LÄSUPPLEVELSENS ABC

Biblioteks- och informationsvetenskap Sociologiska institutionen

Kandidatuppsats, 15 hp HT 2020

LÄSUPPLEVELSENS ABC

En intervjustudie om folkbibliotekariers

läsupplevelser och litteraturförmedling

Arvid Bergström

Titel: Läsupplevelsens ABC: En intervjustudie om folkbibliotekariers läsupplevelser och litteraturförmedling

Författare: Arvid Bergström Handledare: Rickard Danell Examinator: Per Wisselgren

Abstract: Tidigare studier visar att läsupplevelser aktualiserats på ett nytt sätt inom ramen för folkbibliotekets litteraturförmedlande arbete. I ljuset av detta syftar denna studie till att skapa förståelse för hur folkbibliotekarier förhåller sig till läsupplevelser, både som personliga läsare och yrkesverksamma litteraturförmedlare. För att åstadkomma detta genomförs kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med fyra folkbibliotekarier. Studien visar att folkbibliotekariernas läsupplevelser är komplexa och mångfacetterade, vilka kännetecknas och påverkas av en mängd olika faktorer. Alltifrån den inställning med vilken de tar sig an litteraturen, till den specifika text som läses och de omständigheter som omger lässituationen, har inverkan på den läsupplevelse som genereras. Läsakten kännetecknas av en känsla av att vara uppslukad, vilken i sin tur påverkar bibliotekarierna på ett sätt som gör att de bär läsningen med sig även efter att den avslutats. I mötet med biblioteksanvändarna är läsupplevelser ständigt närvarande, inom ramen för det litteraturförmedlande arbetet. Detta tar sig uttryck i situationer där användarna ber om bokrekommendationer och i mer generella samtal om läsning. Bibliotekarierna använder sina egna såväl som användarnas och tredjepersoners läsupplevelser för att rekommendera böcker, i syfte att uppfylla användarnas behov. Genom att undersöka bibliotekariernas förhållningssätt till användarnas läsupplevelser, visar det sig att de att förhåller sig till dem på ett sätt som reducerar dem.

Nyckelord: Läsupplevelse, litteraturförmedling, läsfrämjande, folkbibliotek

Innehållsförteckning

1. Inledning ... 1

1.1 Syfte och frågeställning ... 3

1.2 Disposition ... 4

2. Tidigare forskning och teori ... 5

2.1 Läsupplevelse ... 5

2.1.1 Teoretisk definition av läsupplevelsen ... 5

2.1.1.1 Den estetiska upplevelsen ... 5

2.1.1.2 Receptionsteori ... 6

2.1.1.3 Mukařovskýs funktionsbegrepp ... 7

2.1.1.4 Den litterära estetiska upplevelsen ... 8

2.1.2 Empiriska studier av läsupplevelser ... 8

2.1.3 Ballings undersökningsstrategi ... 11

2.2 Läsfrämjande och litteraturförmedling ... 12

2.2.1 Läsfrämjande ... 12

2.2.2 Litteraturförmedling ... 13

2.2.3 Studier om litteraturförmedling ... 13

3. Metod ... 17

3.1 Datainsamling ... 17

3.2 Urval ... 18

3.2.1 Presentation av informanter ... 19

3.3 Analysmetod ... 19

3.4 Metodologiska överväganden ... 20

3.5 Etiska aspekter ... 21

4. Resultat ... 22

4.1 Folkbibliotekariernas läsupplevelser ... 22

4.1.1 Medveten inställning till litteraturen ... 22

4.1.2 Erfarandet av litteraturen ... 23

4.1.3 Påverkan av litteraturen ... 24

4.1.4 Preferenser om litteraturen ... 24

4.1.5 Omgivande omständigheter ... 25

4.2 Läsupplevelser i mötet med biblioteksanvändarna ... 26

4.2.1 Praktiskt förhållningssätt ... 26

4.2.1.1 Bokrekommendationer ... 27

4.2.1.2 Generella samtal om litteratur och läsning ... 28

4.2.2 Idémässigt förhållningssätt ... 29

5. Analys och diskussion ... 31

5.1 Folkbibliotekariernas läsupplevelser ... 31

5.2 Läsupplevelser i mötet med biblioteksanvändarna ... 33

6. Slutsatser ... 37

6.1 Studiens begränsningar ... 38

Referenser ... 40

Bilaga 1 ... 43

1

1. Inledning

En ny rapport visar att den svenska befolkningen läser allt mindre (Nordlund och Svedjedal 2020). För hela befolkningen rör det sig om en tiondels minskning de senaste 25 åren. Särskilt tydlig är den minskade läsningen inom grupperna barn och unga, flickor och kvinnor samt högutbildade vuxna.

I läsrapportens efterföljd utbröt en debatt i media gällande barn och ungas läsning. Jens Liljestrand (2020) menar att föräldrar måste ta sitt ansvar, genom att helt enkelt tvinga barnen till läsning och liknar den vid ett vaccin: ”Läsningen är ett vaccin mot dumhet och faktaresistens, mot empatilöshet och ytlighet, i förlängningen mot barbariet självt”. Lotta Olsson (2020) ställer sig å sin sida skeptisk till att läsning gör alla människor toleranta och empatiska, men tänker sig däremot att det gör dem bra på att argumentera. I stället för att tvinga barnen, menar hon att en bättre idé vore att framhålla de fördelar som läsandet ger, i förmåga att kommunicera och formulera sina åsikter, samt att förstå och uttrycka sig i skrift. En tredje röst är Joel Halldorfs (2020), som i motsats till både Liljestrand och Olsson tänker sig att varken tvång eller nyttomotivation är att föredra. Snarare, menar han, är det viktigt att låta barnen läsa för läsandets egen skull. Halldorf förespråkar högläsning som ett sätt att låta dem ta del av läsandets magi: att kliva in i andra världar med förundran och passion, ta del av människorna, rösterna och träda in i en gemenskap.

Debatten vittnar om läsningens mångsidighet: det finns både olika anledningar till att läsa och det finns olika sätt att läsa på. Vad som också blir tydligt är att det är ett ämne som engagerar och som anses viktigt. Trots de olika åsikterna tycks samtliga skribenter ense om att det är nödvändigt att läsa. Emellertid handlar debatten framför allt om föräldrars roll, men även skolväsendet har ett stort ansvar för barn och ungas läsning (Nordlund och Svedjedal 2020). Ett perspektiv på den vuxna läsargruppen saknas dock helt.

Vad gäller vuxnas läsning spelar biblioteket en viktig roll. ”[T]y skolåldern tar snart slut”, som bibliotekskonsulenten och pionjären Greta Linder (1926, 31) uttryckte det redan 1926, i en text där hon framhåller vikten av folkbiblioteket som samhällelig bildningsinstitution vid sidan av skolan. Vänder vi oss till dagens bibliotekslag (SFS 2013:801) kan vi se att det allmänna biblioteksväsendet, i linje med Linders idéer, ska främja just intresset för bildning, upplysning och utbildning. Lagen låter oss också veta att en betydande del av folkbibliotekets uppdrag utgörs av litteraturförmedling, inte minst i syfte att verka läsfrämjande. Därav kan vi – i ljuset

2

av Nordlund och Svedjedals läsrapport – konstatera att biblioteket har en viktig samhällsfunktion att fylla.

Bibliotekets litteraturförmedlande arbete har inte alltid sett likadant ut. I en artikel redogör Anders Ørom (1993) hur biblioteksväsendet, något förenklat, rört sig från att ha haft ett slags monopol på litteratur- och informationsförmedling – med samlingar präglade av kvalitativ och högt ansedd litteratur, i folkbildande syfte – till att i stället, i och med kulturella förändringar och teknologins och information- och mediesamhällets framväxt, bli en förmedlande instans bland andra. En förändring som medfört andra behov hos biblioteksanvändarna och ändrade villkor för biblioteksarbetet. När kulturella och sociala normer gällande synen på litterär kvalitet förändrats, har litteraturförmedlingen och uppbyggnaden av samlingar anpassats efter dessa.

För bibliotekarier har det inneburit en rörelse från vad Ørom benämner en kulturförmedlaridentitet, med en kvalificerad förmåga att bedöma och förmedla högkvalitativ litteratur – i avsikt att bidra till kultiverande läsning – till en socialarbetaridentitet, vilken ser till användarefterfrågan i första hand. Gitte Balling (2009) beskriver det som en rörelse från att ha varit en bildningsinstitution till att i stället bli en serviceinstitution som rättar sig efter användarna.

Nyare studier visar att biblioteksanvändarnas efterfrågan har kommit att bli alltmer upplevelseorienterad, vilket åter förändrat det litteraturförmedlande arbetet (Grøn 2010). Mer konkret har det inneburit en aktualisering av begreppet läsupplevelse. I sin avhandling genomför Rasmus Grøn (2010) en enkätstudie om folkbibliotekariers syn på det litteraturförmedlande arbetet, genom vilken det framkommer att biblioteksanvändarna i större utsträckning än tidigare efterfrågar underhållning i form av läsupplevelser. Detta tar sig uttryck i ett ökat intresse för exempelvis läsecirklar, boksamtal och uppläsningar, men också i en ökad efterfrågan av bibliotekariers egna läsupplevelser i det personliga mötet mellan bokhyllorna.

Något som medför nya krav på bibliotekarien, som nu förväntas inte bara hjälpa användaren fram till litteraturen, utan också förmedla läsupplevelser i relation till denna. En förändring Grøn (2010, 107) benämner som ett personliggörande av litteraturförmedlingen. Av detta följer att bibliotekarien kliver ur den traditionella förmedlarrollen och intar rollen som subjektiv läsare, vilken möter andra läsare och som resulterar i utbyten av personliga läsupplevelser.

Läsupplevelse är ett begrepp som är vanligt förekommande i relation till läsfrämjande idag. Ser vi till Kulturrådets definition av läsfrämjande arbete finner vi bland annat att det innebär att ”ge fler möjlighet till en konstnärlig upplevelse genom litteratur” (2019, 5). Vidare framhåller Fichtelius, Persson och Enarson i den framåtsyftande biblioteksstrategin att biblioteket har en

3

viktig uppgift i att ”inspirera till läsupplevelser […]” (2019, 13). Vi ser också hur författarna till den inledningsvis refererade läsrapporten menar att ”[s]tarka litteraturupplevelser ger läsmotivation” (Nordlund och Svedjedal 2020, 74) – en utsaga som förstås är svår att invända emot.

Samtidigt är läsupplevelser någonting som inte helt enkelt låter sig beskrivas och uttryckas i ord. Något som konkluderas i Gitte Ballings avhandling (2009), i vilken hon närmar sig begreppet dels teoretiskt, dels empiriskt. Genom intervjuer med läsare framkommer att många finner stora svårigheter i att uttrycka sig kring sina läsupplevelser, vilket resulterar i vad Balling (2009, 136–137) kallar banala eller enkla utsagor, som egentligen inte säger någonting konkret om upplevelsen. Detta, tänker hon sig, följer av att läsupplevelser är ett förgivettaget fenomen som sällan reflekteras över och därför är svårt att formulera.

Följaktligen ter sig en undersökning av folkbibliotekariers uppfattning om och förhållande till läsupplevelser relevant att genomföra, eftersom de på ett konkret sätt måste förhålla sig till dem i sin vardagliga yrkespraktik. Tidigare studier har berört ämnet, men däremot inte på några djuplodande sätt och genom andra metoder. En ingående studie av folkbibliotekariers relation till läsupplevelser fyller således en kunskapslucka, och kan därigenom bidra med ett kunskapsunderlag för utvecklingen av bibliotekets litteratur- och läsfrämjande insatser.

1.1 Syfte och frågeställning

Mot bakgrund av den aktualisering av läsupplevelser som gjort sig gällande inom ramen för bibliotekariers litteraturförmedlande och läsfrämjande arbete, är det övergripande syftet med denna studie att undersöka hur folkbibliotekarier förhåller sig till läsupplevelser – både som subjektiva läsare och i sin yrkespraktik. Detta med intentionen att skapa vidgad förståelse för folkbibliotekariers syn på läsupplevelser och det litteraturförmedlande uppdraget i mötet med användarna. För att åstadkomma detta är studien utformad utifrån två frågeställningar:

• Vad kännetecknar och påverkar folkbibliotekariers personliga läsupplevelser?

• Hur förhåller sig folkbibliotekarier till läsupplevelser i mötet med biblioteksanvändarna?

Den första frågan handlar om att konkretisera den subjektiva läsupplevelsen hos enskilda bibliotekarier. Denna fråga skapar en ingång till den andra frågan, vilken behandlar yrkespraktiken, och mer konkret hur folkbibliotekarier förhåller sig till läsupplevelser i utövandet som litteraturförmedlare och läsfrämjare i mötet med användarna.

4

1.2 Disposition

Här följer uppsatsens disposition. Det nästkommande kapitlet behandlar den tidigare forskning och teori som ligger till grund för denna studie. Där ingår bland annat definitioner av läsupplevelsen, litteraturförmedling och läsfrämjande, men också empiriska studier som behandlar dessa områden. Därpå följer ett metodkapitel som består av redogörelser för de metoder som använts och de övervägningar som gjorts i relation till dessa. Kapitlet avslutas med en beskrivning av hur etiska aspekter tagits i beaktande under arbetsprocessen.

Metodredogörelserna efterföljs av ett kapitel i vilket resultatet av analysen redovisas. Detta resultat analyseras, tolkas och diskuteras därefter med hjälp av den inledningsvis presenterade tidigare forskningen och teorin. Slutligen redovisas de slutsatser som studien genererat.

5

2. Tidigare forskning och teori

Följande kapitel behandlar den tidigare forskning och teori som ligger till grund för denna studie, uppdelat i två delar. Den första delen är inriktad på läsupplevelsen och innehåller en teoretisk definition samt empiriska studier. I den andra delen ges definitioner av läsfrämjande och litteraturförmedling och därefter behandlas studier om litteraturförmedling.

2.1 Läsupplevelse

I detta avsnitt ges till att börja med en definition av läsupplevelsen och de komponenter som innefattas i denna, enligt Gitte Balling (2009; 2016). Därefter behandlas empiriska studier och till sist presenteras en undersökningsstrategi av läsupplevelser, vilken delvis ligger till grund för utformningen av intervjuguiden i föreliggande studie.

2.1.1 Teoretisk definition av läsupplevelsen

I sitt avhandlingsarbete undersöker Gitte Balling (2009) läsupplevelsen både teoretiskt och empiriskt. Inledningsvis konstaterar hon att det inte finns någon teoretisk definition av läsupplevelsen och utröner därför en på egen hand. För att göra detta vänder hon sig till att börja till estetisk teori och tänkare inom detta fält. Då dessa i första hand är fokuserade på konstverk snarare än litterära texter, använder hon sig därefter av Jan Mukařovský och hans receptionsteori och funktionsbegrepp, för att ta slutligen med hjälp av de tre delarna definiera vad hon benämner en litterär estetisk upplevelse.

2.1.1.1 Den estetiska upplevelsen

Vad det innebär att erfara en estetisk upplevelse har analyserats och diskuterats genom historien och begreppet har ändrat innebörd över tid (Shusterman 1997). På en generell nivå brukar den estetiska upplevelsen definieras som ett särskilt tillstånd, som på ett kvalitativt sätt skiljer sig från rutinmässiga och vardagliga upplevelser (Markovic 2012, 1).

Richard Shusterman (1997, 30) sammanfattar begreppets utveckling och vad som traditionellt kännetecknat estetiska upplevelser i fyra delar:

• Den estetiska upplevelsen är essentiellt värdefull och njutbar.

• Den estetiska upplevelsen är en känslomässigt omskakande upplevelse som absorberar vår uppmärksamhet och riktar den mot den omedelbara upplevelsen, och som därför skiljer ut sig från våra vardagliga upplevelser.

• Den estetiska upplevelsen är en kognitivt meningsfull upplevelse och inte enbart sinnlig.

• Den estetiska upplevelsen är tätt förbunden med konstens särart och representerar själva syftet med konstverk.

6

Historiskt, menar Shusterman (1997), har estetiska tänkare lagt större tonvikt vid endera av dessa aspekter och argumenterar själv att föra samman och införliva dem alla i den estetiska upplevelsen. Vidare understryker han att estetiska upplevelser ofta har en transformerande effekt på betraktaren, vilket beror på kombinationen av affektiv, sinnlig och intellektuell verkanskraft (ibid., 30). Erfarandet av konstverket medför således en påverkan på betraktaren som potentiellt förändrar den, genom att exempelvis frambringa insikter att bära med även efter själva betraktelseögonblicket. Sålunda innefattar den estetiska upplevelsen inte bara den omedelbara upplevelsen inför konstverket, utan också den efterföljande erfarenheten.

2.1.1.2 Receptionsteori

Den estetiska teorin är i första hand inriktad på konstverk, så för att utvidga begreppet till att även omfatta litteratur – och på så sätt närma sig en definition av en litterär estetisk upplevelse – vänder sig Balling (2009) därefter till receptionsteori. Receptionsteori bygger på idén att betraktaren skapar mening i relation till ett konstverk, i detta fall litteraturen, genom att relatera det till sitt eget liv och sina egna erfarenheter:

The reader creates meaning by drawing on his or her own experiences, associations, preferences and ideas. Further reading is affected by the historical, social and collective contexts in which the subject is situated. All of these factors are part of and affect reading […] (Balling 2016, 50–

51).

Detta innebär dels att olika läsare kan uppfatta samma text på olika sätt, dels att det inte enbart är texten som sådan, utan också att den omgivande kontexten påverkar hur texten läses och uppfattas.

I Jan Mukařovskýs (1978) receptionsteori ses läsprocessen som en växelverkan mellan läsaren och texten, där olika element i texten kommer att sättas i spel, beroende på vem det läsande subjektet är. Här är begreppsparet intentionalitet kontra icke-intentionalitet centrala. Vid läsning, tänker sig Mukařovský, refererar läsaren textens olika element till sitt eget liv och subjektiva erfarenheter, för att bilda en helhet som upplevs meningsfull. För att skapa en sådan helhet använder läsaren vad han kallar intentionalitet:

[…] intentionality is the force which binds together the individual parts and components of a work into the unity that gives the work its meaning (ibid., 96).

När läsaren genom intentionaliteten uppfattar textens delar i en sådan relation till varandra, så att de tillsammans bildar en meningsfull helhet, skänker läsningen njutning.

Men, menar Mukařovský (1978, 114), det kommer alltid att dyka upp komponenter i texten som läsaren finner oförenliga med helheten, som utgör ett brott i meningsskapandet och som

7

medför ett störande och utmanande moment – detta kallar han icke-intentionalitet. När läsaren stöter på sådana komponenter upplevs irritation och obehag. Det kan å ena sidan leda till att läsaren tappar intresset; å andra sidan kan det initialt oförenliga elementet överkommas och på så sätt bidra till en starkare läsupplevelse. I det senare fallet fungerar det störande momentet som en öppning, genom vilken verket framstår mystiskt på ett sätt som gör att läsaren kan motstå sin strävan efter att skapa mening:

Only unintentionality is capable of making the work as mysterious for the perceiver as is a mysterious object, the purpose of which we do not know; only unintentionality is able to exasperate the perceiver’s activity by its resistance to semantic unification; only unintentionality, which paves the way to the most varied associations in its unregulated nature, can set into motion the perceiver’s entire existential experience, all the conscious and subconscious tendencies of his personality, upon his contact with the work (ibid., 121–122).

Således sätter icke-intentionaliteten igång läsarens fantasier och associationsbanor på ett radikalt sätt, vilket får både medvetna och omedvetna delar av subjektet att aktiveras genom engagemanget i texten. Detta, menar Mukařovský (1978), bidrar ofta till de mest omskakande läsupplevelser som lämnar djupast avtryck i läsaren. Som helhet tänker han sig läsprocessen som en rörelse mellan intentionalitet och icke-intentionalitet, vilket gör att läsupplevelser innefattar både njutning och obehag – på unika sätt för unika läsare, beroende på subjektiva livserfarenheter och dess sociala och historiska kontext.

2.1.1.3 Mukařovskýs funktionsbegrepp

Det är inte bara den subjektiva läsarens livsomständigheter som inverkar på läsningen, utan också den inställning läsaren intar i relation till det som läses. Detta tänker sig Balling (2009), mot bakgrund av Mukařovskýs funktionsbegrepp. Med funktion menar Mukařovský (1978, 40) ett subjekts olika inställningar – förväntningar, syften och mål – i förhållande till ett objekt: ”A function is the mode of a subject’s self-realization vis-à-vis the external world”. Detta innebär att det inte enbart går att se till objektet och dess egenskaper för att förstå hur ett subjekt uppfattar det (ibid., 39).

Applicerat på läsning innebär detta att samma text kan läsas på olika sätt, beroende på vilken inställning eller funktion läsaren använder (Balling 2009). Att läsa en kokbok för att hitta särskilda recept, eller en guidebok för att införskaffa kunskap om något särskilt, är att använda texten med en praktisk funktion (ibid., 99–100). Men sådana böcker kan också läsas med en estetisk funktion, genom vilken böckernas stil- och formmässiga egenskaper reflekteras, som skapar en annan typ av läsupplevelse. Därtill kan flera funktioner användas samtidigt:

8

No sphere of human action or human creation is limited to a single function. There are always a greater number of functions, and there are tensions, variations, and balancing among them (Mukařovský 1978, 37).

En roman kan på så sätt läsas både för att ge kunskap om exempelvis andra levnadsförhållanden och samtidigt skänka njutning genom dess estetiska egenskaper.

2.1.1.4 Den litterära estetiska upplevelsen

Slutligen sätter Balling (2009, 104) samman teorin om den estetiska upplevelsen med Mukařovskýs receptionsteori och funktionsbegrepp, och tänker sig att en teoretisk definition av en litterär estetisk upplevelse kan ses som en helhet utgjord av dessa komponenter. Följaktligen kan läsupplevelsen beskrivas som ett komplext fenomen, som innefattar både det omedelbara erfarandet i själva läsakten och den efterföljande erfarenheten – vilka i sin bestäms av den subjektive läsarens livsomständigheter och den funktion som används i mötet med den specifika texten:

[…] den litterære æstetiske oplevelse [kan beskrivas] som en oplevelse af en særlig karakter, der dels er bestemt af subjektet og den sociale, kollektive og historiske kontekst som subjektet indgår i, dels af receptionen og den meningsdannende proces som udspiller sig i mødet mellem tekst og læser, og dels af funktionen og det formål som subjektet har med læsningen (ibid., 105).

Balling utstakade denna definition i sitt avhandlingsarbete (2009) i brist på tidigare definitioner, och vad jag kunnat se finns alltjämt inga andra teoretiska definitioner som tar ett liknande helhetsgrepp om läsupplevelsen.

2.1.2 Empiriska studier av läsupplevelser

För att komplettera sin teoretiska definition genomför Balling (2009) både gruppintervjuer och enskilda intervjuer med läsare av vuxen skönlitteratur, för att undersöka hur läsupplevelsen tar sig uttryck ur en empirisk synvinkel. Detta utifrån frågeställningen: vad anser informanterna känneteckna en god läsupplevelse och hur verbaliseras den?

Informanterna uttrycker sig på olika sätt och i olika riktningar, men några gemensamma tendenser går att finna dem emellan. Balling (2016, 44) sammanfattar några framträdande kännetecken i informanternas beskrivningar av vad som utgör en god läsupplevelse:

• Att få kunskap om världen och sig själv

• Att uppleva igenkänning och identifikation med karaktärerna

• Att bli känslomässigt involverad

• Att glömma tid och plats

• Att njuta av en bok som är välskriven

9

• Att läsarens fantasi aktiveras

De allra flesta framhåller på olika sätt vikten av att boken utgörs av en god historia och att den är välskriven. Av detta drar Balling (2016, 45) slutsatsen att informanternas upplevelse av texten som litterärt och estetiskt objekt är en väsentlig aspekt, vid sidan av det som händer inuti läsaren. Den goda historien uttrycks i utsagor om att den bland annat ”skickar iväg en på en resa”; ”underhåller”; ”medför avslappning”; ”skapar identifikationer” och att den ”berör en känslomässigt” (Balling 2009, 133). Den välskrivna texten kännetecknas exempelvis av ett flytande språk som framkallar bilder och associationer, att den skapar en övertygande stämning och att den har bra beskrivningar och trovärdiga karaktärer (ibid., 134).

Vidare finner Balling (2016, 47) genom att analysera hur informanterna uttrycker sig, att även motivationer, förväntningar och avsikter med läsningen är betydelsebärande och påverkar hur texten uppfattas och tas emot. Med andra ord hur väl den lever den upp till det som förväntas och inte. Förväntningarna kommer till uttryck på olika sätt, exempelvis genom en vilja att bli utmanad som läsare, att bli personligt berörd eller att lära sig någonting, det kan också handla om preferenser gällande genrer och språkhantering.

Likaledes är läsupplevelsen avhängig kontextuella omständigheter, i läsarens livssituation samt historiska och sociala kontext (Balling 2009, 162–164). Möjligheten att kunna identifiera sig med litteraturen påverkas exempelvis av informanternas livsomständigheter, läsarbiografier och personliga värderingar i relation till textens värderingar. Andra aspekter är de sociala sammanhang inom vilka läsningen sker, om den bedrivs ensam, i en läsecirkel eller tillsammans med andra på något annat sätt. Härtill är även sociala positioneringar och läsning som används för att signalera grupptillhörighet, eller på andra sätt fungera identitetsskapande, också faktorer som har en inverkan på förväntningar och uppfattningar av det som läses.

På det hela taget menar Balling (2009, 137–139), kan den goda läsupplevelsen mot bakgrund av informanternas utsagor, sägas innefatta en tidslig och en rumslig dimension. Den tidsliga dimensionen utgörs av ett före läsningen, i motivationer och förväntningar; under läsningen, i tankar, känslor och stämningar; och efter läsningen, i reflektioner, insikter och kunskap. Den rumsliga dimensionen utgörs av det rum som skapas mellan läsaren, texten och kontexten, inom vilket läsupplevelsen tar plats. Alla dessa aspekter påverkar i sin tur varandra, är inte möjliga att separera och bidrar tillsammans till den goda läsupplevelsen. Att de inte kan separeras blir tydligt i hur informanterna inte gör skillnad mellan dessa dimensioner i sina utsagor, utan ser dem som sammanbundna storheter (ibid., 173).

10

Vid sidan av att kartlägga de komponenter som påverkar läsupplevelsen, uppmärksammar Balling (2009, 136–137) även hur informanterna uppvisar stora svårigheter att formulera sig kring sin läsning. Detta tar sig uttryck i vad hon benämner banala eller enkla utsagor, såsom att boken ska vara bra skriven, som egentligen inte säger någonting konkret om upplevelsen och som står i kontrast till den komplexitet som läsandet utgör. Detta, tänker hon sig, kan bero på att läsupplevelser är ett förgivettaget fenomen som sällan reflekteras över i vardagen och därför är svårt att formulera. En annan anledning kan vara språkets polyfunktionalitet:

One reason for this difficulty with articulating the reading experience is that language can be characterized as polyfunctional: language exists and is used in all areas of life, and words and signs have a variety of meanings depending on the function, the context, and the receiver.

Linguistic signs do not get their meaning through stable, objective references to universal phenomena; rather, they are given different meanings depending on the participants’ language ability and the functional contexts and genres in which they are put in play (2016, 50).

Men, fortsätter hon, läsupplevelsen är samtidigt mer än ett lingvistiskt fenomen: det är också ett psykologiskt och fenomenologiskt fenomen, som vid sidan av kognitiva och rationellt uppfattade upplevelser också innefattar omedvetna och sinnliga lager av mening – något som komplicerar det hela ytterligare (ibid.).

En annan studie som närmar sig läsupplevelsen – om än inte lika djuplodande som Ballings och på ett mer indirekt sätt – är Matilda Ehrenbergs (2013) enkätstudie om svenska folkbibliotekariers personliga läsvanor och läsning av skönlitteratur. I denna ställs bland annat frågor om huruvida bibliotekarierna anser det viktigt att läsa och i så fall varför, där svaren delvis kan härledas till deras syn på läsupplevelsen.

Många av bibliotekariernas utsagor känns igen från Ballings (2009) studie. En majoritet anser det viktigt att läsa och en övervägande del framhåller skönlitteraturen som en källa till kunskap, exempelvis om andra historiska epoker eller levnadsförhållanden. Likaledes uttrycker många att litteraturen får läsaren att sätta sig in i andra sätt att tänka och handla, och får den att prova saker den annars inte vågar. Somliga uppger att de läser för att låta sig beröras och uppleva känslor och flertalet ser läsandet som rekreation eller njutning. Vidare är ett genomgående drag att samma person uppger flera olika argument till att läsa skönlitteratur, vilket, menar Ehrenberg, kan ses som ett uttryck för en medvetenhet om olika läsarter bland bibliotekarierna (2013, 46–49).

Även Jofrid Karner Smidt (2002) har gjort en studie inriktad på bibliotekariers läsning av skönlitteratur. I denna genomför hon både intervjuer och en enkätundersökning för att studera relationen mellan folkbibliotekariers litteraturpreferenser och litteraturförmedling. Karner

11

Smidt anlägger i huvudsak ett sociologiskt perspektiv och använder bland annat Pierre Bourdieus teorier för att placera in folkbiblioteket på det litterära fältet, och för att definiera hög och låg smak i ett kulturellt perspektiv. Vidare anses variabler gällande informanternas sociokulturella bakgrunder särskilt viktiga i urvalet av bibliotekarier. Detta i syfte att undersöka hur sociala och kulturella bakgrunder inverkar på litteraturpreferenser och i förlängningen det litteraturförmedlande arbetet. Jag kommer att återkomma till detta arbete i avsnittet som behandlar litteraturförmedling och för tillfället koncentrera mig på de partier av studien som knyter an till bibliotekariernas läsning och läsupplevelser.

Studien visar att folkbibliotekarier representerar en varierad smak som spänner mellan det höga och det låga, samt att det endast finns försumbara skillnader gällande kön och sociokulturella bakgrunder i förhållande till litteraturpreferenser. Många refererar till biblioteksanvändarnas preferenser för att beskriva sina egna och tänker sig att de själva har en litteratursmak som skiljer sig från användarnas, men understryker samtidigt att den inte på något sätt skulle vara bättre (Karner Smidt 2002, 271).

Vad gäller utsagor rörande konkreta läsupplevelser uttrycker sig bibliotekarierna i termer av engagemang; relevans för det egna livet; närhet; insikt och igenkännande, samt aha-upplevelser och överraskningar, för att beskriva sina läsupplevelser (ibid., 312). Vidare tilldelas de skönlitterära texterna framför allt praktiska funktioner, i form av underhållning, källor till kunskap och medvetandeutvidgning. Sammantaget kan sägas att bibliotekarier lägger stor vikt vid både nyttoaspekter och underhållande dimensioner, såväl som både förnuft och känslor vid läsning av skönlitteratur (ibid.).

2.1.3 Ballings undersökningsstrategi

I syfte att skapa en strategi för att undersöka läsupplevelser, ställer Balling (2009) sin teoretiska definition av läsupplevelsen vid sidan av sitt empiriska material och analyserar de två tillsammans. Detta genom ett abduktivt tillvägagångssätt, där hon rör sig mellan teorin och empirin och låter de två underbygga varandra. Därefter låter Balling den sammantagna analysen av teorin och empirin fungera som grund i utformningen av undersökningsstrategin. En strategi att tillämpa för exempelvis folkbibliotekarier med intentionen att utvidga förståelsen för användarnas idéer om den goda läsupplevelsen – och på så sätt utveckla sitt litteraturförmedlande arbete (ibid., 165).

12

På ett övergripande plan, menar Balling, bör alla undersökningar av läsupplevelser förhålla sig till läsaren, texten och kontexten. Detta eftersom dessa tre komponenter alltid är närvarande och påverkar varandra i alla läsupplevelser (ibid., 157).

Att fokusera på läsaren innefattar en tidslig dimension: före läsandet, läsarens avsikter, syften och mål med läsningen; läsögonblicket, de stämningar, tankar, känslor och idéer som aktiveras under läsningen; samt efter läsandet, de erfarenheter och insikter som läsaren tar med sig från läsningen (ibid., 160).

Den textinriktade undersökningsnivån berör läsarens textförståelse och textuppfattning (ibid., 160–162). Detta handlar om att utröna vad det konkret är i texten som skapar läsarens engagemang eller inte. Några exempel kan vara författarens språkbehandling och stil; särskilda genrer eller teman; möjligheter till identifikation eller berättelsens intrig och karaktärer.

På den kontextuella nivån behandlas både läsarens och textens sociala och historiska sammanhang. Detta innefattar bland annat läsarens livssituation och läsarbiografi; mötet mellan läsaren och textens värderingar; läsarens eventuella sociala positionering och identitetsskapande i förhållande till litteraturen; moden och tendenser i det litterära landskapet;

det sociala sammanhang inom vilket läsningen försiggår, och mera (ibid., 162–164).

2.2 Läsfrämjande och litteraturförmedling

I detta avsnitt ges till att börja med definitioner av läsfrämjande och litteraturförmedling, vilka efterföljs av tidigare forskning som på olika sätt behandlar litteraturförmedling. Avsnittet avslutas med Ridderstrøm, Skjerdingstad och Volds (2015) teoretiska systematisering av litteraturförmedlande arbete, vilken delvis ligger till grund för utformandet av intervjuguiden i denna studie.

2.2.1 Läsfrämjande

Det läsfrämjande arbetet är en del av bibliotekets demokratiska uppdrag. Kulturrådet framhåller att det finns många goda skäl, både för den enskilde och hela samhället, att arbeta för ett starkt läsande land:

Att kunna ta del av information och litteratur i olika format är en förutsättning för lärande och delaktighet i ett demokratiskt samhälle. Den fria och kreativa läsningen berör oss som människor och har betydelse för bildning och personligt växande (2019, 5).

I Kulturrådets definition av läsfrämjande arbete framgår att det innebär att öppna vägar till och att motverka hinder för litteratur och läsning; att stärka läsaridentiteter och självtillit; att bidra till att befolkningen i alla åldrar kan utveckla sina språk; att ge tillgång till litteratur i olika

13

format och på olika språk; och till sist att skapa möjligheter för konstnärliga upplevelser via litteratur (ibid.).

2.2.2 Litteraturförmedling

I den vidaste definitionen innefattar begreppet litteraturförmedling alla områden inom folkbiblioteksarbete (Grøn 2010, 13–14). Alltifrån uppbyggnaden av bibliotekets samling i form av inköp och katalogisering, till organisering av biblioteksrummet, programverksamhet och det dagliga mötet mellan bibliotekarien och användaren. Förenklat kan det litteraturförmedlande arbetet sägas involvera alla de ansträngningar biblioteket gör för att föra samman användarna och samlingen (Thorhauge 1989, 104).

I Med läsning som mål gör Kulturrådet (2015) en distinktion mellan indirekt och direkt litteraturförmedling. Den indirekta förmedlingen rör exempelvis uppställningar i biblioteksrummet, skyltning, lästips på webben och litteraturlistor, medan den direkta avser det fysiska mötet mellan bibliotekarier och användare, i dialoger mellan bokhyllorna, bokprat eller i andra presentationer av litteratur. En uppdelning som också kommer till uttryck bland de praktiserande folkbibliotekarierna själva (Kann-Rasmussen och Balling 2014, 4). Vidare framhåller Kulturrådet (2015, 12) att litteraturförmedling är en läsfrämjande aktivitet, men att inte allt läsfrämjande arbete nödvändigtvis är litteraturförmedlande, exempelvis att driva kampanjer om varför det är viktigt att läsa. Med tanke på att föreliggande studie är inriktad på folkbibliotekariers möten med biblioteksanvändarna, är det den direkta litteraturförmedlingen som är i fokus i denna uppsats.

2.2.3 Studier om litteraturförmedling

Balling och Grøn (2012) konstaterar, mot bakgrund av Grøns (2010) enkätundersökning – genom vilken det framkommer att litteraturförmedlingen blivit alltmer upplevelseorienterad – att folkbibliotekarier rört sig från en kulturförmedlande till en upplevelseförmedlande identitet.

Kort sagt innebär det en rörelse från att ha fokuserat på samlingarna, för att leda användarna till den goda litteraturen i bildande syfte, till att i stället se till användarnas efterfrågan, som blivit alltmer inriktad på upplevelser. Ett skifte som medför att personliga läsupplevelser hamnat i fokus på ett nytt sätt. Det innebär också att både mötet med användaren och det som förmedlas personliggörs, där själva innehållet i litteraturen får en sekundär betydelse, till förmån för personliga utbyten av det (Balling och Grøn 2012, 54). Läsningen legitimeras nu av användaren, snarare än av externa normer som tidigare, och förmedlingen syftar därav i större utsträckning mot att stärka läsarens tilltro till sin egen smak, sina upplevelser och värderingar – framför att, som tidigare, fungera bildande.

14

Huruvida folkbibliotekets litteraturförmedling ska vara bibliotekarie- eller efterfrågestyrd är vad Jens Thorhauge kallar en klassisk diskussion inom biblioteksväsendet (1989, 109). Ska den rätta sig efter eliten eller massan; vara förmyndaraktig eller anarkistisk? Jofrid Karner Smidt (2002, 5) placerar bibliotekarier i en sorts mellanposition, varken tillhörande litteraturens ledande skikt – de institutioner som offentligt värderar litteratur eller skriver litteraturhistoria – eller massan, den allmänna befolkningen som utgör biblioteksanvändarna, med tanke på bibliotekariers professionella relation till litteratur. Samtidigt har de möjlighet att påverka den stora massan av låntagare genom sin litteraturförmedling. Det gör att de hamnar i en position där en konflikt lätt kan uppstå, mellan att å ena sidan tillfredsställa användarbehov och å andra sidan leva upp till odefinierade och föränderliga kvalitetskrav från kulturlivet.

Med utgångspunkt i detta dilemma genomför Karner Smidt (2002) en undersökning av relationen mellan folkbibliotekariers litterära smak och litteraturförmedling, i en enkätundersökning och genom intervjuer. Studien visar att många bibliotekarier refererar till biblioteksanvändarnas preferenser för att beskriva sina egna och tänker sig att de själva har en litteratursmak som skiljer sig från användarnas, men understryker samtidigt att den inte på något sätt skulle vara bättre (ibid., 271). Därtill framhålls att alla litteraturpreferenser är lika mycket värda och utsagor om att ”inte uppfostra”, ”inte missionera” och att ”inte sätta sig på sin höga häst”, ser Karner Smidt dels som en rädsla för att stöta bort användare, dels som ett uttryck för att den efterfrågestyrda litteraturförmedlingen fungerar som ett ideal, framför den traditionellt folkupplysande (ibid., 271–272).

Att utöva litteraturförmedling är inte helt enkelt. Jens Thorhauge (1989) argumenterar för att en alltför neutral bibliotekariehållning riskerar att leda till dålig förmedling. En av bibliotekets grundpelare är säkerställa en allsidig förmedling, genom att inte ta några politiska, religiösa eller moraliska hänsyn och ge tillgång till ett brett utbud. Men, menar Thorhauge (1989, 109–

110), detta allsidighetskrav har ofta medfört en överdriven neutralitet bland bibliotekarierna, som i ängslan över att pådyvla besökarna några personliga synpunkter slätar ut sig själva totalt – vilket leder till att den enda litteraturförmedlingen som bedrivs är att ställa böckerna i hyllorna. Snarare, fortsätter han, bör förmedlingen av skönlitteratur anpassas till dess väsen, som är allt annat än neutralt. Biblioteket konkurrerar med många andra institutioner, i radio, tv och andra medier; biografer, teatrar och annat kulturutbud. Därför är det viktigt, tänker sig Thorhauge, att biblioteket tar hand om det unika med sin institution: möjligheten att möta användarna individuellt och skapa personliga möten, inom vilka litteraturen kan diskuteras och förmedlas.

15

Även Michael Linde Larsen (2012) argumenterar för en personlig litteraturförmedling och menar att det är viktigt att bibliotekarier delar med sig av sina egna personliga läsupplevelser.

Larsen poängterar att det är nödvändigt att bibliotekarien är öppen, genuin och talar i jag-form, för att utforma ett möte i ögonhöjd och på så sätt skapa identifikationsmöjligheter för användaren. Att bibliotekarien delar med sig av sina personliga läsupplevelser medför en indirekt bekräftelse och värdesättning av den subjektiva läsupplevelsen och inbjuder till ett jämlikt möte med användaren (ibid., 92). Läsupplevelser, menar han, blir starkare om de sätts i relation till andra människors läsupplevelser och därför behöver litteraturförmedlare hitta nya sätt att möta och dra in användarna i förmedlingen, för att utbyta läsupplevelser med varandra.

Detta kräver i sin tur att varje läsupplevelse respekteras och tas tillvara.

Vikten av att ge legitimitet till användarnas litteraturval och läsupplevelser är någonting som kommer till uttryck bland bibliotekarierna i Kann-Rasmussen och Ballings (2014) intervjustudie om folkbibliotekariers syn på litteraturförmedling. Vid intervjuerna framkommer en syn på förmedlingsarbetet som ett samarbete mellan bibliotekarierna och användarna, inom vilket fokuset för förmedlingen exempelvis riktas mot att uppmuntra användarna till att delta i dialoger om litteratur och läsning. Kann-Rasmussen och Balling menar att en sådan syn ger uttryck för folkbibliotekariernas nya identitet, som jämlika med användarna (ibid., 6).

Men även om bibliotekarierna i Kann-Rasmussen och Ballings studie understryker vikten av att respektera och bekräfta användarnas smakpreferenser, och att inte hindra dem från att läsa det de tycker om, framträder samtidigt en vilja att styra användarna mot det de själva anser är kvalitativ litteratur (2014, 6). Detta i syfte att bredda användarnas läsning genom att leda dem i riktning mot smalare böcker som ligger utanför populärlitteraturen. Många uttrycker att den bästa litteraturförmedlingen är den som tar avstamp i det egna litteraturintresset och passionen för att läsa, därför att det triggar användarnas intresse och läslust. Dessutom finner bibliotekarierna själva större arbetsmotivation när de tillåts kliva ur den professionella rollen och träda fram som personliga läsare (ibid., 9). Vad som däremot också kommer till uttryck bland somliga, är att detta rollskifte samtidigt medför svårigheter att hjälpa exempelvis användare av annat kön och ålder, med andra preferenser och smaker. Något som leder Kann- Rasmussen och Balling till slutsatsen att den personligt drivna litteraturförmedlingen tenderar att enbart rikta sig till dem som ser ut och tänker på samma sätt som bibliotekarierna själva (ibid., 10).

För att bidra till teoriutvecklingen av litteraturförmedling skapar Ridderstrøm, Skjerdingstad och Vold (2015) en systematisering av den. Denna grundar sig i frågorna vad, hur och varför:

16

tre frågor vilka författarna menar är nödvändiga att ställa sig och kritiskt reflektera över som bibliotekarie i konkreta förmedlingssituationer. Kort sagt handlar det om vad som ska förmedlas, hur det ska göras och varför det ska eller bör göras – därtill är det också rimligt att fråga sig till vem och av vem det ska förmedlas (ibid., 15). Dessa frågor utgör tre överordnade dimensioner, vilka är involverade i varje förmedlingssituation och som gör att förmedlingen förverkligas. De är inte menade att ses som statiska utan överlappande och invävda i varandra (ibid., 22).

Frågan om vad som ska förmedlas handlar om att tillgängliggöra och synliggöra någonting, så att det kan läggas märke till. Det innebär att välja att visa fram exempelvis ett specifikt verk eller att betona utvalda aspekter av ett verk, framför eller på bekostnad av något annat.

Någonting som i sin tur involverar etiska och politiska överväganden (ibid., 24).

Hur förmedlingen ska göras berör frågor kring kommunikation. Bibliotekarien måste anpassa sitt sätt att kommunicera, så att det som förmedlas framstår som relevant och appellerande för mottagaren. Här gäller att tolka mottagarens intressesfär, förförståelse och kommunikationsnivå, vilka utgör ramarna för förmedlingssituationen. Därefter måste bibliotekarien prioritera vad i ett verk som ska lyftas fram, reflektera dess stilnivå och många betydelseskikt och slutligen kommunicera det på ett sätt som möjliggör för mottagaren att skapa mening ur det (ibid., 26–29).

Varför någonting ska förmedlas handlar om en metareflektion över förmedlingen som sådan.

Vad är det som gör det viktigt att förmedla något särskilt, på ett särskilt sätt, till en särskild mottagare? Bibliotekarien måste här förhålla sig kritisk till både sina egna och mottagarens perspektiv, preferenser, normer och värderingar, och fråga sig vilka värden som ligger till grund för de prioriteringar, val och beslut som fattas. Det är också nödvändigt att reflektera de maktaspekter som förmedlingssituationen innefattar, hur dessa kommer till uttryck och ta ansvar för både mottagaren och verkets producent (ibid., 32–35).

17

3. Metod

I detta kapitel redogörs för de metoder som använts vid genomförandet av studien.

Inledningsvis presenteras datainsamlings-, urvals- och analysmetoderna och därefter behandlas metodologiska överväganden. Avslutningsvis beskrivs hur etiska aspekter tagits i beaktande under arbetsprocessen.

3.1 Datainsamling

Studien genomfördes med en kvalitativ ansats och insamlingen av den empiriska datan gjordes genom semi-strukturerade intervjuer med folkbibliotekarier. Med tanke på forskningsfrågornas utformning och syftet med studien – att skapa fördjupad förståelse för bibliotekariers personliga förhållande till läsupplevelser som läsare och litteraturförmedlare – ansågs den semi- strukturerade intervjuformen mest lämplig för ändamålet.

Vid den semi-strukturerade intervjun har forskaren förberett ett antal teman och frågor, vilka intervjun kommer att kretsa kring, men på vilket sätt och i vilken följd dessa avhandlas är avhängigt den enskilda informantens reaktioner och utsagor (Luo och Wildemuth 2017, 249).

Forskaren agerar följsamt och tillåter informanten påverka samtalets utformning, genom att ge denne utrymme att resonera med sig själv och beskriva aspekter av ett fenomen som den anser betydelsefulla. På så sätt genereras data som bidrar till ökad förståelse för individers subjektiva erfarenheter och uppfattningar (Lantz 2013, 43). Följaktligen framstod den semi-strukturerade intervjuformen passande att använda i denna studie, eftersom den syftade till att skapa förståelse för folkbibliotekariers subjektiva uppfattningar.

Intervjuerna utgjordes av två delar. Den första delen var inriktad på informanternas personliga läsupplevelser och den andra behandlade deras yrkespraktik. För att utforma en intervjuguide till den första delen användes Ballings (2009) undersökningsstrategi, som finns presenterad i teorikapitlet. Med hjälp av denna kunde de många aspekter som ingår i och påverkar läsupplevelsen fångas upp och ringas in. Till den andra delen utformandes frågorna med hjälp av Ridderstrøm, Skjerdingstad och Volds (2015) systematisering av litteraturförmedling, även den finns presenterad i teorikapitlet. Denna gav en ingång till de frågeställningar och överväganden som finns implicerade i ett litteraturförmedlande arbete, och som bibliotekarien måste ta ställning till i mötet med användaren. De två delarna gavs i sin tur lika mycket utrymme i intervjuerna, som samtliga var omkring en timme långa.

Till följd av den pandemi som pågick, var intervjuerna internetbaserade och genomfördes via programmet Zoom. Med hjälp av kameror kunde vi se varandra trots det geografiska avståndet,

18

vilket innebar att intervjuerna liknade och var jämförbara med en intervju ansikte mot ansikte i samma rum (Denscombe 2018, 286–287). Emellertid riskerar den internetbaserade intervjuformen medföra oförutsedda teknologiska störningar, som potentiellt försvårar transkriberingsarbetet och den efterföljande databearbetningen (Bryman 2016, 593). Detta var dock ingenting som förekom vid intervjuerna i denna studie. Med informanternas samtycke spelades intervjuerna in och transkriberades därefter i sin helhet. Genom att spela in intervjuerna undveks risken att gå miste om relevant information, vilket ofta är fallet om intervjuaren endast för anteckningar (Lantz 2013, 144). I sådana fall tenderar datan att reduceras på osystematiska sätt, dels för att det är svårt att hinna med att anteckna allt, dels för att det är lätt att mer eller mindre medvetet selektera bland informantens utsagor och endast ”höra det man vill höra” (ibid.). Transkriberingen gör intervjumaterialet mer överskådligt och strukturerar det på ett sätt som skapar förutsättningar för närmare analys (Kvale och Brinkmann 2009, 196).

3.2 Urval

Vid urvalet av informanter tillämpades en kriteriestyrd och målinriktad urvalsmetod. Det innebär att de informanter som valdes ut var de som ansågs kunna bidra med den mest relevanta och användbara informationen för att besvara forskningsfrågorna, och på så sätt uppfylla studiens syfte (Bryman 2016, 496–498). Eftersom syftet var att producera kunskap om folkbibliotekariers subjektiva uppfattningar och inte att generalisera till en större population – där ett slumpmässigt urval är att föredra – ansågs denna urvalsmetod mest lämplig. För att uppfylla kriterierna var informanterna tvungna att arbeta på ett folkbibliotek där de möter och interagerar med biblioteksanvändare. Några kriterier gällande läsning och litteraturintresse ställdes däremot inte upp. Detta till följd av att stora delar av folkbibliotekets lagstadgade uppdrag (SFS 2013:801) rör läsfrämjande och litteraturförmedling av skönlitteratur, och därför förutsattes att informanterna hade uppfattningar om läsupplevelser oavsett hur mycket eller lite de personligen ägnade sig åt läsning.

Urvalet bestod av fyra informanter, vilket ansågs utgöra en rimlig mängd mot bakgrund av studiens syfte och uppsatsens omfång. Eftersom studien syftade till att förstå enskilda individers uppfattningar och inte att generalisera till eller jämföra olika grupper av individer, fanns inget egentligt minimiantal, men genom att intervjua fyra gavs en inblick i olika uppfattningar. Ett större antal skulle gett fler perspektiv, men med tanke på uppsatsens omfång valdes ett mer begränsat antal, i syfte att ge utrymme för en grundligare analys och därigenom en mer djupgående förståelse (Kvale och Brinkmann 2009, 129). Informanterna kontaktades antingen

19

via mejl eller telefon och fick då information om studiens upplägg, intervjusituationen som sådan och blev upplysta om beaktandet av anonymitet och andra etiska aspekter.

3.2.1 Presentation av informanter

De informanter som valdes ut arbetade på spridda folkbibliotek av varierande storlek, i två olika regioner. Nedan återfinns de presenterade med fingerade namn.¹

Kenneth: Man i 60-årsåldern, arbetat som bibliotekarie i 28 år.

Mona: Kvinna i 50-årsåldern, arbetat som bibliotekarie i 19 år.

Ellen: Kvinna i 40-årsåldern, arbetat som bibliotekarie i 4 år.

Alice: Kvinna i 30-årsåldern, arbetat som bibliotekarie i 1 år.

3.3 Analysmetod

Det insamlade datamaterialet analyserades kvalitativt med hjälp av Braun och Clarkes (2006) metodbeskrivning av en tematisk analys. På det hela taget syftade detta analysförfarande till att identifiera mönster i datan, som på olika sätt ringade in relevanta teman i relation forskningsfrågorna (ibid., 79). På så sätt kunde likheter och skillnader mellan informanterna urskiljas, vilket bidrog till ökad förståelse och kunskap för att uppfylla studiens syfte.

Den tematiska analysen är en flexibel metod i förhållande till teori och epistemologi och kan användas både induktivt och deduktivt, vilket skapar möjligheter för att ge en rik och detaljerad överblick över datan (ibid., 78). Tematiseringen i denna studie genomfördes induktivt, vilket innebär att den teoretiska förförståelsen – i den mån det var möjligt – bortsågs ifrån vid analyserandet och i skapandet av teman. Detta i syfte att angripa datamaterialet med ett öppet förhållningssätt, för att inte gå miste om relevanta aspekter. Men eftersom de intervjufrågor som användes för att samla in datan var utformade med hjälp av teorier, blev analysarbetet emellertid styrt av dessa, vilket resulterade i att de teman som till sist uppdagades framstod närliggande den teoretiska grunden.

Mer konkret genomfördes analysen i flera steg, i enlighet med Braun och Clarkes (2006, 87–

93) metodbeskrivning. Till att börja med lästes hela datamaterialet igenom och initiala anteckningar fördes för att skapa en inledande uppfattning. Därefter kodades materialet, vilket innebär att informanternas utsagor tilldelades olika koder beroende på dess innehåll. I nästa steg fördes de koder som uppfattades höra samman ihop till större teman (se Figur 1). På så sätt uppdagades olika mönster bestående av likheter och skillnader mellan informanterna, vilka

1 Dessa namn används framdeles för att referera till respektive informant.

20

fångade upp relevanta aspekter i relation till forskningsfrågorna. För att sedan ytterligare förfina och utveckla dessa teman, granskades koderna inom varje tema för att utröna om det gick att slå samman med ett annat eller hitta eventuella underteman. Därefter övervägdes respektive tema både i relation till övriga teman och hela datamaterialet, för att säkerställa att de utgjorde logiska helheter. Till sist namngavs alla teman och skrivandet av resultatkapitlet kunde inledas.

Citat Koder Tema Undertema

”Det underlättar om man har läst boken i fråga, för då brinner man lite mer för den boken eller nåt sånt, och då är det ganska lätt att få någon annan att läsa, när man själv är

entusiastisk inför en bok.”

- Informantens egen läsupplevelse - Personligt engagemang - Att skapa läsintresse

Praktiskt förhållningssätt

Bokrekommendationer

Figur 1 exemplifierar tematiseringsprocessen. Till att börja med tilldelades informanternas utsagor koder, för att därefter placeras in under ett övergripande tema respektive undertema.

3.4 Metodologiska överväganden

Trots att den semi-strukturerade intervjun är ett bra sätt att införskaffa empiri rörande individers personliga uppfattningar, är det inte en problemfri metod. En vanlig invändning mot kvalitativa intervjuer och analyser är att resultatet i sådana studier är alltför subjektivt och styrt av forskarens egna tolkningar (Bryman 2016, 484). Andra framhåller hur intervjusituationen som sådan potentiellt påverkar informanten på olika sätt som kan inverka på dennes utsagor (Kvale och Brinkmann 2009, 48–50). Med en medvetenhet om detta ansågs dock den kvalitativa semi- strukturerade intervjun fortsatt som det bästa valet för att uppfylla studiens syfte. Alternativet var att göra en enkätundersökning med en kvantitativ analys, vilken kunde undvikit ovan nämnda problem. Men ett sådant förfarande skulle inte gett några möjligheter till följdfrågor och fördjupande resonemang, och därmed resulterat i ett mindre nyanserat och uttömmande datamaterial. Kvaliteten på datan är förstås också avhängigt forskarens förmåga att ställa frågor och hantera intervjusituationen (Lantz 2013) – men hur väl forskaren lyckas genomföra sin datainsamling handlar om kunnighet oavsett metodval.

21

Även den tematiska analysen har nackdelar. Ett exempel på det är hur det inte går att göra några analytiska poänger enbart med hjälp av metoden som sådan (Braun och Clarke 2006, 97).

Tematiseringen beskriver bara datan och därför behövs ett teoretiskt ramverk att ta till, för att skapa ytterligare förståelse och kontextualisera det som framkommit. Likväl ansågs den tematiska analysens fördelar väga tyngre än dess nackdelar inom ramen för denna studie. Detta genom att den möjliggjorde att få syn på centrala aspekter av den insamlade datan och därutöver hjälpte den till att synliggöra likheter och skillnader mellan informanterna – vilka i sin tur kunde förankras i den tidigare forskning och teoretiska grund som finns presenterad i kapitel 2.

3.5 Etiska aspekter

Att bedriva forskning medför ett etiskt ansvar gentemot de medverkande och alla andra som påverkas av forskningen och det resultat den genererar (Vetenskapsrådet 2017). Detta ansvar togs i beaktande med största noggrannhet inom ramen för denna studie, som genomfördes i enlighet med Vetenskapsrådets (2009) fyra huvudkrav gällande forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning.

Med informationskravet i åtanke informerades deltagarna om hur intervjumaterialet planerade användas och i vilka syften, samt att de deltog på frivillig basis med rätt att avbryta sitt medverkande när som helst. För att uppfylla samtyckeskravet gavs informanterna chans att ta ställning till sitt medverkande efter att de informerats om villkoren för deltagandet och fick därefter delge sitt samtycke, innan intervjuerna genomfördes. I enlighet med konfidentialitetskravet beaktades informanternas anonymitet genom alla steg i arbetsprocessen och datamaterialet behandlades på ett sätt som omöjliggjorde obehörigas åtkomst. Till sist uppfylldes nyttjandekravet genom att datamaterialet raderades efter arbetets slut, när det inte längre behövdes, för att säkerställa att det endast använts i enlighet med forskningens ändamål.

22

4. Resultat

I detta kapitel presenteras resultatet av den tematiska analysen. Kapitlets första del redogör för de teman som aktualiserades i relation till den första forskningsfrågan, och den andra delen behandlar de teman som knyter an till den andra frågan. I beskrivningen av de olika temana används framför allt informanternas egna citat för att illustrera de kännetecken som karakteriserar respektive tema. Resultatet analyseras och diskuteras i det efterföljande kapitlet.

4.1 Folkbibliotekariernas läsupplevelser

I relation till den första forskningsfrågan utröntes fem teman som på olika sätt påverkar och kännetecknar informanternas läsupplevelser. Dessa presenteras i detta avsnitt.

4.1.1 Medveten inställning till litteraturen

Samtliga informanter ger uttryck för en medvetenhet om de sätt på vilka de närmar sig läsningen av skönlitteratur. Denna tar sig uttryck i utsagor om vad de förväntar sig av och önskar att få ut av sin läsning. Något som påverkar både valet av litteratur och hur den därefter uppfattas:

Jag försöker ju bedöma om det är en bok som känns som att den är för mig. Som att den kommer att ge det som jag hoppas att den ska ge. Därför läser jag alltid flera böcker samtidigt. Just nu läser jag två böcker. Jag läser två eller tre böcker samtidigt. Så då kan jag sejfa och se att, nu har jag läst den här jättemycket för den kändes mer givande (Ellen).

Vad gäller mer konkreta förväntningar och anledningar till att läsa, yttrar informanterna olika idéer sinsemellan. Kenneth och Mona framhåller exempelvis att de väljer att läsa deckare med en förväntan om att bli underhållna:

Jag är ju lite som ungar ibland. Som barn ska vara: de har inte tålamod att läsa flera sidor innan de blir fångade av boken. Så kan jag väl vara lite grann när det handlar om deckare just, att jag förväntar mig att det ska vara driv från första sidan (Mona).

Alice å sin sida beskriver hur hon söker sig till särskilda böcker för att använda dem som verklighetsflykt:

Det behöver inte vara fantasy, men historiskt. Det behöver inte vara korrekt historiskt. Bara det inte utspelar sig i samtiden. Så där tänker jag att det blir en verklighetsflykt [---] jag tänker att jag ska få en känsla av att fly min vardag och min samtid.

Men även en avsaknad av förväntningar inverkar på läsningen:

Alltså, jag får ju så klart nån förväntan baserad på en baksidestext eller ett omslag, men jag försöker att inte måla upp nån bild om vad det är jag ska ta mig igenom. Jag vet inte, det kanske är därför jag avslutar de flesta böckerna. Jag läser alltid klart i princip. Men om jag hade haft högre förväntningar kanske det hade funnits fler grejer jag inte läste klart (Alice).

Det finns även idéer om hur de på ett praktiskt plan planerar att använda det de läser. Här resonerar Ellen om att inte läsa populära böcker för att ha användning av läsningen i jobbet:

23

För det blir så mycket prat kring dem, man behöver inte sälja in dem till nån för alla vill ändå läsa dem. De kan vara jättebra eller jättedåliga, jag har ingen aning, men jag hör om dem så mycket att jag blir uttråkad. Så jag vill hellre hitta nån bok som inte så många har läst och då kan jag tipsa om den också: ”den kanske du inte kände till?” Det är lite av ett nörderi eller kanske snobberi när man jobbar på bibliotek, att man vill hitta nån dold skatt på något vis.

4.1.2 Erfarandet av litteraturen

Detta tema karakteriseras av utsagor som rör det som försiggår inuti informanterna medan de läser böcker de tycker om. Här finns både likheter och skillnader: den stämning eller det tillstånd som framkallas beskrivs på liknande sätt, medan det varierar vad gäller de tankeprocesser som är aktiva under läsningen.

Övergripande beskriver informanterna de känslor och den stämning som uppstår vid läsningen av en god bok med hjälp av olika termer, men som alla uttrycker i stort sett samma sak. Kenneth kallar det för ”att ryckas med” och ”att vara uppslukad”, Ellen benämner det ”fascination” och

”att vara helt inne i det” och Mona som ”en känsla av att bara vilja läsa vidare”.

Däremot har de olika åsikter kring att konkret relatera texten till sina egna liv och känna identifikation med karaktärer eller händelseförlopp. Mona säger att ”när jag läser vill jag ha en annan verklighet som inte är min verklighet – jag vill uppleva andras liv”. Medan Alice beskriver hur hon tycker om att påminnas om tidigare perioder i sitt eget liv:

Det finns så många bra författare som är duktiga på att beskriva stora känslor och saker som jag ändå kan applicera på mitt liv nu, fast jag är nästan 30. Det blir som en nostalgitripp tillbaka:

"åh, tänk att få vara 16 och nyförälskad för första gången och få uppleva alla de här sakerna".

Jag älskar de här stora känslorna och liksom identitetssökandet och man vrider och vänder på de stora frågorna. Som man började få då och man har... eller jag har inte svaret nu, jag funderar i samma banor. Men det var så intensivt på den tiden – och jag älskar att hamna i det tillståndet.

Även vad gäller de mer kognitiva processerna, i de tankar och reflektioner som uppstår vid läsningen, finns vissa skillnader. Kenneth och Ellen uttrycker att de har en metablick på litteraturen och reflekterar över författarens hantverk under tiden som de läser:

Jag är nog uppslukad av berättelsen i första hand, men man reflekterar ju också – vilket man ofta gör – hur är en bok skriven? (Kenneth).

Jag reflekterar mycket över språket medan jag läser, jag tycker det är en stor del. Jag är lite språknörd som gillar olika språk [---] Och jag kan också tänka att ”gud vad det här är smart gjort, så himla smart att de kom på det här” (Ellen).

I motsats till detta framhåller både Mona och Alice att de snarare reflekterar över författarhantverket först efteråt, eller när det inte det faller dem i smaken:

När jag läser en deckare som är väldigt så där, som den här deckarförfattaren är väldigt bra på, att fånga läsaren från första raden. Då är det faktiskt så att jag inte riktigt har reflekterat över

24

hur bra de skriver eller inte […] det kan nog vara så att det är mest när det är halvdant, så börjar man tänka på hur boken är skriven och – det här passar inte mig(Mona).

Nej, inte om den är bra skriven. Eller på ett sätt som tilltalar mig, då blir det nog mer efteråt att jag bara ”wow!”, när det flyter på. Det är mer när det är saker som stör mig. Då blir det lite mer, men är det bra flyt i det så är det inte förrän efteråt (Alice).

4.1.3 Påverkan av litteraturen

Samtliga informanter uttrycker att de på olika sätt påverkas av och bär med sig den litteratur de läser även efter att läsningen avslutats. Men även detta tema rymmer vissa skillnader: somliga informanter uttrycker konkreta iakttagelser av vad de får med sig, medan andra har svårare att sätta ord på vad det är. Här berättar Kenneth om den bok han för tillfället läser:

Ja. Jag... Ja. Vad kommer jag bära med mig. Det vette tusan. Jag kommer att komma ihåg den, definitivt. Många böcker när man har läst tänker man ja, den var ju bra, men sen – vissa böcker har man läst fast man knappt vet om det, man minns inte vad de handlade om, även om det var en bra bok; den var underhållande. Det är mer underhållning för stunden. Men den här…

Mona beskriver i sin tur hur hon fått med sig helt konkreta kunskaper och insikter gällande läspraktiken som sådan:

Jag läste den som en spännande, väldigt märklig bok. Och annorlunda skriven bok. Men sen när man tänkte på den så var den – den är ju väldigt samhällskritisk också. Så det är väl lite grann det. Att se på böcker på olika sätt: jag kunde se den som en rent skönlitterär skröna som handlar om djävulen och hans kompani som kommer till stan och ställer till det, men det är ju en samhällskritik i det också. Och det har jag lärt mig av den boken: att man kan se på böcker från lite olika håll – och välja att göra det. Ibland vill man inte ta till sig nåt annat, utan bara se det som nåt underhållande.

Men det är inte bara intellektuella nivåer som påverkas, också känslolivet sätts i rörelse:

Det är svårt att förklara. Jag kan både känna mig väldigt emotionellt tömd efter en bra bok, samtidigt som jag är väldigt uppfylld. Jag vet inte. […] Det är väl nån tillfredsställelse på nåt sätt, tror jag (Alice).

Vidare berättar Ellen hur litteraturen ”blir en del av livet” och hur den kan medföra en annan syn på tillvaron:

Man tycker det är häftigt. Och blir fascinerad och man tänker på det, och. Man kan bli inspirerad, tror jag. Livet känns lite mer spännande. [---] Man fäster sig ju vid människor som man läser om. Man saknar ju dem sen och man önskar att det kommer en till bok om dem. Och så kanske det ska göra det och så blir man jättepeppad. Sen gå runt och tänka på de där personerna, det kan jag göra.

4.1.4 Preferenser om litteraturen

Inom detta tema riktas blicken mot litteraturen som sådan. Intervjuerna vittnar om hur litteraturpreferenser är någonting som skiljer sig från person till person, i mångtaliga utsagor om vad de tycker om i det de läser. Alltifrån tematik, karaktärer och genre, till detaljer i språket, miljöbeskrivningar och var böckerna utspelar sig uttrycks det olika åsikter om. Men på en