(Lib. in Capp xlii ri:i.)

'

w

D10D0TI, EUCRÅTIS FILII

PRO MIT

APUD T IIUC YD IDE Μ

(Lib.

SVETHICE REDD1TA.

QUAM

VENIA AMPL. 1ACLLT. PI1ILOS. EPSAL.

FRAESIDE

Mag.

WILHELM© FB. PALMBLAD

I.ITTERARUM AAECARUM ^{PROF. REG.} ORD. DE STELEA POLAR1 EQUITK REG. ACAD, LITTF.R. SUSI. HISTOR. ET ANTIQU. STOCKI1. MEHBRO.

REG. SOCIET. J3-ISTOR. StAIVDINAV. STOCKO. CORRES*.

PRO GRADU PHILOSOPHICO

J>. Γ.

Α Ii CTOK

GU ST A YUS

SAMUEL LÖWENMELM

Ν ob. Siiji. Ord Εφί. Vermel,

m AUD1T. GUSTAV. DIE XII JUNI MDCCCXLV.

ti. A. M. 8.

IJ Ρ S A L IA Ε

EXCUD. ItEC. Af: AIS, TYlOUIVAPIll.

€af. 42,

Jag

Mil)leneer η a under omröstning, eller gifva mitt bifall åt dem,

som klandra förnyade rådplägningar öfver de vigligaste frågor.

Ty jag håller före, att tvenne ting äro mest hinderliga för ett klokt beslut, bradska och lideise; den förra *) vanligen förenad

med oförsiånd, den sednare vanligen med råhet och derjemte

inskränkt omdöme. Den, ^som vidare påstår, att tal ej äro

handlingars vägledare, måste antingen vara enfaldig eller dervid

h afva någon egennyttig afsigt; enfaldig, om hantror det på an-

')" y-Γv ad τ'χχορ, ro di ad _οξγη referendum est. Sic enim bacc verba

τ o uJv-ro is elc. lilarn inter verba _{τοίχοι et}

opyrt discrepantiam, quat si ;illud

1estiuaiio , hoc perturbatio animi veheinentior' _{veriitur, per se} facile pratsto

est _, couservaut ac magis explicant ^, qui.i apte festinatio jttdicio tenni ,

perturbatio anirni motubus fevis allrtbuitur. Quoe ititer τχχορ et ocyti et intet1

»vjix et sc*Kiotv&i< tlisiiuciio, si το vin atl _{ofoyyv, το} ii ad τοίχοι refertmtur, tollnur. jum éuiin ktoc itvoix (quod atque de iiiuiibus ac de judicio usurpari polest ), quia τ-Λχο-' e moribus iudomilis et pefversis oriri non polest, praesevtiin tjutitu οξ>γν ad Judicium referalur, feie idem ac ctvi'x fit; quo facto nolioues TV.®; el '* etidin iutei se cuuluudauttii necesse est. Tarnen, si verba νομίζω iiKo etc. respipis, scriptorem τχχορ et οξγη bcne disiitixisse voluisse facile appa-

ret. Prasterea oinnino stiperflua et otiosa verba β^*χντητοσ γνΰμηρ finnt ^si Hvcciiev;/<_ de ingenio. .»ou de morilus, dicitnr. Si autem »irmtitvff/st ad _mores wfr-ri.tifcus, dtad( βρχχ-^το,τ ^.γ*ώ«#>/$·.signif.cat mores feros et inculto· per M β£·,ην «on eilicere. sed ingenium augusium aeccdat uecesse esse. !'·

nat sält vara möjligt att bestämma något om det tillkommande

och fördolda; egenrtytlig, om han vill genomdrifva något skänd«

ligt beslut, och \äl icke tilltror sig alt nogskickligt tala om nå¬

got i sig sjelf vanhederiigt, men dock tilltror sig nog skicklig¬

hot att genom förtal förbrylla både motståndare och åhörare.

Odrägligast äro dock de, som") tillika beskylla en talare alt för mutor pråla med sin (alégåfva. Ty om do beskyllde honom

blott för okunnighet, skulle han, ifall lians förslag ej vunne

bifall, nflräda ansedd snarare för enfaldig än oredlig; Men har

han engång blifvit beskylld för oäriigbol, stadnar misstanken på

lionotn qvar, äfven om han lyckats-genomdrifva sin mening, och

i motsatt fall får han heta ej blott enfaldig utan äfven brottslig.

Och ingaluuda bar vår stad af ett sådant förfarande något

gagn, ty fruktan beröfvar henne rådgifvare ; bäst skulle bennos fördel befordras, om alla sådana farliga medborgare vore för¬

bjudne ^att yttra sig; då behöfde man mindre befara att förled*»«

till några felsteg. Derföre bör en god medborgare, ulan alt skrämma sin motståndare och

3)

xfoi'tt

ncn^o wvo7 τ o iw ottix ^ri.v λ,ογιν, ixtCAVGxtr rrapccynv nt '■*')

Diodolus in duas partes clistribnit; tiuam, orationes in _genere factoriini magi.nas

iioii esse, sed tanluin ίττJ»· /ί·σ, h e. ostentalioues, docinneina facuudi.c_, quts

uon rem ipsaili sed artificia oratoiia seqiiaolur, nec vera sed quae xerliis lociim·- uibusre speciosis locum denl, quaerant; alteraiu, oratuies lias c pro pecuuia

acere. Prioraccusaiionis pars, verbis illis τουσ τιΧογι^σ "στισ ίχνκχρτ·ι ele. el verbo in Lac, ^{de qua utinc} quasrinms, enuntiaiione, quse ainbas accnsa- tionis partes conneclit, exprimilur; allerain .partern, cujus accessioueiu _ηξ·,α in Χ£ο<τχχτ>ιγορινντ>σ significat, verba Ικι χα7)^·χσι spcciaut.

3) cc*oT$vi<rov proprie de certainine, quod Jeqtro Campo, a tieutro exereirn locis akioribus prasoccupaii«, virtuie tautum bamtuwl» susirnetm·, diciitir. Qu*

iieüo, si adhtijus locu senlentiamirmisfertur, hoc lere vuh:auimis eorum, qui audiiml,

jiou.prseooenpaiis, nec Mrriculis mhiisve ullis contra adversariutn jacialis, ^nee uftt»

adjuntenlis nisi e re ipsa suinlis. --

3

framfor honom, icke desto mindre bevisa sighalva ratt;

äfvenså

bör en förståndig stad hviirken, om

någon vanligen gifver

da råd, föröka, ehuru ej heller förringa, hans redan vunna Sira, eller,

om någon ej vinner bifall, vanhedra, ännu

mycket mindre straf¬

fa, honom. Ty sålunda är det minst

sannolikt,

uppbur-

ne talaren skall för att belönas med ännu större utmärkelser

yttra sig lör gunst mot bättre öfvertygelse,

eller

den olyck¬

lige skall få lust att på samma sätt genom

tjenstvilhghet

for sig vinna allmänheten.

Cap. 43.

Men vi göra just motsatsen af

allt

och*) dessutom,

om någpn misstankes att af egennytta tala för äfven den bästa

sak, låta vi af harm ofver lösfigl förmodad vinningslystnad fara,

h vad ö©gHnsketiliget)O vore vår stadsfordel. Derföre har det blifvitsed

ut t anse goda förslag, blott de rätt fram'

uttalas, med ej mindre

4; Haue ira inier se et cum piioiibns coli,lerere ^censemus: Dioilotu^ in priore

Gapite perniciosa!!) «Haiti oratorés bonos jeintiueraiidi, et iufelices punieudi consue-

Uniiieiii, qua oraleres Wil populaies aliras capessemlas et reclä et Vera negligenda

allirimiliir, increpavit, nijui; ad aliud inalum, qttod ex eadem consueiudine sequi-

lUr, tiaosit,popuhiiti scilieet etiain ipsuuiiuiie saiuim Judicium, quidsibi ipsi sil bo-

nuin aut tiialtnti, amitiere ei, ut auetores. in Cujusque, nun rein ipsam^, respici*

ai. adduci. Ouinti enim bette scial, qiianta oratoiibns gratis praemia proposita

»int, lac'rle suspicainr, qniruinqiie"b'ina cmisilia «leileril, hot lecisse, ut praemia a pnpulo accijiiat. Quod ejus cotisilium ue prospere evenial, populussspe, etiamsi

ur.it«)tern bene cmisiiluisse intelligat,incontrariaii» seitlentiatn irnnsuet potitis, qua: sibi

ipsi perniciosa es.se videtj eligit, quam quee, eisi perse pr.eclara, oratnri quaesttiosa

iunira sunt. Si itäque orator rogationem quandair. poptilo tililem peiferii vull,

Don auclorem scji.ciei, tptod idem ac aperia pnemii petitio videretur, ttecessc est,

ue popultim a sua eliain rogatioue ipse suspectus avertat; sed se occultet oportet,

et per ambages^, qmuciiam coiilraria siladendo, nt popultis sibi ipse auetor et itt-

Ventor videatur, neve oiatorialiquid gratuin hac logatione jussa se f'eciasearbhrelur.

4

misstro än dåliga Så att den , hvifken råder till vårt bästa,,

måste lika mycket genom osanningar göra sig trodd, som den, hvilken råder tili vår skada, måste genom svek tillvinna sig fol¬

kets bifall. Vår stad0) är således den enda, som man ej kan

gagna på ^öppen väg man list, och detta blott af för mycken försigtighet. Ty (ken, som öppet gör Eder en tjenst, blir til! tack misstänkt för att hemligen på ett eller annat sätt söka sin vin¬

ning.

Och

stämning mot oss hafva att tala öfver de vigtigaste ting, ej upp¬

träda utan attbafva tänkt oss längre före än l, som blott en kort tid öfvervägen saken, så mycket mer som vi såsom rådgifvare

ställas till _ansvar, I såsom åhörare äro utan ansvar. Ty om den,

som gifver,- och den, ^som följer ett råd. lika delade straftet, skuU len 1 ined-mera ^sans fatta Edra beslut.

Men6)

, förde af ögonblickets öfverilning, bestraffa endast rådgifvarens ^me¬

ning, men icke Edra egna, ehuru J äfven, och det långt flera till antalet, haft del i det felaktiga beslutet.

Cap. 44.

Dock — jag har hvarken uppträdt för att mot den förra

^ -

5) ηίλ.σ, cum idem ae patvia urbs esiv iuter ea verba, qu® per te sali»

determiuata, uec cum alio ejusdern generis periuisceri possunt, est, qnare o, tj, ro assumant, necesse nouest liodem modo iulingua Sveeana vtrbum"Gud" tisuipaiur.

6) Hertnaonus verbum τυχητ» snpplet verbo fruiTvtTii?, quod nobis rnious

rectum videtur. Si· enim πpo-τ opytfi ί'/ντιν» τν^τιτι ζηuioViTrcr reele vertéreinn», non, ut Göller iDlerpreiatur: in der ersten besten Aufwallung" interpretari lieereti,

»ed sie: iu ea ira (sive auimi peiturbatione) in qua esiis, quuifi forte punitisj.

quod absurdum est. "in der ersten besten Aufwallung" euim G», ^-e sie vert«·«·-»

vur: ngoer oξγην ηντι*«. ivynrt "ί>τισ.

5

talaren försvara Mityleneerna, ej heller för att anklaga dem ?).

Ty om vi vilja handia med förstånd, så är stridsfrågan icke den,

huruvida desse förbrutit sig, utan hvilket beslut för oss är det bästa. Kunde alltså jag än bevisa, att desses beteende ^vore af den brottsligasteart, skulle jag ändock icke rferfore' uppmanaEderatt nedergöra dem, såvida det icke tillika för Eder vore fördelaktigt;

lika

litet8}

Eder tili skonsamhet, ^om ej densamma befunnes medföra åt vår

siad en bestämd fördel. Ty mitt råd är, att vi lämpa våra be¬

slut mera efter deras följder i framtiden än efter ögonblicket.

Och 9) om Kleon söker bevisa, «att dödsstraffets fastställande vore

bästa medlet mot alfallens framtida förnyande, så hyser jag om det för framtiden nyttiga en motsatt mening och kan å min sida styrka den med lika goda bevis. iierföre anser jag billigt, att J icke. för det skenfagra i hanstalförkasten det nyttiga imitt. Ty,

emedan dennes tal i Edpr nuvarande

'förbittring

jVlen vi hafva ingen rättstvist med dem, så att vi behöfde några

7) M<riiXj/va/uiv ad r/Ca», unn vero πνοσ, supplere oporlel, qnod ap- paret ex ρqsieiiore ennutialioue, qua3 causam, cur uemi um facere vel.t, iiuiirnC,

tamen solum caussam, env Milylenoeos non accuset, non, eur neminem accuiet,

»ffert.

8) Quum apodosin suppleri necesse sit, nnita fere alia, qnoe sententiain non

impedlat, quam: ου »fXtvcru1 ekot τούτο anyy vwveti, iuveuiri polest. Diodotus e- t>iin Iioc loco se,quid justum, nccue, sit, qnanere negal, quare neque, ti deliqne-

ruut, ob id ipsum eos inieifici, nec si exousaliotiem atiqunm habeant, ob id lan-

tum iis iguosci jubel, qiioium alieintrum si facerel, exjure rem dijudicaret. Si ve- το, etiamsi excusati possenl, tarnen eos ad mortemdamnare vellet, hoc exjure fieri

non pottet, quare id uegare se faclurum hoc loco ^{non opus} esset.

9) Ad quoddam *poB'Tvc*·cwv,layduvårtv, qtiae verba ex verbis vpoånj, etc.

desttmi licet,eljam ad συιιφίξ·^vtatoSansupplendasunt, Uludτούτο o referendumesse

•ceösemus Quo facto sie hare sententia consiiittretur: conirariam opitiiuuein ii.ibeo de eo, se. mortis supplicio coastitnendo, quod Cleou utilissimum före' afFirmat»

6

rättsgrunder för vari

förfarande,

råd

överensstämmelse ined vår _egen fördel böra behandla«·

Cap. 45.

Ehttruväl i staterna dödsstraff är stadgadf för en mängd för¬

brytelser, och det 1°J ej blott för lika stora som denna ifråga¬

varande, utan äfven för ringare, vågar dock mången, hänförd af hoppet, sitt lif. Ty hvilken utsatte sig vät någonsin för faran, son» misströstade att med lifvet komma ur sitt tilltag? Och hvil¬

ken stad vågade någonsin ett affail, utan att hennes tillrustnin¬

gar, de må hafva tillkommit genom egen makt eller bunds-

förvandters biträde, i hennes _egen tanke voro företaget vuxna?

"Vidare ligger det i menniskans natur att fela såväl i enskilda

som allmänna lefvernet, och icke finnes det någon lag, som kan

förekomma detta. Förgäfves har man försökt alla straft", gradvis stegrande dem, i afsigt att derigenoni mindre ofredas af valds-

verkare. Sannolikt är nemligen, att fordom äfven för de största

brott mildare strafflagar varit stadgade, men då de under tider¬

nas lopp hlifvit öfverträdda, hafva de flesta öfvergått till dödsstraffet;

och ändock fortfar man att öfverträda dem. Således måste ^man

antingen uppfinna något skräckmedel, fruktansvärdare än detta, el¬

ler ock förmår ej 12) något skräckmedel i allmänhet hämma del

loj fi'jy. Ϊ7ων non alilttr, quam: *'ιιοη tanlum sequalium", interprelari licet, quunv''noumjualium" Gr;ece f-xpriinereiur verbis: y.yί'σω».Vide Maltbi.i Gr. Gr.

6ocj pag 11+3.

Ii) Qutiin ex usitala verboium t$<oe ^et iifuwttf siguifieatione inm ex imt-

versa setitentia, que riou* contra qiips delinquaiur, sed. qui deliiiqnant, quaeiit, (prieseniuni cum duobus aliis liuitis oialiouis locis inier piivatorum et clviiaiiun

(ielicta disiiuxet it oiator, et inprimis admouere velie videatur civitates eliam pec-

care posie) Höjt-riauaiii veisionein^, quam Osiandeiuseliatn sequiiur: "sädana ^{äio i}

a'i)m»ufiet meuuiskorna, att de bcgä brott bäde emot enskilda ocb det allmiiiin» ,

talsalt! essc judicamus.

,3) Ostfilderns sie luinc locum inierpretatur: 'oder es vermag nichts von jenen Yeibrccbeu zuruckcubalteu; Höjer vero: "eller ock uträttar detta ingenting'^.

7

onda. Ty

<3) anledningar till

det fruktansvärda, finnas bå¬

de i fattigdomen, som genom nöd inger oförvägenhet, och i öf-

verflödet, som genom högmod och stora anspråk alstrar nya be¬

bof, och slutligen, genom menniskans lidelser, i alla lifveis öf- riga fölhållanden 1'), allteftersom hvart och ett ni underkastadl någon

viss lidelses oundvikligao öfvermakt. Men i allmänhet är del begå-O

reise och hopp, som förorsaka det största förde rf5 den förra vi¬

sande vägen, det sednare följande efter, den förra uttänkande an¬

slaget, det sednare förespeglande medgång; och ehuru osynliga äro dock dessa mögligare än ögonskcnliga faror. Ochså lyckan plä-

JNeuter rectum inveuisse videlur Osianderi enim iulerprelalio, etsi ab uuiversa re

11011 abborrent, verba G. uon accurate exprimil. Aciioié eteuim ^acceuOi verbum Λ'/«/v, yt apad se uon liabeus, eifert, leniorevero veibum od ^, qiiöd y serum habet. ]Nam si seiLa Gocca, Verb« ot/<f ut siibjeCiu leseival», accurate ledde- reiims, lucc s<uteutia esset: aut a nulla re hoc quidem^, e'si aliud qimddam, co- erceii polest j qtiod a seuleutia plane abberiefet, quum ιιοίι <tc ali.-i quadam re quam bumimim vitiusitale coerceoda qiueratnr, Ccluiia vero Hojeiiaoain iuterpre-

ratioiiein duo animadverti possuul; primuin verba ret-Tvi/ in priore, roftiu poste¬

rioreennutiatiuue, _quamquainsie posila siul, ut diveisas uoiioiics significarevidean-

tifr, hac intnprefatioue eaudem uoliunem sc mortis supplicium expiimere; driiide

batid l<»gicam inter diias eiumliationis disjtmclivae _partes rationell) eoliStitui, ^qfftifu

aiubo llac iiitcrprctatione ideell, sc. mortis supplicium a sceleribus absterrere »ΟΊι posse, spccteut. Itaque llua laulum interpretindi ratio teliqua essevidetursc. roüi ad S'-σ _telerre, qtiod ut gculis aepecie ita a mortis supplicio dis ingiiitur; qtlrtrelmiic

locttm ita iuterpiei.iiuur: aut b«c quidem absterrendi ratio nihil ad deiicta pra:ea- xenda valet.

13) Sotet fluidem «Χλ* post uegalionem Svethice veibo"utan" red di^, q»od

hoc tarnen loco iiou suppeiil. Nam entiuliatio, qua; cum κλ λ-a. incipit-, ^{uon r»m}

imlioueni afTirmalivam posl llegaliouem: τίάι ^y» o'o£* όί'.χι, quam causam »irili- oiiis affiriUativte iudicat. Si linne locurti suppleremris. bic f'erc esset; a sCeieiibiK

»bsterrere uon possumus, sed aliud qnoddam, quam absteiiere eificaCius, nobis in-

venieuduui. Naiu elt.

l4) Htec inlerpretaiio ide« nobis tectavidettir,qtiod i-ύστϊ, minus apte cum vev- bo Ofyjj in singulari mimero coi-jungitui·. quod verbum dedita _épera ii> boc mt-

mero posituniessevidelur, ue cumί-άστηpermisceréTiii,qunmalioqtiinsvWFaxi Grac#

magis consentaneufn esset οξγ</ϊι quam o^ytj eum *»3puinu* coujiiogeié.

8

gar vara en icke mindre verksamförförare; (y, då hon någon gång o- förmoda.ii iiistältvr big, lockar hön mången älven med underläg¬

sna krafter vi ii vägsauima försök, hvilkel ej mindre säl'an inträf¬

far mei hela staser, så mycket mindre, som större fördelar här äro i

fråga, nemiigen frihet eller herravälde öfver andra; då dcrtill en-

hvar obetänksamt: uppskattar sina krafter högre^, så snart han har allmänheten med sig. Med ett ord; del är omöjligt, (skulle nå¬

gon tro motsatsen, vittnade det ^{om stor} enfald) att, vare sig genom lagarnes kraft eller annat skraokmedel, hejda mennisko-

ji aUt ron, då hon med ifver åslundar något.

Cap. 46.

Derföre böra vi icke, i den öfvertygclsc ätt dödsstraffet fullt betryggar ett samhälle., fatta ett dåraktigt beslut/ och ej beiier

höra vi beröfva affallna hundsförvandter hoppet att få ångia och ju förr dess heldre] försona sitt brott. Ty betanken ^, alt under närvarande förhållanden hörenupprorisk stad, somfinner sigej kunna

få öfverhanden, vara benägen att ingå förlikning, medan hon än¬

nu är i stånd att ersätta krigsomkostnaderna och för framtiden

erlägga skatt. Men i annat fall, hviiken stad, menen I väl, skul¬

le ej då dels rusta sig bättre nu, dels till det yttersta uthärda

med belägringen, om snar dagtingan gagnade lika litet som sen?

Och huru kan det vara annat än en förlust för _oss, att först

göra omkostnader, linderen

lång

att sedan, om vi intaga staden, finna henne förstörd, och att slut¬

ligen för framtiden beröfvas all inkomst derifrån? Likväl är det

just genom sådana bidrag, soin vi hafva öfvervigt öfver vårafien¬

der. Alltså böra vi ej till egen skada vara stränga domare öf¬

ver de felande, utan snarare se till, huru vi till vår _egen fördel må _genom lindriga straff bibehålla städerna äfven för framtiden vid välmagt, och försäkra oss ont deras trohet, ej genom stränga lagar, utan genom välbetänkta

åtgärder.

häraf göra ti, om \i (ro oss böra sliär.gl hämnas, så snart ti besegrat någon fii oeh endast- mot sin vilja bellenskad bundslör- vandl, h\ ilken helt naturligt tiftätlit för att' blifva sjd ('ständig.

IVian bör nomligen ej hårdl bestraffa fria hnndsförvandfei*, då de nttalla, utan, innan de affaliif, stiiingt bevaka dem och förebygga,

att de komma på sådana tankar, samt, riter erhållen _seger, stäl¬

la så fä ^som möjligt till ansvar för förbevirisert.

Gap. m.

Besinnen ock, huru oförslåndigl T äfven i följande afseende

skulle handla, om I Jydden Kleons ^råd. T) ännu ät: sjelfva fol¬

ket i' städerna Eder betaget, och har _antingen ej alls deltagit i Oligarchernas affall , eller, om det dertill blifv l tvunget, är det redan af sig sjelf fiendtligt mot dem, hvilka bragt dem der- hän; således haften I mängden af folket i hvarje upprorisk stad

till bundsförvandt, så ofta I dragen ut till strid. \edgören i åter folkpartiet blad iVIilyleneerna, hvilket både ^var oskjldigt tili affallet, och, sa snart det fick _vapen i händerna, öfverlemnade sta¬

den at Eder, sa skolen I först bryta ^mot rättvisan, i det I dö¬

den dem, som bevisat Eder en tjenst, och sedan fatta just det beslut, som Optimaterna ifrigast önska. Ty haften 1 väl fast¬

ställt samma straff för skyldiga och oskyldiga, skola de, ^som bragt

någon stad till aftall, genast erhålla folket på sin sida. I stäl»

let borden I, till och med om folket verkligen förorättat Eder, ej låtsa derom, på det att vårt enda biträde i striden ej måtte

vända sig emot oss. Ty att på så sätt godvilligt fördraga en o- förrätt anser jag vida mer ändamålsenligt for bibehållandet af

vart öfvervälde, än att med sträng rättvisa förgöra dem, som ej

borde så behandlas. Sålunda visar det sig att det på en gäng

rättvisa och nyttiga, som Kleon tror sig finna i hämnden, omöj¬

ligt

densamma

10

Cap. 48.

Lyden derföre milt råd, öfvertygade att del är det mest gag-

ncdiga, och ej lemnande ett alltför stort inrymtne åt medlidande el¬

ler mildhet (ty af sådana

bevekelsegrunder

ta Eder

bestämmas),

domen med lugn dem, som Paehes skickat hit såsom brottsliga,

men låten de andra bo i fred. Ty detta är så väl för framti¬

den nyttigt, ^som redan i sigsjelftillräckligt för ^att afskräcka våra fi¬

ender. Ty man är mögligare om, man med klokhet besluter mot sina fiender, än om man med

eftertryckliga,