Ålderdom? Det är jag för ung för att tänka på!

Högskolan i Halmstad

Institutionen för Hälsa och Samhälle C-uppsats, Sociologi 41-60p

Ålderdom?

Det är jag för ung för att tänka på!

Åtta 40-talisters tankar om sin pensionering

Författare: Emma Gustafsson

Sara Lövqvist

Handledare: Henrik Stenberg

Examinator: Ann-Katrin Witt

Datum: 2007-01-08

Abstract

This essay explores people born in the 40’s view on their upcoming retirement. This essay aims to investigate what feelings and thoughts might occur when they are

becoming pensioners. Further on the essay explores if there are any differences compared to earlier generations. The research question is: How do people born in the 40’s

experience their role and identity as upcoming pensioners and do this view differ compared to their parents? The study is based on a qualitative method and 8 interviews were conducted with people born in the 40’s. The empirical findings were analyzed based on theories from Tornstam, Tönnies, Bourdieu, and Bauman. The results showed that the interviewed people are governed by a feeling of duty throughout their life that had impact on their working career, education, economy and relations. This have contributed to an ambivalent feeling among some of the individuals, they were torn between old and new values. A feeling of duty still shapes their reasoning and acting, especially in the

relationship with their children and grandchildren. Most of the interviewed people looked forward to the upcoming retirement, even if they felt that the concept were hard to define.

The interviewed individuals appreciated family, friends and relatives and thought consumption was secondary compared to this, but in contrast to their parents, they allowed oneself more.

Abstrakt

Följande uppsats handlar om 40-talister som har börjat gå i pension och deras tankar och känslor inför att gå från yrkesroll till pensionärsroll. Uppsatsen syftar till att undersöka hur 40-talisters syn på sin egen pensionering ser ut idag. Vidare syftar uppsatsen till att undersöka om och i så fall hur deras syn skiljer sig åt jämfört mot tidigare generationers upplevelser av detta. Vår frågeställning lyder: Hur upplever åtta 40-talister sin roll och identitet som blivande pensionärer? Anser de att denna skiljer sig mot föregående generation? Utifrån en kvalitativ metod har tematiserade djupintervjuer genomförts.

Urvalet bestod av åtta respondenter, alla födda på 1940-talet. Teoretiskt underlag till analysen har varit Tornstams rollteori, Tönnies Gemeinschaft och Gesellschaft,

Bourdieus habitus och kapitalbegrepp samt Baumans teori kring konsumtionssamhället.

Resultatet i studien visade att 40-talisterna styrts av en pliktkänsla genom hela livet som genomsyrat såväl arbete, utbildning, ekonomi och relationer. Detta har dock bidragit till en ambivalens hos vissa av respondenterna, då de slitits mellan gamla och nya

värderingar i det samhället som kommit att utvecklas. Pliktkänslan präglar fortfarande dem i sitt tänkande och handlande och då särskilt i förhållande till barn och barnbarn. 40- talisterna såg mestadels såg framemot sin pensionering även om de fann begreppet svårdefinierbart. De värdesatte familj, vänner och släktingar och ansåg konsumtion vara sekundärt, även om de i motsats till sina föräldrar, unnade sig mer.

Förord

Vi skulle vilja ta tillfället i akt och tacka en rad personer som möjliggjort denna uppsats.

Först och främst skulle vi vilja tacka våra modiga 40-talister och tillika intervjupersoner, Sigrid, Lennart, Marianne, Ulla, Klas, Tarja, Börje och Jan som på ett mycket

öppenhjärtigt och tillmötesgående sätt berättat och återgett sina liv i såväl goda som svåra stunder. Det har varit fantastiskt roligt och oerhört intressant att få ta del av Era

berättelser. Så tack! Utan Er hade denna uppsats aldrig kommit till.

Ett tack också till vår handledare Henrik Stenberg, som varit oerhört snabb på att ge feedback och på intet sätt klagat på vår oförmåga att hålla oss inom diverse deadlines. Vi skulle också vilja tacka Jesper Svensson för hjälp med otaliga tekniska datormissöden samt den hjälp han bidragit med formatering av denna uppsats. Emma vill också tacka Sara för att hon stått ut med att sin uppsatspartner alltid kommit en kvart sent och för att hon även tillgodosett hennes oerhörda kaffebehov. Sara vill tacka Emma för att hon har uthärdat alla fruktstunder och för att hon kommit med störtsköna, uppmuntrande

kommentarer då humöret börjat ge vika. Sara vill också tacka Måns, Olle och Eric som har uthärdat en förvirrad mamma/flickvän under de sista månaderna.

Slutligen vill vi ge ett tack till Sara Werner som på opponeringsdagen räddade oss ur en pappersteknisk kris!

Innehållsförteckning

1. INLEDNING ... 1

1.2PROBLEMFORMULERING OCH SYFTE... 2

1.3DISPOSITION... 2

2. BAKGRUND... 4

2.1SAMHÄLLSUTVECKLING... 4

2.1.2 Medias bild ... 5

3. DEN TEORETISKA REFERENSRAMEN ... 7

3.1LARS TORNSTAM... 7

3.2FERDINAND TÖNNIES... 8

3.3ZYGMUNT BAUMAN... 9

3.4PIERRE BOURDIEU... 10

4. METOD... 11

4.1KVALITATIV METOD... 11

4.2FÖRFÖRSTÅELSE... 12

4.2.1 Saras förståelse... 13

4.2.2 Emmas förståelse ... 14

4.2.3 Gemensam kommentar angående vår förförståelse ... 14

4.3HERMENEUTIK... 15

4.4SEKUNDÄR DATA... 16

4.5URVAL... 16

4.6INTERVJUSITUATION OCH INTERVJUGUIDE... 18

5. RESULTAT ... 20

5.1PRESENTATION AV RESPONDENTER... 20

5.2ATT VÄXA UPP PÅ 40-TALET... 22

5.3 ARBETE, BARN OCH RELATIONER... 24

5.3.1 Barn och barnbarn... 25

5.4KONSUMTION OCH VÄRDERINGAR... 27

5.540-TALISTERNA OM BEGREPPET PENSIONÄR... 29

5.6MEDIA... 30

5.7DEN EGNA PENSIONERINGEN... 31

5.6.1 Om livets slut... 33

6. ANALYS... 35

6.1DEN EGNA PENSIONERINGEN... 35

6.2EN FOT I VARJE LAND... 37

6.3KONSUMTIONSSAMHÄLLET... 39

6.4DEN PLIKTTROGNA 40-TALISTEN... 41

7. REFLEKTIONER... 43 KÄLLFÖRTECKNING

1. Inledning

”Det viktiga är inte hur gammal man är, utan hur man är gammal.”

Marie Dressler (1869-1934)

Denna uppsats handlar om 40-talister som har börjat gå i pension och om deras tankar och känslor inför att gå från yrkesroll till pensionärsroll. Bakgrunden till detta

uppsatsprojekt är författarnas personliga intresse för samhällets syn på åldrande, identitet samt även det fokus media lagt på både 40-talisterna som generation samt pensionärer i allmänhet. Båda författarna till denna uppsats har dessutom föräldrar som är 40-talister och uppsatsprojektets karaktär och inriktning har genom otaliga diskussioner författarna emellan, växt fram och slutligen kommit att leda till följande resultat.

Att inta rollen som pensionär kan enligt Tornstam (2001) innebära stora förändringar för individen och framtiden kan te sig både skrämmande och oviss. Från att i ett slag gå från arbetare till pensionär kan för vissa individer innebära ett oerhört trauma då man av samhället både kan betraktas som gammal och passé. Samhällets gränsdragning kan därmed ses som en omedelbar brytpunkt för den rollförändringen som faktiskt sker i och med uttågandet från arbetsliv till pensionärsliv. Tornstam (2001) menar att rollförlusten kan bli traumatiskt eller utvecklande för individen.

Ovanstående referat från kan sägas utgöra själva kärnan i vår problemformulering, det vill säga hur 40-talister hanterar anpassningen till samt synen på sin nya roll och huruvida den skiljer sig åt jämfört mot deras föräldrars. Som vi tidigare refererade till har media diskuterat vida om 40-talistgeneration och enligt oss är resonerandet av tämligen homogen karaktär. Detta eftersom de få 40-talister som kommer till tals i det offentliga samtalet nästan uteslutande är högt uppsatta och mestadels offentliga personligheter som knappast representerar den genomsnittlige 40-talisten. I denna uppsats har vi därför valt att låta åtta 40-talister med varierande bakgrund komma till tals genom att göra

djupintervjuer med personer som alla har det gemensamt att de är födda någon gång under 1940-talet.

Tillkomsten av vårt uppsatsnamn: Ålderdom? Det är jag för ung att tänka på!

härstammar från vad en av våra respondenter Klas uttryckte angående sina tankar om ålderdom och framtid. Vi fann detta uttalande oerhört livsbejakande och valde följaktligen att döpa vår uppsats efter hans devis.

1.2 Problemformulering och syfte

Denna uppsats syftar till att undersöka hur ett antal 40-talister hanterar anpassningen till samt synen på sin nya roll som pensionär. Vidare syftar uppsatsen till att undersöka om och i så fall hur deras syn skiljer sig åt jämfört mot tidigare generationers upplevelser av detta. Vi vill påpeka att det är våra 40-talisters egen jämförelse med tidigare

pensionärsgeneration som står i fokus. Uppsatsen syftar således till att belysa den moderna pensionären samt hur denne reflekterar över, samt hanterar sitt intågande i pensionärslivet samt även medias bild av dagens pensionär. Genom att ställa frågor kring uppväxt, social och ekonomisk bakgrund samt arbets- och familjeliv har vi fått en

empirisk bas för arbetet. Vår problemformulering lyder enligt följande: Hur upplever åtta 40-talister sin roll och identitet som blivande pensionärer? Anser de att denna skiljer sig gentemot föregående generation?

1.3 Disposition

Uppsatsen inleds med ett bakgrundavsnitt där läsaren får ta del av en kortare historisk tillbakablick av den samhällsutveckling som skett sedan början av 1900-talet. Sedan kommer ett kapitel som tillägnas massmedias och då främst den konsumtionsinriktade synen på 40-talistgenerationen. Vidare belyser vi de teoretiker vi har som avsikt att behandla i denna uppsats i ett enskilt kapitel. Först ut är Tornstam och dennes rollteori kring pensionärer och åldrande. Sedan belyser vi Tönnies teori kring Gemeinschaft och Gesellschaft. Med hjälp av och Bauman klarlägger vi sedan olika aspekter av

konsumtionssamhället och vi refererar slutligen till Bourdieus tankar kring olika habitus och olika sorters kapital.

Efter den teoretiska referensramen kommer ett metodkapitel som innehåller ett antal delar. Vi inleder med att beskriva den kvalitativa metoden för att sedan gå över till att

redovisa vår förförståelse för uppsatsämnet. I nästa stycke redogör vi sedan för den hermeneutiska tolkning vi valt att använda oss av i denna uppsats. Sedan kommer ett avsnitt som behandlar forskningsprocessen samt en beskrivning av det urval vi tillämpat.

De två avslutande delarna tar upp de aktuella intervjusituationerna samt vårt tillvägagångssätt när det gäller resultat- och analysdelen.

I vår resultatdel skildrar vi sedan den empiri som framkommit genom våra åtta

djupintervjuer. Vi kommer kortfattat att presentera och beskriva våra åtta informanter i det första avsnittet, för att sedan beskriva det som framgått i intervjuerna under olika rubriker eller temaområden. Den avslutande analysdelen är uppbyggt på samma sätt, dvs.

efter teman. Vi har valt de delar vi funnit relevanta och intressanta att belysa utifrån det syfte och problemformulering vi arbetat efter. I sista delen summerar vi uppsatsen och reflekterar över de resultat uppsatsen frambringat.

2. Bakgrund

I detta bakgrundavsnitt kommer vi att göra en kortare historisk tillbakablick på 40- talisterna som generation samt även till viss del belysa medias nutida syn på denna.

2.1 Samhällsutveckling

Folkpensionen infördes i Sverige 1913 som ett viktigt steg för att minska äldre personers arbetsbörda. Folkpensionsbeloppet var dock lågt vilket medförde att många pensionärer hade svårt att klara sig enbart på pensionen vilket ledde till att många arbetade vidare.

Detta gjorde av begreppet pensionär inte till fullo användes, då de flesta som nyttjade folkpensionen delvis fortsatte att arbeta om än i mindre utsträckning. Det var först under 50-talet då tilläggspensionen introducerades och pensionen blev möjlig att leva på, som begreppet pensionär började andvändas. Ofta var arbetarna mer eller mindre utslitna när de uppnått pensionsåldern och möjligheten att kunna dra ner på tempot sågs av många som en välsignelse [1].

40-talisterna växte upp i efterkrigstidens Sverige med kung Gustav XI Adolf ”plikten framför allt” som valspråk, den materiella standarden ökade och folkhemmet utvecklades.

Under 40-talisternas barn- och ungdomsår infördes samhällsfrämjande åtgärder såsom fria skolmåltider, gratis undervisningsmaterial i folkskolan och obligatorisk

sjukvårdsförsäkring. Dessa ekonomiska lättnader och det faktum att den svenska industrin hade ett försprång gentemot det sargade Europa, gav 40-talisterna en annorlunda uppväxtmiljö med andra möjligheter än tidigare generationer [2].

Enligt Kristofferson & Lahger (2005) blev 40-talisterna den första gruppen med en egen ungdomskultur, vilken visade sig genom kläder, musik och proteströrelser. Då de så småningom blev vuxna klev de in i ett yrkesliv där det fanns gott om arbete oavsett utbildningsnivå. Under deras yrkesverksamma liv har även tekniken utvecklats och de tidigare tunga kroppsarbetena har blivit allt mindre påfrestande, något som resulterar i att många vid uppnådd pensionsålder är mindre fysiskt utslitna än föregående generationer.

2.1.2 Medias bild

Mediebilden av 40-talistgenerationens pensionering är och har varit ett vida omdebatterat och omdiskuterat ämne. Dagstidningen Aftonbladet [3] beskriver i en artikel från

december 2004, hur den dåvarande finansministern Per Nuder (s) uttalade sig om 40- talistgenerationen enligt följande: ”Detta köttberg av 40-talister som vi 60-talister ska föda - det är en realitet att försörjningskvoten riskerar att bli ett problem” [3].

Enligt Kristoffersson & Lahger (2005) drog detta uttalande igång en het debatt om 40- talisternas uttågande ur arbetslivet. Enorma problem inom äldreomsorgen förutspåddes liksom problem att fylla de luckor som 40-talisterna lämnar efter sig på arbetsplatserna.

Plötsligt ansågs deras pensionering bli en samhällsekonomisk katastrof eftersom det under 1940-talet föddes 1,2 miljoner barn i Sverige. Detta menar Kristoffersson & Lahger (2005) är en hög siffra, men påpekar samtidigt att det under 1960-talet föddes

60 000 fler barn än under 40-talet. Enligt författarna väntar alltså ett ännu större

”köttberg” då 60-talisterna går i pension. Nu har alltså de första 40-talisterna gått i pension och huruvida den av media oerhört omskrivna och omdebatterade profetia slår in eller ej, återstår följaktligen att se.

Förutom Per Nuders omtvistade uttalande om 40-talisterna som ett gigantiskt ”köttberg”

har media de senaste åren även gett en annan lite mer positiv bild av 40-talisten som ”den nya pensionären”. Generationen beskrivs som penningstark, äventyrslysten och

egocentrisk. Såhär skriver Helsingborgs Dagblad i en artikel som belyser dagens pensionärer och deras ekonomi:

”Få äldre sparar nuförtiden till barn och barnbarn. I stället går sparpengarna till resor, nöjen och till att leva”

Helsingborgs Dagblad 2006-03-22 [4].

Den konsumtionsinriktade och penningstarka 40- och 50-talisterna (och till vis del likaså 60-talisterna) är även något som tidningsbranschen tagit fasta på de senaste åren. En rad av diverse livstilsmagasin med titlar såsom M, Senior, Laura och Tara riktar sig till denna

köpstarka grupp bestående av medelålders män och kvinnor. Amelia Adamo startade i mars 2006 tidningen M och själva M:t står för mappies; Mature Affluent Pioneering People, översatt till svenska; Mogna Attraktiva Pionjärer. Vi har valt att återge ett helt stycke från denna tidnings hemsida, då vi finner att citatet på ett bra och talande sätt, summerar den bild media ger av ”den nya pensionären”. Följande citat finns att se på tidningen M´s hemsida, under sektionen för marknadsinformation [5].

”Vi beskriver vår målgrupp som Mappies. De var de första tonåringarna, de första hippiesarna och yuppiesarna, de första nya riktigt jobbande föräldrarna (miljonprogram, dagis, radhus) när hemmafrun försvann, och nu är det dags att forma nästa livsfas, 50- plus. De går efter mottot”Håll drömmen vid liv” och självklart ska de också ha en egen tidning. Idag finns 1.8 miljoner 50-plussare i Sverige och antalet växer med 117 000 per år, varav 58 000 är kvinnor. De står för 80 procent av förmögenheten i Sverige och 70 procent av köpkraften. De står för 50 procent av alla bilinköp och 80 procent av högprisbilar, 50 procent av ansiktscremer, 50 procent av mineralvatten, 50 procent av matoljor och 40 procent av mejeriprodukter”[5]

3. Den teoretiska referensramen

I detta kapitel presenteras de teoretiska perspektiv vi utgått ifrån i tolkningen/analysen av vårt material. De teoretiker som belyses är Tornstam, Tönnies, Bauman samt Bourdieu.

3.1 Roll och identitet

Lars Tornstam är professor i sociologi vid Uppsala universitet. I boken åldrandets socialpsykologi (2001) redogör han för rollteorin ur ett åldersperspektiv. Inom rollteorin liknas individerna vid aktörer som spelar den roll som de antar förväntas av dem. Dessa förväntningar omsätts så småningom till vårt faktiska beteende, det vill säga vårt

rollutförande. I de fall då omgivningen och individen själv har olika rollförväntningar kan detta leda till rollkonflikter.

Genom hela livet tilldelas och befäster människan nya roller samtidigt som andra roller tas ifrån dem, det vill säga rollförluster. Några av rollerna tillskrivs individen redan från start, till exempel som man eller kvinna. Andra roller förvärvas genom livet, däribland föräldrarollen och yrkesrollen. Skiljelinjen mellan medelålder och ålderdom har varierat genom åren, men enligt Tornstam betraktar dagens samhälle individen som gammal i samband med pensioneringen. I ett slag förändras personens roll från arbetare till

pensionär. Fram till pensionsåldern ökar ofta antalet roller, men i samband med uppnådd pensionsålder minskar de plötsligt igen. Dessutom är det ovanligt att en person som uppnått pensionsåldern får nya betydelsefulla uppdrag i samhället. Han beskriver smärtan som rollförlusten kan innebära då en person inte längre har en yrkestitel utan ”bara” är pensionär. Därtill förknippas ofta ålderdomens roller med speciella stigman i form av änkestånd, sjukdomar och sociala förluster.

Samtidigt menar Tornstam att många människor är bra på att planera sin pension och på att skapa nya roller inom exempelvis föreningar eller som aktiva mor- och farföräldrar.

Hur väl individen finner sig till rätta handlar också om vad personerna själva och deras omgivning har för förväntningar på pensionärslivet. De personer som känner att de gör en samhällsinsats när de släpper fram yngre förmågor vid pensioneringen, har en bättre

utgångspunkt än de som tror sig betraktas/betraktar sig själva som betydelselösa då de inte längre arbetar. Tornstam (2005) menar också att individens självuppfattning även inbegriper åldersuppfattning. Det innebär med andra ord att två jämngamla personer kan ha helt olika uppfattning om vilka förväntningar som bör ligga på dem, något som lätt kan leda till rollkonflikter. Det är också när reglerna och förväntningarna är otydliga som identitetsproblem kan uppstå. Pensionären kan då inte ”belönas” av sig själv eller andra för att den handlar korrekt, utan lever istället i en ovisshet över huruvida rollutförandet är riktigt, något som kan leda till stor osäkerhet (Tornstam, 2005)

3.2 Gemeinschaft och Gesellschaft

Enligt Andersen & Kaspersen (1999) utgav Ferdinand Tönnies 1887 sin berömda skrift om Gemeinschaft och Gesellschaft. Teorin om Gemeinschaft och Gesellschaft var ett försök från Tönnies sida att försöka förstå de stora sociala och politiska förändringar som Europa genomgick under denna tid. Teorin kan sägas uppstå i vändkorset mellan det förmoderna och det moderna samhället.

Enligt Andersen & Kaspersen (1999) representeras och karaktäriseras ett Gemeinschaft och av olika aspekter såsom gemenskap, familjen, bondesamhället, byn mm. Här råder en stark social kontroll, här möter man regelbundet sina vänner och man vet vem som är ens vänner eller fiender. I ett Gesellschaft är det istället det nya, moderna och konstgjorda som råder. Det finns en variation och en mångfald i storstaden som inte existerar i småstaden. Tönnies menar dock att de ena inte utesluter det andra, det vill säga ett Gemeinschaft existerar inte utan en viss del av Gesellschaft. Det som binder ihop ett Gemeinschaft är relationer, inre band, språk, sedvanor och religion. I ett Gesellschaft är det istället rationellt nyttotänkande med ytliga relationer och yttre band som är den gemensamma länken. (Andersen & Kaspersen, 1999).

Enligt Brante & Andersen & Korsnes (1998) och Andersen & Kaspersen (1999) bygger Tönnies dessa begrepp på en åtskillnad mellan två handlingstyper, nämligen Wesenwille (väsenvilja) som är ett ”tänkande som är underkastad viljan” samt Kürwille (valvilja) som är ”en vilja som är underkastat tänkandet”. I ett Gemeinschaft råder väsenviljan. Den är baserad på förväntningar och vanor från de övriga i gruppen och de inre relationerna. Mål

och medel ses som en helhet och man handlar efter tradition, känslor och moralisk plikt.

Brante et al. (1998, s. 332) skriver ”Väsenviljan kännetecknas av ett organiskt

förhållande mellan vilja och handling, där avsikten med handlingen inte kan skiljas från handlingen själv”. I Gesellschaft är det istället valviljan som råder och där är mål och medel klart skilda ifrån varandra. Sociala relationer skapas medvetet för att uppnå ett i förväg bestämt mål. Här handlar människan istället efter strävan, beräkning och medvetenhet (Andersen & Kaspersen, 1999)

3.3 Konsumtionssamhället

I boken Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen redovisar Zygmunt Bauman(1998) sin teori om det kapitalistiska samhällets historia från 1800-talet och framåt. Han

beskriver hur västvärlden har gått från arbetssamhälle till konsumtionssamhälle.

I bondesamhället fanns inte strävan efter att tjäna mer än vad som skulle förbrukas.

Bauman (1998) beskriver hur det i samband industrialiseringen startades ett moraliskt korståg för att höja arbetsetiken, detta för att få bukt med fattigdomen och för att få fram arbetare till industrierna. Att ha ett arbete kom att bli mycket betydelsefullt eftersom yrkestiteln blev en stor del av människans identitet.

Enligt Bauman (1998) ökade produktiviteten i mitten på 1900-talet på grund av

utvecklingen av tekniken. På sikt har detta lett till att behovet av arbetskraft sjunkit och att vi numera därför har människor i samhället som inte längre behövs inom arbetslivet.

Vad som däremot behövs är konsumenter som gör att industrierna kan producera i ännu högre grad. Samhället har under 1900-talet gått från att vara ett samhälle av producenter till ett samhälle av konsumenter. Desto större konsumtion, desto bättre för

samhällsekonomin. I konsumtionssamhället sitter statusen inte längre i yrkestiteln, det väsentliga är hur mycket personen kan konsumera. Enligt Bauman (1998) påverkar detta naturligtvis även arbetsmoralen eftersom det idag finns många enklare vägar till kapital och konsumtionsmöjligheter, hårt arbete och hög arbetsmoral blir därför sekundärt.

3.4 Kapital och habitus

Pierre Bourdieu (1994) beskriver i boken Kultursociologiska texter den värld av meningsbärande strukturer som människan lever i. Dessa är förknippade med de egna existensvillkoren och ser olika ut beroende på individens relation till den sociala struktur under vilken han eller hon fungerar. Vårt handlingssätt är ett resultat av våra erfarenheter och minnen, av varje individs särpräglade kulturella och sociala historia. Detta system av dispositioner sammanfattar Bourdieu med begreppet habitus.

Enligt Bourdieu (1994) styr människans habitus varje individs valmöjligheter och livsstil och på detta sätt formas tillika livsvillkoren. Bourdieu diskuterar i termer av kapital. Det sociala kapitalet utgörs av individens kontaktnät, vänner och familj, men också

myndighets- och affärskontakter. Med kulturellt kapital syftar Bourdieu på den smak individen uppvisar, det kan röra sig om musiksmak, språkbruk, matvanor eller

fritidssysselsättningar men det kan även röra sig om exempelvis utbildning. Det kulturella kapitalet är enligt Bourdieu ett resultat av individens socialisering. Det ekonomiska kapitalet däremot visar sig genom levnadsstandard och finansiella tillgångar. Dessa olika kapital skapar tillsammans det symboliska kapitalet som ger individen sin status i

samhället och som av sociala grupper upplevs som värdefullt. Det är dock elementärt att de olika kapitalen godkänns av omgivningen för att vara av någon som helst betydelse (Bourdieu, 1994).

4. Metod

Metoddelen i denna uppsats är uppdelad i olika avsnitt, varav vi i det första belyser den kvalitativa metoden, vår förförståelse samt den hermeneutikiska tolkning vi valt att implicera. Efter detta följer tankar om det urval som gjorts till denna uppsats och

avslutningsvis reflekterar vi över vår intervjuguide samt de aktuella intervjusituationerna vårt tillvägagångssätt när det gäller resultat- och analysdelen.

4.1 Kvalitativ metod

”Om man vill veta hur människor uppfattar sin värld och sitt liv, varför inte prata med dem? I ett intervjusamtal lyssnar forskaren till vad människor själva berättar om sin livsvärld, hör dem uttrycka åsikter och synpunkter med sina egna ord, får reda på deras uppfattning om den egna arbetssituationen och familjelivet, deras drömmar och

förhoppningar”. (Kvale, 1997 s.9).

I denna c-uppsats har vi som avsikt att söka förståelse för hur ett antal 40-talister hanterar anpassningen till samt synen på sin nya roll som pensionär samt undersöka om och i så fall hur deras syn skiljer sig åt jämfört mot tidigare generationers upplevelser av detta. Vi vill få ett begrepp om huruvida de samhällsförändringar denna stora grupp av människor upplevt i sin barndom, ungdom och yrkesliv har kommit att innebära en förändring i deras syn på pensionärsrollen och även alltså jämföra denna med tidigare generationers syn.

Vi har följaktligen valt att använda oss av en kvalitativ metod för att erhålla så stor helhetsförståelse av vårt problemområde som möjligt. Om det i ett vetenskapligt arbete bör användas en kvantitativ eller kvalitativ ansats i metodvalet, beror helt på

forskningsobjektets karaktär och på frågorna som forskaren söker svar på (Merriam, 1994)

Vi söker inga lagbundenheter och vi försöker heller inte att rangordna våra respondenters upplevelser. Hade detta varit fallet skulle en kvantitativ ansats ha lämpat sig mycket väl.

En metod av kvantitativ karaktär skulle kunna ge logiska slutsatser med möjlighet till

generaliseringar till en större population (Merriam, 1994). Den kvalitativa studie vi genomfört bygger på de intervjuer vi gjort med åtta stycken 40-talister som har gått eller snart skall gå i pension. De aktuella respondenternas namn samt andra primära

integritetsfrågor har fingerats och detta för att garantera fullständig anonymitet för alla inblandade. Givetvis är alla respondenter även medvetna om detta.

4.2 Förförståelse

Gilje och Grimen (1993, s 183) menar att vi människor aldrig möter världen förutsättningslöst och de förutsättningar vi har bestämmer vad som är förståeligt, respektive oförståeligt för oss. Filosofen Hans-Georg Gadamer kallar dessa

förutsättningar för förförståelse. Förförståelsen är i sin tur ett primärt villkor för att förståelse överhuvudtaget skall kunna infinna sig. Gilje och Grimen (1993) tar upp tre faktorer som påverkar människors förförståelse. De menar att vår uppfattning av

verkligheten alltid präglas av vår förförståelse som bland annat innefattar vårt språk och dess begrepp, våra trosuppfattningar samt personliga erfarenheter. Detta betyder således att ingen människa kan vara helt objektiv, hon kan alltså aldrig möta någon eller något helt förutsättningslöst. Förförståelsen är följaktligen det vi människor vet och känner till om en viss företeelse. Genom bland annat erfarenheter och förutfattade meningar bygger vi upp förförståelsen som sedan utvecklar vår kommande kunskap i exempelvis den forskning vi bedriver. Det är utifrån vår livsvärld vi gör våra val av ämne och valet blir således av subjektiv karaktär. Som forskare måste man hela tiden vara medveten om och beakta sin förförståelse för att på så sätt erfara hur den påverkar de resultat man erhåller.

Forskaren skall alltså sätta sin egen förförståelse åt sidan men frågan är om detta går att genomföra i verkligheten? Går det verkligen att förbise och blunda för sin egen

förförståelse? Vårt svar på den frågan är nej och med den utgångspunkten närmar vi oss således vår egen förförståelse.

Vi kommer här att redogöra för vår förförståelse och denna skrev vi ner i inledningsfasen av vårt arbete eftersom vi är övertygade om att det är lättast att reflektera över den vid denna tidiga fas av uppsatsen.

4.2.1 Saras förståelse

Mina föräldrar är födda i början av 40-talet respektive i slutet av 30-talet. Jag har alltså vuxit upp med föräldrar som varit barn under krigs- och efterkrigsåren och som sedan växte upp och blev tonåringar i ett allt mer blomstrande Sverige. Jag och min pappa har pratat mycket om hur livet var under hans uppväxt och hur Sverige har förändrats under den tiden. Detta har påverkat mitt samhälls- och historieintresse på ett positivt sätt. Pappa arbetade till han var 67 år, dels för pengarna, men också för att han tyckte att han lika gärna kunde jobba eftersom mamma inte blev pensionär samtidigt. Nu är han pensionär och han trivs nog ganska bra med det, men han kan tycka att det blir lite långsamt ibland och han väntar på mammas pensionering om ett halvår. Mamma ser fram emot

pensionärslivet och har många framtidsdrömmar men samtidigt är hon rädd att sakna den vardagliga sociala biten med jobbarkompisarna.

När jag tänker på ordet pensionär så tänker jag på mina farföräldrar som var födda precis i början på 1900-talet och således i 80-årsåldern när jag var barn. Vi brukade åka till Göteborg och hälsa på dem i deras lägenhet som var full med gamla välskötta möbler.

Hela lägenheten luktade speciellt, så även farmor och farfar. I efterhand har jag kommit på att de luktade tvål, sån där hård, rektangulär tvål och inte pumptvål som vi använde hemma. Jag brukade sitta i deras knä och äta twistpraliner ur en fin blå glasskål samtidigt som jag bad dem att berätta om ”förr i tiden”. Jag och min syster var uppmanade att leka lugnt och inte stoja för mycket för då skulle farmor och farfar bli trötta. Jag minns dem som snälla, varma och glada men också fysiskt svaga personer. Jag minns också att jag och min syster förväntades bete oss mycket respektfullt mot dem och andra gamla människor, vi fick till och med lära oss att niga.

Att begreppet pensionär kanske skulle komma att förändras slog mig först för några år sedan då jag hörde en intervju med Amelia Adamo i Radio P3. Hon menade att hon var samma person som tjugo år tidigare. Hon ville arbeta och ha fullt upp, men nu hade hon ekonomiska tillgångar och kunde göra det hon ville på ett helt annat sätt. Adamo

berättade att hon hade barnbarn som hon älskade och gärna passade, men då fick föräldrarna säga till i god tid så att hon kunde boka in det i sin kalender.

Mina föräldrar är inga karriärister och de har oftast tid att passa sina barnbarn, men nog ser jag skillnaden gentemot mina farföräldrar. Mina söner rusar in med skorna på och brottas med morfar när vi är på besök och de vågar säga emot sina morföräldrar på ett helt annat sätt än jag gjorde med min farmor och farfar. Så förmodligen har någonting förändrats genom åren, så även i min familj.

4.2.2 Emmas förståelse

Begreppet och ordet pensionär frambringar många olika associationer hos mig, såväl positiva som negativa. Mina föräldrar är snart båda pensionärer och jag har svårt att förstå att jag har ”så gamla” föräldrar för det är nog det jag främst associerar till ordet, nämligen hög ålder. När jag var liten så klädde sig ”de gamla” i stödstrumpor, bekväma Ecco-skor och var allmänt lågmälda medan dagens gamla färgar håret, kör motorcykel eller lär sig rida på gamla dar. Som jag upplever det vill många av dagens äldre fortsätta att utvecklas som personer och räds inte att prova på nya saker eller att ta plats. Min bild av äldre människor har verkligen förändrats sen jag var liten, från att vara grå, utslitna, lågmälda och färglösa människor till att bli äventyrslystna, färgstarka, kunskapstörstande människor som vågar ta för sig. Kanske är denna bild totalt skev men jag skriver som sagt bara efter hur jag ser och upplever min samtid. Jag antar att min bild av

”ungdomliga” pensionärer präglas av den uppsjö av färgstarka personligheter som florerar i media såsom Amelia Adamo, Gunilla Pontén, Gert Fylking och Täppas

Fogelberg för att nämna några. Men även i min livsvärld ser jag gång på gång exempel på ungdomliga äldre som vägrar låta sin ålder begränsa deras liv. Min sambos farfar som nyligen fyllt 86 år är ett levande bevis på detta. Han dansar varje vecka och cyklar till varje HBK match med ett av sina barnbarn. Han kör fortfarande bil men cykeln måste ju enligt hans egen utsago ”luftas den med”.

4.2.3 Gemensam kommentar angående vår förförståelse

Vi har diskuterat en hel del om förförståelse och huruvida denna påverkar vårt sätt att hantera uppsatsarbetet. Ett sätt att tygla denna förförståelse har för oss varit att hela tiden sträva efter att ”tänka efter före” vid varje delprocess av vårt arbete. När vi exempelvis skulle genomföra våra intervjuer valde vi medvetet att inte berätta så detaljerat om

uppsatsämnet som vi arbetade utifrån. Vår tanke var följaktligen att inte låta vår

förförståelse påverka våra respondenters berättelser av sina upplevelser. Hade vi till fullo klargjort undersöknings essens är vi båda övertygade om att detta påverkat

respondenternas berättelser, om än på ett subtilt plan. Vår förförståelse beaktade vi så till vidare även vid utformandet av vår intervjuguide. Genom att inta ett reflexivt och kritiskt förhållningssätt till det vi gör, har vi alltså strävat efter att motverka att vår förförståelse påverkat våra resultat på ett negativt sätt.

4.3 Hermeneutik

Ordet hermeneutik betyder tolkningslära och är inspirerat av de grekiska gudarnas budbärare Hermes, som hade till uppgift att uttolka gudarnas vilja till människorna (Maltén, 1997, s.18). Hermeneutiken har som vetenskapsideal sin utgångspunkt i människors erfarenheter och upplevelser och det primära blir då tolkningen av dessa mänskliga fenomen. Genom att försöka förstå människans olika föreställningar, motiv och känslor utifrån deras kulturella, sociala bakgrund samt aktuella situation, närmar sig hermeneutiken verkligheten. Inom hermeneutiken vill man således skapa förståelse och därför leva sig in i skeendet genom att sätta det i ett större sammanhang. Det är den upplevda erfarenheten som blir det primära (Maltén, 1997).

Den hermeneutiska forskningen intar ett så kallat holistiskt perspektiv, vilket betyder att man betonar helheten, Maltén (1997, s.18) skriver: ”Det går inte med induktiv metod sluta sig till helheten enbart utifrån delarna. Helheten är förmer än summan av sina delar”. Den hermeneutiska forskningen tyngdpunkt ligger alltså i att framhålla en helhet.

Det vill säga en helhet som är mer än summan av delarna, där delarna inte kan skiljas från helheten utan måste ses i relation till varandra. Förståelsen växer fram i en process mellan delarna och helheten och denna process pendlar mellan mikro- och makronivå. Detta förhållande kallas för den hermeneutiska spiralen. Man kan inte förstå delarna om man inte har en förförståelse att utgå ifrån. Denna helhetsbild är föränderlig och modifieras efterhand som man tar in nya intryck (Maltén, 1997). Hermeneutiken är alltså subjektiv och tolkande i sin natur och ser till de kvalitativa aspekterna i ett visst fenomen. Centrala

ord inom hermeneutiken är förförståelse, närhet, empati, känsla, inlevelse och fullständighet. (Thurén, 1994).

Som författare till denna uppsats avser och eftersträvar vi att förhålla oss till en

hermeneutisk orientering i vår undersökning. Vi är medvetna om att vi som individer bär med oss värderingar utifrån tidigare erfarenheter. Något som kan återspeglas i vår

undersökning. Lärdomar ter sig som en process och kan ändra sig, därför måste vi vara både vara öppna och ödmjuka i vår undersökning.

4.4 Sekundär data

För att erhålla mer kunskap och litteratur i ämnet har vi även gjort en bred sökning främst i tidigare kurslitteratur, men också i uppslagsverk och tidskrifter. Vi har även besökt högskolebiblioteket i Halmstad för att ta del av tidigare C- och D-uppsatser som berörde ämnet pensionering och på så sätt få ytterligare litteraturtips. Det visade dock att just detta ämne inte behandlats av mer än ett fåtal högskolestudenter i Halmstad och därför blev utdelningen detta sökande tämligen begränsat.

För att vidare bredda våra kunskaper använde vi oss av sökmotorn Google där vi sökte på ord som pensionär, 40-talist och åldrande och på detta sätt fick vi träffar på avhandlingar och myndighetssidor vars referenser vi kunde dra nytta av. I flera fall fick vi kortfattad fakta genom det elektroniska uppslagsverket Wikipedia, som vi sedan kunde söka vidare utifrån. Den forskningsbaserade litteratur vi har använt består främst av studier av Lars Tornstam, professor i sociologi vi Uppsala universitet. En översikt av hans studier finns att överskåda i boken åldrandets socialpsykologi (2001). Vi har även läst igenom socialstyrelsens utredning kring äldres livsfrågor (Olby, 1997) men inte använt oss av denna som referens, utan istället haft den som inspirationskälla när vi utformade vår intervjuguide och under våra intervjuer.

4.5 Urval

I denna c-uppsats har vi som avsikt att söka förståelse för hur 40-talister hanterar anpassningen till samt synen på sin nya roll som pensionär samt ta reda på om och i så

fall hur, deras syn skiljer sig åt jämfört mot tidigare generationers upplevelser av detta.

Vår frågeställning är som tidigare nämnts: Hur upplever dagens 40-talister sin roll och identitet som blivande pensionärer och skiljer sig denna jämfört mot deras föräldrars?

För att få dessa frågor besvarade har vi genomfört åtta intervjuer med respondenter som befunnits lämpliga. Vi har strävat efter en jämn könsfördelning samt varierande

yrkesbakgrund med skiftande ekonomisk bakgrund som en naturlig följd. Vi har intervjuat uteslutande män och kvinnor födda på 40-talet som gått i pension eller inom snart ska göra så. Från första början tänkte vi enbart intervjua 40-talister som gått i pension men det visade sig tämligen svårt att få tag på intervjupersoner då det enbart är två årskullar av 40-talister som hunnit gå i regelrätt pension, om man räknar med att man går i pension som 65-åring. Vi ändrade därmed vår inriktning och beslutade oss för att intervjua 40-talister helt enkelt. Det visade sig vara betydligt enklare att få tag på detta urval av intervjupersoner.

Metoden för vårt urval kan till viss del kallas för ett ”snöbollsurval” eller

”snöbollseffekt” (Halvorsen, 1992). Hälften, det vill säga fyra av intervjupersonerna har tillkommit genom att den första intervjupersonen tillfrågat ytterligare tre kvinnor om de kunnat ställa upp på en intervju. De fyra andra intervjupersonerna har alla funnits i ena uppsatspartnerns sociala umgängeskrets och även här har det ena lett till det andra även om detta urval kanske inte kan betraktas som ett snöbollsurval i sin renaste form. Alla intervjupersoner har först blivit kontaktade via telefon eller personligen för att bestämma tid och plats för intervjutillfället. Vid dessa telefonsamtal eller personliga möten

redogjorde vi kort om undersökningens syfte samt klargjorde för den garanterade anonymitet som intervjupersonerna utlovades. Dessa saker diskuterades återigen vid de aktuella intervjutillfällena.

4.6 Intervjusituation och intervjuguide

Merriam (1994) och Halvorsen (1992) skriver att en intervju kan genomföras på flera sätt. Intervjun kan exempelvis vara helt strukturerad med fasta frågor som har vissa bestämda svarsalternativ. En intervju kan även vara den raka motsatsen, det vill säga en helt öppen intervju där respondenten i princip kan styra utvecklingen av samtalet efter eget tycke kring den aktuella frågan.

Det alternativ vi funnit lämpligast är en variant som finns mellan de tidigare nämnda, nämligen den halv- eller semistrukturerade intervjun. Intervjuns struktur skall alltså inte tvinga respondenterna till att anamma vår kategorisering av världen, utan vi syftar istället till att komma åt respondenternas sätt att se på de ämnen och teman som behandlas i vårt arbete (Kvale, 1997)

Vi har således strävat efter att göra frågorna i vår intervjuguide vida i sin karaktär och detta för att ge våra respondenter möjlighet att berätta om sina upplevelser utan att vi riskerar att tvinga dem till vår kategorisering. För att göra en fruktbar intervju är det viktigt att försöka göra den så likt ett naturligt samtal som möjligt. Den kvalitativa intervjun skall vara helhetsorienterad men samtidigt målinriktad. En bra intervju kräver god planering för att samtalet inte skall drunkna i irrelevant pratande. Intervjuaren måste ge intryck av att vara intresserad och får inte uppfattas som ett hot (Kvale, 1997).

Vi har beaktat ovanstående text vid planerandet och genomförandet av våra intervjuer.

Våra intervjupersoner har därför själva fått välja var intervjuerna skall ta plats. Denna valfrihet tror vi är mycket viktig eftersom en lugn och trygg miljö borde skapa de bästa förutsättningarna för en lyckad intervju. Känner man sig som intervjuperson stressad och illa till mods borde resultatet bli därefter. Vi har använt oss av MP3-spelare när vi

genomfört våra intervjuer. Vi har medvetet valt detta ”lilla redskap” eftersom vi

eftersträvat att få tag i en så ”litet störningsmoment” som möjligt för respondenten. Detta antagande grundar sig enbart på våra erfarenheter av tidigare intervjuer där högljudda och utnötta bandspelare har bidragit till stora besvär för såväl respondent som intervjuare.

Själva intervjuguiden börjar med relativt konkreta frågor som endast kräver korta svar och detta gjorde vi medvetet för att invagga respondenterna (och oss själva) i en sorts trygghet. Vi ville helt enkelt försöka bryta isen genom att börja med en lätt

”uppvärmning” då vi bland annat återigen berättade för respondenterna att de var

garanterade total anonymitet samt frågade om det fanns något speciellt namn som de ville att vi skulle ”döpa om” dem till. Efter denna uppvärmning följer sedan stegvis frågor som kräver mer omfångsrika svar och här kunde vi som intervjuare spela mer fritt på de svar vi erhöll och därmed även ställa följdfrågor. Vi avslutade våra intervjuer med en lättsam fråga och detta för att avrunda intervjun på ett smidigt sätt, även om samtalet oftast spårade ut i olika riktningar då de flesta av våra respondenter var mycket bra och villiga att kommunicera.

Vi gjorde alla intervjuer var för sig, då våra respondenter lever mycket utspritt rent geografiskt sett. Vi tog beslutet att dela upp intervjuerna tämligen omgående, då vi fann det nästintill omöjligt att både tidsmässigt och ekonomiskt sett, närvara samtidigt. Vi frågade vår handledare huruvida detta tillvägagångssätt var accepterat samt hur vi skulle hantera transkriberingen av samtliga intervjuer. Vi fick svaret att det ansågs godtagbart att genomföra intervjuerna var för sig, men att det samtidigt var betydelsefullt att vi transkriberade de intervjuer vi själva genomfört, då viktig information såsom

sinnestämning, gester, uttryck samt andra observationer kunde gå förlorat om den icke närvarande författaren skulle genomföra transkriberingen. Alla intervjuer har alltså transkriberats av den uppsatsförfattare som genomfört den. Men alla transkriberade intervjuer har följaktligen lästs igenom av oss båda. Själva transkriberingen samt

genomläsandet av samtliga intervjuer har varit oerhört tidskrävande, men vi inser så här i efterhand, den faktiska poängen med att göra så. Resultat- och analysdelen blir nämligen mycket mindre komplicerad att genomföra om båda uppsatsförfattarna är väl insatta i hela det empiriska materialet.

5. Resultat

Vi kommer i denna resultatredovisning dela in vårt insamlade empiriska material i olika teman för att på så vis lättare åskådliggöra resultaten. Vi kommer att behandla vårt material utifrån fem olika teman som baseras på de resultat som framkommit under våra åtta djupintervjuer.

5.1 Presentation av respondenter

Här kommer en kort presentation av våra respondenter. Vi har valt att presentera dessa åtta respondenter i den turordning vi genomfört intervjuerna.

Börje född -41, är avtalspensionerad ingenjör sedan -99. Han är gift och har fyra vuxna söner samt fyra barnbarn. Börje lever ett aktivt pensionärsliv med uppdrag i så väl samhälls-, hembygds- och idrottsföreningen och är dessutom politiskt engagerad. Han gillar att resa och hjälper dessutom sönerna och deras familjer så mycket han hinner, bland annat med husrenoveringar och barnpassning.

Jan född -44, har arbetat som lantbrukare i hela sitt liv. Började ta ut pension för cirka ett halvår sedan men tänker, enligt egen utsago arbeta så länge han kan ”så nära döden som möjligt, för du vet vad som väntar” för att citera ordagrant. Jan är gift och har två barn som båda är i fyrtioårsåldern. Hans liv kretsar kring familjen, hemmet och naturen. Jan beskriver sig själv som en jämställd man och ser omsorgen av sina barnbarn som en självklarhet.

Lennart född -45, arbetar som civilingenjör och har under nästan hela sitt

yrkesverksamma liv innehaft olika chefspositioner, vilket inneburit att han flyttat dit jobben har funnits. Lennart är skild sedan många år tillbaka och har tre barn från sitt första äktenskap. Sedan länge är han sambo med Susanne. Lennart ser fram emot

pensioneringen eftersom detta automatiskt kommer att innebära mer tid för att träffa barn och barnbarn. Dessutom kommer han att hinna ägna sig mer åt sina intressen som är bland annat golf, resor och den nyförvärvade gården.

Tarja föddes i Finland 1941 och har varit avtalspensionär från sitt arbete som marknadsassistent sedan 2001. Det var först vid pensioneringen som hon lämnade Helsingfors där hon bott hela sitt liv för att flytta till Sverige och fästmannen Pelle. Tarja trivs bra med livet som pensionär även om hon ofta säger sig sakna sina tre barn och alla vänner som bor kvar i Helsingfors. Flera gånger om året besöker hon därför sin gamla hemstad. Däremellan ägnar hon mycket tid åt att läsa och njuta av naturen. Tarja berättar att när hon saknar storstadspulsen åker hon in till närmsta stad och omger sig med människor, gärna på museet eller biblioteket.

Ulla född -42, arbetar som barnskötare på en förskola och ska pensioneras sommaren -07.

Hon är gift och har två vuxna döttrar i 30-årsåldern samt barnbarn. Ulla känner både bävan och lättnad inför pensioneringen, framförallt tror hon att hon kommer sakna den dagliga kontakten med olika människor och gemenskapen med arbetskamraterna. Hon tror att hon kommer ägna mycket tid som pensionär åt barn och barnbarn. Hon hoppas på att kunna resa en del och så vill hon spendera mer tid i sin sommarstuga.

Klas född- 44, är pensionär sedan halvår tillbaka. Han arbetade tidigare som

lagerarbetare men fick på grund av en förslitningsskada gå i pension tidigare än beräknat.

Klas är gift och har två vuxna barn och ett barnbarn på väg. Som pensionär har han upptäckt att det finns så mycket att göra att tiden knappt räcker till. Får han bara slippa ha ont av sin skada hoppas han kunna ägna sig åt sina stora intressen jakt och skytte och dessutom renoverar han sitt hus.

Marianne född -42, arbetar inom privatvården och har tidigare varit gift och drev tillsammans med dåvarande maken ett medelstort jordbruk. Sedan tio år tillbaks lever Marianne ensam och trivs utmärkt med att ”få bestämma själv”. Marianne har tre vuxna barn och även barnbarn. Dessa bor dock inte i hennes direkta närhet. Marianne går i pension hösten -07 och ser fram emot mer tid för att odla sina intressen som bland annat är trädgårdsskötsel, dans och resor.

Sigrid är född -42 och fyller 65 år våren -08. På grund av en neurologisk sjukdom har dock Sigrid tvingats att gå i förtidspension och har varit pensionär sedan 2001. Sigrid är

utbildad farmaceut och hade en hög chefposition inom sitt ”skrå” innan sjukdomen satte stopp för hennes yrkesutövande. Sigrid har tidigare varit gift men lever numera ensam med sin nyinförskaffade hundvalp, Sigge. Sigrid har två söner och flera barnbarn som dock inte bor i hennes direkta närhet. Sigrid försöker trots sin sjukdom, leva ett aktiv liv med resor, föreläsningar och konsertbesök. Att hålla sig ajour och stimulera intellektet är viktigt för Sigrid.

5.2 Att växa upp på 40-talet

Vi började med att låta våra åtta respondenter redogöra för sina tidiga uppväxtår i 40- talets Sverige och lät sedan samtalet automatiskt styra in på respondenternas ungdomsår och till viss del även senare vuxenliv. De flesta respondenter gav fylliga och detaljerade svar om hur deras tidiga uppväxtår såg ut samt hur de i övrigt uppfattade samhället under denna tid. Att fullfölja sina åtaganden, att göra ”rätt för sig” och att arbeta hårt är något som alla våra respondenter talar om när de beskriver sin uppväxt. Denna plikttrogenhet genomsyrar så väl respondenternas val av utbildning, yrkesliv, äktenskap och

ekonomiska tänkande. Sigrid som växte upp i en borgerlig familj med en mamma som var tandläkare och en pappa som var bankdirektör, omnämner exempelvis de

underliggande förväntningarna som fanns på henne och hennes syskon enligt följande:

”min far gjorde, han… han tog sig fram genom ett hårt arbete och ett målmedvetet arbete och… och det är väl genom honom vi lärde oss att… att vara målmedvetna och konsekventa i våra utbildningar och… och det krävdes på intet sätt att vi skulle gå gymnasium och ta studenten men… men på något sätt var det som en indirekt förväntan på oss att vi skulle göra detta...” (Sigrid)

Klas liksom Ulla, som däremot växte upp i två tidstypiska arbetsklasshem, beskriver istället andra sorters förväntningar som de tidigt indoktrinerades i, nämligen vikten av hårt arbete. Att vidareutbilda sig efter slutförd folkskola fanns inte ekonomiska möjligheter till, den möjligheten hörde i de flesta fall till de mer bemedlande

samhällsskikten. Istället var hårt arbete och ett strikt ekonomiskt tänkande den rådande normen. Klas berättar om hur föräldrarna redan tidigt inpräntade vikten att vara skuldfri

och att alltid arbeta hårt. Detta bekräftar även Ulla då hon beskriver 40- talistgenerationen:

”… vi har varit flitiga jobbare, jobbat hela livet. Energiska och är noga med pengar och så och kanske inte tagit mycket lån och så utan jobbat. Sparat och liksom haft pengarna innan man har köpt saker.” (Ulla)

Många av respondenterna vittnar alltså om den ekonomiska anda som enligt dem rådde under deras uppväxttid och många av dem refererar indirekt till sina föräldrar. Klas minns exempelvis faderns reaktion då han mot föräldrarnas vilja, tog lån för att köpa det hus som han sedan 35 år tillbaka fortfarande äger och bor i. Han minns hur fadern blev rosenrasande över att sonen skuldsatt sig och var arg i en vecka, enligt Klas.

Ulla hänvisar flera gånger till sin pappa när hon förklarar hur viktigt det varit för henne att göra rätt för sig ur ett ekonomiskt perspektiv. Hon minns bland annat hur den åldrade fadern brukade be henne om hjälp med att betala räkningarna innan han ens hade fått dem hemskickade, detta för att till varje pris undvika betalningspåminnelser.

Även Sigrid som växte upp i den övre medelklassen vittnar om det ekonomiska tänkandet som rådde i hennes familj. Hon säger:

”... jag är ändå uppvuxen med ganska strama tyglar, så att det var inte nåt eh.. hem där vi fick tigga om pengar hur vi ville och göra som vi ville, utan det krävdes alltid en motprestation av oss barn om vi, om vi skulle få något av föräldrarna , typ nya skor eller en glass eller nånting så fick man alltid göra en motprestation för detta” (Sigrid)

Vikten av att sköta sig, arbeta och fullfölja det man tagit sig an, är centralt i alla respondenternas berättelser. Lennart, som i nästan hela sitt vuxna yrkesliv har innehaft chefspositioner, berättar om hur han i perioder sov på jobbet för att personalen på så vis skulle ha nära till honom vid eventuella problem med den nya anläggningen. Han förklarar sitt brinnande intresse för sitt yrke så här:

”Alltså det… ja, det här vanliga åtta till fem jobbet det har det ju aldrig varit. Och det…

jag tycker att det har varit roligt att jobba och jag tittar mer på; vad är det jag ska göra… än hur lång tid tar det här. Det är viktigt att göra färdigt, att när jag går hem så går jag hem och är trygg i det som jag har gjort så att säga.” (Lennart)

Även vad det gäller relationer såsom äktenskap, återkommer begreppet plikt som en stor del i vardagens vedermödor. Marianne beskriver hur hon kände sig indirekt förpliktigad av samhället att gifta sig på grund av en oplanerad graviditet. Makarna ägde och drev sedan ett lantbruk ihop, men Marianne beskriver det 30-åriga äktenskapet som relativt olyckligt, där hårt arbete var den enda gemensamma länken. Hon berättar att hon var hårt hållen av maken och alltid kände plikt att hjälpa till vilket medförde att hon arbetade konstant. Marianne kan, då vi ställer frågan, dock se att samhällets och föräldrarnas värderingar kommit att påverka hennes val att ingå och under så många år uthärda sitt äktenskap. Samtidigt tar hon på sig hela ansvaret och återkommer gång på gång under intervjun om sina skuldkänslor:

”ja man bet ihop... som man bäddar får man ligga... man hade ju inte behövt ställa till det för sig... man är ju dum i huvudet ” (Marianne)

5.3 Arbete, barn och relationer

Våra intervjuer fortsatte vidare i kronologisk form och våra respondenter fick fortsätta berätta om sitt tidiga vuxenliv med arbete, äktenskap och barn. Det visade sig att alla våra respondenter är eller har varit gifta och samtliga av dem har barn. Två av respondenterna, Jan och Sigrid, har tyvärr dock förlorat varsitt barn och beskriver hur mycket detta har kommit att påverka deras liv och värderingar. Sju av våra åtta respondenter har även barnbarn. Våra 40-talister vittnar om både lycka och olycka när de beskriver sina liv. Det är dock uteslutande våra kvinnliga respondenter som på ett mer personligt plan låter oss ta del krossade drömmar och skuldkänslor när de talar om upplösta äktenskap samt den svåra kombinationen av heltidsarbete och barnuppfostran.

Som vi tidigare refererade till i det första temat, stannade Marianne i sitt äktenskap i över 30 år för att hon kände en moralisk plikt att göra så. Liknande reflektion gör även Sigrid

som också valde lämna sitt äktenskap bakom sig efter mer än 20 år som gift. Likt Marianne uppvisar även Sigrid till viss del ånger och samvetskval över det upplösta äktenskapet. Hon reflekterar över sin uppfostran när hon diskuterar sin skilsmässa:

” … dels är jag uppfostrad i den lutheranska andan att man ska bara klara av det och som sagt var hålla ihop i vått och torrt och med facit i hand så kan jag vara förvånad över att jag trots allt bröt mig ur det” (Sigrid)

Även kombinationen arbete och barn visade vara en öm punkt hos två av våra kvinnliga respondenter. Tarja, som före sin pensionering levde i Finland, känner viss skuld inför det faktum att hon inte hade ekonomiska möjligheter att arbeta mindre. Därmed kunde hon inte ge sina barn samma tid och uppmärksamhet som hon själv fick då hon var liten. Hon berättar att hon länge kände en bitterhet eftersom att hon inte fick vara hemma på heltid med barnen i mer än ett par månader då de var nyfödda:

”… men som jag upplever det så tror jag att jag har haft en bättre barndom än vad jag har kunnat ge mina egna barn… Mina barn är födda i den här åldern att den här stressen... jag har jobbat hela deras barndom.” (Tarja)

Ulla som i sin tur också plågades av skuldkänslor inför det faktum att hennes barn inte alls trivdes hos sin dagmamma, beslutade sig till sist för att temporärt sluta arbeta och istället vara hemma med barnen på heltid. Hon beskriver dock hur mycket detta beslut tärde på familjens ekonomi, men att det var värt det eftersom barnens välmående kom först.

5.3.1 Barn och barnbarn

De av våra respondenter som har barnbarn refererar ofta till dem under intervjuerna.

Börje exempelvis, beskriver mycket ingående hur mycket han värdesätter tiden med sina barnbarn och förklarar att han försöker finnas till hands för sina barn och barnbarn så mycket det går både ekonomiskt och praktiskt. Han menar att det inte blev någon större skillnad på hans roll som pappa och farfar då han gick i pension eftersom han redan före pensioneringen ställde upp så mycket. Han säger:

”… det är klart att du som är pensionär du kan väl, du kan väl ha tid att ställa upp och så vidare... Och det, men jag gör det så himla mycket så det är ingen som kommer med dom propåerna att jag ska ställa upp mer va´. Jag, jag har svårt att säga nej, jag säger nästan aldrig nej till nånting sånt alltså... och planerar in och försöker hjälpa till va´.”(Börje)

Ulla som också lever nära sina barn och barnbarn känner däremot en viss oro att inte hinna med dem tillräckligt mycket när hon väl pensionerat sig, eftersom hon har många aktiviteter inplanerade. På frågan om hon tror att förväntningarna på henne som mamma och mormor kommer att ändras i och med pensioneringen svarar hon så här:

”Det är svårt, att jag ska ha tid för dom kanske, för barnbarnen, hmm. Att jag ska hinna med, och barn också tror att man hinner hur mycket som helst.” (Ulla)

Alla respondenter har inte sina barn och barnbarn på geografiskt nära avstånd, men de som har det beskriver hur de på olika sätt ställer upp i det praktiska livet för att förenkla vardagen för sina nära och kära. Exempel på sådana praktiska åtaganden är bland annat husrenovering, dagishämtning, barnpassning samt att skjutsa barnbarnen till och från sina respektive fritidsaktiviteter. Jan berättar att han är mycket engagerad i sina barnbarns liv och anser att det är en förmån med det förtroende som barnens föräldrar uppvisar. Han hoppar in där det behövs bäst och minns med ett leende en av gångerna då han gick med den nu tonåriga dottersonen till barnavårdscentralen, varpå distriktssköterskan undrade varför mamman inte vågade gå själv. Börje ser framemot kommande år eftersom de kommer att innebära ännu mer tid för barn och barnbarn. Han talar om sitt återstående pensionärsliv enligt följande:

”.../ att få uppleva barnbarnen och barnen, ja, barnbarnen framförallt. Att följa dom och det ser man ju fram emot att man får följa dom till idrottsplatsen och åka skridskor och spela fotboll, det är roligt. Det är nånting som man ser fram emot. Men det är ju

förutsättningen att man får vara frisk, då kan det, då kan det ju bara bli bättre och bättre egentligen. Det tror jag”

5.4 Konsumtion och värderingar

Vi frågade våra respondenter hur de ser på dagens konsumtionssamhälle och bad dem sedan även jämföra sina konsumtionsvanor och ekonomiska värderingar med sina föräldrars. Vi bad dem med andra ord att jämföra eventuella skillnader mellan det ”nya”

och ”gamla” samhället. Samtliga av respondenterna vittnar både om positiva och negativa aspekter av det samhälle vi lever i idag. Lennart uttrycker sig i termer av individualism och kollektivism när han talar om skillnaden på det ”nya” och ”gamla” samhället. Han säger:

”… numera är det väldigt mycket mera individualism, det var mera kollektivism tidigare.

Att se till att vi hjälper varandra. Varför det är så det kan man ju fråga sig, men vi har det så bra och då tror jag att det utvecklas. När man har det fattigt, när man har det svårt, det är då man ser att man måste hjälpas åt” (Lennart)

Lennart ger sedan sin syn på pengar. Enligt egen utsago lägger han gärna sparade pengar på både resor, golf och den nyinköpta gården, men att tänka efter före och inte

impulshandla sitter i ryggmärgen. Han berättar att även om att hans barn är uppväxta under 70- och 80-talen så kan han se att de har en del av det där sparandet i sig, att de tänker efter, och det gläder honom mycket. Klas i sin tur reflekterar över samhällets lättvindlighet när det gäller lån och krediter men förklarar samtidigt att detta kan ses både som något positivt och negativt. Han säger:

”Men nu är det ju helt annat, nu slänger dom ju pengarna efter en /…/vill du låna 50 000 till en bil så säjer dom; ska du inte ta lite mer?/…/ det är ju både på gott och ont.” (Klas)

Jan som är en av de två respondenter som fått gå igenom tragedin med att mista ett barn, berättar hur mycket detta har kommit att påverkat hans sätt att tänka. Han tror förlusten gjort honom mindre materialistisk och menar att riktig lycka ligger i umgänget och vårdandet av relationen till nära och kära. Samtidig som Jan personligen försöker leva efter denna devis oroar han sig för samhällets alltmer utbredda statustänkande. Han beskriver bland annat hur hans kollegor i kyrkokören där han tidigare var medlem i, var tämligen materialistiska i sitt tänkande.

”Lite utav det var det väl i den där gudliga kören som jag var med i, fast då drog jag hellre en dålig historia eller en vits för att få dom till att förstå. Men du vet så fort sånghäftet hade fällts ihop så var det ju; vi har tänkt och åka och vi har tänkt och åka och nu har vi flyttat och han har bytt bil.” (Jan)

På frågan huruvida våra respondenter ser några skillnader i sina konsumtionsvanor jämfört med föräldrarnas är samtliga överens om att så är fallet. Trots att många av våra respondenter upplever sig själva som sparsamma, anser de sig mer benägna att faktiskt unna sig nöjen och materiella ting än deras föräldrars generation var. Marianne

reflekterar över skillnaderna mellan sitt liv som blivande pensionär och sin mors pensionärstillvaro:

”… hon kunde väl unnat sig mer om hon hade velat men… men det skiljer ju sig mycket, man rör mer på sig vad jag upplever det som, det har ju blivit mer och mer och mer...”(

Marianne)

Även Sigrid jämför sig med sina föräldrar och hon minns att de var betydligt

sparsammare än vad hon själv är. Detta trots att hon vet att om de hade velat unna sig saker så hade det varit ekonomiskt möjligt. Själv unnar hon sig det hon anser sig behöva och gör det hon har lust till. På frågan huruvida hon någonsin tänker på att spara för att hennes barn ska ha något kvar att ärva, så säger hon glatt men bestämt:

”... det tänker jag aldrig, tvärtom så anser jag att mina söner har fått så länge dom behövde, under sin utbildning har dom fått hjälp../ /..men nu har bägge skaffat sig bra utbildningar så att dom behöver alltså inte ärva ett rött öre efter mig...”(Sigrid)

Även Lennart har funderat i liknande banor. Han har diskuterat ämnet med både sina föräldrar och sina egna barn:

”... där är det ju en skillnad, som dom tänkte förr, mina föräldrar tänkte så, det var ju att man skulle spara så att barnen skulle få en slant när man gick bort/ …/Ja och det har ju jag sagt till mina föräldrar. Jag menar vi behöver inte några pengar, vi har jobb, vi

klarar oss / /…vi har ju inte det tänkandet idag. Utan som jag säger till mina barn, jag kommer att förbruka mina pengar.”(Lennart)

5.5 40-talisterna om begreppet pensionär

Vi ville ta reda på vad våra respondenter egentligen ansåg innefatta begreppet pensionär.

Vilken mening eller föreställningar lades bakom begreppet som inom snar framtid skulle bli en faktisk del av våra 40-talisters livsvärld? Kort och gott, vad är deras definition av begreppet pensionär? Vi har valt att här exemplifiera samtliga av respondenternas svar på denna fråga, då dessa blev av tämligen kortfattad natur. Flera av våra respondenter funderade länge och flera av respondenterna påtalade högt hur svår frågan var att besvara.

Lennart funderar kring själva en människas faktiska ålder när han beskriver sin definition av begreppet pensionär. Han säger:

”… idag är det mycket andra kontorsjobb så då orkar kroppen mycket mer. Och hjärnan orkar också. Så egentligen så kan man jobba längre, men, samtidigt är det ju så att då börjar sjukdomar och skröpler komma, så att egentligen är det nog så att en

pensionsålder på 65 eller 67 är ganska rimlig.” (Lennart)

Börje ser istället pensionären som ett sammanfattande bevis på ett långt, hårt arbetsliv:

”Nä det, det är väl svårt att definiera. Det är väl att man har kämpat.” (Börje)

Marianne och Sigrid reflekterar i sin tur över den uppfattning de hade om pensionärer som barn:

”… när man var barn så tänkte man att; åh, pensionär… då är livet slut. Men jag ser det inte så nu utan bara att man får ha hälsan och det säjer ju andra med.” (Marianne)

”Alltså, jag tänker inte alls i samma termer som jag gjorde när jag var barn, jag är ju själv pensionär om två månader och jag betraktar ju inte mig själv som en gammal tant med creplinklänning och grått permanentat hår, vilket jag tyckte att alla pensionärer var på den tiden/… /…jag betraktar ändå mig själv som en naturligt åldrande kvinna som kan uppehålla intellektet.” (Sigrid)