Bebyggelsehistorisk tidskrift
Nordic Journal of Settlement History and Built Heritage
Author Kristina Carlsson, Lars G Johansson, Eva Weiler
Title Bebyggelseforskning och dokumentation i Västsverige
Issue 10
Year of Publication 1985
Pages 114–116
ISSN 0349−2834
ISSN online 2002−3812
www.bebyggelsehistoria.org
Bebyggelseforskning och dokumentation
i
Västsverige
Halland som gränsland
Ett centralt ytterområde
avKristina Carlsson, Lars G Johansson ochEva Weiler
Vid Riksantikvarieämbetets under¬
sökningsverksamhet (UV VÄST) i Kungsbacka bedrivs undersökningar i anslutning till projekteringsarbetena för detsknaturgasprojektet.
Arkeologiska undersökningaräridag
ennaturlig deliprojekteringsarbetena inför större exploateringsföretag.
Tack vare fornminneslagen har t ex
energifrågorna i vårt moderna sam¬
hälle indirektbidragittillnyaidéerom
gårdagens lågtekniska samhälle, om
bebyggelsen och om markutnyttjan¬
det under fleratusenår.
StatensVattenfallsverk undersöker
nu möjligheternaatt introducera na¬
turgas i Västsverige. En ledning för naturgasfinns redan i Skåne och för¬
beredelser pågår för en fortsättning längsvästkusten och norrut. Riksan¬
tikvarieämbetethardragituppriktlin¬
jer för kulturminnesvårdens intressen ide länsomkan kommaattberörasav
projektet; deplanerade ledningssträc-
kornainventeras ochprovgrävs,efter¬
som de på många håll lagts genom områden därmankanförväntasigett stort antal oregistrerade, ej synliga fornlämningar, t ex förhistoriska boplatser,överodladegravarellerres¬
terefter medeltidabebyggelse. Syftet
äri första hand att undvika att led¬
ningen hamnar i fornlämningar. 1
andra hand skall arbetet ligga till grund för bedömningen hur eventuel¬
lafornlämningr skall dokumenteras.
Sedan 1983 deltar UV Väst iprojek¬
teringsarbetena förnaturgaslängsen 6—30mbred och 20 millång sträcka frånHallandsåsen i söder tillenpunkt
strax utanför Göteborg. Ledningen går i Hallands mittaxel i övergången
mellan slättområde och skogsbygd,
somär ettavdemestfornlämningstä-
taområdenaiVästsverige. Går vi på andra leddengenom landskapet, kan
vikonstatera,attnorraHallandär to¬
pografiskt knutet till södra Bohuslän, medan södra delen är lik Skåne. 1
många bemärkelser är det ett gräns¬
land vi hamnat i:geologiskt,topogra¬
fiskt,politiskt-historiskt.
Utgångspunkten fördet arbete och de medel som lagts ner påprojekte- ringsstadiet har varitattklargöra vissa fundamentala frågor kring förhisto¬
riskoch medeltidabebyggelseoavsett påvilket stadiumarbetet slutar längs denlånga linjen ilandskapet. Resulta¬
ten och de idéer som legat bakom dem, kommer att redovisas i UV:s rapportserie. Den här artikeln är en helt kort presentation. Sedan den skrevs ijanuari 1985 har arbetet med inventeringar och provgrävningarac¬
celererat. Hittills harockså 9 förhisto¬
riskaboplatsergrävts ut.
Kunskapen om Hallands förhistoria bygger främstpåfyrasarpmanfattan-
de översikter, nämligen ”Götaälvs-
områdets fornminnen” ffån 1923,in¬
ledningskapitlet till Hallands historia
av Holger Arbman 1954, Carl och KjerstinCullbergs översikt omGöte¬
borgs förhistoria i FYNDmeddelan-
den 1975 samt Elof Lindälvs ”Forn¬
fynd och fornminnen i norra Hal¬
land”,somutgavsisin tredje upplaga 1980. UV Västsutgrävningar 1968—
80 har presenteratsi ”Från flintverk¬
stad till processindustri”, utgiven 1984.
Den övriga litteratursom behand¬
lar Hallands forntid kan grovt settin¬
delas ifyra kategorier.Ensådanärav inventerande karaktär(texBrusewitz 1950, Selinge 1966, Cullberg 1961) och diskuterar med olika utgångs¬
punkter vadsomärkäntomfornläm- ningsbeståndet i allmänhet. Enannan
inriktning är den kronologiska (tex
Lundborg 1972, Cullberg 1974, We- linder 1974), som dominerat den ar¬
keologiska debatten i landet i åtskilli¬
ga år. De flesta artiklar som berör Hallands forntidärdocksådanasom
behandlar enstaka objekt, nyfunna, utgrävda eller restaurerade (t ex Kal- ling 1923, Lundborg 1968). En liten fjärdegrupputgörde artiklarsomtar upp Hallands kommunikationer un¬
der förhistorisk och senare tid (tex Ahlberg 1925,Asplund 1960, Wijkan-
der 1982).
114
Forskningen kring förhistoriska förhållanden har i huvudsak kommit att koncentreras till områdets sydli¬
gasteochnordligaste delar. Denmel¬
lanliggande delen harmereller mindre glömts bort. Kanske berordet påatt den ligger längst bort frånuniversite¬
ten i Lund och Göteborg, kanske är det ettutslagav attmuseetiVarberg
varitmerainriktatpå etnologiänar¬
keologi.
Den medeltida landsbygden i Hal¬
landharhittills behandlats utifråndet bevarade historiska källmaterialet.
Av detta material intar den s k Hal- landslistan i kung Valdemars jorde- bok från 1220-taletenviktig plats. Ett flertal författare har penetrerat dess innehåll från olika utgångspunkter
texG Olsson ochASandklefi Hal¬
lands historia del1, 1954.Merautför¬
ligt har den behandlatsavS Aakjaer, 1926-45, SBolin, 1929 och L Weibull 1916.1 Hallandslistankanmanhämta
uppgifter, främstav kameralartsom rörden administrativa strukturen för
landsbygden.
Den medeltidahistorien i storthar också beskrivitsavettflertal författa¬
re. Förutomverket Hallandshistoria, kanmannämnaiBexell, 1817,0von Möller, 1974 och C G Styffe, 1911.
Kyrkorna och kommunikationerna behandlas i mindre artiklar typESal- vén, 1940, G Ahlberg, 1925, R Asp¬
lund 1959—60, Kalén, 1924.
Till vår hjälp finns dessutom RAÄ:s fornminnesinventering(söm i Halland inte tagit upp boplatsläm¬
ningar)ochdens kgöteborgsinvente- ringen frånca 1920,som framför allt berör fynd från stenåldern i länets
norradelar. Enannanarkivalisk källa erbjuder de anteckningar som finns samlade i Göteborgs arkeologiska
museum samti vissmånävenarkivet vid Hallands länsmuseum. Informa¬
tion för projekteringen har också hämtatsur ”Hallandsortnamn”, ut¬
givenavJ Sahlgren^H Ståhl (1948
—80) samt från äldre kartmaterial i lantmäteriets arkiv i Halmstad.
Det ärutifrån ensammanställning
avdettamaterialsomslutligenen ny¬
inventering av ledningssträckan och dess närmasteomgivningar företagits.
Från Hallandsåsen i söder till Mölndal inorrhar denplanerade sträckningen
rekognoceratsifält.Presumtiva forn- lämningar har registrerats och prov- undersökts.1Halland,varsbebyggel¬
sehistoriatidigare varit en i det när¬
maste vit fläck på den arkeologiska kartan, börjar nu ett mönster att skönjas.
Under äldsta tider synsett mönsteri bebyggelsen, huvudsakligen oriente¬
rad utefterkursenoch vidare inåt lan¬
det utmed ådalarna. Under brons¬
åldern händer något nytt, man kan bitvis iakttaga ett regelrätt central- bygdsmönster. 1 området mellan Kungsbacka och Varberg kan man tex se bebyggelsekoncentrationer på
ca 8—10 km avstånd från varandra.
Det verkarsomomdettamönstermer
ellermindresplittratsupp,såattman under romersk järnålder nästan kan tala om ett slags ödeläggelse, då de uppkomna marginalområdena tillsy¬
nesavfolkas ochutnyttjas framför allt tilljaktoch fiske.
Vidövergångsperioden äldre/yngre järnålder visar bebyggelseutvecklin¬
genistället på betydande förändringar
somtyder antingenpåenbebyggelse¬
koncentration—återkolonisation—
eller en befolkningsexplosion. Järn¬
framställningeni Hallandär ett feno¬
mensomknutits till dennautveckling.
Denna expansiva period utgör bak¬
grunden till den utveckling vi kanse under tidig medeltid. Man kan tala
om en primär bebyggelsekoncentra¬
tion längs en nordsydlig axelgenom
landskapetunder 1000/1100-talet. Ett antal tidigmedeltida kyrkor, flera kungsgårdar och inte minst byar med tidigmedeltidaursprungärlokalisera¬
de till övergångszonen mellan slätt¬
land och skogsbygd. Övrigadelar —
slätten utmed kusten ochskogsområ¬
den—tasianspråk någotsenare.Den relativt sett sena stadsutvecklingen i Hallandkanmanse somettled i den¬
nautveckling.
Detgeografiska läget och den arkeo¬
logiska/historiska kunskap som idag
står till budsomHallands äldstahisto¬
ria, utgörbakgrundentill den arbets¬
modell vi skisserat.Detärframför allt trefrågekomplex vi vill fokusera vid arkeologiska undersökningar för den eventuellanaturgasledningen, somju
berör ett tvärsnitt genom hela land¬
skapet.Ledmotivet harvaritattstude¬
rafenomen ochutvecklingslinjer i be¬
byggelsemönstretövertidsgränser och
traditionellaperiodindelningar.
Redan genom att studera boplatser¬
na/byarnas lägen har vi, bl avid in¬
ventering och provundersökning av
området,fåtten grovuppfattningom deras utbredning. Däremot är det
svårtattmeraexakt datera de enskilda platsernapå så tidigt stadium och där¬
medplacera in dem i derasnaturgeo¬
grafiskasammanhang redan nu. Vid provgrävningarnavisade detsigattde kriterier efter vilka forntidens männi¬
skor gjorde sina boplatsval idag en¬
dast iringa omfattning är identifier- bara, då landskapsbilden under den långa tidsrymd som det handlar om förändrats totalt. Strandlinjer har förskjutits, gamla vattendragharför¬
svunnit eller ändrat sinalopp, dikats
utosv.Odlingen har förändratnatur¬
landskapettillettkulturlandskap.Det blir i ställetanalyserav evdjurben,in¬
nehålliavfallsgropar, bottenavstolp-
hål och lerkärl samt pollenanalyser,
som kan avge information om vad människronautnyttjde i landskapet.
Man kan ocksåfråga sig vad som drev bosättningen i olika riktningar under olika tider. Forntidsmänni- skans kriterier förettbra boställeva¬
rierade säkert frångod tillgång på rå¬
varor, lämpligt klimat eller ett bra kommunikationslägetill platsens för¬
svarbarhet.
Under medeltiden och fram till för¬
svenskningen år 1645 var Hallands politiska och ekonomiska ställning präglat av sin roll som gränsland.
Landskapethar fram till dess ävenan¬
vänts som pantlän mellan rikenaett otal gånger, något som sannolikt präglat bebyggelsestrukturen. Han¬
deln mellan det svenskaVästergötland och detdanska Hallandvar enorsak till landskapets politiska och ekono¬
miska uppsving. De kommunikativa förutsättningarnamed blafloder och dalar frän kusten inåt landetmotVäs¬
tergötland och Småland har i dettaav¬
seende haftstor betydelse under alla tider.
Den särställning Halland intar be-
115
träffandegränshandeln under medel¬
tiden har betydligt äldre rötter. Den
s k bondeseglationen som dokumen¬
terats från och med 1500-talet och framåt kan varaett utslag avden av tradition starkasjälvbörande bygden.
Vårhypotesärattvaru-,idé- och för¬
modligenävenmänniskogenomflödet följde floderoch andra vägar redan under stenålder och vidaregenomår¬
tusenden och därmed lades grunden
till Hallands ställning som handels- land.
Nära knutna till de två tidigare be¬
skrivnaproblemkomplexenärfrågor¬
na kring de ekonomiska grunderna för Hallandssärställning. Landskapet kanhahaftenslagskontrollfunktion
avt exkommunikationslederna. Ge¬
nomflödet av idéer kan ha utvecklat enegen”högteknologi”(t exflinttek¬
nologi eller metallteknologi, eller transiterade man bara sådan kun¬
skap? Kanskeärdet råvarutillgångar¬
na(flinta, salt,järn, skog, jordbruk-
och boskapsskötsel) som burit upp Hallands ekonomi. Kommunika¬
tionsmöjligheterna med de järnrika trakterna i sydöstra Västergötland
och västraSmålandblirviktiga i detta sammanhang,menskall inteövervär¬
deras.Denekonomiska basenanting¬
enden ärgrundad på handel eller vissa specialiserade hantverk medför vanli¬
gen att även andra hantverk utveck¬
las. Här kanspåravandrahantering¬
ar och hantverkensinreorganisation (hemarbete—industriellinriktning— produktion för eget bruk respektive' för exportetc)varabetydelsefulla.
Redan under tidig medeltid har
mankunnatana en meraöstligochen
västligtorienterad intresse/kultursfär i sydskandinavien. Trafiken—han¬
deln runt östersjöområdets kust re¬
spektive nordsjöomrdethar säkertva¬
ritdengrundläggandeorsaken till det¬
ta. 1 detta perspektiv kan man seatt Halland intaren mycket speciell sär¬
ställning som gränsområde mellan
dessa två sfärer. Vad detta kan ha haft för betydelse för den skisserade ut¬
vecklingen kanmanbaragissa sigtill idag. Förhoppningsvis kanett arkeo¬
logisktmaterialbelysa dessaproblem
bättreäntidigare.
Litteratur
Aakjaer, S, 1926—45. Kong Valde¬
marsJordebog /—///. Köbenhavn
1926—45.
Ahlberg, G, 1925. Vägar och forn¬
minnen i Norra Halland. Hal¬
ländskbygdekultur. Göteborg.
Andrén, A, 1983. Städer ochkunga¬
makt—enstudie iDanmarkspoli¬
tiska geografi före 1920. Scandia
49. 1983.
Arbman, H, 1954. Hallands Historia, del I. Halmstad.
Asplund, R, 1959—60.Vägar mellan Halland och Västergötland. Vår bygd.
Bexell, S P, 1817. Hallands historia ochbeskrivning I. Göteborg.
Bolin, S, 1929. Hallandslistan i kung
Valdemars jordebok. En kritisk studie.Scandia 2.
Brusewitz, G, 1950.Anteckningarun¬
der vistelsen i Falkenbergstrakten
sommaren 1864. Samfundet Hal¬
lands biblioteksvännerspublikatio¬
nerI. Halmstad.
Cullberg, C, 1961. Mesolitiska bo¬
platser frånHalland i Statens His¬
toriskaMuseum, Stockholm. Hal¬
land.
Cullberg, Kj, 1973. Ekehögen —
Backa Röd— Valtersberg. Frågor kring kronologi och kulturkon¬
takter under yngreromersk järnål¬
deriGöteborgsområdet. Akad.av¬
handling. Göteborg.
Cullberg, C, 1974. Cullbergsvararpå Welinders kritik.Fornvännen 3.
Cullberg, C,— Cullberg, Kj, 1975—
76. Forntiden i Göteborg I—11.
Fyndmeddelanden.
Ewald, V, 1929. Esprahögen. Enhal¬
ländsk bronsåldersgrav med sten- ochjärnåldersfynd. Fornvännen.
Furingsten — Jonsäter — Weiler, 1984. Från flintverkstad till pro¬
cessindustri. Deförsta 9000 åren i Västsverige spegladeav UV Västs undersökningar 1968—1980.
Kungälv.
Kalén, J, 1924. Halländskagränsmär¬
ken. Göteborg.
Kalling, S, 1923. Boplatser frånsten¬
åldern vidTyludden. Vår bygd.
Lindälv, E, 1967.Fornfynd och forn¬
minnen inorraHalland. Varberg.
Lundborg,L, 1968.Gånggriften iTo- larp. Snöstorps sn. Felrestaure- rad? Halland.
Lundborg, L, 1972. Undersökningar
avbronsåldershögar och bronsål- dersgravar i södra Halland. Hal¬
lands museums skriftserie 2.
Halmstad.
Möller, P von, 1874. Bidrag till hal- lands historia. Lund.
Olsson, G, 1954. Hallands politiska historia. Hallands historia del 1.
Halmstad.
Petersen, B, 1970. En långdös i ett bronsåldersröse.Halland.
Sahlgren,J,& Ståbl, H, 1948—1980.
OrtnamneniHallands län.Uppsa¬
la 1948. 1950 och 1980.
Salvén, E, 1940. Medeltidsarkitektu-
reni Hallandskyrkor. Vårbygd.
Sandklef,A, 1954. Hallands bönder.
Hallands Historia delI. Halmstad.
Selinge K-G, 1966, Fornlämningar i gränsbygd. Fynd. Göteborg.
Styffe,C G, 1911. Skandinavienun¬
der unionstiden. Stockholm.
Weibull, L, 1916. Kung Valdemars Jordebok. Lund.
Welinder, S, 1974. Kring västsvensk mesolitisk kronologi.Fornvännen 1974:3.
Wijkander, K, 1982. Gamla Förlan- davägen på Fjärås Bräcka. Hal¬
land.
116
