Uppsala Universitet
Statsvetenskapliga institutionen Kandidatuppsats
VT - 2018
Moderaternas och Socialdemokraternas nya migrationspolitik
- En analys av mediedebatten kring partiernas förändring av migrationspolitiken
Författare: Andreas Celan Handledare: Thomas Persson
2
Innehållsförteckning
Innehållsförteckning ... 2
1. Inledning ... 3
1.1 Syfte & frågeställning ... 4
2. Tidigare forskning ... 5
2.1 Partiers drivkrafter ... 5
2.2 Ideologi ... 6
2.3 Strategi ... 6
2.4 Nischpartier & Mainstreampartier ... 7
3. Teoretiskt ramverk ... 8
3.1 Politisk förändring som begrepp ... 8
3.2 Politisk positionering ... 8
3.3 Oppositionspartier, Regeringspartier & Utmanarpartier ... 10
3.4 Migration ... 11
3.5 Migrationspolitik som begrepp ... 12
3.6 Flyktingkrisen och svensk migrationspolitik ... 13
4. Metod ... 13
4.1 Material & Avgränsningar ... 16
4.2 Operationalisering av begrepp ... 17
5. Analys ... 18
5.1 Öppna gränser ... 18
5.1.1 Moderaterna vill öppna gränserna ... 18
5.1.2 Socialdemokraterna angående öppna gränser ... 20
5.1.3 Problem, orsaker & lösningar till öppna gränser ... 21
5.2 Permanenta uppehållstillstånd ... 22
5.2.1 Moderaterna emot tillfälliga uppehållstillstånd och för permanenta... 22
5.2.2 Socialdemokraterna förespråkar permanenta uppehållstillstånd ... 24
5.2.3 Problem, orsaker & lösningar till tankesättet permanenta uppehållstillstånd 25 5.3 Gränskontroller ... 25
5.3.1 Moderaterna vill införa gränskontroller ... 25
5.3.2 Socialdemokraterna ställer sig positiva till gränskontroller ... 27
5.3.3 Problem, orsaker och politiska förslag ... 28
5.4 Tillfälliga uppehållstillstånd ... 28
5.4.1 Moderaterna vill ha tillfälliga uppehållstillstånd ... 28
5.4.2 Socialdemokraterna vill lagstifta om tillfälliga uppehållstillstånd ... 29
5.4.3 Problem, orsaker och lösningar ... 30
6. Diskussion & Slutsatser ... 31
6.1 Vidare forskning ... 33
7. Litteraturlista ... 34
3
1. Inledning
Under år 2015 rådde det en migrationskris inom EU där miljontals människor hade tagit sig över medelhavet till Europa för att fly undan krig och förtryck. När människor riskerade att lida av allvarlig skada på grund av krig och konflikt hade EU och medlemsländerna en moralisk skyldighet att hjälpa människor som ville skapa sig ett bättre liv (EU-kommissionen, 2017). Händelsen kom att leda till stora konsekvenser inte bara för medlemsländerna som idag brottas med illegala invandrare utan det dog tusentals personer till havs på väg till Europa. Krisen kom att orsaka en enorm press på EU vad gällde hur man skulle ordna mat, vatten och tak över huvudet till alla migranter och flyktingar (Migrationsverket, 2018).
Migrationspolitiken har varit en av de dominerande och mest omdebatterade
inrikespolitiska frågorna under senare år, även idag när flyktingvågen avtagit en hel del är frågan väldigt central. Det var just sommaren 2015 som både politiker och i princip hela samhället i stort fick upp ögonen för denna fråga och det tog inte lång tid innan
statsminister Stefan Löfven kom ut med att Sverige var uppbyggt på solidaritet och ett land som skulle visa medmänsklighet gentemot omvärlden, han betonade vikten av att alla kommuner skulle ta sitt ansvar, att ingen kunde smita undan från att välkomna flyktingar till kommunerna (Regeringskansliet 2015). Likaså var Fredrik Reinfeldt ute året innan och talade om att “öppna våra hjärtan” i sitt tal om människor som ville komma till Sverige och fly undan krig och fattigdom. Moderaternas väljarstöd hade sjunkit åren innan 2014 och detta var ett sätt enligt Reinfeldt att ta ansvar för migrationspolitiken med ett öppet samhälle som visade sig få ökat väljarstöd (svt Nyheter, 2015).
Migrationsfrågan i svensk politik har definitivt varit en het potatis speciellt då flyktingströmmarna var som störst. Sverigedemokraterna hade länge förespråkat en begränsad invandring till Sverige och som kom att sätta press på både
Socialdemokraterna och Moderaterna. Partiets ökade inflytande i frågan kom att bli svårhanterlig för resterande partier. Att vissa partier kan påverka andra partier till att förändra sin position i någon politisk fråga är högst sannolikt. Vissa partier löper större
4
sannolikhet att göra en politisk förändring än andra beroende på om man är makthavare eller inte (De Vries & Hobolt, 2012:5).
Uppsatsens fokus är på migrationsfrågan och dess förändring inom Moderaterna och Socialdemokraterna. Mina förkunskaper säger mig att Sverige under lång tid bedrivit en generös migrationspolitik men att den generositeten möjligen har avtagit. Denna aspekt är något som har fångat mitt intresse. Ifall denna plötsliga förändring hos i princip alla partier stämmer, förutom möjligen hos Vänsterpartiet och Centerpartiet blir intressant att undersöka med tanke på att ämnet är högaktuellt och de flesta kan nog slå fast att något sådant inte förekommer särskilt ofta. I medierna har det skrivits en hel del om denna förändring och de uppdaterar dagligen var partierna ställer sig i olika frågor. Mycket fokus har lagts på svängningen i migrationspolitiken vilket kommer kunna ge mig den information jag behöver för att göra den empiriska beskrivningen. Invandringsfrågan överlag har debatterats mycket i riksdagen kombinerat med olika förslag från båda partierna men uppsatsens utgångspunkt kommer varken vara att fokusera på
riksdagsdebatter eller vad partierna framför för åsikter om frågan i partiprogrammen.
Istället kommer studien handla om hur partiernas politik har omskrivits i mediedebatten, skälet till det är att väljarna får sin uppfattning om partiers politik och det politiska hantverket mest via media.
1.1 Syfte & frågeställning
Syftet med uppsatsen är att beskriva förändringen hos Moderaternas och
Socialdemokraternas migrationspolitik som kommer ta ansats innan flyktingkrisen och vidare när krisen var som värst. Jag kommer utgå från vad som har skrivits om frågan i mediedebatten och hur förändringsprocessen har sett ut vad gäller öppna gränser och uppehållstillstånd. Anledningen till att jag inte väljer att titta på exempelvis två specifika årtal och jämföra de är främst eftersom tillgången till värdefull information som kan behövas för att beskriva förändringen utesluts.
Avgränsningen kommer vara till de största partierna från vänster respektive högerskalan eftersom möjligheten till jämförelser mellan de två största partiernas åsikter och
5
uttalanden kommer finnas. Detta är en intressant aspekt att undersöka. Att inkludera alla partier kan bli alldeles för mycket information sett till uppsatsens storlek. Anledningen till att jag undersöker denna fråga är för att det tydligt finns en forskningslucka som behöver fyllas då en beskrivning av partiernas migrationspolitik över tid när flyktingkrisen rådde hjälper oss att förstå om partierna blev mer restriktiva på området. Studien handlar om en politisk förändring och redogörelsen av denna process hoppas jag ska kunna generera bättre förståelse för partiernas åsikter i frågan men även för svensk politik i stort och dess föränderlighet.
Frågeställningen som kommer vara uppsatsens utgångspunkt och styra uppsatsen hela vägen fram till slutsatsen är:
Hur har Moderaterna respektive Socialdemokraterna ändrat sin uppfattning gällande migrationspolitiken under flyktingkrisen?
2. Tidigare forskning
Vad gäller frågan om hur ofta politisk förändring sker beror till stor del på vad för parti man pratar om. De partier som tenderar att starkt hålla fast vid sin ideologi kommer troligtvis inte att svänga i någon politisk fråga oberoende av om en del av partiets väljarkår inte längre stödjer politiken och i värsta fall byter parti. Det andra alternativet, som talar för att ett parti lägger om någon politisk sakfråga handlar istället om strategi där partiet istället förespråkar väljarstöd före ideologi.Det finns en hel del forskning på området kring partiers drivkrafter och hur vi ska förstå partiers sätt att agera i olika uppkomna politiska situationer. Den tidigare forskning som kommer presenteras i denna studie handlar just om de två vägvalen partier står inför när de bedriver politik och vilka partier det i grunden handlar om.
2.1 Partiers drivkrafter
För att kunna förstå partiers politiska prioriteringar av olika slag och deras val att göra politiska förändringar är det viktigt att klargöra drivkrafterna bakom deras agerande.
Partier tänker ofta rationellt, de är målmedvetna och väljer att agera kollektivt för att
6
maximera sina resultat. Först kan sägas att partier är intresserade av att vinna röster för instrumentella skäl, vilket enligt författarna innebär att man får tillgång till political offices, det vill säga alla fördelar med att vara i regeringsposition. Det andra är att partier är aktörer som söker uppnå vissa mål med sin policy, även kallat policy seeking vilket ger de motivation till att arbeta för att uppnå dem. Vad gäller de instrumentella skälen hänger de naturligtvis ihop med att få ut så mycket som möjligt av sin politik. Det beror
visserligen på vad för parti man pratar om men eftersom vissa partier är mer
maktinriktade än andra är det lättare för de att förändra någon politisk fråga om stödet finns inom partiet. Andra partier förespråkar istället den politik man alltid har stått bakom eftersom den drivkraften hänger ihop med ett partis rykte och blir därmed svårföränderlig (Klüver & Spoon, 2014:3).
2.2 Ideologi
Ideologin som sagt, kännetecknas vara stark hos partier som under någon period förlorar röster och fortsätter att bedriva samma politik även när partiet vinner röster (Budge, 2010:1). Politiska skillnader mellan partier runt om i världen har och göra med ideologi, partier upprätthåller dess identitet och kontinuitet genom att vara en tilldragningsfaktor för människor som delar ens uppfattningar. Det är mycket viktigare att värna om
ideologin som man alltid trott på än att lägga om politiken (Budge, 2010:4). Det är inte så vanligt att kärnväljare byter partitillhörighet eftersom de starkt tenderar att hålla fast vid en ideologi. De identifierar sig med ett parti så länge partiet inte rör sig på vänster-höger skalan. Den interna processen är viktig med ett bra ledarskap som håller fast vid ideologin så att inte andra partimedlemmar påverkas av hur folket röstar. Att partiets motivation kommer när man bara är ute efter att få röster är uteslutet hos de som starkt håller fast vid detta alternativ (Budge, 2010:10,12).
2.3 Strategi
Partier som istället väljer olika strategier för att vinna val är något annat. Det
huvudsakliga målet med strategin hos partier är att maximera antalet röster för att kunna komma i regeringsställning. En ambition som partier har och som skulle hjälpa de ett steg
7
närmare målet är ifall de lyckas med att maximera röster från så många olika
väljargrupper som möjligt. Man vill att sin egna politik ska dominera offentligheten. I praktiken innebär det att man drivs av makt och är villig att ingå koalitioner med andra partier som blir viktigt för att kunna få majoritet (Strom, 1990:4).
Strategiska partiers sätt att agera handlar om att agera vid rätt tidpunkt, en sådan tidpunkt kan vara innan val där det kommer krävas en ledare som är en skicklig strategiker. Vad gäller valet blir det ofta en tävling partierna sinsemellan om alla olika fördelar man kan tänkas ha som ska gynna väljarna, politiskt sådana. Politiska löften som politikerna gör till väljarna brukar ofta vara en strategi som partier använder sig av för att få stöd (Strom, 1990:18). Sammantaget kan konstateras att partiers drivkrafter i stor grad handlar om den ideologiska och den strategiska aspekten.
2.4 Nischpartier & Mainstreampartier
Nischpartier är partier som har få hjärtefrågor medan mainstreampartier är motsatsen och för att visa att man kan hantera fler politiska frågor kan nischpartier ibland byta fokus och utmana mainstreampartier för rösternas skull. Partier som ofta är precis över
procentgränsen och riskerar att förlora val är mer villiga att omförhandla och addera politiska frågor till den politiska vardagen. Ofta är det mindre partier som är öppna för att göra förändringar med förhoppningen om ett bättre valresultat och då handlar det oftast om partier som sitter i opposition än regeringspartier eftersom de har ett större ansvar för implementeringen av beslut (Meyer & Wagner, 2013:2,3). Att förlora röster är en
partiförlust och det betyder ofta att partier tar resultatet hårt. Man har därför som mål att vinna röster och eftersom valförlust blir en risk för målen man har minskar chansen att ingå i regering, förhandlingsstyrkan försämras och man vet inte vilken väg framtiden visar. Vissa partier har inte resurser som krävs och uppmärksammas inte i media lika mycket som andra partier vilket återigen innebär att man strategiskt agerar för att få upp frågor och åsikter på den politiska agendan för att synas i media (Meyer & Wagner, 2013:7). Mainstreampartier som istället kanske ger otydliga beslut i några av de frågor som de har hand om, reagerar inte på samma sätt vid valförlust vilket skulle innebära att man här istället väljer en nischstrategi. Mainstreampartier tenderar istället att endast göra
8
några enstaka politiska förändringar som läggs i deras partiprogram. Dessa förändringar är inte tillräckligt stora för att kunna betraktas som en nischstrategi (Meyer & Wagner, 2013:17).
3. Teoretiskt ramverk
Teorikapitlet kommer till en början bestå av definitionen politisk förändring. Vidare kommer teorins kärna att presenteras som innefattar partipolitisk positionering, vilka partier det i grunden handlar om och vad för faktorer som ligger till grund för
förändringen. Slutligen innan metoddelen presenteras en bakgrundsdiskussion om begreppen migration och migrationspolitik som även kommer relateras till Sveriges kontext.
3.1 Politisk förändring som begrepp
Inrättandet av en ny politisk linje i en sakfråga gör att ett parti är medvetet om att den gamla politiska linjen måste skäras ner avsevärt mycket, dessa beslut kan inte döljas på något sätt utan besluten kommer att få följder som antingen blir negativa eller positiva.
Politisk förändring handlar om transformationen från en politisk riktning till en annan som formas av opinionsläget och olika lagar och regler som varit aktuella (Hogwood &
Peters 1982:3,4).
3.2 Politisk positionering
Teorin i fokus handlar om partiers tendens att positionera sig i politiska frågor som ett svar på dess politiska motståndare. Politiska partier kommer alltså att justera sin politik för att kunna konkurrera med andra partier (Adams & Topcu, 2009:2). Vissa politiska partier tenderar att anpassa sina politiska strategier som ett svar på motståndarnas strategier. Med avseende på utvecklingen av partisystem menar författarna att teorin belyser ett empiriskt mönster som innebär att politiska partier sällan tenderar att ”byta”
ideologi raskt i det politiska landskapet. Bytet sker alltså inte över en natt utan partier börjar först med att anpassa sin politik till sina motståndarpartier som innebär att deras politik i någon mån skiftar i samma riktning och ju mer tiden går desto mer tydligt blir det
9
att åsikterna förblir likadana som hos motståndarnas (Adams & Topcu, 2009:3).
Det finns ett par faktorer som ligger till grund för hur partier beter sig i frågan om hur de ska positionera sig. Adams och Topcu menar att allmänhetens syn har betydelse och hur resultatet blev för partiet i tidigare val vilket de studerar och kommer fram till en hypotes som lyder: ”Political parties respond to rival parties’ policy shifts by shifting their own policies in the same direction.” Politiska partier strävar ofta efter att få röster, som Adams menar är vote-seeking parties. Rivaliserande partipolitiska åsikter kan därför komma att påverka ett parti till att få incitament genom att ändra sin egna politik i samma riktning trots att man tidigare har bestridit motståndarens politik.
När ett parti på antingen vänster eller högerskalan skiftar sin politik och närmar sig utmanarpartiets åsikter är dess syfte att i någon mån betraktas som motbjudande för dess politiska motståndare. Partiet har därmed skapat sig incitament till att förflytta sig mer åt höger eller vänster beroende på vilken politisk fråga som omtalas. Riktningen sker främst mot medianväljarens position för att kunna förhindra en valseger till det rivaliserande partiet (Adams & Topcu, 2009:3,4).
Vidare som även nämnts kort ovan undersöker författarna och försöker se hur det
kommer sig att partier gör den politiska positioneringen mer specifikt. Det första som kan konstateras är att partiet byter åsikt i linje mot partier som har närliggande åsikter för att kunna konkurrera om väljare. Partiet blir mer tydligt i en specifik politisk fråga eftersom tidigare åsikter som har presenterats inte har varit tillräckligt tydliga varför man måste positionera sig närmre ett annat parti som har liknande uppfattningar. Under vissa omständigheter kan det vara så att det politiska landskapet förändras där företrädare för olika partier dels är osäkra kring vem väljarna kommer lägga sin röst på varför det skapas incitament till att anpassa partiets politik till utmanarpartier. Partier borde alltså inte oroa sig alltför mycket kring själva positioneringen i sig utan hur stor förändring det faktiskt blir, alltså i hur stor utsträckning deras slutliga åsikter kommer likna utmanarpartiets. Det kan ha betydelse för vem som kommer regera i slutändan eftersom det blir som en tävling mellan partierna (Adams & Topcu, 2009:16).
10
Sammantaget kan sägas att under vissa omständigheter tenderar vissa partier att justera sin politiska position till en annan. Enligt de empiriska beräkningarna visar det sig att partier som förändrar sin politik på det sättet är missnöjda med hur den politiska frågan tidigare har bedrivits. Detta säger oss att politiska partier faktiskt kan påverka varandra på olika sätt. Vidare kan man fastställa att partier i någon mån tävlar med varandra i och med att partier rör sig mer åt vänster eller höger för att kunna konkurrera med utmanarpartiet.
Det är en form av politisk strategi (Adams & Topcu, 2009:18).
3.3 Oppositionspartier, Regeringspartier & Utmanarpartier
Politiska partier kan alltså påverkas av andra partier i olika sammanhang. Här förklaras att partier som anses vara ”förlorarna” i det politiska landskapet tenderar att i större
utsträckning skapa incitament till att göra förändringar i politiken. Dessa partier är mer kapabla till att utföra en förändring för att i ett senare skede byta regering. När en politisk fråga blomstrar och får betydelse för allmänheten kommer ”förlorarna” att göra de stora förändringarna för att nå positiva utfall. Dessa partier är alltså dem som kommer tjäna mest på att göra en politisk förändring (De Vries & Hobolt, 2012:2).
Vidare kommer frågan om vilka politiska partier det i grunden handlar om? Partierna som står i fokus i det sammanhanget är Mainstream opposition parties och Mainstream
government parties. Partier i opposition kan sägas vara de som med största sannolikhet kommer att förändra politisk åsikt i någon fråga av olika anledningar. Ett skäl kan vara att man vill vinna så många röster som möjligt. Vad gäller regeringspartierna karaktäriseras de som ”vinnarna” i politiken just eftersom de befinner sig i regeringsställning och
kommer därför att vara mer lojala till partiorganisationen och till sina väljare. Det innebär att sannolikheten till att de byter politisk åsikt finns men är mindre (De Vries & Hobolt, 2012:5).
Utmanarpartier har inget att förlora när det kommer till att skifta åsikt även fast de sällan gör det. Det som utmärker utmanarpartier är att de aldrig har befunnit sig i
regeringsställning. Det är dessa partier som skiljer sig åt från resterande partier för att de ofta har åsikter som de är ensamma om att ha. Ett stödjande av en ny politisk linje kan
11
vara riskabelt för ett oppositionsparti om man i för stor grad närmar sig utmanarpartiet för att möjligheten till koalitioner kan i ett senare skede vara svåra att bilda. Slutsatsen är därmed att regeringspartier inte förväntas förändra någon politisk fråga i lika stor utsträckning som oppositionspartier eftersom det inte är nödvändigt just för att de befinner sig i regeringsposition. Mycket fokus läggs på vad de gör när de är i regering.
Det som kan sägas är att media har granskat många förslag vilket begränsar dess
handlingsmöjligheter. Oppositionspartier löper alltså större chans att förändra sin politik just eftersom de måste göra vad de kan för att återta regeringsmakten och är därmed mer benägna till att röra sig i riktningen mot utmanarpartierna (De Vries & Hobolt, 2012:6).
Utifrån teorin ovan kan konstateras att vissa partier utmanas i större grad av andra partier beroende på ifall partiet är i opposition eller i regeringsställning. Regerande partier kommer sannolikt inte att skifta politik i lika stor grad av olika skäl medan det för oppositionspartier är lättare med tanke på att de vill regera, de kan ta påtryckningar i större grad från andra partier och kan byta åsikt i enlighet med väljare. Med det sagt presenteras två hypoteser:
Hypotes 1: Mainstreampartier (S) & (M) kommer att förändra sin migrationspolitik som svar mot utmanaren från nischpartier (SD)
Hypotes 2: Oppositionspartier (M) anpassar sig i högre utsträckning än regeringspartier (S)
3.4 Migration
Begreppet migration har utvecklats under väldigt lång tid och innebär att människor förflyttar sig från en plats till en annan och förklaringarna till det kan vara olika, vissa gör det av rena ekonomiska skäl, andra vill se hur det är i andra delar av världen eller så flyr man från krig och förtryck (Kritz, 1987:6). En person som emigrerar kan vara invandrare eller flykting. De som vill ha uppehållstillstånd och är i behov av skydd på grund av krig och konflikt kallas flyktingar. En invandrare å andra sidan är en person som söker
uppehållstillstånd men kommer till ett annat land frivilligt för att arbeta eller förenas med familjen. Begreppet migration omtalas av optimister och pessimister. Optimisterna
12
förespråkar en neoklassisk migration vilket innebär att migrationen till landet är gynnande både för landet som personen emigrerar från och mottagarland. Eftersom arbetskraft står i fokus är omfördelningen av den i städerna, industrisektorer, jordbruksområden och på landsbygden en förutsättning för stabil ekonomisk tillväxt och är central för
utvecklingsprocessen. Migranterna såg man som ett hopp för arbeten inom olika sektorer och förhoppningen om att de investerar i företag (Haas, 2010:5,6).
Optimisterna fick sig en stor utmaning vid slutet av 1960-talet där den pessimistiska synen tog fart. Här såg man migration som något som förväntas undergräva nationella ekonomier genom att beröva sina egna materiella resurser. Eftersom alla länder har människor i sina länder som är väldigt rika kommer ojämlikheterna att bestå trots en ökad migration eftersom migranterna oftast är vanliga arbetare. Det gynnar familjen som vill skapa sig ett bättre liv men ifall man inte lyckats få permanent uppehållstillstånd blir det endast en börda för staten. Enkelt uttryckt kommer ojämlikheterna att bestå. (Haas, 2010:11).
3.5 Migrationspolitik som begrepp
Migrationspolitik är, till skillnad från begreppet migration en sakpolitisk fråga och
innebär statliga insatser för att ha kontroll och reglera inresan till ett nationellt territorium.
Vidare fastställer man vilka villkor som gäller för bosättning för de personer som söker antingen permanent bosättning, något tillfälligt arbete eller asyl. Migrationspolitiken kan ha många olika utbud av ändamål men den mest relevanta egenskapen som karaktäriserar diskussionen om migrationspolitik är huruvida utvecklingen sker på ett planerat sätt och om den är generös eller restriktiv (Freeman, 1992:3).
Australien exempelvis har gynnats av den stora migrationsvåg som de har haft tidigare år, både politiska partier har varit överens kring detta men även befolkningen i sin helhet.
Den konsensusen är inte lika självklar idag och decennierna framöver är vissa partier för att dämpa intaget till landet för att kunna nå fullständig kontroll över migrationen som man menar har varit svårt. Tidigare fick personer permanent uppehållstillstånd direkt ifall man ansökte om det men man gjorde om den regeln och ändrade till tillfälliga
13
uppehållstillstånd som det mest optimala och som kom att innebära att man först efter fyra års tid kunde få permanent bosättning (Freeman, 1992:7).
3.6 Flyktingkrisen och svensk migrationspolitik
Den kanske främsta orsaken till att flyktingkrisen rådde var på grund utav det långvariga kriget i Syrien vilket kom att innebära att cirka 4 miljoner människor flydde för sina liv.
Hösten 2015 sökte 163 000 människor asyl i Sverige (Migrationsverket, 2018).
Migrationsverket meddelade att en av de största utmaningarna som Sverige stod inför var att ordna boende till de asylsökande vilket egentligen började med när man ordnade tältläger för dessa människor innan man hittade andra lösningar på problemet
(Migrationsverket, 2016). Det som mest kännetecknade Sveriges migrationspolitik innan flyktingvågen var att man alltid såg invandringen som inget annat än berikande för samhället. Sveriges välfärdsstat likaså har influerats av Sveriges integrationspolitik sedan 60-talet med påståendet att välfärden är till för alla. Förtroendet för den svenska
välfärdens kapacitet att hantera invandringen har varit en viktig del i svensk migrationspolitik (Borevi, 2014).
Migrationspolitiken är bred och alla åtgärder som vidtogs av partierna nämns inte i
studien utan endast förändringen av öppna gränser och permanenta uppehållstillstånd som är de centrala områdena i denna undersökning. De flesta är nog medvetna om att
invandringen åtstramades hos majoriteten av Sveriges riksdagspartier men att gå in i detalj på två migrationspolitiska områden ger oss lärdom om vilka argument som togs upp i mediedebatten kring mer specifika områden av förändringen i migrationspolitiken.
Det pratades varken om invandringens kostnader till Sverige eller om riskerna för integrationsproblem innan krisen förutom hos Sverigedemokraterna. Resterande partier ville hjälpa människor som var på flykt där Sveriges öppna gränser var ett sätt. Vidare var permanenta uppehållstillstånd något som skulle göra att människor integrerades snabbare.
Den positiva bilden blev inte lika självklar framöver.
4. Metod
Med hänsyn till vad uppsatsen ämnar undersöka vilket är förändringen i Moderaternas
14
och Socialdemokraternas migrationspolitik finner jag det mest lämpligt att använda en kvalitativ textanalys. Denna textanalys innebär att ta fram det som är mest väsentligt i innehållet genom en noggrann läsning av textens delar och dess helhet. Det är lösningen på forskningsproblemet som är tanken med textanalysen. Ofta kommer frågor ställas till materialet vilket kommer göras i detta fall med hjälp av analytiska verktyg. Fokuset ligger inte i att besvara varför frågor utan istället ställs frågor om vad,vem,vilka karaktär och på vilket sätt dessa över tid har förändrats. (Esaiasson m.fl, 2017:211,212).
För att besvara forskningsfrågan ställs därmed specifika frågor till materialet vilket kommer underlätta undersökningen av textmaterialet då forskaren endast är ute efter att fånga det mest centrala. Undersökningen kan benämnas vara intensiv med tanke på att det inte är många fall som studeras, istället används mindre material varifrån informationen hämtas där materialet undersöks på djupet istället för bredden då informationen istället skulle vara väldigt tunn (Teorell & Svensson, 2007:267).
Det finns olika sätt hur en kvalitativ textanalys kan användas, det kan bero på vad för material man vill undersöka, vad man vill få ut mer specifikt och vad det är för forskning som utförs. Vad gäller denna studie kan en systematisering komma till användning vilket grundas på att studien är av beskrivande karaktär. Studiens fokus kretsar kring en
förändring i mediedebatten, det är därför viktigt att klargöra idéstrukturen hos de aktörer som förmedlar den informationen i media och begripliggöra dessa aspekter av innehållet.
(Esaiasson m.fl, 2017:213,214).
En annan alternativ metod skulle kunna vara att man utför intervjuer och på så sätt få information om partiets interna struktur där olika partimedlemmar som har vetskapen om detta skulle få svara (Esaiasson m.fl, 2017:227). Däremot väger nackdelarna tyngre än fördelarna. Först och främst är det en stor utmaning att ta reda på vem som egentligen innehar den kunskap som efterfrågas. Vidare kan diskuteras ifall personen som intervjuas överhuvudtaget kan tänka sig att svara på frågor som rör partiets inre konflikter.
Textmaterialet som jag har läst består av den policy som partierna förespråkade vid två olika tidpunkter och detta presenteras i olika tidningsartiklar av både skribenter och olika
15
politikers uttalanden. Förslagen om att det ska råda öppna gränser i vårt land gentemot omvärlden och att Sverige ska ordna permanenta uppehållstillstånd till människor som ville komma hit ger möjligheten att utröna ifall partierna vid ett senare skede blev
restriktivare och om det bortom flyktingkrisen kan finnas beskrivningar till den slutsatsen som inte är helt uppenbar i mediedebatten. Tanken med textanalysen är som sagt inte att försöka finna svar på “varför” frågor vilket inte heller är det primära fokuset i denna studie. De frågor som i detta fall är analytiska hjälpmedel som redogörs nedan är rimliga empiriska indikatorer på det jag undersöker.
Frågorna som ställs till materialet är inspirerade av Carol Bacchis policyanalys som hon kallar “What's the problem represented to be?” och hennes utgångspunkt är att
policyproblem inte är givna i samhället utan öppna för att kunna tolkas (Esaiasson m.fl, 2017:217). Frågorna till materialet är således:
Hur är problemet med öppna gränser respektive uppehållstillstånd representerat?
Hur är orsaken till dessa två faktorer representerade?
Hur är lösningen på öppna gränser och uppehållstillstånd representerade? Vilka politiska förslag möjliggörs?
Analysschemat nedan presenterar förväntade svar på frågorna som kommer ställas till materialet innan flyktingkrisen 2014 och början på 2015. Vidare när krisen var som värst under senare delen av 2015.
(1) Innan krisen (2) Under krisen
Problem: Syrienkonflikt, dåligt
ansvar inom EU.
Alla medlemsländer tar inte ansvar, situationen blir ohållbar.
Orsak: Främlingsfientliga EU-kritiska partier,
16 partier, Assads härjningar.
risk för
integrationsproblem och segregering.
Prioritering av egna medborgare.
Lösningar: Öppna gränser &
permanenta uppehållstillstånd
Mer krav från Sveriges sida både på EU och medlemsländerna.
Införande av gränskontroll &
tillfälliga
uppehållstillstånd.
4.1 Material & Avgränsningar
För att redogöra för förändringen i migrationspolitiken hos Socialdemokraterna och Moderaterna kommer material hämtas från Mediearkivet (Retriever Research) avgränsat till storstadspress. Mest material kommer användas från Dagens Nyheter. Sedan
tillkommer några andra källor. Att ha med artiklar från alla svenska dagstidningar skulle ta för lång tid att gå igenom och analysera varför storstadspressen är en bra avgränsning där informationen hämtas från endast ett begränsat antal dagstidningar eller tidskrifter.
Denna information utgör grunden för min analys. Tidigare har nämnts att riksdagsdebatter utesluts och det kommer undvikas att ta med även när media publicerar dessa. Ur ett tidsperspektiv är mediematerialet något som nyligen är publicerat och eftersom det har skrivits mycket om flyktingkrisen och partiers migrationspolitik så blir materialet högst användbart. Jag är medveten om att annat material har valts bort som troligtvis skulle vara användbart att ha med då det har skrivits mycket om ämnet men jag tänkte i termerna kring att försöka finna det material som underlättar utförandet av textanalysen. Vad gäller
17
valet av partier som även nämns tidigare är för att Moderaterna och Socialdemokraterna har störst inflytande från båda blocken vad gäller hur politiken utformas eftersom det är via de större partierna som en policyförändring sker.
Själva sökandet efter relevanta artiklar gick till på så vis att jag anpassade mina sökord till om det handlade om öppna gränser eller permanenta uppehållstillstånd å ena sidan, å andra sidan om exempelvis gränskontroller och tillfälliga uppehållstillstånd. Sökorden för Socialdemokraternas syn på öppna gränser blev “Socialdemokraterna AND öppna
gränser”, likaså med Moderaterna. Å andra sidan blev det “Socialdemokraterna AND gränskontroller” och så vidare. Ett sådant söksätt gav mig en bra nisch på de områden jag närmare studerade vilket skulle underlätta textanalysen.När jag sökte på Moderaterna och permanenta uppehållstillstånd exempelvis så fick jag en hel del artiklar som även
handlade om de tillfälliga uppehållstillstånden. Moderaterna och Socialdemokraterna ville ha dessa i ett senare skede vilket var en förändring som jag kunde studera djupare och likaså med partiernas öppna gränser. Vid sökandet av öppna gränser kom det upp gräns och id-kontroller som de gav förslag på under krisens gång och som för mig genererade en bild av att de förslagen skulle vara i fokus när jag vidare skulle undersöka
förändringen.
4.2 Operationalisering av begrepp
Operationalisering handlar om att göra de teoretiska begreppen mätbara genom att tilldela de en eller flera operationella indikatorer. Valet av operationaliseringar har stor betydelse för vilka resultat man kommer fram till och hur säkra resultaten blir (Esaiasson m.fl, 2017:56). Ett centralt begrepp som hela studien kretsar kring är policyförändring. Den mest logiska definitionen av policyförändring skulle jag säga presenteras väl i Hogwood och Peters definition där de menar att den tidigare politiska linjen som bedrivits ersätts med en ny, på det sättet får vi en politisk förändring eller policy change (Hogwood &
Peters, 1982:3). Det vi kan se när vi tittar på Moderaterna och Socialdemokraterna vad gäller migrationspolitiken är en policyförändring som i detta fall innebär att man går från att ha varit väldigt tydlig med att bedriva en generös migrationspolitik till en mer
restriktiv sådan.
18
Ett annat begrepp som kan vara värt att ha med är flykting. Eftersom troligtvis en stor majoritet av de som kom till Sverige under denna period var flyktingar och som
uppenbarligen utgör en del av migrationen är det av betydelse att göra begreppet mätbart.
Enligt flyktingkonventionen benämns en person vara flykting ifall man är förföljd på grund av ras, nationalitet, kön, religiös eller politisk uppfattning, sexuell läggning eller tillhörighet av viss grupp. I Sverige finns möjligheten för de som inte benämns som flyktingar ha rätt till uppehållstillstånd som skyddsbehövande. Villkoren för det är att det kanske pågår väpnade konflikter i deras hemländer eller att man löper stor risk att bli dödad om man återvänder (Migrationsverket, 2017).
5. Analys
Studiens analys ämnar först beskriva partiernas syn på öppna gränser och permanenta uppehållstillstånd som förespråkades till en början för att få insyn i vad partierna tyckte om de migrationspolitiska områdena. Det innebär att öppna gränser blir ett avsnitt och permanenta uppehållstillstånd ett annat och efter varje avsnitt kommer en diskussion med problemen representerade, orsaker och lösningar eller politiska förslag som återkopplar till analysschemat i metodavsnittet. Slutligen kommer partiernas förändrade åsikter att beskrivas med ett avsnitt om gränskontroller och ett om tillfälliga uppehållstillstånd för att se förändringen.
5.1 Öppna gränser
5.1.1 Moderaterna vill öppna gränserna
Politiken som skulle göra skillnad var öppenhet, den skulle bevaras tyckte Moderaterna när de satt i regeringsställning 2014. Moderaterna drev en tydlig liberalisering av migrationspolitiken. Den fria rörligheten inom EU var viktig för svensk ekonomi. 1989 bedrev Socialdemokraterna en skärpt flyktingpolitik tyckte partiet trots alla
arbetskraftsinvandrare som blev en del av Sverige. Det kom att ändras när Alliansen fick makten. Med det sagt ville man sprida vidare budskapet till grannländerna rapporterade Dagens nyheter (Dagens nyheter, 2014).
19
Människor som flydde från osäkra områden där både fysisk och psykisk terror pågick, dessa människor flydde till demokratiskt säkra länder i hopp om att få en säker vardag.
Debatten om öppna och stängda gränser var igång och Fredrik Reinfeldt frågade sig ifall stängda gränser var det korrekta vägvalet. Utgångspunkten för partiet var att ta sitt ansvar som världsmedborgare. Människor som hade hopp om att bosätta sig i Sverige skulle få göra det argumenterade Reinfeldt eftersom de troligtvis aldrig skulle få återse sitt hem igen. Reinfeldt hade svårt för hur Sveriges grannländer valde att hantera situationen som rådde vilket skulle innebära att förbjuda flyktingars rörelsefrihet, det var inte en human migrationspolitik enligt dåvarande statsminister.
“Är Sverige fullt? Är Norden fylld? Är vi för många? Vi är 25 miljoner som bor i Norden.
Jag flyger ofta omkring över det svenska landskapet. Det rekommenderar jag andra att göra. Det är oändligt mycket mark och skog. Det finns mer plats än man kan föreställa sig. De som säger att landet är fullt måste ju visa var det är fullt.” (Dagens nyheter, 2014).
Att förbjuda flyktingars rörelsefrihet skulle få implikationer för flyktingars möjlighet att själva försörja sig och att integreras i det nykomna samhället. Den politiken motsatte sig Julia Klingberg (M). Vid denna tid var det en våg av främlingsfientliga strömmar som spred ut sig i Europa vilket var ett hot mot den humana synen på migrationen.
Moderaternas röst om öppenhet och tolerans var viktig. För att Sverige skulle kunna ta emot alla dessa människor som tog sig över medelhavet krävdes kapacitet och socio- ekonomiska strategier. Tidigare hade människor lyckats integreras i det svenska
samhället, det fanns många exempel på det menade Klingberg och att hon därför inte såg någon anledning till att det inte skulle fungera vid detta tillfälle. (Julia Klingberg, Nyheter 24)
“Mediebilden om att människor från andra länder varken kan eller vill bli en del av det svenska samhället är ett problem för integrationen. Myter och osann information sprids och leder till diskriminering. Vi måste få ett stopp på det här och det är faktiskt vårt ansvar, som största opinionsparti, att vara aktiva till att förhindra denna mediebild. Det finns många länder som varit framgångsrika i att integrera flyktingar i samhället och på
20
så sätt bygga upp konkurrenskraftig arbetskraft.” (Julia Klingberg, nyheter 24).
Julia Klingberg satt i kommunfullmäktige i Höganäs och hennes uttalande är inte lika representativt för hela partiet i jämförelse med om Reinfeldt hade uttalat sig exempelvis, vilket är viktigt att poängtera. Däremot var även Fredrik Reinfeldt för ett välkomnande av flyktingar och öppna gränser när man tittar på hans uttalande ovan som ger en trovärdig bild av att Moderaterna tyckte på det sättet vid det skedet.
Att svenska folket skulle öppna sin dörr när människor som flydde kriget kom och knackade på, var något Moderaterna ville. Som kort nämndes tidigare visade historien att migrationen till Sverige varit en ekonomisk tillgång och de långsiktiga dynamiska
effekterna av alla människor som kom under 2015, med all sannolikhet skulle bli demografiskt gynnsamma. Man argumenterade vidare att det fanns ett starkt värde i att man förespråkade ett öppet förhållningssätt till världen och välkomnade individerna som ville leva i Sverige eftersom Sverige hade ett moraliskt ansvar att hjälpa människor i nöd (Dagens Industri, 2015).
5.1.2 Socialdemokraterna angående öppna gränser
Till skillnad från Moderaterna och regeringen Reinfeldt hade Stefan Löfven länge kritiserats för att ha varit för tyst i debatten kring hur Socialdemokraterna ställde sig i debatten om migrationen. Denna fråga hade inte blomstrat inom Socialdemokraterna i lika stor grad som hos Moderaterna mer än att man meddelade att man aldrig någonsin skulle försvåra för människor som ville komma och leva i det svenska samhället. Skulle Socialdemokraterna få regeringsmakten skulle de ta initiativ till en trygg majoritet för en mänsklig och öppen migrationspolitik (Dagens nyheter, 2015). Det var egentligen andra halvåret 2015 då flyktingströmmarna pågick i stor grad som Stefan Löfven och
Socialdemokraterna yttrade sig i frågan.
“Det finns absolut en samhällsmoral i detta. Vi är inte bara en samling människor på samma geografiska yta. Samhällsmoralen är kittet i samhället. Jag har skyldigheter gentemot det gemensamma. Jag måste bidra och göra mitt, men då har jag också
21
rättigheter. Det är det som bygger Sverige starkt.” (Dagens nyheter, 2015).
Människor som skulle söka asyl i Sverige skulle få sin sak prövad och viktigt var att människor sökte sig till Sverige för att människor blev äldre och många skulle pensionera sig samtidigt som färre och färre därmed skulle försörja fler och fler, därför var
arbetskraft till Sverige nödvändigt. När frågan kom ifall Sverige skulle klara utmaningen var svaret positivt med villkoret att alla Sveriges kommuner tog sitt ansvar, att när man hjälptes åt skulle mycket klaras (Dagens nyheter, 2015).
För Stefan Löfven handlade det dels om Sveriges roll som skulle visa solidaritet gentemot omvärlden men det fanns andra faktorer som skulle komma att spela en betydande roll för att få öppna-gränser politiken att fungera. Det handlade om att Sverige och hela det internationella samfundet på ett bättre sätt skulle hantera orsakerna till krigen i både Syrien och på den afrikanska kontinenten. Vidare var en väsentlig del att alla EU-länder skulle omfördela ansvaret, sett till hur många människor som var på flykt kunde
medlemsländerna hantera situationen förutsatt att alla länder tog sitt ansvar. Slutligen argumenterade han att Sverige skulle ta sitt ansvar på hemmaplan för att nyanländas etablering skulle komma att bli bättre (Dagens nyheter, 2015).
Sverigedemokraterna hade länge varit kritiska till resterande partiers sätt att hantera flyktingkrisen. Dagens nyheter rapporterade att Jimmie Åkesson och hans parti ville ha ett totalstopp för asylinvandring till Sverige och att de inte var välkomna till landet. En stor faktor som lagt grunden till den ansvarslösa asylmottagningen i EU var den fria
rörligheten poängterade Åkesson. Opinionen visade sig dock än stödja en politik som var generös som Stefan Löfven var medveten om (Dagens nyheter, 2015).
5.1.3 Problem, orsaker & lösningar till öppna gränser
Sammantaget kan sägas att det fanns både externa och interna problem som låg till grund för öppna gränser vilket hade och göra med oroligheterna i Syrien som Moderaterna menade var en faktor till att människor flydde, vidare som Socialdemokraterna betonade, var ett gemensamt ansvar inom EU nödvändigt och dels för att många länder hade en främlingsfientlig syn på området. Dessvärre tog inte alla länder sitt ansvar, istället var det
22
ett fåtal länder som tog på sig hela ansvaret. Slutligen sträckte sig problemet internt med Sverigedemokraternas vägran att ta emot flyktingar. Att vissa EU-länder vägrade ta emot flyktingar som exempelvis Ungern grundade sig i att regerande partier var EU kritiska i allmänhet och vägrade samarbeta som kan sägas vara en orsak till främlingsfientligheten och att istället rikta resurser till de egna medborgarna. I Sverige hade vi
Sverigedemokraterna som menade att asylinvandringen hotade välfärden. Både
Moderaterna och Socialdemokraterna var tydliga med man skulle ha öppna gränser för att de som flydde från krig skulle komma till en fristad. Det vi kan se skiljer partierna åt något här är att Socialdemokraterna redan här tar upp att det ska tas ett gemensamt ansvar i EU och ser behovet av ett internationellt samarbete till skillnad från Moderaterna.
5.2 Permanenta uppehållstillstånd
5.2.1 Moderaterna emot tillfälliga uppehållstillstånd och för permanenta Sverige som första EU-land gav ut permanenta uppehållstillstånd till flyktingar från Syrien. Situationen i Syrien förvärrades i stor grad och sett till hur det såg ut verkade det som att konflikten inte skulle upphöra (Svenska Dagbladet, 2015).
Redan 2015 på Moderaternas partistämma kom det ett förslag om tillfälliga uppehållstillstånd som en lösning på flyktingkrisen vilket fick ett stort nedslag.
Argumentet sträckte sig till att vara integrationspolitikens kraftiga åtgärd men som Muf- ordförande Rasmus Törnblom och en majoritet inom Muf och samlingspartiet menade att så inte var fallet. Detta riskerade istället att medföra flera problem än lösningar.
Moderaternas fokus skulle istället vara att bedriva en politik som gjorde upp med höga trösklar och bidrag som höll människor utanför arbetsmarknaden menade Törnblom.
Permanenta uppehållstillstånd skulle fortsätta gälla med motiveringen att det var fundamentalt att värna Sverige som ett land där jobb fanns att ta för folk, ett land av kärlek, eller helt enkelt en plats där krig och förföljelse var långt borta. Permanenta uppehållstillstånd skulle möjliggöra en öppen och bra tillgång till arbetsmarknaden som i sin tur gjorde att människor kom att bära ett eget ansvar och etablerades i landet (Dagens nyheter, 2015).
23
Osäkerheten om att möjligheten fanns till att människor som riskerade sina liv inte skulle få stanna kvar i Sverige var enligt Törnblom motsägande till att människor med stort engagemang etablerades i det svenska samhället. Frågan om de tillfälliga
uppehållstillstånden kom att innebära att personens egna ansträngning till att etableras förbisågs och ifall det mot förmodan hade varit så att konflikten i dess hemland skulle upphöra skulle även uppehållstillstånden upphöra. Det skulle i praktiken dessutom gälla de människor som skaffat sig ett arbete.
I en situation som innebar att människor flydde från krig och förtryck var det enda rätta att ge människor möjligheten till att skapa sig ett bättre liv. Det togs därför upp
arbetsmarknadsåtgärder inom partiet där man skulle påskynda processen till att människor fick sitt första jobb vilket man såg som avgörande kombinerat med skattesänkningar för att underlätta till att människor skulle ha råd med bostad och bli självständiga. Att färre kom att äga rätten till avgörandet om att få stanna skulle skapa en bild av att dessa människor var hjälplösa och migrationen kostsam.
“Är hemlandets konflikt avslutad så upphör uppehållstillståndet för alla utom de som har kommit i arbete. Med vår stelbenta arbetsmarknad tar det för de allra flesta betydligt mer än tre år att komma i arbete. Det innebär alltså att personer som under tre år fullföljt utbildningsinsatser, lärt sig svenska och kommit långt i etableringen i Sverige kommer att skickas tillbaka till ett land i ruiner. Det är såväl ologiskt som ekonomiskt slöseri.”
skriver Törnblom (Dagens nyheter, 2015).
Problemet med ett uttalande som kommer från Moderata ungdomsförbundet och inte från någon högt uppsatt person i samlingspartiet är att ungdomsförbundet kan ha andra åsikter i frågor som skiljer sig från den faktiska partilinjen vilket är viktigt att påpeka. Däremot var inte diskrepansen lika stor när det kom till migrationsfrågan där även samlingspartiet förespråkade permanenta uppehållstillstånd i och med att Sverige var ensamma om att driva det i EU.
Sverigedemokraterna hade länge haft kritik mot ett förslag om permanenta
uppehållstillstånd som skulle skapa problem för Sverige långsiktigt med tanke på att det
24
skulle innebära en tilldragningsfaktor för människor att komma till Sverige. Man ville ha tillfälliga uppehållstillstånd för integrationens betydelse (Aftonbladet, 2015).
5.2.2 Socialdemokraterna förespråkar permanenta uppehållstillstånd I en orolig tid var inte bara Socialdemokraterna men hela regeringens besked att
invandringspolitiken skulle förbli generös. Att tala om de nyanlända i termer av problem var fel menade den politiska kommentatorn Ewa Stenberg. Permanenta uppehållstillstånd skulle garanteras för att kunna stärka svensk arbetsmarknad. Ifall fler människor fick stanna i landet skulle bostadsbyggandet bli obligatoriskt eftersom människor skulle behöva någonstans att bo (Dagens nyheter, 2015).
Sverige var ensamt om att ge ut permanenta uppehållstillstånd. När man tittade på hur andra europeiska länder agerade i frågan kunde man se att länderna aktivt och
systematiskt försökte styra bort flyktingströmmarna från sina länder vilket var märkligt när arbetskraft stod i fokus. Somliga europeiska länder motiverade det med att dess arbetsmarknad inte kunde anpassa sig till allihop. Den politiske redaktören Anna Dahlberg menade att uppehållstillstånden skulle gynna Sverige men att
Socialdemokraterna var riskmedvetna i denna fråga. Nyanländas etablering på arbetsmarknaden kunde ta tid vilket medförde förslag om att snabbt liberalisera bostadspolitiken och komma med åtgärder för nya vägar in på svensk arbetsmarknad.
Mångfald och tolerans hade alltid präglat den svenska modellen och det skulle gynna Sverige i längden med all arbetskraft förutsatt att integrationspolitiken fungerade som den skulle (Expressen, 2014).
Sverige var dessutom i behov av arbetskraft inom vissa jobbsektorer, varför det permanenta uppehållstillståndet var nödvändigt. Det kom att handla om exempelvis lågkvalificerade restaurangjobb för människor som hade låg utbildning men även jobb så som IT-specialist, ingenjör, läkare skulle komma att bli betydande eftersom dessa
människor ofta besatt unik kompetens som efterfrågades. Folk som jobbade inom dessa sektorer hade tillgång till alternativa arbetsgivare på en global marknad och därmed andra förutsättningar till att förhandla om löner och vettiga villkor som skulle göra Sverige konkurrenskraftigt. En stor nackdel med de tillfälliga uppehållstillstånden skrev Lisa
25
Pelling var att osäkerheten som människor kände angående uppehållstillstånden skulle förstärkas. I praktiken skulle det innebära att personer sällan skulle vända sig till polis eller andra myndigheter för att rapportera övergrepp, exempelvis ifall de hade sett något eftersom risken fanns att de själva skulle kunna förlora sitt tillstånd och utvisas. (Dagens nyheter, 2015).
Lisa Pelling är statsvetare och det hon skrev angående nackdelen med de tillfälliga uppehållstillstånden i sista stycket ovan kan diskuteras. Hon syftade på att det är ett argument som Socialdemokraterna använt sig av för att inte införa tillfälliga
uppehållstillstånd. Det finns en logik i argumentet men är möjligen ett ovanligt argument som har använts inom Socialdemokraterna. Med det sagt finns det skäl att förhålla sig kritisk till stycket.
5.2.3 Problem, orsaker & lösningar till tankesättet permanenta uppehållstillstånd
Det skulle uppstå problem för Moderaterna och Socialdemokraterna då
Sverigedemokraterna ville se en ännu stramare invandringspolitik som definitivt inte innefattade permanenta uppehållstillstånd eftersom det skulle bli en tilldragningsfaktor för människor att söka asyl i Sverige så det interna trycket var stort. Det framkom tydligt när media rapporterade dessa händelser att Moderaterna till stor del ville driva en politik som gick tvärtemot vad Sverigedemokraterna tyckte vilket kan sägas var en orsak till att ge permanenta uppehållstillstånd men självfallet även för att möjliggöra en bättre vardag för människor. Det framkom även att Socialdemokraterna tyckte att det var oacceptabelt att vissa medlemsländer gjorde allt för att inte locka flyktingar till sitt land som grundade sig i EU:s oförmåga att ha ett kvotflyktingsystem. Båda partier ansåg att permanenta uppehållstillstånd var något som skulle stärka svensk arbetsmarknad i längden.
5.3 Gränskontroller
5.3.1 Moderaterna vill införa gränskontroller
Efter att tydligt ha signalerat att man stödjer en öppen invandringspolitik skulle det så småningom komma reaktioner inom partiet och från andra håll. Redan i slutet på 2015
26
meddelade Moderaterna att man ville stänga den svenska gränsen för i stort sett alla asylsökande. Många flyktingar insåg man anlände från redan säkra europeiska länder och Dublinförordningen skulle granskas tyckte man.
Anna Kinberg-Batra sade: ”Flyktingar som anländer via ett annat EU-land ska snabbt skickas tillbaka. – Om vi inte agerar nu väntar en systemkollaps.” (Sydsvenskan, 2015).
Att söka asyl var en mänsklig rättighet men sökandet skulle ske i första säkra land man anlände till. Det främsta argumentet till de tillfälliga gränskontrollerna som man
förespråkade enligt dåvarande arbetsmarknadspolitiska talesperson Elisabeth Svantesson var just att Sverige inte längre hade kontroll över vilka som kom in i landet vilket var ett stort problem. Svantesson meddelade att cirka hälften av alla människor som tog sig över gränsen inte var i behov av asyl vilket visade allvaret.
När partiledaren Anna Kinberg-Batra fick frågan om vad som egentligen var skiljelinjen i förslaget gentemot Sverigedemokraternas handlade det om att förslaget om
gränskontroller skulle finnas under en viss tid och inte permanentas. Denna åtgärd inspirerades av Tyskland som brottades med samma sak och som likt Sverige hade tagit emot avsevärt mer flyktingar än de flesta EU-länder. Att införa gränskontroller skulle enligt Moderaterna sätta press på andra EU-länder att ta ett större ansvar vad gäller mottagandet (Sydsvenskan, 2015).
Varför en fullständig gränskontroll inte var möjlig var för att polisen saknade resurser för att sköta den. Moderaterna kritiserade Socialdemokraterna för att inte ha verkställt tillfälliga gränskontroller när frågan kom upp på agendan, istället väntade man på migrationsverkets yttrande och när de meddelade att gränskontroller var nödvändigt då blev partierna överens i frågan. Förslagets förverkligande skulle innebära en drastisk minskad flyktinginvandring eftersom Sverige inte längre skulle vara det första alternativet för människor. Det som partiet konstaterade enligt Dagens industri var att den illegala invandringen skulle bli ett besvär inte minst för polisens ökade arbetsbelastning ifall inte åtgärder togs (Dagens industri, 2015). Utspelet från Moderaterna om att Sverige behövde ha kontroll vid gränserna och över vilka som kom till landet fick reaktioner och man
27
kunde inte förbise att Moderaterna i det senaste valet förlorade en hel del väljare på grund utav en generös migrationspolitik vilket lett till att man tittat på åtgärder för att hindra ens väljare till Sverigedemokraterna i synnerhet (Aftonbladet, 2015).
5.3.2 Socialdemokraterna ställer sig positiva till gränskontroller
Den stora asylinvandringen kunde inte fortsätta som den gjorde när den var som värst 2015 menade inrikesministern Anders Ygeman. Han talade om att ett politiskt förslag som partiet hade var att införa gränskontroller och ett skäl till det menade Ygeman var att Migrationsverket var under en pressad situation. Statsminister Stefan Löfven uttalade sig likaså om att det var nödvändigt att få ordning i flyktingmottagandet och att Sverige behövde ha kontroll vid gränserna. Detta var dock inte det enda som skulle göras vid gränsen menade inrikesministern utan det var av stor betydelse att man vid gränsen utövade identifikationskontroller.
”Regeringen ska trycka på rederier att införa identifikationskontroller vid upprättandet av passagerarlistor. De personer som kommer till den svenska gränsen kommer där att få ta beslut om de vill söka asyl.” (Svenska Dagbladet, 2015).
Inte nog med att Socialdemokraterna var tydliga med att vidta åtgärder för att visa att även Sverige var kapabla till att vara stränga och att inte allt ansvar skulle ligga på enstaka länder uttalade sig statsministern om att situationen i EU skulle bli värre ifall endast Sverige var det land som bar ansvaret. Löfven satte därmed press på EU och menade att det var av stor betydelse att de gjorde saker tillsammans i unionen med tanke på situationen de befann sig i. Oplanerade lösningar skulle förvärra situationen
(Göteborgs-Posten, 2015).
Justitieministern Morgan Johansson var tydlig med vad som skulle gälla när Sverige stramade åt sin migrationspolitik på det sättet man gjorde, nämligen att svenska ID- kontroller mer eller mindre skulle bli ett utpressningsverktyg gentemot de övriga
medlemsländerna. Kanske skulle det innebära något positivt i slutändan när fler och fler länder valde att införa gränskontroller att EU:s yttre gräns till sist skulle återupprättas eftersom länder skulle inse att det var ansvarslöst (Kvällsposten, 2016).
28 5.3.3 Problem, orsaker och politiska förslag
Moderaterna pekade på problem som innebar att människor inte sökte asyl i första säkra EU-land, därmed urholkades asylrätten och att man inte visste vilka som kom in i landet.
Socialdemokraterna uttryckte sig tydligare om att det gemensamma ansvaret i EU hade brustit och därmed var det svårt att upprätthålla kontrollen vid gränserna till följd av en stor asylinvandring. Socialdemokraternas förslag blev således att införa gränskontroller med identifikationskoll vilket skulle sätta press på övriga EU-länder att ta ett gemensamt ansvar. Till skillnad från Moderaterna dröjde Socialdemokraterna med att strama åt migrationspolitiken eftersom beskedet från migrationsverket inte hade kommit vilket ger en bild av att de möjligen hade fortsatt med den stora asylinvandringen. Den
huvudsakliga lösningen var att alla länder skulle bidra vilket inte var fallet. Som statsministern var inne på drog partiet slutsatsen att strama åt sin migrationspolitik ytterligare för att få EU att agera eftersom Sverige och Tyskland inte kunde vara de enda länderna att förlita sig på. Moderaterna ville att Dublinförordningen tolkades för att det skulle råda ordning och reda i asylmottagandet. Sammantaget var båda partierna ganska eniga i frågan om gränskontroller just med tanke på den ohållbara situationen och för att sätta press på EU och medlemsländerna. Skillnaden kan sägas vara att Moderaterna i sin retorik var mer stränga vad gäller åtstramningen än Socialdemokraterna.
5.4 Tillfälliga uppehållstillstånd
5.4.1 Moderaterna vill ha tillfälliga uppehållstillstånd
Dagens industri meddelade i oktober 2015 att Moderaterna var villiga att fatta beslut om tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta krav för anhöriginvandringen, motiveringen till beslutet var främst att dämpa volymen av asylsökande ytterligare. Faktumet att nu Moderaterna uppmanar EU att omfördela flyktingar som befinner sig i Sverige till andra medlemsländer är ett helt annat synsätt än vad man förespråkade tidigare när man talade om att arbetskraften var viktig inte minst för ekonomin långsiktigt (Dagens industri, 2015). Dagens nyheter likaså menade att Moderaterna och alliansregeringen under dess tid vid makten argumenterade tydligt för permanenta uppehållstillstånd som en
förutsättning för en bättre start i Sverige som nyanländ och nu är det motsatsen. De
29
tillfälliga uppehållstillstånden var en integrationspolitisk fråga där tidigare förslag inte hade gett frukt men där även Sverigedemokraterna var en bidragande faktor som sannolikt fick partiet att tänka om. (Dagens nyheter, 2015)
”Det finns goda argument för tillfälliga uppehållstillstånd – om man vill minska
invandringen. Eftersom dagens ordning gör Sverige till ett undantag i EU skulle en sådan ändring kunna skicka en signal till dem som nu är på väg mot Europa. Räkna inte med att finna en fristad här.” (Dagens nyheter, 2015).
Partisekreterare Tomas Tobé ville i och med de nya presenterade förslagen öka satsningen på att vinna väljare, helst från partier som inte ingick i allianssamarbetet. Han menade att det fanns potentiella väljare som skulle kunna tänka sig rösta på Moderaterna men som inte hade gjort det. Planen var att rikta politiska förslag som väljarkåren efterfrågade.
Denna satsning menade Tobé var ett sätt att bredda partiet och orientera sig mot
mittenväljarna. Moderaterna gjorde omprövningar på flera politiska områden och införde efteråt en rad olika förslag varav tillfälliga uppehållstillstånd ett av dem. Tobé
konstaterade vidare att Moderaterna tappat en stor del av sina väljare till dels
Sverigedemokraterna varför nya politiska förslag skulle vara högaktuellt för att kunna vinna tillbaka väljare (Dagens nyheter, 2015).
Dåvarande partiledare Anna Kinberg-Batra betonade vikten av att alla EU-länder var tvugna att hjälpa till i flyktingkrisen. Sverige och Tyskland hade tagit ett stort ansvar vilket hon var stolt över men i längden skulle det inte hålla. UNHCR menade Batra skapade lagliga vägar in i Europa för de som flydde men de behövde se över att det verkligen gällde människor som hade skyddskäl och inga andra. Batra menade att det var en förutsättning för att kunna klara integrationen vilket hon inte var nöjd med. Sverige hade redan stora utanförskap och parallella samhällen som behövde förebyggas, tillfälliga uppehållstillstånd skulle därför vara något som visade att Sverige ställde krav på
människor (Göteborgs-Posten, 2015).
5.4.2 Socialdemokraterna vill lagstifta om tillfälliga uppehållstillstånd Flyktingöverenskommelsen mellan alliansen och regeringen där bland annat tillfälliga
30
uppehållstillstånd togs upp, var ett förslag man blev ense om, men något som skulle dröja tills det blev lagstiftat meddelade justitieministern Morgan Johansson som även
poängterade, var en viktig åtgärd. Johansson argumenterade att skärpta försörjningskrav som skulle leda till ett permanent uppehållstillstånd var väsentligt så att integrationen kunde bättras då den inte fungerade som den skulle. Eftersom permanenta
uppehållstillstånd var något Sverige var ensamma om att ha gällde det att få kontroll över mottagandet till landet. Morgan Johansson betonade att Sverige i samma skede som förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd sänt signalen att en omfördelning i EU behövde ske för att Sverige redan hade tagit ett stort ansvar för Syrienkonflikten. Ifall Sverige fortsatte som de gjorde skulle de inte längre ha kapacitet att ta hand om allihop.
Omfördelningen som Morgan Johansson talade om gällde ett tidigare EU-beslut då cirka 120 000 asylsökande befann sig i Italien, Grekland och Ungern som skulle placeras enligt en kvotnyckel. Problemet med detta var att Ungern ställde sig utanför systemet och 54 000 platser blev lediga som Johansson menade att Sverige skulle nyttja där massor av asylsökande i Sverige skulle placeras i andra länder. Sverige ansökte om detta hos EU- kommissionen med motiveringen att asyltrycket var för stort (Sydsvenskan, 2015).
Stefan Löfven var tydlig med att exempelvis förslaget om tillfälliga uppehållstillstånd var något nödvändigt i syfte att minska asylinvandringen till Sverige. Han meddelade att flyktingsituationen blev ohållbar. Uttalandena var likartade hos i princip alla politiker inom Socialdemokraterna där även Löfven betonade vikten av att flera måste söka asyl i andra länder.
”Det smärtar mig att meddela att Sverige inte längre klarar av att ta emot asylsökande på den höga nivå vi gör idag” (Dagens industri, 2015)
5.4.3 Problem, orsaker och lösningar
Det som kan konstateras är att den stora asylinvandringen inte längre kunde fortsätta där Socialdemokraterna pratade en hel del om att Sveriges kapacitet inte räckte till och Moderaterna om att integrationsproblem skulle förvärras. Partierna ville ha tillfälliga uppehållstillstånd men det var inte förrän flyktingöverenskommelsen som det blev verklighet. Moderaterna brottades med uppgiften att få tillbaka väljare som de förlorat
31
och blev väldigt restriktiva med tiden. Något som skulle göra situationen mildare menade Batra var att ha koll på vem som faktiskt var asylsökande redan från början vilket
UNHCR skulle behöva kartlägga. Eftersom situationen blev ohållbar tyckte båda partierna att EU skulle agera och ta ett ansvar just för att det blev ojämnt fördelat.
Partierna ville även förflytta flyktingar till andra länder.
6. Diskussion & Slutsatser
Denna studie har syftat till att beskriva förändringen av Socialdemokraternas och
Moderaternas migrationspolitik. Utifrån den presenterade analysen kan man konstatera att mainstreampartierna som i detta fall är Moderaterna och Socialdemokraterna har gjort en politisk förändring på migrationsområdet. Partierna har i någon mån utmanats av
Sverigedemokraterna som redan från början bedrev en restriktiv migrationspolitik.
Sverigedemokraterna klassas utifrån teorin som ett nischparti. För Moderaterna var öppna gränser något som var fundamentalt för att få in arbetskraft i landet och där man tämligen lite talade om att det skulle råda ett gemensamt ansvar inom EU till en början.
Socialdemokraterna förespråkade även de öppna gränser och ville ha arbetskraft men menade att det i grunden handlade om ett gemensamt ansvar. Vidare vad gäller de permanenta uppehållstillstånden var partierna ganska överens om att det var ett sätt som skulle underlätta att få in fler i arbete, där båda partierna var ense om att det skulle möjliggöra ett bättre liv för människor.
Det som sedan hände var att båda partierna stramade åt sin migrationspolitik. Partierna ställde sig positiva till gränskontroller där Moderaterna mycket pekade på att asylrätten inte följdes som den skulle, samtidigt ville Socialdemokraterna införa
identifikationskontroller för att sätta press på EU-länderna. Sverigedemokraternas lyft i opinionen och dess roll som utmanare kom att ge effekt på hur partierna skulle hantera situationen. Slutligen skulle de tillfälliga uppehållstillstånden vara något som uppmanade EU att förflytta flyktingar från Sverige till andra länder. Min tolkning är att
Socialdemokraterna blev mindre restriktiva och ett skäl till det är att de pratade om kapacitet. De talade om att Sverige inte längre hade kapacitet att ta emot flyktingar eftersom det inte skulle finnas plats för alla vilket leder till slutsatsen att man möjligen
32
hade fortsatt med att ta emot en orimlig mängd flyktingar ifall Sverige skulle haft
kapacitet, till skillnad från Moderaterna. Med det sagt ställs frågan ifall det hade att göra med Socialdemokraternas ovilja att anpassa sig i alltför stor grad mot
Sverigedemokraternas linje, eller berodde det mer på att partiet var i regeringsställning och var begränsade? Den frågan kan diskuteras vidare. Moderaterna stramade åt sin politik långt före Socialdemokraterna som istället väntade på migrationsverkets prognos.
Skulle migrationsverket meddela att Sverige hade kapacitet skulle möjligen
Socialdemokraterna fortsatt förespråka asylinvandring till Sverige men kanske inte en lika liberal sådan som förr. Moderaterna kan sägas ha varit mer tydliga med att människor inte längre skulle försöka finna en fristad i Sverige eftersom integrationsproblemen skulle bli större, den retoriken återkopplas väl till Jimmie Åkesson och Sverigedemokraternas vilja att ha totalstopp för asylinvandringen. Moderaterna förespråkade likt Socialdemokraterna en omfördelning av flyktingar till andra länder men kunde inte tänka sig att människor skulle fortsätta komma till Sverige. De rörde sig i större utsträckning mot
Sverigedemokraternas linje.
I de föregående avsnitten användes en textanalys för att undersöka ifall det förekommit en policyförändring hos partierna. I förhållande till den presenterade teorin om politisk förändring till följd av utmanarpartier kan konstateras att den empiriska delen stämmer bra överens med båda hypoteserna som presenterades i teorin, om att båda
mainstreampartierna förändrar sin politik för att vidare fastslå att Socialdemokraterna som befann sig i regeringsposition gjorde det i mindre utsträckning än Moderaterna som befann sig i opposition. Teorin beskriver alltså partiernas positionering som vidare utvecklas i analysen där det finns goda grunder att anta att det ligger i partiernas intresse att byta åsikt i migrationspolitiken. Eftersom båda partierna betraktas som
mainstreampartier och Sverigedemokraterna som nischparti och utmanare får teorin relevans med tanke på att den förklarar partiers tendens att positionera sig i frågor. Som även nämnts tidigare ligger det troligtvis något i att Socialdemokraterna i mindre
utsträckning har förflyttat sig mot Sverigedemokraternas linje i migrationspolitiken med tanke på att de befann sig i regeringsställning och ville därför inte ta förhastade beslut med tanke på de potentiella efterföljande konsekvenserna. Den faktorn kan ha påverkat
