Ett nödvändigt ont

Ett nödvändigt ont

Dumpstring som ett moraliskt dilemma

Kandidatuppsats i kulturantropologi, 15hp Uppsala universitet

Institutionen för Kulturantropologi och Etnologi Höstterminen 2020

Författare: Martin Sundberg

Handledare: Vladislava Vladimirova Examinator: Charlotta Widmark

Abstract

Dumpstring är en komplex situation som både uppfyller och bestrider konventionella uppfattningar om rätt och fel. Hur avgör man ifall en handling kan ses som moraliskt rätt eller fel då motstridiga värderingar står emot varandra? Det är inte helt klarlagt ifall dumpstring är ett brott enligt svensk lag. Få personer, även inom polisen, tycks veta vad som gäller eller värdera handlingen som ett brott. Dessutom påverkar den rådande klimatkrisen att fler än endast dumpstrarna upplever motiven bakom dumpstringen som moraliskt försvarbara. Utifrån, bland annat, semistrukturerade intervjuer visar denna studie hur dumpstrare uppfattar dumpstring som en gråzon. Detta möjliggör för dumpstrarna att känna att de själva kan skapa sig en uppfattning om vad som är rätt i just denna kontext. Studiens resultat visar hur informanterna motiverar och rättfärdigar sitt agerande mycket genom att påvisa att det är mer fel att orsaka matsvinn än att faktiskt dumpstra. Ännu en stark drivkraft är viljan att skapa en mer hållbar förändring av hur resurser, i detta fall livsmedel, och handlingar värderas. Utifrån dumpstrarnas perspektiv ska dumpstring komma att förstås som ett nödvändigt ont – ett osjälviskt agerande där dumpstrarna tar risken att bryta mot eventuella lagar och normer med syftet att uppnå hållbara förändringar.

Ageranden som dumpstrarna i andra sammanhang skulle betrakta som fel är något som dock ses som rätt just i denna kontext.

Nyckelord: dumpstring, moral, matsvinn, gråzon

Innehållsförteckning 1.0 Inledning

1.1 Problemformulering 3 1.2 Syfte och frågeställning 4 1.3 Metod och material 4 1.3.1 Tidigare forskning 5 1.3.2 Avgränsningar 6 1.4 Etiska tillämpningar 6 1.5 Teoretiskt ramverk 7 1.6 Disposition 9

2.1 Gråzonen 9

2.2 Dumpstrarnas värdesättande 14 2.3 Ett nödvändigt ont 19

3.0 Slutsats 23 Källförteckning Bilagor

Intervjuguider Observation

Begreppsförklaringar

Matsvinn: Fortfarande ätbara livsmedel som slängts (Livsmedelsverket, 2020). Matsvinn kan sägas vara onödigt matavfall, till skillnad från det matavfall som anses vara oätbart och därför oundvikligt.

Friganism: Folkrörelse som förespråkar ett levnadssätt som i stora drag innebär att försöka leva på slängda eller övergivna ting och således undvika delaktighet i ett ekonomiskt system starkt inriktat på att nå tillväxt genom storskalig produktion och konsumtion (Freegan.info, 2020). Begreppet är en hopslagning av orden ”fri” och ”vegan” (Freegan.info. 2020), med reservation för att inte alla som identifierar sig som friganer även är veganer.

Dumpstring: Vanligt praktiserande inom friganism, men även av personer som inte nödvändigtvis identifierar sig som friganer. Praktiken innebär att leta efter ting att ta med sig från containrar, eller liknande kärl och utrymmen. Dumpstring är en sammanslagning och försvenskning av ett utav de mest frekventa engelska begrepp för denna praktik, nämligen dumpster diving (sve: containerdykning).

1.0 Inledning

1.1 Problemformulering

Att slänga mat som fortfarande är ätbar är liksom att begå brott något som de flesta tidigt får lära sig är fel. Att avgöra vilken mat som är ätbar är dock en subjektiv bedömning, men ett sätt att definiera ätbara livsmedel kan vara sådana livsmedel som kan förtäras utan risk för hälsan.

Det är just vid bedömningen när och varför ett livsmedel kan påstås orsaka denna risk som åsikterna går isär. En livsmedelshantering där stora mängder icke-hälsovådlig mat slängs är något som har visat sig ha förödande effekter på klimatet. I tider av akuta klimatförändringar blir det därför än mer relevant att diskutera moralen i att slänga ätbar mat.

Genom hela livet formas vi människor av uppfattningar om olika beteenden och huruvida dessa kan klassas som rätt eller fel. Vad som påverkar hur vi väljer att värdera ett beteende kan dock skilja sig personer emellan och i olika kontexter. Vissa värderingar är en produkt av de sociala förväntningar och normer vi formas av under uppväxten. I andra fall är det den enskilde individen som utgår från en egen uppfattning om vad som känns rätt eller fel för just hen i specifika fall. När det kommer till att bedöma beteenden som rätt eller fel nämns ofta begreppet moral. Antropologen Zigon (2008:164) skriver hur stort inflytande institutionella moraliteter har på människor genom att det ofta är dessa som personer refererar till när de tänker på moral. Institutionella moraliteter kan förklaras som de uppfattningar av rätt och fel som förespråkas av olika samhälleliga institutioner, såsom exempelvis lagen och religionen. Bland annat lär vi oss tidigt att sådant som bryter mot vad lagen säger är fel. Trots lagens starka inverkan på vår uppfattning är inte alla beteenderegler juridiskt baserade, utan lagen är snarare endast en av de aspekter som påverkar vår syn på moral.

Dumpstring är ett typexempel på hur svårt det kan vara att avgöra ifall en handling bör betraktas som rätt eller fel. Genom att exempelvis leta i sopkärl med målet att förhindra matsvinn är dumpstring en praktik som ofta just syftar till att minska på skadliga klimateffekter.

Samtidigt liknar dumpstring tillgreppsbrott, då dumpstrarna tar saker från kärl som inte är i deras egen besittning. Men är det verkligen ett brott om det som tas är kasserade objekt?

Dumpstring utmanar dock inte endast juridiska normer. Genom ett rotande bland avfall efter ätbara livsmedel kan dumpstring även ses utmana andra normer som upplevs överenskomna, exempelvis normer kring hygien. Trots att dumpstring som handling ofta förknippas med politiska och ideologiska motiv är även andra sociala aspekter närvarande. Exempelvis kan en persons socioekonomiska status vara förklaringen bakom handlingen, snarare än att personen

identifierar sig som politiskt motiverad dumpstrare. När en person i nöd letar i en container efter mat kan handlingen mötas med en helt annan förståelse än för de personer som inte upplevs vara nödställda. Uppfattningen om handlingen som moraliskt rätt eller fel tycks alltså ofta bedömas olika baserat på den upplevda bakomliggande motiveringen.

Dumpstring är således en situation där det uppstår motstridighet mellan olika värderingar, vilket skapar ett moraliskt dilemma. Oavsett om en person väljer att se på dumpstring som rätt eller fel kan det argumenteras för att denna bedömning är motsägelsefull.

Är det moraliskt rätt att bryta mot lagen, eller andra normer, för att förhindra klimatskadliga ageranden? Är denna motivering tillräcklig för att rättfärdiga ett lagbrott? Liksom i andra dilemman där moral har en central roll tycks det utsiktslöst att uppnå konsensus gällande dumpstring. Genom att studera dumpstring får vi en större förståelse för hur individer resonerar och agerar i de situationer där det tycks finnas en avsaknad av ett tydligt rätt och fel.

1.2 Syfte och frågeställning

Syftet med denna studie är att undersöka hur personer som dumpstrar ser på dumpstring utifrån ett moraliskt perspektiv. Utifrån detta är avsikten att bidra till en bredare kunskap om dumpstring som fenomen och hur dumpstrare motiverar sitt sätt att hantera matsvinnsproblematiken. Studien är således menad att skildra dumpstrarnas upplevelse snarare än att avfärda eller förespråka dumpstring som handling. Med tanke på klimatkrisens aktualitet och matsvinnets roll i detta problem är uppsatsen slutligen ämnad att inspirera läsaren till en ökad medvetenhet. Frågeställningarna för studien blir enligt följande:

- Hur upplever och porträtterar dumpstrarna dumpstring som en fråga om moral?

- Hur motiverar dumpstrarna sitt agerande och hur är dessa motivationer knutna till moral?

1.3 Metod och material

Denna studie bygger huvudsakligen på sex semistrukturerade intervjuer, varav fem informanter är dumpstrare och den sjätte undervisar inom straffrätt. På grund av Covid-19pandemin genomfördes intervjuerna via videosamtal. För att underlätta insamlingsprocessen och för att dessutom kunna minnas och återge intervjuerna korrekt användes ljudinspelning med informanternas godkännande. Dessutom bidrog videosamtalen till att intervjuerna kunde genomföras i miljöer som var bekväma för både intervjuare och informant. Intervjuerna genomfördes första veckorna i november och transkriberades allteftersom. Rekryteringen

genomfördes både via mail och via en, av författaren skriven, förfrågan i en medlemsgrupp för dumpstrare på Facebook. Användandet av semistrukturerade intervjuer motiveras huvudsakligen med att möjliggöra för informanterna att fritt kunna vidareutveckla och förmedla egna tankar och associationer, trots en utgångspunkt i förberedda frågor. Således ges informanten stor möjlighet att bidra till att forma intervjuns innehåll och intervjuaren kan dessutom gynnas genom att få oväntat material som berikar studien. Utifrån denna metod uppdagades det att moral verkligen är ett centralt tema i dumpstrarnas upplevelse av dumpstring, då samtliga informanter talade om moralens roll i rättfärdigandet av handlingen.

Utöver intervjuer genomfördes även en fältobservation tillsammans med den informant som bor i samma stad som författaren. Övrigt material som använts är hämtat från olika typer av källor såsom böcker, vetenskapliga artiklar och hemsidor. Huvudsakligen handlar insamlat material om dumpstring, men även om andra relevanta teman för studien såsom förståelse av moral och värde.

1.3.1 Tidigare forskning

Mycket av forskningen kring dumpstring studerar i huvudsak dumpstring som handling och som en del av den friganska ideologin. Startskottet för forskning om dumpstring tycks vara kring millennieskiftet då friganism som term myntades, men själva praktiserandet att ta slängda objekt är äldre än så (Edwards & Mercer, 2007:281 ff.; Pentina & Amos, 2011:1769 ff.).

Edwards och Mercer (2007:281 ff.) menar att dumpstringsliknande praktiker har existerat så länge det funnits sopkärl och omåttliga mängder avfall, men att den dumpstring som praktiseras idag är sprungen ur olika typer av motståndsorganisationer som uppkom på sent 1900-tal.

Dumpstring har kommit att förknippas med motståndsaktioner mot exempelvis överdriven konsumtion och miljöförstöring och många studier har därför fokuserat på rörelsernas olika motivationer och tillvägagångssätt (Giles, 2013; Nguyen et.al, 2013). Få studier har dock behandlat dumpstrande privatpersoner och deras motivationer. Det mesta av forskningen behandlar även dumpstring huvudsakligen ur dumpstrarnas perspektiv, snarare än utifrån livsmedelsbutiker eller andra aktörer dumpstrarna riktar sitt agerande emot. Forskning har även belyst hur dumpstring har kommit att handla mycket om människors värdesättande av både objekt och handlingar, samt hur dumpstring har blivit en situation där åsikterna kring dessa värderanden ofta går isär (Thomas, 2010). Då det ofta handlar om livsmedlens status som oätligt eller inte, ofta baserat på livsmedlets placering, är det inte överraskande att studier även refererar till antropologen Douglas’ teorier om hur objekt klassificeras som rent eller smutsigt (Coyne, 2009). Slutligen har studier kring dumpstring även behandlat hur människor tycks

förhålla sig till och agera utefter sociala normer, speciellt i de situationer där etablerade normer upplevs vara motsägelsefulla (Pentina & Amos, 2011).

1.3.2 Avgränsningar

Denna studie är avgränsad till att fokusera på dumpstrare bosatta i Sverige, om än inte i en specifik stad. Vidare avgränsningar är att informanterna är personer som dumpstrar frivilligt, snarare än av nöd, samt att fokus ligger på dumpstrade livsmedel. Studien behandlar i huvudsak dumpstrarna, men för att bredda perspektivet något har även en informant bildad inom straffrätt medverkat. Livsmedelsbutikers perspektiv skulle vara relevant för en helhetsbild av dumpstring, men med tanke på studiens omfattning får detta lämnas till vidare forskning.

1.4 Etiska tillämpningar

Beträffande diskussionen huruvida dumpstring är olagligt kan det uppfattas som ett känsligt ämne för informanterna att berätta om. Det har därför varit särskilt viktigt som författare att tänka på att förhålla sig gentemot informanterna på ett etiskt försvarbart sätt. Det var av största vikt att informanterna, innan intervjuernas genomförande, kände sig bekväma i sitt medverkande och därför delgavs de exempelvis information om syftet med studien och hur insamlat material skulle hanteras. Det delgavs även vilket ansvar jag som forskare har gentemot informanterna. Bland annat beslutades det gemensamt att samtliga informanter skulle förekomma anonyma i studien, dock under fingerade namn. Dessutom valde jag att anonymisera den Facebookgrupp som använts vid rekryteringen. Med informanternas godkännande erhölls även övrig information som använts för att beskriva informanterna på ett levande sätt, utan att samtidigt röja deras identitet. I gengäld, och även för att motverka en snedställd maktbalans mellan intervjuare och informant, svarade jag ärligt på informanternas motfrågor och kom även med personlig information om mig själv. Påminnelsen om att förhålla sig reflexivt gällande min egen inverkan i insamlingsprocessen och analysen av materialet har varit viktig för att försöka göra materialet och informanterna rättvisa. Som moralantropologen Fassin (2012:4 ff.) menar är det ofrånkomligt att vara helt neutral i studerandet av andra människor, inte minst gällande moraliska frågor. Jag är därför medveten om att min egen uppfattning om vad som är rätt och fel kan ha påverkat hur jag analyserade informanternas berättelser. En forskare intar ofta en viss moralisk positionering i sitt studerande, oavsett hur medveten man är om det eller inte (ibid:4 ff.). I samråd med kurs- och handledare samt berörd informant bestämdes det att det bästa sättet att förhålla sig etiskt under fältobservationen skulle vara att inte delta i själva dumpstrandet, men att likväl utföra en observation på plats.

Kompromissen skulle således syfta till att få en så bra förståelse för dumpstring som möjligt, utan att riskera att begå brott.

1.5 Teoretiskt ramverk

Härnäst följer en beskrivning av två begrepp, moral och värde, som är särskilt relevanta för denna studie. Därefter beskrivs antropologen Robbins’ förståelse för moral som denna studie fokuserar extra på.

Trots att moral är ett allmänt känt begrepp är det svårt att precisera vad moral och moraliska handlingar verkligen innebär. Fassin (2012:5 ff.) menar att allmänheten tycks uppfatta att moraliskt syftar till någonting bra eller rätt. Det finns dock även en annan användning som inte omedelbart likställer moraliskt som något positivt, utan som betonar att moraliska frågor handlar om en dikotomi där det även går att tala om något som moraliskt fel. I denna studie kommer begreppet moraliskt huvudsakligen att användas utifrån denna andra användning. Vad som utgör en moralisk handling kan både förstås som någonting kopplat till sociala förväntningar som till individens subjektiva känslor. Flera antropologer (Robbins 2007; Zigon 2008; Cassaniti & Hickman 2014) menar att den antropologiska forskningen kring moral är relativt outvecklad till följd av en avsaknad av en tydlig definition av moral. Enligt exempelvis Cassaniti och Hickman (2014:255) beror detta på att Durkheims idéer om moral, som något inneslutet i allt socialt liv, influerat antropologiskt tänkande till den grad att moral inte förrän på senare år har försökts urskiljas som en specifik domän att studera. Denna bristfälliga teoretisering har lett till felanvändningar av moral som begrepp (Zigon 2008:2 ff.). Exempelvis kritiseras Benedicts (1956, se Zigon 2008:1 ff.) definition av moral, ”en bekväm term för socialt accepterade vanor” [egen översättning], för att endast betrakta moral som en synonym till andra antropologiska begrepp såsom reciprocitet och ritual. Robbins (2007:293 ff.) menar att den framväxande forskningsgrenen anthropology of moralities, huvudsakligen präglas av en diskussion gällande vilket angreppssätt som är bäst för att förstå moral. En approach följer de durkheimska idéerna om att betrakta normativa ageranden som moraliskt rätt, medan en annan ser ett agerande som moraliskt rätt när individen har fått möjlighet att agera på fri basis (ibid:293 ff.).

Även värde är ett svårdefinierat begrepp, då det kan kopplas till såväl kollektiva som individuella preferenser. Objekts och handlingars uppfattade värden kan variera från person till person och dessutom kan även olika typer av värden tillskrivas, såsom ekonomiskt eller estetiskt värde. Graeber (2001:1 ff.) beskriver hur svårigheten av en enhällig definition av värde kan komma sig av att begreppet just har förståtts på olika sätt. Exempelvis har värde

diskuterats utifrån en sociologisk förståelse, vad som slutligen uppfattas åtråvärt i ett mänskligt liv, och en ekonomisk förståelse, till vilken grad objekt anses åtråvärda (ibid:1 ff.). Lambek (2008:133 ff.) skriver hur ekonomisk förståelse har kommit att sätta objektet som den främsta symbolen för värde, något han ifrågasätter genom att även efterfråga värdesättanden av exempelvis handlingar och mänsklig kapacitet. Även Graeber (2001:49 ff.) efterfrågar teorier om värde där utgångspunkten för värderande är agerandet före objektet. Graeber skriver även hur värde, enligt Kluckhohn (1951, se Graeber 2001:3 ff.), kan ses som uppfattningar om det åtråvärda, vilket avgör hur personer väljer att agera. Genom att påvisa hur dumpstrarna i denna studie värdesätter dumpstring förtydligas det hur objektets ekonomiska värde, mycket riktigt, inte alltid kommer främst.

Robbins (2007) uppmärksammar två skilda angreppssätt som använts för att försöka förstå moral, ett som belyser reproducerandet av existerande normer och ett som belyser situationer där individen ställs inför ett val mellan olika ageranden. Det förstnämnda angreppssättet kallar Robbins (2012:117 ff.) för morality of reproduction, reproduktionsmoral [egen översättning], och det andra för morality of freedom, frihetsmoral [egen översättning].

Robbins (2007;2012) menar dock att bägge angreppssätten är behjälpliga för att förstå moral, om än i olika situationer, och att det därför kan vara till nytta att inte nödvändigtvis utse en av dessa approacher som den enda lämpliga. Robbins (2007;2012) förespråkar ett angreppssätt som fokuserar på kulturella värderingars betydelse för moral och som kan förklara i vilka kontexter det är mest lämpligt att analysera en handling utifrån reproduktionsmoral eller frihetsmoral och varför. Robbins (2012:120) förklarar sin tolkning av kulturella värderingar som hierarkiskt organiserade kulturella uppfattningar gällande vad som anses vara bra eller åtråvärt. Det är i de kulturella domäner där en enskild värdering är främst som individer tenderar att finna moralisk trygghet i att reproducera denna värdering, medan det i domäner med värderingskonflikter uppstår möjligheter för personer att själva kunna bestämma vad som är moraliskt rätt (ibid:311).

Med användningen av moral studeras det hur dumpstrarna uppfattar den moraliska innebörden av dumpstring som handling. Utifrån värde undersöks det hur och vilka värden dumpstrarna tillskriver livsmedel som objekt och dumpstring som handling. Då dumpstring kan liknas vid ett moraliskt dilemma anser jag Robbins’ reflektioner, kring hur personer agerar i situationer med motstridiga värderingar, vara användbara som verktyg för att försöka förstå dumpstrarnas ageranden. Eftersom dumpstring är en situation där dumpstrare upplever det acceptabelt att bryta mot lagar och normer är Robbins’ teorier även relevanta att

använda för att undersöka själva kontextens roll i avgörandet av vad som räknas som moraliska handlingar.

1.6 Disposition

I första avsnittet beskrivs huvudsakligen hur det tycks finnas en otydlighet kring dumpstringens laglighet och hur det påverkar uppfattningen om moral i samband med dumpstring. Är dumpstring olagligt överhuvudtaget? Om så är fallet, varför och vilket brott gäller det?

Avsnittet behandlar även hur dumpstrarna utnyttjar denna otydlighet till att agera efter fria val.

Nästa avsnitt beskriver hur dumpstrarna tänker kring livsmedlens värde och hur de upplever att roten till problemet gällande matsvinn är ett resursslöseri. Avsnittet skildrar även handlingars värden och hur dumpstrarna har kommit att värdera dumpstring som något meningsfullt. I sista avsnittet förtydligas det hur dumpstring är en situation som kan ses som en balansgång mellan uppfattningar om moraliska ageranden. Vilka strategier dumpstrare använder sig av för att belysa matsvinnsproblematiken och vilken respons detta har lett till är även det något som tas upp i detta kapitel. Slutligen följer ett avsnitt som summerar studiens slutsatser.

Sammanfattningsvis visar slutsatserna hur dumpstrarna rättfärdigar sitt agerande baserat på uppfattningar om att de faktorer som orsakar matsvinn, och därmed dumpstring, är mer fel än själva dumpstringen.

2.1 Gråzonen

Jag möter upp informanten Axel vid överenskommen plats för fältobservation. Axel, en 41-årig journalist, började dumpstra för sju år sedan då en vän tog med honom på hans första dumpstringstur. Axel fastnade direkt, började dumpstra regelbundet och uppskattar att 90% av maten i hans hushåll på fyra personer idag är dumpstrad. Containrarna lyses tydligt upp av belysningen på butikens baksida och platsen är även omgiven av höghus, där flera fönster vetter mot containrarna. Trots det tycks Axel utstråla lugn. Vi talar i normal samtalston och jag, som väntade mig bli tillsagd att vara så tyst och diskret som möjligt, frågar Axel hur förhållandena på platsen påverkar honom. Axel menar att det snarare verkar mer misstänksamt om man försöker smyga eller gömma sig. Skulle någon komma och ifrågasätta agerandet menar Axel att det bästa sättet är att uppriktigt förklara vad han gör och varför. Med en mening sammanfattar Axel mycket av diskussionen kring dumpstring: ”dessutom är det ingen som riktigt vet om det ens är olagligt, eller hur?”.

Samtliga dumpstrande informanter berättar att de försökt ta reda på vad lagstiftningen säger om dumpstring, men att det varit svårt att få ett tydligt klargörande då det

inte tycks finnas några svenska prejudikat att referera till. Frånvaron av konkreta svar gör att de tolkar situationen som otydlig gällande dess laglighet, något som fyra av fem informanter ordagrant beskriver som en gråzon. Dessutom menar informanterna att om dumpstring likväl skulle vara ett brott skulle det klassas som lindrigt, såvida containern varit olåst eller på andra sätt tillgänglig. Huruvida någonting är tillgängligt är, likt ätbart, dock något som kan sägas vara en subjektiv bedömning. Framöver klarläggs hur informanterna just har, till viss del, åtskilda uppfattningar om containrars tillgänglighet. Att brottet skulle vara lindrigt grundar dumpstrarna även på egna uppfattningar om att de livsmedel som slängts är lovliga att ta, då bortkastandet implicerar att livsmedlen är övergivna och oönskade. Även vid försök att definiera något som övergivet stöter vi på problem, då det som vid första anblick kan uppfattas vara övergivet inte nödvändigtvis räknas som det enligt lag. Följaktligen visas hur även svårigheten kring huruvida objekt kan klassas som övergivna eller ej medför problem att döma i situationer som dumpstring. Informanterna har likväl någon slags uppfattning om att dumpstring skulle kunna vara olagligt, en känsla som bland annat uttrycktes genom att de flesta informanter i början av sin dumpstringskarriär upplevde nervositet och rädsla för att stöta på någon under dumpstringsturerna.

Det tycks dessutom inte endast vara hos dumpstrarna som det råder ovetskap, utan även hos vissa poliser som huvudsakligen Axel stött på. Ibland har vakthavande befäl ringts upp för konsultation, men det har även hänt att poliserna har frågat Axel själv. Axel upplever även situationen som att olika personer inom en myndighet, såsom polisen eller juridiken, ofta ger olika besked och att det därför tycks vara en fråga om personliga tolkningar snarare än en situation där en tydlig konsensus råder. Denna otydlighet påvisar en situation där dumpstrarna inte nödvändigtvis behöver oroa sig för handlingens juridiska konsekvenser. Därför kan de välja att agera enligt vad som känns rätt utifrån deras egen moraliska uppfattning.

För att knyta an till Robbins’ (2007, 2012) teori tycks den gråzon dumpstring utgör beskriva just en sådan kontext där en person blir medveten om möjligheten att kunna bestämma vad en själv ser som moraliskt rätt. Vanligtvis står personer inför att välja mellan ett alternativ som anses rätt och ett som anses fel. Men det finns även situationer där personen har flera rätta alternativ att välja mellan, eller att valet snarare handlar om att välja bort det värsta.

En välkänd formulering på sistnämnda val är ”pest eller kolera?”. Gråzoner karaktäriseras just av att det inte finns några tydliga uppfattningar om vad som är rätt och fel, och det tycks därför upp till personen att skapa en egen uppfattning. Gällande dumpstring består otydligheten mycket av att oavsett hur en person väljer att agera kan handlingen, utifrån kulturella uppfattningar, argumenteras vara både rätt och fel på samma gång. Att bryta mot både

normativa som juridiska regler i syfte att förändra en ohållbar livsmedelssituation visar således på ett val som kan ses paradoxalt. I sådana motsägelsefulla och otydliga situationer verkar lösningen vara att helt enkelt utgå från en egen uppfattning om vad som känns rätt – eller åtminstone minst fel. Ur denna otydlighet konstruerar dumpstrare ett eget alternativ för vad som är moraliskt rätt: det är rätt att olovligt ta livsmedlen i containern, eftersom det är fel att livsmedlen slängs.

Informanten Lotta, 24 år, menar att dumpstring har påverkat hur hon numera ser på situationer som hon uppfattar som gråzoner. Lotta kom i kontakt med dumpstring via en Facebookgrupp för ungefär fem år sedan. Sedan dess dumpstrar hon ett par gånger i månaden, förutom på somrarna då den varmare temperaturen försämrar livsmedlens hållbarhet. Hon säger sig själv inte vara lika fyrkantig längre, utan insett att gråzoner ger möjligheter till att finna omvägar och andra sätt att göra nånting på. Lotta menar likväl att hennes förhållningssätt, att vara okej med gråzoner, är på gott och ont och att huvudsaken är att inte någon ska komma till skada. Informanten Malin är en 25-årig student som ser dumpstring som ett socialt nöje hon utför tillsammans med vänner ungefär en gång i månaden. Malin tycks resonera på ett liknande sätt som Lotta gällande situationer som kan beskrivas som juridiska gråzoner och huruvida det alltid är lagen som avgör vad som är rätt och fel:

(…) jag är ju lite av en sån där person som tror på civil olydnad och att man, typ, inte alltid gör det som lagen säger. Det finns ju gränser såklart…men ibland behövs det brytas mot lagen för att göra rätt. Sen så, hade det blivit jätteförbjudet så hade jag ju såklart slutat, men eftersom jag tror att det här är rätt och det är en sån gråzon så fortsätter jag.

(Malin)

Det som huvudsakligen skapar förvirring kring dumpstring tycks vara frågan huruvida det är olagligt att ta livsmedel ur en container, eller liknande kärl, samt vilket brott personen i så fall gjort sig skyldig till. Informanten Agneta, som är jurist och som i åtta år har undervisat inom straffrätt på ett svenskt universitet samt vid polisutbildning, menar att förvirringen huvudsakligen beror på en allmän uppfattning om att allting som slängs räknas som övergivet och därmed är tillåtet att ta. Denna missuppfattning är dock något Agneta, skrattandes, understryker inte gäller de poliser hon undervisar. Agneta klargör att sådant som slängs och som hamnar i någons besittning, likt livsmedel i en container som en livsmedelsbutik har kontroll över, inte kan betraktas som övergivet och därmed lovligt att ta. Även Thomas (2010:103 ff.), docent inom juridik, menar att frågan om besittning och när ting räknas som

övergivna är viktiga att analysera gällande dumpstrings olaglighet. Trots att Thomas’

resonemang berör den engelska lagstiftningen kan hans tankar likväl vara behjälpliga genom att pröva samma tankar ur en svensk kontext. Exempelvis nämner Thomas (2010:106) olika faktorer som gör det svårt att urskilja huruvida ett objekt är övergivet eller inte. En sådan faktor är intentionen hos både den tidigare ägaren och upphittaren (ibid:106). Just intentionen, det vill säga uppsåtet, bakom dumpstring är något som Agneta menar är ännu en bidragande orsak till att det blir få juridiska följder. I och med den allmänna okunskapen om vad som lovligt får tas och inte är det svårt, menar Agneta, att bevisa att dumpstrarna har det straffrättsliga uppsåt som krävs för att kunna hållas ansvariga för brott. Det är alltså svårt att bevisa att dumpstraren faktiskt har förstått att denne har gjort något fel och det tycks vara just bevisningen gällande uppsåt som avgör om man kan se på dumpstring som ett brott. Agneta förklarar:

(…) så kan du bevisa ett olovligt tagande då är det i vart fall det här egenmäktiga förfarandet, men kan du bevisa att nån också har förstått att det [som dumpstrades]

eventuellt kunde ha ett värde, då kan man möjligen diskutera stöld eller ringa stöld. Men det är alltså besittningen man skyddar genom [lagen om] egenmäktigt förfarande /…/ det är såhär…om det är en låst container och du bryter dig in i den så att du skadar den då har du skadegörelsebrott, om dessutom den här containern står på ett inhägnat område som du tar dig in på då har du olaga intrång. Så det finns ju många ytterligare brott kopplade till det här. (Agneta)

En annan faktor Thomas (2010:106) anser gör det svårt att förklara ett objekt som övergivet eller ej är själva platsen som objektet hittas på. Thomas (2010:107) menar att det är en generell uppfattning hos de som dumpstrar livsmedel att livsmedelsbutiken anser att matvarorna inte längre har ett ekonomiskt värde då de placerats i containern. Dumpstraren kan därmed tro att den som har slängt livsmedlen, på sätt och vis, samtycker till att livsmedlen sedan tas (ibid:117).

Dock, insisterar Thomas (2010:117) att containerns lättillgänglighet är avgörande för trovärdigheten i dumpstrarens uppfattning om samtycke. Finns det något, exempelvis ett lås eller en skylt, som tydligt signalerar en motvilja kan dumpstraren inte använda denna uppfattning som försvar (ibid:117). Att just klippa låsen på låsta containrar eller att ta sig in på inhägnade områden är där de flesta av de dumpstrande informanterna drar gränsen. Axel sticker ut från övriga informanter genom att mena att han kan tänka sig krypa under stängsel för att nå containrar och att hans gräns för otillgänglig dumpstring går vid att ta sig in i byggnader. Axel menar även att han inte klipper lås, då bultsaxar är otympliga att ta med sig, men att han kan

tänka sig att försöka öppna låsta containrar då ett trasigt lås är ett litet offer i proportion till den skada mängden kasserade tjänliga livsmedel utgör. 20-åriga sociologistudenten Matilda har dock en tydlig egen regel att inte dumpstra vid låsta containrar. Då alltfler containrar i hennes hemstad har börjat låsas tar hon sig numera istället till närbelägna orter för att dumpstra. Även Malin, som i ett tidigare citat hävdar att det ibland är rätt att bryta mot lagar, berättar att hon likväl är noga med att respektera låsta containrar då hon inte vill riskera ett straff som påverkar hennes framtidsutsikter negativt.

För att räknas som stöld krävs det, enligt brottsbalken (SFS 1962:700, 8 Kap. 1§), att det olovliga tagandet orsakar någon skada. Agneta förtydligar att det med denna skada menas en ekonomisk skada, vilket hon påstår att man knappast kan räkna med att dumpstring orsakar då livsmedlen som hamnat i en container inte kan tillskrivas något särskilt stort ekonomiskt värde. Thomas (2010:125) sammanfattar sin syn på dumpstring genom att hävda att det inte går att förstå dumpstring som en skadlig handling, vilket krävs för att något ska kunna ses som kriminellt, och att handlingen därför bör anses laglig. Dumpstring borde snarare ses som något skadereducerande, då dumpstrarna tar sådant som redan har dömts ut som värdelöst (ibid:125).

Dumpstringen kan därför, tvärtemot kritiken om skadegörelse, innebära potentiella reducerade kostnader för butiken beträffande avfallshantering (ibid:125).

Möjligtvis går den som ska hantera avfallet i containern miste om en ersättning, men Agneta menar att det är så pass små summor det gäller och dessutom är det svårt att bevisa att den som dumpstrar är medveten om att dumpstringen innebär en ekonomisk skada. En annan sak hade det varit, anser Agneta, om det som tas från en container har ett tydligt ekonomiskt andrahandsvärde, exempelvis kopparskrot. Enligt Agneta är det då frågan om ett brott som är tillräckligt grovt för att det ska vara värt för en åklagare att driva en juridisk process, även om uppsåtet inte tydligt kan bevisas. Men kombinationen av svårigheten att bevisa uppsåt, okunskap även inom polisen, samt det obetydliga ekonomiska värdet på det som tas är det Agneta menar är förklaringen till att dumpstring av livsmedel ses som ett så pass lindrigt brott att det inte är värt att ta till domstol. Att dessa brott ofta löses på plats med böter som trolig strängaste påföljd förklarar därmed en del av svårigheten för de dumpstrande informanterna att söka tydliga svar på dumpstringens legalitet.

Alla dessa förklaringar bidrar till den gråzon som informanterna upplever att dumpstring utgör. Den otydlighet situationen innebär utnyttjar dumpstrarna till att rättfärdiga sina ageranden som moraliskt rätt. Dumpstrarna försöker försvara sitt agerande genom att påvisa motsägelsefullheten som ofta finns i den argumentation som menar att dumpstring är moraliskt fel.

2.2 Dumpstrarnas värdesättande

Coyne, filosofiedoktor inom kommunikation men som även forskat om avfallshantering, (2009:12 ff.) förklarar att livsmedelsbutikernas motiveringar bakom att slänga livsmedel i en container bidrar till konstruerandet av containern som en plats där livsmedlen inte längre värderas som mat, utan istället som avfall. Inspirerad av Mary Douglas’ teorier om klassificering, menar Coyne (2009:15 ff.) att dumpstring både handlar om en definition av avfall och den fysiska miljö där dessa placeras. Innebörden av avfall är inte fixerat, utan något som är just kopplat till rummet (ibid:12 ff.). Ett livsmedels symboliska innebörd varierar alltså beroende på om livsmedlet återfinns i en butik, på matbordet eller i en container. Trots att dumpstrare, genom ett särskilt värderande av innehållet, möjliggör ett omdefinierande av containrar som en plats även för ätbara livsmedel, påverkas de av generella kategoriseringar av containrar som ohygieniska platser (ibid:13 ff.).

Coynes (2009) tankar, om hur dumpstrare söker omdefiniera containerns innehåll och dess symboliska innebörd som plats, går att applicera även på hur de dumpstrande informanterna upplever livsmedlen som slängts. Axel berättar hur han innan han började dumpstra trodde att containrarna endast innehöll otjänlig mat, men att han förvånades över hur mycket av maten som faktiskt var ätbar. Här refererar Axel till matens status som hälsoskadlig eller inte. Detta är en viktig aspekt som han anser att många mediala skildringar av dumpstring missar. Han förvånades inte över att det var stora mängder som kastades av butikerna utan snarare att så mycket av maten var ätbar, till skillnad från i hushållen där han menar att mat först slängs när den tros ha blivit oätlig. Samtliga dumpstrande informanter menar att de upplever bortkastandet av ätbar mat som ett oerhört slöseri, vilket de anser rättfärdigar dumpstring då ett syfte är att förhindra detta slöseri. Lotta berättar hur det väcktes dubbla känslor hos henne att se hur stor del av den mängd mat som slängdes som fortfarande var ätbar:

Det är [en] sån sjuk känsla att gå på mat, bara trampa liksom, för att komma åt det där salladshuvudet eller den där paprikan. Så det har också blivit väldigt bisarra känslor när jag dumpstrar. Alltså det är så sjukt att jag är omgiven av mat som man hade kunnat äta om man bara inte hade slängt den i containern och det blir mosigt, liksom. Ja så just nu är det mest bisarrt och lite vardagslyx, liksom. Lyx att äta sopor, haha! (Lotta)

Att genom dumpstring påstå sig uppleva en lättillgänglighet till stora mängder mat som av dessutom uppfattas vara både ätbar och gratis, tycks få de dumpstrande informanterna att betrakta containern som en guldgruva. 29-årige informanten Peter, vars intresse för dumpstring väcktes redan för 14 år sedan, nämner hur han under sin mest intensiva dumpstringsperiod hyrde ett lokalutrymme enkom tänkt som förvaringsplats för sina dumpstrade fynd. Liksom Peter berättar även Axel hur det inte är ovanligt att en bil kan packas full med dumpstrade fynd av bra kvalitet. Utöver att rata de livsmedel som faktiskt är dåliga bidrar även den, normalt, stora mängden mat till att informanterna ofta är selektiva. Trots att de inte är lika kinkiga som gemene man gällande sådant som kan klassas som defekter hos ett livsmedel, väljer informanterna ofta att prioritera att ta den mat de upplever som fräschast. Dumpstrarna väljer alltså oftast bort livsmedel som mjuka tomater eller bruna bananer, om möjlighet finns, trots att de fortfarande ser ett användningsvärde i dessa livsmedel. Vid de tillfällen informanterna ratar mjuka tomater, som exempel, beror detta inte på att dessa livsmedel anses värdelösa utan snarare för att dessa tomater inte kan förvaras lika länge. Axel berättar dock att han brukar plocka med även mjuka tomater, då han anser de vara bäst att koka tomatsås på.

Något annat informanterna använder för att påvisa ett slöseri är att försöka avfärda uppfattningen om att man blir sjuk av att äta dumpstrad mat. Peter är den enda informanten som känner till någon som blivit sjuk, men vidhåller att orsaken snarare var en felaktig hantering av livsmedlen än livsmedlen i sig. Lotta anser det talande för denna missuppfattning att hon flera gånger blivit sjuk av att äta på restaurang, men inte av dumpstrad mat. Informanterna vill framhäva att bara för att ett livsmedel, visuellt eller konsistensmässigt, inte överensstämmer med idealbilden innebär det inte att livsmedlet är hälsovådligt. I Dagens Nyheter skriver Kihlström (2015) hur en fjärdedel av konsumenterna inte äter livsmedel som passerat bäst före- datum, varav hälften av dessa respondenter motiverar detta agerande med just oron att bli sjuk.

Bäst före-datum är snarare en indikator på hur länge ett livsmedel förväntas behålla sin kvalitet än det har med hälsorisk att göra (Livsmedelsverket, 2020). Då även Livsmedelsverket (2020) klargör att livsmedel kan vara fullt ätbara efter passerat bäst före-datum, är även detta ett område där det sannerligen finns utrymme för förbättring både hos livsmedelsindustrin och allmänheten gällande matsvinn. Axel menar att bäst-föredatum är en lika missvisande uppskattning av livsmedlets hållbarhet som att enbart bedöma ett livsmedels värde utifrån en visuell bedömning. Konsumenten får utifrån datummärkningen en feluppfattad bild av hur länge ett livsmedel är ätbart, menar Axel, och förespråkar därför att märkningen ska tas bort för att förhindra det matsvinn som uppstår av denna anledning. Annat gäller datummärkningen sista-förbrukningsdag som implicerar att en hälsorisk kan uppstå efter passerat datum. Då

konsumentens hälsa är högprioriterad hos butikerna och de, naturligtvis, är ålagda att följda den svenska livsmedelslagstiftningen är det därför strängt förbjudet att sälja eller skänka bort livsmedel som passerat denna datummärkning (Livsmedelsverket, 2020).

Trots att det är butikerna som, fysiskt, slänger maten har även konsumenterna en roll gällande det matsvinn som sker i butik. Därför bör ingen aktör helt skuldbeläggas eller frias från skuld. Att livsmedel slängs är en naturlig, men likväl negativ konsekvens av den valmöjlighet som konsumenten har. Peter hävdar att det just är konsumenterna som styr vad som slängs, exempelvis baserat på oviljan att köpa skrumpnade frukter om det finns andra valmöjligheter. I sin doktorsavhandling, om bland annat matsvinn, förklarar Giles (2013:59) hur det tycks ske en devalvering av äldre livsmedel i relation till nya. Trots att äldre bananer fortfarande är fullt brukbara värderas dessa likväl lägre när nyare bananer finns att tillgå (ibid:59). Giles (2013:59) är även tydlig med att konsumentvalen påverkas av ett estetiskt värderande, där ”man tidigare gick till affären för att köpa potatis, men nu går för att köpa den perfekta potatisen” [egen översättning].

Informanterna menar att dumpstrandet även har påverkat deras konsumtionsval i matvaruaffärer. Med vetskapen om livsmedlets verkliga hållbarhet letar flera informanter aktivt efter de livsmedel vars bäst-föredatum snart går ut eller livsmedel som är prisnedsatta av andra skäl, vanligtvis avvikande från den estetiska idealbilden. Den ekonomiska vinning som kan göras på att köpa dessa livsmedel, som troligtvis skulle ratas av andra konsumenter, ser informanterna som en ren bonus utöver huvudsyftet som självklart fortfarande är att förhindra att dessa varor blir svinn. Peter berättar:

Vi [konsumenterna] vill gärna köpa billigt, om vi har möjlighet, om kvalitén är hög så kan vi absolut köpa billigare. Är kvalitén lägre så kan det variera mellan person. Men jag går absolut in och köper lite fula tomater, lite fula bananer och sådär för lite extrapris, absolut. För jag menar, ska jag ha bananer när jag ändå handlar så är det klart att jag köper de för 10kr/kg än 20kr/kg om jag kan.Det finns ingen anledning att köpa de dyrare för jag gillar inte ens gröna bananer, haha. (Peter)

Dumpstring är påtagligt ett praktiserande som berör det Graeber (2001:49) och Lambek (2008:133) diskuterar och efterfrågar, nämligen även ett värderande av ageranden och inte endast objekt. Ett viktigt personligt motiv bakom informanternas dumpstrande är ett värdesättande av dumpstring som en, på flera sätt, ytterst meningsfull handling. På så sätt kan informanternas uppfattning om betydelsen av dumpstring tydligt kopplas till det Graeber (2001:1 ff.) nämner som den sociologiska innebörden av begreppet värde. Informanterna upplever dumpstring som något åtråvärt genom att betrakta handlingen som något som värderas

som meningsfullt. Informanternas dumpstring och konsumtionsval kan tolkas som strävanden efter att göra varan, och människorna bakom, rättvisa och mödan värd. Återigen understryks matproduktionens klimatmässiga åverkan. Om en vara har färdats långväga för att sedan hamna i containrar, till följd av avvikanden från idealbilden, går det inte att bedöma det hela som något annat än ett oerhört slöseri av naturresurser. Dessutom poängterar Peter att arbetsförhållanden med bekämpningsmedel och hårt slit på bananplantager är omänskliga. Peter upplever att dessa personer har lidit i onödan om bananerna inte ens huvudsakligen används som mat. Matilda berättar hur dumpstringen för henne har kommit att bli mer meningsfull över tid. Från att inledningsvis mer vara något spännande beskriver hon nu dumpstringen som viktigt och betydelsefullt, då syftet med att åstadkomma förändringar till något bättre blivit allt starkare för henne.

Informanterna förefaller alltså värdera dumpstring som moraliskt korrekt då de anser det vara meningsfullt och viktigt även för andra personer och inte endast för sig själva.

De är måna om att porträttera dumpstring som en hjälpsam, snarare än egoistisk, handling och använder även detta argument för att styrka sin övertygelse om att dumpstring borde vara lagligt. Informanterna understryker att dumpstring handlar om att förbättra omständigheter för andra personer genom att ta något som har kasserats, till skillnad från andra typer av tillgreppsbrott där förövaren ämnar ta något av värde för egen vinning. Trots att informanterna medger att även den personliga vinningen har viss betydelse, menar de alltså att dumpstrandet huvudsakligen syftar till en större och mer kollektiv vinning. Med reservation för att det naturligtvis inte går att anta att alla dumpstrare resonerar på det sättet, tycks detta likväl vara en generell värdegrund hos personer som dumpstrar. Generositet, samarbete och delande är några av friganernas värdegrunder (Freegan.info, 2020). Barnard (2011:429), professor i sociologi, beskriver hur han i sin studie just kom att uppfatta dumpstring som något helt annat än en huggsexa. Exempelvis skildras hur en representant från Freegan.info, som agerade tourledare under dumpstringsturerna i studien, klargjorde vikten av vissa förhållningsregler såsom att låta de nödställda ha företräde och att dumpstringen främst skulle vara för bortskänkning eller andra kollektiva ändamål (ibid:429).

Zigon (2008:74) beskriver hur delande är en praktik där moraliska antaganden och förväntningar kommer samman. Genom att inspireras av Widloks (2004, se Zigon 2008) tankar, om att delande inte nödvändigtvis utförs med en förväntad reciprocitet, menar Zigon (2008:74 ff.) att ett delande kan förstås som en handling som är god i sig genom att förse behövande med exempelvis just mat. Nämnda värderingar och tankar går att upptäckas även hos informanterna i denna studie. Att genom dumpstring kunna hjälpa andra personer är något

som speciellt Lotta och Malin värdesätter högt. Båda informanterna menar att möjligheten att kunna hjälpa andra är det som, tillsammans med syftet att förhindra ett klimatskadligt livsmedelshanterande, gör dumpstringen till en handling som går att moraliskt rättfärdiga. Ofta plockar några av informanterna med sig dumpstringsfynd till personer de vet är behövande.

Således ser de sig delvis skämtsamt som konkurrenter till vissa kyrkliga, och andra samhälleliga, initiativ som syftar till att förmedla överbliven mat till behövande. Lotta nämner att hon brukar ha i åtanke att det kan komma någon i verklig nöd och leta efter mat, och att hon därför brukar lämna kvar en del livsmedel. Informanterna tycks dock anse att dessa vänliga gester egentligen inte behövs, eftersom det är ett överflöd av ätbara livsmedel som slängs. Trots att Axel brukar vara tidigt ute för att kunna hitta de bästa fynden, har han svårt att se att det skulle uppstå dispyter om containrarnas innehåll. Miljömålen att halvera matsvinnet till 2025 (Sveriges Miljömål, 2020) ser Axel som rena glädjekalkylen och menar att om dessa mål likväl skulle uppnås skulle det fortfarande finnas extrema mängder mat som slängts.

Istället för att stå i valet mellan två goda alternativ tycks dumpstring snarare handla om att välja bort det värsta av alternativen lagbrott eller resursslöseri. Dumpstrarna tycks motivera sitt val utifrån att föreställa sig vad värsta tänkbara konsekvens av valet skulle kunna vara. Då dumpstring av livsmedel knappast ger allvarliga juridiska påföljder tycks dumpstrarna anse att konsekvensen av att begå detta brott inte är tillräckligt allvarligt för att avstå. Ett värre utfall tycks det därför vara med de klimatskadliga effekter som matsvinn innebär. Således får klimatförändringar ses som det värsta tänkbara scenario dumpstrarna använder som moralisk referenspunkt och anpassar sitt agerande efter. Men det är inte bara dumpstrare som ser klimatet som den utgångspunkt som påverkar utfallet av vad som är rätt eller fel. Klimatkrisens ökande aktualitet har för otaliga personer varit något avgörande för hur man väljer att forma sin livsstil.

På liknande sätt beskriver Robbins (2004:163 ff.) hur Urapminfolkets liv starkt påverkas av tanken på en stundande apokalyps. Genom att ständigt ha detta i åtanke görs nästan varje agerande utifrån hur det uppfattas påverka personens ställning när domedagen väl kommer (ibid:163 ff.). Denna moraliska uppfattning är något Robbins (2004) menar är ett resultat av den kulturella förändring Urapmin upplevde i anammandet av kristna ideal. Likaså kan även klimatmedvetenhet tolkas som en slags kulturell förändring som alltmer påverkar hur vi idag värderar och ser på moral. Med ökad klimatmedvetenhet tenderar vi att sträva efter sådant som förhindrar klimatförändringar. Dessa ageranden kallar vi miljövänliga, en association som signalerar att handlingarna är åtråvärda och således moraliskt korrekta. Troligtvis hade dumpstring värderats annorlunda ifall klimatkrisen överhuvudtaget inte existerade, eller i en kultur där värderingen om att följa lagen var den främsta referenspunkten för moral. Men nu

står vi inför det faktum att klimatförändringar pågår. Detta är något informanterna ser som en betydligt värre konsekvens än att straffas för ett lindrigt brott och därför något som de upplever rättfärdigar deras handlingar.

2.3 Ett nödvändigt ont

Enligt Robbins (2012:120 ff.) är kulturella värderingar ofta arrangerade i hierarkiska ordningar vilka särskiljer vad som anses bra respektive dåligt. På liknande sätt ordnas även flera positiva värderingar i vidare hierarkier, exempelvis kan det värderas högre att vara frisk än rik (ibid:120). Robbins (2012:121) menar att det är den rangordning som sker mellan olika värderingar som är det mest framträdande när relationen mellan värderingar undersöks. Utifrån tidigare avsnitt förefaller den huvudsakliga värderingen som dumpstrarna kopplar till dumpstring vara vikten av att motverka klimatskadliga effekter genom att förhindra matsvinn.

Just i kontexten med dumpstring övertrumfar denna värdering dumpstrarnas värdesättande av att följa lagen, då lagbrottet uppfattas som lindrigt. Värderandet av att följa lagen är något som i just situationen med dumpstring är ett exempel som visar på den motsägelse och inkonsekvens som Robbins (2012:120) menar ofta finns i den komplexitet värderingshierarkierna utgör. I avsnitt 2.1 Gråzonen ser vi hur informanterna förhåller sig dubbeltydigt till att just följa lagen.

Ett tydligt exempel är hur Malin anser att det ibland är rätt att bryta mot lagen, men att hon inte vill riskera att begå ett alltför grovt brott.

Dumpstring är en sådan situation som kan användas för att bekräfta Robbins’

(2012:122) förklaring av moralisk handling som en handling som något som anses vara korrekt just i en lämplig kontext. Vid dumpstring kommer värderingar i konflikt med varandra, och således en sådan situation där Robbins (2007) troligtvis skulle anse frihetsmoralapproachen vara mest lämplig för att förstå hur dumpstraren väljer vilken handling som uppfattas som mest moraliskt lämplig. Hur studiens informanter tycks värdera den moraliska betydelsen av att följa lagen olika från situation till situation kan jämföras med hur Robbins (2007) beskriver Urapminfolkets syn på moral. Urapmin uppfattar livet som en balansgång mellan att agera enligt lagen och att agera egenmäktigt (ibid:308). Att agera enligt lagen innebär att följa allmänna sociala normer och inte endast de normer som har en juridisk aspekt (ibid:308). Att agera egenmäktigt ses däremot som ett frigörande, eller kringgående, från de normer som tycks vara socialt överenskomna (ibid:308). Robbins (2007:308) benämner denna situation som just en konflikt mellan laglighet och egenmäktighet. Detta går även tydligt att applicera på situationen gällande dumpstring, då dumpstraren på eget bevåg agerar på ett egenmäktigt sätt som särskilt äventyrar normen att följa lagen. Robbins (2007:308 ff.) beskriver även hur

Urapmin hanterar denna konflikt genom att bestämma en persons slutgiltiga moraliska ståndpunkt utifrån hur bra denne har varit på att balansera mellan laglighet och egenmäktighet, det vill säga de relationella och de individuella värderingarna.

En liknande idé om balansgång kan även tillämpas för att undersöka hur dumpstrares totala moraliska status kan uppfattas, både av sig själva och av andra. Att en persons moraliska status inte endast avgörs av ens lagenlighet är tydligt i övriga fall där upplevda lindriga lagöverträdelser görs. Hur ofta döms en person som felparkerar som omoralisk, trots lagbrottet det innebär? Eftersom samtliga dumpstrande informanter ser dumpstringen som ett ytterst meningsfullt agerande, trots dess eventuelle olaglighet, tycks deras självbild vara att de agerar moraliskt rätt. Trots en varierande öppenhet kring sin dumpstring, där vissa berättar endast för närstående medan andra är mer öppna, är den respons som informanterna fått övervägande positiv. Responsen kan dock möjligtvis påverkas av relationen mellan dumpstraren och den andre. Kanske är det lättare som åhörare att vara positiv gentemot dumpstring om det är någon man redan tycker om som berättar om sin dumpstring. Hur som helst är informanternas uppfattning att andra personer ser dumpstring som något positivt, främst av miljömässiga skäl. Malin berättar hur hon kallats miljöhjälte av personer för vilka hon berättat om sin dumpstring. Hon upplever att just klimatkrisens aktualitet påverkar den generella åsikten om dumpstring att bedöma handlingen som en positiv sådan. Även Axel är inne på samma spår, då han tror att dumpstring har kommit att ses som alltmer positiv till följd av en ökad publicitet i medier kring matsvinn och dess klimatpåverkan. På så sätt kan informanterna tyckas uppleva att allmänheten tycks stötta deras agerande och därmed har överseende med lagöverträdelsen som dumpstringen eventuellt innebär. Själv tror Axel att över 90% av befolkningen, i alla fall av de som bryr sig om klimatkrisen, skulle samtycka till dumpstring och se det som en moraliskt korrekt handling även om handlingen innebär en lagöverträdelse.

Både Pentina och Amos (2011) och Cherrier (2009) skriver hur just hjältestatus är en av de identiteter som tillskrivits personer som motsatt sig vissa konsumtionsmönster, ofta den normativa överkonsumtionen. Pentina och Amos (2011), professorer inom marknadsföring, fokuserar sin artikel just på friganism och hur identitet har en central roll i rörelsen. Utifrån analys av uppfattningar gällande personer som dumpstrar kunde det urskiljas tre arketyper, varav hjälteidentiteten var en (ibid:1771 ff.). Sådana personer ansågs inspirera till samhälleligt agerande och förändring just genom sin dumpstring (ibid:1771 ff.). Övriga arketyper utgjordes av personer som uppfattades dumpstra av lathet, samt de som såg det som en funktionell roll – att städa upp efter andra (ibid:1771 ff.). Trots att Cherrier (2009), filosofiedoktor och docent

inom business, inte specifikt skriver om dumpstring går hennes beskrivning av hjälteidentitet att liknas vid Pentina och Amos’ (2011) version. Den hjälteidentitet Cherrier (2009) diskuterar är en individ som huvudsakligen riktar ett motstånd mot de aktörer de uppfattar som exploaterande, vanligtvis företag och producenter. Detta motstånd grundas i ett motsättande mot upplevd social ojämlikhet och exploatering av naturresurser (ibid:185 ff.). Men denna konsumtionskritik, menar Cherrier (2009:186 ff.), riktas även mot konsumenten och målet är att klargöra att även det individuella agerandet har påverkan på den sociala och naturliga miljön.

På så vis liknar motiveringarna bakom denna riktade kritik även det som de dumpstrande informanterna tydligt menar är huvudproblemet bakom matsvinn, nämligen hur matsvinnssituationen är ett slöseri och en felhantering av både naturresurser och mänskliga resurser. Denna kritik riktar informanterna både mot livsmedelsbutikerna och konsumenterna, huvudsakligen genom att framhäva degraderandet av livsmedlets värde och ett bortkastande av mat främst baserat på visuella ideal.

Nguyen et.al’s (2013) artikel om hur friganer använder sig av strategin reverse stigma, omvänd stigmatisering [egen översättning], sammanfattar mycket av det som tidigare nämnts om hur och varför dumpstrare upplever sin dumpstring som ett moraliskt rättfärdigande.

Omvänd stigmatisering förklaras som en praktik genom hur en stigmatiserad grupp skapar ett nytt värdesystem där det istället blir den normativa kulturen som stigmatiseras (ibid:1878 ff.).

Ovan nämndes det förvisso hur informanterna i denna studie upplevt positiv respons, samt hur dumpstrare tillskrivits hjälteidentiteter. Men det går fortfarande att argumentera för att dumpstrare ses som stigmatiserade. Speciellt ifall man antar att Agneta, som bildad inom straffrätt, har rätt gällande att dumpstring är olagligt, samt att dumpstring inte är en allmänt utbredd praktik. Stigmatisering är dock något som en grupp frivilligt kan anamma och inte nödvändigtvis något som tillskrivs av en annan part (ibid:1878 ff.). Nguyen et.al (2013:1879 ff.) skriver hur friganer genom huvudsakligen tre processer syftar till att omkasta konsumentideologin. Dessa processer är att belysa kopplingen mellan konsumtion och exploatering, att förklara hur konsumenten är likt ett offer i ett rådande konsumtionssystem, samt att ifrågasätta paradoxer (ibid:1879 ff.).

För att sätta detta i kontext till vad informanterna i denna studie berättat kan följande samband göras. Den första processen kan kopplas till hur informanterna vill poängtera vilka klimatmässiga och sociala åverkningar livsmedelsproduktionen innebär och att det därför är ett vårdslöst slöseri med resurser om livsmedlen inte används som mat i första hand. Den andra processen kan beskriva hur informanterna vill ändra allmänhetens konsumtionsval och kunskap om livsmedlets hållbarhet och därmed förhindra onödigt svinn baserat på visuell

bedömning eller passerat datummärkning. Slutligen liknar den tredje processen informanternas ifrågasättande av dumpstringens olaglighet genom att väga de skador dumpstring påstås orsaka mot de skador dumpstring påstås motverka.

Något som Nguyen et.al (2013) återkommer till är hur friganer använder omvänd stigmatisering som praktik och narrativ för att skapa en känsla av meningsfullhet och därmed en upplevelse av att agera moraliskt rätt. Genom att stigmatisera andra, ofta baserat på just slöseri, försöker friganer även frigöra sig från ett kapitalistiskt marknadssystem (ibid:1880 ff.).

Nguyen et.al (2013:1880 ff.) menar att det är på marknadens bekostnad som friganer lever på de bortkastade produkterna, och de beskriver därför relationen till marknadssystemet som en antagonistisk symbios. Men både Barnard (2011:434), Coyne (2009:14) och Fernandez et.al (2011:1780) menar att det även finns en ironi i detta förhållande, då de anser att dumpstrare på sätt och vis är beroende av marknadssystemet för att kunna dumpstra – utan marknadssystem, inget överflöd av mat att dumpstra.

Dock kan det diskuteras huruvida dumpstrare verkligen skulle se detta som ett problem. Bör det inte vara bättre ifall all ätbar mat verkligen äts, trots att det skulle innebära ett slut för dumpstring? Eftersom dumpstring, i många fall, motiveras av viljan att förhindra matsvinn kan det då tyckas att ett upphört behov av dumpstring skulle vara det slutgiltiga målet för dumpstrarna. Peter menar att han anser att dumpstring inte ska behöva finnas och att det därför är ett nödvändigt ont till dess att matsvinnsproblematiken upphör. Axel menar att han har svårt att föreställa sig att matsvinn överhuvudtaget skulle upphöra, då det krävs ett fungerande livsmedelssystem. Eftersom matsvinnet fortfarande är ett stort problem tycks ett sådant system alltså inte existera, menar Axel, och vidhåller att det därför är svårt att se ett slut på dumpstringen.

I likhet med Cherrier (2009) och Pentina och Amos (2011) skriver Edwards och Mercer (2007:287 ff.) hur dumpstrare har kommit att kallas för moderna versioner av Robin Hood grundat på motiveringarna bakom dumpstringen. I Edwards och Mercers (2007) studie undersöks hur en grupp australiensiska dumpstrare använder dumpstring som gemensam nämnare för att konstruera sig själva som en grupp samhälleliga others, ”andra”. Just de dumpstrare som förekommer i Edwards’ och Mercers studie tycks vara särskilt politiskt radikala gällande dumpstring, vilket exempelvis skiljer sig från denna studies informanter.

Edwards och Mercer (2007:287 ff.) beskriver hur dessa dumpstrare valde ut livsmedelsbutiker efter egna upplevda etiska faktorer snarare än lättillgänglighet eller kvantitet. Exempelvis valdes större butiker ut före mindre, grundat på dumpstrarnas uppfattning om att de större butikerna gjorde större klimatmässiga och sociala avtryck (ibid:287 ff.). I motsats till hur denna

studies informanter väljer ut platser för dumpstring, bland annat efter vetskap om vilka butiker som brukar låsa containrar och inte, tycks Edwards och Mercer (2007:287 ff.) alltså mena att de dumpstrare de följer valde ut butiker efter ett slags hämndbegär. På så vis kan dessa dumpstrares motiveringar liknas vid Robin Hoods kända devis ”ta från de rika och ge till de fattiga”.

En sådan, förhållandevis, offensiv taktik som Edwards och Mercers (2007) informanter tycks använda bidrar ytterligare till den komplexa situationen kring dumpstring och moral. Vilken är egentligen den bästa taktiken för att rättfärdiga dumpstring som en moralisk korrekt handling och därigenom kunna uppnå den förändring, gällande bland annat värderande av livsmedel, som dumpstrare tycks sträva efter? Är det en mer offensiv strategi som tydligt målar upp dumpstring som ett medel för att bekämpa en fiende, eller är det en taktik som huvudsakligen fokuserar på att försöka åskådliggöra de altruistiska vinningarna av praktiserandet? Den förstnämnda kan tyckas vara svårare att försvara i frågor som rör laglighet, då det tycks vara ett tydligt mål att åsamka butiken någon form av straff eller skada. Samtidigt kanske det behövs vissa hårdare tag, som kan ses som övertramp, för att matsvinnsproblemet verkligen ska uppmärksammas och kunna tas på allvar. Då moral är tätt förknippat med individens egen känsla och uppfattning går det inte att urskilja en universell konsensus kring vad som verkligen är rätt. Således är det svårt att utsäga vad som är moraliskt rätt – om det nu finns något sådant. Peter menar att man kommer få lika många olika svar som personer man frågar, och det är därför det är en sådan komplex situation att försöka komma till en slutsats huruvida dumpstring är moraliskt rätt eller inte – det är upp till varje individs egen uppfattning.

3.0 Slutsatser

Studiens syfte var att undersöka hur dumpstrare upplever dumpstring i frågor om moral och hur de motiverar sitt agerande. Föga förvånande är ett rättfärdigande av sin handling ett centralt tema som framkommer i dumpstrarnas tankar om dumpstring. Dumpstrare upplever dumpstring som något moraliskt rätt baserat på att de menar att handlingens strategier helt enkelt syftar till att påvisa att det snarare är andra som gör fel – eller i alla fall mer fel än vad dumpstrarna själva gör. Åsikten om att dumpstring skulle vara olagligt bemöter dumpstrarna med ett ifrågasättande om vad som egentligen är värst – att ta livsmedel som betraktas som kasserade, eller att slänga mat som fortfarande är fullt tjänlig. Då det inte tycks råda konsensus i denna diskussion verkar dumpstrarna skapa sig själva ett utrymme i denna otydlighet, där de navigerar och agerar fritt efter en egen inställning om vad som känns moraliskt rätt. Dumpstrarna upplever att konsekvensen av att inte förhindra matsvinn är mycket värre än att straffas för ett lindrigt brott.

Således verkar dumpstring vara en sådan situation där dumpstrarna prioriterar värderingen att följa lagen lägre än värderingen att förhindra att matsvinn uppstår. Deras övertygelse om att de agerar moraliskt rätt, trots att de även kan ha dubbla känslor gällande lagligheten, upplever de även bekräftad av både allmänhetens och vissa polisers respons. Då handlingen knappt bestraffas och även polisen, i vissa tillfällen, visar ett visst stöd tycks det alltså som att det finns en förhållandevis utbredd uppfattning om att dumpstring är rätt.

Liksom rättfärdigande är även uppmaning till förändring ett tema som tycks vara viktigt i dumpstrarnas strategier. Informanterna i denna studie strävar huvudsakligen efter förändringar genom att belysa orsakerna bakom matsvinn och hur ohållbar den situationen är.

Genom att argumentera för att en alltför stor tillit till datummärkning och endast en visuell bedömning ofta orsakar ett skadligt resursslöseri vill dumpstrarna bidra till en förändring av den livsmedelshantering som idag är ett stort klimathot. Omvärderingen av livsmedel kan dock ses som endast ett av de exempel på förändringar genom vilka dumpstrare försöker genomdriva en större förändring, nämligen att påverka uppfattningen om moral. I och med att klimatförändringar är något som drabbar hela mänskligheten menar dumpstrarna att det huvudsakliga målet med deras agerande är att förbättra situationen för mänskligheten som kollektiv. Detta argument är även någonting informanterna använder som en del i sitt rättfärdigande av dumpstring som moraliskt rätt, då de vill understryka att de inte ser dumpstring som en enbart egoistisk handling. Trots att dessa uttalade osjälviska intentioner kan beskyllas vara svepskäl, och därmed endast ett rättfärdigande av det egna beteendet, tycks det dock som om osjälviskhet och delande är naturliga delar av dumpstring som praktik.

Vad studien har visat är att främst moral, men även värde, sannerligen är begrepp svåra att definiera och använda, precis som tidigare antropologer påstått. Det finns troligen lika många uppfattningar om moral som det finns individer och därför är det svårt att avgöra hur dumpstring borde bedömas som moralisk handling. Dumpstrarnas likhet med Urapminfolket, att bedöma en handling som moraliskt rätt eller ej utifrån ett tänkbart värsta-fallscenario, inspirerar till vidare tankar om hur ett rätt agerande skulle kunna definieras. Är det enklast att beskriva en moralisk korrekt handling som en handling som inte är fel? Genom att uppmärksamma olika motiveringar bakom dumpstring kan det ges en mer nyanserad förståelse för fenomenet. Det är därför viktigt att lyssna till och försöka förstå dumpstrarnas perspektiv innan man fäller en bedömning om dumpstrare och deras agerande som moraliskt rätt eller ej.

Att dumpstrarna har tvetydiga känslor för dumpstringen och att de mestadels får positiv respons från andra personer tyder även på en flexibilitet i uppfattningen om moral och att vad som bedöms som rätt och fel är beroende på kontexten, precis som Robbins (2004, 2007, 2012)

anser. Värderingen om att det är fel att ta saker olovligt är fortfarande viktig, men just i denna kontext förefaller informanterna uppleva att de flesta som hör om dumpstring snarare ser detta tagande vara moraliskt korrekt. Således påvisas det hur viktig kontexten, och förståelsen för denna kontext, är för vårt ställningstagande, speciellt i situationer där två värderingar står i konflikt med varandra. För att överhuvudtaget kunna komma till bukt med matsvinnsproblematiken krävs det bästa möjliga helhetsbild och därav är det viktigt att samtliga aktörers perspektiv belyses. Därför efterfrågar jag vidare forskning, kring dumpstring och matsvinn, som både belyser de olika aktörernas perspektiv samt försöker sammanföra dessa olika infallsvinklar i hopp om att kunna komma fram till hur en förbättring av matsvinnsituationen kan uppnås.