Mark- och miljödomstol, 2000-M 48
En hyresgästs problem med hälsan ansågs kunna härröra från inomhusmiljön i dennes lägenhet.
Bostadsbolaget förelades att vidta vissa åtgärder och genom undersökningar visa att lägenheten inte utgjorde någon risk för olägenhet för människors hälsa. Eftersom hyresgästen skaffat annat boende ansågs bolaget ej ha skyldighet att erbjuda en ersättningslägenhet.
Infosoc Rättsdata AB har valt att kommentera nedanstående avgörande genom följande referat.
En kvinna (hyresgästen) hemställde att miljö- och hälsoskyddsnämnden snarast skulle göra en inspektion av hennes bostadslägenhet och undersökta vad som kunde vara fel. Enligt hyresgästen hade problem i
bostadslägenheten funnits sedan hösten 1995, detta trots att åtgärder hade vidtagits av AB Sollentunahem (bolaget) vid påtalade problem. Hyresgästen ansåg att problemen i hennes bostadslägenhet hade orsakat och fortfarande orsakade olägenheter för hennes hälsa.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden (MHN) i Sollentuna kommun (1999-08-19) beslutade:
"att utifrån redovisade undersökningar av AK-konsult Indoor AB, konstatera att [hyresgästens] bostadslägenhet, [adress 1], utgör en risk för olägenhet för människans hälsa enligt miljöbalkens kap 9:3,
att notera AB Sollentunahems vilja att grundligt gå vidare med undersökningar av lägenheten på [adress 1], i samråd med berörda parter för att upptäcka samtliga brister och därefter vidta erforderliga åtgärder,
att enligt miljöbalkens kap 26:9 förelägga AB Sollentunahem att omgående, och senast en vecka efter delfåendet av miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut, erbjuda [hyresgästen] en ersättningslägenhet till dess att redovisade problem i hennes nuvarande bostadslägenhet har åtgärdats, och till dess att kommande undersökningar och rapport visar att bostadslägenheten på [adress 1] inte utgör någon risk för olägenhet för hälsan."
Bolaget överklagade beslutet med yrkande att länsstyrelsen undanröjde det i sin helhet.
Bolaget anförde bl a följande. Trots att bolaget ansåg att det inte visats föreligga något orsakssamband mellan lägenhetens tekniska status och hyresgästens hälsoproblem hade hon ändå i september 1999 erbjudits en tillfällig evakueringslägenhet. Förvånande nog hade hon dock tackat nej till den efter endast ett kort besök.
Bolaget ansåg sig därmed ha uppfyllt MHN:s föreläggande. Evakueringslägenheten hade bolaget genom Myc-
Källa: Mark- och miljödomstol
Målnr/Dnr: 2000-M 48
Beslutsdatum: 2002-04-16
Organisationer: Sollentunahem AB Sollentuna kommun
Tech AB låtit undersöka för att klarlägga att lägenheten inte skulle orsaka hälsoproblem för en genomsnittlig, normal hyresgäst. Eftersom lägenheten var fullt godtagbar kunde något åläggande om ytterligare erbjudanden omöjligen riktas mot bolaget.
Ifråga om förhållandena i lägenheten på adress 1 anförde bolaget att det vid besiktningar inte okulärt kunnat konstateras några byggnadstekniska brister i bostadslägenheten som kunde förklara hyresgästens
hälsoproblem ens med tillämpning av miljöbalkens försiktighetsprincip. Eftersom MHN dragit felaktiga slutsatser av AK-konsults utredning lät bolaget göra en egen utredning och provtagning av bostadslägenheten genom Myc-Tech AB varvid luft- och materialprover analyserats. Enligt Myc-Techs bedömning var några onormala byggnadstekniska förhållanden inte påvisade och den förhöjda partikelmängden i inneluften berodde på hur hyresgästen nyttjade och vårdade lägenheten.
Vid besiktningar och besök i lägenheten hade den varit mycket ostädad och belamrad med föremål, i köket hade regelmässigt förekommit matrester och odiskat porslin och diverse klädesplagg hade funnits framme.
Miljön hade således varit kraftigt partikelalstrande vilket måste beaktas vid bedömningen av tagna provresultat.
Badrummet var vidare bara utrustat med dusch och den nyttjades utan duschdraperi. På badrumströskel kunde inte längre något svartmögel eller annan svamppåväxt iakttas och inte heller i annan del av lägenheten hade något mögel förnummits som lukt eller synts.
Hyresgästen anförde bl a följande. Bolagets påstående var felaktigt om att det skulle vara ostridigt att några byggnadstekniska brister som kunde förklara hennes hälsoproblem inte kunde konstateras. AK-konsult hade istället konstaterat en rad brister i lägenheten såsom klibbigt lim under golvmattor, att golvmatta släppt från underlag av board, att mattanslutning mot dörrkanter och dörrfoder varit bristfälligt utförda, att duschrumsgolvet lutat endast mycket svagt, att en dörrkarm haft förhöjd fuktighet, att förhöjd fuktighet även konstaterats under tvättställ och i del av badrumstaket, att det fanns svart mögelpåväxt i material i blindtrösklarna. Även prover som Pegasus och Myco-Research tagit visade på förekomst av bakterier, blandflora, streptomyces och möbelsvamphyfer och dessa företag påpekade behov av åtgärder mot förekomsten av angivna ämnen.
Förekomsten av ett antal andra uppräknade ämnen i materialprover från hyresgästens lägenhet visade att hon varit utsatt för emissioner i en omfattning som kunnat påverka hennes hälsa.
Hyresgästen tillbakavisade att hon genom att avvika från sundhet och normalt skick i lägenheten själv skulle ha orsakat problemen i lägenheten. Vid olika besök hade lägenheten inte givit ett ostädat intryck. Det fanns inga heltäckningsmattor och inte särskilt mycket textilier, endast lätta gardiner för fönstren, och golven hade varit rena. Ett utlåtande som gjorts för bolaget av en professor kunde helt avfärdas i dessa avseenden eftersom professorn inte varit i bostaden.
Beträffande den av bolaget erbjudna ersättningslägenheten framgick av Myc-Techs undersökning av den lägenheten att fukt sannolikt i kombination med alkalier förorsakat nedbrytning av lim och luftprofilen
dominerades av ämnen som tillhörde alkoholer. Det fanns alltså samma problematik med fukt och nedbrytning av lim i den erbjudna utbyteslägenheten som i den ordinarie lägenheten vilket kunde förklara hyresgästens reaktion i ersättningslägenheten.
Hyresgästen hade i december 1999 haft provtagning i lägenheten av en tekniker från Miljömedicinska enheten på Karolinska sjukhuset som vid mätningar konstaterat mycket hög fukthalt i taket på badrummet, vilket stämde med AK-konsults mätningar. Hyresgästen genomgick nu också själv en stor utredning på Miljömedicinska
enheten dit hon kommit efter remiss. Ett redan föreliggande resultat av mögelanalys av hennes blod uppvisade reaktion på 4 av 11 ämnen varav ett påvisats i bostaden. Starka lukter hade påtalats från hyresgästens
lägenhet redan strax efter hennes inflyttning 1988. Protokoll med konstaterade lukter fanns från 1997, bl a rök, trots att hyresgästen aldrig rökt. De lukter hyresgästen varit utsatt för hade sannolikt varit de "triggerfaktorer"
som framkallat en överkänslighet i luftvägarna hos henne. Astman hade uppstått senare.
Hyresgästen hemställde att Länsstyrelsen fastställde MHN:s beslut.
Länsstyrelsen besökte i november 1999 hyresgästens lägenhet.
Länsstyrelsen i Stockholms län (2000-01-28) ändrade inte på annat sätt det överklagade beslutet än att bolaget inom en vecka från det att bolaget fått del av beslutet skulle erbjuda hyresgästen en godtagbar tillfällig
ersättningslägenhet.
Länsstyrelsen uttalade bl a följande.
"Föreläggandets tredje att-sats måste förstås så att föreläggandet inte är uppfyllt med att [hyresgästen] erbjuds en ersättningslägenhet vid ett tillfälle. Hon skall erbjudas en ersättningslägenhet intill dess hennes ordinarie lägenhet kan godtas från hälsosynpunkt för återflyttning. [Hyresgästen] kan däremot inte kräva att få byta till en annan ordinarie lägenhet.
I sak får först bedömas om [hyresgästen] själv genom sin lägenhetsskötsel kan ha åstadkommit sådana missförhållanden att olägenheter för hennes hälsa uppkommit. Genom vädringen blir lägenheten kall men i andra hänseenden finner Länsstyrelsen det varken styrkt eller sannolikt att [hyresgästens] lägenhetsskötsel är orsak till påtalade olägenheter.
Ifråga om badrummet är det inte klarlagt att sanering efter vattenskadan utförts på sådant sätt att fukthalten inte är förhöjd med de olägenheter detta kan medföra för såväl huset som för en boende däri. Redovisade
mätvärden visar istället att fukthalten är förhöjd i badrummet liksom att fukt i badrumströskel och dörrfoder till badrummet har konstaterats. Mögeltillväxt har konstaterats i badrumströskel vid ett tillfälle liksom mikrobiell växt i väggbasen mellan kök och badrum. Fuktfläckar finns på båda sovrummens väggar och klibbigt lim finns under golvmatta i lägenheten. I lägenhetens luft har även uppmätts mer eller mindre höga värden av ett flertal ämnen som kan ge upphov till olägenheter för människors hälsa.
Enligt 2 kap. 3 § MB gäller skyldighet för den som bedriver en verksamhet att vidta de försiktighetsmått som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten (exempelvis lägenhetsuthyrning) medför olägenhet för människors hälsa. Sådana försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet kan medföra olägenhet för människors hälsa, den s. k. försiktighetsprincipen. Enligt 1 § samma kapitel gäller vid tillsyn m. m. enligt MB en omvänd bevisbörda, dvs. den som bedriver verksamheten har skyldighet att kunna visa för tillsynsmyndigheten att verksamheten inte medför olägenheter för människors hälsa i sådan grad att det inte kan accepteras.
Länsstyrelsen finner att Myc-Techs utredning och vad klaganden i övrigt åberopat inte har bringat klarhet i varför det finns fuktfläckar i båda sovrummen, fukt i badrumströskel och dörrfoder, mikrobiell växt i golv, kletigt mattlim m.m. Det är heller inte visat och har inte gjorts troligt att detta inte skulle ha kunnat vara skadligt för
[hyresgästens] hälsa. Länsstyrelsen finner tvärtom förefintligheten i en våning av sådant som konstaterats i [hyresgästens] lägenhet typiskt för vad som kan framkalla ohälsa hos en människa. Detta gäller särskilt när exponeringen varat under ganska många års tid. Även den som inte varit överkänslig kan då utveckla en överkänslighet för viss miljöpåverkan. Mot bakgrund av Länsstyrelsens bedömning av hälsoriskerna i våningen saknas anledning att gå in på frågan om [hyresgästen] skulle ha varit avsevärt mer överkänslig än en
genomsnittsperson.
Sammanfattningsvis finner Länsstyrelsen att starka skäl finns att anta att inomhusmiljön i [hyresgästens]
lägenhet är sådan att hon kan ha åsamkats olägenheter till sin hälsa. Sollentunahem har inte vidtagit de
försiktighetsmått till förebyggande av skada eller olägenhet som skäligen kan krävas av bolaget enligt 9 kap. 9 § andra stycket, jämfört med 2 kap. 3 § MB. MHN:s föreläggande har därmed varit befogat. Länsstyrelsen gör inte annan ändring i det överklagade beslutet än att en ny tid för fullgörelse enligt tredje att-satsen bestäms.
Tidpunkten bör sättas till en vecka från det Sollentunahem AB får del av detta Länsstyrelsens beslut."
Bolaget överklagade beslutet och yrkade att miljödomstolen med ändring av länsstyrelsens beslut skulle undanröja miljö- och hälsoskyddsnämndens beslut i dess helhet.
Bolaget anförde i huvudsak vad som framgick av länsstyrelsens beslut samt hänvisade till den i miljö- och hälsoskyddsnämnden och länsstyrelsen åberopade utredningen. Bolaget tillade bl a därutöver följande.
Bolaget kunde inte åläggas att erbjuda hyresgästen fler lägenheter eftersom bolaget hade uppfyllt MHN:s föreläggande i den delen genom att i september 1999 och i februari 2000 erbjuda hyresgästen fullgoda
evakueringslägenheter. Vid bedömningen av om det förekommit olägenhet för människors hälsa skulle hänsyn tas till vad människor i allmänhet ansåg vara en olägenhet och inte enbart vara baserad på en enskild persons reaktion i det enskilda fallet. Även om det i förarbetena nämndes att hänsyn skulle tas till personer som var
"något känsligare än normalt" måste med beaktande av utredningen i ärendet hyresgästen med sina hälsoproblem falla utanför denna kategori av personer.
Hyresgästen yrkade att länsstyrelsens beslut skulle stå fast. Hon anförde i allt väsentligt vad som framgick av länsstyrelsens beslut samt därutöver bl a följande. Av samtliga åberopade handlingar framgick att hennes hälsoproblem kunde sättas i samband med hennes bostadslägenhets tekniska status och att den utgjorde en olägenhet för hennes hälsa enligt 9 kap 3 § miljöbalken. Bolaget var enligt försiktighetsprincipen skyldigt att utföra de skyddsåtgärder och vidta de försiktighetsmått som behövdes för att förebygga, hindra eller motverka att verksamhet eller åtgärd medför skada eller olägenhet för hennes hälsa. Den tillfälliga ersättningslägenhet som hon erbjöds i september var i ett seniorboende i Sollentuna. Hon var då 49 år. Hon besökte ändå lägenheten och fick under besöket klara allergiska symptom varför hon tackade nej och krävde ett nytt erbjudande. I februari 2000 erbjöds hon en ersättningsbostad på en adress (2) i Sollentuna. Även denna lägenhet besökte hon och fick en kraftig allergisk reaktion varför hon inte vågade acceptera lägenheten i befintligt skick.
Utredningen från Karolinska sjukhuset blev klar den 23 februari 2000. Sammanfattningsvis framkom att det fanns flera indikationer på förhållanden som skulle kunna utlösa besvär hos känsliga individer och förhållanden som borde undersökas närmare. Det fanns tecken på mikrobiella föroreningar och ämnen från PVC- mattor. En lång rad åtgärder föreslogs och hyresgästen rekommenderades att inte bo i lägenheten under sanering. Enligt läkarutlåtandet från miljömedicinska enheten fanns övervägande skäl som talade för ett samband mellan
hyresgästens besvär och de konstaterade bristerna i lägenheten. En analys av ämnen i hennes blod visade reaktioner på elva ämnen varav ett påträffades i bostaden. Det konstaterades även att de starka lukter hon utsatts för sannolikt hade varit de triggerfaktorer som framkallat hennes överkänslighet.
Bolaget anförde i genmäle bl a följande. Bolaget bestred att det av utredningen i målet framgick att
hyresgästens hälsoproblem orsakas av lägenhetens tekniska status. Tvärtom visade åberopade handlingar att det inte fanns brister i lägenheten som förorsakade hyresgästens hälsoproblem och detta även med beaktande av den s k försiktighetsprincipen. Bolaget hade inte erhållit några klagomål från andra hyresgäster i området vad gällde eventuella fukt- och mögelproblem. Badrummet var i mycket gott skick efter renoveringen och vid renoveringsarbetena kunde konstateras att någon fuktskada i badrummets väggar eller golv inte förelåg.
Bolaget bestred även att reparationerna i badrummet skulle ha utförts på ett felaktigt sätt. Varken vid besiktning av byggkonsult eller vid undersökning med mögelhund under 1996 framkom att det förelåg sådana fel eller brister i hyresgästens lägenhet som hon påstod.
Av de utredningar som presenterats ansåg inte bolaget att det hade gått att utläsa att lägenhetens status skulle orsaka hyresgästens medicinska problem. Bolaget hade därför genomfört en egen undersökning och underställt utredningen i ärendet, d v s samtliga undersökningar, läkarintyg och skrivelser till Yrkes- och miljömedicinska kliniken på regionsjukhuset i Örebro för bedömning. Enligt denna bedömning var mätvärdena de lägsta som de hade träffat på i sin verksamhet. Vidare framgick av yttrande från Yrkesmedicinska enheten i Stockholm att man med dagens kunskaper och analysmetoder och utgående från ett enstaka luft- eller materialprov varken kunde frikänna eller döma ut en lägenhet ur hälsosynpunkt. Det hade dock konstaterats att det i hyresgästens lägenhet inte fanns några "entydiga tecken på att den är hälsoskadlig, däremot finns flera indikationer på förhållanden som eventuellt skulle kunna utlösa besvär hos känsliga individer".
Av de åberopade läkarintygen framgick att läkarnas bedömning utgick från hyresgästens egen berättelse om sin sjukdomsbild. Inte i något läkarintyg hade läkaren själv ansett att det var hyresgästens boendemiljö som orsakat hennes medicinska problem.
Miljö- och hälsoskyddsnämnden anförde bl a följande. Miljö- och hälsoskyddsnämnden hade fått kännedom om att fuktproblem förekommit i bostadsområdet. Flera badrum i området hade åtgärdats p g a fuktproblem.
Renoveringen av bad- och toalettrummet var färdig när den åberopade undersökningen med mögelhund gjordes i hyresgästens lägenhet. Flera kakelplattor i det renoverade badrummet var trasiga, vilket i sig kunde innebära risk för fuktskador då vatten trängde in bakom plattorna genom sprickor. Fuktskador av denna typ orsakade ofta tillväxt av mögel och/ eller bakterier.
Miljödomstolen inhämtade yttrande från Socialstyrelsen som kom fram till följande slutsats. Socialstyrelsen fann inte anledning att ifrågasätta miljö- och hälsoskyddsnämndens och länsstyrelsens bedömning att det kunde föreligga olägenheter för människors hälsa i hyresgästens lägenhet på adress 1. Vid bedömning av om det förelåg olägenhet skulle hänsyn tas till att hyresgästen var "något känsligare än normalt". Med hänvisning till försiktighetsprincipen 2 kap 3 § miljöbalken borde det underlag som miljö- och hälsoskyddsnämnden och länsstyrelsen hänvisade till vara tillräckligt för att ställa krav på att försiktighetsmått vidtogs.
På hyresgästens begäran hölls vittensförhör med en fil magister från AK-konsult Indoor Air AB, en
yrkeshygieniker, två hyresgäster i området, en tidigare hyresgäst i den aktuella lägenheten, en forskare samt med en miljö- och hälsoskyddsinspektör.
På bolagets begäran hölls vittnesförhör med två anställda vid bolaget, en utredare från Eminenta samt en överläkare och en fil doktor vid Yrkes- och miljömedicinska kliniken i Örebro.
Vittnena redogjorde bl a för olika undersökningar som gjorts och deras slutsatser av resultaten.
Miljödomstolen vid Stockholms tingsrätt (Löv, Nilsson) ändrade länsstyrelsens beslut och upphävde det av Miljö- och hälsoskyddsnämnden meddelade föreläggandet till den del det avsåg skyldighet för bolaget att erbjuda hyresgästen en ersättningslägenhet samt fastställde bolagets skyldighet i övrigt enligt föreläggandet, att åtgärda redovisade problem i bostadslägenheten på adress (1) i Sollentuna och genom undersökningar och rapport visa att lägenheten inte utgjorde någon risk för olägenhet för människors hälsa.
Miljödomstolen uttalade följande domskäl.
"Bolaget har vid miljödomstolen inte med samma eftertryck som hos länsstyrelsen gjort gällande att
[hyresgästen] själv åstadkommit missförhållanden i lägenheten. Här har inte heller framkommit något ytterligare som ger anledning att frångå länsstyrelsens bedömning i det avseendet.
I likhet med vad som redovisats i länsstyrelsens beslut har också vid miljödomstolen framkommit ett antal omständigheter som ger skäl för antagandet att inomhusmiljön i ifrågavarande bostadslägenhet kan ha bidragit till uppkomsten av olägenhet för [hyresgästens] hälsa. Såsom framgår av miljö- och hälsoskyddsnämndens föreläggande är det risken för ett sådant samband som har utgjort nämndens yttersta motiv för att vidta sin tillsynsåtgärd.
Socialstyrelsen har i sitt yttrande till miljödomstolen inte funnit anledning att ifrågasätta underinstansernas bedömning att det kan föreligga olägenheter för människors hälsa i lägenheten på [adress 1]. Med avseende på [hyresgästen] ter sig enligt miljödomstolen den bedömning som Socialstyrelsen har redovisat i målet fullt tänkbar. Härvid måste beaktas att bedömningen bör ske med utgångspunkt från ett läge som råder för en operativ tillsynsmyndighet vars skyldighet är att agera med stöd av miljöbalkens regelverk. Med denna
utgångspunkt inrymmer även utsagorna av de sakkunniga vittnena [överläkaren] och [fil doktorn], som båda mot bakgrund av stor sakkunskap på området förklarat att de inte delar Socialstyrelsens bedömning, ett mått av osäkerhet som får anses lämna tillsynsmyndigheten utrymme för att tillämpa försiktighetsprincip vid sin bedömning. I detta sammanhanget är det dessutom värt att särskilt notera att Socialstyrelsen har det centrala ansvaret för tillsynsvägledningen vad gäller frågor enligt 9 kap. miljöbalken om bl. a. hälsoskydd i bostäder, se 13 § förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken.
Mot bakgrund av det som nu har sagts och med hänsyn till de undersökningar som redovisats finner miljödomstolen att miljö- och hälsoskyddsnämnden haft fog för sitt konstaterande (i beslutet den 19 augusti 1999 § 92) att bostadslägenheten på [adress 1] utgör en risk för olägenhet för människans hälsa enligt 9 kap. 3
§ miljöbalken. Miljödomstolen finner vidare att miljö- och hälsoskyddsnämnden haft fog för sitt beslut att förelägga bolaget att erbjuda [hyresgästen] en ersättningslägenhet.
Miljödomstolen konstaterar emellertid att [hyresgästen] numera bor i en annan lägenhet varför föreläggandet till den del det avser bolagets skyldighet att erbjuda [hyresgästen] en ersättningslägenhet inte längre är aktuellt.
Föreläggandet skall därför upphävas i den delen.
Andra delen i föreläggandets tredje att-sats, som anger att åtgärder mot de redovisade problemen skall vidtas samt att kommande undersökningar skall visa att lägenheten inte utgör någon risk för olägenhet för hälsan, är däremot fortfarande aktuell. Det är angeläget att frågan om lägenheten utgör någon risk för olägenhet för hälsan tas upp till avgörande oavsett vem som bor i lägenheten. För miljö- och hälsoskyddsnämnden, som är operativ tillsynsmyndighet, kvarstår dessutom skyldigheten att utöva tillsyn över hälsoskyddet inom kommunen.
Miljödomstolen anser således att skyldigheten för bolaget att, efter genomförande av de åtgärder bolaget bedömer nödvändiga, genom undersökningar visa att bostadslägenheten på [adress 1] inte utgör någon risk för olägenhet för hälsan, bör stå fast.
Det bör ankomma på tillsynsmyndigheten att bedöma om och när de av bolaget redovisade åtgärderna och utredningarna är tillräckliga för att föreläggandet skall anses uppfyllt. Miljödomstolen har därför inte att ta ställning till detta i förevarande mål."
Bolaget överklagade domen till Miljööverdomstolen som meddelade den 12 september 2002 att den ej meddelade prövningstillstånd varför miljödomstolens dom stod fast.
