”De ställde aldrig frågan, så jag berättade inte”
Våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande
”They never asked the question, so I didn’t tell”
Abused women’s experiences when meeting with nurses
Amanda Olofsson Englund Caroline Skantz
Fakulteten för Hälsa, natur- och teknikvetenskap Omvårdnad/Sjuksköterskeprogrammet
Grundnivå
Handledare: Ingrid Andersson Examinerande lärare:Barbro Renck Datum: 2018-03-29
SAMMANFATTNING
Titel: ”De ställde aldrig frågan, så jag berättade aldrig” – Våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande
“They never asked the question, so I didn’t tell” – Abused women’s experiences when meeting with nurses
Fakultet: Fakulteten för hälsa, natur- och teknikvetenskaper Institution: Institutionen för Hälsovetenskaper
Ämne: Omvårdnad
Kurs: Examensarbete i omvårdnad, 15 hp, grundnivå
Författare: Amanda Olofsson Englund och Caroline Skantz
Handledare: Ingrid Andersson
Sidor: 26 sidor + bilaga
Nyckelord: Våld i nära relationer, kvinnor, upplevelser, sjuksköterskan
Introduktion: Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem och är ett allvarligt hot mot kvinnors hälsa. Sjuksköterskan är ofta den första inom hälso- och sjukvården som möter kvinnor som utsatts för våld i nära relationer. Syftet med litteraturstudien var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande inom hälso-och sjukvården.
Metoden som användes för litteraturstudien var Polit och Becks (2017) nio steg.
Databassökningen genomfördes i Cinahl, PubMed och PsycINFO. Totalt svarade tio artiklar mot studiens syfte och ligger till grund för resultatet. De kvalitetsgranskades enligt Polit och Becks (2017) granskningsmallar för kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklarna lästes och bearbetades både enskilt och tillsammans för att identifiera kategorier. Resultatet baseras på sju kategorier: trygghet, information om utsatthet central, frustration, skuld och skam, ignorans, rädsla och frågan om utsatthet inte är självklar. Slutsatsen är att kvinnorna var rädda för att bli identifierade som våldsutsatta samtidigt som de hade en önskan om att bli tillfrågade om våldet. De upplevde att de blev ignorerade. Sjuksköterskan främjade en trygg vårdupplevelse om kvinnorna blev behandlade med respekt, empati samt om de fick stöd i deras utsatta situationer.
Innehållsförteckning
Introduktion ... 4
Våld mot kvinnor... 4
Våldets historik... 4
Orsaker till mäns våldshandlingar mot kvinnor ... 4
Våldets normaliseringsprocess ... 5
Symtom och varningstecken ... 5
Sjuksköterskans möte med den våldsutsatta kvinnan ... 5
Sjuksköterskans etiska kod samt hälso- och sjukvårdens ansvar ... 6
Problemformulering ... 7
Syfte ... 7
Metod ... 7
Litteratursökning ... 8
Urvalsprocess ... 12
Databearbetning... 12
Forskningsetiska ställningstaganden ... 12
Resultat ... 13
Trygghet ... 13
Information om utsatthet central ... 14
Frustration ... 15
Skuld och skam ... 15
Ignorans ... 16
Rädsla ... 16
Frågan om utsatthet inte är självklar ... 17
Diskussion ... 17
Resultatdiskussion ... 17
Metoddiskussion ... 20
Klinisk betydelse ... 21
Förslag till fortsatt forskning ... 21
Slutsats ... 21
Referenslista ... 22 Bilaga 1. Artikelmatris ...
4
Introduktion
Våld mot kvinnor i nära relationer är ett globalt samhällsproblem och är ett allvarligt hot mot kvinnors trygghet och hälsa. Var tredje kvinna har någon gång under livet upplevt fysiskt och/eller sexuellt våld i nära relationer av sin partner (Världshälsoorganisationen [WHO] 2013;
Dutton et al. 2015). Våldet leder i sin tur till negativa konsekvenser för kvinnan. De negativa konsekvenser som våldet leder till gör ofta att kvinnan söker sjukvård, men inte alltid för problem som är direkt kopplat till våldet (Nationellt centrum för kvinnofrid [NCK] 2010;
Lawoko et al. 2011; Wong & Mellor 2014). Våld i nära relationer är en dold hälsofråga som ofta underskattas av både närstående och vårdpersonal (Pratt-Eriksson et al. 2014).
Våld mot kvinnor
Definitionen av våld mot kvinnor enligt FN:s deklaration lyder:
Any act of gender-based violence that results in, or is likely to result in, physical, sexual or psychological harm or suffering to woman, including threats of such acts, coercion or arbitrary deprivation of liberty, whether occurring in public or in private life. (United Nations [UN] 1993).
Våld kan uttryckas på olika sätt men det gemensamma för alla former av våld är att det är en handling som inriktar sig på en annan människa. Syftet med handlingen är att utöva makt (Isdal 2000). Våld i nära relationer omfattar alla typer av våld som sker mellan två närstående (Du Plat-Jones 2006; NCK 2017). Den vanligaste formen av att vara våldsutsatt är när en man utövar våld mot en kvinna som han har eller har haft någon form av relation med. Dock förekommer även våldet i homosexuella relationer och inom familje- och släktrelationer (NCK 2017b). Det finns särskilt utsatta grupper av våldsutsatta kvinnor och det är kvinnor med utländsk bakgrund, kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld, kvinnor med missbruksproblem samt kvinnor med funktionsnedsättning (Eliasson & Ellgrim 2006).
NCK (2014) publicerade en nationell undersökning där 10 000 kvinnor och 10 000 män blivit tillfrågade om de blivit utsatta för våld någon gång i livet. Undersökningen visar att 14 procent av kvinnorna som deltog i undersökningen har blivit utsatta för våld eller hot om våld av aktuell eller tidigare partner. I Sverige dödas ungefär 13 kvinnor varje år av en man de har eller har haft en nära relation till. Det sker oftast i samband med att kvinnan väljer att lämna relationen (Brottsförebyggande rådet [BRÅ] 2015).
Våldets historik
Förr sågs kvinnorna som ett objekt där kroppen var något som männen hade en självklar rätt till oavsett om det gällde fysiskt våld, sexuellt eller bestraffningar. Förr i tiden var våldet lagligt om det inte var dödligt samt att det pågick i hemmet. År 1864 upphörde rätten och det blev ett så kallat angivelsebrott, vilket innebär att kvinnan var tvungen att anmäla våldsbrott. Först år 1982 försvann kravet på kvinnans angivelse, sedan dess gäller samma regler som för allmänt åtal. Det innebär att polis och åklagare ska agera för att utreda misstankar om brott oavsett hur eller från vem de fått informationen (Nordborg 2014).
Orsaker till mäns våldshandlingar mot kvinnor
Enligt Eliasson och Ellgrim (2006) finns förklaringar till mäns våld mot kvinnor i olika teoretiska inriktningar. En orsak till varför män utövar våld mot kvinnor kan vara den ojämna maktbalansen som finns där män är överordnade och kvinnor är underordnade.
5
Våldets orsaker kan enligt Eliasson & Ellgrim (2006) utgå från tre olika nivåer: individnivå, strukturell nivå och kulturell nivå. På individnivå är orsaken till männens våld mot kvinnor personliga faktorer som till exempel drogmissbruk, alkoholproblem, kriminalitet eller män som själva varit våldsutsatta i sin barndom. På en strukturell nivå kan våldet förklaras utifrån de strukturer som samhället är uppbyggt på. Exempel på strukturer i samhället är familjen, arbetslivet, föräldraskapet där olika normer kan gälla för kvinnor och män. Det kan till exempel vara vilken sexuell frihet en tonårsdotter ska ha eller vilken lönenivå kvinnodominerade yrken ska ligga på. På en kulturell nivå kan männens våld mot kvinnor förklaras utifrån normer och värderingar som syftar till att ursäkta våldet. Ett exempel kan vara att det är skamligt för en man att inte vara “herre i sitt eget hus” (Eliasson & Ellgrim 2006, s.18.).
Våldets normaliseringsprocess
Lundgren (2012) förklarar utifrån en teoretisk modell hur våld i nära relationer normaliseras.
Ett utmärkande drag i våldets normaliseringsprocess är gränsförskjutning. Våldet blir normalt både för mannen och för kvinnan då gränsen för vad som anses vara acceptabelt förskjuts.
Mannen har kontroll över kvinnan vilket får henne att bli isolerad. Han nekar henne att umgås med familj och vänner vilket gör att hon blir mentalt och psykiskt isolerad. När hon endast får umgås med honom lägger han beslag på hennes sociala erfarenheter och allt upplevs i förhållande till honom. Våldet blir systematiskt och det blir en suddig gräns mellan gott och ont. Kvinnan ser inte våldet som en ond gärning utan en handling av kärlek och omtanke.
Symtom och varningstecken
Nationellt centrum för kvinnofrid (2012) menar att våldsutsatta kvinnor kan söka vård både för akuta skador och för kroniska skador i samband med våld. Akuta skador innebär till exempel blåmärken, frakturer, brännmärken, bortslitet hår och strypmärken. Kroniska skador kan till exempel vara kronisk smärta, sömnproblem, ångest, depression, ätstörningar och posttraumatisk stressyndrom (Reisenhofer et al. 2007; NCK 2012; Dillon et al. 2013; Prosman et al. 2013). Våldet kan även leda till att kvinnorna börjar öka användningen av tobak, alkohol, droger eller andra ohälsosamma vanor (Lawoko et al. 2011).
Det finns olika varningstecken som bör observeras av sjuksköterskan. Om partnern är med och är överbeskyddande är det ett varningstecken (Svavarsdottir & Orlygsdottir 2009). Det är viktigt att utreda om skadans utseende stämmer överens med den berättande orsaken till skadan (Holmberg & Enander 2011; Netto de Albuquerque et al. 2014). Hos våldsutsatta kvinnor syns tydliga reaktionsmönster vid olika undersökningar i vården. Det kan handla om till exempel svårigheter att genomgå en gynekologisk undersökning efter sexuellt övergrepp eller att ha svårigheter att vistas i trånga utrymmen vid till exempel en datortomografi efter att ha blivit fasthållen (NCK 2012).
Sjuksköterskans möte med den våldsutsatta kvinnan
Sjuksköterskor upplevde att de kunde använda sig av deras magkänsla vid identifiering av våldsutsatta kvinnor. De fick magkänslan om att något inte stod rätt till då kvinnornas skador och de historier de berättade inte stämde överens. Beteende och kroppsspråk hos dessa kvinnor väckte misstankar om våldsbrott (Häggblom & Fredriksen 2011). Sjuksköterskor upplevde att det var oerhört svårt att vårda dessa kvinnor då de kände ett obehag över att se de fysiska
6
skadorna kvinnorna blivit utsatta för och framförallt om det hade en dödlig utgång (van der Wath et al. 2013).
Gutmanis et al. (2007) undersökte vilka faktorer som var av betydelse för att kunna identifiera våldsutsatta kvinnor, där personalens kompetens var den mest betydande faktorn. Enligt Häggblom et al. (2005) löper kvinnor som utsätts för våld i nära relationer en hög risk att bli mördade och därför är det ytterst viktigt att interagera när en våldsutsatt kvinna identifieras.
Manliga sjuksköterskor tyckte det var svårt att vårda våldsutsatta kvinnor på grund av att deras
”bröder” orsakat våldet. De hade en vårdande roll i sitt yrke men de såg sig också som manliga medborgare i samhället. De hade empati för våldsutsatta kvinnor men de upplevde mycket skam och skuld över att tillhöra samma kön som de som orsakat våldet. De var också inställda på att det skulle leda till en negativ upplevelse att vårda dessa kvinnor då de förstod att kvinnorna inte alltid i det läget var trygga med manliga sjuksköterskor (van Wyk & van der Wath 2015).
Sjuksköterskor som själva har varit våldsutsatta upplevde att de kunde ge stöd till de våldsutsatta kvinnorna genom att dela med sig av deras egna våldshistorier (Sprague et al.
2016). Frustrationen tog över för flera tidigare våldsutsatta sjuksköterskor vilket gjorde att de tog ett kliv tillbaka i mötet för att kunna skydda sig från att bli allt för känslomässigt berörda (Inoue & Armitage 2006).
Det upplevdes meningsfullt att få ge stöd till våldsutsatta kvinnor genom samtal. De ansåg att det var viktigt att kvinnor fick samtala i lugn och ro i ett enskilt rum för att de skulle känna sig trygga och säkra (Inoue & Armitage 2006; van Wyk & van der Wath 2015; Sprague et al. 2016).
Sjuksköterskor var dock oroliga för kvinnorna vilket kantades med många känslor för vad som skulle hända med dem, om de skulle ta sig ur eller överleva våldet (van der Wath et al. 2013).
Ett gott möte mellan sjuksköterska och patient är att relationen och mötet baserar sig på närvaro, respekt, engagemang och ansvar för att förstå patientens specifika situation (Berg et al. 2007).
Vid omvårdnad av kvinnor som utsatts för våld har sjuksköterskan en viktig roll genom att identifiera våldet, ta hand om patientens psykiska hälsobehov, skapa en säkerhet för kvinnorna, ge hänvisning samt ge stöd och råd (Guruge 2012).
NCK (2018) har skapat ett handlingsprogram för omhändertagande av våldsutsatta kvinnor för att på så sätt undvika, så långt som möjligt, att våldet förbises. Handlingsprogrammet går ut på att skapa rutiner genom att ställa en direkt fråga till kvinnan och utifrån svaret gå vidare med lämpliga åtgärder.
Sjuksköterskans etiska kod samt hälso- och sjukvårdens ansvar
International Council of Nursing (ICN) utgår från en etisk kod där riktlinjer för sjuksköterskans yrkesverksamhet finns. Denna etiska kod samlar alla sjuksköterskor och vägleder dem till ett gemensamt förhållningssätt oberoende av nationella lagar. Det beskrivs hur samhället och sjuksköterskan tillsammans har ett ansvar för att initiera och stödja åtgärder som tillgodoser människors hälsa och sociala behov. När det kommer till vård av våldsutsatta kvinnor har hälso- och sjukvården ett tydligt ansvar att ge medicinskt och psykosocialt omhändertagande enligt Hälso- och sjukvårdslagen. Sjukvårdspersonal har ett ansvar att ge en god och jämlik vård som ska vara lättillgänglig och bygga på respekt för de våldsutsatta kvinnornas autonomi och integritet (SFS 2017:30).
7
Socialstyrelsen (2016) har utarbetat en handbok för hälso- och sjukvårdens samt socialtjänstens personal för att kunna ge vägledning inom våld i nära relationer. Om en kvinna söker vård och visar symtom eller tecken på att vara våldsutsatt ska hälso- och sjukvårdspersonal fråga kvinnan om det (Socialstyrelsen 2016). Sjuksköterskor har en viktig roll i mötet med dessa kvinnor då de oftast är den vårdpersonal som får första kontakten (Inoue & Armitage 2006).
Enligt Patientlagen (SFS 2014:821) ska vården byggas på respekt utifrån människors självbestämmande och integritet (SFS 2014:821). Det är viktigt att bemötandet och insatser från hälso- och sjukvården upplevs goda av de våldsutsatta kvinnorna så de känner att de blir tagna på allvar och att deras integritet får behållas (Montero et al. 2012). Sjuksköterskor ska ha förmåga att kunna identifiera och förebygga hälsorisker samt att ha förmåga att hantera situationer där våld eller risk för skada föreligger (Svensk sjuksköterskeförening 2017)
Problemformulering
Våld i nära relationer är ett allvarligt samhällsproblem. Våldet leder till fysiska, psykiska och sexuella hälsoproblem för den våldsutsatta kvinnan. Det dödas cirka 13 kvinnor varje år i Sverige av män som de har eller haft en relation till. Sjuksköterskan är ofta den första personen kvinnorna möter i vården och det är betydelsefullt att sjuksköterskan bemöter våldsutsatta kvinnor med respekt, empati och en förståelse. Det är viktigt att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande för att sjuksköterskan ska kunna erbjuda en god och trygg vård.
Syfte
Syftet med litteraturstudien var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande inom hälso -och sjukvården.
Metod
Metoden som användes i denna studie var en litteraturstudie. Enligt Forsberg och Wengström (2013) är en litteraturstudie en systematisk genomgång av litteratur inom ett specifikt område.
Relevanta vetenskapliga artiklar ska bearbetats och sammanställas på ett systematiskt sätt. I denna litteraturstudie användes Polit och Becks (2017) nio steg, se figur 1.
8
Figur 1. Polit och Becks (2017) nio steg, fritt översatt.
Litteratursökning
Första steget i Polit och Becks (2017) nio steg är att formulera ett syfte och eventuell frågeställning. Litteratursökningen i denna studie startade efter att syfte och problemområde formulerats.
I steg två formuleras en strategi för att välja databaser och identifiera sökord (Polit & Beck 2017). Sökorden identifierades med hjälp av tidigare litteraturstudier inom samma problemområde och genom testade sökningar. De databaser som valdes till litteraturstudien var Cinahl, PubMed och PsycINFO för att finna vetenskapliga artiklar inom studiens område. Alla tre databaser är inom ämnena omvårdnad, medicin och psykologi vilket var det mest relevanta för litteraturstudien (Forsberg & Wengström 2013).
Inklusion- och exklusionskriterier valdes baserat på litteraturstudiens syfte. Artiklar publicerade mellan 2003-01-01 och 2018-02-27 som var vetenskapligt granskade och skrivna på engelska, svenska eller norska inkluderades. Review- artiklar exkluderades. Artiklar som belyste kvinnor som sökte vård via psykiatrin, mödravården och intensivvårdsavdelningar exkluderades. Artiklar som handlade om våldsutsatta kvinnor under 18 år exkluderades samt artiklar som handlade om sjuksköterskans identifiering av våldsutsatta kvinnor.
I steg tre utförs databassökningar (Polit & Beck 2017). Samtliga sökord söktes först enskilt och sedan kombinerades sökorden med varandra genom att använda den booleska operatorn AND.
I Cinahl användes battered women, domestic violence, intimate partner violence och nurse- patient relations i form av headings (MH) samt experience of healthcare som fritext. I PubMed användes sökorden battered women, domestic violence, intimate partner violence, nurse- patient relations och patient satisfaction i form av MeSH-termer I PsycINFO användes
9
sökorden battered females, domestic violence, intimate partner violence i form av Thesaurus samt women experience och nurs* som fritext. I Cinahl gav sökordet patient satisfaction endast dubbletter medan det gav träffar i PubMed och därför byttes det sökordet ut till experience of healthcare i Cinahl. Då sökningarna i PsycINFO gav många externa dubbletter så användes sökorden nurs* och women experience för att öka antalet relevanta träffar. Se tabell 1,2,3 och 4.
Tabell 1. Resultat av databassökning i Cinahl.
Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
Battered women (S1) 2113
Domestic violence (S2) 3656
Intimate partner violence (S3) 4928
Nurse-patient relations (S4) 10 391
Experience of healthcare (S5) 16 713
S1 AND S4 22 4 0 0
S1 AND S5 20 6 (1) 1 1
S2 AND S4 39 2 (2) 0 0
S2 AND S5 25 2 (2) 0 0
S3 AND S4 32 2 (2) 0 0
S3 AND S5 53 5 (3) 1 1
Totalt: 11 2 2
() = Interna dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång.
10 Tabell 2. Resultat av databassökning i PubMed .
Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
Battered Women (S1) 1856
Domestic Violence (S2) 20 706
Intimate Partner Violence(S3) 5543
Nurse-patient Relations (S4) 14 430
Patient Satisfaction (S5) 55 115
S1 AND S4 28 5 ((1)) 1 1
S1 AND S5 12 7 0 0
S2 AND S4 149 9 (5) 1 1
S2 AND S5 65 6(5) 1 1
S3 AND S4 57 10(7) ((2)) 0 0
S3 AND S5 32 6 (4) ((1)) 2 2
Totalt: 18 5 5
() = Interna dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång.
11 Tabell 3. Resultat av databassökning i PsycINFO.
Sökord Antal träffar Urval 1 Urval 2 Urval 3
Battered Females (S1) 928 Domestic Violence (S2) 5779 Intimate Partner Violence (S3) 5310
Women Experience (S4) 28 735
Nurs* (S5) 95 176
S1 AND S4 260
S1 AND S5 100
S1 AND S4 AND S5 34 4 ((4)) 0 0
S2 AND S4 955
S2 AND S5 459
S2 AND S4 AND S5 131 7 (1) ((2)) 2 2
S3 AND S4 1146
S3 AND S5 579
S3 AND S4 AND S5 184 10 (6) 1 1
Totalt: 8 3 3
() = Interna dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång.
(( )) = Externa dubbletter, avser antalet artiklar som påträffats mer än en gång.
Tabell 4. En översikt av totala antal artiklar i respektive databas.
Totalt antal artiklar Urval 1 Urval 2 Urval 3
Cinahl 11 2 2
PubMed 18 5 5
PsycINFO 8 3 3
Totalt 37 10 10
12
Urvalsprocess
Urval 1
Det fjärde steget i Polit och Becks (2017) nio steg innebär att granska artiklar genom att läsa titel och abstrakt. Detta gjordes för att finna relevanta källor som passade studiens syfte.
Artiklarna kontrollerades mot studiens inklusions- och exklusionskriterier. Om abstrakt saknades gjordes en bedömning utifrån titeln. De artiklar som exkluderades handlade om sjuksköterskans upplevelser av att vårda våldsutsatta kvinnor, identifiering av våldsutsatta kvinnor, erfarenheter från barnmorskor och läkare samt våldsutsatta barn. Totalt svarade 37 artiklar mot studiens syfte och dessa utgjorde urval ett.
Urval 2
Det femte och sjätte steget innebär att läsa artiklarna i sin helhet och granska mot syftet (Polit
& Beck 2017). Av de 37 artiklarna valdes tio artiklar till urval två. De artiklar som exkluderades var artiklar där det inte gick att enbart utläsa resultat från sjuksköterskor, artiklar som fokuserade på upplevelser av läkare och barnmorskors bemötanden i vården samt artiklar som belyste våldsutsatta barn under 18 år.
Urval 3
I steg sju granskas artiklarna enligt Polit och Becks (2017) granskningsmallar för kvantitativ och kvalitativ studie, Guide to an overall critique of a Quantitative Research Report och Guide to an overall critique of a Qualitative Research Report. Samtliga tio artiklar kvarstod efter kvalitetsgranskningen.
Databearbetning
Det åttonde steget i Polit och Becks (2017) nio steg är att analysera artiklarna och identifiera kategorier. Artiklarna skrevs ut och lästes enskilt i sin helhet. Varje artikel bearbetades genom att identifiera nyckelord och begrepp som svarade mot syftet. Efter att författarna läst alla tio artiklar och markerat det som var relevant för syftet, diskuterades det markerade innehållet i alla artiklar och alla återkommande begrepp och likheter översattes till svenska.
Överstrykningspennor användes för att för att kunna identifiera likheter och skillnader. Olika färger användes för att särskilja alla likheter och skillnader. Det nionde steget är att göra en sammanställning av resultatet (Polit & Beck 2017). På detta sätt identifierades sju kategorier.
Forskningsetiska ställningstaganden
Enligt Forsberg och Wengström (2013) får inte fusk och ohederlighet förekomma i forskning.
Inom fusk och ohederlighet ingår stöld eller plagiat av data, förvrängning av forskningsprocessen samt inkorrekt referenshantering. Etiska överväganden ska sammanställas innan en litteraturstudie påbörjas. För att kontrollera att de etiska riktlinjerna följs under en litteraturstudie (Forsberg och Wengström 2013), har alla artiklar som utgjort resultatet blivit granskade av en etisk kommitté. För att resultatet skulle bli sanningsenligt redovisades alla resultat och samtliga artiklar i denna litteraturstudie.
Enligt Forsberg och Wengström (2013) finns det riktlinjer för hur referenser ska hanteras på ett korrekt sätt genom att använda primärkällor. Vid referenshantering har manualen enligt Harvard KAU (Karlstads Universitetsbibliotek 2016) tillämpats. Eftersom alla artiklar var
13
skrivna på engelska fanns risk för feltolkning. För att undvika feltolkning har ett engelskt- svenskt lexikon använts. Citat i resultatet har bevarats på ursprungsspråk för att undvika egna tolkningar samt missvisande resultat.
Resultat
Resultatet baserades på tio vetenskapliga artiklar. Av de tio studierna hade nio stycken en kvalitativ metod och en studie hade en mixad kvalitativ och kvantitativ metod. Artiklarna redovisades i en artikelmatris, se bilaga 1. Resultatet delades in i sju kategorier, trygghet, information om utsatthet central, frustration, skuld och skam, ignorans, rädsla och frågan om utsatthet inte är självklar, se figur 2.
Figur 2. Våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande.
Trygghet
Våldsutsatta kvinnor upplevde en trygg miljö om sjuksköterskorna var icke- dömande, om de gav stöd, support samt om de var vänliga (Nemoto et al. 2006; Tower et al. 2006; Bradbury- Jones et al. 2011; Leppäkoski et al. 2011; Catallo et al. 2012; Reisenhofer & Seibold 2012;
Bradbury-Jones et al. 2017). Kvinnorna upplevde att de kommit till en trygg plats från att få
14
ytterligare skador såväl som fysiska och psykiska när sjuksköterskan visade respekt och empati.
De upplevde att de behövde se, höra och få uppleva en empatisk support för att klara av att ta tag i problemen (Loke et al. 2012; Reisenhofer & Seibold 2012).
Tryggheten och tilliten ökade om sjuksköterskan gjorde små saker som till exempel att sitta på kvinnornas sängkant eller hålla dem i handen (Reisenhofer & Seibold 2012). Icke-dömande sjuksköterskor ansågs ha en positiv effekt i vårdandet av våldsutsatta kvinnor då det skapade en tillit till sjuksköterskan vilket ledde till en trygghet för kvinnorna (Bradbury-Jones et al.
2011). Kvinnorna upplevde en trygghetskänsla när de blev sedda som vilken människa som helst utan att bli dömda (Nemoto et al. 2006; Leppäkoski et al. 2011).
En kvinna i en studie berättade ”It’s really nice to hear somebody say “It’s not you. You haven’t done anything. It’s him (the abusive partner) - his behaviour is unacceptable”
(Sarah).”(Bradbury-Jones et al. 2011, s.38). Trygghet upplevdes när sjuksköterskan inte anklagade kvinnan för att vara skyldig till sin egen skada (Bradbury-Jones et al. 2011).
Kvinnorna upplevde att sjuksköterskor som inte stressade och hade en lugn närvaro gav känslan av trygghet (Nemoto et al. 2006). En kvinna upplevde en särskilt trygg vårdrelation när sjuksköterskan bekräftade hennes erfarenheter och känslor. Hon värdesatte chansen att få sina önskemål beaktade genom möjligheten att få lätta sitt hjärta och känna sig förstådd (Tower et al. 2006; Leppäkoski et al. 2011).
Möjligheten till att samtala i en trygg avskild miljö ökade kvinnors trygghet och tillit. Chansen att få vila i ett säkert och tryggt rum upplevdes vara uppskattat av alla kvinnor (Leppäkoski et al. 2011; Bradbury-Jones et al 2017). Kvinnorna upplevde en trygghetskänsla när sjuksköterskan tog sig tid och lyssnade på dem. När sjuksköterskan i lugn och ro kunde ge all tid och fokus till kvinnorna och svara på frågor ökade känslan av tillit (Belknap & Sayeed 2003;
Nemoto et al. 2006).
En kvinna upplevde att hon lättare kunde prata med en sjuksköterska som visade ett intresse i hennes liv och om intresset fanns så var det enklare att diskutera våldsbrotten. En annan kvinna upplevde trygghet hos en sjuksköterska som var aktivt lyssnande och var intresserad av hennes barn. Samma kvinna tyckte kroppsspråket spelade en stor roll genom att ögonkontakt och ett leende från sjuksköterskan ökade förtroendet till henne (Belknap & Sayeed 2003). Vissa kvinnor upplevde att de fick vara delaktiga i beslut som togs i vården och att det gav en känsla av trygghet, att få kontroll över deras egen situation. Det ansågs även som tryggt när sjuksköterskor valde att följa upp vårdkontakten med de våldsutsatta kvinnorna. Det gav en engagerande och positiv inverkan på vårdrelationen (Belknap & Sayeed 2003; Bradbury-Jones et al. 2011).
Information om utsatthet central
Flera kvinnor upplevde det som positivt när det fanns tillgång till information (Catallo et al.
2012; Loke et al. 2012;Bradbury-Jones et al. 2017). En kvinna upplevde att det gjorde henne mer självsäker när hon fick information av sjuksköterskan om olika typer av våld och vad som behövdes göra i det akuta skedet. En annan våldsutsatt kvinna som blivit misshandlad flera gånger av sin make upplevde det som stödjande att få tillgång till information så hon visste vad hon skulle göra om det hände igen (Bradbury-Jones et al. 2017). Det fanns en önskan om att det skulle finnas information tillgänglig för våldsutsatta kvinnor på offentliga platser som till exempel väntrum eller toaletter. På det sättet upplevde de kvinnor som inte vågade eller ville berätta om våldsbrott själva att de kunde ta del av information vart de kunde vända sig för att
15
få tips eller hjälp (Loke et al. 2012). Kvinnorna var tacksamma om sjuksköterskorna fanns tillgängliga utöver vårdtillfället, som till exempel via telefon eller om de fick chansen till en vårduppföljning (Bradbury-Jones et al. 2017).
Frustration
Kvinnorna upplevde en frustration över ett bristande stöd (Nemoto et al. 2006; Tower et al.
2006; Catallo et al. 2012), bristfällig information från sjuksköterskorna (Leppäkoski et al. 2011;
Bradbury-Jones et al. 2011; Loke et al. 2012) samt frustration över den bristande uppföljningen inom vården (Bradbury-Jones et al. 2017). Informationen mellan olika professioner upplevdes vara otillräcklig och fördröjd. Det upplevdes frustrerande att kvinnorna blev tvungna att upprepa samma sak flera gånger. Det fick dem att känna sig frustrerade över sin egen vårdsituation vilket upplevdes leda till en bristande vårdrelation med en känsla av ett minskat välbefinnande. Det var kvaliteten på mötet som räknades och inte antal minuter de fick med sjuksköterskan vilket var frustrerande för kvinnorna (Bradbury-Jones et al. 2011).
Kvinnorna upplevde en frustration över att de inte fick tillräckligt med information av sjuksköterskan om vart de kunde vända sig angående våldet, hur de kunde rapportera brotten till polisen eller hur de kunde få hjälp med att få någon form av skydd (Tower et al. 2006;
Leppäkoski et al. 2009; Loke et al. 2012). En kvinna beskrev den bristande uppföljningen inom vården som en besvikelse då hon tyckte att hon hade rätt att bli kontaktad för att se att allt fungerade hemma. Då detta inte genomfördes upplevde hon en stark känsla av att bli övergiven vilket var frustrerande (Bradbury-Jones et al. 2017).
Frustrationen blev en vanlig upplevelse hos flera kvinnor då den tiden som gavs till kvinnorna för att prata om sina upplevelser var begränsad (Nemoto et al. 2006) och att sjuksköterskan bara kom för att göra sitt jobb och inte tog sig tiden till att sätta sig ner och prata (Kelly 2006). De upplevde en stress och att de rusade in i undersökningsrummet, pratade fort och ställde rutinmässiga frågor för att få det överstökat utan att söka någon som helst ögonkontakt med kvinnorna. Det gav en känsla av frustration då de inte hade tid att prata och försöka förstå kvinnans situation. Ingen av kvinnorna hade haft en fullständig konversation med en sjuksköterska om den våldsutsatthet de varit med om (Nemoto et al.2006; Kelly 2006).
Skuld och skam
Kvinnorna upplevde att de ofta fick skulden för våldet och att de fick skylla sig själva för att vara kvar i förhållandet trots att våldet fortsatte. Då sjuksköterskan beskyllde kvinnorna för att själva försatt sig i den situationen tog kvinnorna på så sätt avstånd från sjukvården. Därmed minskade deras möjligheter att få stöd genom att de upplevde en sorts skam för att våga söka vård (Reisenhofer & Seibold 2012).
Kvinnorna beskrev också upplevelsen av att få skulden och bli anklagade om de inte svarade på en medicinsk behandling (Tower et al. 2006). De kände att de blev skuldbelagda och var rädda att bli diskriminerade i den situation de befann sig i vilket gjorde att de inte upplevde någon som helst empati eller stöd (Tower et al. 2006). På så sätt upplevde kvinnorna att de var skyldiga till våldet (Tower et al. 2006; Reisenhofer & Seibold 2012).
Kvinnorna konstaterade att bli anklagade och få skulden för våldet av någon med auktoritet och makt bidrog till skam, skuld och en känsla av att känna sig värdelös (Reisenhofer & Seibold 2012). En kvinna jämförde våldsutsatthet med cancer och att båda kunde vara lika dödligt, men att våldsutsatthet inte upplevdes förtjäna samma sympatiska vård (Reisenhofer & Seisold 2012).
16
When you have cancer, they tend to [do] a lot more to help you...whereas with domestic violence...they kind of think, why did you stay? Why did you get yourself involved?. (Reisenhofer & Seibold 2012, s. 2258)
Nedlåtande attityder från vårdpersonalen bidrog till att kvinnorna dömde sig själva och kände skam över sitt beteende och handlande. De fick en känsla av att de blev avhumaniserade och att det var skamligt att söka vård efter att ha blivit våldsutsatt av sin partner (Reisenhofer &
Seibold 2012).
Ignorans
När de våldsutsatta kvinnorna inte blev tagna på allvar eller när de blev bortprioriterade i vården upplevdes en känsla av att bli ignorerad (Tower et al. 2006; Leppäkoski et al. 2011; Reisenhofer
& Seibold 2012). En kvinna som sökte vård togs för givet att vara en patient som varit med om en olycka då hon kom in blodig med trasiga kläder. Den drabbade kvinnan beskrev reaktionen hos sjuksköterskan när hon förklarade vad som hade hänt (Tower et al. 2006).
She thought I was an accident victim. When I said it was domestic, Oh, go take a seat…That’s exactly what you get. Like a great big hand in your face that says go away, we don’t want to have to deal with it… If I had cancer, if I had been run over by a car, it would have been good enough. (Andrea) (Tower et al. 2006, s.193)
När kvinnorna sökte hjälp och vårdpersonalen var medveten om att det fanns våld i hemmet kände de sig ignorerade då de inte fick den hjälp de behövde. Flera av kvinnorna uppgav en känsla av att bli ignorerad då de försökte ge små hintar och ledtrådar så att sjuksköterskan skulle bli uppmärksam och fråga men de lyckades aldrig fånga deras uppmärksamhet (Kelly 2006;
Nemoto et al. 2006).
Våldet förminskades av sjuksköterskan när hon ignorerade våldsbrottet och för att hon normaliserade det som ett äktenskapsproblem. Våldet blev ignorerat då kvinnorna beskrev att de inte togs på allvar av sjuksköterskan. Många av kvinnorna jämförde sin nuvarande våldsutsatta situation med andra tillfällen de har sökt vård, vilket de upplevde som en mycket mer värdig vårdrelation då de inte blev ignorerade (Tower et al. 2006).
Sjuksköterskan upplevdes ignorera kvinnornas sociala problem och mer tid lades istället på att diagnostisera symtombilden och inte utreda den bakomliggande orsaken till skadorna (Tower et al. 2006; Leppäkoski et al. 2011). Det förstärkte kvinnornas upplevelser av att bli ignorerade när sjuksköterskans största fokus låg på de fysiska skadorna (Reisenhofer & Seibold 2012). De ansåg att när de blev ignorerade på det sättet så fick de fel behandling till följd av kontaktorsaken (Tower et al. 2006; Reisenhofer & Seibold 2012). En kvinna berättade hur sjuksköterskan ignorant tittade på såret hon hade fått i pannan, men hur hon hade fått det och vad den bakomliggande orsaken var brydde hon sig aldrig om. Det gav känslan av att bli ignorerad då ingen gick vidare med att utreda den bakomliggande orsaken (Leppäkoski et al.
2009).
Rädsla
Många kvinnor upplevde att bli identifierad som våldsutsatt kantades med känslor av rädsla och oro (Belknap & Sayeed 2003; Kelly 2006; Catallo et al. 2012; Reisenhofer & Seibold 2012).
Ingen kvinna upplevde att de ville bli sedda som offer för våldsbrott (Catallo et al. 2012). Det som ansågs vara den stora anledningen till att de höll tillbaka information om våldet var rädslan
17
för vad maken skulle göra om han fick reda på att de berättat om våldet till vårdpersonalen (Reisenhofer & Seibold 2012). Vid mötet med sjuksköterskan så har deras partner ofta varit med och då har de inte vågat säga sanningen på grund av rädsla för partnern (Belknap & Sayeed 2003; Catallo et al. 2012).
She was a nurse and she always said to me, “ Mari today you look very sad. Is there a problem?” And never could I tell her. I always said, “ Oh no, I am fine.”
But it was a lie. But I could never tell her my problem because he (her abuser) always went with me. (Belknap & Sayeed 2003, s.7)
Några kvinnor upplevde en risk med att bli identifierad som våldsutsatt då de upplevde en osäkerhet gentemot personalen och en rädsla över att de inte visste vad som skulle hända om sanningen kom fram (Kelly 2006).
Frågan om utsatthet inte är självklar
En önskan om att bli tillfrågade om de blivit utsatta för våld fanns hos många kvinnor trots rädsla och oro för att bli identifierade som våldsoffer (Belknap & Sayeed 2003; Kelly 2006;
Nemoto et al. 2006; Leppäkoski et al. 2011; Reisenhofer & Seibold 2012). Många kvinnor upplevde en önskan om att sjuksköterskan skulle ha förståelse för att det är svårt att avslöja våldsbrott när de sökt vård. Därför upplevde kvinnorna det som något positivt när sjuksköterskan på rutin frågade om de blivit utsatta för våld vilket gav dem chansen att dela med sig av sina livssituationer. Anledningen till att de flesta kvinnorna aldrig berättade om våldet var för att de upplevde att de aldrig fick frågan (Belknap & Sayeed 2003; Kelly 2006;
Nemoto et al. 2006; Leppäkoski et al 2011; Reisenhofer & Seibold 2012).
They didn’t ask so I didn’t tell… They never asked me why I was crying, they just wrote down… Sometimes you’re afraid to tell. But when someone asks you, and you feel that you can trust them, you could be able to talk. (Kelly 2006, s.87.)
En önskan om att bli tillfrågad om våldet när de sökte vård fanns hos många av kvinnorna även om det inte direkt ledde till ett avslöjande av våldsbrott (Tower 2006). Det upplevdes som positivt när frågan kom på tal men det framkom dock att några av kvinnorna inte visste vad de skulle svara eller att de eventuellt skulle förneka våldsbrotten (Belknap & Sayeed 2003;
Reisenhofer & Seibold 2012). En kvinna önskade att få frågan om hon blivit utsatt för våld för att ytterligare kunna få frågan om hon ville anmäla hennes makes misshandel till polisen då hon kände att hennes liv var i fara (Nemoto et al. 2006). Det fanns även kvinnor som själva inte identifierade sig som våldsutsatta och de tenderade att bli förolämpade om sjuksköterskan frågade om de blivit utsatta för våld (Reisenhofer & Seibold 2012).
Diskussion
Syftet med litteraturstudien var att belysa våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande inom hälso-och sjukvården. Sammanlagt identifierades sju stycken kategorier:
trygghet, information om utsatthet central, frustration, skuld och skam, ignorans, rädsla samt frågan om utsatthet inte är självklar.
Resultatdiskussion
De våldsutsatta kvinnorna kunde uppleva en trygg vårdmiljö om sjuksköterskan behandlade dem med respekt, empati och om de var vänliga vilket tas upp i kategorin trygghet. Wester et
18
al. (2007) har genomfört en studie om vad våldsutsatta kvinnor har för upplevelser och förväntningar i mötet med vårdpersonal, som inkluderar både psykiatriker, läkare och sjuksköterskor. Där framkommer att majoriteten av alla kvinnor som blivit utsatta för våld anser att deras lidande minskar om de upplever en god vårdrelation mellan sig och personalen. Den vårdrelationen skapas enligt kvinnorna om personalen har en glad utstrålning och ett vänligt bemötande vilket stämmer överens med denna studies resultat. Resultatet styrks även i en studie av Johnston (2006) där författaren har undersökt våldsutsatta kvinnors upplevelser av vårdpersonalens bemötande när de söker vård på akutmottagning. Betydande för ett gott bemötande var när personalen gav kvinnorna uppmärksamhet. De upplevde att de fick uppmärksamhet när sjuksköterskor och läkare hade ögonkontakt med dem och när de använde sig av sitt kroppsspråk i samtalet. Det upplevdes vara viktigt att bekräfta kvinnorna genom att visa respekt, empati och trygghet. NCK (2012) skriver att ett gott bemötande är en förutsättning för att kvinnan ska känna tillit. Grunden för ett bra omhändertagande som skapar trygghet är att lyssna, fråga och tro på kvinnans historia. Det är viktigt som sjuksköterska att tänka på hur attityder kan avläsas genom eget kroppsspråk och att det kan påverka kvinnan. För att sjuksköterskor ska kunna omhänderta våldsutsatta kvinnor på ett respektabelt sätt måste det finnas en förståelse för våldet. Med det menas en grundförståelse för våldets orsaker, omfattning och konsekvenser, och det bör utgöra basen för all kompetensutveckling (NCK 2012). För att våldsutsatta kvinnor ska fortsätta ha positiva upplevelser av sjuksköterskans bemötande skulle ett förslag då kunna vara att sjuksköterskestudenter får chansen att utveckla kunskaper inom ämnet under utbildningens gång. Yrkesverksamma sjuksköterskor som redan möter våldsutsatta kvinnor bör få uppdaterade utbildningar inom ämnet som stärks av aktuell forskning för att kunna ge adekvat omvårdnad.
I kategorin skuld och skam framkom det att kvinnorna upplevde nedlåtande attityder och att de fick skylla sig själva för att ha blivit utsatta för våld vilket styrks av Muganyizi et al. (2011) och Vieira et al. (2012). I studien genomförd av Vieira et al. (2012) diskuteras kunskaper och attityder hos vårdpersonal gentemot brasilianska kvinnor som blivit utsatta för våld. Det framkom att vissa sjuksköterskor använde en hård ton mot våldsutsatta kvinnor och en attityd om att de fick skylla sig själva. Muganyizi et al. (2011) skriver om våldtäktsoffer och deras upplevelser av hinder i mötet med polis och sjukvården. Vårdpersonalen ifrågasatte en kvinna om hennes historia om att blivit sexuellt trakasserad verkligen var sann då de ansåg att kvinnan var alldeles för ful för att vara sexuellt attraktiv. Kvinnorna upplevde objektifiering och en känsla av att bli dömda när personalen hade en kall och nedlåtande ton mot dem (Muganyizi et al. 2011), vilket överensstämmer med denna studies resultat. NCK (2017a) beskriver de fördomar som finns om våldets prevalens, orsaker och konsekvenser. På så sätt riskerar känslan av skuld och skam att förstärkas, samt att tilliten till sjukvården och andra myndigheter minskar (NCK 2017a). Sjuksköterskor som har en nedlåtande ton genom hela samtalet med våldsutsatta kvinnor kan därför bidra till en sämre vårdrelation, vilket gör att de kanske inte vågar söka vård igen. Det är viktigt att inte lägga skulden på kvinnorna för då finns det en eventuell risk att de tror att våldet är deras eget fel.
I kategorin ignorans upplevde kvinnorna en känsla av att bli bortprioriterade och ignorerade vilket styrks av Efe och Taskin (2012). De skriver om sjuksköterskor som jobbar med akutvård och deras hinder i mötet med våldsutsatta kvinnor. De diskuterar att våldsutsatta kvinnor kan uppleva ett negativt bemötande i vården för att sjuksköterskor inte anser att våld i nära relationer är ett akut problem och därför blir de inte prioriterade. I en studie av Wester et al. (2007) framkommer det däremot att våldsutsatta kvinnor upplever att de får tillräckligt med tid och att de känner sig både sedda och hörda. Enligt Hälso-och sjukvårdslagen har sjuksköterskan en skyldighet att ge vård på lika villkor för alla människor (HSL 2017:30), vilket påvisas från det
19
här resultatet att alla våldsutsatta kvinnor inte alltid får. En eventuell anledning till att upplevelserna skiljer sig åt skulle kunna vara den tidsbrist som finns i vården. Om till exempel en akutmottagning har många patienter med högre prioritet så kan det kanske bidra till en upplevelse av att bli bortprioriterade och ignorerade, medan vården på en vårdcentral kan ha ett lugnare tempo där kvinnorna upplever att de blir sedda och hörda med en gång.
Vidare under kategorin ignorans upplevde kvinnorna i den här studien att sjuksköterskan många gånger la fokus på de fysiska skadorna och inte på vad som var den bakomliggande orsaken till skadorna vilket kan tyda på okunskap. Larsen et al. (2014) skriver i deras studie om våldsutsatta kvinnors upplevelser av hälso- och sjukvården. De upplevde att det var enklare att få behandling för de fysiska skadorna än den bakomliggande orsaken. Vieira et al. (2012) beskriver att sjukvårdspersonal upplevde det enklare att fråga om våldsbrott när de fysiska skadorna syntes, och därmed hamnade fokus på skadorna vilket också stämmer överens med resultatet i denna studie. Eriksson (2015) har utformat en omvårdnadsteori som handlar om lidandets drama och hur det kan medföra en fördjupad förståelse för hur sjuksköterskan kan lindra lidandet. Genom att flytta fokus från sjukdomsdiagnos och symtom till lidande återgår man till de grundläggande förutsättningarna för allt vårdande (Eriksson 2015). Sjuksköterskan bör undersöka våldsutsatta kvinnor som vilka patienter som helst för att finna en orsak till skadorna och inte bara se till det ytliga som blotta ögat ser. En eventuell okunskap om ämnet hos sjuksköterskor kan mycket möjligt leda till att endast symtomen behandlas vilket gör att de bakomliggande orsakerna till kontakten kan glömmas bort.
I kategorin frågan om utsatthet inte är självklar visade resultatet att kvinnor som sökte vård aldrig fick frågan om de blivit våldsutsatta och därför berättade de aldrig om våldet för sjuksköterskan vilket stöds av Zink et al. (2004). De har genomfört en studie om äldre våldsutsatta kvinnors upplevelser av vården samt hur kvinnorna identifieras. Sundborg et al.
(2015) har genomfört en studie om sjuksköterskors erfarenheter av att möta kvinnor som blivit utsatta för intimt partnervåld. De beskriver att många sjuksköterskor upplevde att det inte var deras jobb att fråga kvinnor om de blivit utsatta för våld vilket kan förklara varför vissa sjuksköterskor aldrig tar upp frågan (Sundborg et al. 2015). När sjuksköterskor upplever att det inte är deras jobb att fråga om våldsutsatthet så kan det kanske bero på bristande riktlinjer vad som gäller på respektive avdelning inom området våld i nära relationer.
Vidare i kategorin frågan om utsatthet inte är självklar visade att våldsutsatta kvinnor upplevde det positivt när sjuksköterskan på rutin frågade om våldet. De uttryckte att de inte vågade inleda en konversation om våldsutsatthet utan att först bli tillfrågad vilket överensstämmer med Trabold (2007) samt Robinson och Spilsbury (2008). Studien som är genomförd av Robinson och Spilsbury (2008) handlar om våldsutsatta kvinnors upplevelser och erfarenheter av hälso- och sjukvården. I den studien ville kvinnor att screening samt frågor om våld skulle vara en rutin för att underlätta ett avslöjande. I studien genomförd av Trabold (2007) görs screening för våld i nära relationer. Det framkom att screening av våld i nära relationer som sker på rutin ökade våldsavslöjanden markant. NCK (2010) framhäller att USA och Kanada är föregångsländer på många sätt när det gäller nationella riktlinjer för att fråga om våldsutsatthet.
I likhet med den nationella kartläggningen i Sverige så framkommer det att kvinnan oftare blir tillfrågad om våld hos gynekologen än hos övriga vårdpersonal. Det diskuteras att det kan vara ett bra tillfälle hitta ett sammanhang och att ta upp frågan när samtalet kommer in på olika livsstilar som till exempel alkoholanvändning eller problem med självskadebeteende (NCK 2010). Det kanske skulle vara till fördel om frågan om utsatthet förekommer tidigt i bedömningen av kvinnornas ohälsa för att de ska uppleva att det är en del av alla rutinfrågor
20
som ställs. Det skulle eventuellt kunna öka avslöjandet av våld vilket gör att identifikationen blir enklare för sjuksköterskan. Då skulle det vara lättare att identifiera våldsutsatta kvinnor vilket diskuteras vidare i stycket nedan.
Svavarsdóttir och Orlygsdottir (2009) undersöker hur sjuksköterskor och barnmorskor identifierar våldsutsatta kvinnor. De beskriver att sjuksköterskor och barnmorskor kände sig mer säkra på sitt jobb när de använde sig av riktlinjer för att kunna identifiera kvinnor som blivit utsatta för våld. I kategorin frågan om utsatthet inte är självklar visade resultatet att kvinnorna var rädda för att bli identifierade som våldsoffer samtidigt som de ville få frågan om våldsbrott. Socialstyrelsen rekommenderar alla verksamheter inom hälso-och sjukvården att lyfta fram våldsutsatthet som ett ansvarsområde och att fastställa rutiner och riktlinjer för att kunna bemöta dessa kvinnor bättre (Socialstyrelsen 2016). Det behövs för att eventuellt kunna förbättra vården och skapa en bättre upplevelse för de våldsutsatta kvinnor som i framtiden kommer behöva söka vård. Om våldsutsatta kvinnor blir identifierade genom att få frågan om utsatthet så bör sjuksköterskan kunna bemöta dem på ett bättre sätt. Identifikationen är därför kanske en av de viktigaste delarna när det kommer till att bemöta våldsutsatta kvinnor, för att kvinnorna ska få en fortsatt god upplevelse genom hela vårdprocessen. De negativa upplevelserna som framkommit i resultatet kan eventuellt undvikas om sjuksköterskan lyckas identifiera kvinnorna som våldsutsatta.
Metoddiskussion
Litteraturstudien utgick ifrån Polit och Becks (2017) nio steg då den gav en tydlig struktur.
Studiens urval var först baserad på endast Cinahl och PubMed men för att öka antalet träffar och för att få ett bredare spann så tillkom PsycINFO vilket sågs som en styrka att basera urvalet på fler databaser. Sökorden som valdes ut ansågs vara relevanta till studiens syfte.
Till en början ingick sökordet violence i studien men det valdes bort då ordet gav många dubbletter gentemot domestic violence som var ett annat sökord i studien. Övriga träffar på sökordet violence var inte relevant för denna litteraturstudie.
Det kunde betraktas som en styrka i studien att databassökningarna gjordes både individuellt och tillsammans. Därmed var varje titel och abstrakt granskade två gånger. Varför detta gjordes var för att uppnå en enighet och för att säkerhetsställa att studiens artiklar svarade mot syftet då databassökningarna resulterade i ett stort antal träffar.
En annan styrka i studien var att nio av tio studier var kvalitativa. Det är en fördel att använda kvalitativa artiklar för att belysa upplevelser (Polit och Beck 2017). En artikel var en mixad metodstudie vilket sågs som en styrka. Forsberg och Wengström (2013) menar att de olika forskningsmetoderna kompletterar varandra inom omvårdnadsforskning. Studien innehöll citat med fördel att få en ökad förståelse för resultatet och för att det skulle vara lättare att läsa.
En författare har skrivit två av resultatets artiklar och det ses som en styrka. Denna författare har forskat mycket inom ämnet våld i nära relationer då han varit författare till ännu flera artiklar som kommit fram under databassökningen men som inte svarat på denna studies syfte.
Sannolikt har författaren väldigt stor kunskap inom området. Det kan också betraktas som en svaghet då dessa artiklar kan ha varit präglade av författarens förförståelse.
Artiklarna som presenteras i resultatet handlar om kvinnor som är eller har varit våldsutsatta.
Det framkommer inte i några av resultatets artiklar att det fanns någon tidsram för hur lång tid det fick gå mellan att ha blivit våldsutsatt i nära relationer till när de medverkade i de olika
21
studierna. Det kan ses som en svaghet då upplevelserna kan ändrats med tiden om det var lång tid mellan intervjuerna och när de blev utsatta för våld.
I litteraturstudiens resultat ingick artiklar från Storbritannien, Finland, USA, Japan, Australien, Kanada och Kina. Då resultatet grundas på studier från olika länder ses det som en styrka då våld i nära relationer är ett globalt samhällsproblem. Studiens resultat visade att våldsutsatta kvinnors upplevelser av sjuksköterskans bemötande var liknande i alla länder, oavsett kultur.
Klinisk betydelse
Då våldsutsatta kvinnor ofta upplever ett negativt bemötande av sjuksköterskan finns det stort behov att öka sjuksköterskans kompetens inom området. Det skulle behövas mer utbildning inom ämnet våld i nära relationer under sjuksköterskeutbildningen. Kurser inom ämnet skulle kunna erbjudas inom varje verksamhet. Det skulle öka kunskapen och leda till ett förbättrat omhändertagande av våldsutsatta kvinnor. Frågan om våld bör ställas som rutinfråga på alla akutmottagningar och övriga avdelningar där kvinnorna kan tänkas söka vård. Riktlinjer och handlingsplaner för omhändertagandet av våldsutsatta kvinnor behöver implementeras i varje verksamhet inom hälso-och sjukvården så att vården blir jämlik.
Förslag till fortsatt forskning
Forskning i ämnet våld i nära relationer har mestadels genomförts utifrån sjuksköterskans perspektiv medan forskningen av våldsutsatta kvinnors upplevelser inte är lika omfattande.
Därför bör ytterligare forskning genomföras kring hur våldsutsatta kvinnor kan identifieras på ett bättre sätt då det blivit ett globalt samhällsproblem. Ytterligare forskning utifrån våldsutsatta kvinnors perspektiv kan ge en djupare förståelse för deras behov i mötet med sjuksköterskan vilket kan förbättra omvårdnaden. Ett bättre omhändertagande av sjuksköterskan ökar sannolikheten för en god vårdrelation.
Slutsats
Resultatet visar att kvinnorna är rädda för att bli identifierade som våldsutsatta. Trots rädslan att bli identifierade har de en önskan om att bli tillfrågade om våldet. Kvinnorna upplever att de blir ignorerade och bortprioriterade. Nedlåtande attityder från sjuksköterskan bidrar till känslor av skuld och skam. Det upplevs frustrerande att sjuksköterskan inte har tillräckligt med tid för att samtala och ge information till de våldsutsatta kvinnorna. Sjuksköterskan upplevs främja trygghet om kvinnorna blir behandlade med respekt, empati och om de får stöd samt information om deras utsatta situation.
22
Referenslista
* = Artiklarna finns med i resultatet
*Belknap, RA. & Sayeed, P. (2003). Te contaria mi vida: I would tell you my life, if only you would ask. Health Care for Women International, 24(8), 723-37.
doi:10.1080/07399330390227454
Berg, L., Skott, C. & Danielson, E. (2007). Caring relationship in a context: Fieldworkin a medical ward. International Journal of Nursing Practice, 13(2), 100-106. doi: 10.1111/j.1440- 172X.2007.00611.x
*Bradbury-Jones, C., Clark, M. & Taylor, J. (2017). Abused women's experiences of a primary care identification and referral intervention: a case study analysis. Journal of Advanced Nursing, 73(12), 3189-3199. doi: 10.1111/jan.13250.
*Bradbury-Jones, C., Duncan, F., Kroll, T., Moy, M. & Taylor, J. (2011). Improving the health care of women living with domestic abuse, Nursing Standard, 25,35-40.
Brottsförebyggande rådet (2015). Det dödliga våldet i Sverige 1990-2014. Rapport 2015:24.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet
*Catallo, C., Jack, SM., Ciliska, D. & MacMillian HL. (2012). Minimizing the risk of intrusion:
a grounded theory of intimate partner violence disclosure in emergency departments, Journal of Advanced Nursing, 69(6), 1366-76. doi: 10.1111/j.1365-2648.2012.06128.x
Dillon, G., Hussain, R., Loxton, D. & Rahman, S. (2013). Mental and Physical Health and Intimate Partner Violence against Women: A Review of the Literature. International Journal of Family Medicine, 2013:313909. doi: /10.1155/2013/313909
Du Plat-Jones, J. (2006). Domestic violence: the role of health professionals. Nursing Standard, 21(14-16), 44-48.
Dutton, A-M., James, L., Langhorne, A. & Kelley, M. (2015). Coordinated Public Health Initiatives to Address Violence Against Woman and Adolescents, Journal of Woman’s Health, 24(1), 80-85. doi. 10.1089/jwh.2014.4884
Efe, S.Y., & Taşkın, L. (2012). Emergency Nurses’ Barriers to Intervention of Domestic Violence in Turkey: A Qualitative Study. Sexuality and Disability, 30(4), 441-451.
doi:10.1007/s11195-012-9269-1
Eliasson, M. & Ellgrim, B. (2006). En kunskapsöversikt: Mäns våld mot kvinnor i nära relationer. Stockholm: Sveriges Kommuner och Landsting.
Eriksson, K. (2015). Den lidande människan. 2 uppl. Stockholm: Liber.
Forsberg, C. & Wengström, Y. (2013). Att göra systematiska litteraturstudier: värdering, analys och presentation av omvårdnadsforskning. 3 uppl. Stockholm: Natur och Kultur.
23
Guruge, S. (2012). Nurses role in caring for women experiencing intimate partner violence in the Sri Lankan context. International Scholarly Research Notices Nursing, 2012 (2012), doi:
10.5402/2012/486273
Gutmanis, I., Beynon, C., Tutty, L., Wathen, C.N. & Macmillan, H. (2007). Factors
influencing identification of a response to intimate partner violence: a survey of physicians and nurses. BioMed Central Public Health, 7 (12), 1-11.
Holmberg, C. & Enander, V. (2011). Varför går hon? Om misshandlade kvinnors uppbrottsprocesser. Lund: Studentlitteratur
Häggblom, A. & Dreyer Fredriksen, S-T. (2011). ”Often it becomes quiet” – nurses meeting with abused women. Klinisk Sygepleje, 25(1), 67-76.
Häggblom, A., Hallberg, L. & Möller, A. (2005). Nurses ́attitudes and practices toward abused women. Nursing and Health Sciences, 7, 235-242
Inoue, K. & Armitage, S. (2006). Nurses' understanding of domestic violence.
Contemporary Nurse: A Journal For The Australian Nursing Profession, 21 (2), 311-323.
Isdal, P. (2000). Meningen med våld. Stockholm: Förlagshuset Gothia.
Johnsson-Latham, G. (2005). Patriarkalt våld som hot mot mänsklig säkerhet. Stockholm:
Justitiedepartementet.
Johnston, B. (2006). Intimate Partner Violence Screening and Treatment: The Importance of Nursing Caring Behaviors. Journal of Forensic Nursing, 4(2), 184-188.
Karolinska Institutet (2018). Svenska MeSH. Stockholm: Karolinska Institutet. Tillgänglig:
https://mesh.kib.ki.se/Mesh/search/?searchterm=domestic+violence [2018-02-22]
*Kelly, U. (2006). "What will happen if I tell you?" Battered Latina women's experiences of health care. The Canadian Journal of Nursing Research, 38(4), 78-95.
Larsen, M. M., Krohn, J., Puschel, K. & Seifert, D. (2014). Experiences of health and health care among women exposed to intimate partner violence: qualitative findings from Germany.
Health Care for Women International, 35(4), 359-379.
Lawoko, S., Sanz, S., Helström, L., & Castren, M. (2011). Screening for intimate partner violence against women in healthcare Sweden: prevalence and determinants. International Scholarly Research Notices Nursing, 1-7. http://dx.doi.org/10.5402/2011/510692
*Leppäkoski T, Paavilainen E, Åstedt – Kurki, P. (2011) Experiences of emergency care by the women exposed to acute physical intimate partner violence from the Finnish perspective. International Emergency Nursing, 19, 27-36.
24
*Loke, AY., Wan, ML. & Hayter M. (2012). The lived experience of women victims of intimate partner violence. Journal of Advanced Nursing, 21(15-16), 2336-46. doi: 10.1111/j.1365- 2702.2012.04159.x.
Lundgren, E. (2012). Våldets normaliseringsprocess och andra våldsförståelser. Stockholm:
Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.
Montero, I., Ruiz-Pérez, I., Escribà-Agüir, V., Vives-Cases, C., Plazaola-Castaño, J., Talavera, M. & Peiró, R. (2012). Strategic responses to intimate partner violence against women in Spain: a national study in primary care. Journal of Epidemiology & Community Health, 66(4), 352-358. doi:10.1136/jech.2009.105759
Muganyizi, P., Nyström, L., Axemo, P., & Emmelin, M. (2011). Managing in the Contemporary World: Rape Victims ́and Supporters ́ Experience of Barriers Within
the Police and the Health Care System in Tanzania. Journal of Interpersonal Violence, 26(16), 3187-3209. doi:10.1177/0886260510393006
Nationellt centrum för kvinnofrid (2010). Att fråga om våldsutsatthet som en del av anamnesen.
Uppsala: Uppsala universitet.
Nationellt centrum för kvinnofrid (2012). Omhändertagande av kvinnor utsatta för våld i nära relation. Landstinget i Uppsala län.
Nationellt centrum för kvinnofrid (2014). Våld och hälsa - en befolkningsundersökning om kvinnor och mäns våldsutsatthet samt kopplingen till hälsa. Uppsala: Uppsala universitet.
Nationellt centrum för kvinnofrid (2017a). Uppsalamodellen - att möta våldsutsatta kvinnor inom hälso- och sjukvården. Uppsala: Uppsala universitet.
Nationellt centrum för kvinnofrid (2017b). Våld i nära relationer. Uppsala: Uppsala universitet.
Nationellt centrum för kvinnofrid (2018). Handbok- Nationellt handlingsprogram för hälso- och sjukvårdens omhändertagande av offer för sexuella övergrepp. Uppsala: Uppsala universitet.
*Nemoto, K., Rodriques, R. & Vahlmu, L.(2006). Exploring the Health Care Needs of Women in Abusive Relationships in Japan. Health Care for Women International, 27, 290-306. doi:
10.1080/07399330500511774
Netto de Albuquerque, L., Vasconcelos, M-A., Azevedo Queiroz, A-B., Rubio Tyrrell, M-A.
& Del Mar Pastor Bravo, M. (2014). Violence against woman and its consenquences. Acta Paulista de Enfermagem. 27(5), 458-464. doi.org.bibproxy.kau.se:2048/10.1590/1982- 0194201400075
Nordborg, G. (2014). Mäns våld mot kvinnor. I Kunosson, H. B (red.). Våldsutsatta kvinnor - samhällets ansvar. 3:2 uppl. Lund: Studentlitteratur, ss. 43-72.
Polit, D. F. & Beck, C. T. (2017). Nursing research: generating and assessing evidence for nursing practice.10 uppl. Philadelphia: Lippincott Williams & Wilkins
25
Pratt-Eriksson, D., Bergbom, I. & Lyckhage, E. (2014). Don’t ask don’t tell: Battered women living in Sweden encounter with healthcare personnel and their experience of the care given.
International Journal of Qualitative Studies on Health and Well-being.
doi:10.3402/qhw.v9.23166
Prosman, G-J., Wong, S. & Lagro-Janssen, L.M. (2013). Why abused women do not seek professional help: a qualitative study. Nordic College of Caring Science, 28, 2.11, doi:
10.1111/scs.12025
Reisenhofer, S. & Seibold, C. (2007). Emergency Department care of women experiencing intimate partner violence: Are we doing all we can? Contemporary Nurse, 24:1, 3-14, doi:
10.5172/conu.2007.24.1.3
*Reisenhofer, S. & Seibold, C. (2012). Emergency healthcare experiences of women living with intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 22, 2253–2263.
doi:10.1111/j.1365-2702.2012.04311.x
Robinson, L. & Spilsbury, K. (2008). Systematic review of the perceptions and experiences of accessing health services by adult victims of domestic violence. Health & Social Care in the Community, 16(1), 16-30.
Socialstyrelsen (2016). Våld -Handbok om socialtjänstens och hälso-och sjukvårdens arbete med våld i nära relationer. Stockholm: Socialstyrelsen. Tillgänglig:
http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/20252/2016-6-37.pdf [2018- 03-08]
SFS 2014:821. Patientlag. Stockholm: Socialdepartementet.
SFS 2017:30. Hälso-sjukvårdslag. Stockholm: Socialdepartementet.
Sprauge, C., Woollett, N., Parpart, J., Hatcher, A. M., Sommers, T., Brown, S. & Black, V.
(2016). When nurses are also patients: Intimate partner violence and the health system as an enabler of women ́s health and agency in Johannesburg. Global Public Health, 11(1–2), 169–
183.
Sundborg, E., Törnkvist, L., Saleh-Stattin, N., Wandell, P., & Hylander, I. (2015). To ask, or not to ask: The hesitation process described by district nurses encountering women exposed to intimate partner violence. Journal of Clinical Nursing, 26, 2256-2265.doi: 10.1111/jocn.12992 Svavarsdottir, E. K. & Orlygsdottir, B. (2009). Identifying abuse among women: use of clinical guidelines by nurses and midwiwes. Journal of Advanced Nursing, 65,779-788.
Svensk sjuksköterskeförening (2017). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska.
https://www.swenurse.se/globalassets/01-svensk-sjukskoterskeforening/publikationer-svensk- sjukskoterskeforening/kompetensbeskrivningar-publikationer/kompetensbeskrivning-
legitimerad-sjukskoterska-2017-for-webb.pdf [2017-12-18]
26
*Tower, M., Mcmurray, A., Rowe, J. & Wallis, M. (2006). Domestic violence, health and healthcare: Women’s accounts of their experiences. Contemporary Nurse, 21, 186-198. doi:
10.5172/conu.2006.21.2.186
Trabold, N. (2007). Screening for intimate partner violence within a health care setting: a systematic review of the literature. Social Work in Health Care, 45(1), 1-18.
United Nations (1993). Declaration on the Elimination of Violence against Wome.
A/RES/48/104. 85th plenary meeting.
van der Wath, A., van Wyk, N. & Janse van Rensburg, E. (2013). Emergency nurses experiences of caring for survivors of intimate partner violence. Journal of Advanced Nursing, 69(10), 2242-2252.
van Wyk, N. & van der Wath, A. (2015). Two male nurses ́ experiences of caring for female patients after intimate partner violence: a South African perspective. Contemporary Nurse, 50(1), 94–103
.
Vieira, E. M., dos Santos, M. A., & Ford, N. J. (2012). Seizing an Opportunity to Help- Knowledge and Attitudes of Doctors and Nurses Toward Women Victimized by Intimate Partner Violence in Brazil. Health Care For Women International, 33(3), 228-249.
Wester, W., Lo Fo Wong, S.& Largo-Janssen, M. (2007). What Do Abused Women Expect from Their Family Physicians? A Qualiative Study Among Women in Shelter Homes. Women
& Health, 45(1), 105-118. doi:10.1300/J013v45n01_07
Wong, J. & Mellor, D. (2014). Intimate partner violence and women's health and wellbeing:
Impacts, risk factors and responses. Contemporary Nurse, 46(2) 170-179. doi:
10.5172/conu.2014.46.2.170.
World Health Organization (2013). Global and regional estimates of violence against woman:
prevelence and health effects of intimate partner violence and non-partner sexual violence.
Geneva: World Health Organization, London School of Tropical Medicine & South African Medical Research Council.
Zink, T., Jacobson, C., Regan, S., & Pabst, S. (2004). Hidden victims: the healthcare needs and experiences of older women in abusive relationships. Journal Of Women's Health, 13(8), 898- 908.
