Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap
Vårdvetenskap
Uppfattning om information avseende kost och
fysisk aktivitet vid adjuvant behandling mot
bröstcancer.
Författare
Handledare
Maria Andréasson
Marie Höyer
Eleonora Wedin
Examinator
Maria Carlsson
Examensarbete i Vårdvetenskap 15 hp
SAMMANFATTNING
Syfte: Att beskriva uppfattningar om skriftlig och muntlig information avseende kost och fysisk aktivitet hos kvinnor med bröstcancer, samt studera eventuella skillnader mellan åldrar och uppfattning. Metod: En tvärsnittsstudie genomfördes bestående av 57 kvinnor med bröstcancer stadium I-III vilka startade adjuvant cytostatikabehandling inom en ettårsperiod (2007-2008). En enkät, rörande uppfattning om den skriftliga och muntliga information de erhållit om kost och fysisk aktivitet, besvarades tre månader efter avslutad behandling. Mellan 67-93 % av deltagarna svarade på frågorna. Svaren analyserades med beskrivande statistik och Mann Whitney U-test. Resultat: Gällande uppfattning om den skriftliga informationen utgjordes medianen av
”instämmer helt” för samtliga frågor, för den muntliga låg den mellan ”instämmer delvis” och ”instämmer till stor del”. Inga signifikanta skillnader (p>0,05) påvisades mellan åldersgrupperna. Medianen skiljde sig åt i några frågor då kvinnor >50 år skattade den skriftliga informationen något bättre än yngre kvinnor, utfallet var det omvända gällande den muntliga informationen. Slutsats: Uppfattningar avseende den skriftliga informationen var generellt positiv medan den muntliga informationen skattades något lägre. Vissa numeriska skillnader påvisades mellan åldersgrupperna. Utifrån resultatet vore det önskvärt om sjuksköterskor får mer utbildning om hur de bäst förmedlar information.
ABSTRACT
Aim: To describe perceptions about written and verbal information regarding diet and physical activity in women with breast cancer and to study possible differences between ages and perception. Method: A cross-sectional study was conducted and consisted of 57 women with breast cancer stages I-III who started adjuvant chemotherapy within a year (2007-2008). A questionnaire, regarding their perceptions about the written and verbal information they had received about diet and physical activity, was responded to three months following treatment completion. Between 67-93 % of the participants responded to the questions. The answers was analyzed with descriptive statistics and Mann Whitney U-test. Results: Regarding perceptions of the written information the median were “totally agree” for every item and between “agree to some extend” and “agree largely” for the verbal. There were no significant differences (>0.05) between the age groups. The median differed in some of the items; young women rated the written information somewhat better than older women (>50 years). The outcome was inversely regarding the verbal. Conclusion: Perceptions regarding the written information were generally positive whereas the verbal was rated slightly lower. Some numerical differences were detected between the age groups. Based on the results it would be desirable if nurses would receive more education on how best to convey information.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING SIDA
Inledning/bakgrund...1
Ökad överlevnad med god kosthållning och fysisk aktivitet...1
Copingstrategier...2
Patientundervisning om kost och fysisk aktivitet...4
Bröstcancerpatienters attityder till och kunskaper om kost och fysisk aktivitet...4
Anpassad information...5 Problemformulering...6 Syfte...7 Frågeställningar...7 Metod...7 Design...7 Urval...7 Datainsamlingsmetod...8 Tillvägagångssätt...8 Etiska överväganden...9
Bearbetning och analys...10
Resultat...10
Uppfattning om den skriftliga informationen avseende fysisk aktivitet och kost...10
Uppfattning om den muntliga informationen avseende fysisk aktivitet och kost...12
INLEDNING/BAKGRUND
I Sverige diagnostiserades, år 2008, 51 528 maligna cancerfall, 29 % av dessa var bröstcancerfall som är den vanligaste cancerformen som drabbar kvinnor. Under de senaste 20 åren har man sett en genomsnittlig ökning på 1,2 % varje år av antalet bröstcancerfall. Denna förändring kan till viss del förklaras av att befolkningen blivit äldre, men även för att screeningen har ökat och de diagnostiska metoderna har blivit bättre (Socialstyrelsen 2008).
Bröstcancer delas in i olika stadier. Vid stadium 0, så kallad cancer in situ, innebär det att cancern enbart växer i de cellager där den uppstått. När tumören nått stadium I finns det endast en tumör i bröstkörteln som är mindre än 20 millimeter. Vid stadium II är det en tumör som är mellan 20-50 millimeter med spridning till lymfkörtlarna i armhålan, alternativt en tumör som inte spridit sig till axillens lymfkörtlar. Stadium III utgör en tumör av stort eller litet slag som har spridit sig till armhålan. Även en stor tumör som sitter fast på bröstkorgsväggen, utan spridning, hör till detta stadium. I stadium IV har modertumören spridit sig till andra organ. Stadium II-IV benämns som invasiv cancer (International Union Against Cancer, 2002).
Av de behandlingsmetoder som finns är kirurgi den vanligaste (Almås & Sörensen, 2006). Som komplement ges adjuvant behandling efter det kirurgiska ingreppet som understödjande
behandling i form av strålning, antiöstrogener och/eller cytostatika. De kvinnor som erbjuds adjuvant cytostatikabehandling har spridning till lymfkörtlarna eller en hög återfallsrisk.
Behandlingen ges alltid som en kombination av olika medel som ofta är mycket påfrestande och ger många biverkningar såsom illamående, kräkning och håravfall (Järhult & Offenbartl, 2008). Då tumören är begränsad till bröstet ses en överlevnad på 90 % efter tio år. Prognosen är dock varierande när sjukdomen har spridit sig till lymfkörtlarna och metastaserat till andra organ, då ligger överlevnaden någonstans mellan 50-70 % efter tio år (Järhult & Offenbartl). I en studie av Tryggvadottir et al. (2010) undersöktes ökningen av överlevande bröstcancerpatienter i Norden mellan åren 1964 och 2003. Det visade sig att en 5- och 10-årsöverlevnad ökat med 20-30 %, och att en 5-årsöverlevnad nu ligger på mellan 79-87 % i alla nordiska länder (Tryggvadottir et al., 2010).
Ökad överlevnad med god kosthållning och fysisk aktivitet
som studerat effekten av att kombinera en kost med fem portioner frukt och grönt med att utöva fysisk aktivitet motsvarande 30 minuters gång per dag. Denna sunda livsföring reducerar risken att dö av bröstcancer med 50 % (Pierce et al., 2007). I en undersökning av Holick et al. (2008) studerades effekten av fysisk aktivitet hos kvinnor som drabbats av bröstcancer och deras chans att överleva. Resultatet visade på att kvinnor som utövar fysisk aktivitet mer än 2,8 timmar i veckan reducerar risken att dö av bröstcancer med mellan 35 % och 49 % jämfört med de kvinnor som utövade färre timmar fysisk aktivitet i veckan. Författarna av denna studie betonar vikten av att bröstcancerpatienter följer de rekommendationer för fysisk aktivitet som innebär minst 30 minuters fysisk aktivitet, minst fem gånger i veckan (Holick et al, 2008). Ytterligare en studie av Holmes, Chen, Feskanich, Kroenke och Colditz (2005) bekräftar den positiva effekt som fysisk aktivitet har på prognosen av bröstcancerpatienter. Resultatet av denna undersökning visar på att de kvinnor med bröstcancer som promenerar tre till fem timmar i veckan minskar risken att dö av bröstcancer med 50 % (Holmes, Chen, Feskanich, Kroenke & Colditz, 2005).
Copingstrategier
I samband med en bröstcancerdiagnos kan svår stress uppstå hos den drabbade, vilket kan leda till svåra emotionella komplikationer så som ångest och depression (Kruijver, Kerkstra, Bensing & van de Wiel, 2000). Att utöva fysisk aktivitet och föra en god kosthållning skulle kunna vara ett sätt att hantera denna svåra situation för att påverka prognosen. I en studie av Swenson, Nissen och Henly (2010) undersöktes kvinnor med bröstcancer som fick cytostatikabehandling och deras följsamhet till ett träningsprogram. Initialt fick de konsultation i form av motiverande samtal och råd gällande fysisk aktivitet. Detta resulterade i att kvinnorna under
cytostatikabehandlingen hade en följsamhet motsvarande 67 % till träningsprogrammet som innebar att gå 10 000 steg om dagen. Efter cytostatikabehandlingen hade följsamheten ökat till 74 % (Swenson et al., 2010). Detta tyder på att satsningar på information från vårdpersonal om vikten av fysisk aktivitet för bröstcancerpatienter ger god effekt på följsamheten som i sin tur skulle kunna påverka prognosen. Utövandet av fysisk aktivitet som bröstcancerpatient skulle kunna liknas vid en problem-fokuserad copingstrategi som Lazarus och Lazarus (2006) beskriver som ett sätt att hantera en svår situation.
Coping är ett ord som härstammar från engelskans ”cope” som ursprungligen var ett ord för ”kupp”, ”slag” eller ”strid”. Senare har samma ord kommit att bli den psykologiska
att anpassa sig. Den moderna betydelsen av coping har präglats av Freud och hans teori om människans försvar av sin psykologiska integritet (Lazarus & Lazarus, 2006).
Lazarus och Lazarus (2006) presenterar en teori om coping där det finns två huvudsakliga copingstrategier; den ena innebär att lösa problem och den andra att hantera de känslor som dessa problem ger upphov till. Dessa benämns som problem-fokuserad coping respektive emotion-fokuserad coping. I den problem-fokuserade copingen är uppmärksamheten riktad mot vad man kan göra åt situationen för att eliminera eller minska stressen. Till exempel när ett träd hos grannen bredvid fäller löv på vår trädgård varje höst, kanske vi hanterar situationen genom att prata med grannen om problemet i förhoppningen om att denne ska klippa grenarna som hänger över på vår sida av staketet. I den emotion-fokuserade copingen görs inget försök till att lösa situationen. Denna attityd kan bero på uppfattningen om att sannolikheten till framgång är väldigt liten. Betoningen läggs istället på att hantera den emotionella ångesten, vilken är den återkommande irritationen varje höst då löven faller på trädgården (Lazarus & Lazarus, 2006). Vid händelse av svår sjukdom hanteras situationen enligt Lazarus och Lazarus (2006) i första hand genom att söka information om sjukdomen eller professionell hjälp om vad som kan göras. Detta är problem-fokuserade copingstrategier (Lazarus & Lazarus, 2006), som skulle kunna innebära att en bröstcancerpatient rådfrågar sjuksköterskan om vad hon kan göra åt sin prognos. Sjuksköterskan informerar då om betydelsen av en fullgod kost och fysisk aktivitet, som
patienten i sin tur följer. Emotion-fokuserade copingstrategier används då vi försöker intala oss att det inte finns någonting att oroa sig för (Lazarus & Lazarus, 2006).
Enligt en studie av Halstead och Fernsler (1994) har långtidsöverlevande cancerpatienter en variation av fysiska, sociala och emotionella stressfaktorer. Utifrån Lazarus teori om
copingstrategier har Halstead och Fernsler (1994) identifierat copingstrategier som
Patientundervisning om kost och fysisk aktivitet
Sjuksköterskor på en onkologklinik innehar enligt Toles och Demark-Wahnefried (2008) en optimal position vid förmedling av råd och stöd som kan främja en hälsosam livsstil.
Sjuksköterskor har även en nyckelposition till att hänvisa patienter till sjukgymnaster och dietister (Toles & Demark-Wahnefried, 2008). Forskning inom området gällande
sjuksköterskans roll vid förmedling av information om kost och fysisk aktivitet hos
bröstcancerpatienter är dock begränsad. När det kommer till onkologer och kirurger undersökte Daley, Bowden och Rea (2008) hur många av dessa som informerade sina bröstcancerpatienter och gav råd om fysisk aktivitet. Ett antal av 102 onkologer och kirurger svarade på enkäten, varav 44,1 % uppgav sig ge råd om fysisk aktivitet. Av dessa fokuserade de flesta på de
generella fördelarna med fysisk aktivitet som har med funktionell hälsa och viktkontroll att göra. Endast ett fåtal gav råd till sina patienter om den fysiska aktivitetens fördelaktiga inverkan på återfall och överlevnad (Daley et al., 2008). En liknande studie utförd i Kanada visade på en generellt positiv inställning hos onkologer till rekommendation av fysisk aktivitet till
cancerpatienter (Jones, Courneya, Peddle & Mackey, 2005). Deltagarna i studien utgjordes av 281 onkologer och 62 % av dessa ansåg att fysisk aktivitet hade en fördelaktig inverkan på patienter under behandling. De som uppgav att de försökte ge råd om fysisk aktivitet när detta ansågs lämpligt var 43 %, men endast 28 % hade gjort det den senaste månaden. Av analysen framgick även att unga, kvinnliga onkologer hade en mer positiv inställning till fysisk aktivitet hos cancerpatienter i jämförelse med äldre, manliga onkologer (Jones et al., 2005). Detta tyder på brister i patientundervisning om betydelsen av fysisk aktivitet på kliniker som praktiserar cancervård. Enligt Daley et al. (2008) är dessa i behov av utbildning med målet att uppmuntra medarbetarna att förmedla information om och främja fysisk aktivitet hos cancerpatienter.
av de som höll med om påståendet, som faktiskt hade ett frukt- och grönsaksintag på fem
portioner per dag. När det kom till fysisk aktivitet rapporterade 32,9 % att de var osäkra eller inte höll med om påståendet att utöva fysisk aktivitet regelbundet reducerar risken för återfall i bröstcancer (Weiner et al., 2010).
I en studie av Bernardine et al. (2002) framkom det att överviktiga kvinnor och kvinnor som lider av fetma oftare var mindre motiverade till viktnedgång och hade både sämre kost- och träningsvanor jämfört med kvinnor som motionerade regelbundet och hade en sund kosthållning. Endast en minoritet av deltagarna, som blev eller hade blivit behandlade för bröstcancer, uppgav att de åt en kost med lågt fettinnehåll samt ägnade sig åt den rekommenderade mängden fysisk aktivitet. Dock trodde majoriteten av kvinnorna att fysisk aktivitet och förbättrade kostvanor kunde ge en bättre prognos (Bernardine et al., 2002). Enligt Weiner et al. (2010) krävs mer information till patienter avseende fördelarna med fysisk aktivitet och intag av frukt och grönt.
Anpassad information
I hälso- och sjukvårdslagen (HSL) fastslås att en patient ska få individuellt anpassad information om sitt hälsotillstånd och om de metoder som finns för undersökning, vård och behandling (SFS, 1982:763, 2b §). Hur information förmedlas skulle kunna ha betydelse för hur patienterna
uppfattar informationen. Trots att Trédan et al. (2010) genomförde en informationssatsning om kost för bröstcancerpatienter, ökade 60 % av deltagarna i vikt. Studien omfattade 272 kvinnor som blev informerade om vikten av en god kosthållning och kostråd av en dietist. Efter ett år hade en genomsnittlig ökning med 3,9 kg påvisats hos undersökningsgruppen. Kruijver et al. (2000) har studerat sjuksköterskors beteenden vid kommunikation med cancerpatienter. Denna kan försvåras i och med den livshotade situation patienterna befinner sig i och då det är vanligt att cancerpatienter utvecklar ångest och depression. Därför bör sjuksköterskan inneha egenskaper av att visa empati, beröra, ombesörja och stödja patienterna i cancervården (Kruijver et al., 2000). Med tanke på den svåra situation cancerpatienter befinner sig i kan det troligen vara svårt att ta till sig information, varför det kan vara än mer betydelsefullt att anpassa informationen till denna patientkategori och de individer som drabbas.
över 65 år och dels personer som arbetar med cancerpatienter om deras syn på
informationsförmedling. Det framkom att äldre cancerpatienter har svårare att bearbeta och komma ihåg information jämfört med yngre och att en mer individanpassad
informationsförmedling som ser till den äldres specifika behov ökar de äldres möjlighet att lägga informationen på minnet. Att undersöka patientens behov och tillfredsställa dessa vid förmedling av information samt visa empati och stöd framhäver författarna som viktiga aspekter vid
patientundervisning av äldre cancerpatienter. Andra områden som skulle kunna förbättras är att engagera patientens anhöriga mer samt att både anhörig och patient skulle komma att ställa fler frågor (Posma et al., 2009). Enligt Socialstyrelsen (2005) är sjuksköterskans roll att kunna föra en dialog med patienten och dess närstående för att bistå med stöd och vägledning så att de kan vara delaktiga i vård och behandling.
Kommunikationen mellan läkare och äldre patienter (≥65 år) kan försvåras på grund av patientens tro, perception och kunskap om cancer (Greene & Adelman, 2003). Den kan även kompliceras av andra åldersrelaterade faktorer som eventuella syn- och hörselnedsättningar, kognitiv dysfunktion och andra funktionsbegränsningar. Detta är något som läkare måste ta hänsyn till i sin kommunikation med äldre patienter med cancer och som bör ingå i utbildningen för att förbättra vården av denna patientgrupp (Greene & Adelman, 2003). Även sjuksköterskor har en viktig roll i patientundervisning menar Posma et al. (2009). För att sjuksköterskor ska bli bättre på att anpassa information till specifika behov behövs utbildning i kommunikation och hur man bäst förmedlar information (Posma et al., 2009).
Problemformulering
Ovan nämnd forskning fastslår att god kost och fysisk aktivitet ger en bättre prognos hos patienter som drabbats av bröstcancer. Dock råder det brister inom vården när det kommer till förmedling av information av sådant slag. Studier visar på att kvinnor blir motiverade till en mer hälsosam livsstil om de får tillräckligt med information om området. Genom att använda
problemfokuserade copingstrategier kan kvinnornas prognos förbättras och därför är det av stor vikt att vårdpersonal förmedlar information om kost och fysisk aktivitet och dess betydelse för bröstcancerpatienters prognos. Informationen bör anpassas till individen med hänsyn till
detta arbete avser att studera området ytterligare. Även uppfattningar om muntlig och skriftlig information avseende kost och fysisk aktivitet kommer att undersökas och ge svar på om eventuella brister finns med denna form av informationsförmedling.
Syfte
Syftet med föreliggande arbete är att beskriva uppfattningar om muntlig och skriftlig information avseende kost och fysisk aktivitet hos kvinnor som drabbats av bröstcancer, samt att studera eventuella skillnader mellan åldrar och uppfattning av information.
Frågeställningar
Hur uppfattar kvinnor med bröstcancer skriftlig information avseende kost och fysisk aktivitet? Hur uppfattar kvinnor med bröstcancer muntlig information avseende kost och fysisk aktivitet? Finns skillnader i uppfattning av skriftlig och muntlig information avseende kost och fysisk aktivitet utifrån ålder hos kvinnor med bröstcancer?
METOD
Design
Föreliggande studie var en tvärsnittsstudie och en del av ett kvalitetsarbete vid Akademiska sjukhusets onkologklinik i Uppsala. Arbetet syftade till att förbättra information om kost och den fysiska aktivitetens betydelse i samband med cytostatikabehandling.
Urval
Studiepopulationen utgjordes av 85 kvinnor med bröstcancer stadium I-III vilka startade adjuvant cytostatikabehandling mellan den 15 oktober 2007 och den 15 oktober 2008.
utgjorde det interna bortfallet. Detta resulterade i att 57 kvinnor (67 %), i åldrarna 33 till 73 år och med en medelålder på 53 år, blev det slutgiltiga antalet deltagare.
Datainsamlingsmetod
De kvinnor som deltog i studien ombads besvara ett frågeformulär rörande kostvanor, fysisk aktivitet, hälsorelaterad livskvalitet och fatigue vid behandlingsuppstart, 3:e och 6:e
behandlingstillfället samt tre månader efter behandlingens slut. Författarna av föreliggande studie avsåg att studera den del av den sista enkäten som handlar om uppfattningar om muntlig och skriftlig information avseende kost och fysisk aktivitet (bilaga 1).
Enkäten var uppdelad i tre delar med tio, sex, respektive två frågor och efter varje del fanns utrymme för att lägga till övriga synpunkter. Den första delen inbegrep frågor om huruvida patienterna hade upplevt den skriftliga informationen om kost och fysisk aktivitet som lätt att ta till sig och om den innehöll råd som var lätta att följa. Här fick deltagarna av studien ange ett av fyra svarsalternativ från ”instämmer inte alls” till ”instämmer helt” och de kunde även välja att svara ”ej aktuellt”. Den andra delen handlade om hur kvinnorna upplevt den muntliga
informationen. Svarsalternativen var desamma som i den första delen, medan frågorna handlade om hur sjuksköterskan hade visat intresse för patientens fysiska aktivitet och kostvanor samt gett råd kring dessa faktorer. Den behandlade även frågor som berörde kvinnornas uppfattningar om de hade fått information avseende möjligheten att träffa sjukgymnast och dietist. I den tredje delen fick kvinnorna svara på om de hade träffat en sjukgymnast eller dietist och om de hade haft behov av det. Denna sistnämnda del kommer inte att behandlas i detta arbete.
Avidentifierad data erhölls där uppgifter om kvinnornas åldrar fanns att tillgå. Dessa data var en del av arbetet vid analys av eventuella skillnader mellan åldrar och uppfattning av information.
Tillvägagångssätt
En informationsbroschyr, om kost och fysisk aktivitet vid cytostatikabehandling, utformades utifrån både litteratursökningar och kliniska erfarenheter (bilaga 2). Broschyren innehöll Livsmedelsverkets ”fem råd som hjälper dig att äta hälsosamt” (Livsmedelsverket, 2010). Angående fysisk aktivitet var rådet att i möjligaste mån bibehålla en aktiv livsstil. Vid
och det iordningställdes även pärmar med utbildningsmaterial, aktuella publikationer samt tips på lämplig träning som stöd för personalen.
Alla tänkbara deltagare fick ett kodnummer från 1 och uppåt. De tillfrågades om deltagande i studien i samband med uppstart av cytostatikabehandling genom muntlig information av sjuksköterskan samt skriftligt genom ett standardiserat informationsbrev (bilaga 3). Deltagarna fick även information om att de kunde avbryta när som helst under studiens gång. Fick
sjuksköterskan ett jakande svar angående deltagande gick hon eller han igenom broschyrens innehåll med patienten och svarade på eventuella frågor. I samband med varje
behandlingstillfälle fick patienten svara på frågor om huruvida denne lyckats följa de skriftliga råden. Av sjuksköterskan fick deltagarna även erbjudande om att prata med sjukgymnast och/eller dietist angående fysisk aktivitetsnivå och kost.
De kvinnor som var inkluderade i studien och hade besvarat föregående enkäter fick den sista enkäten skickad till sig via brev. Det innehöll enkäten samt ett frankerat kuvert som de kunde använda för att skicka in sina svar. Endast en påminnelse skickades ut till de som inte besvarat enkäten.
Etiska överväganden
Då denna undersökning inte innebar någon medicinsk intervention var riskerna med deltagande förhållandevis små. Vid t ex prövning av ett läkemedel skulle biverkningar av detta utgöra en riskfaktor. En eventuell olägenhet skulle kunna uppstå vid missuppfattande av förmedlad information på grund av svårigheter att läsa eller förstå svenska samt kognitiv oförmåga. Detta var dock något som togs i beaktande vid inklusion, då exklusionskriterierna innefattade dessa begränsningar.
information om studien. Studiens projektledare erhöll tillstånd från klinikchefen för datainsamlingen.
Bearbetning och analys
Svaren från enkäterna matades in i PASW Statistics version 18.0, som användes vid analys av data. För att undvika fel gjordes sex stickprovskontroller.
Uppfattningar om skriftlig och muntlig information mättes på ordinalskalenivå och
svarsalternativen kodades om till siffror enligt följande: 1 (Instämmer inte alls), 2 (Instämmer delvis), 3 (Instämmer till stor del) och 4 (Instämmer helt). Ett sista svarsalternativ, ”ej aktuellt”, redovisas i fotnoter under tabellerna. På de frågor som ingick i enkäten var svarsfrekvensen mellan 67 och 93 %. Resultaten redovisas i löpande text samt i figurer och tabeller. I syfte att få en relativt jämn fördelning på deltagarantalet i båda grupperna delades patienterna in i två åldersgrupper, <50 år och >50 år. Därefter utfördes analyser för att avgöra huruvida det förelåg skillnad i uppfattning av information om kost och fysisk aktivitet utifrån kvinnornas ålder. Vid detta förfarande tillämpades analysmetoden Mann Whitney U-test, då det som mättes var skillnaden mellan två grupper vid samma tidpunkt och för att insamlad data var på ordinalskalenivå. Signifikansnivån sattes till 0,05 (p-värdet). P-värdet anger risken för att nollhypotesen förkastas trots att den vore sann (Djurfeldt, Larsson & Stjärnhagen, 2003).
RESULTAT
Uppfattning om den skriftliga informationen avseende fysisk aktivitet och kost Fysisk aktivitet
Tabell 1. Den skriftliga informationen om fysisk aktivitet…
Variabel nab % Median Typvärde Min/max Kvartilavvikelsec ...var lättläst
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 53 1,9 3,8 32,1 62,3 4 4 1/4 0,5 ...var lätt att förstå Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 52 1,9 3,8 32,7 61,5 4 4 1/4 0,5 ...var lagom lång Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 52 1,9 7,7 32,7 57,7 4 4 1/4 0,5
...var väl anpassad till min situation
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 51 3,9 11,8 33,3 51,0 4 4 1/4 0,5
...innehöll råd som var lätta att följa
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 50 0,0 2,0 38,0 60,0 4 4 2/4 0,5
an=antal svar, bsvar ”ej aktuellt”=3,5-5%, ckvartilavvikelse=(Q3-Q1)/2
Kost
Tabell 2. Den skriftliga informationen om kost…
Variabel nab % Median Typvärde Min/max Kvartilavvikelsec ...var lättläst
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 52 0,0 1,9 36,5 61,5 4 4 2/4 0,5 ...var lätt att förstå Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 51 2,0 0,0 33,3 64,7 4 4 1/4 0,5 ...var lagom lång Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 52 0,0 5,8 32,7 61,5 4 4 2/4 0,5
...var väl anpassad till min situation
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 51 1,9 5,9 41,2 51,0 4 4 1/4 0,5
...innehöll råd som var lätta att följa
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 50 0,0 8,0 40,0 52,0 4 4 2/4 0,5
an=antal svar, bsvar ”ej aktuellt”=3,5-5%, ckvartilavvikelse=(Q3-Q1)/2
Uppfattning om den muntliga informationen avseende fysisk aktivitet och kost
Utifrån svaren angående uppfattningar om den muntliga informationen kan vissa skillnader uttydas. Medianen för svarsalternativen låg för uppfattningar om den muntliga informationen mellan 2 och 3. De som svarade ”Instämmer helt” varierade mellan 34,2 och 46,7 % och svarsalternativet ”Instämmer inte alls” mellan 11,8 och 42,1 %. Störst spridning förelåg i frågorna om huruvida kvinnorna fått information om att de kunde få träffa sjukgymnast och dietist. Kvartilavvikelsen för dessa frågor låg på 1,5 jämfört med övriga som låg på 1. Där flest kvinnor angivit svarsalternativet ”Instämmer helt” var i frågan om kvinnorna fått råd av
sjuksköterskan om vad som var lämplig kost för dem. I frågan om kvinnorna hade fått
Tabell 3. Uppfattning om den muntliga informationen
Variabel nab % Median Typvärde Min/max Kvartilavvikelsec Sjuksköterskan visade intresse
för min fysiska aktivitet Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 51 11,8 29,4 19,6 39,2 3 4 1/4 1
Jag hade möjlighet att få råd av sjuksköterskan om vad som är lämplig fysisk aktivitet för mig Instämmer inte alls
Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 46 13,0 17,4 26,1 43,5 3 4 1/4 1
Jag fick information om att jag kunde få träffa en sjukgymnast för att diskutera vad som var lämplig fysisk aktivitet för mig Instämmer inte alls
Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 38 42,1 21,1 2,6 34,2 2 1 1/4 1,5
Sjuksköterskan visade intresse för mina matvanor
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 50 14,0 28,0 22,0 36,0 3 4 1/4 1
Jag hade möjlighet att få råd av sjuksköterskan om vad som är lämplig kost för mig
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 45 13,3 28,9 11,1 46,7 3 4 1/4 1
Jag fick information om att jag kunde få träffa en dietist för att diskutera en lämplig kost för mig
Instämmer inte alls Instämmer delvis Instämmer till stor del Instämmer helt 38 36,8 15,8 2,6 44,7 2 4 1/4 1,5
Skillnader i uppfattning utifrån ålder Skriftlig information avseende fysisk aktivitet
Inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupper gällande uppfattning av den skriftliga informationen om fysisk aktivitet. I frågorna om den skriftliga informationen rörande fysisk aktivitet var lagom lång och väl anpassad till kvinnornas situation låg medianen på 3 respektive 3,5 för kvinnorna under 50 år jämfört med 4, i båda frågorna, hos kvinnorna över 50 år. Detta speglades i kvartilavvikelsen som låg på 0,8 respektive 0,6 i nämnda frågor för kvinnor under 50 år. För kvinnor över 50 år låg kvartilavvikelsen på 0,5 i samtliga frågor (tabell 4).
Tabell 4. Den skriftliga informationen om fysisk aktivitet...
Variabel na Median Kvartilavvikelserb zc pd
...var lättläst - <50 år - >50 år 18 35 4 4 0,5 0,5 -,132 ,895 ...var lätt att förstå - <50 år - >50 år 18 34 4 4 0,5 0,5 -,056 ,955 ...var lagom lång - <50 år - >50 år 17 35 3 4 0,8 0,5 -1,531 ,126
...var väl anpassad till min situation - <50 år - >50 år 18 33 3,5 4 0,6 0,5 -,314 ,754
...innehöll råd som var lätta att följa - <50 år - >50 år 19 31 4 4 0,5 0,5 -,201 ,841
an=antal svar, bkvartilavvikelse=(Q3-Q1)/2, cz=(värde-medelvärde)/standardavvikelsen, dp=signifikansnivå (p<0,05)
Skriftlig information avseende kost
Inga signifikanta skillnader förelåg mellan åldersgrupperna när det kom till den skriftliga informationen om kost. Medianen skilde sig i två frågor mellan de båda grupperna, om
Tabell 5. Den skriftliga informationen om kost...
Variabel na Median Kvartilavvikelserb zc pd
...var lättläst - <50 år - >50 år 19 33 4 4 0,5 0,5 -,538 ,591 ...var lätt att förstå - <50 år - >50 år 19 32 4 4 0,5 0,5 -,304 ,761 ...var lagom lång - <50 år - >50 år 19 33 4 4 0,5 0,5 -1,344 ,179
...var väl anpassad till min situation - <50 år
- >50 år 19 32 3 4 0,5 0,5
-1,243 ,214
...innehöll råd som var lätta att följa - <50 år
- >50 år 20 31 3 4 0,5 0,5
-1,367 ,172
an=antal svar, bkvartilavvikelse=(Q3-Q1)/2, cz=(värde-medelvärde)/standardavvikelsen, dp=signifikansnivå (p<0,05)
Muntlig information
När det kom till uppfattning om den muntliga informationen avseende fysisk aktivitet och kost förekom inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna. Huruvida kvinnorna hade fått råd av sjuksköterskan om lämplig kost hade kvinnorna under 50 år angett svarsalternativ som resulterade i att medianen hamnade på 3,5 jämfört med kvinnorna över 50 år vars median låg på 3. Enligt resultatet i frågan om kvinnorna fått information av sjuksköterskan om att de kunde få träffa en dietist hade kvinnorna under 50 år en median på 3 och kvinnorna över 50 år en median på 2 (tabell 6).
Tabell 6. Uppfattning om den muntliga informationen
Variabel na Median Kvartilavvikelseb zc pd
Sjuksköterskan visade intresse för min fysiska aktivitet
- <50 år
- >50 år 19 32 3 3 1 1
-,164 ,870
Jag hade möjlighet att få råd av
sjuksköterskan om vad som var lämplig fysisk aktivitet för mig
- <50 år - >50 år 16 31 3 3 1 1 -,171 ,864
Jag fick information om att jag kunde få träffa en sjukgymnast för att diskutera vad som var lämplig fysisk aktivitet för mig
- <50 år - >50 år 13 26 2 2 1,5 1,5 Sjuksköterskan visade intresse för mina
matvanor - <50 år - >50 år 17 33 3 3 1,3 1 -,011 ,991
Jag hade möjlighet att få råd av
sjuksköterskan om vad som var lämplig kost för mig
- <50 år
- >50 år 16 30 3,5 3 1,4 1
-,735 ,462
Jag fick information av sjuksköterskan om att jag kunde få träffa en dietist för att diskutera en lämplig kost för mig
- <50 år - >50 år 13 25 3 2 1,5 1,5 -,311 ,756
an=antal svar, bkvartilavvikelse=(Q3-Q1)/2, cz=(värde-medelvärde)/standardavvikelsen, dp=signifikansnivå (p<0,05)
DISKUSSION
Sammanfattning
Uppfattningen om den skriftliga informationen om kost och fysisk aktivitet var övervägande positiv. Medianen låg på fyra för samtliga frågor och endast en liten spridning kunde påvisas. Mest positivt utfall rörande den skriftliga informationen om fysisk aktivitet påfanns i frågan om den var lättläst. Flest kvinnor svarade ”instämmer inte alls” i frågan om den skriftliga
informationen om fysisk aktivitet var väl anpassad till deras situation. När det kom till den skriftliga informationen om kost hade störst andel kvinnor svarat ”instämmer helt” i frågan om den var lätt att förstå. På samma fråga hade även flest kvinnor svarat ”instämmer inte alls”. Gällande uppfattningar om den muntliga informationen låg medianen mellan två och tre. Kvinnornas uppfattningar var mest positiva i frågan om de hade fått råd av sjuksköterskan om lämplig kost. Minst positiva uppfattningar uttryckte kvinnorna i frågan om de hade fått
de hade fått råd av sjuksköterskan om lämplig kost, information om dietistkontakt samt om sjuksköterskan visat intresse för kvinnornas matvanor.
Resultatdiskussion
Kvinnornas uppfattning gällande den skriftliga informationen om fysisk aktivitet och kost var generellt sett positiv, då medianen låg på fyra för samtliga frågor. Enligt hälso- och
sjukvårdslagen ska varje patient få anpassad information (SFS, 1982:763, 2b §). Onkologkliniken vid Akademiska sjukhuset tycks ha lyckats med utformningen av
informationsbroschyren då kvinnorna angav svar som tydde på att de generellt sett hade bra uppfattningar om informationen. Det kvinnorna var mest positiva till när det kom till den skriftliga informationen om fysisk aktivitet var att den var lättläst. Där kvinnorna uttryckte en mindre positiv uppfattning var huruvida informationen om fysisk aktivitet var väl anpassad till deras situation. Detta skulle kunna bero på cytostatikabehandlingen och dess biverkningar i form av t ex illamående och kräkningar (Järhult & Offenbartl, 2008). I den stunden kvinnorna fick informationen om rekommenderad fysisk aktivitet kändes det kanske på grund av detta och i kombination med sjukdomstillståndet övermäktigt att klara av. Kruijver et al. (2000) menar att bröstcancerpatienter kan komma att bli emotionellt påverkade på grund av sitt sjukdomstillstånd och att de därmed har svårt att ta till sig information. En annan anledning skulle kunna vara att kvinnorna innan de blev sjuka inte utövade fysisk aktivitet i den rekommenderade utsträckningen och att det därför kan vara svårt att ta till sig en sådan rekommendation. Enligt studien av
Bernadine et al. (2002) hade bröstcancerpatienter som motionerade regelbundet innan cancerdiagnosen lättare att återgå till fysiskt aktiva vanor.
När det kom till den skriftliga informationen om kost hade störst andel kvinnor svarat
”instämmer helt” i frågan om den var lätt att förstå. I samma fråga hade även flest kvinnor svarat ”instämmer inte alls” av alla frågor rörande den skriftliga informationen om kost. Dock utgjorde dessa en väldigt liten andel jämfört med de som svarat att de instämde helt. Detta tyder på att den förmedlade informationen, i skriftlig form, har varit tillfredsställande. I studien av Trédan et al. (2010) visade resultatet på ett negativt utfall då över hälften av kvinnorna som behandlats med cytostatika mot bröstcancer, ökade i vikt trots muntlig information av dietist om god
kosthållning. I detta fall fungerade inte informationsförmedlingen optimalt vilket kan ha att göra med hur informationen blev förmedlad. En studie som utförts av Swenson et al. (2010)
konsultation i form av motiverande samtal och råd gällande fysisk aktivitet. Denna form av informationsförmedling tycks ha fungerat bra då majoriteten av deltagarna följde
träningsprogrammet. Utifrån kvinnornas uppfattningar visar föreliggande arbete på att skriftlig information är ett bra verktyg vid informationsförmedling om kost och fysisk aktivitet. Dock har ingen uppföljning utförts över huruvida kvinnorna har följt de kostråd som de delgivits. Med bakgrund av tidigare forskning och denna undersökning skulle framtida studier kunna undersöka effekten av den skriftliga informationsförmedlingen och eventuellt visa på att komplement med motiverande samtal är lämpligt.
Kvinnornas uppfattningar om den muntliga informationen speglades i medianen som låg mellan två och tre. Både Daley et al. (2008) och Jones et al. (2005) visar på undermåliga resultat vid muntlig förmedling av information avseende fysisk aktivitet, då endast 44 respektive 43 % av antalet deltagare gav information om det till bröstcancerpatienter. Varför kvinnorna uppfattade att de inte fått tillräcklig information skulle kunna bero på den mänskliga faktorn, att
sjuksköterskor glömmer att informera bröstcancerpatienter muntligt om kost och fysisk aktivitet. För att undvika att sjuksköterskor inte ger den avsedda informationen kan framtida studier tillämpa checklistor för att kontrollera detta. En annan förklaring till utebliven
informationsförmedling är brist på utbildning för vårdpersonal om betydelsen av en god kosthållning och utövning av fysisk aktivitet och vad det kan göra för skillnader hos patienten. Det menar Daley et al. (2008) som förespråkar utbildning inom sjukvården i syfte att uppmuntra bröstcancerpatienter till att hålla en sundare livsföring. Ytterligare en anledning till att
bröstcancerpatienterna inte uppfattat den muntliga informationen om kost och fysisk aktivitet som helt tillfredsställande kan bero på sättet denna information har förmedlats på. Detta indikerar att sjuksköterskorna som ingick i det kvalitetsförbättringsprojekt som behandlas i föreliggande arbete möjligen var i behov av en bättre utbildning om fysisk aktivitet och kost samt hur de bäst förmedlar detta. En annan orsak till kvinnornas uppfattningar om den muntliga informationen var eventuellt att kvinnorna, i den stund de blivit informerade av sjuksköterskan, inte varit i stånd att ta till sig information. Kruijver et al. (2000) menar att den livshotande
situation kvinnorna befinner sig i kan försvåra informationsförmedlingen och att det är viktigt att sjuksköterskan vid patientundervisningen visar empati och stödjer patienten i hennes situation. Det skulle kunna innebära att sjuksköterskan gör en bedömning från fall till fall om
sjuksköterskor informerat kvinnorna trots att de inte varit i stånd att ta till sig informationen och att den således gått dem förbi. Enligt hälso- och sjukvårdslagen skall varje patient få information som är individuellt anpassad (SFS, 1982:763, 2b §), varför sjuksköterskor bör inneha kunskaper om hur och när information om kost och fysisk aktivitet ska förmedlas.
Avseende uppfattningar om den muntliga informationen förelåg störst spridning i frågorna om kvinnorna fått information av sjuksköterskan om att det fanns möjlighet att få träffa en
sjukgymnast och dietist för att få diskutera lämplig fysisk aktivitet och kost. Enligt Toles och Demark-Wahnefried (2008) innehar sjuksköterskan en optimal position för att förmedla kontakt med dessa yrkeskategorier. Vid det undersökta kvalitetsarbetet tycks denna del av den muntliga informationen fungerat bristfälligt, då den påvisade spridningen tyder på att alla inte har fått denna viktiga information i samma utsträckning.
När det kommer till skillnader i uppfattning av information mellan åldersgrupperna rådde ingen signifikant skillnad gällande uppfattningar om den skriftliga informationen avseende fysisk aktivitet och kost. Det förekom dock en liten skillnad gällande medianen för den skriftliga informationen om fysisk aktivitet var lagom lång samt om den var väl anpassad till kvinnornas situation. Kvinnorna under 50 år uppfattade den skriftliga informationen något sämre än kvinnorna över 50 år. De frågor rörande den skriftliga informationen om kost, där det gick att urskilja skillnader var huruvida kvinnorna tyckte att informationen var väl anpassad till deras situation och om den innehöll råd som var lätta att följa. Medianen var i dessa frågor något lägre för kvinnor under 50 år jämfört med kvinnor över 50 år. Dessa resultat tyder på att den skriftliga informationen uppfattades som något bättre av kvinnor över 50 år. Detta skulle återigen kunna bero på den livshotande situation som Kruijver et al. (2000) menar att bröstcancerpatienter kan påverkas av och därmed inte vara mottagliga för information. Dessutom bör informationen vara anpassad till kvinnornas situation (SFS 1982: 763, 2b §).
Gällande den muntliga informationen om kost och fysisk aktivitet förekom inga signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna. Däremot kunde en viss skillnad ses på frågorna om huruvida de hade fått möjlighet att få råd om lämplig kost och om de hade fått information om möjlig dietistkontakt. Kvinnorna under 50 år visade sig vara något mer positiva till denna information jämfört med kvinnorna över 50 år. Detta skulle kunna ha att göra med de kognitiva
funktionsbegränsningar. Detta är något som sjuksköterskan bör ha i åtanke vid kommunikation med äldre patienter så att informationen blir bättre anpassad. Sjuksköterskan har en viktig roll i patientundervisningen vilket gör att kommunikation med äldre borde ingå i utbildningen av denna yrkeskategori (Posma et al., 2009).
Metoddiskussion
Designen för detta arbete var en tvärsnittsstudie. Det innebär att urvalsgruppen ger en
ögonblicksbild av ett visst fenomen som undersöks (Ejlertsson, 2003). I detta fall uppfattningar av kvinnor med bröstcancer om en informationsgivning avseende fysisk aktivitet och kost. Andra typer av studier skulle kunnat vara lämpliga vid en eventuell uppföljning av kvinnornas fysiska kondition och kosthållning jämfört med en kontrollgrupp som inte hade fått samma information. Det föreliggande arbetet behandlade endast uppfattningar om en informationsgivning vid ett tillfälle, varför en tvärsnittsstudie är mest tillämplig.
Deltagarna utgjordes från början av 85 kvinnor med bröstcancer i stadium I-III, men på grund av att somliga valde att inte delta eller inte svarade på enkäten blev det slutgiltiga antalet deltagare 57 personer (67 %). En anledning till bortfallet skulle kunna vara att den enkät, som behandlades i detta arbete, var den sista av fyra enkäter som kvinnorna har tillfrågats att fylla i. De tre första besvarades vid besök på kliniken, medan den fjärde skickades hem till kvinnorna som själva behövde sända tillbaka enkäten efter att de fyllt i den. Dessutom skickades den sista enkäten till kvinnorna tre månader efter behandlingens slut, vilket kanske var en för lång tidsperiod för att alla kvinnor skulle ha bibehållet intresse. Det fanns ingen möjlighet till bortfallsanalys varför ett antagande om att de 57 kvinnor som deltog skulle kunna representera hela gruppen inte gick att göra. Dessutom var en generalisering till alla bröstcancerpatienter inte möjlig då icke
svensktalande, kognitivt begränsade samt personer med varaktigt sjukvårdsbehov exkluderades. För att undersöka skillnader i uppfattning utifrån ålder delades kvinnorna upp i två grupper. Författarna hade för avsikt att dela upp kvinnorna i åldersgrupperna över och under 65 år. Detta resulterade dock i att gruppen med kvinnor över 65 år blev väldigt liten. För att få en jämnare fördelning, sett till antal per grupp, delades kvinnorna upp i åldersgrupperna över och under 50 år. Detta skulle kunna vara en anledning till att resultatet inte visade på några signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna gällande hur de uppfattade den givna informationen.
informationen, i jämförelse med kvinnorna under 50 år. Detta skulle möjligen ha kunnat påvisas om kvinnorna delats upp i fler åldersgrupper, där den äldsta åldersgruppen skulle omfatta kvinnor över 65 år. Det är något som framtida studier förslagsvis kan tillämpa. Signifikanta skillnader mellan åldersgrupperna skulle möjligen kunnat påvisas om alla deltagare som var med från början även svarade på denna enkät och om urvalet hade varit större. Sammantaget gör det att tolkningen av resultatet riskerar att ligga till grund för ett typ II-fel, d v s ett antagande om att det inte föreligger signifikanta skillnader, fast det egentligen gör det.
Undersökningen genomfördes med hjälp av en enkät, vilket är ett mycket vanligt mätinstrument vid tvärsnittsstudier (Ejlertsson, 2003). En brist med datainsamlingen var enkätens utformning. Vid genomgång av data upptäckte författarna av föreliggande arbete att vissa deltagare tycktes ha missförstått frågorna. Särskilt när det kom till frågorna rörande den skriftliga delen av
informationsförmedlingen. Här hade frågorna fogats samman så att fem frågor lätt kunde misstas för att bara vara en (bilaga 1). Detta skulle kunna förklara det interna bortfallet (7-33 %) på frågorna i enkäten. En annan aspekt på uteblivet besvarande hade möjligen att göra med
utformningen av svarsalternativen, som för vissa inte tycktes passa in alls på somliga frågor. Inte ens det oberoende svarsalternativet ”ej aktuellt”. Svarsalternativen utgjorde inte heller någon mittenståndpunkt, utan kvinnorna behövde ta ställning till om påståendena antingen lutade mer åt det ena eller det andra hållet. Det hade varit önskvärt om svarsalternativen utgjordes av fler skalsteg där kvinnorna hade haft möjlighet till en mittenståndpunkt. Ytterligare ett bias, som det långa tidsintervallet mellan informationstillfälle och besvarande av enkäten skulle kunna ligga till grund för, var att kvinnorna glömt bort hur broschyren och den muntliga informationen var utformad, och att de därmed fått svårigheter att ange tillförlitliga uppfattningar om dessa. Dessutom var den tillämpade enkäten utformad och använd för första gången i detta
kvalitetsarbete, vilket förutom redan nämnda brister angående datainsamlingen medför en risk för minskad validitet. Enligt Andersson (2006) bör en enkät reliabilitetstestas för att stärka validiteten, vilket i detta fall inte genomförts.
Klinisk betydelse
Den skriftliga delen av informationsgivningen, i form av en broschyr, tycks generellt sett ha fungerat bra, då kvinnorna angav positiva svar på de flesta frågor i enkäten. Kvinnorna verkade dock inte lika nöjda med den muntliga informationen de erhållit. Detta skulle kunna förbättras med mer utbildning, för sjuksköterskor, om betydelsen av en fullgod kost och fysisk aktivitet och mer kunskap om hur information bäst förmedlas. Framtida studier skulle kunna tillämpa
motiverande samtal vilket är en teknik som fungerat bra enligt Swenson et al., (2010). Önskvärt vore att göra all information tillgänglig skriftligt, men att denna kan kompletteras med muntlig information. Detta för att förhindra försummelser som den mänskliga faktorn ger upphov till, som glömska eller tidsbrist, men även för att bröstcancerpatienter ska kunna läsa informationen i lugn och ro när det passar dem, i de fall de inte varit mottagliga för informationen när
sjuksköterskan har förmedlat den. Detta skulle kunna ha praktisk betydelse för hur information om kost och fysisk aktivitet för bröstcancerpatienter bäst förmedlas.
Slutsats
Uppfattningarna avseende den skriftliga informationen om fysisk aktivitet och kost var generellt sett positiv. Den muntliga informationen skattades något lägre varför förbättringar vore önskvärt. Detta kan genomföras med mer utbildning för sjuksköterskor, och annan vårdpersonal, om vikten av en sund kosthållning och ett fysiskt aktivt liv samt hur man bäst bemöter och informerar bröstcancerpatienter. Inga signifikanta skillnader kunde påvisas mellan
åldersgrupperna. Dock kunde vissa numeriska skillnader urskiljas i somliga frågor. Kvinnorna över 50 år uppfattade den skriftliga informationen som något bättre än kvinnorna under 50 år. Gällande den muntliga informationen uppfattade kvinnorna under 50 år denna som något bättre än kvinnorna över 50 år. Detta tyder på att en mer anpassad informationsförmedling är
REFERENSER
Almås, H. & Sörensen, E. (2006). Omvårdnad vid bröstcancer. H. Almås (Red.). Klinisk omvårdnad (ss. 271-283). Stockholm: Liber.
Andersson, I. (2006). Epidemiologi för hälsovetare – en introduktion. Lund: Studentlitteratur Bernardine, P., Maruyama, N., Clark, M., Cruess, D., Park, E. & Roberts, M. (2002). Motivation to modify lifestyle risk behaviors in women treated for breast cancer. Mayo Foundation for Medical Education and Research, 77 122-129. doi: 10.4065/77.2.122
Daley, A., Bowden, S, Rea, D., Billingham, L. & Carmicheal, A. (2008). What advice are oncologists and surgeons in the United Kingdom giving to breast cancer patients about physical activity? International journal of behavioral nutrition and physical activity, 5:46. doi:
10.1186/1479-5868-5-46
Djurfelt, G., Larsson, R. & Stjärnhagen, O. (2006). Statistisk verktygslåda –
samhällsvetenskaplig orsaksanalys med kvantitativa metoder. Lund: Studentlitteratur. Ejlertsson, G. (2003). Statistik för hälsovetenskaperna. Lund: Studentlitteratur
Greene, M. & Adelman, R. (2003). Physician-older patient communication about cancer. Patient education and counseling, 50(1): 55-60, doi: 10.1016/S0738-3991(03)00081-8
Halstead, M. & Fernsler, J. (1994). Coping strategies of long-term cancer survivors. Cancer nursing, 17(2): 94-100.
Holick, C., Newcomb, P., Trentham-Dietz, A., Titus-Ernstoff, L., Bersch A., Stampfer,
M.,...Willett, W. (2008). Physical activity and survival after diagnosis of invasive breast cancer. Cancer Epidemiology, Biomarkers & Prevention, 17; 379. doi: 10.1158/1055-9965.EPI-07-0771 Holmes, M., Chen, W., Feskanich, D., Kroenke, C. & Colditz, G. (2005). Physical activity and survival after breast cancer diagnosis. JAMA: The Journal of the American Medical Association, 293(20) 2479-2486. doi:10.1001/jama.293.20.2479
Hälso- och sjukvårdslagen 1982:763
International Union Against Cancer. (2002). TNM Classification of Malignant Tumours.
Jones, L., Courneya, K., Peddle, C. & Mackey, J. (2005). Oncologists opinions towards
recommending exercise to patients with cancer: a Canadian national survey. Supportive care in cancer, 13(11): 929-937, doi:10.1007/s00520-005-0805-8
Kruijver, I., Kerkstra, A., Bensing, J., van de Wiel, H. (2000). Nurse-patient communication in cancer care: A review of the literature. Cancer nursing, 23(1); 20-31.
Lazarus, R. & Lazarus, B. (2006) Coping with aging. Oxford university press.
Livsmedelsverket. (2010). Från http://www.slv.se/sv/grupp1/Mat-och-naring/Kostrad/.
Markes, M., Brockow, T. & Resch, KL. (2006). Exercise for women receiving adjuvant therapy for breast cancer. Cochrane database of systematic reviews 2006, issue 4. Art. No.: CD005001. DOI: 10.1002/14651858.CD005001.pub2.
Pierce, J., Stefanick, M., Flatt, S., Natarajan, L., Sternfeld, B., Madlensky, L.,...Rock, C. (2007). Greater survival after breast cancer in physically active women with high vegetable-fruit intake regardless of obesity. J Clin Oncol. 25(17), 2345-2351. doi: 10.1200/JCO.2006.08.6819
Posma, E., van Wert, J., Jansen, J. & Bensing, J. (2009). Older cancer patients’ information and support needs surrounding treatment: An evaluation through the eyes of patients, relatives and professionals. BMC Nurs; 8:1. doi:10.1186/1472-6955-8-1
Socialstyrelsen. (2005). Kompetensbeskrivning för legitimerad sjuksköterska. Socialstyrelsen. (2008). Cancer Incidence in Sweden 2008.
Swenson, KK., Nissen, MJ. & Henly, SJ. (2010). Physical activity in women receiving
chemotherapy for breast cancer: adherence to a walking intervention. Oncol Nurs Forum, 27(3): 321-30. Doi: 10.1188/10.ONF.321-330
Trédan, O., Bajard, A., Meunier, A., Roux, P., Fiorletta, I., Gargi, T.,…Bachmann, P. (2009). Body weight change in women receiving adjuvant chemotherapy for breast cancer: A French prospective study. Clinical nutrition 29, 187-191. doi:10.1016/j.clnu.2009.08.003
Toles, M. & Demark-Whanefried, W. (2008). Nutrition and the cancer survivor: Evidence to Guide oncology nursing practice. Health promotion in cancer survivors. 24(3); 171-179. doi:10.1016/j.soncn.2008.05.005
Onkologen, Akademiska sjukhuset
2008-04-29/BiJo 1
Enkät om informationen avseende fysisk aktivitet och kost vid cytostatika- och strålbehandling
I den här enkäten ställer vi några frågor om den information som du har fått avseende fysisk aktivitet och kost och om hur informationen har följts upp i samband med cytostatika-behandlingarna.
Frågor om informationsbroschyren "Fysisk aktivitet och kost - egenvård i samband med cytostatika- och strålbehandling vid bröstcancer"
Besvara frågorna genom att sätta ett kryss för det svarsalternativ som passar bäst in på dig. Så här var det för mig:
Informationen om fysisk aktivitet…. Instämmer helt
Instämmer till stor del
Instämmer delvis Instämmer inte alls Ej aktuellt … var lättläst … var lätt att förstå … var lagom lång
… var väl anpassad till min situation … innehöll råd som var lätta att följa
Så här var det för mig:
Informationen om kost…. Instämmer
helt
Instämmer till stor del
Instämmer delvis Instämmer inte alls Ej aktuellt … var lättläst … var lätt att förstå … var lagom lång
… var väl anpassad till min situation … innehöll råd som var lätta att följa
Onkologen, Akademiska sjukhuset
2008-04-29/BiJo 2
Frågor om den muntliga informationen i samband med cytostatikabehandlingarna
Besvara frågorna genom att sätta ett kryss för det svarsalternativ som passar bäst in på dig. Så här var det för mig:
I samband med behandlingen på onkologens dagvårdsavdelning (ODA)
Instämmer helt
Instämmer till stor del
Instämmer delvis
Instämmer inte alls
Ej aktuellt
… visade sjuksköterskan intresse för min fysiska aktivitet
… hade jag möjlighet att få råd av sjuksköterskan om vad som är lämplig fysisk aktivitet för mig … fick jag information om att jag
kunde få träffa en sjukgymnast för att diskutera vad som är lämplig fysisk aktivitet för mig
… visade sjuksköterskan intresse för mina matvanor
… hade jag möjlighet att få råd av sjuksköterskan om vad som är lämplig kost för mig
… fick jag information om att jag kunde få träffa en dietist för att diskutera en lämplig kost för mig
Onkologen, Akademiska sjukhuset
2008-04-29/BiJo 3
Frågor om sjukgymnast- och dietistkontakt
Besvara frågorna genom att sätta ett kryss för det svarsalternativ som passar bäst in på dig. Observera nya svarsalternativ
Så här var det för mig: Under tiden för min
cytostatika-behandling har jag
Ja, eftersom jag hade behov av det
Ja, men jag hade inte behov av det
Nej, trots att jag hade behov av det
Nej, eftersom jag inte hade något behov av det
… träffat en sjukgymnast för att diskutera min fysiska aktivitet … träffat en dietist för att diskutera
vad som är en lämplig kost för mig
april 2010 Verksamhetsområde onkologi
Broschyr godkänd av namn+datum Omslagsfoto M. Tegelberg Akademiska sjukhuset 751 85 Uppsala Telefon 018-611 00 00 vx www.akademiska.se
FYSISK AKTIVITET OCH KOST egenvård i samband med cytostatika- och strålbehandling vid bröstcancer
1 6 Bär gärna stegräknare om du vill. De används från morgon till kväll och brukar bidra med inspiration till att gå och röra sig mer. En generell rekommendation för alla vuxna är att komma upp i ca 10.000 steg totalt per dag. Om du vill öka antal steg du tar per dag, kan det vara lagom att varje vecka öka dagsmängden med ca 500 steg. En promenad på en kvart ger ungefär 1500 steg.
Om du önskar träna i grupp kan du få tips på träningsställen av din sjuksköterska. Du kan också få information om hur det ser ut på de olika träningsställena till exempel vilken typ av omklädningsrum de har.
De allra flesta kan och mår bra av att utföra någon form av fysisk aktivitet även under behandlingsperioden, men det finns situationer då du inte bör träna, t.ex. under pågående infektioner. Träningen bör anpassas individuellt efter ditt tillstånd, träningsvana och pågående behandling. Beroende på hur du mår och hur mycket du orkar, kan träningstid och träningsintensitet behöva variera mellan dagarna. Fråga din läkare eller sjuksköterska om du är osäker på vad som gäller för dig, innan du börjar eller fortsätter att träna.
5 2
FYSISK AKTIVITET
Fysisk aktivitet är all rörelse som ingår i det dagliga livet som smårörelser, vardagsmotion samt annan motion och träning. Allt vi gör räknas och bidrar till en bättre hälsa.
Träning betyder att vi utövar fysisk aktivitet för att uppnå särskilda träningseffekter gällande till exempel kondition, styrka och smidighet.
RÅD KRING FYSISK AKTIVITET TILL DIG SOM FÅR CYTOSTATIKA- OCH/ELLER STRÅLBEHANDLING
Om du för tillfället är inaktiv och/eller har liten träningsvana, är det lämpligt att börja med lågintensiv träning, t ex promenader i lugn takt. Stegra träningen långsamt efter din förmåga t ex med en liten ökning av tiden eller intensiteten varje vecka tills du når för dig en bra nivå av träning.
Om du redan tränar eller är mer fysiskt aktiv, bibehåll så mycket som möjligt av dina vanor. Du kan eventuellt behöva minska intensiteten tillfälligt under själva behandlingen, för att sedan återuppta den tidigare tränings/aktivitetsnivån när du mår bättre.
För att underhålla och förbättra kondition och ork är promenader, stavgång, joggning, cykling, gymnastik, rodd och simning lämpliga aktiviteter. Cirka 30 minuters träning varje dag, alternativt 3-5 timmar sammanlagt per vecka, är en bra nivå att nå upp till. Ansträngningsgraden får gärna motsvara en rask promenad.
Styrketräning och stretching, framför allt för den opererade sidans arm och axel, är ett bra komplement. Följ även det rörelse- och träningsprogram som du eventuellt fått av sjukgymnast i samband med bröstoperationen.
.
INLEDNING
Det finns flera åtgärder att vidta för att motverka symtom och biverkningar som kan uppstå vid cancersjukdomar och behandlingar mot cancer, bl.a. egenvård. Med egenvård avses åtgärder som du som patient själv kan vidta för att må så bra som möjligt under sjukdomsperioden. Fysisk aktivitet och goda matvanor är exempel på egenvård som är viktig i alla skeden av livet. I samband med sjukdom och behandling av sjukdomar kan egenvården ha särskild stor betydelse för att öka välbefinnandet. Med stöd av aktuell forskning arbetar personalen, inom verksamhetsområde onkologi på Akademiska sjukhuset, aktivtmed att förbättra förutsättningarna för en god egenvård i samband med cancersjukdomar och behandlingar mot cancer. I den här broschyren finns både råd för goda matvanor samt förslag på fysisk aktivitet som kan vara lämplig under cytostatika- och/eller strålbehandling.
FYSISK AKTIVITET
Flera aktuella forskningsrapporter1 visar att fysisk aktivitet under pågående cytostatika-
och/eller strålbehandling mot bröstcancer kan ha positiva effekter bland annat på livskvaliteten. Exempel på positiva effekter som har påvisats är förbättrad fysisk funktion, minskad trötthet och ökat känslomässigt välbefinnande. I samband med cytostatikabehandling kan fysisk aktivitet också ge minskade biverkningar samt vara en hjälp att bibehålla vikten och därmed motverka en eventuell viktökning. KOST
Goda matvanor är viktigt i alla skeden av livet och kanske särskilt vid sjukdom och behandling av sjukdomar. Den forskning som finns gjord på området visar att kvinnor med bröstcancer kan rekommenderas att följa samma kostråd som befolkningen i övrigt2. Det är även väl dokumenterat att det är av stor betydelse att en eventuell
viktnedgång identifieras och bedöms så fort som möjligt. På motsvarande sätt är det viktigt att förebygga en oönskad viktuppgång under behandlingen.
1 Följande engelskspråkiga forskningsrapport om fysisk aktivitet vid bröstcancer kan
hämtas kostnadsfritt av alla som bor i Sverige: Markes M, Brockow T, Resch KL. Exercise for women receiving adjuvant therapy for breast cancer. Cochrane Database of Systematic Reviews 2006, Issue 4. Art. No.: CD005001. DOI:
10.1002/14651858.CD005001.pub2. webbadress: http://www.thecochranelibrary.com
2 Läs om kostråd på Livsmedelverkets hemsida, som är öppen för alla. webbadress:
3 4
KOST
RÅD FÖR GODA MATVANOR TILL DIG SOM FÅR CYTOSTATIKA- OCH/ELLER STRÅLBEHANDLING Ät mycket frukt och grönsaker, gärna 500 g per dag. Ät bröd till varje måltid, gärna fullkorn. Ät fisk ofta, gärna tre gånger per vecka.
Minst en av dessa måltider bör bestå av fet fisk, tex. lax, sill, strömming eller makrill. Använd flytande margarin eller olja när du lagar mat.
Välj nyckelhålsmärkta livsmedel.
Dessa råd grundar sig på ”Fem goda råd” från Statens Livsmedelsverk 2005. www.slv.se
Fysisk aktivitet och kost, egenvård i samband med cytostatika- och strålbehandling vid bröstcancer
Det har nu gått cirka 3 månader sedan du avslutade din cytostatikabehandling. I samband med tre av dina cytostatikabehandlingar besvarade du ett antal enkäter som handlade om fysisk aktivitet, kost, trötthet och livskvalitet. Vi ber dig nu att besvara ytterligare ett par enkäter, som till stor del påminner om de du tidigare fyllt i.
Uppgifterna som lämnas i enkäterna kommer att behandlas konfidentiellt och det kommer inte vara möjligt att identifiera enskilda personers svar i presentationer av projektets resultat. Det är helt frivilligt att besvara enkäterna och du kan när som helst välja att avsluta ditt deltagande i projektet.
Vi är tacksamma om du besvarar frågeformulären inom en vecka och därefter returnerar dem i bifogat svarskuvert. Observera att du inte behöver frankera svarskuvertet.
... ... Karin Thilén, avdelningschef Gunilla Enblad, verksamhetschef Onkologisk dagvårdsavdelning Verksamhetsområde onkologi
