”Att formulera en checklista att såhär ska vi göra eller såhär ska vi tänka är nästan
omöjligt…”
En kvalitativ studie om socialsekreterares
tolkningar och arbete kring omvårdnadsbehovet, barnets bästa och insatser
Författare: Josefin Ivarsson och Elin Larsson Handledare: Anna Piasecka
Examinator: Torbjörn Forkby
Kandidatuppsats
Abstract
Previous research show that there is a knowledge cap in investigations on how social workers are supposed to interpret the nursing needs for children, in which the parent who has custody of the child is responsible for. The same knowledge cap is shown in how ”child's best” is supposed to be interpreted by social workers and be a red thread in the investigations. Which also leads to help interventions being given to children when the parent does not fulfill the nursing needs of the child, which is always not clear. Therefore the purpose of the study was to understand how social services interpret the nursing needs and shed light on how social workers interpret the ”child’s best” and how they work with children when the parents do not fulfill the nursing needs. Therefore in this study 8 interviews have been executed with social workers from different county’s around Sweden. The result shows that the interpretation of nursing needs for children is interpreted by the working model BBIC and that children should feel safe and not be at risk of getting hurt. The ”child’s best” means from the perspective of social workers shows that what is best for the child is to stay with the biological parents and that they are stable and emotionally available. The social workers work with children through family therapy, since focus is on helping the whole family.
Help interventions are rarely only given to children alone, unless the child is over 15 years of age.
Nyckelord/Keywords
Omvårdnadsbehovet, barnets bästa, insatser, Socialtjänsten,
socialsekreterare, tolkningar, perspektiv, nursing needs for children, the
”child’s best”, help interventions, social services, social workers, interpretations, perspektives.
Innehåll
1 Inledning ... 1
1.1 Problembakgrund ... 2
1.2 Problemformulering ... 4
1.3 Syfte ... 4
1.4 Frågeställningar... 5
1.5 Avgränsning ... 5
1.6 Disposition ... 6
1.7 Begreppsförklaring... 7
2 Tidigare forskning ... 8
2.1 Förutsättningar och villkor vid föräldraskap ... 8
2.2 Barnets bästa för barn i vårdnadsärenden... 12
2.3 Insatser inom Socialtjänsten ... 14
3 Metod ... 17
3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt ... 17
3.2 Tillvägagångssätt/Metodval ... 18
3.2.1 Kvalitativ metod ... 18
3.2.2 Datainsamling... 18
3.2.3 Urval ... 20
3.3 Analysmetod ... 21
3.4 Metoddiskussion ... 22
3.5 Arbetsfördelning ... 24
3.6 Forskningsetik ... 24
4 Teori ... 27
4.1 Vad är makt? ... 27
4.2 Makt i relationen mellan klient och socialsekreterare ... 28
5 Resultat och analys ... 30
5.1 Tolkningar av omvårdnadsbehovet ... 30
5.2 Vad barnets bästa innebär ur socialsekreterares perspektiv ... 37
5.3 Socialsekreterares arbete med barnet när föräldrarna inte anses uppfylla omvårdnadsbehovet ... 42
5.4 Dilemman för socialsekreterare: Svårigheten att tolka ... 47
6 Slutsats och diskussion ... 53
7 Referenslista ... 57
Bilagor
Bilaga 1: Informationsbrev Bilaga 2: Intervjuguide
1 Inledning
Redan 1924 ställdes det krav på alla Sveriges kommuner att inrätta en barnavårdsnämnd, som skulle hjälpa barn som vanvårdades i deras ursprungliga hem. Hjälpen kunde ske genom omhändertagande, där barn kunde komma till fosterhem eller barnhem (SOU 2009:99:54–55). Under de senaste åren har begreppet fosterhem övergått till familjehem och under 2019 var 20 400 barn och unga placerade i familjehem i Sverige (Socialstyrelsen, 2020). Att som barn bli placerad i ett annat hem än sitt ursprungliga har många anledningar, men grundtanken med en placering är enligt
Socialstyrelsen (2020) att skydda och främja barnets möjligheter till en god uppväxt. Alla barn har rättigheter att växa upp i ett hem som präglas av trygghet men trots detta finns det föräldrar som inte lyckas uppfylla barnets behov och stödja barnets utveckling. När brister i omsorgen upptäcks blir det socialsekreterarens uppgift att genom en utredning komma fram till en lösning på problemet. I sina bedömningar behöver därför socialsekreteraren väga in ett antal begrepp som barnets bästa och omvårdnadsbehov, samt göra tolkningar av dessa och utifrån utredningen tillämpa en lämplig insats (Socialstyrelsen, 2020).
Vi finner ett intresse att undersöka hur ett antal socialsekreterare bedömer utifrån lagen och hur de väljer att tolka begreppen barnets bästa och omvårdnadsbehovet, men även att undersöka vilka insatser som tillämpas.
Genom att intervjua socialsekreterare kommer vi att kunna få ett
myndighetsperspektiv och maktperspektiv på mesonivå. Socialsekreterarnas olika tolkningar av lagen kommer belysa ett problem då alla
barnavårdsärenden borde tolkas på samma sätt för att skapa en rättvisa i
1.1 Problembakgrund
I 6 kap 2 § 2 st Föräldrabalken står det: “Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda”. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder,
utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas (SFS 1949:381). Föregående beskriver vad socialsekreteraren undersöker när det kommer till beslutsfattande för att utreda om föräldern uppfyller det så kallade omvårdnadsbehovet. Enligt Socialstyrelsen (2020) omfattar definitionen av omvårdnadsbehovet trygghet och god fostran, utan bestraffning och annan kränkande behandling. Omvårdnadsbehovet innefattar också att vårdnadshavare ska bidra till god utveckling, hälsa, utbildning och försörjning. Kan inte detta tillgodoses kan Socialstyrelsen tillämpa insatser, som familjehemsplacering (Socialstyrelsen, 2020:32). Vid en familjehemsplacering arbetar Socialtjänsten både med
familjehemsföräldrarna, barnet och barnets biologiska föräldrar för skapandet av en god tillvaro präglad av kontinuitet för barnet.
I 6 kap 2a § i Föräldrabalken (SFS 1949:381) beskrivs hur barnets bästa ska vara avgörande i beslut som innefattar barn. Socialsekreteraren ska i sina beslut ta hänsyn till barnets intressen och fatta beslut som anses gynna barnet i första hand. Vid beslutsfattande ska extra vikt läggas vid barnets miljö och risken att barnet utsättas för skada. Det är också viktigt för socialsekreteraren att väga in hur barnets kontakt och relation ser ut till föräldrarna. Ju äldre barnet är, desto mer har barnet chans att påverka.
En familjehemsplacering är en av flertalet insatser som Socialtjänsten tillhandahåller när det upptäcks brister i omsorgen hos ett barn. För att ett barn ska bli omhändertaget krävs det omfattande brister i föräldrarnas vårdnad av barnet och vid misstanke om missförhållanden utreds föräldrarnas förmåga till att etablera en trygg och stabil utveckling hos barnet. När Socialtjänsten utreder föräldrarna tas beslut med stöd av 6 kap 1- 2 § i Föräldrabalken (SFS 1949:381) och beslutet utgår från barnets bästa som ska vara vägledande i alla beslut rörande barnets vårdnad, boende och umgänge, enligt 6 kap 2a § FB (Ibid). Barnets bästa stärktes i lagen under 2020 då Barnkonventionen implementeras i svensk lag. I Barnkonventionen är barnets bästa en av de starkaste principerna och något som inte är
uttömmande vid alla åtgärder och insatser som gäller barn.
Barnkonventionen medförde också för den svenska lagstadgan att barn får en starkare röst i frågor som berör barnet (Regeringskansliet, 2020).
I samband med lagstiftningen visar också samhällsvetenskapen ett historiskt perspektiv på gott föräldraskap. Ett föräldraskap som påverkats av samhällets normer, exempelvis att fadern i familjen är försörjare och att hushållet ska vara rent och prydligt. Uppfylls inte detta är det inte en god familj med gott föräldraskap. Med tiden så utvecklades synen och komplexiteten i
bedömningar gällande familjesituationen på grund av att lagstiftningen, familjekonstellationer och föräldraskapet utvecklades och vad som var accepterat förändrades. Bedömningen av vem som anses bedöma vad som är gott och inte gott föräldraskap ligger idag hos socialsekreterare, inte bara i samhällets normer. Socialsekreterarna arbetar med stöd av ramlagen Socialtjänstlagen (SoL) och tvångslagstiftningen Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), där rätt motiverat yttrande i ett barnavårdsärende kan splittra eller ena en familj (Höjer, 2012:88–91).
1.2 Problemformulering
Tidigare forskning visar en kunskapslucka i tolkningarna av
omvårdnadsbehovet och barnets bästa, samt bristen på information gällande insatser för barn vars föräldrar inte uppfyller omvårdnadsbehovet.
Trots att barnets bästa är lagstadgat finns det en osäkerhet kring hur begreppet ska tolkas. Det kan finnas svårigheter när det kommer till
socialsekreterarens tolkning, vilken kan öppna upp för olika utfall beroende på vem som gör bedömningen. Som socialsekreterare kan det vara svårt att veta hur barnets bästa ska tillämpas i barnavårdsärenden, eftersom ärendena som kommer till Socialtjänsten är varierande och att det inte finns någon generell lösning som passar in på alla (Dane, 2015:1–2, 219–220).
När det kommer till omvårdnadsbehovet finns det även här, likt barnets bästa utrymme för tolkning (Choate & Engström, 2014:368–369). Tolkningen är därmed en möjlighet till makt och tolkningsföreträde för socialsekreterarna att bestämma hur individer ska leva sina liv (Svensson, Johnsson &
Laanemets, 2008:69). Detta eftersom socialsekreteraren vid den individuella bedömningen kan välja att låta vissa punkter väga tyngre än andra och måste se varje barnavårdsärende som unikt. Då det inte finns någon specifik lista på vad som räknas till att uppfylla kraven på ett acceptabelt sätt, måste
socialsekreteraren använda sig av sina egna erfarenheter och utifrån dem skapa en mall att utgå ifrån. Detta leder till att liknande barnavårdsärenden kan bedömas helt olika, vilket skapar en kunskapslucka när det kommer till hur tolkningar av lagen ser ut (Choate & Engström, 2014:368–369).
1.3 Syfte
Syftet med studien är att undersöka vad det innebär att som förälder uppfylla omvårdnadsbehovet utifrån Socialtjänstens perspektiv. Detta för att belysa hur socialsekreterare tolkar barnets bästa samt hur Socialtjänsten arbetar vidare med barn vars föräldrar inte uppfyller omvårdnadsbehovet.
1.4 Frågeställningar
• Hur tolkar socialsekreterare omvårdnadsbehovet?
• Vad innebär barnets bästa ur socialsekreterares perspektiv?
• Hur arbetar socialsekreterare med barnet när föräldern inte anses uppfylla omvårdnadsbehovet?
1.5 Avgränsning
Studien kommer utgå från en mesonivå med ett myndighetsperspektiv. Detta då studien kommer baseras på socialsekreterares bedömningar och synsätt.
Studien kommer förhålla sig till nutid, med insamlad forskning som sträcker sig som längst till 2006, då den nya vårdnadsreformen kom. Denna
avgränsning görs för att forskningen ska vara aktuell och kunna jämföras med datainsamling från socialsekreterarna. Då vi tittat på lagstiftning finns ett intresse av att kolla på processen från lagen till praktiken och på det sättet utvärdera processen. Därför har avgränsningar skett i valet av respondenter till socialsekreterare, trots att andra aktörer som familjehemsföräldrar,
anses vara etiskt försvarbart att intervjua personer som kan ta skada av att delta och vara för involverade i studien.
1.6 Disposition
Första kapitlet i studien presenterar definitionen av omvårdnadsbehovet,
”barnets bästa” och insatser, samt bakgrundshistorik. Därefter kommer en inblick i hur begreppen presenteras enligt lagen och i tidigare forskning, för att visa vilka kunskapsluckor kring tolkning och information som det finns.
Det inledande kapitlet presenterar sedan syfte och frågeställning som studien kommer förhålla sig till, samt avgränsningar, disposition och
begreppsförklaring.
I andra kapitlet presenteras tidigare forskning i form av artiklar, tidskrifter och avhandlingar, som visar hur omvårdnadsbehovet och ”barnets bästa” kan tolkas. Samt vilka insatser som finns för barn vars föräldrar inte uppfyller omvårdnadsbehovet.
I tredje kapitlet redogörs val av metod. Där inleder vi med att presenteras den vetenskapsteoretiska utgångspunkten för studien, som är hermeneutiken.
Därefter finns en beskrivning av metod och datainsamling, som är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer. Vi går också igenom urval, analysmetod, metoddiskussion, arbetsfördelning och forskningsetik för studien.
I fjärde kapitlet redogörs teorin. Begreppet makt är det som vi analyserat datainsamlingen utifrån.
I femte kapitlet presenteras resultat utifrån empirin och analyseras med hjälp av tidigare forskning och teori. Till sist kommer sjunde kapitlet, som
presenterar slutsatser utifrån resultat och analys. Därefter diskuteras möjliga tankar som har uppmärksammat under arbetets gång.
I åttonde kapitlet återges referenserna från tidigare forskning, böcker och webbsidor som arbetet utgått från.
Det nionde och sista kapitlet är bilagor till informationsbrevet och intervjuguiden som använts vid datainsamlingen.
1.7 Begreppsförklaring
Familjehem = Familjehem är ett nyare namn för det som tidigare kallades fosterhem. Familjehem syftar till en tillfällig eller långvarig placering, för barn, ungdomar eller vuxna som är i behov att bo någon annanstans än deras nuvarande hemmiljö (Socialstyrelsen, 2020).
2 Tidigare forskning
I följande avsnitt kommer tidigare forskning kring barnets bästa,
omvårdnadsbehovet och Socialtjänstens insatser för barn att presenteras. För att göra det tydligt kommer avsnittet vara uppdelat i tre kategorier som speglar studiens frågeställningar. Artiklarna vi valt har alla relevans för vår studie, då de bidrar med varierande synvinklar kring begreppen barnets bästa och vad det innebär att uppfylla omvårdnadsbehovet. Även insatser som kan komma att bli aktuella framgår i artiklarna.
2.1 Förutsättningar och villkor vid föräldraskap
Enligt Wissö, Johansson och Höjer (2018:9) präglas den svenska barnomsorgen av ett familjeorienterat perspektiv, istället för ett
barnskyddande perspektiv. Vid intervjuer med ungdomar framkommer deras uppfattning av vad som förväntas av en förälder och vårdnadshavare.
Föräldrar och vårdnadshavare ska ge trygghet och förtroende, samt se till att vardagliga rutiner följs såsom måltider och aktiviteter (Wissö, Höjer &
Johansson, 2017:16–17).
Choate och Engström (2014:368) beskriver att när en familj kommer i kontakt med Socialtjänsten görs en utredning för att undersöka föräldrarnas förmåga att ha vårdnad om barnet. Vid bedömning fungerar lagstiftning enbart som en utgångspunkt, vilket innebär ett tolkningsutrymme med möjligheten att göra individuella bedömningar från ärende till ärende.
Socialsekreterarens uppgift är att ta reda på om föräldern uppfyller kraven som en tillräckligt bra förälder för att kunna ha omvårdnaden om sitt barn.
enough” förälder är oklart preciserat i lagstiftningen och att det därför kan uppfattas olika beroende på vem som gör bedömningen av föräldraförmågan.
Socialsekreterarens bedömning kan präglas av erfarenheter, kultur och upplevelser, vilket leder till olika utfall trots samma lagstiftning.
Att vara en “good enough” förälder skapar en acceptans för felsteg och betyder att det inte blir aktuellt med familjehemsplacering om föräldern kan bidra med omsorg för barnet som inte är skadlig på lång sikt, trots att det inte är ett idealt föräldraskap. Genom att arbeta utifrån begreppet “good enough”
förflyttas socialsekreterarens fokus från att se vad som inte fungerar i familjen, till att faktiskt uppmärksamma vad som fungerar och istället upptäcka på vilka plan förbättring med hjälp av insatser är nödvändig (Choate och Engström, 2014:369-370). En förälder ska enligt Choate och Engström (2014:370–371) tillgodose barnets behov när det kommer till hälsa och god utveckling och sätta barnets behov först, skapa en vardag präglad av regler och rutiner samt ha en öppenhet kring att ta hjälp av insatser om det skulle uppkomma behov. Om en förälder uppfyller föregående behov anses föräldern falla under uttrycket “good enough”. Dock finns en oklarhet kring hur socialsekreteraren ska bedöma om behoven uppfylls, detta då
socialtjänstärenden är komplexa och begreppen svårtolkade. Det kan till exempel vara svårt att veta till vilken grad föräldern uppfyller behoven när socialsekreteraren möter föräldern och barnet i en annorlunda kontext.
Vid en socialtjänstutredning är syftet att arbeta förebyggande och undersöka att föräldrarnas förmåga till omvårdnad uppfyller behoven för att främja barnets utveckling. Choate och Engström (2014:370–373) beskriver att socialsekreteraren i sin utredning måste ta hänsyn till riskfaktorer som finns i familjen och fokusera på att tillsätta förebyggande insatser. Det är även av vikt att hitta en balans och inte göra ogenomtänkta beslut gällande
risk att socialsekreteraren antingen under- eller överreagerar. När
bedömningen om en förälder är “good enough” görs beskriver Choate och Engström (2014:374–375) att socialsekreteraren har en rad olika kategorier att undersöka. Till exempel läggs extra vikt vid familjens säkerhet, den fysiska omsorgen, förälderns förmåga att möta upp barnet på ett känslomässigt plan och förälderns förmåga att förändra sig. Förälderns fysiska och psykiska hälsa, samt beroende av alkohol och droger undersöks också. Socialsekreteraren får sedan utifrån detta skapa en bild av den individuella situationen, vilket betyder att det kan finnas skilda utmaningar för varje ärende.
Choate och Engström (2014:373–376) diskuterar hur det inte finns en klar definition kring vad en “good enough” förälder innebär men att det kan kännetecknas av en förälder, som trots sina svårigheter, är villig att försöka.
Detta skapar dock inga garantier för att en förälder som försöker etablera en god omsorgsförmåga, uppfattas som en “good enough” förälder. Vissa
föräldrar kommer ständigt vara i behov av socialtjänstinsatser och vägledning då föräldrarna saknar förmågan att på ett självständigt sätt bemöta sina barn.
Det finns också mer formella riktlinjer och processer som Barns behov i centrum (BBIC), vilket Socialtjänsten använder i dag. BBIC är ett bedömningsverktyg och en process som används för bedömning,
handläggning och utredning inom Socialtjänsten. Syftet med BBIC är att stärka barnperspektivet och ge ett helhetsperspektiv på familjesituationen (Petersson Hjelm, 2013:138–139). BBIC används som riktlinje i mötet med familjer och en slutlig bedömning enligt BBIC utförs innan en insats sätts in.
BBIC modellen är utformad som en triangel, där ramarna består av barnets behov, föräldrarnas förmågor och familj och miljö. I mötet mellan
socialsekreterare och familjen så bedöms barns behov genom att se till hälsa,
sociala relationer, socialt beteende samt självständighet. På den andra ramen bedöms föräldrarnas förmågor genom att se till grundläggande vård,
säkerhetsaspekter, känslomässig värme och tillgänglighet, stimulering, vägledning och fasthållande av gränser samt stabilitet. Vid basen familj och miljö som är den tredje ramen, bedöms bakgrund och funktionalitet i familjen, familjenätverk, levnadsvillkor, arbetssituation, ekonomi, social integrering samt resurser i omedelbar miljö. Det positiva med modellen BBIC är att den kan ge bättre struktur i utredningar och ger möjlighet till större fokus på barnet. Det som framkommit som negativt är kravet på
formalisering och dokumentering, vilket har skapat en del svårigheter i relationen mellan socialsekreterare och familjen (Matscheck & Berg Eklundh, 2015:195–197).
Sammanfattningsvis förklarade Wissö, Johansson och Höjer (2018:9) hur den svenska barnomsorgen har ett familjeorienterat perspektiv. Wissö, Höjer och Johannson (2017:16–17) förklarade vad ungdomar förväntade sig av vårdnadshavare, vilket var trygghet, förtroende och att upprätthålla vardagliga rutiner. För att utreda vårdnadshavare fungerar lagen som en utgångspunkt och för att mäta sig med de förväntningarna så använde Choate och Engström (2014:368) begreppet ”good enough”. “Good enough” handlar om vad som är tillräckligt bra omvårdnad för barnet, exempelvis att barnet har en god utveckling och hälsa. Förutom “good enough” så visade forskning från Petersson Hjelm (2013:138–139) och Matscheck och Berg Eklundh (2015:195–197) hur bedömningsverktyget BBIC kan ge en helhetsbild över familjesituationen. Avslutningsvis, hjälper därmed tidigare forskning till att besvara frågeställningen kring hur socialsekreterare tolkar
omvårdnadsbehovet. Detta då forskningen bemöter frågor hur omvårdnadsbehovet utreds och vad det ska innefatta.
2.2 Barnets bästa för barn i vårdnadsärenden
I Barnkonventionen förklarar Dane (2015:196,220) att det finns två
grundtankar. Den första är att barn som individer har egna mänskliga fri- och rättigheter. Den andra tanken är att barn kan vara sårbara och därför kan behöva stöd och skydd. Dane (2015:196,220) lyfter också fram hur barns behov av stöd och skydd, kan vara i form av känslomässig stabilitet och trygghet. Barnets bästa ska komma i det främsta rummet vid alla
omständigheter där barn är involverade. Vad som anses vara barnets bästa är beroende av situationen och ska därmed beaktas individuellt i varje fall.
Barnets bästa är även ett tillvägagångssätt och en rättsprincip vid
bedömningar. Därför krävs en flexibilitet kring kunskap och forskning om barnets liv, hälsa, utveckling och behov (Dane 2015:193–194, 219–220).
Höjer och Röbäck (2009:677) beskriver att barn har som rättighet att delge sina åsikter vid beslutstaganden. Samtidigt som rätten till att bli hörda är underordnad till deras välbefinnande, ett välbefinnande som säkerställer barnets behov av vård, skydd och tillsyn av vuxna. Detta samtidigt som barnet själv har egna rättigheter och förmågor som individ att påverka sin barndom. I en studie studerade Höjer och Röbäck (2009:1, 663, 670) 66 fall om barns deltagande vid domstolsbeslut. I 41 av dessa fall exkluderades ett skriftligt utlåtande av barnets åsikter och synpunkter kring omständigheter och vad barnet själv ansåg vara bäst. Även Wissö, Höjer och Johannson (2017:13–14) utförde en undersökning, som visade att 17 av 32 domar inte inkluderade information om vad barnet eller den unge ansåg i
vårdnadsfrågan.
Vid domar och ärenden finns en diskussion kring vad barnets bästa innebär.
Ibland anses det vara barnets bästa att avstå från att framföra sina åsikter med
hänsyn till barnets välbefinnande. Detta då det handlar om att ett enormt ansvarstagande läggs på barnet genom att låta det vara med och yttra sina åsikter, eftersom barnet behöver göra ett ställningstagande gentemot sina föräldrar (Höjer & Röbäck, 2009:671–672). Att inte låta barn få framföra sina åsikter, menar Höjer och Röbäck (2009:677) kan vara ett sätt att
“legitimera underordning av barn”. Underordningen blir en följd av att hindra barnen från att kunna framföra sina åsikter. Diskussionen blir därmed kring på vilket sätt barnet blir skyddat bäst. Avslutningsvis, så skriver Dane (2015:210) att Europadomstolen strävar efter att återförena familjer och därmed att relationen mellan barn och förälder ska bevaras. Denna princip gäller dock inte om det skulle vara så att relationen medför skada för liv, hälsa eller utveckling hos barnet.
Sammanfattningsvis belyser Dane (2015:196,220) Barnkonventionens
grundtankar kring att barn är individer och har egna rättigheter samtidigt som de kan vara sårbara och behöver skydd och trygghet. Detta samtidigt som barn har egna behov som behöver blir uppfyllda och alltid ska komma i främsta rummet. Höjer och Röbäck (2009:677) menar att barnets bästa inte alltid innebär att barnets åsikter behöver vara vägledande vid beslut om insatser vilket även Wissö, Höjer och Johannson (2017:13–14) bekräftade genom hur majoriteten av domar inte inkluderade information gällande barnets åsikter i vårdnadsfrågor. Dane (2015:210) beskriver också hur Europadomstolen strävar efter att bevara relationer mellan barn och föräldrar så länge det inte tar skada för barnets liv, hälsa och utveckling. Forskningen som framförts kommer hjälpa till att besvara frågor gällande vad barnets bästa innebär ur socialsekreterares perspektiv, för även om riktlinjer ska vara vägledande för barnets bästa är det stora mål att följa och tolka, vilket kan ge olika perspektiv på hur socialsekreterare ser på barnets bästa.
2.3 Insatser inom Socialtjänsten
Ponnert (2007:229) menar att barn främst behandlas av insatser i form av placeringar, vilket kan vara både på frivillig väg eller under tvång. Att placera ett barn utanför det egna hemmet är inte alltid positivt och kan i vissa fall medföra lika stor risk för barnet som att stanna kvar i en destruktiv hemmiljö (Ponnert 2007:229). Därför är det viktigt att insatser utanför det ursprungliga hemmet utreds grundligt med både Socialtjänstlagen (2001:453) och Lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga (1990:52). Några placeringsformer förutom familjehem är stödboende, HVB- och SiS-hem (Ponnert 2007:117–118). Ponnert (2007:255–258) menar också att socialsekreterare använder omhändertagande sparsamt och föräldrar har möjlighet att motsätta sig mindre insatser som inte är tvingande. Vilket betyder att barn som är behov av insats i form av stödboende eller liknande måste få samtycke av föräldrarna. Dock så gäller detta endast fram tills att barnet fyllt 15 år, därefter har barnet rätt att själv föra sin egen talan, i de fall som gäller SoL insatser.
Barn som blir familjehemsplacerade kan variera i ålder. I intervjuer som Wissö, Höjer och Johannson (2017:10) utfört beskrivs miljön i familjehem som stabil. Vid placering har barnet rättigheter när det kommer till att träffa sina biologiska föräldrar i form av umgänge. Wissö, Höjer och Johannson (2017:10) belyser att de biologiska föräldrar ibland har uppvisat ett beteende som tyder på brister i engagemang gällande sina placerade barn. Föräldrar har uppvisat detta genom att till exempel missa bestämda träffar eller inte uppvisa en saknad efter sitt barn (Wissö, Höjer och Johannson, 2017:10).
För att vägleda och hjälpa familjen att bygga relationer och främja
föräldraförmågan används familjeterapi, familjebehandling och hemma-hos-
behandling som insatser (Löwenborg & Sjöblom, 2009:57). En insats som är vanlig att tillämpa när det kommer till problematik i familjen är
familjebehandling inom öppenvården. Öppenvårdsinsatser beviljas när socialsekreteraren anser att det finns möjligheter att arbeta med föräldrarnas förmåga och när situationen inte anses vara direkt fara för barnets liv
(Löwenborg & Sjöblom, 2009:56–58). Löwenborg och Sjöblom (2009:56) beskriver hur syftet med familjebehandling är att förebygga mer omfattande, framtida insatser som till exempel familjehemsplacering. Familjebehandling är ett samlingsnamn för ett flertal insatser och kan därför utformas på olika sätt utifrån familjens behov. Insatserna kan till exempel vara
samspelsbehandling mellan förälder och barn, familjesamtal och enskilda samtal med barnet eller föräldrarna. Enligt Löwenborg och Sjöblom
(2009:68–70) har samspelet mellan socialsekreteraren och föräldrarna en stor betydelse för utfallet av insatsen. Om socialsekreteraren uppfattas som förstående och föräldern i sin tur uttrycker ett behov av hjälp och en viss öppenhet tenderar familjebehandlingen att få goda resultat.
Sammanfattningsvis lyfte Ponnert (2007:117–118,229) fram olika former av placeringar. Placeringar kan vara genom tvång eller frivilligt. Ponnert
(2007:255–258) förklarade också hur vägen till insatser för barn inte alltid är enkel utan att det kan uppstå motsättningar från föräldrar. Wissö, Höjer och Johannson (2017:10) gav sedan vidare information hur det är för placerade barn och hur föräldrar som inte uppfyller omvårdnadsbehovet kan bemöta sitt barn. Till sist gav Löwenborg och Sjöblom (2009:56–58) förslag på andra former av insatser för barn som inte är kopplat till placeringar, frivilliga insatser genom öppenvårdsinsatser. Forskning som framförts i avsnittet ger information om olika former av insatser för barn, men också för familjen som helhet för att kunna hjälpa hela familjen. Detta kan därför hjälpa till att
besvara vår frågeställning om hur socialsekreterare arbetar med barnet när föräldern inte anses uppfylla omvårdnadsbehovet.
3 Metod
3.1 Vetenskapsteoretisk utgångspunkt
I detta avsnitt presenteras den vetenskapsteoretiska teorin hermeneutiken som kommer vara utgångspunkt för studien. Motiveringen till varför studien har en hermeneutisk utgångspunkt är för att hermeneutiken utgår från att tolka de händelser som framgår av datainsamlingen, vilket kommer medföra en djupare förståelse av det som socialsekreterarna beskriver i samband med den tidigare forskningen (Yin, 2013:296).
Hermeneutiken som utgångspunkt i studien handlar om att förstå mänskliga fenomen och handlingar. Hermeneutiken är inte en forskningsmetod som kommer ge svar på orsak och verkan utan endast ge förståelse (Thomassen, 2007:178–181). Inom hermeneutiken finns även den hermeneutiska cirkeln, som visar djupare på ett tillvägagångssätt av tolkningar. Tolkning av
datainsamlingen kan leda till en djupare förståelse av de mänskliga
fenomenen som framkommer i intervjuerna. Den hermeneutiska cirkeln ser till delar och helhet, vilket innebär att helheten av studien inte kan vara tydlig om fördjupning av delarna inte görs och tvärtom. Helheten är en upplevelse medan delarna är uttryck. Tillsammans går dessa i en pendelrörelse, som därefter bildar en ny helhet som visar en ny upplevelse i form av förståelse (Thomassen, 2007:101,182).
Vi söker förståelse utifrån hermeneutiken för att förstå hur socialsekreterarna tolkar omvårdnadsbehovet, barnets bästa och hur deras arbete med barnet går till när föräldern inte anses uppfylla omvårdnadsbehovet. Trots att frågeställningarna är stora och svåra att få ett preciserat svar på skulle de
ändå kunna generera i flera möjliga svar. Svaren skulle vidare kunna skapa en djupare förståelse och leda till ny kunskap kring studiens syfte.
3.2 Tillvägagångssätt/Metodval
Forskningsmetoden för studien utgår ifrån kvalitativ metod och utförs med hjälp av intervjuer. I följande text kommer för- och nackdelar med intervjuer presenteras, samt en förklaring av vad kvalitativ metod betyder och hur den används.
3.2.1 Kvalitativ metod
Yin (2013:15–17) beskriver kvalitativ forskning som att studera hur olika samhällsgrupper hanterar och upplever en kontext. Det är vanligt att forskare utför studier riktade mot en speciell grupp i samhället med syfte att
införskaffa ny kunskap gällande ämnet. Kvalitativ forskning möjliggör en studie som är djupgående och som har fokus på det specifika
forskningsproblemet. Skillnaden mot kvantitativ forskning är till exempel att en forskare inom kvalitativa studier har en större frihet och möjlighet till att tolka det insamlade materialet. I en kvantitativ studie kan det till exempel uppstå svårigheter att hitta tillräckligt med deltagare för att få en bredare bild av forskningen (Yin, 2013:18).
3.2.2 Datainsamling
Vi har valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer som
datainsamlingsmetod, då denna metod är relevant för våra frågeställningar.
För att kunna besvara frågeställningarna behöver vi höra olika deltagares syn
information om varierande tolkningar och uppfattningar som finns kring bland annat barnets bästa och omvårdnadsbehovet som ska tillgodoses av föräldrarna. Genom användandet av öppna frågor och chans till att ställa kontextanpassade följdfrågor för djupare förståelse, kommer deltagarnas svar leda till att frågeställningarna blir besvarade. Då studiens syfte är att belysa en mängd skilda perspektiv och uppfattningar kring det aktuella ämnet, är kvalitativa intervjuer en bra metod för att inhämta empiri som sedan kan ställas mot den redan befintliga forskningen som behandlar ämnet.
Användning av intervjuer är ett tillvägagångssätt som ingår i kvalitativ metod. I intervjuer ligger fokus på deltagarnas språk och kroppsspråk, vilket kan skapa en viss begränsning om forskaren är ute efter att se reaktioner i olika sammanhang. Då vi valt att använda oss av semistrukturerade intervjuer blir inte kroppsspråket relevant för vår studie och eftersom
frågeställningarna inte fokuserar på reaktioner har detta inte beaktats. När en deltagare blir intervjuad utgår forskaren från ett antal förutbestämda
frågeställningar. Detta skapar en svårighet att uppfatta reaktioner, då deltagaren genom frågorna, redogör om sin syn på ämnet. Forskaren kan därför bara utgå ifrån deltagarens svar och berättelser om reaktioner och måste ha en medvetenhet kring att deltagarna kan efterkonstruera (Yin, 2013:134–135).
Inom kvalitativa intervjuer ska forskaren använda sig av öppna frågor.
Genom att ställa öppna frågor bidrar det till ett djup i studien och medverkar till förståelse för socialsekreterarnas tolkningar. Till skillnad från kvantitativ forskning där enkäter kan användas som insamlingsmetod, ger intervjuer deltagaren en chans att uttrycka sig och inte behöva förhålla sig till ett fåtal svarsalternativ. Yin (2013:138) menar att kvalitativa intervjuer ställer krav på forskarens förståelse, men även förmågan att lyssna. Detta då deltagaren får mer utrymme att prata och diskutera, än om slutna frågor används. Därför
svar. Öppna frågor kan betraktas som en fördel för intervjuer, då det ger större chans till varierande svar som kan användas i större utsträckning för att skapa ett mångsidigt perspektiv på frågorna. Om istället slutna frågor
används hade till exempel svaren blivit mycket lika, trots olika
intervjudeltagare. Frågorna hade inte heller fått samma djup och möjlighet till tolkning (Yin, 2013:138–139).
Kvalitativa intervjuer kan formas på olika vis, ett sätt är semistrukturerat. I semistrukturerade intervjuer är frågeformuläret sällan helt förkonstruerade.
Forskaren har möjlighet att ställa följdfrågor och ändra dessa utifrån den befintliga kontexten. Vid intervjutillfället är det av vikt att frågorna inte blir ställda som att efterlikna ett förhör, utan att de ställs avslappnat med
utrymme för deltagaren att stå i centrum. Forskaren ska även anpassa sina frågor utifrån deltagaren. På detta sätt får deltagaren styra samtalet och prata fritt om sina upplevelser eller tankar. Under intervjun kan forskaren med fördel analysera och tolka svaren, samtidigt som hen har en neutral roll och inte väger in sina egna uppfattningar (Hallin & Helin, 2018:43). Nackdelen med kvalitativa intervjuer som är semistrukturerade är att det ställs ett stort ansvar på forskarens förmågor. Forskaren behöver till skillnad från en intervju med slutna frågor, göra tolkningar och sortera bland deltagarnas berättelser. Detta tar i sin tur lång tid och kräver att forskaren behåller fokus och förbereder sig på att kunna ställa följdfrågor som är relevanta för studien (Yin, 2013:143–144).
3.2.3 Urval
Enligt Yin (2013:92) måste arbetet avgränsas och urval presenteras efter att en datainsamlingsmetod valts. Det innebär att redogöra för vilka personer som ska ingå studien och hur stort antal, men också att motivera varför (Yin, 2013:92).
Olika urvalsmetoder kan användas för att veta vilka personer som ska ingå i studien och om dessa personer ska väljas ut avsiktligt eller oavsiktligt. I vår studie har ett avsiktligt urval använts som metod. Därför har vi valt
personerna som ska ingå i studien utifrån yrkestitel och erfarenhet. Detta för att anpassa efter studiens syfte och ämne (Yin, 2013:9). Målsättningen var att intervjua socialsekreterare inom barn och familj, som i sitt yrke har en vana att utreda familjer och besluta om insatser. Valet att använda
socialsekreterare togs då vi anser att de kan generera mest information och kunskap, utifrån ett verklighetsnära perspektiv med praktiska erfarenheter.
Urvalsprocessen för studien började med att vi kontaktade socialsekreterare i olika län inom södra och mellersta Sverige, då olika huvudmän gör olika tolkningar. Sedan skickades ett informationsbrev (se bilaga 1) via mejl för de som var intresserade. Informationsbrevet innefattade en beskrivning av studien och deras roll som respondenter. I mejlet beskrevs även etiska riktlinjer kring anonymitet, konfidalitet och frivillighet. De antal respondenter som vi önskade delta i studien var 6 - 8, men vi var dock medvetna om att kvalité på intervjuerna gick före antalet deltagande. Vi önskade även att respondenterna skulle ha 1 till 2 års erfarenhet inom yrket som socialsekreterare med fokus på arbete med barn 0–18 år och familj. Vid genomförandet av intervjuerna deltog 8 respondenter med varierande
erfarenhet av yrket som socialsekreterare, men en gemensam nämnare för respondenterna var att de alla arbetade inom barn och familj. Intervjuerna genomfördes via videolänk. Efter godkännande från respondenterna valde vi att spela in intervjuerna för att lättare kunna transkribera. Det transkriberade materialet utgör det empirin för studien och är en del av resultatet.
3.3 Analysmetod
I en kvalitativ studie ska en analysmetod användas för att kunna analysera och sortera det empiriska material som framkom från de transkriberade intervjuerna. Detta för att lättare tolka resultatet utifrån tidigare forskning och teori (Svensson & Ahrne, 2015:23; Svensson, 2015:208).
I denna studie har en tematisk analys valts som analysmetod (Bryman, 2018:709–710). En grundad anledning till valet av analysmetod är för att vi valt att utföra semistrukturerade intervjuer. Genom att göra en tematisk analys, kan möjligheten att fastslå mönster som framkommit i intervjuerna skapas. Dock förklarar Bryman (2018:702–703,705), att det inte finns ett tydligt tillvägagångssätt på hur en tematisk analys ska användas. Trots detta ska det transkriberade materialet inledas med att läsas igenom flera gånger.
Därefter kan olika mönster i det transkriberade materialet utläsas genom att se att det upprepats flera gånger och haft en koppling till studiens
forskningsämne och frågeställningar. Detta kan i studien vara ett mönster mellan socialsekreterarnas svar och forskningsfrågorna. Mönstret i samtalet beskriver Bryman (2018:703,705) sedan kan delas in i huvudtema och delteman. Vi har därför valt att dela in studien i huvudteman som
omvårdnadsbehov, barnets bästa och insatser för barn, eftersom begreppen har en koppling till studiens forskningsämne och frågeställningar. Under varje huvudtema har vi sedan delteman i form av citat som är anpassade efter huvudtemat. Huvudteman och delteman bidrar därefter till en röd tråd genom studien, som sedan har analyserats och tolkats utifrån studiens
forskningsområde och frågeställningar. En tematisk analys kan därför strukturera upp det transkriberade materialet och hitta flera mönster med möjlighet till tolkning och med resultat att ge oss en bredare förståelse inom forskningsområdet (Bryman, 2018:703,705)
3.4 Metoddiskussion
I vår studie har vi valt att använda oss av validitet och reliabilitet som två utgångspunkter. Bryman (2018:465) förklarar hur begreppen främst används när det kommer till kvantitativa undersökningar då validiteten fokuserar på mätning. I en kvalitativ studie uppstår därför svårigheter att använda sig av validitetsbegreppet, då mätning inte är relevant för dessa typer av studier på samma sätt. Dock har vi ändå valt att utgå från dessa begrepp, då Bryman (2018:465) beskriver att det är möjligt om tanken kring validitetens betoning av mätning omkonstrueras.
Enligt Thurén (2007:26) står reliabilitet för tillförlitlighet och innebär att studien ska vara utförd på ett regelrätt sätt. Studien måste vara utformad på det sättet att urvalet består av ett flertal kandidater för att säkerhetsställa att det inte är tillfälligheter som påverkat utfallet. Om en studie ska spegla hög reliabilitet betyder det att resultatet av undersökningen kommer vara detsamma, trots olika utförare.
Då vår studie lägger vikt vid ett antal socialsekreterares föreställningar och tolkningar kring olika begrepp, kan studien därför vara mycket
kontextbunden. Socialsekreterarna som vi intervjuade hade olika åsikter och svarade annorlunda på frågeställningarna utifrån sina individuella tolkningar.
Om studien sedan, i ett senare skede skulle utföras återigen, men av en eller flera andra forskare kan resultatet variera och ge andra möjliga utfall. Detta då socialsekreterarnas arbete är pågående, vilket betyder att även om samma socialsekreterare intervjuas, kan dessa ha varierande tolkningar baserade på nyfunna erfarenheter. Resultatet av vår studie är baserat på individuella tolkningar av individer som genom att ha besvarat ett antal frågeställningar uttryckt och belyst sina uppfattningar. En hög reliabilitet är därmed
svåruppnådd när det kommer till denna typ av studie.
Att använda sig av validitet i en studie innebär att säkerhetsställa att undersökningen speglar vad ursprungstanken med studien var och att inte irrelevant information vägts in (Thurén 2007:26–27). Under arbetet med att formulera intervjufrågor som anses relevanta för studiens syfte och
frågeställningar har syftet kontinuerligt återspeglats i intervjufrågorna. Vi har varit noga med att återgå till studiens ursprungsidé och kontrollerat att
intervjufrågorna stämmer överens med bilden av undersökningen. Genom att göra på detta sätt kan studien antas uppfylla en god validitet.
3.5 Arbetsfördelning
Inledningsvis skrev Josefin inledning, problembakgrund och
problemformulering efter att båda samarbetat med att skriva syfte och frågeställningar. Avgränsning och disposition skrevs av Elin. Den tidigare forskningen är ett område som Elin haft ansvar för, med stöd av Josefin att läsa två artiklar och skriva utifrån dessa, samt att korrekturläsa. Teorin har skrivits av Josefin efter gemensam överenskommelse av vilken teori vi skulle ha. I metoddelen skrev Elin den vetenskapsteoretiska utgångspunkten, som är hermeneutiken, samt urval. Därefter beskrev Josefin kvalitativa metoder och datainsamling för studien, etiska riktlinjer och dilemman. I kapitlet som presenterar resultat och analys, har vi samarbetat och till sist har Josefin, med tankar från Elin skrivit slutsats och diskussion. I bilagan visas ett
informationsbrev (se bilaga 1), som är skriven av Elin. Tillhörande
intervjuguide (se bilaga 2) är skriven av båda. Sammanfattningsvis så har vi genom hela arbetet samarbetat och kommit överens om allt innehåll även om vi separerat vissa delar för att effektivisera.
3.6 Forskningsetik
Följande avsnitt kommer behandla etiska överväganden som måste göras vid en forskningsstudie, samt hur vi tagit hänsyn till och utforma studien efter dessa.
Vetenskapsrådet (2017:7) menar att det är viktigt att en forskare som ska utföra en studie är medveten om att utforma studien på ett sådant sätt som bidrar till att deltagarna inte kommer till skada. När det kommer till att utföra en studie måste forskaren beakta ett antal riktlinjer för att studien ska få kvalité och förhålla sig etiskt.
Enligt Vetenskapsrådet (2017:40) ska forskaren förhålla sig till fyra begrepp när det kommer till etiska överväganden. Vid publiceringen av studien ska forskaren säkerhetsställa att deltagaren har anonymitet och integritet. Det är även viktigt att forskaren handlar med tystnadsplikt och sekretess, då det som sägs under intervjutillfället gäller sekretess. Forskaren behöver därför
deltagarnas godkännande för att få publicera och använda sig av det insamlade intervjumaterialet. Innan studien genomförs bör även forskaren skicka ut ett informationsbrev (se bilaga 1), där syftet med studien framgår.
Brevet är till för att deltagaren ska veta vad hen ger sitt samtycke till och vara väl införstådd med att informationen enbart kommer användas i forskningssyfte. I det slutgiltiga resultatet av studien bör forskaren
anonymisera deltagarna och ge dem andra namn, detta för att informationen som sagts inte ska kunna härledas till någon specifik person och deltagarens integritet därmed ska styrkas (Vetenskapsrådet, 2017:40–41, 56).
I Lag (2003:460) om etikprövning av forskning som avser människor 3–4 § beskrivs olika områden då lagen ska tillämpas när det kommer till forskning.
I vår studie blir lagen relevant då vi valt att intervjua personer om deras uppfattningar av barnets bästa, omvårdnadsbehovet och hur de ställer sig till insatser när föräldern inte uppfyller vad som krävs. För att bevara deltagarnas
studien inleddes skickades ett brev ut till deltagarna där vi informerade om att intervjuerna skulle utgöra empirin i vår kandidatuppsats. Brevet innehöll även en kort beskrivning av studien vi tänkt genomföra med
frågeställningarna i fokus. Deltagarna fick information om att studien när som helst kunde avbrytas och att de hade rätt till att avbryta sin medverkan.
Vid avbrytande av medverkan skulle det insamlade materialet raderas. Innan intervjuerna utfördes fick varje deltagare ge sitt samtycke till att delta i studien (Vetenskapsrådet, 2017:21).
Ett etiskt dilemma som kunde vara problematiskt för studien var att
socialsekreterarna kunde riskera att hamna i en pliktetisk konflikt. Det skulle därmed bli ett pliktetiskt dilemma på grund av svårigheten att dra gränsen mellan att tolka egna rutiner och arbetet efter lagstiftningen och att istället lägga in egna värderingar. Om socialsekreterarna hade svarat utifrån
känslomässiga tolkningar, utan bevis och med påverkan av egna värderingar, kunde de i sin tur riskera att begå tjänstefel. Detta skulle i sin tur leda till att rättssäkerheten bröts, då informationen inte hade varit evidensbaserade kunskaper, utan egna värderingar och känslor. Detta skulle kunna leda till att studien inte får den information som behövs för att besvara
frågeställningarna. Vi har hanterat detta genom att utforma frågeställningar där det dels fanns utrymme för diskussion men där vi också hade möjlighet att vägleda deltagarna tillbaka till ursprungsfrågan, eftersom det visar på professionalitet från respondenternas sida, likväl som från oss skribenter.
4 Teori
I följande del kommer begreppet makt att presenteras. I vår studie har vi valt att använda begreppet makt som teori eftersom det speglar
socialsekreterarens förhållande till klienten. Syftet med studien är att ge en bild av hur socialsekreterares tolkningar bestämmer utfallet i ärenden, vilket både oavsiktligt och medvetet medför en maktposition.
4.1 Vad är makt?
Makt är ett komplext begrepp som ständigt är närvarande i samhället. Enligt Börjesson och Rehn (2009:18–20) kan makt beskrivas som ett förhållande mellan människor, där systemet är uppdelat i en hierarki. Individen som är högst upp har störst makt och kan genom sina handlingar utöva kontroll och tvång mot människor som är lägre stående i hierarkin. När en person har en titel eller en profession, menar Börjesson och Rehn (2009:24) att personens ord och handlingar sällan blir ifrågasatta. Människor ser upp till personen med titeln och litar på att personens bedömningar är korrekta, trots att personen egentligen är vem som helst som utbildat sig eller fått en viss position inom ett yrke.
En människa kan utöva makt på olika sätt, men ofta sker det genom tvång eller kontroll. Att utöva makt med hjälp av kontroll kan leda till en känsla av
“vi mot dom”. Makt genom kontroll kan också uttrycka sig i att en högre stående individ har information om en person som kan upplevas känslig.
Informationen kan i sin tur användas till att upptäcka avvikelser eller
kan uttrycka sig genom begränsade valmöjligheter. När makt utförs av en aktör kan det många gånger handla om tvång. Detta då tvång betyder att aktören skapar eller bestämmer något som individen måste rätta sig efter eller följa. När en individ utsätts för tvång behöver makten inte upplevas lika synlig som vid till exempel våld. Makt i form av tvång kan innebära att individen gör som den blivit tillsagd eller till och med visar en förståelse för att saker och ting måste skötas på ett bestämt sätt (Börjesson & Rehn, 2009:13–16).
4.2 Makt i relationen mellan klient och socialsekreterare
Det moderna samhällets makt kan enligt Foucault kännetecknas av bland annat biomakt. Biomakt innebär ett maktsystem där befolkningen
kontrolleras av myndigheter, lagar eller staten. Befolkningen måste rätta sig efter regler som har bestämts av människor som anses vara högre i hierarkin och följa dessa för att inte riskera att bli straffad eller exkluderad. Samhället är uppbyggt av normer och människorna som ingår i maktsystemet kan känna sig fria att bestämma över sina egna liv, men egentligen påverkas de och kontrolleras av myndigheter. Genom att utgå ifrån sina konstruktioner kring vad som är idealt eller inte, använder staten sig av biomakt när de anser sig vara måna om befolkningens bästa. Staten önskar en befolkning som är välmående och när människorna inte uppfattas följa den ideala bilden, erbjuder myndigheter olika former av hjälpinsatser för att så småningom kunna placera människorna inom ramen för vad som är “tillåtet” igen (Börjesson & Rehn, 2009:50–51).
Svensson, Johnsson och Laanemets (2008:69) förklarar utifrån Foucault hur makt kan vara positiv eller negativ. När det handlar om positivt laddad makt så används den på ett produktivt sätt, makten bidrar till utveckling. I
positionen som socialsekreterare kan därför makt användas för att utbilda och motivera klienten för att passa in i samhällets konstruerade normer. Makt kan också vara negativt laddad, genom att ett subjekt faller offer och hamnar i en makt-fri zon. En makt-fri zon där subjektet inte har någon möjlighet att påverka eller bestämma över sin nuvarande situation på egen hand.
Utöver positivt och negativt laddad makt, förekommer också osynlig och synlig makt. Den osynliga är när två subjekt är överens. Synlig makt förekommer när subjekten inte är överens och en av parterna därmed får ett tolkningsföreträde. Tolkningsföreträde betyder att ett subjekt har rätten till att tolka och bestämma vad som händer och ska ske (Svensson, Johnsson &
Laanemets, 2008:69). Svensson, Johnsson och Laanemets (2008:69) beskriver hur socialarbetaren har ett givet tolkningsföreträde i relation till klienten, vilket socialarbetaren fått legitimt genom uppdraget som
socialarbetare inom Socialtjänsten.
5 Resultat och analys
I följande avsnitt kommer studiens resultat att presenteras och analyseras utifrån den tidigare forskningen och maktteorin. Utvalda citat kommer att lyftas fram för att spegla resultatets viktigaste delar och fungera som en utgångspunkt för analysen. Empirin består av intervjuer som utfördes med åtta socialsekreterare som arbetar med utredningar med fokus på barn och familj. Deltagarna i intervjuerna har blivit anonymiserade och kallas därför för “Respondent” följt av en bokstav för att säkerhetsställa integriteten.
Syftet med studien var att belysa socialsekreterares olika tolkningar av omvårdnadsbehovet och barnets bästa, men även att uppmärksamma hur insatser för barn ser ut vid brister i omsorgen. Resultat och analysdelen kommer att vara uppdelad i tre huvudteman som är kopplade till studiens frågeställningar. En avslutande del som behandlar svårigheter som socialsekreterare uttryckt påverka deras tolkningar kommer även att presenteras.
5.1 Tolkningar av omvårdnadsbehovet
“Barnet har rätt till grundläggande omsorg, säkerhet, skydd och trygghet. Kan inte föräldrarna tillgodose de grundläggande behoven, då finns det ett problem.”
(Respondent G)
Ovanstående citat skildrar en av respondenternas tolkningar av vad som innefattas i begreppet “omvårdnadsbehov”. Respondent G beskriver att förälderns förmåga att möta upp barnet och säkerhetsställa en trygg tillvaro utan faror är nödvändiga delar som ingår i omvårdnadsbehovet. Samtidigt uppger också Respondent G att föräldern ska kunna säkerhetsställa barnets mest väsentliga behov, vilket betyder mat, sömn och hygien. Om dessa
kriterier uppfylls, anser ett flertal av respondenterna att föräldern är lämplig för omvårdnad av sitt barn. Kriterierna som anges kan därmed uppfattas som väldigt grundläggande och som något självklart för utomstående. Trots att de grundläggande behoven verkar tydliga, finns det olika definitioner och tolkningar för vad som egentligen ska ingå i omvårdnadsbehovet och vad som ska uppfattas som “tillräckligt”. I tolkningen av omvårdnadsbehovet finns det likheter kring vad Respondent A och G anser, men det finns även skillnader. Medan Respondent G förklarar att alla kriterier är viktiga och att de alla behövs för att föräldern ska vara lämplig, har Respondent A istället en öppenhet och menar att ingen förälder troligtvis uppfyller
omvårdnadsbehovet till fullo.
“Det kan vara grundläggande behov som rutiner, mat, sömn. Det kan vara känslomässig tillgänglighet från föräldrarna. Sen är det svårt, jag tror inte det finns någon förälder som uppfyller sin barns omsorgsbehov till 100 %”
(Respondent A)
Likt Respondent G och A uppger, menar även Wissö, Johansson och Höjer (2017:16–17) att det finns bestämda förväntningar kring hur en bra förälder ska vara. I intervjuer där ungdomar har fått komma till tals beskrivs hur en förälder förväntas främja trygghet, vara ansvarig för att rutiner kring mat och aktiviteter följs, samt att föräldern ska vara en individ som är tillförlitlig (Wissö, Johansson & Höjer, 2017:16–17). De antal kriterier som
respondenterna förhåller sig till kan därför uppfattas som generella förväntningar som samhället har på föräldrarollen.
Respondent H beskriver hur det är vanligt att familjer som kommer i kontakt med Socialtjänsten har en uppfattning om vad Socialtjänsten kommer
undersöka. Enligt erfarenhet uppger därför Respondent H att föräldrar lägger stor vikt vid att åtgärda synliga problem som städning när Socialtjänsten
“Om man tänker hur det ser ut i boendet eller så, så är det ju inte riktigt det man tittar på. Det är ju det som många tror att man tittar på och att de vill liksom fixa och städa innan man kommer dit, men det är ju inte det som är det viktiga. Står det en soppåse vid dörren så spelar ju det ingen roll så länge du finns där för barnen och man ser att det kan finnas en god relation och att dem… ja men vad händer om de blir ledsna, söker de sig till er? Det är ju mer åt det hållet.”
(Respondent H)
Respondent H menar således att föräldrarnas uppfattning om vad som är viktigt inte är huvudfokuset vid en utredning. Vid en utredning som innefattar hembesök beskriver Respondent H istället att fokuset ligger på saker som kroppsspråk, föräldrarnas förmåga att möta upp och
uppmärksamma barnet, hur föräldrarna pratar om barnet, men även att iaktta samspelet mellan förälder och barn. När Respondent H gör sina utredningar, uppger hen att miljön inte är den viktigaste aspekten och att det är den känslomässiga biten som i många fall kan väga upp en sämre miljö.
Respondent H menar även att en dålig miljö går att ändra på och jobba med på ett annat sätt, än en förälder som saknar relation till sina barn. En god känslomässig relation där föräldrarna har förmågan att möta upp barnet och trösta är därför en förutsättning för att föräldern ska kunna uppfylla
omvårdnadsbehovet.
När majoriteten av respondenterna utreder omvårdnadsbehovet uppger de att de använder sig av BBIC. BBIC är en arbetsmodell som innefattar riktlinjer och fungerar som en bedömningsmall (Petersson Hjelm, 2013:138–139).
”Ja precis det är BBIC triangeln. Så det är ju familj och miljö vi kollar, hur det ser ut i nuvarande familjesituation, boende, familjebakgrund, socialt nätverk och sen föräldrar förmågan och sen barnets utveckling. Skola, hälsa, relationer.”
(Respondent D)
Respondent D är likt flertalet andra respondenter positiv till arbetsverktyget BBIC. Respondent D menar att modellen är bra att använda för att
socialsekreterarens utredning ska utgå ifrån en helhetssyn och att alla viktiga bitar ska behandlas. Respondent C beskriver, likt Matscheck och Berg Eklundh (2015:195–197) att modellens olika områden är utformade för att främja ett barnfokus och ge en bättre struktur på utredningarna. Respondent D, C, A och G beskriver att BBIC-metoden är användbar och att de grundar mycket av sina tankar kring vad omvårdnadsbehovet betyder på modellen.
Respondenterna uttrycker att BBIC kan bidra till att saker som inte annars hade upptäckts blir synliga och förklarar att det är för att områdena är så pass breda och att tiden utredningen ska utföras på ofta inte räcker till. Vad en bra förälder uppfattas som grundas därför mycket på den förbestämda mallen som utformats och används av Socialtjänsten.
Även om BBIC bidrar med riktlinjer och ett barnfokus beskriver respondent G, H, A och B att socialsekreterare i sina utredningar måste kunna se
gråzoner. Respondenterna förklarar att lagen, likt föräldrarätten är så stark, vilket gör att även om utredningen visar att omvårdnadsbehovet inte uppfylls, är det ovanligt att ett barn blir placerat i ett familjehem. Likt Respondent A tidigare nämnde, så kan inte en socialsekreterare förvänta sig att en familj som kommer i kontakt med Socialtjänsten ska kunna ha
förmågan att vara exemplarisk. Respondent A uttryckte att hen inte trodde att någon förälder uppfyllde omvårdnadsbehovet helt och hållet, även om
familjen är i kontakt med Socialtjänsten eller inte. Respondent G menar även att ingen förälder är perfekt och att Socialtjänsten inte heller kan arbeta efter att föräldern ska bli helt felfri.
“Det pratas väldigt mycket om ”vad är ”good enough”?”, vi pratar inte om att föräldrarna ska vara perfekta, utan vad är liksom ”good enough” för att det inte ska vara en fara för dem på det sättet”
(Respondent H)
Respondent H beskriver ovan att socialsekreterare ofta får arbeta efter vad som kallas för ”good enough”. När föräldraförmågan i utredningen påvisat brister, men att dessa brister inte innefattar våld eller direkt fara för barnet, får socialsekreteraren göra en tolkning av vad denne bedömer som ”good enough”. Respondent H och G ger exempel kring att en förälder kan vara bra på att antingen ha en ren miljö för barnet och uppfylla behovet av mat och kläder, men att föräldern kan brista i det känslomässiga samspelet eller tvärtom. Som Respondent H tidigare nämnde, anser hen att det är enklare att hjälpa och vägleda en familj vars miljö har brister, men där föräldern anses vara bra på att ge barnen känslomässig omsorg.
När socialsekreterarna gör sina bedömningar utifrån hur föräldern uppfyller omvårdnadsbehovet och tänker utifrån ”good enough” blir det
socialsekreterarens egen tolkning som bestämmer och avgör. Respondent H menar därför att bara för att en socialsekreterare anser att någonting är tillräckligt, behöver det inte vara ”good enough” för en annan
socialsekreterares bedömning. Choate och Engström (2014:368) beskriver socialsekreterarens tolkningsutrymme och menar att detta ger möjligheten att bedöma utredningar olika från fall till fall. Respondent H beskriver att inget fall är sig likt och att liknande fall skulle kunna få varierande utfall beroende på vilken socialsekreterare som gjort utredningen. Detta då Respondent H, likt Choate och Engström (2014:368–389) menar att vad som är tillräckligt för att en förälder ska uppfattas som bra varierar från person till person.
Detta kan även kopplas till makt. När socialsekreteraren använder sitt tolkningsutrymme blir det den enskilda socialsekreterarens tolkning som påverkar utfallet i utredningen. Vid en utredning har socialsekreteraren en egen föreställning med hjälp av normer och värderingar som utgör en bra förälder, eller vad som ska ingå för att en förälder ska uppfattas som ”good enough”. Likt Börjesson och Rehn (2009:50–51) beskriver utövar
myndigheter makt över befolkningen och använder kontroll för att få individerna att passa in i normerna. Då samhället och myndigheterna har en bestämd föreställning kring vad som ska ingå för att en förälder ska anses vara bra, utövar socialsekreterare makt genom att bestämma över och utbilda föräldrarna som kommer i kontakt med Socialtjänsten. När socialsekreterare upptäcker brister kan makt i form av kontroll användas. I en utredning av en familj där misstänkta brister i omvårdnadsbehovet upptäcks beskriver flertal av respondenterna att Socialtjänsten är skyldiga att ställa obekväma och privata frågor för att få en helhetsbild av föräldrarnas förmågor. Familjens privatliv blir på detta sätt väldigt utlämnad och utomstående har makten att ta beslut utifrån vad som kommit fram via den införskaffade informationen.
Enligt Börjesson och Rehn (2009:13–16) kännetecknas innehavandet av känslig information om en annan individ som kontroll. Utifrån informationen och socialsekreterarnas upplevelser som enligt Respondent C och G inhämtas under utredningstiden på max 4 månader tas ett beslut som påverkar
föräldrarnas och barnens framtid. Socialsekreterarens makt kan därför uppfattas som positiv i det syftet att socialsekreteraren utbildar och lär föräldern hur ett föräldraskap ska vara, men också negativ i de syften där socialsekreteraren tar beslut som föräldrarna inte har makten att kunna påverka eller förändra (Svensson, Johnsson & Laanemets, 2008:69).
“Ett litet barn behöver väldigt mycket omvårdnad, och det är ju inte raketforskning att ta hand om ett litet barn. Men brister man där, är ju
och supa eller slåss eller vad dem vill göra, det är svårare för en förälder att hålla dem hemma. Föräldraförmågan är ju inte konstant den heller, den skiljer sig över tid”
(Respondent B)
Respondent B beskriver utifrån ovanstående citat att familjer som blivit utredda många gånger är återkommande, trots att utredningen lett till insatser. Skälet till detta menar Respondent B är att föräldraförmågan förändras över tid och påverkas av yttre påfrestningar. Om en förälder förlorar ett jobb, går igenom en skilsmässa eller upplever ett annat trauma kan föräldraförmågan förändras. Föräldern kan därför i en utredning upplevas uppfylla omvårdnadsbehovet för att föräldern vid
utredningstillfället anses vara stabil och lämplig. Samma förälder kan månader senare bedömas som olämplig. Respondent H menar också att omvårdnadsbehovet är väldigt individuellt och kontextbundet. Detta eftersom barns behov varierar och saker som psykisk ohälsa eller
funktionsnedsättningar spelar in. En förälder kan därför enligt Respondent H ha en fallenhet för att tillgodose sitt barns behov och enligt socialsekreteraren uppfylla omvårdnadsbehovet för det specifika barnet, men i en annan
kontext, med ett annat barn uppfattas ha brister i sin omsorgsförmåga.
Respondent F menar att socialsekreterare många gånger kan se att föräldrarna är lämpliga just nu, men att det finns risk att de fallerar i sitt föräldraskap när barnet blivit äldre. Eftersom föräldrarna vid
utredningstillfället uppfyller omvårdnadsbehovet så beskriver Respondent F att det inte går att bevilja en insats då nuläget ser stabilt ut, trots att framtiden kan se annorlunda ut.
Enligt Choate och Engström (2014:370–373) är det i utredningar viktigt att som socialsekreterare inte ta förhastade beslut kring föräldraförmågan.
kommer till riskfaktorer i familjen. Som Respondent B och H beskrev, fattas beslut utifrån helheten men också utifrån den nuvarande situationen. Detta betyder att riskfaktorer kan upptäckas men inte anses vara bestående eller utgöra direkt fara i nuläget, vilket leder till att föräldern bedöms vara lämplig. Respondent F menar att utredningar ska baseras på den inkomna orosanmälningens innehåll och utredas därefter. Det betyder således att fokuset ska ligga på det misstänkta problemet, men att även andra bitar i föräldraskapet undersöks vilket leder till att ogenomtänkta beslut undviks, då en helhetsbild först skapats.
5.2 Vad barnets bästa innebär ur socialsekreterares perspektiv
”Men utgångspunkten är ju att ett barn ska vara med sina föräldrar för vi vet att de är det bästa för dem. Så länge det funkar, är det bästa att vara med sin familj än att inte vara det. För vi vet att dem barnen som är familjehemsplacerade, får det svårare i livet av olika anledningar och det är ingen mirakellösning att hamna på ett HVB hem eller familjehem. Att bo hos sina föräldrar så långt det bara går och ha kvar sina kompisar och sitt nätverk, det är ofta det bästa för barnet och att man gör det tillsammans med familjen”
(Respondent B)
Citatet ovan återger en tolkning som en av respondenterna hade angående vad som är ”barnets bästa”, vilket är att vara kvar med sina föräldrar. Genom att vara kvar med sina föräldrar har barnet möjlighet att behålla nätverk runt omkring. Ett nätverk som flera respondenterna beskrev, var trygga personer som står utanför kärnfamiljen, alltså släktingar som mormor, moster eller kompisar. Barnet kan också därmed ha kvar aktiviteter som skola och fritidsintressen. Respondent F berättade att de biologiska föräldrarna inte slutar vara viktigt för barnet. Oavsett hur viktiga föräldrarna är för barnet och att barnets vilja är att stanna hos sina föräldrar är det inte alltid förenligt med barnets bästa.
