien är att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter barn har om och av natur, miljö, sophantering och återvinning. För att få veta detta har jag valt att genomföra kvalitativa intervjuer med tolv barn (5-6 år) på tre olika förskolor. Jag har också intervjuat en pedagog på varje förskola för att få veta hur arbetet med dessa frågor bedrivs på just deras förskola och vilka kunskaper de anser att barnen behöver utveckla inom detta område. Resultatet av studien visar att barnen har svårt att beskriva abstrakta begrepp som natur och miljö. Natur förknippas mest med olika typer av växtlighet medan barnens svar om miljö i huvudsak handlade om nedskräpning och vad det kunde leda till. Det viktigaste argumentet till varför nedskräpning ska undvikas är enligt barnen för att inte djuren på olika sätt ska komma till skada. På frågorna om sophantering och återvinning visade svaren att
erfarenheterna och kunskaperna bland barnen var väldigt varierade. Pedagogerna framhåller att arbetet med miljöfrågor är väldigt viktigt och att de försöker involvera det i vardagen men också att de vill bli bättre på det. I nuläget är sopsortering och återvinning de mest konkreta aktiviteterna som barnen i varierande grad deltar i. Endast ett fåtal av barnen uppfattar dock att förskolorna arbetar med sopsortering och återvinning.
Innehållsförteckning
Inledning ... 1 Bakgrund ... 2 Syfte ... 5 Frågeställningar ... 5 Metod ... 5 Urval ... 5 Datainsamlingsmetod ... 6 Procedur ... 6 Databearbetningsmetod ... 7 Etiska överväganden ... 8 Resultat ... 9 Diskussion ... 15 Metoddiskussion ... 17 Litteraturförteckning ... 191
Inledning
I dagens samhälle är miljöfrågor av både global och regional karaktär stora och viktiga diskussionsämnen som berör såväl barn som vuxna. Så gott som dagligen kan vi genom massmedia ta del av frågor och diskussioner som rör detta. Genom att barn tidigt får utveckla kunskaper om hur man kan verka för och bidra till en hållbar utveckling i vårt samhälle så ökar också deras förståelse för hur de kan påverka sin framtid och att de själva är en del i ett större sammanhang. Med anledning av det har jag valt att undersöka vilken uppfattning förskolebarn har om frågor som rör natur, miljö, sophantering och återvinning.
I förskolans uppdrag ingår att skapa en verksamhet som främjar det livslånga lärandet genom att vara trygg, rolig och lärorik för alla barn. Förskolan och pedagogernas förhållningssätt ska genomsyras av en positiv framtidstro som i samverkan med hemmet skapar förutsättningar som främjar barns utveckling till ansvarskännande samhällsmedlemmar. Miljö- och
naturvårdsfrågor ska ingå som en viktig del i verksamheten och förskolan ska medverka till att barn utvecklar kunskap och förståelse för naturen samt att de blir medvetna om sin delaktighet i det naturliga kretsloppet (Skolverket, 2016).
Det finns goda möjligheter att lägga en grund för detta redan hos de yngsta barnen genom att låta dem undersöka, utforska och uppleva naturvetenskap på ett konkret sätt. Förskolans vardag är fylld av naturvetenskapliga fenomen vilket ger många tillfällen att upptäcka, uppmärksamma och samtala om hur vi människor kan och bör leva i en sund relation till vår natur och miljö.
I läroplanens strävansmål står det att ”Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar intresse och förståelse för naturens olika kretslopp och för hur människor, natur och samhälle påverkar varandra” (Skolverket, 2016 s.10).
Målen har omarbetats och förtydligats och under rubriken Naturvetenskap och teknik kan vi i Förskola i utveckling: bakgrund till ändringar i förskolans läroplan
(Utbildningsdepartementet, 2010) läsa följande:
Syftet med naturkunskap i förskolan är att barn ska grundlägga sina kunskaper om naturen och få förståelse för allt liv. Förskolan ska lägga stor vikt vid miljö- och naturvårdsfrågor och ska medverka till att barnen utvecklar kunskap om sin egen delaktighet i naturens kretslopp. Genom ett naturvetenskapligt arbetssätt – t.ex. iaktta, utforska och ställa frågor – lär sig barnen också att söka kunskap om omvärlden samt att fatta väl underbyggda beslut.
(Utbildningsdepartementet, 2010 s.14).
Begreppen natur och miljö är komplexa och länkas ofta samman på olika sätt, dess betydelse varierar dock och avgörs utifrån sitt sammanhang. Björklund (2014) menar att definitionen av naturen som begrepp ständigt är i förändring och hänvisar till Sandell et al. (2003) som beskriver att ”Begreppet natur är alltså kulturellt konstruerat, vilket innebär att dess mening och innehåll förhandlas fram mellan oss människor i det samhälle vi lever i” (Björklund, 2014 s.38).
Vidare menar Björklund (2014) att detta också skiljer sig mellan olika verksamheter i förskolan och att det är viktigt att man i sitt arbetslag synliggör och reflekterar över varför man vill att barnen ska uppleva naturen samt vad man vill att mötet mellan barn och natur ska ge.
2
Även miljö är ett komplext begrepp som kan definieras på många olika sätt. Johansson (2008) beskriver miljö som allt det som finns i vår omgivning och som vi människor kan relatera till utifrån våra kunskaper och föreställningar.
Utbildningsdepartementet påtalar betydelsen av att barn utvecklar ”ett varsamt förhållande till natur och miljö” (Utbildningsdepartementet 2010, s. 14) vilket innebär att de får en förståelse för sambandet mellan människa, natur och samhälle och hur dessa påverkar varandra. De flesta förskolor utnyttjar naturen som en plats där barnen ges möjlighet att utforska och undersöka olika naturvetenskapliga fenomen. Björklund och Elm (2003) framhåller att dessa tidiga naturupplevelser är mycket viktiga och att allt miljöarbete i förskolan måste utgå ifrån barnens egna förutsättningar och konkreta upplevelser. Många förskolor använder
kompostering, sopsortering och återvinning som ett sätt att göra barnen delaktiga och involvera dem i miljöarbetet.
Jag har sökt efter tidigare forskning om förskolebarns kunskaper och tankar om natur- och miljöfrågor men upptäckt att det inte finns så mycket skrivet om detta ämne. Då förskolans verksamhet ska utgå från barns erfarenheter och intressen är det viktigt att ta reda på vad barnen redan kan och vet för att vi ska kunna utmana och stimulera dem till fortsatt lärande och kunskapsutveckling (Doverborg & Pramling Samuelsson, 2012).
Bakgrund
Naturens betydelse för att utveckla barns miljömedvetenhet
Cecilia Caiman (2015) framhåller i sin avhandling Naturvetenskap i tillblivelse – barns meningsskapande kring biologisk mångfald och en hållbar framtid att förskolebarns kunskap och förståelse kring miljö- och hållbarhetsfrågor är ett relativt outforskat ämne, framförallt på den nordiska forskningsarenan, med många luckor som behöver fyllas. Här diskuteras flera forskares syn på traditionen där man tidigare ansett naturupplevelser och naturstudier som värdefulla faktorer för att människan ska utveckla kunskaper och förståelse för miljön och sin omvärld. Detta tros bidra till att barnen utvecklar ett intresse för natur och miljö vilket ger dem kompetenser och förmågor som kan vara av nytta i arbetet för en hållbar utveckling. Caiman (2015) framhåller att det är viktigt att barn ses som kompetenta och aktiva individer vars handlingsberedskap ska tas tillvara. Tillsammans med andra barn och vuxna bör de involveras i processer som handlar om hållbarhetsarbete där deras tankar, åsikter och idéer tas på allvar. Barn som erbjuds detta upplever delaktighet och känner att de har en möjlighet att agera och påverka. Barns kreativitet och fantasi nämns som en värdefull tillgång när det handlar om att finna lösningar på problem som rör natur, miljö, djur och hållbarhetsfrågor. Flera forskare (Leicht Madsen, 1999; Caiman, 2015; Helldén, Högström, Jonsson, Karlefors & Vikström, 2015) framhåller betydelsen av att låta små barn ta del av naturen på ett fysiskt, sinnligt och konkret sätt för att förstärka sitt meningsskapande. Naturvetenskapliga aktiviteter av detta slag tenderar att skapa minnen, erfarenheter och kunskap som barnen lättare kan plocka fram vid senare tillfällen. Ett naturvetenskapligt lärande kan förvisso utgå från en bok, ett tv-program eller en film men författarna menar att inget kan ersätta det som vi människor kan uppleva utomhus i vår natur. Helldén har enligt Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godée (2014) genom sin forskning kommit fram till att konkreta och sinnliga upplevelser som barn tar del av under sina första sex-sju levnadsår grundlägger deras förståelse för
naturvetenskapliga processer och fenomen, dessa kunskaper använder barnen högt upp i skolåldern för att förklara och beskriva naturvetenskapliga sammanhang.
3
Helldén et al. (2015) nämner att barns kunskaper och erfarenheter om natur är mycket varierande och undersökningar har visat att barn som har positiva naturupplevelser med sig oftare intresserar sig för frågor som rör miljön. Detta ifrågasätts dock av vissa forskare som menar att betydelsen och effekten av barns lärande i naturen är överdriven och romantiserad och att det inte finns tillräckligt med empiriska studier som ger belägg detta (Caiman, 2015). I förskolans läroplan framhålls utevistelsen som en viktig del av verksamheten då den anses gynna barnens lek, kreativitet och motorikutveckling samt bidra till att de utvecklar intresse för naturen och närmiljön (Skolverket, 2016). Många förskolor tillbringar mycket tid ute i naturen då man även ser många andra vinster med det.
Barns erfarenheter av naturupplevelser varierar vilket kan ha olika orsaker. Faktorer som kan vara av betydelse är exempelvis var man bor, vilken kultur man lever i och vilket förhållande barnets vårdnadshavare har till utevistelse och naturupplevelser. Förskolan har därför en viktig uppgift när det gäller att ge alla barn tillgång till naturen och att använda den som en viktig del i arbetet med miljöfrågor. Pedagogernas förhållningssätt och förmåga att ta vara på och utnyttja naturen som en resurs är också viktig för både lek och lärande (Davis 1998; Helldén et al (2015).
Förskolans betydelse för barns naturvetenskapliga lärande
Thulin (2011) har i sina studier om hur det naturvetenskapliga innehållet kommuniceras upplevt att förskolan i sin rädsla för att uppfattas som ”skolifierad” många gånger osynliggör lärandeobjektet och resonerar som att lärandet är något som ändå sker hela tiden. Istället menar hon att vuxna på ett medvetet sätt bör introducera barn för såväl naturvetenskapliga fenomen som processer och samband i naturen genom att rikta deras uppmärksamhet mot ett valt fokus. Barn behöver redan i förskolan ges tillgång till det naturvetenskapliga språket och dess begrepp för att tidigt utveckla en förståelse för dess innebörd. Detta kommer att
underlätta deras kunskapsutveckling längre fram i skolan då dessa begrepp kommer att vara bekanta för barnet. Helldén et al (2015) bekräftar också detta och menar att förskolebarnen med sin intensiva språkutveckling ofta är väldigt mottagliga och har lätt för att lära sig nya ord och begrepp. Det är också viktigt att pedagoger i förskolan innehar kompetens och kunskap inom det naturvetenskapliga området och att de verkligen lyssnar på barnens frågor och tar dessa på allvar.
Areskoug, Ekborg, Rosberg och Thulin (2016) menar att det är när vi lyssnar och samtalar med barn som vi också får syn på var de befinner sig i en lärprocess. Detta kan delvis kopplas till det konstruktivistiska lärandeperspektivet som till stor del bygger på Piagets teorier om barns tänkande och hur kunskap bildas. Där framhåller man att lärarens roll är att identifiera vilka kunskaper och erfarenheter som varje barn har för att sen kunna planera undervisningen så att den skapar ett samband mellan barnens tidigare erfarenheter och de nya kunskaper som vi vill att barnen ska erövra (Elfström et al 2014). Sträng (2008) och Gustavsson och Pramling (2014) ger i sina studier exempel på hur olika typer av kommunikation mellan barn och vuxna kan ta sig uttryck i naturvetenskapliga upplevelser och den vuxnes bemötande av barnet blir helt avgörande för vilket lärande som sker. Vidare menar Sträng (2008) att vuxna som interagerar med och stöttar barnet i att utforska och undersöka naturvetenskapliga fenomen bekräftar dess nyfikenhet och upptäckarglädje.
Ibland uppstår miljöetiska diskussioner när man arbetar med miljöfrågor och Björklund (2014) nämner att hon ibland medvetet valt att undvika vissa samtalsämnen dels av rädsla för att hennes egna åsikter ska lysa igenom och färga barnen, men också för att ibland skydda barnen och inte måla upp en mörk framtidsbild.
4
Hon ifrågasätter dock sitt eget agerande i dessa situationer och menar att det strider mot en barnsyn som ser barn som kompetenta och fullvärdiga samhällsmedborgare som ska ges möjlighet att resonera, reflektera och ta ställning.
Djur förekommer ofta i miljöetiska diskussioner och väcker ofta tankar och känslor hos oss. I Goldberg och Trolles (2010) studie framkommer det att de deltagande barnen har en bred men ytlig kunskap om natur och att det är just djuren som står i fokus när barnen resonerar om konsekvenserna av olika typer av miljöförstöring, till exempel, nedskräpning.
I många förskolor där djur ingår i verksamheten upplever pedagogerna att barnen i en större utsträckning utvecklar sin empati och förmåga att sätta sig in i andras livssituation samt att visa respekt för allt levande i sin närmiljö. Djuren i förskolans vardagliga verksamhet blir också en naturlig utgångspunkt för arbete med miljö- och kretsloppsfrågor. Med djur i
närmiljön blir liv, fortplantning och död något som barnen förr eller senare kommer i kontakt med vilket ju också är en del i det naturliga kretsloppet. Detta är ämnen som engagerar och väcker många frågor hos barnen men som enligt Folke-Fichtelius (1995) bidrar till att de får ta del av djurens livscykel och att de får en inblick i liv och död på ett naturligt sätt.
Enligt Björklund (2014) har Davis (2010) undersökt hur förskolor väljer att arbeta med miljörelaterad undervisning i verksamheten. Hon har sett en variation och genom att sätta in orden i, om och för så skiljer hon arbetssätten emellan förskolorna.
Lärande i miljön
Lärande om miljön
Lärande för miljön
Lärande i miljön handlar om att uppleva och utforska naturen på olika sätt genom att vistas utomhus. Genom att tillbringa mycket tid utomhus menar man att barnen får en relation till naturen vilket anses lägga en bra grund för ett framtida intresse för natur och miljöfrågor. Lärande om miljön fokuserar på att barnen ska få kunskaper om miljön. Konkreta och vardagsnära upplevelser med naturvetenskapligt innehåll såsom experiment eller studier av olika fenomen tros utveckla barnens förståelse för relationen mellan människa, natur och miljön.
Björklund (2014) menar med hänvisning till Davis (2010) att Lärandet för miljön är det perspektiv som tydligast beskriver arbetet med lärande för en hållbar utveckling. Med detta arbetssätt blir människans roll synliggjord vilket brukar skapa engagemang och en vilja av att kunna påverka och förändra. Genom att inte bara vistas i naturen och studera den, vilket också är viktiga och värdefulla delar, så tas det hela ett steg längre och visar på ett lärande som handlar om människa och miljö i relation till varandra. På detta sätt stimuleras barnen till ställningstagande, ifrågasättande och problemlösande vilket kan vara startskottet för viljan och ambitionen att bidra till att skapa ett hållbart samhälle.
Björklund (2014) framhåller dock att det är mest värdefulla lärandet sker när alla ovan nämnda delar vävs samman i verksamheten. Dessa bildar då en helhet som gör det lättare för barnen att se ett samband mellan olika faktorer som påverkar vår natur och miljö.
Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) beskriver det strukturerade samtalet som ett värdefullt redskap för att få tillgång till barns erfarenhetsvärld. Denna typ av samtal kan liknas vid en intervju och innebär att man medvetet riktar barnets tankar och uppmärksamhet mot ett valt område för att få veta vilka intressen, erfarenheter och uppfattningar de har.
5
Man menar att väl genomförda strukturerade samtal är ett mycket gott underlag för både planering, dokumentation och utvärdering av verksamheten.
Strukturerade samtal eller intervjuer kan ske både enskilt och i grupp och skulle kunna användas som en utgångspunkt för miljöarbete i förskolan. Samtal med barnen ger oss den bästa informationen om vilka erfarenheter och kunskaper som de faktiskt har och det är av största vikt att vi vuxna anstränger oss för att utgå från barns perspektiv när vi planerar och genomför vårt arbete i förskolan.
Syfte
Syftet med denna studie är att undersöka barns perspektiv på miljöarbete, sophantering och återvinning genom att ta reda på vilka uppfattningar och kunskaper förskolans äldsta barn har kring dessa frågor. Genom att samtala med både barn och pedagoger vill jag också ta reda på hur de upplever och beskriver sin förskolas arbete med miljöfrågor och återvinning.
Frågeställningar
Vilken uppfattning har barnen om begreppen natur och miljö?
Vad anser barnen är bra respektive dåligt för naturen och miljön?
Vilka kunskaper har barnen om sophantering och återvinning?
Hur beskriver barnen respektive pedagogerna förskolans arbete med återvinning?
Metod
UrvalJag har genomfört kvalitativa intervjuer med barn och pedagoger på tre kommunala förskolor. Två av dem ligger i bostadsområden i ett mindre samhälle och den tredje är belägen på
landsbygden. Ingen av förskolorna har någon särskild profil med miljöinriktning, utomhuspedagogik eller liknande. Jag valde förskolor som jag känner till sen tidigare eftersom jag anser att det är lättare att intervjua barn som jag redan är bekant med. Jag fokuserade på de äldre barnen eftersom de förmodligen har ett mer utvecklat språk och fler erfarenheter än de yngre vilket troligtvis skulle bidra till fylligare svar på mina frågor. Pedagogerna ombads välja ut några barn som de trodde skulle vara villiga att delta i intervjuerna. Det visade sig att alla de utvalda barnen hade fyllt fem och att de flesta fyllde sex år under detta år. Totalt intervjuades tolv barn, åtta flickor och fyra pojkar.
I min studie har jag även intervjuat tre pedagoger, en på varje förskola, för att få reda på deras uppfattning om miljöarbete samt höra hur de beskriver sin förskolas arbete med dessa frågor. De pedagoger som intervjuats hade valts ut som representant av sitt arbetslag och enligt dem så var det praktiska omständigheter i verksamheten som avgjorde vem som var mest lämpad. Samtliga pedagoger som intervjuats har förskollärarutbildning utan någon specifik inriktning och de har arbetat i förskolan i 16, 30 respektive 40 år. Två av pedagogerna är kvinnor och en är man.
6
Datainsamlingsmetod
För att få tillgång till barns tankar och uppfattningar inom ett specifikt område krävs en metod där man tar del av barns livsvärld. Detta skulle kunna ske genom observation eller intervju men då jag i min studie vill få en djupare insikt i barnets tankar väljer jag det senare. Doverborg och Pramling Samuelsson (2012) använder sig av uttrycket ”det sociala kontraktet” när de betonar vikten av att en barnintervju bygger på förtroende, respekt och tillit. Då jag utformat intervjuguiderna har jag utgått från mina frågeställningar och försökt tänka ut vilka frågor jag behöver ställa för att få svar på dessa. Intervjuguiden som användes i samtalen med barnen berörde i huvudsak tre områden, ”Natur och miljö”, ”Sophantering” och ”Återvinning” (bilaga 3). Frågorna till barnen var ganska öppna och de gavs möjlighet att prata fritt utifrån sina kunskaper, erfarenheter och tankar om natur, miljö, sophantering och återvinning. Intervjun avslutades med att jag berättade att jag hade varit på picknick och jag visade barnen en korg med olika sorters skräp. Jag frågade om det var något av skräpet som de tyckte var okej att kasta i skogen och bad barnen motivera sina svar.
Intervjuguiden som användes i samtalen med pedagogerna inleddes med frågor av allmän karaktär (bilaga 4). Detta för att få en liten bakgrund och för att få veta lite om deras
personliga ståndpunkt i förhållande till miljöfrågor. De resterande frågorna var kopplade till förskolans verksamhet och gick ut på att pedagogerna på olika sätt skulle beskriva hur de i nuläget arbetar med dessa områden. Jag ville också veta vad pedagogerna tycker är viktigt att utveckla för kunskaper hos barnen samt hur man vill arbeta fortsättningsvis.
Procedur
Jag började med att mejla förskolechefen för att få hennes godkännande att genomföra min studie. Efter att jag fått klartecken från henne så mejlade jag tre pedagoger på tre olika
förskolor och berättade om mitt examensarbete och vad jag har valt att undersöka. De svarade omgående och bekräftade att de ville delta. Därefter utformade jag ett samtyckesbrev att dela ut till vårdnadshavarna där jag kort informerade om vad undersökningen handlade om och vilka villkor som gällde (bilaga 1). I brevet framgick att deltagandet bygger på frivillighet, att man försäkras anonymitet samt att intervjun med barnet spelas in och att allt insamlat material kommer att förstöras efter att arbetet är färdigt och godkänt. Pedagogerna delade ut
samtyckesbreven som skulle returneras påskrivna till förskolan inom en vecka. Sjukdomar och lovdagar fördröjde tyvärr det hela vilket jag upplevde som lite stressande. Så fort varje förskola hade fått in fyra undertecknade samtyckesbrev så bestämde vi dag och tid för intervjuerna. De pedagoger som jag skulle intervjua fick information om undersökningen via mejl och telefon. Vid intervjutillfället fick de sedan skriva på en samtyckesblankett där villkoren för deltagandet i studien framgick (bilaga 2).
Tanken var att jag skulle börja med att intervjua pedagogen och sedan barnen för att först få höra hur pedagogen beskrev förskolans arbete med miljöfrågor och återvinning. Nu var inte det praktiskt möjligt utan jag fick anpassa ordningsföljden utefter vad som passade
verksamheten. Bryman (2011) menar att det är viktigt att visa hänsyn och att man anpassar sig så att samtalet genomförs när intervjudeltagarna har tid eftersom tidspress annars kan göra att intervjun inte ger den fylliga information som man önskar.
Jag hade bett pedagogerna att de skulle förbereda barnen genom att berätta att jag skulle komma. Samtliga intervjuer genomfördes i avskilda rum för att undvika störningsmoment. Barnen tyckte att det var spännande och jag fick en uppfattning om att de kände sig utvalda och lite speciella. Jag valde att göra en ljudupptagning av varje intervju för att helt och hållet kunna fokusera på intervjupersonen i samtalet.
7
Jag hade också med block och penna för att kunna göra enstaka anteckningar som beskrev minspel, kroppsspråk eller något annat som inte framkom i ljudupptagningen. Efter lite småprat med barnen berättade jag varför jag var på där och anledningen till att jag ville göra intervjuerna. Jag berättade att samtalet skulle spelas in och vi gjorde en liten testinspelning som vi lyssnade på. De fick också veta att de kunde avbryta intervjun om de ville. De flesta barnen svarade glatt på mina frågor medan någon var lite mer tveksam och tystlåten. Jag var noga med att försöka läsa av barnens kroppsspråk och anpassa samtalet på ett sätt så barnet hela tiden skulle känna sig bekvämt. Ett barn verkade lite besvärat över att ha ögonkontakt med mig under samtalet och undvek det. Jag valde då att låtsas anteckna och vara lite
upptagen med det vilket underlättade. Jag var beredd på att något av barnen kanske inte skulle vilja gå undan och prata och hade då tänkt erbjuda att vi kunde sitta på något annat ställe i närheten av någon pedagog eller tillsammans med en kompis. Detta skulle dock förmodligen påverka intervjun och jag var tacksam att alla barn gladeligen ställde upp var för sig.
Att intervjua barn är en utmaning på flera sätt och jag hade förberett mig genom att formulera följdfrågor att ha i beredskap. Jag var också beredd på att styra tillbaka samtalet i rätt riktning om vi hamnade för långt från ämnet vilket inträffade vid några tillfällen. Jag är medveten om att det kan vara svårt för barn att hålla fokus en längre stund, särskilt om det ställs frågor som barnet kanske upplever som svåra eller ointressanta. För att få variation i samtalet så valde jag att använda mig av en bild samt en korg med olika sorters skräp för att ha något att interagera med barnet runt. Alla intervjuer genomfördes utan avbrott eller störningsmoment och längden på intervjuerna varierade mellan 6-13 minuter.
Intervjuerna med pedagogerna avlöpte smidigt och de var välkomnande och positiva och tyckte att ämnet var intressant och viktigt. De svarade konkret på frågorna och jag upplevde inte att det var svårt att hålla sig till ämnet. Dessa intervjuer varade i 11-16 minuter.
Databearbetningsmetod
Intervjuerna genomfördes under tre dagar och efter varje intervjuomgång satte jag mig och transkriberade det inspelade materialet. Jag skrev ner allt som sades och markerade även tonfall, tveksamheter, pauser och liknande i den transkriberade texten för att förtydliga hur barnen och pedagogerna hade uttryckt sig under intervjuerna. Detta är något som Johansson och Svedner (2010) rekommenderar för att materialet ska kunna tolkas så korrekt som möjligt.
När alla intervjuer transkriberats läste jag noggrant igenom allt material från barnintervjuerna och markerade det jag fann extra intressant i texterna. Jag skrev sedan ner alla frågor var för sig och samlade alla barns svar under varje specifik fråga. Utifrån detta gjorde jag sedan jämförelser för att få syn på skillnader, likheter, mönster och eventuella samband. Mina frågeställningar syftar till att ta reda på både vilka kunskaper, erfarenheter och uppfattningar barnen har om natur, miljö, sophantering och återvinning och antalet intervjufrågor var relativt många. Detta gjorde att det transkriberade materialet blev mycket omfattande vilket också gav mig en stor mängd värdefull data.
För att göra sammanställningen mer konkret och överskådlig så valde jag att göra
underrubriker till frågeställningarna. Jag förde sen in de sammanställda svaren under rätt rubrik och skrev utifrån det en löpande text som även innehöll citat från barnen. Jag valde att bearbeta all data från barnintervjuerna först för att sedan gå igenom materialet från
8
I bearbetningen av mina data från pedagogintervjuerna gick jag till väga på i stort sett samma sätt som med barnintervjuerna men valde där att i huvudsak använda det material som kunde kopplas till och jämföras med barnens svar. Detta gjorde att en hel del material saknade relevans för min frågeställning.
Etiska överväganden
Under hela planeringsarbetet och genomförandet av min undersökning har jag följt Vetenskapsrådet fyra allmänna huvudkrav som går under det grundläggande
individskyddskravet (Vetenskapsrådet, 2011). Dessa huvudkrav har alla tagits i beaktande och på vilket sätt beskrivs nedan. Informationskravet innebär att alla deltagare ska ges en kort skriftlig information om syftet med undersökningen och det ska också tydligt framgå vilka villkor som gäller samt vilka rättigheter man har som deltagare. Samtyckesbrevet som delades ut till vårdnadshavarna och till pedagogerna innehöll förutom information om studien också information om att deltagandet bygger på frivillighet och att man har rätt att avbryta sin medverkan när man vill. Samtyckeskravet uppfylls genom att samtliga deltagare ger ett skriftligt medgivande till att delta i undersökningen. För barn under 15 år krävs det samtycke och alltså underskrift från båda föräldrarna vilket jag också var noga med att framföra i mitt brev. Inga intervjuer genomfördes förrän samtyckesbreven undertecknats och återlämnats till förskolan. Konfidentialitetskravet innebär att de deltagande personerna ska garanteras
konfidentialitet under hela processen vilket handlar om att inga identiteter ska röjas. I
redovisningen av mitt resultat har jag valt att koda deltagarnas namn för att avidentifiera dem. Tystnadsplikt råder och alla personuppgifter ska förvaras utom räckhåll för obehöriga.
Nyttjandekravet syftar till att materialet från mina intervjuer enbart får användas som
underlag i just detta examensarbete och att jag efter att arbetet godkänts är skyldig att förstöra all insamlad data och tillhörande information.
Förutom dessa huvudkrav finns det flera andra etiska aspekter att ta hänsyn till och framförallt när man som jag involverar barn i sin undersökning. Det är av största vikt att barnet känner sig bekvämt med situationen och att intervjun sker i en lugn och förtroendeingivande miljö. Jag valde att genomföra mina intervjuer i enskilda rum och var noga med att fråga om det var okej för barnet. Löfdahl (2014) beskriver att barn ibland hamnar i ett slags maktunderläge gentemot den vuxne vilket gör att det kan kännas svårt för barnet att verbalt säga nej till deltagande. Istället kan barnet uttrycka sin ovilja att delta genom exempelvis kroppsspråk, handlingar eller material. Hon hänvisar till Skånfors uttryck ”etisk radar” och betonar därmed vikten av att som vuxen läsa av och tolka det som barnet på olika sätt uttrycker. Detta hade jag i åtanke när jag genomförde mina barnintervjuer och jag var noga med att iaktta och ”känna av” barnen för att kunna se eller uppfatta deras signaler. Roos (2014) menar att man i intervjuer med barn också måste vara noga med att lyssna och rapportera vad de faktiskt säger och undvika att tolka, värdera och vinkla utifrån ett vuxenperspektiv. Hon menar att vi har ett etiskt och moraliskt ansvar att ta tillvara och förvalta det som barn berättar.
Ljudupptagningarna gjorde att jag kunde lyssna på intervjuerna flera gånger och jag upptäckte hur svårt det är att bara lyssna till det barnet faktiskt svarar. Det är lätt gjort att man som vuxen är för snabb med att svara eller komma med en ledande följdfråga.
9
Resultat
Här sammanfattas resultaten från de svar som barn och pedagoger gett under intervjuerna och de redovisas utifrån mina frågeställningar som sedan getts underrubriker. Citat och uttryck från intervjupersonernas svar kommer att användas och efter dessa står en bokstav och en siffra inom parentes. Bokstaven B följt av siffrorna 1-12 visar vilket barn som uttryckt sig medan P och efterföljande siffra, 1-3, anger vilken pedagog som står bakom ett uttalande.
Barns uppfattningar om begreppen natur och miljö
Ordet miljö beskrivs endast av ett barn och då lite trevande som att, ”Det kan betyda att man inte får slänga saker i naturen…”, medan flera av de andra barnen sa sig känna igen ordet men kunde inte förklara dess innebörd. Ordet natur är mer bekant för barnen och fyra av dem beskriver naturen som ”skogen” och ”ute”. Andra ord som används för att förklara begreppet natur är djungel, blommor och växter.
”Naturen…ja, den finns ju överallt…typ gator, trädgårdar och allt…” (B9)
De olika svaren tyder på att begreppen natur och miljö förmodligen flyter samman lite för barnen men att de ändå verkar ha en tydligare bild av vad natur är. Begreppet natur beskrivs av flera barn och då relaterar de främst till olika typer av växtlighet.
Bra och dåligt för naturen
Trots barnens osäkerhet så valde jag ändå att gå vidare med att fråga om de hade hört talas om något som kan vara bra respektive dåligt för miljön. Tre av barnen nämner då att man inte får kasta skräp i naturen och att det är bra att plocka upp skräp som man hittar ute. Nedskräpning är något som barnen kopplar till både natur och miljö och som beskrivs som något förbjudet och farligt främst för att det kan skada djuren.
Citatet nedan visar att barnet har en förståelse för varför man inte får slänga skräp i naturen men att hon inte relaterar det till miljön som sådan utan för att det utgör en fara för de som vistas där.
”Dåligt för miljön…det kan vara att det finns nålar och sånt som nån kastar så djuren……måste åka till sjukhuset och ta ut det ur sina tassar…” (B4)
Saker som beskrivs vara bra för naturen är sol och regn och sommarväder som enligt flera barn behövs för att allt i naturen ska kunna växa och må bra. Dessutom återkommer tre av dem till att det är bra att plocka upp skräp som man hittar. När barnen räknar upp sådant som är dåligt för naturen kommer förslag som ”att det blir vinter”, gift, glas, metall, spruckna ballonger, plast och skräp. Pojken som nämner gift berättar att han vet att det kan finnas i avgaser och ibland i vatten men att han inte vet hur det kommer dit.
Barnen på en av förskolorna hade dagen innan mitt besök deltagit i en skräpplockardag och var därför väldigt fokuserade på just nedskräpning och vikten av att plocka upp skräp som hittas i naturen. De andra två förskolorna skulle genomföra samma aktivitet följande vecka. Jag visar barnen min picknickkorg som innehåller skräp i form av en glasflaska, en plastpåse, en bit aluminiumfolie, en plastask, ett bananskal, ett äppelskrutt och en servett. Jag ber nu barnen berätta vad som är okej att slänga i skogen samt motivera sitt resonemang.
10
De allra flesta barn har en tydlig uppfattning om vad som inte får slängas i naturen. Tio av barnen säger bestämt nej till att jag ska slänga glasflaskan i skogen och de flesta menar att någon, framförallt djuren kan trampa på den och skada sig.
Flera barn föreslår att jag ska ta med den hem och slänga i återvinningen. En pojke menar att det är förbjudet att slänga skräp i skogen och att polisen skulle kunna komma och ta mig och sätta mig i fängelse.
Plastpåsen anses också vara skräp som ska tas med hem och slängas dels för att det ser
skräpigt ut men också för att djuren kan fastna i den eller ta skada på annat sätt.
”Tänk om en höna som kommer och ska picka upp en mask råkar att stoppa huvudet i påsen och fastnar så här…då kan den kvävas och dö vet du…jättefarligt!” (B3)
Aluminiumfolien beskrivs av några barn som ”metallig”, silvrig och så vass att något djur
kan skära sig på den. Även plastasken anses vara skräp som är farligt för naturen eftersom djuren riskerar att halka på den enligt barnen. De flesta barnen tycker inte att servetten ska slängas i skogen men har inget direkt motiv till det. De föreslår att jag ska ta med dessa saker hem och kasta i soptunnan eller återvinningen.
De flesta barn tycker att jag ska ta hem bananskalet och att det absolut inte får slängas i skogen. En pojke berättar att vissa bananskal innehåller gift men det tyngsta argumentet som i stort sett alla barn har är att djuren kan halka på det men också att det skulle lukta illa efter ett tag. Två barn nämner dock att bananskalet kan bli till jord.
”Nej! Då kanske en älg halkar på det och bryter benet…och det vill man ju inte!” (B2) ”Näää…då kan faktiskt djuren börja dö om dom känner en rutten lukt…” (B3)
Äppelskrutten däremot anser alla barn utom ett att får jag kasta i skogen och de berättar att
djur som älgar, rådjur, rävar och fåglar kommer att bli glada och smaska i sig den. En flicka berättar också att äppelskrutten kan bli till jord om inget djur äter upp den. Barnet som inte tycker att jag ska kasta den i skogen motiverar det med att djuren kan sätta den i halsen. De flesta barnen har i stort sett samma åsikter om vad som kan lämnas i skogen och vad som skulle tas med hem. Det är dock två barn som menar att glasflaskan inte behöver tas hem utan istället kan användas till en flaskpost eller ett hus till myrorna i skogen. En flicka berättar med stor inlevelse om hur myrorna skulle kunna flytta in i den och ha den som ett mysigt, litet hus. Hon fortsätter sedan entusiastiskt att bygga sin fantasivärld runt myrorna i skogen och
plockar, viker och känner på de olika sakerna i korgen. Hon berättar att plastpåsen kan användas som ett slags regnskydd vid myrhusets ingång och hur aluminiumfolien kan bli ett silvrigt golv eller vikas till en barbie-soffa. Plastasken skulle passa bra som myrornas badkar om det fylldes med vatten och servetten borde bli ett bra myr-täcke om man klippte det lite mindre.
På min fråga om varför det är viktigt att vi tar hand om vår natur svarar ett barn: ”För man vill ju inte att djuren ska dö…eller hur?” (B4)
Citatet ovan sammanfattar egentligen det som framträder tydligast bland svaren på frågorna. När barnen beskriver hur viktigt det är att inte skräpa ned i naturen så är det framförallt för att undvika att djuren dör, skadar sig eller upplever obehag.
11
Barns uppfattningar om sophantering och återvinning
Samtliga barn vet att man ska kasta sina sopor i soptunnan och att dessa sedan hämtas av sopbilen, dessutom tillägger ett barn att man också kan kasta en del saker i återvinningen. De flesta av barnen är också medvetna om att det finns saker som man inte får slänga i sin soptunna och de räknar upp pennor, saxar, papper, glas, metall och trasiga radiobilar. Sju av barnen nämner glas som ett avfall som sorteras.
Tio av barnen berättar att sopbilen åker till soptippen eller ”skräptippen” men de flesta har ingen uppfattning om vad som händer med soporna sen. Några tror att skräpet bara hälls ut där och ett barn tror att de ”kompostar” soporna på soptippen men kan inte förklara vad hon menar utan säger ”att det bara är något hon har hört”. Två barn berättar att det finns
människor där som jobbar med att bygga ihop nya saker av skräpet. ”Sopbilen åker till soptippen och häller ut det i en stor skräphög”. (B10) ”Dom åker till soptippen och kompostar det”. (B8)
”Dom åker kanske till en fabrik där dom kan göra nya saker av skräpet”. (B9)
Svaren visar att barnen är medvetna om hur sophanteringen går till fram till dess att sopbilen har hämtat soporna. De flesta verkar inte ha funderat särskilt mycket över vad som händer sen utan nöjer sig med tanken på att soporna är borta och förmodligen ligger i en hög på
soptippen. Två barn tänker sig en fortsättning genom att soporna tas tillvara och återanvänds. När jag frågar om barnen hört talas om återvinning och vad det i så fall innebär svarar nio av de tolv barnen att de hört ordet förut. När jag ber dem förklara vad som menas med begreppet svarar fyra stycken att det betyder att man slänger saker medan de flesta andra inte vet. En pojke hävdar bestämt att återvinning betyder att man ska laga grejer så man kan använda dem mer.
Två barn berättar också att man kan panta flaskor i affären och få pengar för dem men osäkra på vad som händer med flaskorna sen. Ett barn säger:
”Hmm…pantflaskorna blir ju ihopbucklade i den dära maskinen i affären…men sen kanske de blir utplattade igen och kan tvättas och bli som nya flaskor…kanske…ähh…jag vet inte… (B1)
Begreppet återvinning är bekant för flera av barnen men de verkar inte ha någon förståelse för dess innebörd. Flera av barnen förknippar återvinning med att kasta och slänga bort saker vilket förmodligen är det sammanhang som de har hört ordet nämnas i.
Att panta flaskor är att återvinna enligt två av barnen men när de berättar om hur det går till så sker det med fokus på att tjäna pengar och vad som sen sker med flaskorna verkar tämligen ointressant för dem.
”Jaa, man mosar alla saker och då går dom sönder och sen är det klart”. (B7)
Jag visar barnen en bild av en återvinningsstation och ber dem berätta vad det är på bilden. Åtta barn säger att det är soptunnor och några av dem tillägger att det är speciella soptunnor som man ska slänga glas i. Ett barn poängterar noga att man inte får blanda olika saker utan att man måste kasta i rätt hål. Två barn berättar tvärsäkert att det är ”återvinningar” på bilden.
12
De flesta av barnen har varit på en återvinningsstation och berättar att de har kastat glas, kartonger, papper, tidningar, plast, trasor och kläder.
”Jag har varit där…vi slängde flaskor, papper och gamla kläder som nån annan kunde ha”. (B6)
Mer än hälften av barnen har ingen uppfattning om vad som händer med sakerna som man kastar på återvinningsstationen . De övriga svarar att alla saker går sönder men några barn tror också att man kan göra nya saker av alla delarna sen. En flicka hävdar bestämt att glaskrosset blir till is medan en annan funderar på att man kanske kan göra nya glasflaskor av krosset. Uppfattningen om fördelarna med återvinning skiljer sig mellan barnen och svaren varierar. Ett barn menar att man städar upp hemma genom att lämna sakerna till återvinning och ser det mest som en rent praktisk åtgärd.
”Annars blir det ju så himla mycket skräp överallt hemma… ”(B8)
En flicka menar att återvinning inte är bra för att det minskar inköpet av nya saker och att man istället använder grejer under en längre tid eller kanske ärver alternativt köper begagnat. ”Jag tycker inte att det är så bra att återvinna hela tiden…det är roligare att köpa nya grejer…” (B6)
Ett annat barn är av helt motsatt åsikt och ser återvinningen som något bra genom att man tar tillvara och lagar saker samt undviker att köpa nytt hela tiden. Två barn ser också
möjligheterna med att använda återvunnet material till att skapa nya saker medan fyra barn säger sig inte ha någon uppfattning alls om fördelarna med återvinning.
”För att man kan få pengar om man pantar flaskor och det är också bra om man kan laga grejer istället för att slänga bort. Min pappa är en superhjälte som kan laga nästan allt hela världen…det ska jag också bli! Det blir väldigt dyrt om man måste köpa nya saker och nya saker hela tiden…” (B4)
”För att då kan man bygga nya saker som man behöver…till exempel en dinosaurie.” (B3) ”För att det är roligt att pyssla!” (B12)
Barns tankar om återvinning i förskolan
Det som återvinns mest i de tre förskolorna är enligt barnen mjölkkartonger. Åtta barn berättar om hur dessa används på olika sätt till pyssel men även toarullar, kartonger och tidningar nämns som material för skapande verksamhet.
”Mjölkkartonger som vi klipper sönder och har färg i när vi målar.” (B1)
I övrigt verkar arbetet med återvinning inte vara något som barnen upplever sig som delaktiga i. De flesta av barnen uppfattar inte att någon sopsortering eller återvinning sker på deras förskola medan tre barn berättar att det finns ett rum eller förråd där man kan lägga olika slags skräp men att det är ”fröknarna” som gör det och att de aldrig har varit med där.
”Neeej…vi kastar bort allt…i soptunnan tror jag!” (B5)
”Vet inte…vi har ett rum med olika papperskorgar där dom lägger skräp…papper och sånt. Fröknarna sköljer ur mjölkkartongerna och viker dom och lägger där.” (B4)
13
Endast en flicka beskriver detaljerat hur förskolans utrymme för återvinning är uppbyggt med separata kärl för olika material och hur viktigt det är att sortera rätt och varför. Hon berättar också att hon ofta följer med P3 dit och att det alltid sker på fredagar.
Pedagogers uppfattning om miljöarbete i förskolan
Av de tre intervjuade pedagogerna beskriver sig P1 och P3 som mycket intresserade av miljöfrågor medan P2 anser sig vara ”normalt” miljöintresserad. Samtliga bads beskriva vad begreppet miljö innebar för dem.
”Oj,…att vi värnar om naturen…att vi tycker om att vara i naturen och att vi månar om den…ja...vi går mycket till skogen och vi pratar om att man ska vara rädd om den.” (P1) ”Jag tänker på att det är det vi vistas i varje dag…och allt som förorenar vår
jord…ozonskiktet och allt det där…” (P2)
”Ja, det är både natur, sortering…allt som vi lever i…det är miljö.” (P3)
På frågan om vad pedagogerna anser vara viktigast att barnen utvecklar en förståelse och kunskap om när det gäller miljöfrågor är P1 och P3 eniga. De menar att barnen behöver få en förståelse för hur viktigt det är med återvinning och återanvändning och att de även behöver bli medvetna om att våra naturresurser inte är outtömliga. Båda tror att dagens barn och unga har svårt att inse det eftersom samhället hela tiden signalerar till ökad konsumtion och lockar oss att köpa nytt. P2 anser att det är viktigaste är att barnen redan från början involveras i det vardagliga miljötänket som återvinning och sopsortering och att de får ta del av detta även i förskolan.
Alla tre är eniga om att pedagogernas intresse och engagemang är A och O för hur miljöarbetet bedrivs i verksamheten, dels vad man som vuxen har med sig i sin egen
”ryggsäck” och vilka kunskaper man har men också hur man tar tillvara på möjligheterna att väva in miljötänket i vardagen. Som vuxen har man en stor och viktigt uppgift att vara en god förebild.
”Du kan stå och prata inför barnen och ha värsta föreläsningen men det är det du som vuxen
gör som har betydelse och som barnen tar efter. (P3)
P1 nämner också att tid är en viktig faktor som påverkar arbetet och hen menar att det finns väldigt mycket mer som man skulle kunna göra och som skulle skapa många naturliga lärtillfällen som kan kopplas till natur och miljö.
Pedagogerna beskriver vad begreppet återvinning innebär för dem:
”Det som jag håller på med hemma…sopsorterar…jaa…återvinner…oj…jag kan ju inte sånt här…” (P1)
”Haha…då tänker jag på att jag ska panta alla burkar som jag har i garaget…och..ja, att man försöker sortera så som vi gör här med metall och glas och sådär. Kompostering och sånt där tänker jag på…” (P2)
”Då tänker jag på pappersinsamling! Återvinning av plast, plåt, glas, batterier…ja, allting! Även att använda saker länge…inte slit och släng och köpa nytt.” (P3)
14
Återvinning och sopsortering sker på alla förskolorna om än i varierande grad. Där P1 arbetar sker det lite sporadiskt och man har inga uttalade rutiner. Man har ett förråd där sorteringskärl finns men det blir oftast en pedagog som går dit och slänger när det blivit fullt i insamlingen på avdelningen och barnen är endast med ibland. Även på förskolan där P2 arbetar saknar man kontinuitet när det gäller sopsortering och återvinning och hen säger att de borde bli bättre på att involvera barnen i det.
Pedagogernas svar visar att det som tas tillvara och återanvänds är i stort sett samma på alla tre förskolorna och man beskriver att mjölkkartonger, toarullar, tidningar, papper och kartonger är sådant som används för skapande och kreativa aktiviteter och lekar.
P3 beskriver att hen brinner för sortering och återvinning och menar att det är viktigt att det är något som sker regelbundet i barnens vardag för att det ska bli naturligt och självklart för dem. Varje fredag går man till förrådet med återvinningsmaterialet lastat i skrindor eller säckar och sorterar och slänger i rätt kärl. Alla barn är naturligtvis inte med varje gång och ibland går pedagogen ensam om barnen är upptagna med ser de ändå att det görs och det är viktigt menar hen. De har också en trädgårdskompost där det slängs löv, kvistar, kottar och liknande samt lite fruktrester ibland.
Utveckling av miljöarbetet
Samtliga pedagoger uttrycker att de skulle vilja arbeta mer med miljö och återvinning i förskolan så att det blev en mer naturlig vardagsrutin.
Alla tre förskolorna deltar i Håll Sverige Rents (u.å.) skräpplockarveckor som infaller varje vår. Förskolorna får då handskar och soppåsar från kommunen och plockar sedan skräp i närområdet. Det finns också pedagogiskt material utarbetat för kampanjen vilket innehåller spel, pussel och tips på olika lekar och aktiviteter som kan användas i verksamheten. Det är dock bara P2 som har använt materialet, de andra förskolorna har endast deltagit i
skräpplockningen. P1 och P3 menar att de egentligen skulle kunna göra mer aktiviteter kopplat till skräpplockardagen men att det också känns lite konstigt att arbetet blir så
koncentrerat till dessa specifika dagar och att det istället borde vävas in som en naturlig del i verksamheten under hela året.
Pedagogerna upplever att barnen är lätta att engagera i olika typer av miljöarbete och att de känner sig viktiga och värdefulla när de kan vara med och bidra med något.
”En pojke sa till mig när vi hade satt på oss handskar och delat ut påsar på
skräpplockardagen att det var den lyckligaste dagen i hans liv…åsså sken han som en sol i hela ansiktet…då känner man ju att det här är viktigt…även för barnen menar ja…” (P2) Enligt pedagogerna har barnen lätt för att komma ihåg det som de lärt sig och ofta
återkommer de till ämnen som har diskuterats. De hör också att barnen påminner eller tillrättavisar kompisar eller vuxna om någon glömmer bort sig och kanske råkar kasta något på fel ställe.
På P1:s förskola hade man tidigare ett växthus där man odlade och där barnen kunde ta del av naturens kretslopp på ett konkret sätt. De hade dessutom planer på att bli Grön
Flagg-certifierade men av olika anledningar blev det inte så. P1 önskar att det arbetet kunde
återupptas igen och menar att det skulle ge barnen många viktiga och värdefulla upplevelser. P2 menar att de i vardagen skulle behöva bli bättre på att involvera barnen och till exempel införa en speciell dag när man går till återvinningen och försöka se till så att alla barn är med någon gång.
15
P3 skulle gärna vilja ha en varmkompost på sin förskola där matrester kunde kastas men i nuläget är det inte praktiskt möjligt och det är också en sak som tar tid och engagemang innan det blir en naturligt inarbetad rutin.
Diskussion
Syftet med min studie var att undersöka barns uppfattningar och om natur, miljö, sophantering och återvinning och det var främst för att jag var nyfiken på att höra barnen själva berätta om vad de kunde, visste eller trodde samt vilka erfarenheter de hade inom dessa områden. Sammanfattningsvis visar studien att barnen har svårt att förklara innebörden av de olika begreppen. Deras erfarenheter inom dessa områden varierar och så även kunskaperna som jag tolkar som relativt ytliga. De barn som har konkreta upplevelser att relatera till är de som vet mest. Det framgår också tydligt att pedagogerna och barnen har skilda uppfattningar om hur förskolan arbetar med sopsortering och återvinning.
Resultatet visar att natur, miljö och återvinning är begrepp som de flesta barn känner igen men som är abstrakta och svåra att beskriva och kanske heller inte används i barnets vardag. Detta kopplar jag till Thulin (2011) som anser att pedagogers sätt att kommunicera med barnen är av stor betydelse för hur de utvecklar förståelse och kunskap. Hon menar att barn redan tidigt behöver ges tillgång till det naturvetenskapliga språket och dess begrepp vilket bidrar till ökad kunskap och förståelse samt berikar deras ordförråd. Jag upplever själv att vi vuxna många gånger använder oss av ett ”enklare språk” när vi pratar om till exempel naturvetenskapliga fenomen för att barnen skulle förstå.
Barnen beskriver naturen som skogen, ute, djungel, blommor och liknande ord som
förknippas med olika typer av växtlighet. De nämner att sådant som är bra för naturen är sol, regn och sommarväder vilket jag tolkar som att de har viss förståelse för vad som krävs för att saker ska kunna växa och leva i naturen. I samtalen om vad som är bra respektive dåligt för natur och miljö är det i huvudsak nedskräpning som barnen tar upp. Framförallt så beskriver de hur djuren på olika sätt kan komma till skada eller till och med dö som följd av skräp som slängs i naturen. Detta resultat framträder också tydligt i Goldberg och Trolles (2010) studie om förskolebarns kunskaper kring natur.
Jag finner det intressant att så gott som alla barn relaterar till faran för djuren men att endast ett barn påtalar att det kan vara farligt även för oss människor. Björklund (2014) framhåller att djur ofta väcker empati och en vilja hos oss att omhänderta och beskydda och i min studie visar barnens engagemang tydligt på detta.
Resultatet visar ett tydligt exempel på hur ett barn använder ett antropomorfistiskt tänkande (Thulin, 2015). Flickan visar stor entusiasm för skräpet i min picknickkorg, hennes fantasi tar fart och hon målar snabbt upp en inre bild där myrorna i skogen får nytta av ”skräpet”. Hon berättar hur myrorna upptäcker glasflaskan som de vill flytta in i och hur överraskade och glada de blir. Det antropomorfistiska tänkandet kännetecknas av att hon besjälar och ger djuren, i detta fall myrorna, mänskliga egenskaper. Hon berättar om hur de ska plumsa i badkaret och hur de sedan ska krypa ner under sitt täcke efter badet. Tankar av detta slag kan också appliceras på ting såsom träd, blommor och andra växter. Elfström et al. (2014)
använder begreppet antropocentriskt synsätt för att beskriva ett liknande resonemang. De hävdar att denna typ av samtal mellan barn och vuxna är viktiga och att det är ett sätt för barnet att utveckla en relation till naturen vilket leder till ökad respekt och empati för allt levande.
16
Vissa studier visar dock att pedagoger använder ett antropocentriskt sätt för att kommunicera om fenomen i naturen oftare än vad barn gör. Detta ifrågasätts eftersom man menar att det kan leda till att barnens frågor inte tas på allvar och därför inte besvaras, vilket kan hindra dem från att erövra naturvetenskapliga kunskaper (Gustavsson & Pramling, 2014; Thulin & Pramling, 2009). Jag känner igen mig själv, både som pedagog och förälder, i detta sätt att kommunicera om till exempel djur, men har nog aldrig reflekterat över de negativa effekter som det kan medföra utan istället sett det som ett sätt att ta vara på deras fantasi. Detta är något som jag kommer att ha i åtanke i min framtida roll som förskollärare.
I de frågor som rör sophantering och återvinning visar resultatet att de flesta barnen är medvetna om att avfall ska sorteras och att inte allt får slängas i soptunnan. Vad som sen händer med soporna och sakerna som kastats i återvinningscontainrarna är det däremot inte många av barnen som vet eller ens ha reflekterat över. Jag upplever att barnen har svårt att tänka sig en fortsättning av processen och vad som händer med olika slags avfall.
Resultatet visar att de flesta av barnen inte ser återvinning som ett sätt att återanvända eller omvandla material och inte heller vilka miljövinster detta kan ge i ett längre perspektiv. Detta beror troligen på att de inte har kunskaper om detta. De förknippar istället återvinning med att städa och slänga bort saker vilket förmodligen är det sammanhang de har hört ordet i. Två barn har dock en helt annan uppfattning och nämner flera fördelar med att återvinna och laga saker och berättar också att man kan tillverka nya saker av skräp. Dessa barn återkommer till liknande resonemang vid flera tillfällen under intervjun och deras tankar skiljer sig från de andra barnens. Jag upplever detta som intressant och det får mig att fundera över anledningen. Kan det vara så att just dessa barn lever i en hemmiljö där saker lagas eller återanvänds istället för att man hela tiden byter ut och köper nytt? Detta kan kopplas till Doverborg & Pramling Samuelsson (2012) som menar att barns tidigare, individuella erfarenheter alltid är
utgångspunkt för hur de resonerar och även hur de tar till sig ny kunskap.
Resultatet visar att de barn som har mest kunskaper om återvinning är de som själva har varit på en återvinningsstation och kastat avfall. Jag kopplar det till den forskning som påvisar att konkreta och sinnliga upplevelser underlättar vår inlärning och vårt sätt att förstå och minnas (Leicht Madsen 1999; Caiman 2015; Helldén et al 2015). Barnens besök på
återvinningsstationen har gett dem fysiska upplevelser och kunskaper som de nu kan relatera till. På frågan om vilket avfall som kan lämnas på återvinningen så nämner nästan alla barnen glas. Det kan bero på att glas är det avfall som många hushåll sorterar men också att barnen har en konkret upplevelse kopplad till glasåtervinning. Jag tror att vi är ganska många, både barn och vuxna, som tycker att det är lite spännande och intressant att släppa ner glaset i glasigloon och att höra ljudet när det krossas.
Förskolans arbete med miljöfrågor
Pedagogerna anser att en av de väsentligaste delarna i förskolans miljöarbete är att barnen utvecklar en förståelse för hur viktigt det är med återvinning och återanvändning samt en medvetenhet om att våra naturresurser inte är obegränsade. De menar att dagens barn och unga har svårt att inse det eftersom hela vårt samhälle bygger på att vi vill och bör konsumera. Själv reflekterar jag över hur vi vuxna är som förebilder i detta avseende då de flesta av oss gärna vill hänga med i trender och mode och köpa nytt så fort tillfälle ges.
Alla förskolorna bedriver någon form av sopsortering och återvinning, dock i varierande grad. Resultatet visar att väldigt få av de intervjuade barnen upplever att detta arbete förekommer vilket är både intressant och anmärkningsvärt. Endast ett barn kan i detaljerade ordalag redogöra för hur hon återkommande deltar i en återvinningsaktivitet.
17
Flickan går på förskolan där pedagogen som beskriver sig som ”en person som brinner för detta med återvinning och återbruk” arbetar. Jag kan inte låta bli att fundera över om flickans kunskaper är ett resultat av pedagogens intresse och engagemang. Resultatet visar dock inte att de andra barnen på samma förskola har kunskaper som skiljer sig från de övriga barnens och jag kan därför inte dra några slutsatser av det.
Vad är det då som gör att pedagoger och barn har så skilda uppfattningar om förskolans arbete med sopsortering och återvinning? Kanske är det så att förskolorna behöver utveckla bättre rutiner för detta så att alla på förskolan blir delaktiga. Jag anser också att det är viktigt att syftet med aktiviteter som berör miljöfrågor lyfts fram och synliggörs för att barnen ska förstå varför det är viktigt och vad man som människa kan bidra med. Caiman (2015) betonar hur viktigt det är att barnen involveras och görs delaktiga för att de ska uppleva att de har en möjlighet att påverka och utveckla en handlingsberedskap.
Under rubriken ”Grundläggande värden” kan vi i Läroplan för förskolan läsa följande: ”Vuxnas förhållningssätt påverkar barns förståelse och respekt för de rättigheter och skyldigheter som gäller i ett demokratiskt samhälle och därför är vuxna viktiga förebilder” (Skolverket, 2016 s. 4).
Samtliga av de intervjuade pedagogerna menar att engagerade vuxna som agerar goda förebilder är av stor vikt för ett fruktbart miljöarbete i förskolan. Dessa tankar stämmer väl överens med Elfströms et al (2014) som också framhåller att pedagogernas förhållningssätt är grundläggande i arbetet med dessa frågor.
Världsnaturfonden (2017) menar att det intensiva flödet av information som hela tiden når oss människor, stora som små, kan göra att miljö- och klimatproblem ibland upplevs övermäktiga och framkallar det som beskrivs som klimatångest. Detta kan väcka rädsla och oro hos en del barn och det är viktigt att bemöta barnens känslor genom att samtala och förklara. En av de intervjuade pedagogerna tycker det är viktigt att vi vuxna inte målar upp miljöproblemen som ett hotfullt skräckscenario när vi pratar med barnen utan att vi istället förmedlar en positiv attityd och visar hur vi alla tillsammans kan bidra till en hållbar utveckling i samhället. Elfström et al (2014) styrker detta och menar att vi som pedagoger genom att ha goda
kunskaper om hur samband i naturen påverkar varandra i ett längre perspektiv kan synliggöra detta för barnen. Detta kan bidra till att de på ett tidigt stadium blir medvetna om sina
möjligheter att kunna påverka och bidra till en hållbar utveckling och en bättre miljö. Inget av de barn som jag ingick i min studie nämnde något som kunde kopplas till tankar om
miljöproblem förutom nedskräpningen som var ett återkommande ämne. Jag tänker att deras låga ålder kan vara en möjlig orsak till detta.
Metoddiskussion
Jag anser att reliabiliteten i min studie är relativt hög då mina intervjuer utgick från samma intervjuguider. Under de första barnintervjuerna upptäckte jag dock att vissa frågor var för svåra och att barnen inte förstod vad jag menade. Dessa frågor ströks och jag ändrade om lite i ordningen. Validiteten bör också vara hög då mängden insamlad data är förhållandevis stor och visar på variation. Validiteten stärks också av att resultatet bygger på informanternas egna svar som spelats in och sedan transkriberats. Under transkriberingen ansträngde jag mig för att skriva ner allt som informanterna uttryckte såsom skratt, pauser, tveksamheter, utrop med mera. Detta ansåg jag vara viktigt för att så korrekt som möjligt återge de svar som låg till grund för mitt resultat.
18
Mina intervjufrågor bidrog till att jag fick svar på mina frågeställningar men i efterhand kan jag konstatera att min studie hade varit enklare att genomföra om jag hade valt att undersöka ett smalare område. Det hade varit bättre att fokusera på natur och miljö eller sopsortering och återvinning eftersom jag anser att det skulle vara lättare i utformningen av intervjufrågor och även i analysen.
Relevans för det egna yrkesuppdraget
Jag valde att basera min studie på barnintervjuer eftersom jag tycker att det är oerhört viktigt att vi vuxna lyssnar till vad barnen har att berätta. Dels för att de ska känna att deras tankar och åsikter är värdefulla men också för att vi ska få veta hur de uppfattar och tar del av det som sker i förskolans verksamhet. Detta är viktigt för att vi ska kunna utmana och stimulera dem till fortsatt lärande. Jag anser att förskolan har ett viktigt uppdrag när det handlar om att förmedla goda värden till barnen. Att arbeta med miljöfrågor utifrån barnens perspektiv tror jag är det bästa sättet att väcka deras intresse och engagemang. I min studie framkom det att barnens och pedagogernas uppfattningar om miljöarbetet i förskolan skilde sig åt markant. Detta visar hur viktigt det är att vi har ett tydligt syfte med det vi gör i verksamheten och att vi också gör barnen medvetna om det. Genom att dokumentera och utvärdera vårt arbete så synliggör vi också det lärande som sker både för oss själva och för barnen. Arbetet med miljörelaterade frågor i förskolan är oerhört viktigt och vi behöver synliggöra och samtala med barnen om hur vi alla kan bidra till ett hållbart samhälle. Det är viktigt visa barnen att även små insatser räknas och gör skillnad. Genom konkreta aktiviteter och handlingar som återvinning och sopsortering blir detta arbete blir tydligt och lättare att integrera som en naturlig del i vardagen. Jag tänker också att detta är en del som passar väl in i förskolans värdegrundsarbete och som lätt kan relateras till flera av läroplanens strävansmål.
Som fortsatt forskning på området skulle det vara intressant att genomföra en liknande studie på förskolor med olika profiler till exempel Grön Flagg, I Ur och Skur eller
Utomhuspedagogik för att se om barn där har andra erfarenheter och kunskaper. Det vore också intressant att undersöka om resultatet skiljer sig mellan förskolor med olika geografisk placering. Flera av de barn som ingår i min studie lever på landsbygden med djur, jakt, skog och jordbruk som ett naturligt inslag i sin vardag och jag tycker att det vore intressant att genomföra en jämförande studie med barn som lever i storstadsmiljö för att se om barnens kunskaper och uppfattningar liknar eller skiljer sig från varandra.
Det vore också intressant att göra en grundläggande studie på en förskola där man planerar att påbörja ett temainriktat miljöarbete för att sedan genomföra en uppföljande studie efter en viss tid. Detta för att undersöka hur barnens kunskaper har utvecklats.
19
Litteraturförteckning
Areskoug, M., Ekborg, M., Rosberg, M., & Thulin, S. (2016). Naturvetenskapens bärande idéer: för förskollärare. Malmö: Gleerup.
Björklund, E. & Elm, A. (2003). ”De är bara å leta efter maskar”. Johansson, E. & Pramling Samuelsson I. (Red.), Förskolan – barns första skola! (s. 137-157). Studentlitteratur: Lund.
Björklund, S. (2014). Lärande för hållbar utveckling – i förskolan. Lund: Studentlitteratur. Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. Stockholm: Liber.
Caiman, C. (2015). Naturvetenskap i tillblivelse – barns meningsskapande kring biologisk mångfald och en hållbar framtid. Stockholm: Stockholms universitet.
Davis, J. (1998). Young children, environmental education and the future. Early Childhood Education Journal, Vol. 26, No. 2, 1998.
Doverborg, E. & Pramling Samuelsson I. (2012) Att förstå barns tankar – kommunikationens betydelse. Stockholm: Liber.
Elfström, I., Nilsson, B., Sterner, L. & Wehner-Godée, C. (2014) Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära i förskola och skola. Stockholm: Liber.
Folke – Fichtelius, M. (1995). Barn och djur. Stockholm: Liber.
Goldberg, E. & Trolle, B. (2010). Barnets Natur – en studie om förskolebarns kunskap om natur. (examensarbete). Malmö Högskola. Tillgänglig:
http://hdl.handle.net/2043/9873
Gustavsson, L. & Pramling, N. (2014). The educational nature of different ways teachers communicate with children about natural phenomena. International Journal of Early Years Education, 22(1), 59-72, doi: 10.1080/09669760.2013.809656
Helldén, G., Högström, P., Jonsson, G., Karlefors, I. & Vikström A.(2015). Vägar till naturvetenskapens värld: ämneskunskap i didaktisk belysning. Stockholm: Liber. Håll Sverige Rent. (u.å.). Hämtad 2017-05-14 från http://www.hsr.se/
Johansson, B. & Svedner, P.O. (2010). Examensarbetet i lärarutbildningen. Uppsala: Kunskapsförlaget.
Johansson, M. (2008). Att bära världen på sina axlar: Miljövetares uppfattningar av och förhållningssätt till sin profession. Doktorsavhandling, Lund: Lunds universitet. Hämtad 2017-05-14 frånhttps://dspace.mah.se/bitstream/2043/9137/2/Johansson.pdf
20
Löfdahl, A. (2014). God forskningssed - regelverk och etiska förhållningssätt. A. Löfdahl, K. Franzén & M. Hjalmarsson.(Red.), Förskollärares metoder och vetenskapsteori. (s. 32-43). Stockholm: Liber.
Roos, C. (2014). Att berätta om små barn – att göra en minietnografisk studie. A. Löfdahl, K. Franzén & M. Hjalmarsson.(Red.), Förskollärares metoder och vetenskapsteori. (s. 46-57). Stockholm: Liber.
Skolverket. (2016). Läroplan för förskolan Lpfö 98. Stockholm: Skolverket.
Sträng, M. (2008). Talking about science from the child’s perspective as an important feature of early childhood education for a sustainable society i Pramling Samuelsson, I. & Kaga, Y. (Red.) The contribution of early childhood education to a sustainable society. UNESCO Paris.
Thulin, S. & Pramling, N. (2009). Anthropomorphically speaking: on communication between teachers and children in early childhood biology education. International Journal of Early Years Education, 17(2), 137-150, doi: 10.1080/0966976090298233
Thulin, S. (2011). Lärares tal och barns nyfikenhet: kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan. Göteborg: Acta universitatis Gothoburgensis.
Thulin, S. (2015). Göra naturvetenskap I förskolan – med fokus på kommunikation. Stockholm: Liber.
Utbildningsdepartementet. (2010). Förskola i utveckling: bakgrund till ändringar i förskolans läroplan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.
Vetenskapsrådet. (2011). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.
Världsnaturfonden. (2017). Förskola på hållbar väg – en bakgrund. Ett inspirationsmaterial för förskolan. Hämtad 2017-05-15 från www.wwf.se
Bilaga 1
Samtyckesbrev till vårdnadshavare
Hej!
Mitt namn är Sofia Berg och jag läser termin sex av sju på Förskollärarprogrammet på Karlstads Universitet. Jag håller nu på med mitt examensarbete inom ”Biologi i förskolan” där jag valt att undersöka vilka tankar och uppfattningar barn har om natur- och miljöfrågor. För att ta reda på detta kommer jag att intervjua barn på några olika förskolor och dessa samtal kommer att spelas in. Intervjuerna sker naturligtvis helt på barnens villkor och deltagandet kan avbrytas när som helst om ni eller ert barn ångrar sig. Alla uppgifter
angående barnet kommer att vara anonyma och materialet kommer att förstöras efter att mitt arbete blivit godkänt.
För att kunna genomföra detta behöver jag er tillåtelse.
Denna lapp ska lämnas tillbaka till förskolan senast den 25/4 och jag behöver underskrifter från barnets båda vårdnadshavare. Om ni undrar över något får ni gärna ringa eller maila mig. Tack för Er hjälp!
Vänliga hälsningar Sofia Berg
Mobil: 07xxxxxxxx E-post: xxxxxxxxxx@spray.se
Vi godkänner att vårt barn är med i denna undersökning
Vi vill inte att vårt barn är med i denna undersökning
Barnets namn:
Vårdnadshavares underskrifter:
